Leos mamma Bonnie har alltid legat mig varmt om hjärtat.
Jag ville köpa henne för många år sedan, men inte förrän 2008 fick jag erbjudandet. Slog till direkt!
Jag lånade Bonnie några år tidigare, och skickade henne till Jolly Roger of Marshwood, en hingst som jag är helförtjust i. Det var inte Bonnie, så det blev inget föl då.
Sommaren 08 åkte Bonnie till Fireball hos Pernilla på Stuteri Pi.
Hon visade brunst direkt, och med lite moraliskt stöd av Pernilla, blev hon betäckt. Hon var lite rädd för hingsten....
När det var dags för ny brunst kollade vi Bonnie minutiöst! Men ingen brunst, inte heller nästa gång, och i augusti ultraljudade vi Bonnie: DRÄKTIG!!
Jag räknade ut att Bonnie skulle föla omkring midsommar, men det dröjde ända till 26 augusti!
Så här efteråt tror jag att Bonnie kastade efter UL-undersökningen, men som tur var gick hon kvar hos hingsten och blev ombetäckt, utan att vi märkte något.
Det blev en lång fölvaka... Började redan före midsommar. Då bodde Bonnie hos Pernilla, och det blev många resor nattetid. I mitten av juli tog jag hem Bonnie, högdräktig, och tänkte att flytten sätter nog fart på förlossningen.
Inte!
Den 26 augusti kl 3.00 var det dags. Bonnie hade det jobbigt.Hon låg på rygg! Hon tog i och stånkade, reste dig, la sig, rullade runt, och jag undrade vad jag utsatt henne för!
Efter en halvtimme utan att något hänt, ringde jag veterinären: Jag kommer direkt, sa hon!
Men då såg jag en hov komma fram, jag hjälpte Bonnie i en krystvärk och drog, och en hov till visade sig. Nästa värk drog jag igen, och jag såg en liten näsborre!
Då tänkte jag att NU är det öppen kanal! Med ena handen drog jag i en hal hov, och med den andra ringde jag veterinären och sa att hon inte behövde komma.
Bonnie var helt slut när fölungen var ute. Hon låg helt utslagen flera minuter. När hon sedan lyfte upp huvudet och fick syn på fölet tändes en låga av lycka i hennes ögon. Det var helt underbart att se.
Med mamma Bonnie i hagen Ebba och Anna kom och hälsade på
Tanken med att ta föl på Bonnie har varit att få en ny Fritte. Det har jag i och för sig fått, för de är lika som bär, både i utseende och sätt, men Leo är två storlekar mindre än Fritte.
Som ettåring var Leo 83,5.
Jag vill ha honom runt metern, men man kan ju inte få allt!
Hösten 2011 har Leo äntligen passerat minimåttet, han är nu hela 90,5!
Det är viktigt med den där halva cm.
Leo är en liten spjuver. Han har alltid varit nafsig, och jag trodde det skulle bli bättre efter kastrering, men icke. Han passar på så fort det bjuds tillfälle.
Jan - 11, Max i bakgrunden Iförd tränset jag sytt - lite stort
