Klicka HÄR för att läsa Hänt från 1 juni 2009- 31 maj 2010

Hänt

Från 1 juni 2011 och framåt...
 _________________________________

Lördag 18 februari
11 dagar sen sist, det måste vara rekord.... men jag ska bättra mig.

I onsdags började jag jobba igen efter en lång semester. Flera av "mina" gamlingar hälsade mig välkommen tillbaka - sånt värmer i hjärtat. Jag jobbade onsdag och torsdag natt, och nu har min frivecka infallit, så jag är ledig i tio dagar....ja, på mitt schema är friveckan tio dagar! Så jag har fått en riktig mjukstart på jobbet.
Semester kanske är lite mycket sagt, jag har ju haft två pass i lagårn varje dag. Nu mår Bosse så bra att han följer med, han skrapar gödsel och strör hos kvigorna. Hans tillfrisknande har gått i racerfart.
En liten arbetsskada har jag fått - det har gjort ont i handen när jag lastat ensilaget och när jag mockat. Efter jobbet i fredags morse värkte det värre än tandvärk så jag kunde inte sova. Ringde VC och fick komma dit på em. Inflammation i en sena som går till tummen. Fick utskrivet antiinflammatoriskt preparat, och en salva.
Och det har faktiskt hjälpt! Mår redan bättre.

I ett och ett halvt år har Amelia bott hos oss. En vänlig, supertrevlig liten dam. Men nu har hon åkt till nya äventyr. Inte så långt bort, så det kanske kan bli ett besök.
Jag önskar Amelia och hennes nya ägare all lycka.
Amelia är väldigt trevlig och social. Jag tog in henne lite tidigare för att göra henne iordning före resan, och ställde henne i Honeys box. Men det uppskattades inte! Hon stod där medan jag mockade och hon talade hela tiden om hur synd det var om henne! Gnäggade, skrapade och for runt.
Men - sen satte jag på henne grimman och tog ut henne på gången och borstade. Hon stod som ett tänt ljus!! Hon bara njöt av pysslet...
        
        Hej då, Amelia!!!!

I söndags hade Shetland Öst utställning på Skogslotten. Det blev en lyckad dag. Solen sken och fåglarna kvittrade. Jag var skrivare till domare Ronny Johnsson och jag hade en mycket trevlig dag i ringen.
Pernilla kammade hem storkovan med fina Jozo - de såg ut att trivas båda två med att vara sist kvar i ringen. Pernillas treåring PI`s Aqua fick 40p och gick trea bland 10 treåringar. Stort grattis!

Just nu går Melodifestivalen på tv. Vilket skit! Björn Ranelid - vilket skämt!
Förra lördagen såg jag inte programmet, men första programmet såg/hörde jag och fastnade för Torsten Flinck.
Hans låt "Jag reser mig igen" gillar jag skarpt! Och låten vill jag tillägna en vän... en vän som jag hoppas reser sig igen.

Tisdag 7 februari
Vilken konstig dag.
I shetlandsvärlden är allt svart eller vitt.
Idag har det varit svart.
En god vän har misskött sina hästar, och blivit avrättad på det utmärkta forumet Facebook där alla är felfria och bäst.
Det finns absolut inga ursäkter för att misssköta sina hästar, och jag tar inte vännen i försvar, men det KAN finnas en förklaring.
Men på Fb blir personen kallad det allra värsta, och får uppmaningar om att brinna i helvetet. Det tror jag att personen redan gör, av ångest över sina hästar.
OBS! Jag försvarar INTE behandlingen av hästarna, men ibland måste man sansa sig i sina uttalanden. Jag har mått dåligt idag. Kunde jag ha gjort något? Varför kom inte ett rop på hjälp?
Flera av hästarna av varit till salu länge, men det finns ju så många shettisar på marknaden. Det är verkligen inte säljarens marknad.
Jag har varit ledsen över de här hästarna idag och det gick ut över mina. Jag tyckte de kunde visa lite tacksamhet över sin omhuldade tillvaro och inte trängas och bråka när de skulle in från hagen. Men så tänker ju inte en häst.
Dessutom har det varit ett jävla liv om utställningen på söndag som nog inte blir av.
-Kommer hon kommer inte jag!
-Varför får hon komma?
-Hennes häst kanske är sjuk, får man komma då?
-Varför säger ni inte till?
Kvack, kvack, ankdamm.

Det har ännu inte  blivit någon hämtning av Elliott. Men på fredag kanske det blir körning av hingst! I trailer, till Habo. Man lever ju bara en gång Madde!
I väntan på Elliott lägger jag ut en bild från i somras:
  

 

Söndag 5 februari
Jäkla kyla!
Och jäkla Bondepraktika!! I den står att vädret i februari, mars och april ska bli som vädret varit i januari.
I år skulle det betyda att resten av den här vintern skulle bli: MILD! Vi hade ju knappt några minusgrader i januari, och så blir det -23!!
Vattnet i lagårn var fruset igår morse, men tackolov gick det att tina upp det med en värmepistol. Ensilaget är fruset, 2 vattenkoppar i stallet hade frusit, vattnet i köket frös och JAG fryser!!
Hur överlevde vi egentligen förra vintern? Och vintern före den?

Någon hästhämtning har det inte blivit. I fredags hann jag inte, igår orkade jag inte, idag hade inte chauffören tid. Nu satsar vi på tisdag istället. Det ska ju bli mänskligare/hästvänligare väder.
Inte för att hästarna lider i kylan, men att lasta en ohanterad fölunge som säkert blir svettig, och sedan åka i kylan är ju ingen höjdare. Brrrr!

I fredags fick pudlarna en välbehövlig makeover. I torsdags fick de ett ännu mer välbehövligt bad. 
        
  Det blev täcke på efter badet                               Lisa kollar kaninernas hö

Nu ser de ut som pudlar igen!

Om en vecka är det utställning på Skogslotten. Tur att det inte var idag, med tanke på temperaturen. Förra årets utställning i februari var en smällkall dag. Jag hade lunginflammation då, och låg hemma och kraxade. Nu hoppas vi att vi är friska, och att temeperaturen är mänsklig.

Tisdag 31 januari
Ibland läser jag andras hemsidor, och ibland blir jag så irriterad!! Då kan man skriva tex: "det kommer att bli stora förändringar här inom kort, men mer om det sen," och så tar det 5 månader innan nästa uppdatering. Då kan man lika gärna ge faderullan i att skriva något!
Därför ska jag föregå med gott exempel och skriva om mina förändringar:
Vi har haft Amelia hos oss i ett och ett halvt år. Periodvis har vi lekt med tanken att köpa henne, men hon är för liten för att gå i par med Max, och för stor för Leo. Hon funkade bra med Vilje, men jag är lite fåfäng.... Det var som att köra Helan och Halvan.
Jag har väl tänkt att hjälpa Alva med att hitta en bra köpare, men det har gått lite halvdant.
Igår pratade jag med Alva, och hon har en spekulant, eventuellt.
Så på fredag, när jag åker till Alva och hämtar hem min nya häst, kanske Amelia får följa med tillbaka.

Min nya pålle då? Ja mer om den senare....
Nej, skoja bara!
Jag har faktiskt redan visat honom här på hemsidan. Han heter Elliott, och jag blev störtkär när jag var och ID-kollade honom i höstas.
Kan man bli annat än kär? 
         
Lille Elliott är en blyg yngling, i stort sett inte alls hanterad, så hans mamma ska följa med hit och ha hand om hans invänjning.
Ska man vara ärlig så är en ny häst det  jag behöver minst här i världen. Men man lever bara en gång.

Idag blev det bara en gång med dusch och hårtvätt. Jag var på bilprovningen med våran bil, men då brydde jag mig inte. Det blev ombesiktining för bilen, det kanske var för mycket lagårdsdoft, trots allt. 
Men ikväll var jag fräsch igen! Äntligen har informationskvällarna börjat. Men det var dåligt med info. Och jag hade glömt mönstret till duken jag syr, så det blev ingen toppenkväll.
Nej nu ska jag lägga mig och drömma om Eliott!!

 

Måndag 30 januari
Jag älskar verkligen mina hästar, men måste dom lukta så förfärligt?
Det är inga problem när jag är i stallet, fattas bara annat, men lukten följer ju med överallt. Självklart byter jag kläder och tvättar mig, men lukten måste nästan nötas bort på något vis. Nu blir det ju mer doft i o m att det bor kvigor ihop med hästarna, så det blir ett tvättande och klädbytande dagen lång.
Exempel:
Efter lagårdspasset i morse blev det dusch och hårtvätt för kl 11 var det fika hos Anna.
Hem, och efter lagårsdspasset i kväll blev det dusch och hårtvätt för kl 18.30 var det möte på jobbet.
Suck.
Håret känns som svinto ibland.
Dessutom sa chefen att jag inte behövt komma eftersom jag har semester.
Suck igen.
Men det var kul att se jobbarkompisarna igen. Min jobbarbästis B är gravid och hennes mage var dubbelt så stor sen sist! Kul för henne att få barn, men inte roligt för mig att få en vikarie i ettoetthalvt år.

I morse var det kallt. Svinkallt! -11 grader men tackolov vindstilla och även sol. Kan inte fatta hur vi överlevde förra vintern med all snö och kyla.
Men nu börjar det igen kanske - det märks på vedåtgången!

Igår gjorde vi en utflykt till Pias hus, och hundarna lekte som galningar! Jag fick höra årets första talgoxe- alltid lika härligt med den första.

Det drar ihop sig till årets Alla hjärtansdagutställning på Skogslotten. Jag har inte anmält någon, eller rättare sagt, jag trodde jag gjort det, men nu är jag glad att det blev en  miss. Vintern är ju egentligen ingen utställningsperiod. Men jag ska vara med på utställningen, förstås! Mitt i ringen, med domaren som vanligt.
Förra året var jag sjuk, hade lunginflammation på självaste utställningsdagen. Då var det -18!! En sån repris vill vi inte ha i år.

 

 

Söndag 29 januari
Det lönade sig att jobba extra på julafton, flera sköna tusenlappar rikare blev jag. Inte illa!

Nu under min semester känns det som om jag har stigit i graderna rejält. Jag kan nu titulera mig; hemsamarit, lagårdspiga, chaufför, kock, städerska, tvätterska, eldare, vedbärare mm.
Igår morse fick jag rota i utgödslingen, för det hade blivit stopp, och när jag sen kom in och skulle duscha fick jag rensa avloppet i badkaret för där var tvärnit. Efter sådana jobb doftar man som en riktig kvinna!
Lagårdsjobbet går annars bra. Jag har t o m lyckats se brunst på ett par kvigor.
Jag har jobbat in vissa rutiner, så nu går det mesta på räls. Först blev det mycket spring fram o tillbaka, men nu har jag jobbat in mig.
Det är lite tråkigt att gå ensam i lagårn, är ju så van vid att vi alltid är två.

I fredags åkte Bosse och jag till stan, till bästaste Östergyllen och då fick hästarna var inne lite extra länge. Det uppskattades inte av Honey. Hon står i lediga spiltan och äter sitt morgonhö. Då kan jag mocka ut hennes box - lite mindre att göra på em!
När jag kom och släppte ut hästarna någon timme senare än vanligt hade Honey haft lekstuga. Hon hade krupit ur halsringen i spiltan, och sedan rivit ner ALLT i stallet; sele, grimmor, höpåsar, borstar, tömt skräppåsen osv.
Jag har slängt ut granriset jag satte upp till jul, men jag lämnade kvar riset som att bakom tavlorna på de hästar som inte finns mer.
På em tyckte jag att det såg så tomt ut på den väggen, och då kom jag på att riset var borta. Det var lilla Honey som varit framme! T o m gammalt torrt ris gav hon sig på!
Till råga på allt hade hon bajsat på det hon dragit ner på golvet - flera gånger! Skithäst.
Honey har en nacke som skulle få en fjording avundsjuk! Hon är jättesvår att binda upp, hur hårt jag än drar halsringen kan hon krångla sig ur den. Senaste dagarna har jag bundit henne med grimma ostället, det funkar bättre.

Den här helgen är Fanny hos sin kompis Elin. De två har en alldeles speciell kontakt. Fanny har varit där ett par helger förut, enda nackdelen är att hon har lite svårt att hitta sin plats i flocken när hon kommer hem. Inte enda nackdelen - vi saknar henne massor här hemma!

I fredags var våra vänner Pelle och Ammi här. Jag bjöd på fryst glasstårta till kaffet, sa att det kan inte bli annat för jag har ingen ugn. Ugnsluckan ramlade ju av dagen före julafton.
I går lördag kom de hit med en spis! Såna vänner är bra att ha! Tusen tack!

 

Fredag 20 januari
Idag skulle min pappa fyllt min pappa fyllt 82 år. Han gick bort för fem år sedan.
Han och mamma bodde på Lindens sjukhem i Vänersborg, och hade det mycket bra sina sista år. Det är mycket tjafs i tidningar och tv om äldreboenden, med all rätt i vissa fall, men folk riktigt gottar sig i hur eländigt det är på äldreboenden.Och många har aldrig satt sin fot på ett dylikt. 
Jag har jobbat i äldrevården i drygt 30 år, och haft mina föräldrar på ett kommunalt boende,och sett mycket. Mycket tokigt, men sammantaget tycker jag att äldreboenden är bra. Om man däremot skulle börja granska hur gamla har det i sina hem, skulle jag kunna berätta en del.
Jag började jobba i hemtjänsten, natt, för två år sedan, och så många ensamma människor har jag väl aldrig sett!! Och HUR dom bor!!
Det tjatas om att gamla på äldreboenden inte får komma ut, men hur det är det för de som bor hemma? En natt när jag jobbade larmade en tant som ramlat. Hon bodde fyra trappor upp utan hiss. Hon hade så ont i ett ben så vi ringde ambulans, och tanten blev helt uppspelt för att hon skulle få åka iväg! Tänk att man måste ramla och bryta sig för att få komma ut när man bor hemma.
Jag har hört anhöriga klaga på städningen hos de gamla, både hos de som bor hemma och på sjukhem. Att den gamle är nästan blind, och inte ser dammråttorna utan hellre pratar över en kopp kaffe, det struntar man i. Nej det ska vara "vård" som syns.Vad är det som hindrar en anhörig från att städa? 
Visst finns det rötägg som jobbar i äldrevården, precis som det finns på alla arbetsplatser, men i o m att vi jobbar med människor brukar sådan personal uppdagas rätt snart. De gamla brukar rätt snart märka vilka som vill jobba och vilka som bara vill ha lön.
I dessa dagar med blöjdebatt törs man knappt säga att man jobbar i äldrevården om någon frågar. Då tittar de på en, uppifrån och ner, och man ser hur de tänker: Jasså, är du en sån!

Bosses vård var helt underbar! Idag kom räkningen: 160 kr för 3 dagar och 2 nätter på sjukan, inklusive en höftoperation! Inte illa!
Han mår bra dessutom. Går i stort sett obehindrat, och går numera själv i trappan.
Så jag ska inte klaga! Han mår så bra att han börjar tycka det är tråkigt att vara inne. Igår kom Stuteri PI och Anna på fika och pratade bort ett par timmar, och idag kom familjen Pepparkaka. Det var Pelle och Ammi som kom hem från Indien igår och såg ut som - just det, pepparkakor!
In i bilen kommer Bosse lätt, så vi åker lite också. Spännande utflykter som till Ica, Blacka Café och liknande heta plejs.
Sandra - du skrev i min GB att jag har mycket, men ärligt: du har nog mycket mer att stå i med småbarn. Och så har du ju Erik också....

Tack till er som skriver snälla saker i min Gästbok och till de som hör av sig via mail och sms, och även IRL!
Jag tänker ibland på vem jag skriver för här, och svaret blir nog; mig själv. Visst är det kul att någon läser, och ännu roligare när någon skriver i Gästboken.  
Men i huvudsak är det för min egen del jag skriver. Jag har alltid skrivit Dagbok, hatar ordet b l o g g !!

I morse halkade jag på isen vid postlådan när jag tog morgontidningen. Is är hårt. Slog i en armbåge rejält. Reste mig fort som f-n innan någon såg mig, och gick sen spänd som en fiolsträng, livrädd för halkan.
Men minnet är kort.
Ikväll selade jag på Lasse och tänkte ut och tömköra. Kom bara 50 m innan fötterna slant iväg på både mig och häst, så det blev en kort promenad.

Det märks i alla fall att våren är på väg. Sakta sakta, men mycket säkert har dagarna blivit längre. Ett annat idiotsäkert vårtecken är att hästarna börjar fälla sin vinterpäls. Inte mycket, men man märker vart vi är på väg.
Underbart!
Sedan Vilje åkte till Maria har Max flyttat in i Viljes  box. Max är den mest väluppfostrade ponny och skulle väl aldrig hitta på några apkonster - men! Han leker med maten! Sedan han kom in i boxen krafsar han in höet under sig, kissar på det, ställer sig sen med hakan mot boxdörren, stirrar på mig som för att säga:
Hörru du! Det där höet du gav mig smakar piss!
Så nu får han äta hö i hönät. Svårare än så var det inte!

Imorgon ska jag på rolig utflykt. Jag ska chipmärka två hästar av rasen Rocky Mountain. Till för två veckor sedan när matten ringde hade jag inte en aning om att det över huvud taget finns en ras med det namnet. I morgon ska jag få se två exemplar. Det ska bli intressant!

Nu ska jag försöka lägga mig tillrätta och sova. Sedan Bosse kom hem sover jag på soffan i vardagsrummet. Han vill inte ha hundarna i sängen, ifall någon av dem skulle komma åt såret, och det förstår jag.
Jag ska inte klaga, men att sova i en tvåsitssoffa med fem hundar är ingen höjdare... Att stänga ute hundarna från sovrummet är inget bra alternativ, de yyyyylar i protest!
Det gäller att hitta en bra sovställning snabbt, för sedan lägger sig hundarna uppepå, och då går det inte att flytta sig.
        + Fanny, Nellie, Åke, Bettan och Lisa

Tisdag 17 januari
Igår kväll/natt satt jag länge och fösökte komma in på min hemsida för att uppdatera lite. Men det var SÅ segt! Kändes som om datorn var lika seg och gammal som jag.
Men idag har vi piggnat till, datorn och jag!
Bosse opererades den 12 januari,och den 14 fick jag hämta hem honom igen. Han opererades samma dag han kom in - torsdag, och lördag var han färdigbehandlad och skrevs ut. Snabba bud!
Jag fick hämta honom i min bil, trodde han skulle få åka bårtaxi hem. Han får/ska belasta benet fullt ut, han går i trappor, och funkar väl ungefär som vanligt.
Det märks att karlar är lite annorlunda funtade än vi kvinnor. De planerar inte på samma vis. Eller är det vi kvinnor som skämmer bort dem?
Bosse glömmer glasögonen här nere när han gått upp, han glömmer telefonen där uppe när han gått ner osv, och då är det ju hemsamariten som får löpa. Jag!
De frågade på lasarettet om vi behövde hjälp från kommunen, och jag skrattade och sa nej, men det kanske vore skönt? Bosse skulle vara som ett tänt ljus om det kom ett par manhaftiga undersköterskor från hemtjänsten.
Men jag måste säga att han är jätteduktig och tränar och går sina små promenader, mest inomhus,  idag var vi dessutom iväg en tur med bilen och fikade på vanliga stället.
Lagårn sköter jag själv nu, och det är tyst och lugnt när jag går där själv i min egen takt. Men jag får inte vara där för länge, då ringer telefonen: Är du inte färdig snart!?
Jag har tagit ut 7 semesternätter, och blev ledig 4 veckor. Att kalla det här semester är väl att ta i, för jag är helt slut på kvällarna.
Dagordning:
Fodra ungdjuren, hästarna.
Mocka i lagårn, mocka i stallet.
Elda i pannan.
Göra frukost.
Hjälpa Bosse nerför trappan.
Ta ut hundarna på promenad.
Hjälpa Bosse uppför trappan.
Elda i pannan.
Bära in ved.
Släppa ut hästarna, mocka i stallet.
Laga mat.
Elda i pannan.
Ev åka och handla.
Fodra kaniner och höns.
Hjälpa Bosse nerför trappan.
Emfika.
Hjälpa Bosse uppför trappan.
Fodra ungdjur.
Strö i stallet och fodra.
Ta in hästarna.
Ha lite kvalitetstid med hästarna (eventuellt!)
Strö i lagårn.
Sopa gångar.
Bära in ved.
Tända i pannan.
Hjälpa Bosse nerför trappan.
Göra kvällsmat.
Sova framför tvn.
Elda i pannan.
Hjälpa Bosse uppför trappan.
Kvällskiss med hundarna.
Elda i pannan.
Fortsätta sova framför tvn ett tag tills det är dags att vakna och gå och lägga sig.
Inrutat? Nääää!

Onsdag 11 januari
Födelsedag! Jag blev 55 år idag! Himmel och pannkaka - ska så gamla människor verkligen få finnas?

Jag har blivit rejält uppvaktad - på Facebook. En hel massa gratulationer. Rätt fånigt egentligen, men visst blir man glad?
Några telefonsamtal har jag också fått, och ikväll kom min gamla kompis Gilla.
Vi hade bestämt att inte fira ikväll, pga att Bosse ska till operation tidigt i morgon bitti. Men det visste inte Gilla, så vi fikade lite och pratade bort en stund. Trevligt! Jag fick årets första tulpaner, min absoluta favoritblomma.
Bosse är nu skrubbad och tvättad, och jag hoppas verkligen att operationen blir av imorgon!!!! Vi har fått papper om hur viktigt det är att huden är hel, för att förhindra infektioner. Bosse har en finne på ryggen, och måtte inte den finnjäveln ställa till det!
Det är en lång mental förberedelse inför en operation, så måtte det bli av.

Ikväll har min lilla prinsessa Bonnie kommit hem. Hennes tid som sällskapshäst hos Sisela är över, och nu står hon i sin spilta igen. Kompisarna hade ett sjå med att hälsa, men Bonnie hade bara ögon för en sak: sin krubba!
Fina lilla Korv-Bonnie! Men faktiskt - hon har smalnat av lite! Jag har nästan aldrig lyckats banta varken mig själv eller en shettis, men nu vet jag hur jag gör. Med shettisarna i alla fall. Skickar dom till Sisela!

Igår fick Lasse en tur med selen. Klart Godkänd! Men det är konstigt att en soptunna, en liten grävmaskin, några stora stenar och en elcentral bara är livsfarliga när man går hemifrån? Hemåt finns inget farligt, då går Lasse och tuggar på bettet och söker sig till något som kanske kan liknas vid rätt form.
Håll i dig farmor: nu kommer bilder!!
  
   
 
Lasse får vara ute också:
  

 

Söndag 8 januari
Årets första vecka slut, och det går bara framåt nu - mot ljusare tider! Kan det bli bättre?
I torsdags morse var Bosse och jag på en liten roadtrip till Motala. Bosse skrevs in på Ortopedavdelningen, och vi fick träffa hans arbetsterapeut och sjukgymnast, och de gjorde en röntgen till, och tog lite prover.
Att han blev inskriven innebar inte att han fick stanna kvar, nej inte förrän torsdag kommande vecka ska han opereras.
Vi köpte lite hjälpmedel som han kan han behöva; en tång att plocka upp saker på golvet med, och en strumppådragare.
Andra landsting bjuder på hjälpmedel, men Östergötlands Läns Landsting är visst fattigt, så vi betalade.
Han måste också betala medlet han ska duscha i före operationen. Lite småsnålt, Landstinget!

Idag var vi på en roadtrip av angenämare slag. Vi for till Djupa Skogarna i Vånga och hälsade på Bosses käresta. Han träffade henne i våras, tittade djupt i hennes bruna ögon och har sedan dess varit kär. Tyra är ung, mycket snäll, har fint långt mörkt hår, och jag skulle nog vara rätt svartsjuk om det inte vore så att Tyra är en tjej av nordsvenska hästsläktet!
Jag gick på läderkurs hos Tyras matte i våras, och vid ett tillfälle följde Bosse med dit, och då sa det klick. Sedan har det varit Tyra hit och Tyra dit.
Det blev ju inte bättre av att vi blev erbjudna att köpa henne...
Tyras husse är en kändis som figurerar i tv och tidningar. Han sköter gräsklippning med sina nordsvenskar inne i stan och på vissa kyrkogårdar. Tyra har gått med bredvid gräsklipparen redan som föl, och hon är körd för kälke. Hon gjorde ett godkänt körprov på premieringen i somras.
Nu avvakatar vi lite med Tyra tills Bosses höftoperation är klar, och han kan börja gå igen.
          
       Tyra i stallet                                      Tyra med mamma Myra i bakgrunden

Hästar är roliga kreatur.
Mina hästar fick gå i en annan hage idag, och det var toppenlivat, tyckte dom. Först tog jag ut Max och Honey, och när jag sen kom ut med de andra tre, sprang Max och Honey fram och hälsade på dom och pep och hoppade som om de aldrig setts tidigare!
Så drog de järnet runt hagen, hoppade, sparkade bakut och fes, och sedan - som på en given signal - tvärstannade allihop och började gnaga på det frusna gräset.
Hästar ÄR roliga kreatur!!
      
           Ett trimmat marsvin? Nej, bara Leo!               Hela "familjen" i blek januarisol

Eftersom Bosse ska operas har jag tagit ut lite semester så att jag kan vara hemma och stötta lite i början. Hur mycket semester det blir återstår att se.....

 

Måndag 2 januari 2012
Om någon läste det jag skrev senast, och tror att jag gått upp i rök för att jag hade inte hade någon ananas på julbordet, vill jag härmed bara säga: I´m back!
Länge sedan jag skrev senast, men det har inte hänt ett dugg, och jag har haft mycket att göra. Jobbat mycket, men inget har hänt liksom.
Julen passerade ganska obehindrat förbi - jobbade julafton och annandagen. På juldagen var våra vänner Eloona och Veine här och förgyllde tillvaron för oss. Min ugnslucka ramlade av spisen - ganska opraktiskt när man ska grädda Jansson och göra omelett. Men omeletten gick faktiskt att få klar i micron! Och Jansson fick gå till grannen.
För övrigt har julen bestått av godisätning och tv-tittande - ganska normala aktiviteter i juletider. Men nu, när jag passerat, 50 måste jag erkänna att jag orkar inte se Kalle Anka och hans vänner längre. Det känns inte ens nostalgiskt bara krampaktigt.
Övrigt tv-utbud verkar vara mer än motsägelsefullt. Mat med Ernst, Mat-Tina, Devil´s Kitchen, svettiga Per Morberg och ännu svettigare Plura och Mauro.
Efter all mat lagats och ätits ska den bort. Då visas Biggest Looser, Supersize/Superskinny, Heavy Makeover och allt vad det heter.
Märkligt.

Nyårsafton och nyårsdagen tillbringade jag på jobbet. Jag jobbade natten till nyårsafton också, och jag sov så dåligt, vaknade och tänkte på Fanny flera gånger; hur i all världen skulle hon klara fyrverkerierna i år??
I våras var Pernilla och jag på föreläsning, och fick information om Zylkene, ett lugnande preparat som använts på hundar ett par år, men som även funkat på häst. Det innehåller bröstmjölkshormon, så det är en kroppsvänlig produkt. Alla deltagare på föreläsningen fick varsin karta med Zylkene-kapslar, och jag fick även Pernillas karta, hon har ingen hund, och inga nervösa hästar, sa hon.
Jag tänkte direkt på nyår, så mina två kartor med Zylkene har legat i säkert förvar i ett skåp.
Läste på nätet ang dosering, och till en liten hund kunde man ge en 75mg kapsel.
Sagt och gjort.
När jag kom hem på nyårsaftonsmorgon fick alla hundar varsin kapsel, utom Åke, för Fanny snodde hans. Men ingen fara tänkte jag, Fanny far nog inte illa av dubbel dos.
Vaknade vid ett-tiden, gick upp, och gav hundarna varsin kapsel till. När alla fått varsin vände jag på kartan med kapslarna och fick hicka!! Det var hästkapslar!! 450mg kapslar!! Fanny hade fått 950 mg på morgonen PLUS 450 till!!
Jag ringde distriktarna, men hon skrattade lite och sa att det var ingen fara. Just för att det är tillverkat av kroppseget hormon, som dessutom är vattenlösligt, så överskottet kissas ut. Men jag skulle ju hålla koll förstås.
Att Fanny fått hästdos märktes tyvärr inte. Innan jag åkte till jobbet tog jag ut hundarna, Fanny i koppel, och precis då drog grannen av en rökare så Fanny tvärvände och jag trodde hon skulle klösa av sig klorna som hon stretade på trappen!
Jag har inget emot fyrverkerier, tycker det är vackert, men I ORDNADE FORMER!!!!!!!!!! Om folk kunde hålla sig till midnatt på nyårsafton, men det ska ju panga och dundra tre dagar före och efter. I år hade jag gratismedicin, men jag ska väl inte behöva köpa preparat för hundratals kronor till mina hundar för att folk inte kan hålla sig till ordningen. Det är faktiskt inte tilllåtet att smälla fyrverkerier utan tillstånd.
Tack o lov var bara en granne hemma, men vi hör och ser byns alla fyrverkerier.
Fanny låg hela kvällen i soffan bakom Bosses rygg, under en pläd. När det smällde kände Bosse hur hon darrade.
Stackars hundar. Jag hörde om två hundar som sprang bort i panik och ännu inte kommit tillbaka. Fy fan, på ren svenska!

Eftersom det nu är nytt år har jag fått tre treåringar i stallet. Det ställer ju en del krav på mig.... Jag tycker inte att det är länge sedan de föddes, men nu är de tre år, och borde ju varit lite körda.
Känns som att den enda som är körd är jag! 
Fast på ett annat vis....

 

Torsdag 22 december
YES! Nu är äntligen Vintersolståndet passerat! YES!

Vilje has left the building!
I tisdags kom Maria och Fredrik och hämtade honom. Jag hade Vilje i gången innan de kom och försökte rensa bort lera från honom, med tveksamt resultat. Vilje stod så snällt och fint, och liksom lockade fram Max som satte huvudet över dörren och skulle hälsa. Då högg Vilje som en piraya. Inte bara en gång, utan tre/fyra gånger gjorde han likadant; väntade ut Max, och sedan högg han till! 
Jag saknar min Vilje lite grann. Han är en riktig prydnad i hagen med sin långa man, fina resning och grova ben. Precis som en liten ardenner!
En som inte saknar Vilje är Max! Han går mitt i flocken och bara njuter av att få vara en i mängden.
Vilje går nu med Elton, en ung fjordherre, och enligt rapport leker de ihop.
Om jag bara kunde fatta varför Vilje hatar Max??

Igår var vi ute i skogen med alla hundar och hämtade en gran. Det blev en liten minigran som lätt rymdes i bagageutrymmet. OBS! Vi hade lov från markägaren att ta en gran.
När vi kom hem ställde vi granen bredvid trappen, och idag såg jag att Åke pinkade in sitt revir på den.
Suck.

Igår ringde de från jobbet och undrade om jag vill komma och jobba på julaftonsnatten. Och lite småsnål som man är tackade jag jag. Det blir ju lite extra kulor för en julaftonsnatt. Och så ska jag jobba med Bästa Pudel-Eva. Att gå på en julnatt är inte så farligt, tycker jag. Klockan 21 är ju julafton firad och klar. Det är sämre att jobba natten före och julafton, då måste man ju sova hela julafton.

Jag var till affären idag och förundrade mig (igen) över folks hysteri över julen. En kvinna klagade högljutt över att de hela ananasarna var slut. "Man måste ju ha en ananas på julbordet!!"
Måste man? Vad händer annars?
Kommer inte tomten?
Blir det världskrig?
Surnar sillsalladen?
Suck igen.
Jag har ingen ananas på julbordet, så jag får väl se vad som händer...
Spänningen är olidlig!

Ikväll kom Malin och Elin med en stoooor korg med julgodis! Hoppas det är nyckelhålsgodis.
Det är bra att vara dagmatte ibland!
    
   

 

 

Måndag 19 december
Så j-vla typiskt!
Nu när jag har bestämt mig för att ta timeout från Vilje en period så har det varit lugnt i hagen!
Max får stå på andra sidan flocken, lite på nåder sådär, kommer Max för nära går Vilje till attack. Men bättre går det faktiskt.
Så jävla typiskt!
Men imorgon åker han till Maria, det har vi bestämt. Körhästar har jag ändå. Eller: blivande körhästar. Jag har ju tre blivande treåringar!

Lite, lite snö har vi fått. Bara så pass mycket att det lyser upp lite. Alla människor (även jag!) säger: tänk
om vi kunde få en vit jul. Egentligen, enligt Bondepraktikan, ska det bli kallt i jul eftersom Anders-dagen var mild. Men alla prognoser säger regn och milt i jul. Så man kan nog inte riktigt lita på BP.

Jag har satt upp lite granris i stallet, men jag kan inte hitta mina stallkulor! Jag undrar om jag inte slängde dom i vintras-det var inte mycket glans kvar på kulorna. På Rusta säljer dom billiga julsaker, det får väl bli en tur dit nu före jul. Vi var i stan idag, men hann bara med djuraffären och Östergyllen - de klart viktigaste butikerna!
Jag har sån tur att min frivecka infaller den här veckan, så jag är ledig hela veckan och borde hinna få klart allt före jul. Men jag vet nog hur det blir - på fredag kväll klär jag granen, torkar golven, griljerar skinkan, trillar köttbullar.... men det är väl precis som det brukar!
        
    Stallgången med Honey i förgrunden                            Lasses och Leos box

Det blev ytterligare en resa till stan ikväll - APT, eller personalmöte som man sa förr i världen. Vi blev bjudna på räkmackor (!!!) och så fick vi tårta som en av våra tanter sponsrat. 
Så det blev ett bra möte.

Igår em hade jag trevligt. Jag var på adventsfika hos Lotta på Stuteri Kryddgården. Mycket trevligt initiativ! Och vilket fika sen! Cupcakes, bullar, mazarinkaka, saffranskaka, pepparkakor och mandelkubb. Allt hembakat. Precis vad man behöver en kulen decemberdag. Det där med att gå i hagen och titta på hästarna la jag snabbt ner. Svarta, blöta shettisar ser ju precis likadana ut.
Men ett besök i Lottas Ponnybutik blev det!

 

Lördag 17 december
Om det bara kunde bli den 21 december snart. Hela hösten känns som en lång uppförsbacke till den 21 dec när ljuset återvänder! 21 december är vintersoltåndet, när dag o natt är lika långa, och sedan blir dagarna sakta men säkert längre och längre....
Det märks inte så mycket i början, men bara tanken på att vi går mot ljusare tider är underbar!!
Dessutom VET jag att vintersolståndet i år inträffar den 22, men det är precis i början på dygnet, så jag räknar efter gammal tradition; Tomasdagen är årets längsta.

Jag har inte julstökat mer än att jag har satt upp nya gardiner, och fått upp stakarna och stjärnorna i fönstren. En gran ska det bli i år. Vi hade ingen förra året och det kändes lite konstigt. Så i år ska det bli av.

Häromkvällen satte jag selen på Honey igen. Jag drog åt bukgjorden, men jag la bakselen löst på hennes bak och det hade hon inget emot.
Först....
Sen fick hon spader och bockade i gången, men slet sig inte tack o lov. Hon bockade och jag backade!
När hon lugnat sig gick jag fram och skulle borsta henne lite, för det gillar hon skarpt, men då råkade jag nudda selen, och så var hon i luften igen.
Jag tog in henne i hennes box, och undrade: hur f-n ska jag få bort selen!!??
Jag gick in till Max i boxen bredvid och försökte nå selen, men då blev hon stollig igen.
Efter en stund fattade jag att det var inte selen hon reagerade på, utan på mitt konstiga sätt. Jag brukar inte sela av från boxen bredvid! Så jag tog ett djupt andetag, gick in i boxen, spände upp bukgjorden och drog av selen. Inga problem.

I hagen är det lugnt, men ändå inte. Max får inte vara närmare de andra än 50 m, för då kommer Vilda Vilje och jagar bort honom! Max är biten och hårlös fläckvis på kroppen. Han får gå själv, så ibland tar jag in Vilje tidigare för att Max ska få lite hästkontakt.
Skit-Vilje!
Jag är lite trött på honom, och ska därför låna ut honom en period till en vän. Det värsta jag vet är när det är oro i hästhagen. Vi har bara en vinterhage, och hur det ska bli när jag börjar lunchfodra med Vilje i hagen törs jag inte tänka på. Max kommer inte att få ett strå!
Så nu åker Vilje på tisdag till Maria som bor några mil bort.

Tråkigt att tänka på att det inte blir något fuxpar, i alla fall inte nu, men jag har Lasse som blir tre år snart. Han är stor och grann, och kan nog gå i paret med Max. Det blir lite back to basic - jag körde Teddy och Fritte i många år.

        
                 Sjöängens Teddy                                     Fritte - Nicklas i bakgrunden

Min lilla Nelly/Flisan kommer inte hem mer. Hon trivs så bra hos Tina, och Tina med henne så hon blir kvar där. Bra att hon får stanna. De älskar verkligen Nelly och uppskattar henne för den hon är.

 

Torsdag 8 december
En vecka sedan sist.
Men det händer inte mycket. Inte alls. Inget julstök i alla fall.
Måste nog sätta fart så jag blir klar med vårstädningen innan julstädet ska börja.

På hästfronten händer inget heller. Mer än att jag är ARG  på Vilje som jagar Max så fort Maxkraken kommer närmre de andra än 100 m. Ett par eftermiddagar har jag tagit in Vilje tidigare så att Max ska kunna få lite närkontakt med de andra.

Idag for Bosse och jag till Alva och tog hem två katter. En trefärgad hona, JÄTTEsöt som ska heta Kattis, och en gul och vit hane som än så länge är namnlös, för det kanske, kanske kan vara en hona. OM det skulle vara så ska hon heta Gullan.

        
            Elliott - som kanske ska flytta framöver

Vi fikade i Alvas varma kök. De har dragit in bergvärme, och har numera en jämn och go temperatur inne. Blir lite avundsjuk - vi har ju bara vedeldning. Billigt, jovisst, men när det är 12-13 gr i köket när man kommer ner på morgonen kan man hålla sig för skratt.

Bonnie ser ut att ha det bra hos sin fodervärd. Facebook är ett utmärkt forum för att hålla kontakt, sådär lite lagom. Jag är nybliven Vän med Bonnies fodervärd, och hon lägger ut bilder på Bonnie och sitt stora halvblod. Bonnie ser ut att trivas både med kompisen och omgivningen!

I tisdags kom vårat lilla hjärta Wilma. Matte åker bort några dagar, och då passar Wilma på att komma hit. Den hunden skulle söka till Hollywood! Hon Ser ut som om hon ska till avrättning när hon hon kommer. Huvudet lågt och nästan kryper fram. Men så fort mattes bil avlägsnat sig är hon på hugget, leker med Nellie och morrar åt Åke.
Wilma är en riktig pinnhund! Hon har alltid en pinne i munnen när vi är ute. Hennes paradis på jorden måste vara våran vedbod...
     

 

Torsdag 1 December
Idag har vi haft åtta hundar hemma - våra egna fem, Tummis, och Morrgan och Otto. Det är inga problem för hundarna att hålla sams, men den som har en hund och tycker den drar in mycket smuts, kan ju plussificera det med 7. Alltså kan man säga att det är ingen halkrisk här inne - det är välsandat!

Fm tillbringade jag på infomöte med ekologiskt kaffe och nyckelshålsbröd.... not! Med andra ord; fika med Bästa Carina på Cafe´t med macka med skagenfyllning och en dammsugare till efterrätt. Mmmmmums!

Idag har jag spionerat på hästarna i hagen, det har varit lugnt och fredligt. Max får hålla sig lite utanför, men Honey tar hans parti och tyr sig till sin gamle vän. Bra.
Lite tomt var det i hagen utan Bonnie. Tur att hon inte flyttade mitt i brunsten, då hade nog Amelia spårat upp henne!

Ikväll har jag haft hästpyssel. Mina tre tvååringar behöver aktiveras, och jag hade först kardborreborttagning på dem i tur och ordning. Sedan tömkörde jag Lasse. I blåst och mörker, och han gick så bra! Riktigt pigg och lydig, och inte tveksam det minsta.
        

Det gick så bra med Lasse så jag tog ut Leo också. Han heter numera Illbatting!
Jag var lat och gick inte efter Leos sele, utan jag tog den vanliga enbetsselen, tänkte; Leo är ju snäll, det gör inget att den sitter lite löst.
Jo visst!!!
Leos mat-och-sov-klocka måste ha ringt, för han skulle bara inte gå! Han slingrade sig och vände, och selen åkte på sne varenda gång. Han ville inte ens gå hemåt, den lille illvillingen!
Lasse fick MVG och Leo IG, och då tänkte jag att jag tar Honey också, hon kanske får G.
Och till att börja med gick det bra. Tog på selen och spände fast svanskappan för första gången. Det gick bra!
Så långt MVG!! Jag borde ju ha slutat där, men då fick jag för mig att ta ut henne, och det gick också bra, men när vi skulle in, och hon skulle svänga i 90 gr i stallgången fick hon fnatt, kastade sig framåt, bockade, höll på att hoppa ner i foderlåren, tvärvände, bockade igen, och höll på att springa ut när jag fick tag i grimskaftet i sista stund. Då tvärstannade hon och såg ut som vanligt.
Jag vet inte riktigt vad som hände, men hon trampade på en katt på väg in,och den kanske klöste henne, så det är inte säkert att det var selen som gjorde att hon hoppade.
På´t imorgon igen!
         
           Här ser Honey rabiessmittad ut - jädra mobilkamera!

Onsdag 30 november
Idag fanns ingen återvändo - alla hästarna åkte ut i samma hage. Honey och Vilje har inte gått ihop förut, men hon satte bakhovarna på Viljes bringa och talade om var skåpet skulle stå.
Jag mockade och hade öppnat in till gödselplattan, och naturligtvis gick Leo, Amelia och Vilje in i dyngan!
    
           En riktig skitbild!

Jag smög från andra sidan, hoppade upp bakom gödselmuren för att skrämma ut dom, och det gick ju - inte alls! Skrämmas, nej inte en chans.
Men till slut knallade de ut därifrån så att jag kunde stänga.
Vilje är rolig. När jag tittade på hästarna genom stallfönstret gick de lugnt och fint tillsammans, men när jag gick ut i hagen med kameran började Vilje direkt att spela allan och jagade Max så att han inte kom för nära brudarna. Jag testade flera gånger, och bara inte Vilje såg mig var det lugnt.
         

Skönt att de kan gå ihop. Vilje sorterade ut de häftigaste kompisarna; Honey, Amelia och Lasse, Max fick hålla tillgodo med B-laget: Bonnie och Leo.
Behöver jag säga att de var ganska leriga och skitiga när de kom in?

I morse fick jag ett nödrop från Pernilla. En kompis till henne skulle ta bort en ponny akut idag, och behövde en sällskapshäst. Först tänkte jag säga nej, men det kan ju vara okej att hjälpa någon i nöd.
Så ikväll åkte lilla Bonnie iväg. Hon var så snäll att lasta, gick direkt in i trailern, trots att det var mörkt. Hon kanske ville åka iväg?
Men hur liten hon än är så blir det stort tomrum efter henne.
Det kanske inte blir så långvarigt. Tjejen som lånar henne var chockad efter att ha avlivat sin ponny på fm, och hon ska leta sällskapshäst, men nu behöver hon inte stressa. Bonnie finner sig nog tillrätta.

Ikväll var jag på hästföreläsning om luftvägsåkommor på häst. Jag hade velat fråga om tracheal kollaps, men det kändes inte som om det var rätt forum.
Föreläsningarna har varit jättebra. I våras var jag på allihop, nu i höst har jag varit på två. Den sista blir om två veckor, då handlar det om kolik, men den föreläsningen var jag på i våras, så jag tar time-out.

På Facebook lägger duktiga husmödrar ut bullbak, pepparkakshus och pynt, och jag vill bara härmed säga att jag tillhör INTE den skaran.
Jag har inte gjort ett skit.

 

Söndag 27 november 
NU är det söndag i alla fall, och det är full storm ute, milt och skönt, men väldans blåsigt.
Hästarna fick komma in tidigt, redan halv 4, jag var rädd att staketet skulle blåsa bort. Fär många år sedan när vi hade elband blåste de alltid ur hållarna och virvlade som serpentiner när det var blåsigt.
Det var inte svårt att få in hästarna - de stod precis bakom dörrn. VM-pojkarna var ute lite längre, deras hage är mer skyddad.
Russlarna klarar blåsten bra, de bara spjärnar, sätter ner nosen och tränger sig genom blåsten. Men pudlarna är riktiga vinfång, lilla Bettan till o med lyfte lite i blåsten.
Hönsen rullar runt som vita bollar. Men vad de ska ut och göra i blåsten förstår jag inte.
Dumma höns!

Milt - det kan man lugnt påstå! Maskrosor blommar, penseer och ringblommor likaså. 
Till begravningen i fredags gjorde jag handbuketter av ringblommor, murgröna från Anders hus och några kvistar cypress. Inte för att vara snål, jag har nog råd att köpa blommor, men det känns bra att skicka med något härifrån Högstad.

Ikväll har jag borstat lera från hästarna. Jag försökte hålla igen mun, men känner fortfarande hur det krasar av lera mellan tänderna. Snyter jag mig blir det svart i papperet.
Men ändå tycker jag att det är bättre med det milda vädret än -15 och 2 dm snö som det var vid den här tiden förra året.
Vi sparar massor av ved!
Tävlingarna i Globen har varit nu i helgen, men de fick klara sig utan mig. Tyvärr. Det rycker alltid lite i Globen-nerven när det är tävlingar. Mest för att vi hade så roligt med shettisarna när jag var med Skogslotten dit!
   
Nostalgi - Fritte-Josefin, en okänd, Ebba-Mollberg    Dermott Lennon på Alva th! Fritte tv

 

Lördag 26 november
Skrev först söndag med röda bokstäver, men det är väl att gå händelserna lite i förväg.
Det händer inte så mycket, tycker jag, men egentligen händer det ju saker hela tiden!
Det bästa som hänt är att mina VM-pojkar är sams! De går så fint ihop på vallen, så jag blir alldeles glad av att se dom! Första kvällen de skulle in motade Vilje bort Max, så jag fick ta ut Vilje först, binda honom i traktorn som står utanför hagen, och sen gå in och hämta Max. Men resten av kvällarna har det räckt att jag sagt: ptroo med sträng röst, då har Vilje stått som ett tänt ljus medan jag tar på Max grimman.
De två har gått ihop själva hela veckan, nu ska de snart införlivas med resten av flocken.

På fm tog vi med oss hundarna och åkte till vårat mossställe Olskeppetorp i djupa Vångaskogarna. Vi har åkt dit i stort sett varje år i mer än 20 år. Det är en avlägsen plats, men konstigt nog har det levt upp de senste åren. Första åren vi åkte dit fanns det en vinterboende, de andra husen stod mörka och tomma. Men nu är det åretruntboende i stort sett överallt. Ja, det är ingen stor by, kanske 5 hus, men befolkningen har ju ökat dramatiskt! Vi hittade våran toppmossa, och jag tog lite tallris från tallar som gallrats. Hundarna var tokiga! Sprang som galningar!

Igår var det begravning för Anders, min granne, och Bosses kusinbarn. 40 år gammal avled han den 25 förra månaden.
Kyrkan var full av folk - och blommor! Har aldrig sett så mycket blommor på en begravning. Anders tillhörde MC-klubben (eller moppeklubben som hans bröder sa) Bifrost och det var mycket skinnvästar i kyrkan. Det var Vipers, FMCK, No Limit m fl. Det var fint att se alla knuttar, och det gav en ganska avspänd stämning i kyrkan med alla dessa "civilklädda".
Det var en bra präst som förrättade begravningen. Han pratade sakligt och lugnt. Sista sången var Knocking on heavens door, framförd till gitarr. Mycket vackert och sorgligt.
Nästan 100 personer kom till kaffet efteråt. I kyrkan var det säkert 50 personer till.
Fick en fundering på hur många som skulle komma på min begravning. Inte 100 i alla fall! 10 kanske... Men det behöver jag ju inte bry mig i, egentligen.
Eftersom vi umgås med Anders föräldrar dagligen, känns det skönt att begravningen nu är över för dom. Det har dröjt en hel månad, och innan den är gjord kommer man liksom inte vidare. Inte för att man kommer över att ens barn dött, men man kommer vidare. Vi pratar mycket om Anders, varje dag finns han med vid fikabordet, och vi skrattar ofta åt hans hyss och uttryck.
Det har blivit tomt.

 

Tisdag 22 november
I slutet på förra veckan ringde Anita från Skogslotten och sa att Vilje fått sparken! Han fungerade mycket bra så länge han fick göra allt i sin takt och tempo, men när någon krävde lite mer åkte hans bakdel i vädret. En flickkrake ramlade av och bröt armen!! Anita sa att det kunde hänt på vilken ponny som helst, så det var inte därför Vilje fick sparken, men hans attityd passar väl inte riktigt på en ridskola när det är tänkt att barnet på ryggen ska bestämma.
Sen hörde jag inte mer, så jag tänkte att nu går det nog bra igen, men idag ringde de och Vilje kom hem på fm.
Då bestämde jag mig för att nu MÅSTE Max och Vilje kunna umgås!! Jag släppte ut de andra 5 på vallen, och tänkte att Max och Vilje får gå i vinterhagen - NU eller aldrig.
Jag blev så nervös att jag var tvungen att gå på toa! Jag vet att jag är töntig med mina hästar, men jag får ångest av att tänka på att hästarna blir osams, jagar varandra, ränner igenom staketet och försvinner i novemberdimman.
Först stod de bredvid varandra i stallet och gnabbades lite över boxväggen. Jag mockade och fixade men till slut fanns ingen återvändo - UT med dom!
Och vad hände?
Mördade de varandra? Nej.
Jagade de varandra? Nej.
De stod och gnabbades lite, och gick omkring lite. Helt underbart!
  
    Mina fina VM-rödingar!!

På em blev det en resa till staden och en jobbträff för palliativa ombud. Palliativ vård är det man ger i livets slutskede, till skillnad från kurativ vård, som man ger för att någon ska bli frisk.
Vård i livets slutskede är inte något glättigt ämne, absolut inte, och de som ledde mötet var allt annat än glättiga. De stod vid en intelligensprotes (overhead) och la på skrynkliga bilder om munvård och sånt som vi redan visste och kunde. Alltmedan gäspfaktorn ökade med 100%.
Vi var ca 15 st, alla i "vuxen" ålder, och arbetslivserfarenheten runt bordet måste ha motsvarat flera hundra år. Men den kunskapen togs inte tillvara. Nej vi fick veta vilka mediciner som påverkar vissa triggerzoner i hjärnan. Gäääsp igen! Jag vill veta hur jag tar hand om en ledsen anhörig, vad det finns för forskning på hur mycket en döende person uppfattar, vad finns det för tecken på att döden är nära förestående, hur farligt är det för en svårt sjuk diabetiker att äta en tårtbit?
Nej, skrynkliga overheadbilder med suddig text var det som bjöds.
Suck.

 I kväll var jag på ett annat infomöte - sykurs nere i byn. Inte mycket matnyttigt skvaller, tyvärr.

Imorgon jobbar jag natt, sedan är jag ledig i 11 dagar. Egentligen jobbar jag torsdag också, men har tagit semester, för på fredag ska min granne begravas.
Det blir en jobbig dag.

Torsdag 18 november
Svaga strimmor av sol några dagar. Ger hopp!
Efter att ha jobbat måndag och tisdag har jag haft huvudvärk så till den milda grad! När jag vaknade i tisdags "mellandagen", var det så varmt inne i sovrummet att jag trodde huvudet kokade.
Det är nackdelen med vedeldning. Lite onoff-effekt. Som bekant stiger värme uppåt, alltså upp till övervåningen där jag sov. Försökte i alla fall. Att bli väckt av sin egen huvudvärk är ingen höjdare, och jag var helt utslagen.
Nog om krämpor!
Idag har jag chipmärkt en shettis, och inte vilken shettis som helst, det var Zabinas syster. En storlek mindre, men samma uttryck! Jättefin! Saknar min fina Zabina. Leker med tanken att beställa ett föl... men det är väl vad jag minst av allt behöver; en shettis till!
Efter chippandet blev det en trevlig fikastund hos hästägaren. Fika är aldrig fel!

Ikväll har hästarna varit provdockor för täcken.Mia som har Mias Ridsport är en gammal hästvän, och hon använder mina pållar då och då. Täckena var provtäcken, i jättehärliga pastellfärger, rosa, lila, grönt. Vi provade på olika storlekar, från Amelia till Honey. Det var första gången Honey hade täcke på sig, och hon blev inte stollig varken av fladdrandet eller färgerna.
Leo fick stå i gången en stund och bli borstad. Jag mätte honom, och med lite god vilja var han nog 91 cm. Efter det gick vi ut i mörkret och hämtade in posten. Det är verkligen becksvart nu! Men Leo trampade efter så snällt.
         
        Min allra sötaste Fritte-look-alike....

För övrigt händer inte så mycket. Varje kväll tar jag bort kardborrar i mängder från hästarnas manar och svansar. Ja har i mängder av pälsglans och då går det lite lättare att få bort eländet.
Förresten, det har blivit ett kärlekspar i hagen!
Mina hästar är moderna, och skäms inte för att komma ut ur garderoben (spiltorna). Amelia och Bonnie visar sina känslor helt ohämmat i hagen! Bonnie rider på Amelia och sedan piper dom båda två som smågrisar, och så springer dom ett varv. En karl som joggade förbi höll på att vingla in i elstaketet för att han stirrade efter dom!
Dom är så söta, flickorna, står i spiltorna bredvid varandra och pratar och piper.
Kärleken är outgrundlig!

 

 

Söndag 13 november
Utställningsdax!
Mot Nyköping tidigt på morgonen, och julutställning med Södermanlands Hästavelsförening. Jag hade ingen häst med, men jag var domarsekreterare (!) till Madeleine Beckman.
Jag dammade av tomteluvan som legat i träda sedan julutställningen förra året - man måste ju bjuda till när tomten kommer!
Tomten, ja det är nog Maria Eriksson själv. Jag vet ingen som bjuder på sig själv och lägger ner så mycket energi på en utställning som hon. Helt otroligt!
Utställningen skulle ha varit på Bullersta i Nyköping, men efter ett feberutbrott på en av hästarna på den anläggningen flyttades hela konceptet till Smedstorp, en mil bort.
På Smedstorp har jag fruktansvärda minnen av en tidigare utställning. En oerhört varm sommardag för ett par år sedan tillbringade jag i det ridhuset med Ronny Johnsson. Jag kommer inte ihåg så mycket av den utställningen, men jag tror det var Shetland Öst som hade den. Utan problem skulle jag ha kunnat delta i tävlingen Miss Wet T-shirt, så svettigt var det. Men i mitt fall hade det ju blivit mer: Kärring-med-svettig-tröja. Inte lika upphetsande...
Men nu är det november, och det var en helt annat väderlek i ridhuset, tack o lov!
Jag hade ingen häst med, men jag var med som uppfödare till en. Min Piggelin e Olivehults Ghost var med, med all ära. Han blev Bästa Shetland, med hela 41p. 99788, en poängrad som gav mig tårar i ögonen av lycka.
Han var så fin!! Domaren sa att han har den bästa halsansättning hon sett på åratal på en shetland!
   

Visare är Pigges lillmatte Sandra, som red Pigge för bara några år sedan. Men som växt en hel del sedan dess! Hon visade honom jättefint!
Jag gick ur ringen när Pigges klass var. Maria skrev istället. Madeleine dömer kataloglöst, så hon visste ju inte vilka hästarna var, men jag sa att jag att var uppfödare till en, och då tyckte hon det var bäst att jag trädde tillbaka. Det ser ju kanske illa ut att domarsekreterarens uppfödning får så bra poäng, och då är det bättre att inte vara i ringen.
Som om det skulle påverka en domare som Madeleine!!
    
               Tandkoll!!                                      Pigges konkurrent i klassen: hårfagre Bonanza

Flera personer frågade mig under dagen hur jag kunde sälja en så fin ponny, och jag var ju tvungen att säga sanningen; jag har inte sålt honom - jag GAV bort honom!!  Men det har jag aldrig ångrat! Han kan inte ha det bättre än han har det hos Sara och Sandra och Jenny och Pia. Tre generationer hästtjejer!

Under dagen blev vi kungligt behandlade; fika med hembakta lussekatter, frukt och godis, god mat, och flera gånger under dagen kom tomten med presenter.
Det är nog bara Maria E som kan fixa något liknande!
49 hästar var anmälda, och med några strykningar blev det en lagom lång dag i ringen. Vi var klara strax efter kl 15.
BIS blev ett korsningsponnysto; Blondie, Reserv-BIS; Royal Gala, ett Welsh sek B-sto som ägs av min vän Annelie Iwerbo. Och så tredje bäst: Piggelin!!!
Alla tre hade slutpoängen 41p.
Roligt att det gick så bra för Annelies hästar! Hon visade två ston, båda fick 41p. Jag har tjatat på henne länge att visa på utställning, och jag tror nog att hon blivit utställningsbiten efter idag!

Pigge var med i handlerklass också, med Elice som är Pigges senaste ryttare.
   

 

Igår hade vi besök av Veine och Eloona, och de hade med sig filmen Kokvinnorna. Vilken film! Vilka kvinnor!
Två systrar, den ena helt dubbelvikt efter att ha blivit skadad av kor vid flera tillfällen. Hon mjölkade för hand, och vid ett par tillfällen såg man hur hon somnade på mjölkpallen med en spene i handen.
Vid ett tillfälle gick hon bakom korna och mockade. Hon föste ner dyngan för hand! Måtte jag aldrig bli så tokig att jag inte inser när det är dags att sluta med djuren!
Filmen är gjord  av samme man som gjorde Hästmannen, och jag antar att den kommer att visas på tv framöver. Se den! Jättefint filmad, och helt otroliga människoöden.

 

Onsdag 9 november
Nu vill jag gå i ide. Hösten är inte min tid. Mörkt och visset.
Igår kväll var jag på möte om kommande premieringar, och när jag åkte hem var det så dimmigt att det var som att köra i mjölk. Vägen känns dubbelt så lång när det är mörkt och dimmigt.
Usch!
Men roligt att planera inför sommaren! Det är så man börjar tro på ett liv efter jul.

Idag har solen lyst. En lite blek novembersol, men ändå s o l ! Allt går lättare på något vis när solen tittar fram.
Idag har vi blivit en häst mindre. Fick en förfrågan om jag har någon som kan rycka in på Skogslotten några veckor, och jag tänkte att Vilje kan få åka dit och banta lite. Funkar det inte, vilket märks rätt snart, så kommer han på direkten, annars blir det några veckor.
När Vilje åkt släppte jag ihop övriga 6 pållar. De blev glada att ses igen.
Med viss bävan går nu Honey i hagen där hon skadade sig. Jag har gått genom hagen många gånger, men kan inte hitta något som hon kan ha skadat sig på.
Idag blev det lite spring förstås, och jag blundade...
Men allt gick bra. Förstås.
        
          Honey, Lasse och Leo, Max på väg                         Leo Honey Lasse och Max, Bonnie avvaktar

Amelia är inte med på bilderna, för hon stod inne och väntade på att bli tömkörd.
Vi gjorde lite repetition; gas, broms, höger, vänster. Drog fram rockarden och tränade på att ställa henne i skaklarna. Hon vill INTE gå i själv, men om jag ställer henne framför rockarden, kan jag dra fram den, gnugga skaklarna mot hennes lår, och släppa ner så det skramlar utan att Amelia reagerar. Men att gå in själv mellan skaklarna - nej där sätter Amelia gränsen!
        
          Finaste Lasse, med finaste papiljotterna i pannluggen!

Ikväll hade jag lite kardborrbortagning på hästarna. Som synes välbehövligt! Jag passade på att mäta Lasse och Leo, och insåg direkt att det ska jag sluta med. Lasse är så stor så stor, så jag kan inte ens skriva det med små siffror längre. Och Leo är så liten så liten, så jag ger snart upp! Han är 90 cm, men kan han inte växa lite till!!??
   

Lördag 5 november
Shetlandsponnyutställningar ÄR roliga!
Det ÄR roligt att gå upp kl sex en ledig dag.
Det ÄR kul att stå i ett ridhus i nio timmar.
Det ÄR lajbans att få skrivkramp.
Samtidigt:
ÄR det roligt att umgås med likasinnade!
Det ÄR roligt när ens hästar går bra!
Det ÄR lärorikt att vara domarsekreterare!

Men nu är det ganska skönt att det är gjort.
Det var mycket ris och lite ros till mina pållar. Max vann sin klass, 3 st, fick 88887. Inget guld idag, men fin kritik. Traven var seg så det var inte mycket att säga om.
Amelia fick 33 p. Hon föll INTE domaren i smaken. Det var som att vrida klockan 30 år tillbaka sa hon. Hon fick 67677. Brons. Visst är jag lite besviken, trodde ju på 36, men men, domaren dömer. Hon fick bara 77 på rörelser, och där kunde hon gått ha fått ett poäng till, för trots att hon ser ut som en trimmad köttbulle kan hon faktiskt röra sig riktigt bra.
Men hon är ändå ett litet hjärtebarn! Snäll att ha med sig, och hon skötte sig så bra i ringen. Öronen framåt hela tiden, och var pigg och glad och lydig.
Jag hade tänkt fråga domaren vilken hingst som kunde passa, men insåg att frågan nog var överflödig.
Alla hingstar, hade hon nog svarat, sämre än Amelia kan det ju inte bli.
När vi lastade här hemma i morse var Max kolugn och gick på direkt. Amelia hoppade och krånglade, men gick på efter ett par minuter.
När vi skulle hem var det ombytta roller. Max slog i bromsen och sprang 50 m baklänges flera gånger. Som tur var stod Jäboruder bredvid mig, och Anne och Ben hjälpte mig lasta Max. Amelia gick på nästan direkt.
Jäboruder ja. Vilken dag för dom! Deras uppfödning Black Boy av Jäboruder blev Best i Show! Han fick 98889. Han är helt fantastisk i traven, använder hela kroppen, och så har han en sån härlig uppkäftig uppsyn!!!

Pernilla hade en bra dag. Hennes föl PI´s Madonna blev Championföl med finfina 40p!!
Tusen tack Pernilla för all hjälp idag!

Det blev en lång dag i ringen. Började 10.00 slutade 18.15. Jag som bara har 18 km till Skogslotten ska ju inte klaga, domaren hade 28 mil! Kom hem strax före 19 till mockat stall. Underbart!
      
            Fina Max mönstras av domaren                       Finfina Amelia!!!!
 

Fredag 4 november
Nu börjar minisemestern! Tio lediga dagar, inte illa. Jag tror jag måste börja höstsaneringen ( städning är för milt ord) av huset. Jag är inte klar med varken jul eller vårstädning, men kanske kan jag få lite inspiration snart.
Jobbde onsdag och torsdag natt. Ganska intressanta nätter.... I onsdags vid 23-tiden ringde den som är chef i kommunen på nattetid och sa att vi skulle hålla ögonen öppna efter en person som rymt från ett psykboende. Personen var i psykos, och kunde bli aggresiv i trängda situationer. Jag tänkte direkt att jag ska absolut inte tränga någon!!
Ett sånt samtal är precis vad man vill ha mitt i natten!! Vi såg ingen som stämde in på beskrivningen vi fått, men vi SÅG skumma personer överallt!! Jobbade med Jenny, en härlig  tjej!
Natt två var vi en man (kvinna) mindre. Inte kul. Det värsta är att man snor på för att hinna allt, det är ju levande människor som väntar på oss. Och då ser ju kommunen att det faktiskt går att ha mindre bemanning... inte bra. Men det är väl vi kvinnor i ett nötskal.
Det var en vikarie som inte kom, hon svarade inte i telefonen och då blir man ju lite orolig. Det är inte heller kul att börja ringa till folk efter kl 23 och fråga om de vill komma och jobba.
Men vad gör man?

Ikväll har jag varit riktig hästflicka och tvättat hästsvansar inför morgondagen. Ville inte tvätta hela hästarna, men svansar och ben fick en omgång. Amelia är en så rar liten ponny. Hon njuuuter av att bli badad och borstad och att få hakskägget klippt och att få öronen trimmade, och att få flera olika utställningsträns provade och tillpassade, och att bli borstad och sprejad. Hon bara älskar att bli ompysslad. Tänk om hon kunde komma till en barnfamilj med en liten tuff unge som kan rida henne. Hon är så arbetsglad och pigg, skulle funka jättebra till ett duktigt barn.
Hennes svans ändrade utseende rejält. Efter 7-8 schamponeringar och sköljningar övergick sköljvattnet från stark kaffelook till svagt te. Amelias svans är ganska tunn, men fin. Den skiftar i grått, vitt och lite fuxfärg.
Doftblandningen av Fructisschampo och lagårdsdoft var dessutom ganska näsbedövande. 
Efter stalljobbet hämtade jag trailern jag lånat hos en granne.
Jag har packat morgondagens utställningsgrejer i en lite glamorösare sak än en ICA-påse, som jag hade senast. Måste ju försöka hålla samma stil som andra shettisnördar!

På em fick jag ett mycket tråkigt besked. En som varit min chef ett par år avled på morgonen idag. Hon är lite äldre än jag, men jobbade fortfarande i somras. Vi fick kontakt i somras efter omorganisationen på mitt jobb, och det tyckte jag var jättekul.
Nu är hon borta.
Jag visste att hon var sjuk, och tänkte maila och visa att jag tänkte på henne, men nu är det försent.
Varför är man så trög!?
Jag har haft många olika chefer i min dag och hon var en av de allra allra bästa. En av få chefer som kan skilja på att vara chef och vara medmänniska.
Nu är hon borta.

Ett uttryck som jag aldrig förstått mig på är att säga "jag beklagar" när någon dött. Vad är det man beklagar? Att människan haft omaket att gå bort lite olämpligt? Beklagar man att de efterlevande fått sorg, eller vaddå?
Och då ska den sörjande säga tack. TACK!?!?!
Jag vet inte vad jag brukar säga, men jag säger INTE att jag beklagar. Egentligen behöver man inte säga så mycket, mera lyssna.
När man jobbar i vården får man höra det mesta. Många är nog chockade över att deras anhöriga dött, men ibland undrar man. En kvinna vars förälder bodde där jag jobbade förut sa till oss: Hur länge tror ni **** lever? Det vore ju bra om hon levde över jul, för det är ju så mycket annat då...
Men som sagt, folk blir nog lite chockade.
Nu blir det sängen! Jag ska drömma om att jag, på lätta fötter, springer med Amelia i BIS-finalen, och domaren säger till slut: Dagens BIS-vinnare är AMELIA!
Sedan vaknar jag nog...

 

Måndag 31 oktober
Sådärja, värstinghelgen avklarad.
Fredag, lördag och söndag natt, plus den där extratimmen. En timme är inte lång, men DEN timmen är lång när man jobbar natt.
På jobbet hade vi bestämt att vi skulle äta pizza, och en av tjejerna hade hittat en pizzeria med utkörning, som hade öppet till kl 04.00.
Trodde vi ja!
De hade utkörning, visst, men bara till kl 16.00. På brochyren fanns ca 80 pizzor, men efter kl 21 fick man bara välja bland 5 st. Jag blev upprörd, förstås, och sa att vi verkligen sett fram mot att få äta deras pizzor, och att vi inte hade tagit med oss matsäck för att vi planerat pizzaätning.
Den vänlige utländske killen sa då: Det fixar vi, och så fick vi beställa det vi ville! Dessutom bjöd dom på dricka och sallad. Om det var gott? Så ini h.....!!!!

Att jobba natt går som en dans under vissa förutsättningar; att man får sova ordentligt och ostört, och att man har bra jobbarkompisar. Jag har turen att kunna sova, OCH har bra jobbarkompisar!! Så jag kanske stannar  till pensionen. Den är ju inte alltför långt borta.

Att jobba 3 nätter går bra, MEN det blir ingen tid över till hästarna, mer än det vanliga mocka-fodra-släpp ut-släpp in. De lider ingen större nöd, men jag tycker det är tråkigt. När det dessutom blir mörkt vid femtiden då kan man hålla sig för skratt.
Hästarna är höstlurviga, kardborriga och ganska leriga. Ikväll fick dom en liten make over. Det låg som en dimma över stallet av lerdamm.
Max och Amelia ska på utställning på lördag. Max är ganska fin i pälsen, men Amelias hårrem går åt alla håll.
Jag tror hon kommer att få 36p och Max 39. På lördag kväll vet jag!

I morse på väg hem hämtade jag Morrgan och Otto som ska vara här till imorgon. Det är ett par veckor sedan de var här, och då blir det alltid lite högljutt när de träffar våra hundar, speciellt Åke ska låta.
När jag vaknat gick jag en sväng med dom ner i kvigornas sommarhage, och där blommade maskrosorna.
Det är ju faktiskt november imorgon!
      
         Bildbevis - maskrosor (och en Åke) i (nästan) november

Jag hittar inte min Bondepraktika så jag vet inte vad det här milda vädret ska betyda, men jag hoppas att det står något i den här stilen: Om maskrosor blomma på oktobers sista dag, ska vintern bliwa mild och solen ska lysa varje dag.
DET vore väl inte så dumt!?

 

Torsdag 27 oktober
Jag blir glad varje gång jag ser min Guldponny i hagen.
Inte bara för att hon fick så bra kritik och poäng i söndags, jag är glad för att hon skötte sig så bra, och att hon över huvud taget kan gå på sina ben! Det är bara 3 månader sedan hon blev sydd med ett 50-tal stygn.
Jag skickade en bild till den syende veterinären, och fick svar direkt: HÄRLIGT!
Alla tycker nog inte det är härligt.
Kommentarer på FB om domarens kunskaper gör mig arg och ledsen.
TÄNK om vi kunde gå tillbaka till gamla systemet med bara guld, silver och brons på utställningar, så slipper man stöta och blöta varje sketans poäng.
Jag förstår om man blir besviken över 38p, men man kanske ska se på dagsformen?

Honeys fina resultat kan ingen ta ifrån henne, men jag säger igen: Jag är lika glad över att hon skötte sig så bra!!
       
          Liten har blivit    ......                                       .... STOR!

Jag packade upp Honeys utställningsgrejer igår. Kan väl säga att jag inte är någon utställningsnörd precis. Ett träns, en borste, en piggborste och en flaska pälsglans, glamoröst förpackat i en Ica-påse. Det var det hela. Man kan se Honeys svans på bilden, lockig och fin, och den är helt naturell!! Inte en fläta har varit där.

Det kan inte sägas för många gånger: Jag hatar hösten!
Idag tänkte jag köra Max på em, tog in hästarna, borstade ur alla kardborrar ur hans man, selade och gick ut och då var det nästan Kol Svart. Hopplöst.
Jag vågade inte köra, utan tömkörde istället på vallen. Fick honom att böja och ställa riktigt bra! Finfina Max!
Tog ut Honey på gången sen (inga problem med det numera) och gjorde en kardborremakeover på henne också. La på selen, evigheter sen sist, och det hade hon inget emot.
Hon har växt!
Vågade inte stoppa svansen i svanskappan, den har helt plötsligt blivit för kort.
Tog ut henne i kvällsmörkret, gick en promenad och drog sedan fram rockarden. Hon fick gå och snubbla lite över skaklarna, och så drog jag den när hon gick bredvid. Hon ville gärna kolla bakåt, men var inte hysterisk på något vis! Finfina Honey!!

Nu blir det en helg som tillbringas i sängen. Dagtid i alla fall. Jag jobbar fredag, lördag och söndag natt.
Suck.

 

Söndag 23 oktober
Vilken dag!
Upp med tuppen, fodrade hästarna, duschade, lastade Honey och åkte till Östergötlands Ponnysällskaps utställning. Honey är kanonbra att ha med sig; lättlastad, och lite nyfiken när man kommer till nytt ställe. Utställningen var förlagd till Sissi Liljas toppenanläggning i närheten av Mantorp.
Dagens domare var Madeleine Beckman, och jag var inte domarsekreterare!! Jag var sekretariatspersonal. Rätt kul, man är ju lite friare att prata med folk än när man står i ringen. Men kul är det att sekretera....
Honey var i sista klassen före lunch. I sin klass hade hon en "motståndare"; halvsystern Vilda Vera, och i klassen efter de två kom Olympus Eros, godkänd exmoorhingst.
     
Honey gick etta i sin klass, och efter att Eros dömts fick Honey gå in i ringen igen för att göra upp om Bäst i rasen. Det blev Honey!!! Hon slog Eros med 3 p!! Vilda Vera fick 36.
Överlag var poängen låga under hela dagen, så mitt Guld var jag väldigt nöjd med!!    
In med Honey i boxen igen, och sedan blev det en lång väntan....
Bosse ringde när Honeys bedömning var klar och jag var helt uppskruvad av lycka. Han berättade att en släkting/granne dött på fm, 41 år gammal.
Det var som att sopa undan fötterna. Det blev en konstig dag. Stora känslor åt båda håll. Jag fick dåligt samvete för att jag var så glad över Honey, när en närstående dött hastigt. Men jag försökte slå undan tråkiga tankar och glädja mig åt nuet.

En sak i taget.

Eftersom jag tillbringade dagen i sekretariatet hade jag viss koll på resultaten, så jag visste Honeys poäng... och varje gång någon fick Guld hoppade hjärtat - en konkurrent!
Men under em insåg jag att i alla fall två hästar hade bättre poäng.      
Em blev ganska lååång... men när det äntligen blev dags för Bisfinalen var jag inte alls beredd!! Jag fick springa upp till Honeys box, och där stod ett stort halvblod!! Panik!! Var är min Guld-ponny??
Honey har en ganska speciell gnäggning; som en hes gris ungefär, och tack o lov hörde jag hennes ljuva stämma precis intill. Så det blev snabbtränsning och in i ridhuset igen.
Ponnyerna försvann ur ringen den ena efter den andra... Det var 5 st med samma poäng som Honey, så det var ju inte säkert hur det skulle gå.
Men till slut var det bara 3 kvar!! En connemara, en shettis - och min Honey!!
Men då fick hon se sig slagen, och det med all ära! Hon fick poängen 98888. Vinnande Shettis hade 42, likaså connemaran, så det var inte stor skillnad på dom.
Tusen tack Pernilla för all hjälp idag!!

Igår, lördag, var också en utställningsdag. Den tillbringade jag i Södermanlands Hästavelsförening som domaresekreterare till Morgan Johnsson. En kanondag!
Allt löpte snabbt och friktionsfritt, som vanligt när Maria Eriksson håller i trådarna.
      
     Bis-vinnaren Tangent, en mäktig ardennehingst. 43 p blev resultatet!

Man blir rätt sliten efter två dagar i utställningsringen!
Men roligt är det.
Två utställningar står på tur, Shetland Östs utställning den 5 nov, och Shavfs utställning två veckor senare.
Kul!

 

Torsdag 20 oktober
Med stormsteg närmar vi oss november.
Bevare oss väl!
När vi ställer om klockan till normaltid (heter inte vintertid) jobbar jag dessutom. Det känns ju som en höjdare...

I morse trotsade jag höstkylan och körde Vilje. Det blev en promenadtur. Han var tröööög på bortvägen och pigg på hemvägen. Ganska normalt kanske.
Jag leder Honey i träns ut och in från hagen. Jag är så glad att jag kan tränsa henne i hagen! Hon sträcker upp huvudet så högt hon bara kan, men tursamt nog är hon ju en B-ponny och inget halvblod, så mina armar räcker gott och väl upp!
Jag måste kanske försöka vänja henne vid täcke inför söndag? Om jag nu törs ta med mig häst till utställningen. Pernilla och jag var på föreläsning igår om smittor och vaccineringar,och det är ett under att någon häst klarar sig helskinnad från alla influensor, fästingar, kvarkor och annat.
Men jag tänker att om Honey klarade sig från att få benet förstört så ska hon väl klara lite smittämnen? Det som inte dödar, härdar, eller hur det nu är...

Hela sommaren har fönstren i stallet varit bortplockade. Men nu är sommaren slut, det är bara att inse, så när jag kippte Vilje satte jag in fönstret närmast honom, och ikväll satte jag in det andra fönstret, närmast Amelia. Jag putsade glasrutorna, och nu kan man faktiskt SE ut i hagen! Amelia blev upprörd över förändringen, och stod och blängde mot fönstret, och åt inte sitt hö. Knäppgök - när hon fick en Himalayasaltsten i ett snöre för en tid sedan tvärvände hon och vägrade gå in i spiltan! Det får inte hända mycket i hennes värld!
Någon annan som inte heller uppskattade fönsterputsningen var skatan som var på väg in för att äta kattmat. Den flög rätt in i fönstret, och bröt nacken.
Hårda bud.

Idag skulle jag varit hos Eloona och chipmärkt, men en penicillinkur satte P för det. För femtielfte gången äter jag penicillin mot urinvägsinfektion, och fick nog en hemsk sort, för magen gjorde uppror!
Men nu är jag bättre, och imorgon är jag bra, så då blir utflykten av istället.
Lite tur att urinvägsinfektionen kom nu och inte på lördag när jag ska stå i ridhus hela dagen. Då är det inte lätt att springa på toa i tid och otid.
Det blir en körig helg. Stora Sundby, 63 hästar och Morgan Johnsson på lördag. Mantorp, 60 hästar, Honey och Madeleine Beckman på söndag.
Tur man inte bara är ung och vacker utan stark och uthållig också!!

 

Måndag 17 oktober
Arrgg! Har sett bilder på Facebook från körningen igår, och jag VILLE ju vara med!!
Nej, det blir till att fixa min egen trailer. Hoppas det inte är storfel på den... Eller kanske skaffa en annan. Höll på att skriva: skaffa en ny. Inte en chans! Men en bättre begagnad kanske jag har råd med.

På söndag är det utställningsdax för Honey. Då har jag tingat på trailer i alla fall!
Igår och idag har jag tränat henne lite med träns. Hon har inte haft träns på sig sedan Vallautställningen, och hon verkar ha glömt allt om bett, för hon ser ut som om hon ska spy när hon får bettet i mun! Men hon är snäll att gå med, och jag har sprungit lite med henne också.
Ja sprungit är väl en liten överdrift, Honey har travat lite och jag har skumpat bredvid... men tränat har vi gjort i alla fall. Ikväll när vi var ute var det kol.svart! Men hon är inte bekymrad för det, snarare lite upprymd!

Innan jag gick med Honey fick VM-paret en liten övning. Innan jag hade fått in hästarna, borstat, selat på, var det ganska så skumt, så jag tömkörde dom bara. De var riktigt på hugget båda två! Gick på vallen och på vägen, och det gick bra. De går i samma takt nu, och de verkar hålla sams. Det är bara i halterna Max blir lite orolig. Han är ju stillheten själv annars när jag kör enbet, men han känner sig väl lite trängd kanske med Vilje vid sidan. Vilje gör inget, men Max känner sig nog lite i underläge.
Igår kväll stod Vilje i gången när jag tog bort kardborrar ur hans man. Max stod hela tiden med huvudet över boxdörren och "pratade" med Vilje. De var så rörande sams!! Annars brukar Vilje leka huggorm mot Max.
Men det finns hopp om mitt VM-par!

Eftersom det är höst nu (tyvärr), så är det gödselutkörardags. Bosse har kört ut våran gödselhög och det luktar inte gott... det gör inte grannens gödsel heller! Jag har terroriserat dom med sms, och idag kom Ammi med ett botemedel mot lukten; varsin klädnypa till Bosse och mig! Dagens Bästa!
Det funkar säkert, om man bara inte får så förbenat ont av dom!

Igår var vi på väg till skogen med alla hundarna i bilen, men kom på att det är ju faktiskt älgjaktstider, så vi åkte till Pias hus och släppte dom i hennes trädgård. Pia är inte här nu, och hundarna blev nog lite besvikna över att inte träffa Sickan, men det var bara Bettan som var långsint. Hon stod på trappen och skällde mot dörren som om hon trodde att Sickan var där inne och inte ville komma ut! Hon kom inte ner hur jag än lockade, så till slut fick jag bära ner henne.
Hon ska löpa, det är nog därför hon är lite mer knäpp än vanligt.
Tog lite bilder på hundarna:
     
                Finaste Fanny                                          Ljuvligaste Lisa

     
Kusinerna Nellie och Åke bråkar                            Alla 5 på samma bild!

Och så Dagens Fråga: Var är pudeln?

 

Lördag 15 oktober
Ibland blir det som man tänkt sig, men inte ofta.
Jag har verkligen sett fram emot tävlingen imorgon, men jag tar mig ju inte dit!! Hela dagen igår skickade jag sms och ringde runt, satte ut anrop på FB, men inget napp. Boggitrailers finns, men det får jag inte dra med min bil och mitt körkort.
Nu har jag ringt och strukit mig. Skit.
Jag hade t o m lyckats ordna en groom! Men nu blir det att vara hemma istället. Kanske skulle köra VM-paret?

Fm har ägnats åt diverse tråkiga aktiviteter som städ, tvätt, disk och matlagning. En lång hundpromenad hanns med också. Morrgan och Otto är här, så det är en hel flock hundar! 7 st.
Em blev lite roligare. Östergötlands Ponnysällskap hade styrelsemöte hos Cinna utanför Linköping. Flera timmars härligt hästprat! Vi fattade en del beslut också... och vi har planerat mycket inför nästa år.
Cinna har en nygodkänd shettishingst hemma!! En egen uppfödning; Lövets Eragon. Han sprang runt i hagen och gnäggade vilt.... nej faktiskt inte! Han stod och hängde lite håglöst med sin kompis, helt ovetande om hur fin han faktiskt är! Men det är ju inte säsong nu. Han kommer säkert att gnägga och springa till våren!
Det måste vara en härlig känsla att ha sin egenuppfödda godkända hingst utanför fönstret!

Hemma igen - satte på tvn - kolsvart. Ljud fanns, men ingen bild. Jo först, men sedan sprakade den till och blev ett vitt streck, och sedan svart. Tvn är inte så ny, så att lämna in den är ju inte att tänka på.
I det här läget är FB en välsignelse. Jag satte ut en förfrågan om att jag behövde en tv, och efter bara någon timme hade flera erbjudit mig tvapparater.
Åkte direkt hem till Gudrun och hämtade en tjocktv som skulle åkt till tippen annars. Men nu får den nytt liv här! Jag har dessutom köpt en beg platttv, men den har jag inte hämtat än.
Tack Gudrun och Erica!!

 

 

Fredag 14 oktober
Veckans två nattpass avklarade och nu är jag ledig i tio TIO!! långa dagar och nätter.
I morse var första frostpårutanskrapardagen. Det var inte så kallt, 0 gr och sol, en ganska vacker morgon. Ibland står det i tidningen om hur frosthalkan tar liv och orsakar olyckor. Det låter som om det är något väsen som kryper upp ur diket, men olyckorna orsakas väl av bilen och dess förare? Många skrapar rutorna från is, sätter sig i bilen och kör iväg som om det vore sommar. Men det är ju lika mycket is på vägen?
Visst - olyckor kan hända, jag har själv sladdat runt, men det är ju inte halkans fel, utan mitt fel som kört för fort. Eller tänker jag fel?

De sista två morgnarna har hästarna fått lite hö innan de går ut på morgonen. Jag tycker det är bra att de har lite i magarna innan de äter av frostgräset. Bosse har gått upp tidigt och gett dom, och när jag kommer hem från jobbet tar jag ut dom. Vilje, Amelia, Max och Leo tar jag tillsammans och leder ut. Leo Illbatting har kommit på att om man tvärnitar och sträcker ut huvudet i en viss vinkel så åker grimman av. Hästskrutt! Men sedan står han bara kvar och väntar på att jag kommer och tar honom.
I morse hade jag dragit åt grimman så hårt att jag trodde han skulle kvävas, men halvvägs till hagen kände jag hur grimskaftet stramade till, och sekunden senare hade jag bara en grimma i änden på grimskaftet.
Det är svårt att bli arg på Leo, men irriterad blir jag! Efter att ha jobbat en natt vill man ju inte jaga illbattiga shettisar.

Det ser inte ut att bli någon tävling på söndag för min del. Jag får inte tag i någon trailer!!! Min egen är inte besiktigad, och det verkar som om alla människor har boggitrailers. Det tilllåter inte mitt körkort. Jag har ett par uppslag att ringa imorgon, hoppas....
Idag körde jag inte, kändes tråkigt och meningslöst om det ändå inte blir någon tävling. Men sen ångrade mig och då var klockan kvart över 6 och det var i det närmaste kolsvart ute.
Hatar Hösten Hel Hjärtat!!

 

Tisdag 11 oktober
Nästan en vecka sedan sist! Inte bra...
Min körträning fortskrider framåt, sakta och osäkert.
Idag var Vilje ganska pigg, han t o m  skuttade lite! 
När jag tränar har jag små plastkoner från Ullared, där kostar de nästan gratis. De är små och lätta och blåser omkull hela tiden. Eftersom jag är ganska lat, petar jag dom tillrätta från kuskbocken med pisken. Därför blir avstånden i portarna ibland ganska konstiga, och idag massakrerade jag två koner... Det är nog bättre att gå av och sätta dom tillrätta med lagom avstånd.
Imorgon ska jag prova in finselen!
Jag har varit inne och kollat den preliminära startlistan, och jag startar som nr av fem i första klassen. Bra att det inte är så många deltagare. Fem i första klassen och tio i den andra.
Om någon anorektisk 15-åring läser detta och vill vara min groom på söndag är den personen hjärtligt välkommen!

Jag har chipmärkt med samma sorts chip sedan jag blev chipmärkare för 7-8 år sedan. Men igår fick jag hem en ny sort, hälften så dyra, och med en sorts pistol som följde med, för att sätta chipet på plats lite lätt. Jag var ju tvungen att testa förstås, och den enda i stallet som inte har chip är Amelia, så hon fick bli försökskanin. Det gick galant!  De chipen kommer jag nog att fortsätta med!

Tidigt i våras när veterinären var här när Zabina dog, fick två kvigor "abortspruta" för de hade olovandes fröjdat med en tjur. Eftersom tjuren var korsning och kvigorna mjölkras och lite för unga för att få kalvar, blev de behandlade.
Så här bra gick det:

                

Det blev en liten Frida!! Nu går hon med mamma i en box, och båda ser ut att vara ganska nöjda.

         
                                Mamma Mu                             och den stolte fadern

Så kan det gå i kovärlden!
Jag skickade ett mms till veterinären, hoppas hon tar det på rätt sätt. Man vet ju aldrig med veterinärer...

 

 

Onsdag 5 oktober
Är nog nästan frisk. Men halsen är kärv och hostan sitter i. Men lite får man väl tåla!
Fm bestod av stadsresa, besök på Bästa Östergyllen, men inga större affärer. Jo volymmässigt! Det blev en säck morötter, hönsfoder och spån. Och allt det är ju ganska stort...

Eftersom jag nu officiellt är anmäld till tävling bestämde jag mig för att idag skulle det tränas! Sagt och gjort. Jag började med att justera skaklarna på rockarden. Ända sedan Amelia i somras ramlade baklänges och krökte ena skakeln, har jag tyckt att skaklarna är lite konstiga. Jag har böjt tillbaka det hon böjde, böjt igen, sänkt lite, osv osv, men häromdagen fick jag för mig att den ena är kortare. Mycket riktigt - jag fick dra ut ena sidan ca 4 cm!! Ganska mycket till ett så litet ekipage.
Det blev mycket bättre!! Nu ska jag damma av bruna selen också, och t r ä n a !
Första passet idag bestod av en runda på vallen med koner. Vilje tyckte det var kul! Jag fick honom att galoppera! Och jag behövde inte driva så hårt heller.
Fina fina Vilje! Han riktigt sökte sig mot konerna.
Jag fick en vansinnig idé; Tänk om jag skulle kunna köra VM-paret på tävlingen?? Men jag sansade mig genast när jag kom att tänka på att det då behövs en bil och en trailer till. Nä, jag går ut lite lugnt med enbetsstart.

Ardenner? Nej bara Vilje i körfrillan!

Vilje har en pälskostym som skulle kunna värma en pingvin på sydpolen. Eftersom vi bor i Östergötland är hans päls mer till besvär, så ikväll bestämde jag mig - klippning!
 Vilje är en genomsnäll väluppfostrad shettis så därför såg jag inga hinder för klippning. Men - Vilje hade synpunkter på maskinen. Många  synpunkter! Jag fick inte komma i närheten av honom med maskinen. Efter mycket fnysande tillät han att jag drog maskinen avstängd utmed hans hals. Men så fort jag satte igång den blev han jätterädd.
Alltså var det ljudet han blev rädd för - vad gör man då?

Öronproppar förståss!! En stor tuss hushållspapper i varje öra, sedan var det bara att klippa på. Jag har bara klippt hans hals och bringa, inget under magen. Får se hur han reagerar på det här först.

Fäärdig!!

Resten av kvällen ägnade jag åt att borsta av och pyssla lite med alla de andra pållarna. Honey fick stå på gången och bli mätt.... jag inte mat-mätt utan höjdmätt. Hon är nu 128,5. Kanske blir 130?
Hon törs i alla fall gå ut i stallgången nu, är inte så misstänksam längre. Jag får stryka med handen utmed skenan som var skadad, men om jag stannar upp med handen drar hon genast åt sig benet! Men kratsa hovar är inga problem.
Jag har anmält Honey till Östergötlands Ponny Sällskaps utställning den 23 oktober. Det är Madeleine Beckman som dömer. Hon är godkänd domare i England på ponnyraser, så hon vet nog vad hon ska titta på.
Idag har det inte kommit några bilder på Flisan, förlåt Nelly!
(Det är en vink till fodervärden...)

 

Tisdag 4 oktober
Mår lite bättre idag, men stannar hemma från jobbet inatt också. Är nog feberfri i alla fall. Har inte kollat, men jag tycker sånt känns.
Jag har fått bilder från Flisan idag!
      

Tack för bilderna Tina! Hon ser ut att må fina fisken.
Flisans nya kompis heter Lisa, så Flisan ska heta Nelly ifortsättningen. Vi döpte ju om henne lite med tanke på att vi fick hund-Nellie i samma veva som Flisan kom hem.
Att ha två hästar som heter Flisa och Lisa är ju inte heller optimalt.

Lite febrig är jag nog i alla fall. Jag har anmält mig och Vilje till precisionskörningsclearroundtävling (långt ord). Jag har inte kört en enda konport, men det är ju lååångt kvar! 13 dagar noga räknat...

Siesta för Törnis och Svartenbrant

Och till Ammi vill jag säga att Leo är ommätt idag, han är tom 90,7.
Så det så!

 

Måndag 3 oktober
Sjuk.
Ofattbart tråkigt. Låg hela dagen igår, förutom hästpassen och då blev jag svettig bara av att byta kläder. Tog tempen, 37,9. Det låter inte mycket, men för en som har max 36 i vanliga fall, är det mycket feber. Jag kommer ihåg en gång i skolan när jag mådde dåligt och ville gå hem och blev skickad till skolsyster som tog tempen. -Nä du, lilla vän, sa hon, du har bara 37,5, det är fullkomligt normalt, så du får allt gå tillbaka till klassrummet.
Visst är 37,5 normalt, men inte på mig!
Som sagt är det tråkigt att vara sjuk. Jag har haft så ont i huvudet att jag inte ens orkat ha tv:n på, och då är det illa!
Men jag har hittat en tröst; Wordfeud. Skitkul! Om någon vill ha en match heter jag 123Fritte.Jag spelar mycket på Betapet också, och allra roligast är när man får spela Alfapet IRL, men det blir så sällan nuförtiden.
Jag har läst någonstans att om man lägger korsord, Sudoku och sånt som anstränger hjärnan håller man demenssjukdomar borta. Så då förenar man ju nytta med nöje!

Idag har jag sagt hej då till Flisan.
Hon blev den som fick lämna familjen för den som som jag skrev om tidigare som ville låna shettis, vill ha en som kan vara till salu, eftersom hon tror att hon får svårt att lämna tillbaka den. Bonnie är inte till salu på villkors vis, så det fick bli Flisan.
Jag tycker om min Flisa, hon är en alldeles bedårande shettis, men det har liksom aldrig sagt klick. När Lasse kom hem som föl sa det inte bara klick utan PANG, men med Flisan har det inte uppstått minsta lilla klickande. Och det är absolut inte hennes fel.
Nu ska hon vara på nya stället till låns först och främst, sedan får vi se vad som händer.
Fodervärden med dotter blev alldeles saliga när de fick se Flisan! Då fick jag lite dåligt samvete för att jag inte tycker om henne så mycket. Så det är nog lika bra att hon är hos någon som uppskattar henne till 100%.

Hej då Flis-Nelly!

 

Torsdag 29 september
Vilken sommarvärme! +28 grader på em!
Idag har jag inte varit lika aktiv som igår. Varit ute hela em med hundarna i trädgårn och krattat och grävt lite.
Hundarna var slöa, låg och solade sig, och skällde lite halvhjärtat när hästarna kom för nära staketet.

Senaste tiden har jag tyckt att Leo faktiskt växt lite. Jag har inte vågat mäta,är rädd att bli besviken, men ikväll tog jag mod till mig och plockade fram mätkäppen....
Nu är inte Leo minishettis längre!! Han är 90 cm i mankhöjd!! Yippie! Det var med marginal också! Han är nog 90,5. Minst!
        
         Morbror Fritte upp i dan!                                Stolt mor - Bonnie

Ikväll körde jag Vilje. Idag var han ingen Klippa, snarare Mr Mouse. Mötte en tjej med två hundar, och när Vilje fick syn på henne på ca 50 m håll, tvärnitade han, tvärvände och satte av i fyrsprång. Jag fick stopp på honom efter 25 m, och körde tillbaka, och då såg han lite snopen ut. En tjej och två hundar - ska det vara något att skena för?
Hur en hästhjärna fungerar vet man aldrig. Som Vilje, springer som en hare för ingenting,sedan  på hemvägen, när det dessutom var lite skumt, mötte vi en traktor med ensilagevagn av storlek XXXL. Traktorn hade alla lampor tända, och vagnen skramlade. Vad gjorde Vilje? Absolut ingenting.
Som sagt - hur f-n funkar en hästhjärna?

Ibland undrar jag också hur en hästägarhjärna fungerar. Varmt idag, 28 grader, och överallt i hagarna häromkring går hästar med täcken på??? Märkligt, mycket märkligt.

 

Onsdag 28 september
I morse körde jag Vilje och ikväll körde jag Max. Utmärkt början och slut på en dag! Däremellan köpte jag ny telefon till Bosse, hämtade en gul kattunge och handlade foder på Bästa Butiken Östergyllen.
Med andra ord: en välfylld dag.  
När jag körde Vilje var jag smart nog och tog med mig pisken, och det räcker att hålla i den för att få Vilje att sluta maska.
Max är tvärtom,  där får jag hålla igen. Max är otroligt fin att köra, och när han lugnar sig och man kommer till drivning är det en härlig känsla.
De är rätt olika varandra mina gubbar, båda underbara på sina egna vis.
Jag har köpt en säck RaceWay till Vilje. Tänkte han skulle bli lite pigg. Det är ingen mirakelkur, men det är ett bra foder, och drygt. Vilje har inget emot att få lite pellets, tvärtom!
Jag körde förbi Stuteri PI, och Pernillas hingstar. Bollen har stenkoll på könet på hästar som går förbi. Han ser på långt håll och avgör direkt om han ska fjädra sig eller inte. När Max och Vilje kommer fjädrar han sig inte!
Jozo däremot travade lite artigt utmed staketet när vi körde förbi, men han visade heller inget större intresse.
Kloka herrar!

Vi har haft Wilma hos oss i fem dagar, hon åkte hem med matte Anita igår. Så nu har vi bara våra egna fem igen... Wilma märks knappt när hon är här, förutom alla vedpinnar hon bär runt på! Wilma - the log dog!
       
Hittade ingen bra bild på Wilma.... men här är Bamse och Åke, när de var 5 månader gamla!

Ibland är det konstigt med sammanträffanden....
Jag har en häst för mycket. Jag har sex hästplatser, och åtta hästar. I stora boxen bor Lasse och Leo, så sju hästar får plats. Har tänkt att jag kanske kan låna ut någon i vinter, men bara till någon jag känner.
Och så kom det en mail igår från en gammal hästkompis; Vet du någon som har en shettis att låna ut?
OM jag visste!
Så nu kanske, förhoppningsvis, löser det sig i vinter!!!!
Alla människor säger: Ha dom på lösdrift! Och det är väl ok, men inget för mig. Har man häst har man stall, så gammalmodig är jag!
Något annat märkligt är Honeys ben.
Jag är så glad och tacksam att det läkt så bra!!
Tog bilder ur olika vinklar ikväll:
       
Visst har det blivit fint??? Den grå fläcken på skenans framsida har kommit efteråt, kanske en rektion på att hon var lindad så hårt? Det är lite skorvigt och torrt, och ikväll försökte jag ha på lite salva, men det mesta satt nog kvar i min hand.
Verkligen ett lyckligt slut på den mardrömmen!!

 

Måndag 26 september
Årets sista premiering i lördags. Många kallblod, fjord, några russ, några shettisar, en tinker, en arab, en welsh. Med andra ord, en blandad kompott! Det roligaste var att träffa "våran" Titti; Lotten, fjordstoet vi hade för några år sedan. Hon var så fin!! Och hon hade med sig ett ulligt gulligt stoföl. Titti är numera skolhäst på Öknaskolan. Bättre kan en häst inte få det.
Titti har en egen sida under I minnet här ovan.
 Jag stod i stallet och ID-kollade och mätte. Inte så kul för jag hade ingen aning om hur bedömningen blev.
Det var många fina hästar som passerade, men den som etsade sig fast på näthinnan var ett magert sto med föl. Hon var så knotig!! Och håglös, nästan apatisk. När hon gick in på stallgången där jag stod, ville inte fölet följa med, utan krånglade och hoppade och gnäggade utanför. Vad gör mamma häst? Inget. Hon bara stod med huvudet halvvägs ner i golvet. Hon orkade inte bry sig.
När de väntade på sin tur i ridhuset stod de i mitten,stilla, helt stilla.
Jag blev arg, men mest ledsen av att se dom.
Tack o lov sa domaren att han hoppades att hon skulle få en större krubba.
Det är en ung familj som äger stoet, man kan undra om de inte SER!!
Stoet var till salu, hoppas hoppas att någon köper henne som har vett att ge henne mat!!!

Idag har mitt VM-par fått skor! Max var först lite fundersam över knackandet på hovarna, men sen gjorde han på vanligt Max-manér: struntade i oss.
Vilje har varit med förr, så han skötte sig som vanligt exemplariskt.

När vi byggde om stallet för 4 år sedan fick jag gummimattor av en granne som byggde om sin lagård. De passade alldeles utmärkt i spiltorna, men i boxarna har jag fått lägga pussel, och det har funkat rätt bra, men nu tycker jag att det luktar surt i boxarna. När jag tvättade stallet försökte jag dra ut dom, men det var inget jag klarade av själv.
Men idag! Bästa Hovis ville ha dom, så vi släpade ut dom, tvättade av dom, och nu är dom väck! Bra när de kommer till användning igen.

Jag ska bilda en ny förening som ska heta HHH- Hatar Hösten Helhjärtat. Det är fina dagar nu, men man vet vad som komma skall. Mörkret är värst. Det är riktigt mörkt redan strax efter 7 på kvällen. Jag hade tänkt köra VM-paret, men tog bara Vilje. Max går med Bonnie och Honey lite längre bort, så det blev en enbetstur. Men jag tog Amelia med på släp, så jag körde ju nästan två...
Vilje var trög! Jag fick inte med mig pisken, och det visste den rackaren. Han masade sig fram, och jag fick köra på cowboymanér: smacka som en galning och klatscha med tömmen. Ser mycket illa ut, men vad gör man? Idag var han som vanligt en Klippa, men en stillastående sådan...
Körde en bit bort på grusvägen, och ut på en stubb där det växt lin. Jag vet inte om det är något med just linstubb, men det blir väldigt mjukt och slätt att köra på. Kanske något med linets rotsystem? Travade på en hel del, och Amelia traskade med så fint. Vilje fick ett HELT annat sug i steget hemåt, vad kan nu det bero på?
 Han var rejält svettig efter turen, kanske ska klippa honom?
Jag hade Honey i gången och borstade henne, och hon var nästan normal. Jag fick borsta henne på onda benet med en piggborste, utan reaktion, men när jag drog med handen utmed skenan drog hon genast undan benet. Tokhäst!
Det måste ju kännas mer med en piggborste än en hand. Ytterligare ett bevis på var det onda sitter- i hjärnan!
Gjorde ett besök hos Flisan i söndags kväll och fick några bilder.
     

    
                                       Zigge       och           Aqua ville också vara med på bild

Fredag 23 september
Måndag - fredag. Finns det inte fler dagar i veckan? Fort går det.
Gick av i morse, och kände mig nöjd och glad inför långledigheten. Att SMHI dessutom lovar bra väder gör ju inte saken sämre.
I onsdags körde jag Max, och det märktes att han var lite ringrostig. Tittig - han som aldrig bryr sig! Och inte ville han stå stilla. Men det är inte hans fel, han behöver tränas!
Jag förstår inte de som säger att man ska rida/köra unghästar på våren, släppa dom på bete, och då går dom och tänker på vad de har lärt sig och sedan går det mycket lättare att sätta igång på hösten.
Det tror jag inte ett ögonblick på!
Om jag rider ett kanonpass i dressyr i maj, och sedan ligger i hammocken hela sommaren och tänker på det passet så har jag garanterat INTE blivit bättre ryttare i september.
Men det kanske funkar på hästar, vad vet jag?
Nej, regelbunden inlärning är nog det bästa. Säger jag som har varit jätteslö med mina unghästar!!

Bosse har tvättat lagården i dagarna två, så nu kan kvigorna komma hem när de vill. I år blir det ca 20 djur i lagårn, så få har vi inte haft på de 25 år Bosse och jag känt varandra.
Men det ska bli skönt!

Imorgon blir det hästdag igen: Premiering på Vretaskolan. Jag ska inte stå med pennan i ringen, nej imorgon blir det mätning och IDkoll. Det är många hästar, och jag har inte fått någon katalog, men jag får väl en på plats imorgon. Pernilla visar sin svarta Lena med föl, och en hel del andra "kändisar" kommer dit. Det är alla raser, från minishettis till ardenner.

I morse åkte när jag åkte hem hämtade jag Morrgan och Otto, för matte ville ha hundvakt idag. I onsdags kom Wilma för att bo här några dagar. Tummelisa kommer också varje morgon, så med våra egna fem hundar har vi haft nio stycken idag....
När jag går med Åke är han hopplös. Han vill bara smyga sig på mig bakifrån, vråla till och sen hugga i byxorna. Ofta biter han i vaden också, och jag har fullt med blåmärken! Jag har kommit på att om jag har en pinne i handen är han snäll! Jag har petat till honom med en pinne en gång (elaka jag) och det kommer han ihåg.
Så idag gick jag på gärdet, stödd på en grov pinne från en gren, med nio hundar hoppande runt. Grannen stannade med traktorn och sa att han blivit religiös, han tyckte jag såg ut som jag kom ur Bibeln; herdestav i handen, och en flock får omkring mig.
På  em skulle Bästa Carina kommit, men då hade jag lovat djuraffären att få några kaninungar, och så var vi tvugna att åka till favvobutiken- Östergyllen, och så hade jag lovat att köra hem Morrgan och Otta till kl kvart i fem. Det blev lite stessigt, som Dag-Otto skulle sagt!

 

Måndag 19 september
Värstingveckan på jobbet är över! Fem nätter av veckans sju vill de ha mig på jobbet. Det funkar rätt bra. Nu har jag två jobbpass den här veckan; onsdag och torsdag, och sedan - LEDIG i TIO DAGAR!!!

I fredags morse blev det en körtur med Vilje och, hör och häpna: Lasse! Jag körde Vilje och hade Lasse bredvid.
      
Det gick rätt så bra. Lasse var stretig och ville fram, men Vilje, som nu går under namnet The Rock (Klippan) lät sig inte störas. Men det blir lite svårt att svänga åt det hållet löshästen är. När han dessutom är lika stor som The Rock får Vilje ta i och knuffa. Lasse brydde sig inte om rockarden det minsta i alla fall, det är huvudsaken. Fler övningar följer.
Jag är en sån där djurplågare som har spiltor, och det är jag tacksam för. Att ha unghästarna i spiltor periodvis är toppen i uppfostringshänseende (långt ord). De lär sig sitta fast, och de lär sig att ha saker bakom sig utan att behöva snurra runt och stirra.
Honey ska få flytta tillbaka till sin spilta när benet är 100% bra. Jag vill inte att hon ska fastna med benet i grimskaftet och riva upp såret. Hon trasslade inte in sig en enda gång när hon stod i spilta förra hösten, men man vet ju aldrig.
Benet har nu varit utan bandage i en vecka. Det är lite sårskorpor här o där som jag skulle vilja smörja med något mjukgörande, men det får jag INTE! Jag har henne i gången minst en gång om dagen, men hon är så misstänksam! När jag ska borsta hennes högra sida tränger hon in mig i väggen och bara vägrar flytta sig!  Om man inte visste att hon sett ut så här....: 
            

....skulle man aldrig ana vad som hänt med benet!   TÄNK att det har läkt så bra.  

Jag har fått en ny granne! En viril herre i sina bästa år, mörka ögon och en svallande hårväxt. Han heter:
Jozo!!! Och han är en godkänd shetlandshingst. Det är Pernilla, Stuteri PI, som köpt honom.
Ikväll var vi hos Pernilla och lastade av halm, och då fick jag en titt på guldklimpen. Klimp är en rätt bra beskrivning, för han är en riktigt välmatad klimp! Snäll, väluppfostrad, precis som en hingst ska vara.
Det är väl bara ett fel på honom: Färgen.... tänk om han varit fux istället....
            
        En riktig snygging!  

 

Torsdag 15 september
OJ så mycket körning det blev idag... spöregn hela förmiddagen, och sedan hade jag inte tid. Men imorgon kanske...
Kl 12 kom Pia och då åkte vi till Alva. Men först mellanlandade vi hos Mia och hämtade mina selunderlägg. Jag har ett till enbetsselen, som är helt suveränt. Nu har jag även till parselarna!
Alva har tre föl i årets kull. Det var inte meningen att de skulle bli till, men hennes hingst Elo hade en helt annan åsikt! Ingen fara på taket egentligen, hingsten är godkänd, och han är inte släkt med stona. Han tog sig in till stona, gick där en halv natt, och i år föddes tre föl, 16, 17 och 18 juni.
Jag blev kär...
I denna lilla ullsudd:
             

Pia och jag fick nöjet att hitta på namn, och på denna lilla fux tyckte vi att Elliott passade bra!
Stoet, e Elo, fick heta Elovera, men det var Alvas förslag. Den tredje fölungen, en hingst, fick det originella namnet Elis!
Tiden hos Alva gick fort, alldeles för fort! Tio i fyra tittade jag på klockan och fick brått; kl 5 skulle jag ju få finfrämmande!!
En del av främmat var redan med: Pia, men även Ove och Sickan, Bamse med husse och matte kom. Rena släktträffen för russlarna.
Klockan åtta tog jag in hästarna. Då var det nästan kolsvart. Med tanke på att det fortfarande är sommartid känns framtiden mycket mörk och dyster....
Hästarna hade som vanligt inget emot att komma in.
Jag undrar ibland - är Leo den enda shettis i Sverige som aldrig i sitt tvååriga liv sovit ute?

Onsdag 14 september
Den här veckan jobbar jag 5 av veckans 7 nätter.
Stackars mig...
När man åker till oss och svänger av mot vårat hus ser man lagårn/stallet och delar av hagen bakom. I den hagen går det inga djur nu, så igår morse när jag kom hem från jobbet fick jag titta både en och två gånger - Honey gick i hagen!! Då tänkte jag att Bosse kanske hade gått upp och släppt ut hästarna, men då såg jag att öppningen i staketet inte var stängd.
Jag hann att tänka tusen tankar innan jag kom in i stallet. Fick en flashback tillbaka till Zabina, och tänkte att det kanske ÄR någon som jävlas med hästarna!!!
Bakdörren till stallet är öppen, men för att hindra att hundarna går in i stallet och äter upp kattmaten, har jag satt en trägrind, ca 50 cm hög, i dörrgluggen. Nu var översta brädan trasig, och jag såg Honeys framben framför mig, blodigt och sönderrivet.
Honeys boxdörr var öppen, men alla de andra hästarna stod på sina platser. När jag ropade på Honey blev hon jätteglad och sprang emot mig, och in i stallet igen.
Troligtvis har jag väl inte stängt hennes dörr ordentligt, eller så har hon lyckats pillra upp handtaget.
Hennes ben var det heller ingen fara med, tack o lov!!! 
Ikväll har jag haft hästpyssel, tog ut hästarna på gången en och en, och plockade bort kardborrar ur manar och svansar, och borstade lite nogrannare än vanligt.
Honey vägrade att gå ur boxen! Jag fick ta henne åt andra hållet, mot ytterdörren, gå ut och vända på stallplan, och sedan in i gången. Då gick det bra.
                Hon är så misstänksam!! Jag borstade och plockade med man och svans, och hon stod hela tiden lite på spänn, som om hon undrade när jag skulle börja med benet.
Jag fick borsta på benet, och t o m känna lite med handen där såret läkt. Det är lite knöligt, med torra sårskorpor, men helt läkt!!
Hon har varit i hagen i 4 dagar med "naket ben" och det har gått hur bra som helst!! Snacka om läkkött!

Alla hästarna står borstade och kardborrefria inne i stallet, så imorgon bitti måste jag nog bara köra!

 

Söndag 11 september
En lång dag i utställningsringen - alltså en bra dag!
Dagen började med att jag släppte ut mina egna hästar. Jag hade tänkt att linda en fleecelinda på Honeys ben, men jag kunde inte bremsa henne, och ännu mindre linda på en linda. Hon var helt tokig! Så ut åkte hon utan skydd!
07.20 kom Pernilla och hämtade mig. Punktlig som Fröken Ur. Med sig i bagaget hade hon Dilba, Timotej, Zigge och Lovisa. Lovisa är hästskötare. På väg genom Norsholm hämtade vi upp Pia, och sedan var vi fulltaliga och styrde mot Mantorp.
Dagens domare var Ulricha Nordmark. Hon är en genuin shettisdomare, mycket kunnig, och hon är inte rädd för att använda siffrorna i poängskalan. Dessutom kan hon motivera både höga och låga siffror. Alltså en favvodomare!
Tyvärr hade klasserna kastats om, och det uppstod förvirring och irritation när det inte löpte på i utställningsringen.Ett tips till utställningsansvariga i framtiden: FÖLJ KATALOGENS UPPGIFTER!!!
Pernillas Dilba visade som vanligt upp sig till sin fördel. Hon ser ut att trivas i ringen! Idag skrittade hon till sig en 9:a, dagens högsta skrittpoäng, men domaren sa: Jag har sett henne skritta bättre! Dilbas dotter Timotej var lika cool som mamma i ringen och fick 39p. Inte illa på ett föl!
Däremot tyckte inte Ulricha om Zigge. Han fick blygsamma 36p.
              
          Zigge visar tänderna för domaren                          Allting har en baksida....

Min favorit för dagen var Black Boy af Jäboruder. Vilken hingst! Svart som natten, och med uppkäftig uppsyn.  Han är dessutom en uppfödardröm; tredje generationen godkänd hingst.
            
              Black Boy af Jäboruder foto: Sanne Ardenius

Även den längsta dagen har sitt slut, även en utställningsdag. Hemma igen vid halv 6, ett par tusen kronor rikare. Nej det var inte dagens arvode, jag hade med mig en sele som jag sålde.

Flera gånger under dan  tänkte jag på Honeys ben, och fick en känsla av obehag i maggropen. TÄNK om hon rivit upp såret. TÄNK om allt arbete är ogjort.
När jag ropade hem dom på kvällen kom hon travande genom hagen, och jag tänkte att hon är ju inte halt i alla fall. När hon kom fram såg jag att jag hade oroat mig i onödan. Såret (som egentligen inte är ett sår längre) såg ut precis som på morgonen! Hurra!

Idag - 11 september - är det 1 år sedan jag for med Honey genom halva Sverige för att visa henne på Exmoor-Riks. Det var också en bra dag; jag åkte ju hem med en Reserv-Bis!!!
              
     

 

 Fredag 9 september
I går kväll var det omläggningsdax för Honey. Det såg så torrt och fint ut att jag bestämde att det skulle få lufta över natten. I morse skulle jag linda på en fleecelinda som skydd. Det låter ju enkelt och bra.
Jo hejsan!
Jag brukar gå själv till stallet på morgnarna, och trodde i min enfald att jag skulle kunna linda på Honeys ben själv.
Jo hejsan!!
Hon var helt galen!! Jag försökte bremsa henne, men då ställde hon sig rätt upp. Jag bremsade ena örat, och satte fast bremsen under grimman, men hon sparkade ändå med benet. Då fick jag göra en brems till, av ett grimskaft och en hammare, och vrida om runt nosen.
DÅ kunde jag linda på fleecelindan!!
Jag tänkte flera gånger strunta i alltihop och släppa ut henne ändå, men när vi nu lagt ner så mycket tid arbete och pengar på att få benet iordning, så vore det ju själva f-n om det skulle gå upp igen!
Huvudsaken är att hon blir bra, och jag får väl ta lite smällar under tiden. Men korkad är hon! Ett ihopläkt sår KAN inte göra ont! Bara i hennes hjärna.
         
             Tjatigt -men här är en benbild till!!

Att vara chipmärkare och IDkontrollant är ganska kul. Man får träffa många olika hästmänniskor och man får se stallar som man inte skulle sett annars.
Senaste veckan har jag chipmärkt 4 halvblod, 2 connemaror och 1 korsning. På "kö" har jag tre shettisar, ett
russ och en arab.
Idag var jag i ett stall utanför Norrköping och chipmärkte en unghäst. En mycket trevlig hästägare, som dessutom hade en hästbutik!! Den var mycket välförsedd, och jag fick skärpa mig för att inte handla. Men en grimma blev det ju förståss. Det har jag ingen förut....

Vi har fått tillökning i stallet! En liten kattunge, som heter Jägermeister, men det blir nog Jägarn till vardags. Vi har fått två vuxna katter också. Det gick inte så bra. Den ena rymde första natten på något vis, trots att jag stängt alla öppningar jag hittade. Den andre håller sig i lagårn/stallet i alla fall.
På gården jag var idag fanns det tre röda kattungar, och jag tingade på en av dom. De var så charmiga!!! Två av de röda var lite lurviga, men det vill jag inte ha. det är så opraktiskt när de bor i lagårn.
För övrigt idag har jag hunnit med fika med Bästa Carina på byns café, en tur till Bästa Östergyllen för att köpa morötter, en tur till Knivberga, och ikväll har vi varit hos Bästa Ammi och Pelle!
En bra dag, med andra ord.

Onsdag 7 september
Jag säger ofta om Bonnie att hennes största uppgift i livet är att göra mig glad. Jag kan inte köra henne, och absolut inte rida henne, men det är något visst med henne som gör att jag alltid blir på gott humör när jag ser henne. Tack o lov finns det en till som delar mina åsikter - Honey! På morgnarna tar jag ut Honey och Max först, och de drar iväg som en avlöning och kollar all frukt som ramlat ner under natten. Men när jag kommer med Bonnie struntar Honey i frukten, hon gnäggar högt, och springer och möter Bonnie i grindhålet. Bonnie är inte lika glad över uppmärksamheten...

Det har hänt lite som jag missat att skriva om. I fredags var jag på premiering på Öknaskolan utanför Nyköping. Som vanligt stod Maria Eriksson för arrangemanget, och det var som vanligt tiptop! Domare var Kurtan Larsson, och han är en kunnig och påläst domare, som dessutom är en hejare på hästfärger och hur de nedärvs.
Kort sagt - en mycket trevlig dag!

Lördagen gick också i hästens tecken. Pia med döttrar Jenny och Sara kom från Nynäs. De har tänkt skaffa häst igen, så jag hade ordnat ett besök hos Hagens Connemarastuteri, och ett besök hos Annelie Iwerbo (www.knivberga.com) .
Först till Hagen, där vi såg en fin 3-åring.
Det blev en riktig nostalgitripp hos Gisela! Det är länge sedan jag jobbade där, men jag glömmer det inte!
Gisela är 75 år, och jag fattar inte hur hon orkar!! Men det är väl som med det mesta: Kvinnor Kan!!

Nästa besök var hos Anneli där Jenny och Sara provred Cosmo, en äldre halvblodsvallack. Han var stor! Han har jobbat på ridskola de senaste 10 åren, han är en välutbildad häst, till skillnad från connemaratreåringen. Vi får väl se vad det blir av besöken!

Söndag/måndag har jag ägnat mig åt mina egna hästar och kört.
Och sa var det omläggning på Honeys ben i måndags. Jag är helt förstummad över hur fint det läkt!

                        
                           1 september                          och här; 6 veckor tidigare. Inte illa!!

Torsdag 1 september
Brrr, första höstmånaden. BRRR!
Vädret är lika ombytligt som i april; sol, regn och blåst.
Hinner bara tänka att jag ska köra häst så börjar det regna.
Inte kul.

Ingår kundrelationslära i veterinärernas utbildning? Fan tro´t.
Jag köpte Sedalin igår hos Distriktsveterinären. Medföljande bipacksedel var på tyska. Mycket är jag bra på, men inte tyska! Så jag ringde på DV:s telefontid i morse och frågade lite om just dosering.
-Det står på bipacksedeln!
-Ja, men det står på tyska.
-Det ska jag kolla.... på min står det på engelska också! (Irriterat)
-Det står bara på tyska på min, du kanske kan förklara hur mycket min häst ska ha, och hur lång tid det tar innan det gör nytta?
-Du ska inte tro att det bara är att spruta in det, och tro att hästen somnar!
Nej så korkad är jag inte, ville jag säga. Men jag fräste nåt om att jag kollar på nätet och sa adjö.

I alla fall så fick Honey av medlet. Det var lite sirapsliknande och skulle läggas under tungan. Jag hade velat fråga veterinären om vad som händer om de sväljer ner medlet, men det var det ju inte precis läge för....
Det gick lätt att lägga det under tungan. På Honey alltså.
Väntade en kvart - ögonen började bli tunga på henne.
Väntade tjugo minuter till - då kissade hon och såg ut som hon vinglade lite.
Väntade tio min till - gick in med bremsen och DÅ vaknade Honey!!!
Men lite lättare gick det att bremsa henne, och hon stod inte och skrapade med hoven som hon brukar.
            
Bilderna blev dåliga, blixten ville inte blixtra idag.
Men av de stora fula såren är det bara det lilla öppet som lyser lite rött. Helt otroligt vilket läkkött! Honey har gått ute 8-8, trots veterinärens rekommendationer. Men det hade nog inte gått fortare med läkningen om hon varit inne. Nu har jag en glad och normal häst!
Bonnie fick gå ut med Honey och Max idag. Där blev det inget spring inte! Bonnie krökte sin korta bakben och placerade sina bakhovar i Max bringa så det sa pang, och sedan tappade han intresset.
Skönt med okomplicerade hästar!
Nu blir det slafen! Jag ska till Ökna imorgon för en dag med Kurtan! Det ser i alla fall jag fram emot!

 

Onsdag 31 augusti
Välkommen hem Bonnie!
       
                               Bonnie - shettisen som gett köttbullen en ansikte!
Hon är så fin, min lilla Bonnie, och hon har - faktiskt - tappat några kilo under sommaren! Bonnie klev ur trailern blank o fin, och såg riktigt sprallig ut.
Tack för i sommar Anna!
Bonnie kom hem ikväll, och knallade in i sin spilta som om hon stått där igår. Hästminne!
När Amelia kom in lite senare såg hon riktigt stor ut bredvid Bonnie.
                       
                            Fina flickor!!

Jag körde Vilje ikväll. Det hann bli rejält mörkt innan jag kom hem, men jag hade varit förutseende och tagit på både mig och häst reflexer. Jag körde bara en liten bit på vägen,in på en vall tränade lite dressyr. Vilje är en fröjd att köra, men han behöver nog träna ... lite stel i sidorna, men lydig, och går i en fin låg form. Han travade på så fint på vallen, och får riktigt kliv i traven.
Igår morse körde jag Max, han var piggelin! Han galopperade för första gången på kommando. Det tar sig! Jag hade velat anmäla honom till kvalitetsbedömning... men men....
Igår var jag på Knivberga och chipmärkte 4 föl. En av dom; Fanny, blev moderlös när hon var 2 månader, men hon var så fin och rund, och såg ut att må alldeles utmärkt. Hästar anpassar sig, det är vi tvåbenta som gör det till en snyfthistoria. Istället för att säga; Åh så fin hon är,säger man: Näää, stackars liten.
I alla fall jag.

Idag var vi på shoppingtur till stan. Det blev ett besök i stambutiken Östergyllen, och köpte en säck morötter av årets skörd, mat till hönsen och till kaninerna.
Jag stannade till vid Distriktsveterinärena också och köpte Sedalin, som ska vara bra att ge som lite lugnande. Hoppas det funkar på Honey bara...
Omläggningsdax imorgon. Huvaligen!

     
Vilje spanar mot buskaget - Amelia och Lasse kommer i full fart!

 

Måndag 29 augusti
Inatt jobbade jag sista natten med gänget på SH-teamet. Tråkigt.
Eftersom jag ska på premiering på Öknaskolan på fredag har jag bytt arbetspass, så den här veckan är jag ledig, jobbar mån-tis istället.
Skönt att slippa jobba nu när allt blir rörigt i början.

Igår var det omläggning igen på Honey. Nu är det var fjärde dag, och det blir bara värre och värre att bremsa henne. I senaste numret av Ridsport står det om användande av brems, att man inte ska ta till brems för banala saker. 5 "hästexperter" fick frågan om de använder brems, men O NEJ, det gör de ju naturligtvis inte! Ett pucko visste inte ens hur den används. Vad är det för hästmänniska som inte vet hur en brems används??? Jag har jättedåligt samvete för att vi måste bremsa Honey. Men vad är alternativet? Jag kommer inte i närheten av benet utan att hon är bremsad. Ge henne lugnande? Hur bra är det då, flera ggr i veckan??
Jag förstår vad som menas med artikeln, men man ska inte ge folk dåligt samvete för att man använder brems i absoluta nödfall. Det är visst Djurens Rätt som haft invändningar mot bremsförfarandet.
Så härmed inbjuder jag ALLA djurrättsaktivister att fixa Honeys ben nästa gång! Jag bjuder gärna på fika.

                   
Så här såg det ut för 9 dagar sedan                 och igår    
 
Honey hatar verkligen att bli bremsad, men så fort den är borta har hon inget emot att jag kelar med henne, och jag får dra i hennes öron, och klappa henne på mulen.
Tur att hon inte är långsint.
Jag försöker ha henne i gången och bara pyssla med henne, men hon är misstänksam...
           
      -Rör mig INTE!                               Inne i boxen igen, allt är som vanligt

Lördag - söndag har Wilma bott hos oss. Hennes matte berättade att hon var nära att dö för en tid sedan efter ett huggormsbett. Stackars Wilma. Hon hade blivit så smal och fin, och var jättebusig!
Ett huggormsbett verkar vara rena rama hälsokuren!
 Undrar just var det finns huggormar.....
  
       Tre träskpaddor - fr v Nellie, Wilma, Åke

 

 

Fredag 26 augusti
      
                                                  Grattis Leonard Cohen!! 2 år idag!!!

Tiden går, Leo blir 2 år idag. Han får inte lika fin present som förra året.... han fick ingen alls idag!
Förra året fick han en kastrering.
Han är liten som en tvärhand, men han blev som jag hade tänkt - en Lill-Fritte. Ibland kan jag haja till när jag ser Leo i vissa vinklar, för han är så himla lik Fritte. Både i utseende och sätt.
I stallet har vi en bakdörr där hästarna går ut direkt i vinterhagen. För att inte hundarna ska gå in och äta upp kattungarnas mat har jag satt för en grind, ca 60 cm hög. I går kväll när jag tog in hästarna smet Leo ut ur boxen, gick fram till grinden, och hoppade ut. Utan minsta ansträngning! Det är ju ungefär som om ett normaltstort halvblod hoppar 140 från stillastående.
När han hoppat ut var det inte roligt längre, utan han vände och skulle hoppa in igen, men då hann jag ta undan grinden. Att landa på cementen kanske inte hade varit så lyckat - halkrisk!

Igår var det omläggningsdax för Honey. Det är fint, såret, och jag känner mig stolt och glad över att jag klarat av det så här långt. Tyvärr blev det inga bilder varken förra gången eller igår, men på söndag är det dags igen, då ska jag väl ha hunnit ladda batterierna. 

Lägger in några bilder till på Leo - det är ju faktiskt hans födelsedag!
  
  Med mamma Bonnie i hagen 2 dagar gammal     Ebba och Anna kom och hälsade på dag 1.

 

Tisdag 23 augusti
Tänk att man aldrig lär sig.
Igår var jag med mina arbetskamrater på något vi trodde skulle bli en kväll att sent förglömma. Det blev det visserligen, men kanske inte som vi hade hoppats på...
Eftersom våran enhet ska delas, skulle vi göra något riktigt roligt ihop. En anslag kom upp på jobbet om att vi skulle åka till Kolmården, och vi fick fylla i en lista på saker vi inte tål, eller inte vill äta.
Vi skulle till delfinariet, och eftersom det ligger precis bredvid Vildmarkshotellet tog vi för givet att vi skulle få mat där efter att ha sett delfinshowen.
HA!
Det blev ingen delfinshow, utan ca 20 min delfinträning. Tränaren pratade lite, jätteintressant, och sedan var det dags för den hejdundrande maten....På ett bord bakom oss stod en bricka med baguetter, några Lokaflaskor, och en termos kaffe.
Jag hade skrivit på lappen att jag inte ville äta kött, så i min baguett fanns det två skivor ost och en halv gurkskiva och en halv tomatskiva.
Jag vill inte verka otacksam, men vi blev rätt så besvikna allihop! Vi fick inte ens sätta oss på ett annat ställe, utan satt på delfinariets hårda träbänkar.

För många år sedan, när det - som vanligt - var ebb i kommunens kassa, skulle vi ha en lågbudgetjulfest på mitt dåvarande jobb. En lapp kom upp där vi blev inbjudna till byns äldreboende på skinkmacka. Vi skulle ta med en julklapp för 50 kr, att byta med varandra.
Detta gällde oss på golvet. Hur firade cheferna sin julfest? Jo på ovan nämnda Vildmarkshotell i dagarna två! Det stod en hel del om detta i tidningarna.
Tänk att bli bjuden på fest hos sin arbetsgivare och blir ombedd att ta MED JULKLAPP!!!!
Saknar ord.

I morse blev jag på bättre humör.
Körde min ädle (?) springare Vilje. Kom förbi grannens fårhage, och visste inte riktigt hur han skulle reagera på fåren, men han hann inte reagera alls för det gjorde fåren! De tittade upp, fick se oss och flydde i vild panik, som om det var Stora Stygga Vargen jag körde!

Ikväll var jag hos Stall Öjeby och ID-kollade en häst. Som vanligt urkul att träffa Ansa! Hästen var en holländare som bara skulle kollas mot sitt pass. Han var stor som en ÄLG. En grå älg visserligen, och väldigt snäll och trevlig, men som sagt: STOR!
Jag förstår inte varför folk inte kan skaffa sig shetlandsponnyer.

Lite senare ikväll gjorde jag något kul - tömkörde Lasse! Jag kunde gå bakom hela tiden, styrningen börjar funka! Det är nog en månad sedan sist jag tömkörde, men han kom ihåg.
           

Inga vettiga bilder precis, men farmor kanske blir nöjd?
Han är fin, min Lasse, han är precis som jag ville ha honom! Och nästan så jag tror att hans ben börjar grovna till!

 

Söndag 21 augusti
En vecka slut.
Nästa vecka är den sista på jobbet i dess nuvarande form.... Vad säger man? Skit skit skit.

Igår tillbringade jag dagen i Medevi, bland idel ädla nordisar. Det var premiering. Ronny Johnsson dömde.
Eloonas Wilma och Valentino skulle varit med, men fick lämna walkover pga skada.
      
          Här är lille Valentino bara en vecka, nu är han nog liiiite större....

Det blev 100% utdelning på diplom. Av 5 visade 3åringar fick 5 diplom. Inte illa! Det var också roligt att se att körningen gick så bra. Ett sto visades för två år sedan som treåring och sparkade sin ägare under visningen så illa att ägaren fick åka iväg i ambulans. Förra året försökte ägaren göra körprov med henne, men det gick åt pipan. I år visades hon körd, och det gick helt prickfritt!! Hon fick dessutom dagens högsta poäng: 43. Roligt att se att det går att göra häst även av "värstingar"!!
Jag kom hem vid halv 5, försökte vila en stund, men då hojtade Bosse att staketet hos Honey och Max var nerrivet, så det var bara att hoppa upp och börja laga. Tackolov var de kvar i hagen, utan nya skador!
Sedan gick klockan i racerfart, och så blev det jobbdax.
I stan pågår den sk Augustifesten. Det är ett utmärkt tillfälle för alla minderåriga att supa sig fulla och skrika och springa på stan och göra sig hörda. Jag höll på att klippa ett par överförfriskade snorungar som sprang ut framför bilen, först blev jag livrädd, men sen bara förbannad!!! Ungjävlar!
Pga av nämnda augustifest har Morrgan och Otto bott hos oss. Det är fyrverkerier i stan varje kväll - inget för en smällrädd hund.
Att ha sju hundar hemma är ingen höjdare - det blir ganska trångt i sängen! Men de leker och motionerar varandra, så på det viset funkar det.

Vaknade halv två idag. Igår em ringde en desperat kvinna som sökte häst för ponnyridning. Det är ju det minsta man önskar sig efter en jobbnatt, men jag hörde mig själv säga: Ja visst det går bra.
Så halv tre lastade jag Vilje och åkte mot Hembygdsföreningen.
Det kryllade inte av barn precis. Men de som var där red flera gånger, så jag fick ihop 210 kr på 50 min. Bra timpenning!
En liten kille 3 år var så söt. Han trodde jag sa Ville när jag sa Vilje, och sa överlycklig: Jag hetej också Ville!!
Han red flera ggr och frågade massor; -Kan du jida?
-Ja, sa jag.
-Jidej du på Ville?
-Nej jag måste ha en större häst, sa jag.
-Ja, det är nog bäst, sa han. Ville kan jasa hop.
Av barn och fyllhundar får man höra sanningen!!

 

Fredag 19 augusti
Oj, redan fredag.
Den här veckan har det inte blivit någon körning med VM-paret. Dåligt. Varje gång jag tänkt köra börjar det regna. Märkligt.
I tisdags och onsdags sov jag efter att ha jobbat natt. När jag vaknade i onsdags var det dags att åka in till stan igen för möte på min nya arbetsplats. Jag har inte sökt jobb, vi har blivit utlokaliserade till olika boenden i stan. Från att ha varit en stor och glad arbetsgrupp på 20 personer varje natt, kommer jag nu att arbeta med samma person varje natt. Bara vi två. Inte kul. Men det finns kanske andra arbetsplatser som vill ha en halvgammal tant.
Jag var så glad när jag fick det här jobbet, jag tycker det är kul med människor och nätterna går fort när man har mycket att göra, och många att prata med.
Men nu är det slut med det.
Aldrig får man vara riktigt glad.
Jag säger ofta att jag inte tar med mig jobbet hem, men nu när det blivit så här går jag och funderar och tänker.
Aldrig får man vara riktigt glad.

Idag har varit en bra dag i alla fall!
Först kom Little miss Sunshine med mamma Malin och fikade. Vi åt av gårdagens födelsedagstårta (Bosses). Hovis kom också och gjorde oss sällskap, och efter det blev hästarna fina om sina fötter. De skötte sig skapligt.... vi tog inte Honey, dels är hennes hovar inte så långa, och dels är hon rädd om sina framben så jag ville inte bråka med henne.
Jag passade på att mäta hästarna också.Jag blev väldigt snopen när jag mätte Amelia. Jag trodde att hon bara är 91, men nu stannade mätkäppen på 98! Märkligt, men bra.
När jag mätte Leo blev jag inte lika positivt överraskad. Varför växer inte hästfan!?!?! Han är, med lite god vilja, 88 cm.
Hur hög är Lasse då? Ja, hög kan jag väl säga....

På em chipmärkte jag Pernillas två små föl. Lilla Madonna som är född ute, fick uppleva en hel del: in i stallet för första gången,få på sig grimma för första gången,bli stucken i halsen, och det värsta av allt - att bli dragen i svansen!! (För att få tagelprov.)
Ojojoj, det är mycket för en liten häst.
Sen blev det fika med Stuteri PI, och då åt vi upp det sista av tårtan.
Imorgon är det premiering i Medevi. Mest bara nordisar. Hoppas det inte regnar.....

 

Söndag 14 augusti
Tillbringat dagen i Mörtbol, av alla platser! Södermanlands Hästavelsförening hade fölvisning för halvblod. 37 anmälda föl! Av de 37 mammor som visades var bara 5 ombetäckta, så nästa år blir det nog tunt i visningsringen.
Många ston var rejält tunna. Det är inte roligt att se. Fölungarna var alla väl förberedda och välhanterade. Det är roligt att se!
Redan som föl blir halvblod indelade i hopp eller gångartshäst. Mycket märkligt! Borde man inte kunna välja en allroundkategori också? Måste jag ha två hästar - en som jag hoppar med och en som kan göra skänkelvikning?
Förresten - dagens halvblod är inget för en 50+tant. De är så hårt avlade och nischade att de inte passar som promenadhästar längre. Det får väl bli en travare om man vill rida, eller nordsvensk kanske.
Vem avlar halvblod för den breda massan? De som vill hoppa lite, och dressyra lite till husbehov? Alla kan ju inte avla fram en ny Butterfly Flip eller Briar. Förresten - Briar hade väl full pott i hoppning på bruksprovet? Och ändå klarade han av att gå svår dressyr! Kanske skulle finnas en Allroundkategori trots allt?

Att hitta till Mörtbol var inte lätt, trots att jag varit där två gånger. Jag kollade eniro.se igår och hittade närmsta vägen. Jo hejsan!! Fick se halva Sörmland innan jag kom fram!
När man är på utställning hos Södermanlands Hästavelsförening och Maria Eriksson varit i farten behöver man inte oroa sig. Hon är en KLIPPA vad gäller organisering. Dessutom får man frukt och godis hela dagen lång, och en fin present när man åker hem.
Tack Maria!!

Pratade med en som ville ha en shettis till barnbarnen. Han skroderade innan om hur dyra hästar han hade, och hur mycket han sålt olika hästar för. Jag sa att jag har en shettis hemma som ska säljas, och han undrade om priset. Jag sa att det inte var min häst, men kanske 7-8 tusen. Fy fan, sa han, så jävla dyra är väl inte shettisar! 3-4 tusen räcker väl!
Skitgubbe. Själv skulle han ha flera hundra tusen för sina långbenta hästskrällen, men till sina barnbarn skulle det prutas.
Skitgubbe!!
Behöver väl inte tillägga att jag inte lämnade telnr!

Ang Honeys sår gjorde jag inte bort mig när jag lät henne gå i större hage. Såret var fint, och det har börjat läka. Jag försökte ta bort några stygn ikväll, men hon ville inte stå still, trots brems. Hon är så väldigt känslig i huden. Nu ska jag lägga om var tredje dag. Skööönt för både mig och Honey!

 

Lördag 13 augusti
Ikväll har det blivit ett riktigt friskvårdspass - på kuskbocken bakom Max och Vilje! Det har varit en lika underbar kväll som igår, så det gäller att passa på. Det blir mörkt tidigt, det är som att trycka på en knapp.
Hästarna då - skötte dom sig? Ja till 100%!
Det blir lite styrigt när vi ska iväg. Max, om annars är en klippa att stå stilla, vill iväg och trampar lite. Men bara dom får gå några meter kan de göra ny halt och stå stilla.
En bra körhäst är inte en som kan springa fort, utan en som kan stå stilla har jag fått lära mig.
Stämmer nog rätt bra.
På bortvägen får jag mana på Vilje lite, men så fort näsan vänder hemåt får han lite mer klös i steget. Max håller samma tempo hela tiden, han går kanske tom lugnare på hemväg när han fått springa av sig lite. Vi travade en hel del idag, hästarna var svettiga när vi kom hem.
Bosse följer med mig när jag kör. Det är skönt att ha någon med sig, ifall något händer. Nu är ju inte Bosses mellannamn Blixten, men han kan ju hålla tömmarna när jag hoppar av. OM det nu skulle inträffa något.

Imorgon så här dags får vi se om jag gjort bort mig.
Jag har gjort sjukhagen ganska stor, men där finns gott om gräs så Honey behöver inte springa runt. I onsdags sprang hon i sin lilla hage, så jag trodde åskan gick, och det hände absolut inget med såret, så jag tror det går bra imorgon också.
Men som sagt, imorgon kväll ska såret läggas om, då får vi se om jag gjort bort mig.

Imorgon ska jag på fölvisning i Mörtbol utanför Katrineholm. Det är 37 halvblodsföl som ska visas. Hoppas jag får stå i en säker avbalkning i ridhuset. Fölungarna ska släppas lösa för att visa galopp, och då kan det gå vilt till! Tacka vet jag ponnyföl.
Nu har jag precis tagit in de hästar som varit ute längst. Det är kolsvart ute!! Tre hästar såg jag vid ingången till hagen, men av Max syntes inte ett spår. Jag ropade och ropade, men ingen Max. Då gick jag in i hagen, och tänkte börja leta i mörkret, men fick en puff på armen av en häst. Max! Han stod precis bredvid de andra, men jag såg honom inte i mörkret! Han trodde nog att jag blivit helknäpp som stod och skrek när han stod alldeles intill!
Nu ska jag sova och drömma om mina VM-hästar...ZZZZZZzzzzzz 
Jag är lika trött som Morrgan var en gång i tiden. Snart fyller valparna 2 år!

 

Fredag 12 augusti
Och så har nästan en hel vecka gått igen!
Tänk om hemska hösten och vintern kunde gå lika fort. Jag längtar redan efter blåsipporna!
Men än är det mycket kvar av sommar/sensommar.

I onsdags hade vi finfrämmande!
Viljes föredettingar var här och hälsade på. Jättekul! De åkte 100 mil för att hälsa på sin gamla pålle. Det var så roligt att lillmatte inte var ledsen längre. Hon grät floder när jag hämtade Vilje, det kändes som om jag rövade bort hennes häst.
Jag sa när jag hämtade Vilje; Kom och hälsa på! I o f s menade jag det, men trodde väl aldrig att det skulle bli av, och därför var det extra roligt att de kom.
Vilje var nog glad åt att höra lite dialekt "hemifrån", men han har vant sig bra med öschötskan.

Jag körde VM-paret både måndag och tisdag. Igår var Vilje ridhäst. Idag skulle det blivit körning, det var en så ljummen kväll att det är syndigt att inte köra, men jag gjorde lite nytta istället. Kapade ett lass ved och slängde in i vedbon. När jag stod vid vedkapan hade jag radiolurarna på mig. Lysnade på P1 (pensionärsvarning!!) och två av programmen summerade sommaren. Vaddå summera sommaren?!?! Den är ju inte slut än! Blir så irriterad - så fort midsommar har varit verkar det som om sommaren tar slut. Då står det recept på sylt och saft, "Ta vara på hösten!" osv. Mycket irriterande!

Honeys sår börjar faktiskt läka! Det som spruckit är helt platt och fint, däremot putar det lite mellan stygnen i det som är kvar ev det ihopsydda. Nuförtiden finns ju inte Nelex, det var himla bra till att förhindra svallkött, men vad tar man nu? Väteperoxid?
       
Bilder från dag två och dag sjutton (idag). Jag tycker det ser HELT ok ut! Att det spruckit lite där det var som mest ihopdraget hade jag nog räknat med, men i övrigt tycker jag att det ser fint ut.
Honey är inte ett dugg halt heller, skönt att senor och leder klarade sig.
Att hon är ute på dagarna har nog inte påverkat läkningen, mer än positivt. Att stå inne och sparka i boxväggen med frambenen är nog värre.
När vi ska lägga om såret vill hon inte gå ur boxen! Därför tar jag ut henne ofta på gången och binder upp henne och borstar, eller bara låter henne stå, så att hon inte tror att det ska göra ont varje gång hon blir uppbunden. Hon är inte dum inte!

 

Måndag 8 augusti
Idag skulle min mamma ha fyllt 84 år. Det är 7 år sedan hon dog. Otroligt så fort tiden går.

I helgen som var, den 6-7 hölls exmoorriks på Stuteri Vildrosen i Skåne. Eftersom jag jobbade kunde jag inte åka. Att byta bort en natt hade kanske gått, men alla tre! Inte en chans. Sista natten jobbade jag med en hästtjej, det var kul att prata häst, då går tiden fort.

Ikväll har jag gjort något jag väntat på och längtat efter sedan Vilje kom hem: Jag har kört Vilje och Max i par!!! Eftersom dom inte samsas i hagen har jag varit lite feg och tänkt att de måste bli kompisar först, men det är nog lika bra att de blir jobbarkompisar istället. Vilje är ett mönster av väluppfostran! När jag selade band jag dom tätt ihop i gången, bara för att provocera, och Max vill gärna smågnabbas, men Vilje står som en staty.
Att spänna för var helst odramatiskt, och att köra iväg var lika händelselöst.Tack o lov. Det är första gången Max går i par framför vagnen, och han skötte sig super!! Men han vill gärna retas med Vilje, det är som om han förstår  att att Vilje inte skulle göra något så länge han jobbar, och då är Max på och retas, som en liten unge som vill ha uppmärksamhet. Men bara jag höjer rösten lite så slutar Max.
Vi körde bara till granngården och vände. Jag inte Granngården, utan grannens gård! Vi travade och allt var helt underbart roligt!!!
Bildbevis:
       
         Baksidan av det hela -                                      och en mycket dålig bild av framsidan

       
    Innan vi åkte iväg var himlen nästan svart!

Inte nog med att körningen gick bra, Honeys ben ser helt ok ut!!
Det som har spruckit isär är helt rosa och fint, och inte tillstymmelse till svullnad. Igår stod Honey inne hela dagen, det var ett oväder utan dess like,vi fick 40 mm regn. Idag fick hon gå ut med Max, och då skuttade hon lite, men hagen är så liten att det blir inga längre turer. Men ute vill hon vara!
Dagens ben:

Det blödde en del idag, men såret är friskt och fint. Kompressen hade fastnat i såret, och jag borde ha fuktat den innan jag drog loss den. Jag smorde lite med Vegebomsalva på de partier som är skadade, men inte på det som är sytt.
På veterinärunderlaget stod det att "Djurägaren kontaktar veterinär för stygnborttagning", men det har inte f-n råd med! Jag tänker klippa bort dom själv. Jag kan nog hitta en suturkniv i Personalshopen. Då sparar jag ett par tusen. Minst!

När hästarna var inne ikväll för selning la jag märke till att dom, speciellt Vilje har börjat sätta höstpäls. Han är alldeles lurvig på rumpan, och hans blanka fina sommarpäls är ett minne blott. Max är rätt korthårig än, men det kommer nog.
Hatar hösten! Usch för mörker!

Lördag 6 augusti
Sen lördagkväll, jag är ledig efter att ha jobbat tre nätter. Jag har inte tre nätter i rad på schemat, men bytte fredag den 19 augusti mot natten till idag. Den 20 augusti är det premiering och då kan man inte ligga och sova.
På jobbet är det lite rörigt. Det är många semestervikarier, och som vanligt finns det bland dom både stolpskott och pärlor. Men på det hela taget är det roligt med lite nya ansikten. De flesta är kanon!
Jag jobbar i morgon natt också, sedan har jag   f r i v e c k a!
Honeys sår är en ständig källa till bekymmer. Nu är det inte själva såret och omläggningen som jag bävar för, utan bremsningen. Hon är inte dummare än att hon vet som komma skall, trots att jag försöker vara på olika platser när vi lägger om. Jag bremsar nosen en gång, sedan höger öra, och sedan vänster, så det blir var sjätte dag på varje ställe. Men det blir värre och värre. Ikväll höll hon på att springa över både Bosse och mig.
Men såret blir tackolov inte sämre! Det glipar lite på ett ställe, och jag klippte bort två stygn ikväll som släppt, men för övrigt är jag helnöjd med såret!
                   
      Benet utan bandage                          - och här inslaget i wetrap med klöverblommor på!

I o m Honeys skada har det mesta stannat av här hemma, men i onsdags morse körde jag Vilje i alla fall. Han var lika fin som vanligt! Körde en tur förbi Stuteri Pi, hejade på Bollen, och tog vägen hem genom byn.
I en trädgård stod en kvinna dubbelvikt och rensade ogräs. DET tyckte Vilje var läskigt! En halv tant var ju det enda han såg, och han tvärstannade och försökte vända. Men då reste sig damen upp, Vilje såg vad det var, och blev genast Vilje igen! Sedan stod vi vid stora vägen och väntade på att gå över. Då kom en buss från vänster och en timmerbil från höger och möttes några meter framför oss. Det tyckte inte Vilje var ett dugg konstigt, men en halv tant - hualigen!!!

 

Tisdag 2 augusti
Idag är det en vecka sedan Honey skadade sig, och jag vet fortfarande inte vad som orsakade skadan.
Jag la om såret ikväll, igår gjorde jag ett uppehåll, så jag var lite spänd på vad jag skulle få se. Men det ser så fint ut! Stygnen har inte gått upp, även om det är lite spänt under knäet. Det har inte svullnat, och är väl helt ok, men jag vill se läkning! NU!
Honey står inne på fm med Vilje, och på em går Honey med MAx i en liten hage. Det funkar riktigt bra. Max finner sig i det, tack o lov. Max går med Amelia, Lasse och Leo på fm, sedan skiftar han av Vilje.

Vilje var ridhäst igår till lilla Tilde, grannflickan. Mamma Marie följde med, och då sköter sig Vilje helt enligt instruktionsboken. Snällt och fint går han iväg med lilla Tilde på ryggen.

Räkningen från veterinären kom idag. 5900 kr. Suck, med vad gör man? Det är bara att hosta upp pengarna!

Så här ser Honeys ben ut idag, efter en vecka:

 

 

Söndag 31 juli
Swisscchhh!!
Vad var det som drog förbi?
Jaha, det var bara juli.
I många år har jag haft sen semester, i år tog jag semester efter midsommar. Det var nog min bästa semester på länge! Långa ljusa kvällar - underbart.
Jag har jobbat fredag och lördag natt, och det är helt kolsvart på nätterna! Inte kallt på något vis, men fuktigt och mörkt.Nästan höstmörkt. Gillar inte mörker. Ska nog försöka få tidig semester nästa år också.

Honeys ben är som tidigare. Inte bättre, men absolut inte sämre. I går drog jag bort dränaget, och i o m det tyckte veterinären att jag kunde börja med omläggning varannan dag. Men idag har hon linkat, så jag tyckte det var bra att lätta på bandaget lite, och titta efter hur det såg ut.
Där dränet suttit glipade såret lite, och det blödde lite. Inget fel egentligen - det tyder ju på att sårkanterna är vid liv.
Det har gått riktigt bra att lägga om de sista dagarna. Riktigt bra! Nu har jag inte en klump i magen längre när jag tänker på omläggningen. Honey finner sig i att bli bremsad, jag tvättar och sköljer med koksalt, lindar och lindar och lindar, och det går bra.
Igår fick hon sista penicillinet, skönt att slippa ge sprutor, hoppas hon har skydd nu som räcker.
Jag VET att veterinären sa boxvila i tre veckor, men det rådet har jag inte följt. Igår gjorde jag en liten yttepyttehage utanför köksfönstret, och där har hon och Max fått vara i omgångar.
Jag VET att veterinären sa boxvila för Honeys skull, men hon står och krafsar i boxen så fort hon hör någon utanför, och det är väl inte bättre än att stå i en liten boxhage utomhus?
Hon och Max kommer bra överens, och Dum-Vilje går nu med Amelia, Lasse och Leo, och han är hur snäll som helst mot Lasse och Leo!!
Jag får nog göra par av Lasse och Vilje istället. Inte mej emot!
Det finns många teorier om vad som hänt Honey. Den vanligaste teorin är att någon illvillig person skurit henne. Men den teorin förkastar jag direkt. Om det vore ETT sår kanske, men om någon skar henne, skulle hon knappast stå kvar och vänta på att bli skuren en gång till, och en gång till, och sedan i andra frambenet.
Det klokaste förslaget hittills är att ett djur gjort det. Inte varg, den biter nog i strupen, eller hoppar upp på ryggen, inte vildsvin heller för det har vi inga här, men jag sätter en femma på grävling.
Jag har gått i hagen vid två tillfällen och verkligen letat efter något som hon skulle kunna skadat sig på, men det FINNS inget!
 Nu är jag ledig till onsdag, kanske skulle fortsätta lite med julstädningen. Den blev inte klar sist...

 

Torsdag 28 juli
Jag undrar jag.
Honeys ben ser inte så illa ut, men proceduren med att lägga om det. Hur ska det gå dag efter dag i veckor? Vi är tvungna att bremsa henne, förstås, annars skulle det inte gå att komma i närheten av såret. Men hur länge ska hon tilllåta att bli bremsad?
           
Så här ser benet ut idag, dag 3. Det översta såret glipade ca 3-4 cm, och det gick att se senan.
Benet läggs om med flera lager vadd, linda, vadd, linda för att det inte ska svullna. Det vätskar en del, och det är ju  bra. Tänker på att jag ska dra dränaget på lördag. Det sitter med ett stygn, och då MÅSTE hon bara stå stilla! När alla andra stygn ska bort får jag nog ringa doktorn igen.
Hon är på gott humör i alla fall, än så länge. Hon får komma ut och beta lite i grimma, och det uppskattar hon. Bosse har slagit gräs på vallen till henne, och det var också uppskattat. Förstås.

Lite roligt har det varit idag i alla fall. Vi hade möte här hemma hos mig, vi i Östergötlands Ponnysällskap. Vi pratade om utställningen i söndags, och kommande utställning i oktober.
Men vi pratade mest om annat... det blir gärna så när ett gäng hästnördar träffas!

Onsdag 27 juli
Utställning ena dan, djupa sår nästa dag.
I måndags natt började jobbet igen. Sov lite dåligt igår på dagen, det tar ett tag innan man kommer in i rutinerna igen.
Gick till hästarna vid tvåtiden och vattnade dom, allt lugnt.
Gick till stallet och mockade vid halv sju och höll på att smälla av när jag såg Honeys framben - långa skärsår på båda frambenen! Under knäet på höger fram var det så djupt att jag såg senan.
Ringde veterinären förstås, och ringde jobbet. I måndags natt kollade vi bemanningen och då fanns det två extrapersoner insatta, men när jag ringde fanns det ingen, och den som svarade sa att alla vikarier var uppbokade.
Vad gör man?
Ringer till Pernilla förstås, den räddande ängeln, som kom och tog hand om Honey när jag var tvungen att åka. Det känns inte bra att åka hemifrån i ett sånt läge, men vad gör man?
Veterinären hade kommit innan jag åkte, och hon var inte imponerad av vad hon såg. Hon tyckte att vi skulle åka till klinik, och så dags är det bara Strömsholm som tar emot. Men jag sa att vi hade ingen möjlighet att åka, så hon skulle göra sitt bästa.
När jag kom till jobbet så FANNS det extrapersonal!!! Så jag kunde åka hem igen, vilket kändes bra!
Veterinären hade sytt färdigt när jag kom hem, och hon måste ha haft MVG+ i ihoptråckling av häst för det var  det finaste handarbete jag sett! Hon hade fått ihop sårkanterna och lagt ett drän. Helt fantastiskt.
Honey hade varit orolig och hon hade fått lugnande i mängd som till en ardenner. Men det går ju bara inte att sy i ett ben som far upp o ner utan att få det stilla.
Veterinären ordinerade boxvila i tre veckor. Jag hatar boxvila!! Men jag fattar ju att hon inte kan gå ute och anstränga sig, så det är bara att ställa in sig på box. Hästen måste ju bli frisk!

Idag har hästarna stått inne i skift hos Honey, för jag vill inte att hon ska vara ensam. Det finns ju 5 hästar till som kan växla med att stå inne hos henne, så det går ingen nöd på dom att stå inne några timmar extra.
Vilje hade morgonpasset, sedan fick Max byta av honom, och efter honom var det Amelias tur, och då fick Max och Vilje gå ihop igen.
Det gick åt helvete. Vilje jagar Max som en galen räv genom hagen. Max flyr för livet, och gömmer sig där han kan.
Jävla Vilje!
Och de andra två mespropparna, Lasse och Leo, vad gör dom? Hänger på Vilje förstås! Inte så att dom jagar, men så fort Vilje står stilla är de framme hos honom och fjäskar. De går så tätt ihop.
Jävla kartellbildning!
Men de måste ju vänja sig! Det är väl bara att traggla på.

Jag la om Honeys sår kväll och förberedde mig på det värsta, men såret var så fint! Det hade vätskat en del, men det är ju bara positivt att det rinner ut ur såret.
Vi var tvugna att bremsa henne, men för min skull. Det går ju inte att lägga bandage när hon hoppar upp och ner.
Nu hoppas jag att de fula såren läker fort och bra, utan konsekvenser.

 

Söndag 25 juli
Utställningsdax!!
Förberedelserna började igår, vi möttes upp på Valla och fixade iordning till utställningen. Eftersom det har regnat (!) en aning, bestämde vi att lägga utställningen inomhus. Skönt. Vädret är mer oberäkneligt än i april!
Vi hade åska i två nätter i veckan, och det var nog bland de längsta åskväder jag varit med om.

Igår kväll hade jag planerat att fixa iordning hästarna, men då blev vi bortbjudna, och sånt kan man inte tacka nej till. En mycket trevlig kväll hos Pelle och Ammi, tackar!
Men av det blev ju inte hästarna rena och fina... så det var bara att gå upp halv 6 i morse och börja putsa på dom. Då kan man undra vad man håller på med?
Lastade Honey, for iväg och hämtade Pia och fortsatte till Valla. Honey har inte åkt trailer sedan vi var på Riks förra året, men hon gick rakt in i trailern, utan att tveka.
På Valla hade jag bokat box, men först fick hon knalla runt lite, och titta in i ridhuset.

57 hästar var anmälda, men det var många strykningar.
Det är roligt med ponnyutställningar tycker jag. Roligt att se olika raser. Rekordet idag måste varit exmoorklassen, med hela 6 deltagare!! Det är väl 10% av alla exmoor i Sverige!
Tyvärr hade inte domaren dömt exmoor förut. De är ju lite speciella med sin trav, som SKA vara markbunden, men idag fick de flesta "markbunden" på minussidan. Även Honey. Domaren sa att ägaren skulle träna henne lite mer, men hon visade en högst rastypisk trav. Tyckte jag.
Hon blev klass 1 i alla fall, fick 88877.
Exmoorklassen var rena släktträffen! Mamma Happy med två barn: Honey och Aramon, och ett barnbarn; Abigale. De andra exmooren var Olympus Eros och Backuddens Sonette.
Honey fick lägst av alla exmoor, bäst i rasen blev Eros och Happy reserv-bäst.
Tusen tack Bea och Madde för all hjälp!!
        
          Honeyoch Bea                                              och brorsan Aramon och Veronica

Shettisavdelningen blev en rolig tillställning!
Vilje fick Guld och 40 p. Domaren sa att "Den där hästen har nog ägaren mycket roligt med!" Tänk så rätt han hade.
Vilje fick också äran att ställa upp i handlerklass med Emelie. Kan väl säga att han var nog lite stor och stark för Emelie, men hon kämpade på, och fick jättefin kritik. "Gulligt ekipage" stod det i hennes papper.
       
       Emelie och Vilje                                              Vilje i Bäst i Rasen bedömning

Allra bäst idag blev Almnäs Duchesse, ett ministo och underbare russhingsten Njord. De fick samma poäng; 43, men domaren satte lilla Duchesse först.
Efter det blev det äntligen dags att åka hem.
Tack alla snälla för hjälp idag - Madde, Bea, Pernilla, Emelie, Pia och jättetack till Maria Eriksson som "speakade" hela dagen.

Onsdag 20 juli
Det är jobbigt med semester!
Igår var Alva och jag på utflykt till Malmköping, Veronica och Steffan, och HAPPY! Det var jätteroligt att se henne igen, hon är en riktig favorit hos mig. Hade hon bara gått att köra hade vi aldrig släppt henne.
Veronica bor på en egen liten gård sedan några månader tillbaka. Ett makalöst litet ställe, som var så fint så fint. Hus, lagård, stall och underbara hagar.
Hästarna gick precis inpå knutarna, och de var väldigt besvärade av bromsar och blinningar. Tills Veronica la på dom flugtäcken - då var det som någon tryckt på Off-knappen; de blev helt stilla och lugna, och stod bara och viftade flugor åt varandra.
Att flugtäcken var SÅ effektiva visste jag inte!
Lite komiska ser de ju ut, men det kan det vara värt att slippa flygmonstren!
       

Till vänster står Freja, shettis med exmoorfärg, sedan 1åringen Lester Figgs, och liggande exmoor är Aramon, Happys son och Honey bror. Bilden th är Happy.
Aramon är en stor och rejäl exmoor, jättefin! Hoppas Honey får en valack sen när det blir dags....ja jag önskar de kunde födas som valacker!

Idag onsdag blev det också en riktig semesterdag. Vi for till Visingsö med Veine och Eloona. Vi hade bilen med oss över, och åkte runt på ön. Mycket trevligt! Vi var så fikasugna när vi kom iland efter sjöfärden att vi stannade på första bästa ställe. Det var grönt och lummigt, och fridfullt. Sen såg vi en skylt med Sopsortering! Vi hade stannat på infarten till soptippen! Det cyklade förbi lite folk som log och hejade på oss, de tyckte nog att vi valt ett roligt ställe!
Men kaffet smakade underbart!!
Något som varken är roligt eller underbart är remmalagen.
Vi gick runt och tittade lite på remmalagsparkeringen vid hamnen, och det är konstigt att det inte händer mer  olyckor än vad det gör. Selarna ser ut att ha varit med i både första och andra världskriget, passformen är minimal, inga bakselar, inga svanskappor, och på hälften av selarna fanns inga däckelgjordar.
Det kostar 70 kr att åka en tur. Löst räknat blir det ungefär 1200 kr/ resa. En solig dag som igår gick varje tur MINST fyra gånger. Det var 8-10 vagnar. Det blir alltså ca..... 48000 kr på en dag. EN dag. Det borde ju räcka till att köpa in ordentlig utrustning tycker man.
Och måste vagnarna vara så förbannat stora!? Ett par bestod av en fjording och en C-ponny. En klen liten fux som var helt genomsvettig efter ett par turer. Flera av hästarna hade rörelsestörningar, jag kan väl inte säga att de var halta, men det syntes tydligt att de markerade.
Ensam kusk på vagnarna var småflickor, som såg ut att vara mellan 16 och 20 år. Hur kan man släppa iväg ett hästpar och 20 turister med ett barn?
När vi gick runt hästarna såg Veine att tömmen kommit under dragremmen på en sele. Han sa till tjejen att: Här har det blivit fel. Hon kollade, men SÅG INTE!! Veine var tvungen att visa henne.
En kusk var ingen småtjej, det var en herre i vuxen ålder, som gick BARFOTA bland hästarna och tunga vagnar.

Vi var på Visingsö för 7-8 år sedan, och då tyckte jag att hästarna var helt ok, men nu var de INTE ok. En tinker var tom barfota.
       
    Fjorden och C-ponnyn längst th                             En tinker som nog borde fått pension

Man blir både ledsen och arg över att se sånt här.
Allt är så reglerat i lagar och förordningar, men varför görs inget åt remmalagen?
För 4 år sedan när vi var på Visingsö hittade vi en häst som vi blev lite förtjusta i. Ett sto som hette Afrodite. Hon gick så stadigt och fint i par med en fjording. Vi hittade ägaren, och kom överens att han skulle köra henne enbet, och sedan skulle vi låna, ev köpa henne. Det gick inte att köra henne enbet, så det blev ingen affär. Och inte med någon annan köpare heller, för hon gick fortfarande med sin fjordkompis och drog vagn. Hon var en av dom som inte gick rent.
Sorgligt.
Hästar mår inte illa av att arbeta, absolut inte. Men att gå med dåliga selar timme efter timme, trava med tungt lass på asfalt timme efter timme, det KAN inte vara bra!

Lördag 16 juli
Årets första premieringsdag på Brunnstorp. På dagordningen stod ponny och fjord. Jag blev befodrad i år, från domarsekreterare till mätning och ID-koll.
Tänk - ALLA hade passet med sig! Och alla hästar var de som de utgav sig för att vara.
Att mäta kan vara lite känsligt. En protesterade mot att hästen var - enligt ägaren - 5 cm högre. Jag hörde dom muttra utanför - Det där kan ju inte stämma...
Men det var domarens mätkäpp, så det var inte mycket att göra åt det. Gnällspikar finns det alltid!
Ingen exmoor idag - men 7 shettisar i alla fall.
På premiering idag var det med en person som är en riktig hästmänniska och varit med i många år. Nu mår personen inte så bra, har gjort en stor operation i huvudet. När jag kom på morgonen hälsade h*n glatt och småpratade. Men på middagen hade det nog blivit för många intryck och h*n såg trött och sliten ut. Vi satt vid samma bord vid maten. Då kommer det fram en människa som pratar med alla runt bordet, och efter stund vänder hon sig till den som varit sjuk, stirrar in i personens ögon och skriker: HEEEEJ! HUR MÅR DU EGENTLIGEN!!??
Pinsamt. Först och främst att ta för givet att man är döv för att man gjort en opration, och så stirra på personen och prata som om h*n vore 4 år.
Pinsamt.


När man är på premieringar eller utställningar är det så himla skönt att komma hem till sina egna hästar. De allra bästa finns ju hemma!
Igår var en kall och regnig dag, men på kvällen slutade det i alla fall att regna, så jag tog en tur med Vilje, och hade Amelia bredvid. Jag törs inte spänna för dom själv, så det blev rockarden ikväll. Det var så lugnt och tyst ute, trots att det var fredag. Det brukar alltid väsnas från byn, och så här års ligger en dimma av grillrök över husen, men igår var de väl inomhus och frös.
Ikväll var Bosse till hands, så vi tog en tur med parvagnen. Idag gick "starten" bättre än förra gången; Amelia blev bara lite orolig och gick på sne lite, men sedan skötte de sig perfekt, båda två. I traven tar Amelia tre steg när Vilje tar ett, men hon är så energisk och har sådan framåtanda att hon inte har några problem att hänga med Stor-Vilje.
Honeys öga är i stort sett bra. Skönt! Lasses sår är inte sämre, men det tar tid att läka. Sommaren är ingen bra period för sår!
                              

 

 Torsdag 14 juli
Idag har det inte varit semester, precis.
I morse, tidigt, skickade jag Bosse till en granne en bit bort för att hämta ett tvättaggregat. Vi har en egen högtryckstvätt, men grannen har med hetvatten. OJ så bra det blev!! Borde ha tagit Före-Efter bilder som de gör på TV-makeovers, men det blev bara Efterbilder.
         
Jag lekte lite med tanken att låta hästarna vara ute i natt och låta stallet torka till ordentligt, och sedan stryka planken med lite bets. Men så började det regna - och Leo har aldrig sovit ute, och inte ska väl hans första utenatt bli i regn?
Hetvattentvätten var helt suverän att tvätta med! Först blöta ner med varmt vatten, och sedan bara spola bort skiten. Snabbt och lätt! Men nu känns det i ryggen och ena höften. Tanten börjar bli gammal. Att spola taket är inte så lätt heller, den arbetsställningen skulle facket aldrig godkänna.
Efter tvätten blev det ett fasligt sopande. Jag har tagit bort tröskeln på baksidan, så det gick lätt att sopa ut vattnet den vägen. Men golvet är inte precis doserat efter att man ska sopa ut vatten, så det rinner åt alla håll och kanter!

I hagen där hästarna går nu har det ett favoritställe: under lönnen, som står utanför köksfönstret. Där är det ökentorrt på marken, och väldigt dammigt. Det regnade ikväll - hästarna blev genomvåta - rullade sig i dammet under lönnen, och milda makter! Så dom såg ut!! Lasse var helt svartbrun, av hans vita fläckar syntes inte ett spår.
Dom behövde ha fått sig en dusch med tvätten!
Jag lekte lite med tanken att ta in tvättaggregatet och spola rent här inne, men så kom jag på att det är sånt tryck i tvätten så det skulle bli ett himla jobb att ställa tillbaka alla saker efteråt.
        
Leos cementerade rumpa!                                        Lasse står och väntar på att få såret omlagt

Tisdag 12 juli
Stackars stackars Lasse!
Idag har han lyckats göra ett stort V-format
sår framtill på sin högra kota.
Jag spolade det med vattenslangen i hagen ett par gånger. Det var en cermoni det...
Nu ikväll har jag lagt ett koksaltomslag. Det är ganska så djupt, men rena kanter och inte svullet, så jag hyser hopp om att det ska läka fint.
Han är inte svullen och han har inte haltat - inte förrän han fick bandage på hoven! Då kunde han helt plötsligt inte stödja på hoven.
Stackars stackars Lasse!

Det var synd om Honey i morse också. Det såg ut som om någon tryckt in en tub majonäs i hennes ögon. Tvättning, och på fm fick jag hem en huva från Pernilla - för liten.
Då får man ta till Plan B: Östergyllen! Sms till Bästa Sanna, och vips hade jag bokat en huva!
In till stan på em, köpte huva, foder och självhäftande linda (till Lasse).
Hem, och trodde jag skulle kunna gå ut i hagen och trä huvan på Honey. Ha ha ha!! Det blev både list och styrka innan den var på plats. Hennes hagkamrater blev så upprörda av att se Honey i huva att de sprang och bockade och fes i en kvart!

När hästarna går till och från hagen har jag träns på Honey för att hon ska vänja sig. Det är inga problem att tränsa, varken i hagen eller i stallet, hon gapar så snällt. Men sen stänger hon inte munnen! Hon går med munnen öppen och tjafsar, och så kan man ju inte göra. Däremot kan äta obehindrat med bett i munnen....märkligt.


Måndag 11 juli
Stackars, stackars Honey!
Hennes vänstra  öga är helt igenkletat med var, och hinnorna är alldeles blodröda. Det var lite grann igår, lite torrt som jag petade bort, men nu ikväll när jag tog in dom var hela ögat igenmurat.
Stackars stackars Honey!
Jag tvättade ur ögat med koksaltlösning, och först reagerade hon som hon alltid gör inför nya saker: FLY,
men efter en stunds stretande tyckte hon att det var skönt och tryckte sig emot det blöta.
En exmoor ska ha stora, lite utstående ögon, sk toadeyes, för att de ska se bra åt alla håll och inte bli överrumplade av fienden.
Nu skulle Honey bli uppäten av vilddjur på två röda sekunder, för hon har inget toadeye (padd-öga) på vänster sida, bara ett litet kisande pig-eye!
Tur vi inte har hästätande vilddjur i Högstad!
Jag vet att jag ska ha åtminstone två flughuvor, men var?? Elin tyckte att Pirre och Ville behövde huvor när de bodde här, så jag köpte till dom, förstås, men hur hitta de huvorna nu???
Vad gör man då? Ringer förstås sin Privata HästButik - Stuteri Pi, och där finns det allt i hästväg förstås! Pernilla ska leta reda på en som Honey kan ha imorgon.
Tack!

Igår morse körde jag Max. Han fick komma ut på en lite längre tur, och fick se utkanten på byn. Jag har inte kört honom över stora vägen förut, men nu är han fyra år och måste få se sig om i världen. Det hade han inget emot. Men han hade synpunkter på att gå förbi en vindflöjel och en lastpall, men det krävdes inga längre diskussioner för att få honom att gå framåt.
Nere i byn gnäggade han övergivet ett par gånger. Det ekade mellan villorna, men folk ska väl ändå vakna nån gång? Klockan var halv 9, så länge behöver man inte ligga, trots att det är söndag.

Idag på fm blev det uppdatering och fika på Blacka Café med Bästa Carina. Det var länge sedan sist, mycket som ska vädras!
På em blev det chipmärkning av två polacker. Ja, alltså fyrbenta sådana!
Och så blev det mer fika...
Det kan det aldrig bli nog av.

 

 Fredag 8 juli - Lördag 9 juli
Två varma dagar. Puh! Man orkar inte mycket...
Igår for vi till Eloona och Veine och fick se lilla Valentino!!
      
Fem dagar gammal showade han och skuttade runt mamma Wilma.
Han var så korthårig, blank och len i pälsen, som sammet. Långbent som en älg!
Mamma Wilma var så lugn och snäll, det är hennes första föl, men hon såg ut som om hon aldrig varit annat än mamma.
      

Vi blev utfodrade hos Eloona så vi var mätta hela kvällen!
Tack ska ni ha!

Idag, lördag, började dagen med lite hästflytt. Pernillas Fireball skulle få ett sto till sig, så Zigge var tvungen att få nya kompisar. Han går med Bollen i vanliga fall, men när det kommer tjejer får han inte vara med! Bollen fick flytta till en annan hage, och vi flyttade Flisan och Pernillas tvååring Aqua till Zigges hage. De for runt och busade först, Flisan stod på öronen en gång och voltade, men hon var snabbt uppe igen och sprang.
Zigge var så snäll mot sina nya kompisar. Han är nykastrerad (maj) men var så lugn och snäll mot tjejerna. Han tyckte nog att det var roligare att springa runt än att förta.

Efter ett år i vagnboden, drog jag fram min parvagn idag.Tvättade bort all fågelskit och sopade bort damm och spindelväv.
Och ikväll har jag kört!!!!!!!!
Äntligen! Körde Helan och Halvan, Vilje och Amelia, och det gick jättebra!!!! Amelia var lite studsig när vi startade, men Vilje rubbar man inte i onödan, så hon lugnade sig genast. Vi körde lite på vägen, och in på en vall, och vi travade och gjorde några halter. Amelia var så duktig!! Hon är så energisk, och stundtals drog hon hela vagnen själv. Jag fick inte med mig pisken, så jag fick klatscha med tömmen på Vilje. Han hade inget emot att Amelia drog hela konkarongen! Vilken gentleman.

          
Omaka i storlek, men inte i egenskaper!   Finaste Helan och Halvan!!! 

 

 

Torsdag 7 juli
En Riktig Semesterdag!
Varmt och soligt. På tur med Maggan och Lena, först till Söderköping där vi kollade båtar och folk. Fika förstås, och sedan vidare till Mem, med mera slussar och glass.
I Mem har vi en jobbarkompis vars labbetik fick TOLV valpar för 5 veckor sedan. Henne spårade vi upp och fick en underbar stund med valparna. Tolv stycken är nog i mesta laget. Hälften av dom var sålda, och när vi åkte kom en presumtiv valpköpare, så förhoppningsvis får en till ett nytt hem.
Dom var helt underbara! Lekte på valpvis: intensivt i en liten stund, och sedan slocknade dom precis där som stod eller satt.
Sedan hem igen till verkligheten!
Jag var helt slut när jag kom hem. Inte visste jag att det var så jobbigt att ha semester.

Ikväll har jag kört en tur med Vilje. Ingen häst på släp, bara Vilje och jag. Han är verkligen trevlig att köra! Han töntade sig lite, testar väl mig lite än, och låtsades rädd för något och skyggade, men han rättar sig snabbt och blir snäll igen.
Häromkvällen fick jag för mig att han såg lite spänt på grannens kalvar som gick i en hage, så jag tog med honom i grimma och gick förbi hagen. Vad gör Vilje? Jo han gnäggade åt dom och ställde sig och åt gräs utanför hagen.
Bosse tyckte jag var fånig som gick dit med honom, men nu vet jag ju att han inte är rädd.
Idag körde vi förbi en annan kalvhage, och hästar i ett par hagar, och Vilje gick på och brydde sig inte om varken hästar eller kalvar. I en hage gick Zigge och Fireball. Fireball har stenkoll när det kommer en häst förbi. Han stod 50 m in i hagen, och när han såg Vilje och mig kom han i trav, och såg jätteintresserad ut. Men ju närmre han kom desto långsammare sprang han. Jag tror han ser på håll att det är en vallack som kommer. Ingen gnäggning, ingenting, bara lite besvikelse i blicken!

 

Onsdag 6 juli
En stor dag idag!
Först och främst var Bosse ÄNTLIGEN iväg på röntgen av sina onda höfter.
På em kom Little miss Sunshine!!
Och då körde vi Amelia!!!!!!!
Det gick bra. Elin och jag gick på varsin sida och Amelia gick så fint så fint. Hon blev lite orolig en stund, men det berodde nog på att vi gick förbi en stor grävare som inte brukar stå där. Så fort vi gått förbi den lugnade hon sig. Vi gick en kort runda, bara i skritt och så gjorde vi ett par halter.
Inte illa! Efter att ha bott här i ett år....
Men hela vintern gick och gick, och vem har bråttom?

Ikväll mätte jag Leo, och det är ingen rolig historia. Fick höjden till nästan 88 cm. Men bara nästan.
Är det vanligt att de växer 15 cm efter två års ålder?

Jag fick ett trevligt mail idag, från den som köpte Vilje av uppfödaren. Det är så kul - jag har kontakt med alla i Viljes tidigare liv!
Det var bilder med i mailet, lägger ut några här:

     

                        
På den undre bilden var Vilje tre år, hingst, och fick 38 p på utställning. Undrar vad han får som vallack?

En shetlandsvän var iväg idag och hämtade hem sitt nya sto. Inte bara en häst, hon är dräktig, och har föl vid sidan.
Jag såg annonsen på Hästnet, och blev nostalgisk - det är en syster till Zabina! Men kanske, kanske det går att beställa ett föl längre fram? Nu har jag varken tid eller plats, men en häst med Zabinas gener står högt på önskelistan!

 

Måndag 4 juli
Fick ett sms tidigt i morse: Hingst! och förstod att Eloonas Wilma fölat. GRATTIS!!

Det är föl överallt; hos Pernilla,hos Stina, hos grannarna, hos Eloona, och på hemsidor vimlar det av fölisar. Jag är glad att jag inte har någon fölunge i år, men samtidigt saknar jag det! Planerna var att betäcka Zabina och få ett föl nästa år, men så blev det ju inte.
Nästa år, om jag lever, ska i alla fall Honey betäckas. Jag är glad att jag bor i ett exmoordistrikt. Det finns dessutom en (förhoppningsvis) nygodkänd hingst nästa år. Han är inte släkt med Honey på något vis, han är mörk, och jättefin!

Idag blev det inte så mycket gjort med hästarna. Ingen körning, men jag gick med VM-hästarna på promenad. Drog Max grimskaft genom Viljes grimma, och det får dom att gå riktigt nära varandra.
Först fick dom stå uppbundna i gången.
            
 De är så snälla mot varandra. Hoppas att de kommer att trivas med att bli jobbarkompisar!
Honey fick lite utställningsträning också. Hade träns på henne och gick lite fram o tillbaka på vägen. Jag leder henne till hagen varje dag, så det är inga problem, men måste finslipa på vändningar och sånt.
Vilje och Honey är anmälda till ponnyutställning på Valla den 24 juli. Det kommer att bli rekordmånga exmoor!
Ingen tvååring mer än Honey, men ston, vallack och hingst. Mamma Happy kommer också! Ska bli jättekul att se henne igen.                     

Söndag 3 juli
Vaknade kl 6 och det gick att andas! Det var nästan lite kallt ute. Att säga att det var friskt ute är lite svårt, för det finns en granne som tar emot etanolavfall och blandar i sin gödselbrunn. Fullt lagligt och bra för jorden, men man kan lugnt säga att det luktar INTE liljekonvalj precis.

I alla fall så körde jag Max, och jag måste nog säga att enda felet på honom är nog för lite träning. Han är väldigt känslig i munnen, och jag måste vara jättemjuk i handen när jag kör. Så det är nog bara att traggla på. Det är så lätt att skylla på allt möjligt; sadel, sele, bett, omgivningarna, vädret, finanskrisen, men oftast ligger nog felet hos ryttare/kusk.
Jag körde lite på en vall, och det var så guppigt att jag höll på att studsa ur rockarden. Men jag är helnöjd med Max, körde stora serpentinbågar och fick honom att ställa och böja sig riktigt bra.
Ofta när jag kör på morgnarna träffar jag på en människa med en hund. H-n börjar prata på långt håll när h-n ser mig.Prata om vad?Jo sin egen hund. Inte en enda gång har h-n kommenterat hästarna, inte undrat varför Amelia sitter fast bredvid, eller kommenterat Viljes rikliga man. Kanske skulle h-n reagera om jag spände för baklänges.... nej så fan heller! Det är bara hunden hunden hunden. Hoppas att jag inte är lika enkelspårig.

Jag blev på så bra humör att jag tömkörde Lasse efter det. Det är nog 3-4 veckor sedan sist, och Lasse slog mig med häpnad! Han kunde gå SJÄLV, framför mig, när vi gick IFRÅN stallet! Snacka om framsteg. Styrningen börjar funka riktigt bra, gasen är inga större problem, men att dra i handbromsen för stillastående är ännu så länge överkurs.
Men han fick ämdå MVG på dagens övning. Han ser så pampig ut min fina Lasse. Han kommer att bli en bra parkompis till både Max och Vilje.

Jag fick sån energi av att körning/tömkörning gick så bra, så jag:
1. Samlade ihop sopor och skräp och åkte till återvinningen.
2. Tvättade två mattor med högtrycksaggregatet.
3. Dammsög och torkade golvet.
4. Diskade.
5. Lagade mat.
Men sedan var jag slut och sov middag en timme.

På eftermiddagen kom Morrgans och Ottos matte och hämtade hem sina hundar. De var blodiga när hon kom.
Vi har massor av kajor här, och jag avskyr deras tjatter och skrän. När jag hade hundarna ute på em spårade Nellie upp en kajunge, och när den började skrika kom de andra mördarhundarna. Jag fick loss ungen, den levde, men hundarna hade slitit bort ett ben (!!!!) på den och den blödde rejält.
Om det varit på Animal Planet hade jag kört kajan till ett djurcenter där de sytt ihop den, och kanske gett den en protes, och så hade levt vidare. Men det här var verkligheten och Bosse fick slå ihjäl den mot traktorskopan.

Mockade i stallet, och tog in Vilje och Amelia och körde lite. Det blev en tur med Amelia vid sidan, fast jag hade tänkt att köra Vilje ensam. Det blev ingen längre tur, skrittade mest, men de har fått jobba lite i alla fall. Honey har haft tränsträning idag, så det är bara Leo som inte fått jobba idag.
Han jobbar visserligen varje dag på att lära sig sluta bitas, men hittills har den träningen inte gett något resultat. Han KAN INTE låta bli att bitas!
Bra antibit-tips mottages gärna.

 

Lördag 2 juli
Hett och kvavt ute hela dagen. Mockade på fm, och det var en pärs!
Igår em var Pernilla och jag på turné. Vi åkte till Stina i Katrineholm och hälsade på henne och hennes shettisar. Hon har två underbara föl, ett sto  e Neptan och en hingst efter Pernillas Fireball.
De var så charmiga och sociala! Deras små tänder var mindre charmiga, jag har flera små blåmärken på vaderna efter de små värstingarna!
        

Jag vill också ha ett litet föl!!
Efter fika och prat styrde vi kosan hemåt. Tack för en trevlig stund Stina!
Vi stannade till i Pernillas hage när vi kom hem. Lilla Madonna 6 dagar hade ätit upp sig rejält på 6 dagar. En riktig knubbis har hon blivit!
             Pernilla påstår att det är Jozo som är far till fölet, men jag tror att  det är en zebra från Kolmårdens djurpark som varit framme!

Idag blev det också fikautflykt. Åkte och hälsade på Bonnie, äntligen. Hon har det så bra hos Anna och Frida. Frida är Annas shettis. Bonnie var hingstig och klättrade på Frida. Det har jag aldrig sett här hemma! Men det är nog en dominanshandling, kan jag tänka mig.

Anna hade jättesöta kattungar i ett magasin. Sex små troll. Ebba och Emelie haffade varsin kissunge och tjejerna log så rart när jag fotade dom.
          
Åskan dånade och regnet öste ner, men vi satt torrt på Annas nybyggda altan. Det var ett hiskeligt åskväder. I stora staden Norrköping försvann strömmen så varuhusen fick stänga. Tänk så arga folk måste blivit när de inte fick shoppa!

Idag blev det ingen körning, det var alldeles för varmt och kvavt, men imorgon, då ska det bli!

 

Torsdag 30 juni
När jag tänker på vad jag gjorde den här dagen för ett år sedan, blir jag ledsen in i märgen. Det var då jag åkte med Fritte till slakt.
Den ångest jag kände den morgonen och även kvällen innan vill jag aldrig aldrig mer uppleva. Aldrig.

Ibland när jag kör Max kan jag få lite Fritte-feeling. Fritte var lite stel och hade svårt att gå i rätt form. Han hade rätt kort hals, och trånga ganascher, och gick ofta emot handen.
Max är också lite stretig mot handen. Försökte känna i hans mun idag om jag kunde känna några vargtänder, men jag vet inte riktigt var de ska sitta! Kände inget konstigt i alla fall.
Det bästa vore nog att tömköra honom, låta honom jobba i töm, ev med kapson, men min kondis tillåter inte sådana övningar i värmen!

Andra övningar idag har varit höavlastning! De övningarna är jag tvungen att vara med på, kondis eller inte.
Det blev "bara" 8 lass i år, mot 11,5 förra året. Men det räcker.
Våra grannar Kjell och Inger kom och hjälpte oss lasta av. Inte nog med det; Inger bjöd på lunch också! Det borde ju jag ha gjort. Men ikväll åt vi pizza och klämde några öl som vi stod för.
Bra grannar är bra att ha!
Höet blev jättefint. Nästan för fint. Det är svårt med hö som är för bra till mina små. Det blir inte stora givor! De har halm att tugga på, så tuggbehovet får de tillgodosett, men ett hö med liiite sämre kvalite´gör ju inget.
Man är aldrig nöjd.

Onsdag 29 juni
Dag 3 av min semester. Varmt och - ja, varmt! Inte skönt, inte när det är 27 gr varmt när man går upp ur sängen på morgonen.
Det är i alla fall höväder. I år har vi inte mycket hö, kanske 7-8 lass. Men det får räcka! Det blir desto mer ensilage.
      
Höet i morse                                                        och ikväll

På bilden tv är det bara ca en tredjedel av gärdet som hör till oss. Resten hör till en hästgård. De har pressat hö i två dagar, och ska ta in ca 1000 balar till. Svettigt.
På Facebook skrev jag något om att jag skulle köra häst efter att ha lastat av höet, och "låta sommarbrisen svalka mig" eller nåt sånt.
Jag körde häst, visst, men någon sval sommarbris i lockarna blev det inte. Håret låg svettigt, som slickat, på hjässan. Äckligt.
Både igår kväll och ikväll körde jag Vilje med Amelia på släp. På släp är lite fel att säga, för hon är väldigt energisk, och har inga som helst problem att hänga med Vilje som är 15 cm högre. Igår gick de som gamla parhästar, Vilje är helt underbart snäll mot Amelia. Jag kan ju inte styra henne, utan Vilje får trycka henne åt sidan när vi ska svänga, och då är han så försiktig.
Ikväll inträffade ett litet intermezzo. Jag bytte sida för Amelia, och det var hon inte helt bekväm med. Jag körde ner på vallen där höet varit, och travade och svängde, och det gick bra ett tag. Amelia var på hugget, och ville springa på, men hon sitter ju fast, och när hon ville framåt blev hon sur på skakeln och slog ett par gånger. Precis när jag saktade av till skritt, slog hon lite högre och fick benet över skakeln. Hon drog åt sig benet lika fort som hon kom dit, men hon blev rätt så upprörd. Jag skrittade en lång sträcka och Amelia lugnade sig, så vi travade en bit till och då gick det bra.
Vilje är KLIPPAN i såna här situationer! 

                    
                      Bild från igår - Amelia på favvosidan

Nu är Vilje och Honey anmälda till Östergötlands Ponnysällskaps utställning den 24 juli på Valla i Linköping. Det ska bli spännande! Jag bryr mig inte om premiering för Honeys del i år. Jag visar henne som treåring i stället - och hoppas på diplom!

I måndags var jag på möte på Hushållningssällskapet i Linköping. Inför sommarpremieringarna är det GANSKA mycket nytt som ska in i skallen. Det kommer inte märkas så mycket för "den vanlige" hästägaren, men jösses så mycket att hålla reda på!! Rasföreningarna själva ska hålla med rosetter, och i o m att man inte vet i förväg vad hästen ska få för rosett, måste det finnas 4 av olika valör för varje häst, för säkerhets skull.
Papper ska skickas hit och dit, protokoll ska fyllas i osv osv.
Tur man bara är en liten kugge! Jag ska mäta och ID-kolla på en premieringsplats, och vara domarsekreterare på två andra.
Nu är det dags att ta en sängfösare - man måste dricka rejält i värmen!

 

Söndag 26 juni
Årets midsommarhelg firad och klar.
Jag sov på midsommaraftons fm, hade jobbat natt, till "frukost" vid 2-tiden blev det sill och potatis. Att potatis kan vara så gott!!
Aftonen firades hos Pia och Ove + Bengt och Lothy + Veine och Eloona.
Vi grillade och hade trevligt, dansade INTE runt stången, men gick en tipspromenad. Vi hade ganska många hundar, våra fem, Bamse och Sickan.
Midsommardagens morgon ringer Bosses telefon, det är en upphetsad Pernilla som står i sin hage och ser Lena föla!! Min telefon var ljudet avstängt på. När hennes Dilba fölade hade jag också stängt av ljudet kvällen innan!
Men jag gjorde en snabbutryckning, och när jag kom var fölet ute, men Pernilla hade inte hunnit se vad det blev. Men det var ju naturligtvis ett sto! Snacka om tur!
På knappt en timme hade Lena fölat,släppt efterbörden, fölet rest sig och diat, bajsat och lagt sig ner för att vila sig. Det går undan i fölvärlden!
    
PI´s Madonna några timmar gammal      -       fotograf är Pernilla Gustavsson

Varje gång jag ser en fölning, de som går normalt alltså, blir jag helt förundrad över hur smidigt det går. Till och Bonnies fölning var snabb, trots att hon först låg på rygg och inget hände.
Mamma Sto behöver inte gå på kurser i hur man hanterar fölet, allt finns "inbyggt". Det finns det nog hos oss tvåbenta också, men tekniken tar lite för mycket plats ibland, och man litar inte på naturen.

Nu väntar mig en jobbnatt med Bästa Maggan, och sedan ska jag ha 4 veckor semester! Den ska ägnas åt hästkörning! Morgon - middag - kväll.... eller i alla fall en gång om dan.

 

Tisdag 21 juni
En bra dag har det varit i dag! En bra dag för mig är en djurdag. Det borde vara en städdag, men men...
I morse körde jag Max. Han var pigg och glad som vanligt, och tog t o m lite extraskutt när han tyckte något var farligt. Men - det som var farligt kunde nog bara han se, för när vi mötte något riktigt farligt - en traktor med gödseltunna och bläckfiskarmar och en bil med släpkärra - då höjde han inte på brynet ens! Jag körde visserligen ifrån vägen och in på ett gärde när bläckfisktunnan kom, men jag stod ganska nära; 10-15 m.
Fin fina Max!
På fm gick jag på skogspromenad med hundarna. Tur att de kan vara lösa, annars skulle jag få gå med dom i timmar! Nu springer de själva och tröttar ut sig.
När vi kom hem var vi trötta och sov middag på soffan allihop. Jag trodde jag skulle få se Hem till Gården från igår, MEN de har gjort sommaruppehåll!!! Katastrof!! Hela sommaren! Mitt favoritprogram. Men nu har man ju något att längta efter!
På em gjorde Bosse och jag rent hos kaninerna, och ändrade om lite i facken, så att de dräktiga honorna får större fack.
En granne hade kaniner förr, och ibland kom flickor från byn och gosade med kaninerna. En dag när flickorna kom hittade de inte sina favoriter och frågade förstås var de var. -De har bytt fack, fick de till svar.
- Var då? undrade dom.
-FRYSFACKET!
Elakt, men lite kul.

Ikväll blev det mer hästkörning. Körde Bästa Vilje med Amelia på släp. Band henne ganska kort för att provocera henne lite, men det hade jag inget för, hon gick som en klocka! Hon bryr sig inte ett dugg om skakeln, så det ska bli spännade att se när det blir dags att köra hur hon reagerar.
Jag pratade med Madde i Habo igår. Hon är en riktig hästtjej! Madde tog hem ett par shettisar från Alva (Amelias ägare) för drygt en månad sedan, och hon har redan haft dom i vagn!!! Jag törs inte tänka på att jag haft Amelia i nästan ett år! Hon har varit i rockarden två gånger, en gång gick det bra, en gång slog hon runt. Jag får nog skicka henne till Madde!
       
             Godingar!
Ja, så har min hästdag varit. Helt okej! Men det var ju det där med städningen....

 

 

 Måndag 20 juni
Oj oj oj, så länge sedan jag skrev! Bättring utlovas. Förresten kan de som läser här också bättra sig. Inte en hälsning i GB på jättelänge!  
Dagarna går och går, som vanligt, och semestern närmar sig. Jag har tagit tidig semester i år, jobbar söndag natt efter midsommar, sedan är jag ledig jäääättelänge. Ja, fyra veckor i alla fall....
Jag kör lite då och då. En dag körde jag först Max, och sedan Vilje med Amelia på släp. De sköter sig så bra!
Jag har tömkört VM-hästarna en gång också, och det går bra! Max verkar inte alls så rädd, han t o m kliade sig lite mot Vilje.
Idag var jag på utflykt med Pernilla. Vi tog med oss Dilba och åkte på ultraljud, och det visade DRÄKTIG! Bollen har gjort det igen! 100% dräktighet i år igen. Inte illa pinkat av en gammal gubbe! Gubbe och gubbe - 20 år är ju ingen ålder egentligen.
Med på utflykten var (förstås) Dilbas föl Timotej. Hon är så fin! Ben som påkar, stor och rejäl. Det kan man inte säga om Flisan. Hon är så nätt, så nätt. Timotejs ben är nog grövre än Flisans!
           
Lite konstig vinkel - huvudet ser jättestort ut!                 Flisan och Timotej

Flisan har nu äntligen tappat sin kolossala vinterpäls. Hon såg så komisk ut med sin stora pälskudde på rumpan, men nu är den borta.
Jag ska inte visa Flisan i år. Hon ska få växa till sig lite först. Hon mår så bra av att gå i Pernillas lilla flock och ha en (nästan) jämnårig kompis.

I söndags var Pernilla och jag på utflykt igen! Åkte till Lotta i Fornåsa och gjorde ett besök i hennes Ponnybutik. Jag köpte flugmedel. Innan vi åkte sa Bosse: Köper du en grimmjävel till så får du sova i vedbon!
Så jag köpte förstås en grimma! 39 kr, som hittat!
Det är svalt och skönt i vedbon...

Häromdagen såg jag något som gjorde mig både ledsen och arg. Såg ett shetlandssto med föl. Fölet var helt ok,   men mamma shettis!! Hon hade tjockt vintertäcke på sig, ändå kunde man se hela ryggraden sticka upp, och höftknölarna stack ut som om det vore en galge under täcket. Fölet kom fram och hälsade, men mamman stod bara helt håglös, och rörde inte en fena.
När man vet hur lättfödda shettisar är ska dom inte behöva se ut på det viset!     

Idag gick jag igenom bilderna i min mobil. Jag hoppade till när jag hittade en bild på Leo, han är så väldigt lik Fritte! Det syns nästan allra mest på bild.
      
         De är nära släkt, men ändå!

Jag mätte mina tre unghästar igår. Leo är 87, Lasse är så stor att jag knappt vill skriva det, skriver det med små siffror: 106,  Honey är 126.
Honey bor i spilta nu sedan Vilje kom hem. Det har gjort susen för henne. Hon är inte rädd när man sopar bakom henne, jag kan kasta spån bakom henne utan att hon bryr sig, och när jag går in till henne blir det ju alltid bakifrån, och hon har inget emot att jag klappar henne mellan bakbenen på väg in till henne.
Spiltor ÄR bra!
Leo står också i spilta, men bara mina lediga nätter. När jag jobbar får de gå in så tidigt, så då får han bo hos Lasse, så det inte blir så lång tid i spilta.
Det har äntligen regnat! 40 mm på två dagar. Perfekt. Det gjorde susen på vallar och beten.

På fm idag lagade jag staketet i hagen där vi hade påhälsning av ett halvblod. Den måste vara en usel hoppare, för den rev ner tråden och knäckte 6 stolpar. En massa isolatorer gick av, så det blev ett riktigt hästjobb att få dit allt.
Men nu är det gjort!

 

Lördag 10 juni
Pingstafton.
Pingsten är en helg som går ganska spårlöst förbi, tycker jag. Inte blev den mer märkbar av att annandag pingst försvann! Jag vet knappt varför vi firar pingst, det var väl något med den helige ande som uppfyllde lärljungarna, och dom talade i tungor osv.
Hade de crack redan på Jesu tid, kan man ju undra?

Både igår och idag har jag kört Helan och Halvan. Halvan springer bredvid, och hon som avskydde rockarden för bara två veckor sedan, gör nu precis som idolen: Helan/Vilje. Idag travade vi en lång bit, och Halvan -Amelia, springer på så fint så jag blir rörd. Äntligen börjar jag se ett slut på hennes inkörning, och en början på körningen. Och det är tack vare Helan - Vilje.
Först när jag hade Amelia bredvid band jag henne ganska långt fram på skakeln så att hon skulle springa jämsides med Vilje. Det gick bra så länge jag bara körde rakt fram, men när jag skulle vända åt hennes håll var hon i vägen. Idag satte jag henne i öglan där man fäster bakselen, och där var det perfekt! Hon fick sin ljumske ungefär där skakeln kröker (på min Roslagsrockard) och hon blev petad i sidan åtskilliga gånger utan att bry sig. Och varför skulle hon det? Idol-Vilje går ju som en klocka!
Jag har en klocka till: Max. Körde honom igår, och han är så fin. Den lilla vallen utanför vårt hus är slagen och plastad och där körde jag lite volter och lite serpentiner med Max. Bara han förstår gör han som jag säger, och trots att han nog tyckte att det var underligt att spring runt i samma spår så fann han sig i det, fina Max!

På em idag var vi på utflykt till Djupa Skogarna i Vånga. Vi gjorde ett besök hos Vånga Hästkraft där jag gick läderkurs i våras. Jag köpte några remsor läder, har fått för mig att sy ett par körhuvudlag till pojkarna. Jag har tänkt att skräddarsy dom, skulle jag skaffa en annan häst med annorlunda huvud får jag väl sy ett till....
Jag fick en hel massa läder för bara några hundra. Inte vilket bukläder som helst heller, nej prima vara ska det vara!
Vi hälsade på hela flocken nordsvensk förstås. Lilla fölet som var nyfödd när vi sydde sista gången hade verkligen växt! En riktig liten ligist, precis som ett hingstföl ska vara. De skulle ha haft ett föl till, men det dog i födseln och den mamman är numera fostermamma till ett halvblodsföl som förlorade sin mamma.
Ibland finns det sanna solskenshistorier!

När Honey blev Reserv-BIS på ExmoorRiks förra året skänkte fotograf Johanna Lagnevall en förstoring till BIS och Res-Bis. Det har tagit lite tid, men idag har jag fått bilder att välja på. Vilka bilder!!
Jag hoppas jag får visa dom här, har inte fått svar från Johanna än, men jag tar risken....
                     

                                   
Fotograf: Johanna Lagnevall

Tack Johanna för bilderna!! Vilken ska man välja....

 

Torsdag 9 juni
Pratade med en "vän" idag som hade läst det jag skrev igår. Han tyckte att jag borde vara nöjd nu idag när det regnat. Regnat. HA!
Vi fick 4 mm. Det räckte inte ens att binda dammet. Men han tycker säkert att det räcker. Det tycker inte jag, och det sa jag till honom!
Det har varit kvavt och varmt idag, men inte alls lika varmt som igår.
Jag gick en tur i sommarhagen i morse, och öppnade upp sista plätten av hagen till hästarna. Dar är ganska grönt, men det är mest sly. Amelia och Vilje går på supergnag, men runda och fina är dom. De får lite hö morgon och kväll, så utsvultna är de inte!

Allra Bästa Vilje var läromästare ikväll igen. Amelia går så lugnt och fint bredvid honom. Jag binder henne i skakeln, men då får Vilje lite svårt att svänga åt den sidan där hon är bunden, för då måste han knuffa på henne, och hon fattar inte så värst.... hon har ju bara grimma på sig. Jag tog loss henne efter en liten stund, och hade henne bredvid mig istället. Hon pinnar på så snällt, och bryr sig inte om rockarden. Tänk så farlig den var för bara en vecka sedan!
 Jag ska absolut försöka köra dom i par. De är lika som bär, men inte storleksmässigt...
      

Vilje är perfekt till den här sortens jobb! Nästa projekt för honom blir Lasse, och kanske även Honey kan få lära sig lite körvett av Vilje.

Fina lilla Amelia

 

Onsdag 8 juni
Bland det värsta jag vet är värme. Inte vanlig värme, men tryckande hetta och torka - det säger jag nej tack till.
Det finns väl ingen vettig människa som kan tycka att det är skönt att jobba när termometern visar runt 30 gr? Och ingen kan väl tycka att det är "vackert" väder när allt torkar och det dammar överallt?
Det finns såna, det VET jag. Men jag förstår mig inte på dom!
I hagarna börjar det bli brunt. Jorden dammar runt hästhovarna när de går. De står gärna inne i buskagen och söker svalka.
I söndags när vi var på mötet, åkte jag genom hästrika trakter. Jag blev förvånad över hur många hästar som gick på platta gärden, i fållor, utan tillstymmelse till skugga. Bl a på traktens stora lantbruksskola. Där gick ston och föl i stekande sol. Dåligt.

Igår tog jag en morgontur med Vilje och Amelia. Min Amelia-plan tycks funka så här långt i alla fall. Amelia sneglar inte ens på rockarden! Hon som inte velat gå bredvid när jag dragit rockarden, utan gått i 90 gr vinkel och blängt på den. Men nu gör hon som Vilje. Han är en klippa! Stadig och lydig. Jag är så glad att jag har honom!!
Idag åkte Wilma hem. The Log-Dog. Hon har bott här sedan i torsdags, matte har varit bortrest. Wilma är en riktig mammagris. Hon tycker inte så mycket om andra hundar, och inte andra människor heller! Hon blev måttligt glad av att träffa sin dotter Nellie igen. Såg på henne lite förvånat, som om hon ville säga: "Är det HÄR du är?"
De här dagarna verkar hon ha trivts, hon har till och med lekt lite! Men när matte kom på em, då var det bara bilen som gällde. Hon skulle inte missa att åka med den här gången!  
Hoppas hon snart kommer tillbaka. Wilma är min första jack russell-bekantskap, och hon har en given plats i mitt hjärta.

Den här veckan är min frivecka, men jag jobbade i natt. Jobbade tillbaka en  natt som jag bytte bort förra veckan. Men nu är jag ledig till måndag!! Härligt.

    
Stilstudie av en morotstjuv. Och hennes publik.
Lisa är tokig i morötter och missar inte ett tillfälle att sno åt sig en. Nellie kunde inte förstå vad det var i krubban som var så intressant!

 

Måndag 6 juni  
Vilkenlånghelg det har varit. Mycket häst! Började med Vagnparaden i torsdag, slutade med Östergötlands ponnysällskap idag, och däremellan var det exmoormöte i Ljung.
Tänk så mycket man får uppleva när man har häst!
Vagnparaden har jag redan avhandlat, så jag ägnar några rader åt det andra.
Tidigt i ottan i lördags skjutsade Bosse in mig till stan där jag sammanstrålade med Veronica, och vi for tillsammans till Alva, där Bea mötte upp, och så for vi alla fyra till Ljung. Ljung ligger som alla (?) vet lite utanför Ulricehamn. Vi hade mötet hos Babsie, som bor på en gård utanför Ljung, med exmoorponnyer, araber och två jätterara döttrar. Hon har 3 grabbar också, som säkert är lika rara, men de träffade vi inte.
Vi började med att gå hagsyn. Inte husesyn.
Först träffade vi Honeys farfar, Heathpol Marishall.
      

I nästa hage gick 2 unghästar och två ston.
      

Och i sista hagen gick Bisqvie, förra årets BIS-vinnare på RIKS. Hon var betäckt med Marishall förra sommaren, men med ultraljud blev hon konstaterat inte dräktig i höstas. Förvirringen var stor när en av sönerna kom in och sa till mamma Babsie att det ligger en ölunge i hagen. Nej, sa mamma, vi får ingen fölunge i år. Men sonen stod på sig, och till slut följde Babsie med ut och fick själv skåda miraklet!
Så här söt var den lilla nu:
    

Fölisen ser väldigt ljus ut, men det betyder inte att den blir ljus som vuxen. Honey var också ljus som liten, men hon ändrar färg både höst och vår.
Mötet avlöpte bra, vi var överens om det mesta. Kul att träffas IRL, vi har haft mailmöten men det bli ju inte detsamma.
Vi satt ute och det var varmt, men det fläktade lite så det kändes inte så varmt. Men - jag fick nog solsting!
Vaknade i går morse med huvudvärk, illamående, yrsel. Låg till kl tre på em innan jag började kvickna till. Inte kul.

Idag, måndag, har det varit ponnymöte hos Lotta. Det var också ett trevligt möte, med mycket prat och bra beslut. Vi satt ute, vis av tidigare möte i solen satte jag mig i skuggan...
I hagen bredvid där vi satt gick charmtrollet Hiawata....
    
Godkänd shettishingst, fin som tusan. Kolla in benen!
Bilderna är från förra årets hingstpremiering.

Vi åkte runt i Lottas hagar och kollade in alla pållarna. Det var mycket svart i hagarna.
Förutom ett fuxfärgat föl efter Hiawata. Vilket charmtroll hon var! Liten och näpen, skulle kunnat ta hem henne på stört!  
      

Idag på morgonen gjorde jag lite nytta. Körde fina Vilje och tog Amelia på släp. Har gort det förut, men nu band jag henne i skakeln och det hade hon inget emot. Men hon drog lite i grimskaftet och kom före Vilje och krånglade lite, så jag tog loss henne och hade henne på släp sista biten.
       

De är allt liiite olika i storleken, men det vet ju alla att storleken inte har någon betydelse. Amelia är pigg och energisk, så hon hinner med bra.
Vilje är kanon till det här! Han kommer bli en superparhäst!! Och att lära unghästarna kommer att funka kanon.
När jag selade Vilje idag stod han i gången bredvid Max box. Max stack ut huvudet och de stod och gosade lite med varandra! Hurra!

Nu tar jag en kall öl. Godnatt.

 

Fredag 3 juni
En sk klämdag idag, men det märker jag inte så mycket av. I min branch jobbar vi ju ändå. Hörde på radion idag att gårdagen, Kristi Himmelsfärd, kostade ca 35 miljoner, och idag ca 4-5 miljoner. Vem som är skyldig vem fattade jag inte. Jag jobbade natten till idag, så jag kostade inget i alla fall.

Gårdagen tillbringade jag på Valla och Westmanska Vagnparaden. Strålande väder, snygga hästekipage och trevliga människor. Vad mer kan man begära?
Veine och Eloona var på plats och körde.
  
Stiligt va? Högerhästen är Rasmus och vänsterhästen Brizzac.

I år inträffade inga incidenter. En del hästar hade lite svårt att stå stilla hos mig på torget när jag presenterade dom, men ingen ballade ur helt.
Jag var speaker i år igen, och jag tycker det är roligt!! Det bor nog en liten exhibitionist i mig. Inte för att jag vill synas, men höras gör mig inget. Man kanske skulle sadla om yrkesliv och bli reporter..... nej bevare mig väl!
Igår deltog alla möjliga raser och storlekar på hästarna. Från små shettisar, till den allra största ardenner. Ett shetlandspar med ett par svarta små shettisar som såg trötta ut. Sedan var det en som tömkörde en shettis också. Jag undrar hur många gånger hon fick frågan: Har du tappat vagnen?
Jag träffade Göran som jobbat på Valla tidigare, och frågade honom om marsvin. Javisst sa han, det har vi! Och så blev jag en marsvinshanne rikare.
Efter vagnsparaden buds kuskar och medhjälpare på mat på Mjellerumsgården. Jag var ju inte kusk, men en sorts medhjälpare/funktionär var jag i alla fall, så jag fick också mat. Det är alltid samma, buffé med olika sillar, sallader, småvarmt. Supergott!
      
Veines lille barnbarn somnade gott i slarmet och pratet efter maten.

Nu är klockan 00.15. Jag har precis tagit in hästarna. Varför kan man ju undra, de ska ut före 6 imorgon bitti. Men jag tycker det är skönt att ha dom i stallet  på nätterna, då vet jag var jag har dom.
Idag på fm när jag låg och sov (hade jobbat) var det lite rabalder i hagen där Amelia och Vilje går. En tjej från grannstallet skulle rida förbi, blev rädd för Snäll-Kjells kvigor, hoppade in i våran hage, tjejen ramlade av, hästen hoppade ut igen. Som tur var skadade sig inte flickan, men hästen är visst halt nu. Den sprang hem, över en trafikerad väg, så den hade kunnat bli påkörd också!
Vilje och Amelia tog ingen större skada, de tyckte kanske att det var mysigt med ett hästbesök.

Imorgon ska jag upp tidigt, för jag ska på exmoormöte!! En hel dag med likasinnade, kan det bli bättre?

 

 Onsdag 1 juni
På min hemsida har jag visst en egen tideräkning; från 1 juni- 31 maj. Men det funkar rätt bra!

I morse blev det en körtur med bästa Max. Han är en liten klippa. Och jag tror det finns hopp om en utställning i sommar - hans vinterlurv är borta och fram har det kommit en blank ung herre! Märkligt, som Carina skulle säga. 
Idag har 6 kvigor åkt till grönan äng. Inte de Evigt Gröna Ängarna, utan till en beteshage. De är så tjocka och präktiga att de inte orkade busa så länge när de kom ut, de tog ett varv runt hagen; staketsyn, och sedan orkade de inte mer.
De här kvigorna var ute förra året och då brukar det inte bli så dramatiskt. Värre var det förra året, när alla kvigor sprang igenom staketet och for runt i byn och till affären, och överallt! De hade INTE varit ute tidigare!

På em tänkte jag köra Vilje och ha Amelia på släp, men det får jag skjuta på. Jag ska vara speaker imorgon på Vagnsparaden på Valla i Linköping, och jag ville läsa på lite, och göra lite egna anteckningar.
Nästa år SKA jag vara med och köra själv!! Med mina Bästa Pojkar; Vilje och Max. 

I morse kom värstingarna från stan: Morrgan och Otto, och förgyllde tillvaron för oss under dagen. Det är tio dagar sedan Otto kastrerades, så jag tog bort hans stygn. Det har läkt jättefint, precis som på Åke. Tre små stygn, och ett knappt synligt ärr.

Ikväll har vi varit hos Pia och grillat korv. Vi kom hem vid halv elva, och då tog jag in hästarna. De hade gått in under träden, och hade (kanske) berett sig på en natt i det fria, men så fort jag visade mig kom de till grinden och ville gå in. Vanans makt!
Sk hästexperter vill förbjuda spiltor. Jag har tre spiltor, och fn står Amelia, Leo och Honey i dom. Sk hästexperter säger att hästar vill INTE stå i spilta, får de välja ställer de sig hellre i box. Till de hästexperterna skulle jag vilja säga ... en hel del, men jag skulle bli nöjd om de ville komma på studiebesök. Honey har bott hela vintern i box, men sedan Vilje kom har hon bott i spilta, för att jag vill ha VM-hästarna bredvid varandra. Vad gör Honey då? Inte en enda kväll har hon gått in i "sin" box, nej hon går förbi den och in i spiltan!! Inte ens av vana går hon in i boxen, nej hon har valt att gå till spiltan. Vore det så hemskt i spilta skulle hon inte gå dit, eller?
Leo står också i spilta, han står där man ställer honom, han bryr sig liksom inte. Han har dessutom gott om plats, han fyller bara upp hälften av vad Bonnie gjorde.
Unghästar passar jättebra i spilta. Naturligtvis inte 23 timmar/dygn, men korta sommarnätter går det alldeles utmärkt! De får lära sig att sitta fast, och att det kan komma saker bakom dem som man inte kan snurra runt och titta på, utan man måste stå stilla och vrida på huvudet i stället.
Bra träning för blivande körhästar!

       
   Amelia och Honey, från april, Pernilla Gustavsson har plåtat.

 

 

besökare sen 2009-02-02

© 2009 Marie Claesson ~ Design: Webbmoster

besökare online nu.