Dagbok 2010

Läs vad som hände 2008 här >>  

Det blev en lång dag idag också, men jag har inte skrivit en bokstav!
På fm lastade vi kalvar från lösdriften för att köra till betet. SnällKjell (grannen)var med och hjälpte oss. Lasta kalvar låter som en enkel uppgift, men det kräver både list och styrka. De är ca ett år gamla, inga spädkalvar precis, och de vill INTE gå in i en djurvagn utan att skutta och tramsa.
Men till slut var det 11 i djurvagnen, och då kom vi ihåg att en av tjurrarna i avdelningen bredvid varit hos dom, med risk för dräktighet. SnällKjell erbjöd sig att ha dom hos sig och undersöka, så vi åkte med dom till hans lagård. Behändigt.
På em hämtade vi vattentunnan hos storkvigorna, och sedan kom Morrgan.
Lagårdsjobb efter det, och sedan åkte vi ÄNTLIGEN iväg och tittade på Bianca, Eloonas föl. Ja, Birkas föl om man ska vara petig.

Nu förtiden har jag bara shettis på näthinan, vet inte när jag såg ett tvåveckors halvblodsföl senast, och jag hade glömt hur långbenta de är!!
          

Aptiten är det inget fel på - men bordsskicket!

 

                     

          Liten Bianca - så söööt!                  Vaksam mamma - hundarna busade utanför

 

Vi följde med till Veines stall och tittade på hans flaggskepp till häst, och vi kunde konstatera att Norf-Pelle hade det alldeles utmärkt i sin nya pensionärstillvaro.
Morrgan och Åke var med på resan och hade kul och lekte med brorsan Bamse.

         

 

Jag har fått nya bilder på Nelly, nu en vecka gammal. Charmigare föl var länge sedan jag såg! (ursäkta Bianca)

    
Jag säger som Kalle Moreus: UNDERBAR!!!

 

På vägen hem släppte vi Lena hos Jozo. Han hade fem fruar redan, men blev glad för en till. Lena var väl inte riktigt lika glad, men hon blir nog kär vartefter.
           

Shettisar är rätt okomplicerade att släppa ihop. Det blev lite pip och spring och sedan lugnt och tyst.

När jag kom hem- SENT -hade Little miss Sunshine varit och gjort stallet färdigt!! Underbart! Jag hade en svag förhoppning om att köra häst, men jag var så trött, och Då öppnade sig himlens portar och bestämde åt oss att köra gör man inte i regn och åska.

Kvällen tillbringades sedan i soffan med en öl på bordet och Tootsie på tv. Vägrar se schlagerskiten.
Men jag sov mesta tiden.....

Något som lindrar är i alla fall Max.Åhhh vad han är fin!! Idag har han dragit rockarden!
           
Jag satt inte i, för jag hade inte gjort fast draglinorna, han fick bara prova på lite att sitta fast. Husse gick bredvid en stund, men han blev frånskrittad, så han knäppte loss grimskaftet..
Innan jag spände för tömkörde jag en vända. Max har nog smygläst här och skämdes när han fick se att jag berättat för alla om hur töntig han var vid brevlådorna, för idag gav han dom inte en blick! Inte heller två spralliga kvigor som flåsade utmed staketet hos grannen fick honom att reagera.
I love Max!
Tanken var att köra Fritte och Zabina ikväll, men det regnade rätt bra, och då var det inte så intressant....
Imorgon väntar en dag med shettisar och likasinnade, bara det inte regnar!! Förra årets Malmköpingutställning var det hett som i h-et, frågan är vad som är värst..

                 .

Jag säger som Sverker Olofsson i Plus: Ska det vara så här? Ska det var på det här viset?
Hur kan de avfärda en människa med: Gå till en skoaffär!! När jag får migrän, ska jag gå till hattaffären då?
Jag förstår att personalen på VC tycker jag är en gnällkärring, men då har de nog aldrig haft hälsporre. Och vad i helvete är en sjukvårdsaffär? För mig låter det som en skum butik som säljer kondomer under disk och gör aborter bakom ett skitigt skynke.
Och skaffa inlägg till skorna - de måste tro att jag är HELT puckad. Tror de att man inte fattar ett dugg?!
Och värktabletter finns inte! Märkligt. Det finns värktabletter som slår ut cancersmärtor, ska det då inte finnas en enda drog mot en sketans hälsporre?

Nej det är som en klok människa sagt: Man måste vara frisk för att orka vara sjuk.
Jag vet att många tycker det låter lite komiskt med hälsporre, men dom har aldrig haft någon, det kan jag garantera. Den som haft en sporre i hälen skrattar inte.

Tillbaka till verkligheten:
Idag for 7 kvigor till de gröna ängarna. Ja inte till de evigt gröna ängarna, utan på sommarkollo. För att uttrycka det hela milt, så var de inte så samarbetsvilliga. När de går ur lagårn måste de kliva ner från en liten avsats ca 30-40cm hög. Det låter inte mycket, men man kan tro att det är högt som Domedagsklippan i Sagan om Ringen.
Men till slut var de i kärran och då var Bosse och jag helt slut. Och osams. Det finns nog inga som samarbetar så dåligt som Bosse och jag.

På em kom Morrgan med matte för en lekstund och fika. Åke och Morrgan kommer så bra överens, även om Åke måste kaxa lite först. Åke tog med sig brorsan på utflykt till sina favvoställen: diket i hagen som nästan torkat ut och pölen där vattnet har stannat i vinterhagen. Det har troligen blivit stopp i någon brunn, för vattnet brukar rinna undan. Men till Åkes och Morrgans lycka är det fortfarande en gyttjepöl.
De badade och hade kul, och de både såg ut och luktade som träskpaddor!

Eftersom jag är ledig i natt fick hästarna var ute länge. Alldeles för länge tycker Bonnie. Hon börjar klaga redan vid 20.00. De går bakom vårat hus, och insläppet är precis vid köksfönstret och där ställer sig Bonnie och klagar.
Hon som bott i lösdrift hela sitt liv är nu en riktig stugråtta.
Det blev ingen tid för körning i dag, men det är en dag i morgon också!

En annan angenäm uppgift har varit att hitta på namn åt den lilla. Att kombinera namnen Flis och Trine ger inte så många variationer; Fline, Tris, nej tack.
Min jobbarbästis B-M hade många bra förslag. Tyckte hon. Lasse-Maja eller Flitiga Lisa. Nej tack igen.
Linda föreslog Red Nelly, och jag fastnade för Nelly, så Nelly it is! Trollans Nelly. Hennes framtid är, liksom Honeys, utstakad med utställningar, premiering, diplom, treårstest, kvalitetsbedömning, och en fölunge framöver.
Linda har skickat bilder, jag vill ha bilder varje dag! Lilla Nelly är så söt!! Bilden där hon räcker ut tungan är helt bedårande.
         
            Nyfödd                                                       Ute för första gången

Det är inte så kul att ha föl på distans. Lindas otur  förra året med fölet blev min lycka, eftersom Telia och Lasse kom hit och bodde här hela sommaren och hösten.  Nu får Linda en egen fölunge  av Telia, så Nelly kommer få en kompis hos Linda.  Det kommer bli ett svartskäckigt sto e Riccardo, det känner jag i ända in i märgen.

På lördag blir det shettisutställning igen - Malmköping och favvoMorgan . Det ser jag fram emot. Förra årets Malmköpingutställning blev en het tillställning. Det var MINST hundra gr där vi stod, mitt i solen hela dagen. Riktigt så varmt är jag tacksam för om det inte blir. Men hellre värme än regn i alla fall.

I måndags var jag på heldags föreläsning om Parkinsons sjukdom. Mycket var intressant, mycket var skåpmat. Dagen avslutades med paneldebatt, där kommunens politiker slog sig för bröstet och berättade hur mycket de gör och satsar på  människor med speciella handikapp.
 Kyss mig där bak, säger jag bara.
Jag var så arg att jag blev alldeles trött! Jag var tvungen att ta igen mig på soffan en stund när jag kom hem. Sedan jobbade jag halva natten, och var helt slut och seg när jag kom hem vid halv tre.

Idag, onsdag, har jag haft fint besök av Carina och Ludde. Vi åt årets första rabarberpaj och jag blev uppdaterad om vad som hänt på gamla jobbet.
På em var Bosse och jag hos Kerstin och ID-kollade en treårig shettiskorsning.
Efter det kom Eloona och Veine förbi. De har hämtat en sällskapshäst på Norf, så de mellanlandade här och vi åt - PAJ! Rabarberpaj två gånger samma dag kan bli lite mycket....

Nu ska jag gå och sova och drömma om rabarb...  nej, Nelly ska det vara!

 

Efter att ha tömkört Max blev jag körsugen, så jag tog in Fritte och Zabina och selade och körde. Det låter som om det var gjort i en handvändning. Långt därifrån. Selarna är inte använda på jag vet inte hur länge, och de såg ut därefter också. Vår vän V skulle gråta om han sett dom. Och om han sett min snabbrengörning skulle tårarna blivit blod. Vagnen såg också ut som om den deltagit i finska vinterkriget, men ÅHHH så bra det gick att köra!!!!
Mina hästar är bara bäst!
   

  

Fredag 21 maj
          

Att jag börjar bli för gammal framstår allt tydligare. Idag i affären blev jag irriterad på den framför mig i kassan som INTE LA DEN DÄR AVGRÄNSARPINNEN PÅ PLATS!!!! Jag vet andra som sagt att det är så irriterande och tyckt att de varit heltöntiga, men nu, nu är jag där själv. Suck. Jag undrar var man köper Pippis Krumelurpiller. Men det är nog för sent.

 

Idag är Max pass inskickat för ägarbyte. Nu Birgitta finns ingen återvändo! Jag tror Max har funnit sig tillrätta, jag är i alla fall helnöjd.
När Lasse är borta från hagen har Leo klivit upp på rangskalan. Han tar fart, springer i full galopp och tacklar Max från sidan. Max skakar på sig om om en broms anfallit. Leo är kaxig som få, och han ser mer än löjlig ut när han försöker betäcka Honey. Han står käpprätt upp bakom Honey, som inte bryr sig, med sin lille daggmask viftande. Charmigt. Hade Lasse varit hemma hade han inte tillåtit Leo att flörtar.

Bonnie har slutat valla Max. Men hon har inte gett upp hoppet om att Zabina ska komma till hagen. Flera ggr under dagen går Bonnie till insläppet och gnäggar. Bonnie tycker nog att det är jobbigt att vara äldst i hagen. Bättre då att delegera till Zabina.

 

Igår ringde jag till min vän Vårdcentralen, för att få veta resultatet på röntgen.
Min sammetsögde grekiske doktor hade slutat, endast Putte i Blåbärsskogen fanns kvar, och han hade SÅÅÅ mycket att göra. Och jag har SÅÅÅ ont i hälen, ville jag säga, men vågade inte förstås.
I alla fall hittade hon röntgenresultatet, och berättade att jag har en 6 mm lång sporre på vänsterhälen, OCH på höger också!!! Den känns inte! Märkligt.
Sedan drog hon valsen jag hört till leda; man gör inget åt hälsporre, det kan ta  ett år innan det går över, osv, osv. - Men tabletter kan han väl skriva ut, sa jag.
Till och med Putte i Blåbärsskogen har väl hört talas om smärtlindring.

Att han fått namnet Putte i Blåbärsskogen beror på att han var doktor på mitt förra jobb, heter Per, och är liten i växten, och med en stor vit läkarrock ser han lite bortkommen ut, precis som Putte i sagan.

 

Idag, fredag, är lagårn tömd på hälften av kvigorna. Några är sålda, och några har åkt ut på bete.
Ha en bra sommar, kossor!

 

-Sommartider hej hej sommartider....

Onsdag 19 maj
             

Jobbigt!
       

        

Nu är varken Lasse, Shetland Öst, Morrgan eller systrarna höns shit, men man ska ju jobba också!!! Och jag hade så gärna velat klämma in Lotta i alltihop också.

Det blev pip och skrik och lite spark och stegring, men på det hela taget gick det utmärkt!! Så här såg det ut:
       

         
     

På andra sidan diket och dubbla staket stod sumobrottaren Domi och var tjurig:
      

Det är två nordsvenska ston som drar en turistvagn, och kusken är Hans Wincent.
Eloona var med och körde med sina fina nordsvenska ston; Wilma och Julia, och dom fick hederspris för fint ekipage. Välförtjänt! Dagens sötaste var en liten mula (!!!) som drog en miniprärievagn. De fick också hederspris.

Nu blir det soffan igen....

Ikväll har jag kört Fritte och haft Max på släp igen! Det går så bra!! Tänkte ha Max på vänster sidan idag för att variera lite, men han smög bakom rockarden, och tillbaka på höger sida. Han är väl van sedan cyklingen. Max bryr sig inte om att skakeln kommer emot honom, och två ggr körde jag på honom med hjulet, men inte ens då reagerade han. Cool kille!

Vi kunde inte lasta Leo!!!
Veterinären kom till Pernilla för vaccinering, och då tänkte jag att det var ju ett bra tillfälle att vaccinera Lasse och Leo. Jag ledde ut båda, trodde att de skulle gå på trailern direkt. Men inte Leo! Han gjorde saltomortaler, gång på gång, och jag är helt övertygad om att han måste fått en mindre hjärnskakning. En gång ramlade han på lämmen och låg som en padda,  och jag trodde att vi skulle kunna dra in honom, men då sprattlade han till som en fisk på land och kastade sig bakåt igen. Efter 20 minuter var både han, Bosse och jag helt slut, så han fick gå in i stallet. Vi åkte bara med Lasse. Han är snäll han.

.
Här är en bild från förra årets parad. Det är våran Titti, som vi sålde till Adrian, som går som förridarhäst med sin pappa TorpsGusten. Hon var bara fyra år då, och hon skötte sig så himla bra!
Imorgon är hon inte med, det blir bara en förridare. 

Söndag 9 maj
OBS! Varning för starka  bilder!!
Yesss! Idag fick jag till det! Körde Fritte och hade Max som handhäst. Min tanke var att han skulle gå bakom rockarden och se vad vi höll på med framför sig, men att hålla sig i bakgrunden är inte Max´ filosofi.
Max förre ägare Birgitta har pysslat mycket med Max, bl a haft med honom på cykelturer, och det är sådant som jag har mycket stor nytta av nu.
Han gick så fint, han har mycket bättre skritt än Fritte, men i traven håller de jämna steg. Det blir lite bökigt att smacka på Fritte, och hålla igen på Max. Jag har Frittes töm i en hand och Max i den andra, och då har jag ingen plats för pisken, så för att inte smacka blir det lite "cowboykörning" ; dask med tömmen.
Men jag lyckades knäppa en bild i alla fall!
Så här fina var dom:
         
         Fritte till vänster och Max till höger                 Efter körturen - lite putsning

    
och sedan letade Åke och Morrgan smulor efter senaste fikat:
       

I morse hade Åke kommit på ett nytt partytrick: Att få en bajskorv att ligga kvar på en sko:
         
           

Idag på em har jag varit och grattat Alva;  Bonnies, Frittes och Honeys uppfödare. Hon fyller 70. Hon bjöd på smörgåstårta som var den godaste jag ätit på år och dag!!!
Timmarna bara flög iväg, när jag tittade på klockan var den halv 7!!! Hem i rasande fart, jag hade inte mockat!! Jag hade också haft en svag förhoppning om att hinna köra Fritte och ha Max som handhäst, men tiden och regnet gjorde att jag backade på det.
Det får bli i morgon.
Max börjar nog bli lite varm i kläderna. Han är snäll och bra att hålla på med, och jag hoppas han trivs hos oss. Jag tömkörde honom i onsdags, och då blev han rädd/sprallig och gjorde ett riktigt lappkast, men det var inga svårigheter att hålla honom. Han fick träna lite med rockarden också, nemas problemas!

Till min stora lycka är Leo bra i sin hov. Det blev ett fult hack i kronranden efter bölden, men jag hoppas att det växer ut friskt horn.

Leo är hagens terrorist. Han hänger på Lasse och Honey som en liten fästing, ger sig aldrig!
Fritte och Max går ihop i tråkhagen bakom lagårn. De är så sams och kliar varandra, och bråkar lite också. Tanken är att släppa ihop Max med de andra, men då får Fritte gå ensam. Bryderier!
Ikväll var det så skönt att ta in dem i stallet. 6 grader varmt ute, kallt blött regn och lite blåst. Hästarna hade kurat ihop sig med rumporna mot vinden, men så fort dom såg oss med grimmorna kom de travande och trädde självmant huvudena i grimmorna.
Här inne i vårt hus är det inte så varmt. I ett anfall av våryra tog jag bort innanfönstren och bar ut innerdörren, så nu är det ganska så kallt och dragigt inne! Vi eldar allt vad vi kan i pannan, men torrveden börjar tryta.
Ja ja. lövkylan ska väl ta slut någon gång!

 

 

 

Måndag 3 maj
   
Max första möte med Fritte.
De hälsade lite som shettisar brukar: jaha, en ny artfrände, och sedan brukar det inte bli så mycket ståhej.

Max trodde/hoppades nog på att Fritte var en tjej, för han uppvaktade min gamle gentleman, men det hade han inget för! Frittes mat och sovklocka hade ringt för frukost ute i hagen, och den ska ätas i lugn och ro.

Då försökte Max valla Fritte, men det satte Fritte tvärstopp för. Då gav Max upp, och brallade ett par vändor i hagen i ren frustration, men återvände sedan till sin höhög.

Det här var igår, och idag har de gått som gamla kompisar, och stått och kliat varandra.
En stor nackdel med Max är hans fina gångarter. Inte till Max nackdel, men till Frittes. När de travar bredvid varandra ser jag att Fritte inte hänger med. Skit skit skit, vill inte se, inte tänka på det.

Idag måndag har jag varit på röntgen i Finspång och tagit bilder på innandömet i min häl. Att komma in på lasarettet i Finspång är som att kliva 40 år bakåt i tiden. Allt ser gammalt ut. I väntrummet på röntgen låg Allers veckotidning från 2007. Den såg helt ny ut!
Men jag blev väldigt trevligt bemött, och snabbt gick det.

Lite konstigt är det med sjukvård. Så fort man söker för något upphör äganderätten över ens egen kropp.
Jag frågade röntgenpersonalen om de såg något på bilderna, men de fick inte berätta det! De skickar svaret till min läkare på vårdcentralen!! Men hälen är ju min!! Och framför allt det onda!! Jag vill veta på direkten! 
Men så går det inte till. Jag får vänta en till två veckor på svar. Märkligt.

 

Jag hoppas att de hittar något som kan åtgärdas, eller ännu hellre att det onda är borta imorgon! Jag är så TRÖTT på att ha ont i foten. Jag blir helt handikappad, kan inte gå långpromenad med hundarna, eller heter det fotikappad då?

Ikväll har jag haft kul med Max. Det kliar i fingrarna när jag tänker på att köra honom, så jag vill börja på direkten! Men jag ska skynda långsamt. Han fick sele på sig, och så tömkörde jag en runda. Max har minsann driv i steget! Hoppas jag kan åka snart, för jag hann knappt med honom.
Han var pigg och sprallig, skuttade lite, men tog inte i, utan kändes bara mjuk och fin. Lydig, gick fram trots att det var första gången. Jag tömkörde förbi hönsen, och då reagerade han med en slidestop, men den varade bara i några sekunder, sedan gick han fram igen.

Duktiga Max!

Jag drog fram rockarden också, tränade på att gå ur och i skaklar, och blev imponerad av Max förmåga att stå still!! Att få en häst att springa fort är inga större problem, men att få dom att stå still och koppla av, det kan vara mycket svårare. Han fick gå på utsidan om mig när jag drog rockarden, och det tyckte han inte var så märkvärdigt.
Duktiga Max!

     
Igår, fredag, var det Valborg. Som vanligt har vi firandet i våran hästhage, och i år hade vi fått ihop en bamsebrasa. Eldandet är lite speciellt tycker jag, det är så skönt att rensa ut all gammal skit från bodar och skjul och tända på.
Efter brasan var det korvgrillning och fika hos oss. Vi blev 13 vuxna och ett barn. Och så Sickan och Bamse förstås. De två fann varandra. Åke är så högljudd när han ska leka. De andra två gillade varandra bättre....
    
Fanny Åke och Sickan rullar runt                            Bamse-långben!

Och så blev det lördag och Dagen M. M som i Max. Jag hade bestämt mig för att åka tidigt, förhoppningsvis vid 6, men vem är pigg en 1:a maj? Inte jag i alla fall, så klockan blev halv 8 innan jag kom iväg. Bilen hade visst varit på fest, för den var så trög! Jag kom knappt upp i 70 på motorvägen ner till Jönköping. Efter Jönköping; Ulricehamn - Borås - Alingsås är det väldigt backigt, och jag trodde jag skulle få gå ur bilen och smacka på den i uppförsbackarna! Jag tänkte: tur att det är en shettis och inte en ardenner jag ska hämta.

Max var nästan sötare än jag kom ihåg honom. Han stod i stallet och var så ren och fin. Han ser så snäll och godmodig ut. Lättlastad var han också. Med lite godis framför nosen gick han rätt in i trailern. Skönt med väluppfostrade hästar!
Med viss bävan startade jag hemfären. Men då hade bilen vaknat och fått hemlängtan. Jag fick passa mig hela tiden så jag inte kom över 90.
Efter 8 timmar i bilen och 61 mil var vi då äntligen hemma!
Pernilla-nyfiken-i-en-strut kom samtidigt. Tur det, så jag fick hjälp med urlastningen för Max var helt vild och stegrade och.... ha ha, var det någon som gick på det?
Nej då, Max klev ur trailern, såg sig lite yrvaket omkring, såg gräs och tänkte:Ok, här kan jag bo, och började beta.
Superkille! Han hade inget emot att gå förbi kvigorna heller, Man kunde tro att han alltid bott i en lagård.
När de andra hästarna kom in brydde de sig knappt om att det kommit en ny kompis. Tittade knappt åt hans håll. Max närmaste granne Bonnie föll inte för Max´charm. Hon visade sina långa fula tänder och talade om att: Mig lurar du inte!!
När Leo ätit färdigt ur sin hink gick han i alla fram och hälsade. Tur att någon har lite hästvett.
       
Nu har jag Fem Fina Fuxar i stallet! Nästan lika röda allihop. Fiiint!
Eftersom jag lånat trailern åkte vi tillbaka med den och fick en pratstund (igen) med Pernilla. Vi fick också se Bollens första föl för året; ett litet underbart stoföl!! Hon hade kommit på fm med mamma Valenzia för en ny kärleksaffär med herr Boll. Men än så länge var känslorna inte besvarade.
Nu är klockan snart halv 12, och jag är t r ö t t  efter 8 timmar och 61 mil i bilen.Jag har precis varit i stallet och tittat, och där är så lugnt och tyst. Max har inte vågat lägga sig, än. Men det vågar jag så nu säger jag Godnatt!
        

                                                              

På em hämtade jag en lånetrailer och lastade in Happy och åkte iväg till hennes fästman, Arum. Han gick redan med ett sto, min favvo Nikita. Johanna hade släppt in henne till hingsten på fm, ovetande om hennes brunst, så det blev ju helt i rätt tid. 
Happy skvätte lite först, vi trodde det var lite i osäkerhet, men hej o hå! Det var ingen osäkerhet inte! Efter tio min var hon betäckt! Han brydde sig minsann inte om att hon luktade kossa.
Det såg så fridfullt ut, två fina ston och en kanonhingst i hagen. 
   
En stilla flört                                                                   Nikita tv, Happy och Arum.

Det fanns också en lite nyfödd exmoorkille hos Johanna. Så underbart söt! Han gick med mamma Fiona och ettåringen Indy i en hage.
       

Tack för en trevlig stund, Johanna, med mycket intressant prat... Det blev en del att fundera över på hemvägen.

Väl hemma igen städade jag ur trailern, och fick den lysande ide´n att provlasta Honey. Ibland blir man så glad och snopen att man knappt tror det är på riktigt. Honey stod så lugnt och fint i stallet, verkade inte bry sig att mamma Happy inte stod i spiltan mitt emot, men jag tänkte att det kanske blir ett gapande när hon kommer ut.
Ute på gårdsplan stod bil och trailer + en annan personbil. Det gör det aldrig annars.
Vad gör Honey? Jo, hon tar en stor tugga ur ensilagebalen som är utanför , och trippar sedan efter mig upp på lämmen. Hon fick stå där en stund, och sedan gick hon SJÄLV några steg framåt. Då stoppade jag henne, backade ner, gick framåt igen, och hela vägen in i trailern! Det var ingen lyckträff, för vi gjorde om det flera gånger.
Tänk att man kan bli så l y c k l i g av att sitta bakom en liten rund shettis och köra, och av att lasta sin lurviga exmoorponny i en trailer!
Ja, många tycker nog att jag är helknäpp, men det är sådant man får bjuda på i den grå vardagen.
   
Och som om inte allt det jag räknat upp här som hänt idag räckte, så tog jag en Trisslott på macken, och vann 75 kr!

Tisdag 26 april
Lille Leokraken är halt igen.
Igår kväll när vi tog in dom var han trebent igen. Men har mår inte speciellt dåligt av det, han bits och terroriserar kompisarna i alla fall. Men idag har han förstås fått stå inne, och då biter och terroriserar han mig istället.
Jag har gjort ett bandage med koksalt, fuktspärr, fetvadd, fleecelinda och utanpå det har jag en av Bosses strumpor. Om inte hovbölden spricker av all den värmen spricker den väl aldrig.
Jag ville att en veterinär skulle komma och titta på hoven, men eftersom jag inte ringde i morse på telefontiden, ansåg de inte ärendet akut, så då får jag ringa i morgon på telefontiden.
Jag får be om ursäkt för att min häst inte behagar bli sämre på deras telefontid! Men nu hoppas jag i alla fall att det är samma hovböld som sist, då ska den väl kunna spricka upp och bli bra snart. Men han kanske skulle behöva ha lite penicillin.
Idag har alla hästarna gått i vinterhagen. Den börjar skifta i grönt, och Fritte måste ha hjälp med att gnaga i sig det som kommer upp, så ikväll såg det jordigt ut igen. De gör ett bra jobb, mina gnagare!

Ikväll har jag varit på första styrelsemötet i min nya förening; Vallavagnarnas Vänner. Det är ingen hejsansvejsanförening, utan en högst seriös förening som förvaltar Vallamuseet, och förvaltar en tradition av körning. Varje år på Kristi Himmelsfärdsdagen är det en Vagnsparad, där vem som helst får vara med och köra. Jag har varit med ett par år och kört, och det är jätteroligt!! Ett år blev jag utsedd till Bästa ponnyekipage, och fick HP direkt ur landshövdingens hand!
      
Så här stiliga var vi ett år   .....              ....och ett annat år såg vi ut så här. Eloona är med och groomar.

Eftersom jag inte har något samkört par i år, tyvärr, ska jag vara funktionär. Jag ska vara speaker i Gamla Linköping och presentera ekipagen!! Nervöst och kul! Eloona ska vara med i år igen med sitt fina nordsvenskpar, de var med förra året.
    
Så här fina var dom då. I år kör nog Eloona själv, eller....?

Det har varit ett helt ljuvligt vårväder här idag! Fm tillbringade jag i en fotsvettsdoftande gymnastiksal där vi hade lyftteknik med nya jobbet. Vi längtade nog ut allihop, men informationen vi fick var i alla fall bra, och alltid snappar man upp något nytt. Träffade också frissan från gamla jobbet, och fick en trevlig pratstund.

Söndag 25 april
Rekord!
Nästan en vecka sedan senaste uppdateringen! Det ska inte upprepas.
Men å andra sidan händer inte så mycket. Hästarna går ut i hagen, jag mockar, och på kvällen kommer de in igen.
Honey har fått någon sorts vår- eller ettårstrots. Helt plötsligt är det livsfarligt att ta av och på grimman. Speciellt av. I o f s har hon brått, brått på morgonen för då är hon tuttsugen, så det bästa är att vänta en liten stund tills hennens värsta begär är stillat.
Häromdagen blev jag tvungen att släppa henne med grimma och grimskaft släpande efter, för då blev hon helt oregerlig och skulle stegra sig. Då kom en besserwissergranne förbi och undrade, lite kaxigt, om hon inte är hanterad något? Tänk att folk är så snabba att dra slutsatser.
Nu i veckan ska Happy åka iväg. Jag hoppas att Honey inte känner sig helt övergiven. Men hon har ju Lasse att bråka med.

Idag på em hade Shetland Öst löshoppning, och som vanligt var det full uppslutning. 2. Två.
Två hästägare och fem shettisar.När man sitter på möten vill många medlemmar ha aktiviteter, och en ofta föreslagen aktivitet är just löshoppning. Men att åka dit, nääää!
Men vi som kom hade en trevlig em. Hästarna skötte sig bra, och efteråt kom det bästa av allt: fika och prat.
      
Först ut: familjen Dilba; främst Dilba 12 år, sedan dotter Lena 3, och barnbarnet Aqua 1 år. De promenerade först över bommarna  och hoppade sedan, en i taget.

Bollen, Pernilla och ZickZack.

Måndag 19 april
Mycket jobb de här sista två veckorna.
Tur man är ung och frisk, vacker och stark -va, hörde jag någon skratta???!!

Förra veckan var jag bara ledig torsdag, jobbade mån, tis, ons, fre, lör, sön. Ledig idag, jobbar tis,ons, tors, dessutom är tis och ons helnätter; 10 timmar. Hur min fot ska orka med att gå i 10 timmar det begriper jag inte.
 Jag har i alla fall fått tid till röntgen!! Snabbt jobbat VC! Men nu oroar jag mig för att om de inte ser något/inte bryr sig, om det nu finns något i hälen, vad blir nästa steg? Fortsätta halta i ett halvår till?
Nej då blir det repet.

I lördags trodde jag att hästarna rymt. Det stannade en bil på vägen vid Snäll-Kjells hage, samtidigt kom en joggare och stannade och de pekade ut över hagen. Jag for upp som en blixt (läs: haltande kärring) och fick en smärre hjärtinfarkt.
Liveshow i hagen!!! Lasse klättrade på Bonnie, han hade hela bajonetten färdig, och Bonnie var helt med på noterna!!
In i hagen, på med grimma, ut med Lasse. Joggaren stod kvar och undrade om det var slut på föreställningen.    -Ja har man inte betalat, sa jag, så blir det inte mer!
Snuskgubbe.

Idag måndag, har veterinären varit här och vaccinerat Leo och Lasse. Nuförtiden kan man inte ringa och få ut vet för kastrering utan att ha stelkrampsvaccinerat hästarna först. Allt för att suga ut de sista korvörena från oss stackars hästägare. Leo och Lasse skötte sig bra i alla fall, och doktorn konstaterade att de var fullt utrustade med alla kulor i påsen.
Den Stora Dagen K blir ca 20 maj. Då ska dom revaccineras, och då kan vi passa på att göra pojkarna till vallacker. I love vallacker!!

I lördags var jag helt desperat över Lasses uppvaknade flickintresse, hade bara i tankarna att han måste bort, på en gång!! Snälla Annelie på Knivberga, lovade att han kunde få komma idag till hennes nykastrerade åringar, och en WM-hingst. Men nu har Bonnie slutat brunsta, Lasse är snäll igen så jag försöker ha honom hemma.Jag tycker synd om Honey. Mamma Happy åker i slutet av april, och ska hennes bästis Lasse också försvinna, nej då blir nog Honey ledsen.
Honey ska i alla fall inte på bete, mer än här hemma förstås. Hon måste hanteras varje dag, så att inte hennes vilda exmoorblod kommer fram.

Idag har vi haft fullt ös här hemma. Morrgan, fd Mårten, har varit hos oss idag och kommer att vara hos oss varje måndag framöver. Matte ska jobba i Stockholm varje måndag. Jättekul att hon tar sig besväret och kommer hit med honom. Åke blev inte eld och lågor precis, dumsnuten, men Morrgan har skinn på näsan och säger ifrån. Efter 5 min lekte de som pojkar gör: tufft, tacklande och mycket ljud.
På em var de så trötta. De låg under soffbordet, bredvid varandra, och gjorde små ansatser att bita varandra , men allt såg ut som slow motion, och till slut somnade dem.
Gulligt.
Det ska jag också göra nu. Sova alltså, men inte under soffbordet!

Torsdag 15 april
Jobbade till 02.00 inatt, och kunde inte sova längre än till halv 8. Det är egentligen för lite, men vad gör man? Jo, går upp.
Jag gick ut och gjorde klart sista fixet på hagen som vi lånar av grannen Kjell - SnällKjell. Sedan fick pållarna komma ut i ny hage, och det var uppskattat av dom! De hade mycket spring i benen, men samtidigt ville dom smaka på de små grässtråna.
  
Full fart mot våren!                                        Sida vid sida - Lasse och Happy

Fritte och Zabina fick gå kvar i vinterhagen. De fanns sig i det, utan protester. Vattnet i bakgrunden på bilden nedan t.v. är ingen badsjö, utan smältvatten från vintern. Det är översvämning där varje år, men i år har det varit extremt mycket vatten.
    

  
Flera bilder från dag - Världens Bästa Leo              och Världens bästa Honey, baksidan i alla fall...

Resten av dagen har varit ett farande- lämnat två marsvin i djuraffären, Nordeabesök, Östergyllenbesök. När vi kom hem gick lilla Honey på fel sida staketet, och provsmakade på det gröna höstvetet. Jag gick och hämtade en grimma och bad Bosse stänga av strömmen. Men den var redan avstängd. Inte undra på att hästen smitit! Tack o lov att ingen annan pålle följde med.
Att fånga Honey var inte lätt. Hon kom fram och nosade på mig, och lät sig klappas, men fångas - nehej då!
Så jag fick ta in de andra, och tänkte att jag öppnar staketet så kan hon springa in själv, men då blev hon jätteängslig och kastade sig genom trådarna. Så då blev det lite lagningsarbete.
Imorgon ska dom få gå i grannens hage. Där finns lite grönt, så då blir det fest. Men Fritte får allt gå kvar i vinterhagen. Hagarna ligger "väggivägg", så Fritte behöver inte känna sig ensam.

Anna Anka är ett konstigt fenomen. Jag har inte sett den sista serien med assistenterna, men nu måste jag nog börja titta, för jag känner en som är med!! Eller känner.... en jobbarkompis har en son, som varit ihop med Linnea som är med i programmet...
Jag undrar om hon hade blivit lika känd här hemma om hon inte hetat Anka. Det är ju en stor grej att heta Anna Anka. Tänk om hon hetat Anna Duck. Då hade nog amerikanarna legat dubbla av skratt. Man tar ju inte en anka på allvar, liksom.
             
      -Ere fest?                                       Rymlingen

Måndag 12 april

Jäkla Lisa!!
Hon har fått ett nytt namn idag: Croccodile Dundee. Varför? Jo hon har gått på walkabouts tre ggr idag och varit borta flera timmar varje gång. När hon kommer hem igen finns hon helt plötsligt bara där, det är omöjligt att se varifrån hon kommer. Själv säger hon inget....

Det har varit ett helt underbart väder idag!! Sol och varmt och vindstilla. Som gjort för uteaktiviteter. Bosse och jag har sågat upp lite gammal skräpved, och en gammal trädgårdsmöbel som var murken. Det är snart dags att börja samla skräp till brasan, lika skönt varje år att städa ut all gammal vinter i bodar och hus.
Valborg är en speciell dag tycker jag. Gissa vem som jobbar i år?
Undertecknad förstås.

När jag gick till stallet ikväll tyckte jag att Happy hade något blått i svansen. Jädra ungar som har varit i hagen, tänkte jag, och knutit i något i svansen.
Men Happy hade varit duktig alldeles själv, kliat svansen på stänganordningen till logen, och fått med sig alltihop fast det är bundet med blåsnöre i väggen.
 

På ett sätt var det bra med blandad premiering, man fick se att det fanns andra raser än sina egna, och man kunde prata med folk från andra raser.
Men nu är det ju så många hästar som visas, så det blir helt orimligt att visa annat än rasvis.

Vi kom ner vid halv 11, och DIREKT när vi kom in i ridhuset såg jag min favorit! En svartskäck förstås. Han blev rekommenderad till "rond 2", och det är första steget mot godkännande.
Så här snygg var han:

Och visst blev han godkänd. Sandbackas Gary Cooper är namnet. Rörlig, bra ben, han fick 9 på trav.
Eftersom jag är   skäckfantast blev jag lite småkär i Ekstrands Hiawatha:

HIMLA fin! Han fick poängen 88879. En kavaljer till Zabina kanske....

Dagen rullade på med toppar och dalgångar bland hingstarna. Värsta dalen blev 30p, inte kul, men toppen blev en 45p!!  Robbie Williams, också rödskäck, 85 cm hög, med en trav som fick de flesta i publiken att kippa efter andan. Hans poängrad blev 10 9 8 8 10 Mycket imponerande.
Jag drömde mig bort; Bonnie till Robbie Williams, och Zabina till Gary Cooper. Men en titt i katalogen fick mig att vakna - en bor i Teckomatorp och den andre i Hörby.
Men Hiawatha bor inte långt bort....

Det blev en kylslagen dag i ridhuset. Här hemma har solen lyst hela dagen, men till Tranås hittade den först på em. Det finns nog inget så kallt som ridhus. Det är som att stå i en matkällare.
Dagen blev lyckad i alla fall. Alltid trevligt att träffa likasinnade.
Vi tog det hela som en rekognocering inför nästa års hingstpremiering. Då ska Pernilla visa Zigge! Gissa om det kommer att bli nervöst.

Förutom shettisarna visades också 3 dartmoorhingstar. De är ganska lika exmoor, men lite ädlare, och lite rörligare. De visade bruksprov, och vi höll på att svimma, det räcker med att tömköra en dartmoor för att få godkänt bruksprov!! Det såg störtlarvigt ut.
Men den dartmoorhingst som gick bäst Råås Figaro, gjorde ett jättefint bruksprov framför rockard. Han fick 42 p exteriört. Ägaren, en ung tjej, var också uppfödare. Superduktigt gjort!

Här hemma har solen lyst hela dagen, så lite av geggan har faktiskt torkat upp.
Little miss Sunshine var här på em och tog hand om stallet, så himla skönt att komma hem till ett mockat stall!
Tusen tack Elin.

I love Telenor....
Jag ska fortsätta uppdatera lite om påsken, för det gick så sakta på jobbdatorn. Alltså åkte vi till Vårgårda i torsdags. Det var långt dit. Men det var det värt.
Vi hittade Max, tre år, efter Roson. Vilken goding!
  
Han är så väluppfostrad, lydig att tömköra, och det är "bara" att gå vidare med inkörningen. Han kommer att bli jättefin i paret med Zabina. Även med Fritte, fast det skiljer väl lite mycket i storlek. Men att börja köra honom med Fritte kan vara en bra ide´.
Det kändes som om jag satt i bilen hela dagen i torsdags. Kom hem vid nio, och då var det bara att gå till stallet och kolla Leo. Han var blockhalt! Jag kunde inte hitta något fel, klämde och kände, ingen svullnad, ingen reaktion någonstans. Men stå på hoven kunde han inte.

I fredags fick han stå inne med mamma Bonnie. Det var inte populärt! .
I lördags var han dålig. Hängig och lite feber. Jag ringde doktorn, som tidigast skulle kunna komma på em. Hon rådde mig att göra ett våtvarmt omslag, vilket jag gjorde. Men först kratsade jag ur hoven jättenoga, och då blev Leo stollig. Så att det var hoven blev jag ganska säker på.
Kl fem hade ingen veterinär hört av sig. Då tog jag bort bandaget, och vad får jag se? Jo en varklump i kronranden, hurra!En sprucken hovböld! Leo var mycket piggare också, och feberfri, så jag ringde till veterinären och sa vad som hänt,och att hon behövde inte komma.
              

I fredags var det Utställning i Nyköping. Pernilla och jag for dit med Fireball och Lena. Det var nog tidernas snabbaste utställning. Kvart i ett var allt klart!
Då hade Fireball sopat banan med sina konkurrener och fått 41p, blev bästa veteran, championhingst. Grattis Pernailla!! Lena fick 39p, hon är en bastant dam, som domaren tyckte kunde bli lite smalare, så hon får bättre steg.
   
           Först lyssnar man spänt på kritiken -      sedan blir alla jätteglada!!

Efter världens kortaste utställning följde världens kortaste styrelsemöte, och på det världens kortaste årsmöte.
Jag trodde jag skulle klara mig ifrån styrelseuppdrag, men blev invald som suppleant. Det ska bli roligt att vara med igen, faktiskt, jag gillar alla i styrelsen!
Faktiskt.
Men allra mest gillar jag Telenor.

 

 

 

 

Påskdagen 4 april

 Som vanligt ställer Telia tilll förtret och vägrar låta mig använda mitt bredband. TROTS att jag betalat! Nu är det söndag natt, jag är på jobbet, och ska väl sammanfatta vad som hänt.
I torsdags for Eloona och jag till utkanterna av Vårgårda. Där köpte jag en kanin, och får en shettis på köpet...eller var det tvärtom?
Shettisen heter Max, är en reslig herre på tre år och 105 cm. Mycket trevlig! Mycket hanterad av sin positiva matte. Jag fick tömköra, och matte cyklade lite med honom, och han var så glad hela tiden, med öronen framåt.

Det ska bli så kul att få hem honom. Han får stanna lite hos sin matte tills Happy åker iväg. Hon ska på betäcking, till en ny fodervärd.

 

Onsdag 31 mars
Igår kväll när jag åkte till jobbet var det fortfarande lite ljust på himlen. Härligt.
Många vårtecken finns det överallt: på lokalradion häromdagen var det en kvinna som ringde in och sa att hon hade minsann sett en hel flock starar, och DET är ett säkert vårtecken, sa hon. Pyttsan. I grannens loge har det bott en starflock hela vintern. Och skulle de vara ett vårtecken, ja då vet jag inte vad man ska kalla vintern.
Men Bosse såg sädesärlan idag i alla fall! Den brukar sällan komma i mars, men den har väl fått vårkänslor.

Igår fick Åke ett ultimatum: en skitkorv till inne och det blir Blocket ikväll.
Han är så slarvig. Häromkvällen stod han och frös på trappen och snodde runt runt och hade bråttom in i värmen. Trodde jag. Han var bajsnödig. In i vardagsrummet och bajsade! Hundskrälle!
Men idag hade han nog tagit till sig vad jag sa igår, för idag har han inte ens vågat släppa en fis inne.

Bosse och jag var i stan och shoppade loss på fm. Det blev: en säck morötter, filar till motorsågen, arbetsskor, och lite andra glamorösa prylar.
Vi var på Jula, och jag blev så glad över teknikens och vetenskapens framsteg. TÄNK att jag hittade en så oumbärlig sak som en pincett med lyse. Vilket fynd! Den fungerade verkligen också! Ett teknikens underverk. Nu behöver jag aldrig mer oroa mig för att se ut som skäggiga damen.

Imorgon blir det hästutflykt. Vi har inte ätit pizza ikväll.....

 

 

 

Måndag 29 mars
Frisk och glad igen!
På fm ringde nya jobbet och frågade om jag ville vara hemma i natt. OM jag ville! Jag får jag ta ut komptimmar, men det kan det vara värt. Bra jobb jag fått va?!
Nu jobbar jag imorgon natt, är sedan ledig till söndag. Har semester fredag-lördag. På fredag är det påskutställning i Nyköping med Shetland Öst, och jag har fått tillbaka mitt favorituppdrag som domarsekreterare. Långfredagens domare är Elisabeth Ljungstorp. Hon ligger högt på favvolistan!

Igår morse var första sommartidsdagen. Då var jag däckad, och det blev sent i stallet, ungefär som vanlig svensk normaltid (som det heter, INTE vintertid). Men idag blev det enl sommartid, och det märktes att hästarna inte ställt om sina klockor. de var långt upp i backen när det var intagningsdags. Det är så roligt att ropa på dom, de tittar först med långa halsar hemåt, sedan kollar de in var kompisarna är, och SEN sätter de fart hemåt. Det är ganska geggigt i hagen, och siste man in blir rejält nerstänkt.

Hagen ja... jag gick runt vinterhagen idag och blev alldeles förskräckt. Undertråden var av på ett ställe, flera isolatorer hade lossnat, och tråden låg ner på marken utmed en lång sträcka. Kan inte fatta att de inte rymt! Både Leo och Bonnie skulle lätt kunna gå raklånga under tråden. Men nu är det lagat. Snön är en märklig kraft, består bara av vatten, men drar sönder nylontråd och skruvar ur isolatorer!

 

På torsdag blir det ett nytt försök med hästutflykt. Då följer Eloona med. Det ska bli kul!

 

 

 

Söndag 28 mars
Jag kan svara på min egen fråga från igår, om det finns något mer irriterande än en upptaget-ton?
Jo att bli magsjuk när man ska på hästutflykt!
Vi åt pizza igår kväll, och om det var pizzan det var fel på törs jag inte säga, men sjuk blev jag.  Toaspring halva natten och dödläge på soffan hela fm.
Stackars mig.

 

 

Lördag 27 mars
Finns det något mer irriterande än en upptagetsignal när man ringer någon? Gång på gång.
Jag skulle IDkolla en häst på fm. Fick vägbeskrivning för 14 dagar sedan, och den hade jag glömt. Så jag ringde. Och ringde och ringde. Under tiden åkte jag fram och tilbaka där jag visste att det kunde vara. På den vägen är det stall varannan meter, och jag stannade vid ett ställe och frågade, men hade bara förnamn på tjejen, och det var inte mycket att gå efter.
Efter 25 min upptaget skrev jag ett sms, och medan jag skrev ringde hon!! Men jag skäms att säga det, jag vet inte vad man trycker på för att ta emot samtal när man smsar, så jag tryckte bort det, men ringde tillbaka direkt, och då var det en telefonsvarare!!!
Då skrev jag färdigt smset och åkte.

Men jag åkte inte hem, nej jag åkte och hämtade Mårten! Hans matte frågade igår om han fick natta över hos oss till söndag, och självklart får han det!
Det blev lite morr och lite handgemäng när brorsorna träffades igen. Men efter 10 min hade de kaxat färdigt, och då var det bara lek och glatt.
Förvandlingen från ren stadshund till skitig bondhund gick mycket snabbare - kanske 1 min.
      
Först fick Mårten synas i sömmarna...                   ...men snart var svansen i vädret igen!

Som dom lekte! Till slut spydde Åke av allt spring. De har så kul ihop. Bettan, som höglöper, blev jätteglad att det kom en friare till i huset. Tack o lov för kompostgrindar, säger jag. Pojkarna är på och klänger lite halvhjärtat, ungefär som att dom vet vad dom ska göra men inte varför.

 

 

   

 

På em var vi till Stuteri Pi för kaninparning. Inte bara ston blir dräktiga där! Pernillas två hanar från Stuteri Humledal var duktiga, ja i alla fall en. En hona blev parad, och den andra lämnade vi.

Nu är kameran laddad, vägbeskrivning utprintad från eniro och hästägaren, och imorgon far vi!! Jippi!

 

 

Fredag 26 mars
Igår var det våffeldagen. Mums vad det är gott med våfflor. Vi åt våfflor till fikat i Forsby, med hjortronsylt och grädde. Mums igen!
Hur kan man få vårfrudagen till våffeldag, det undrar jag. Men säger man det snabbt så kanske det låter som våffeldagen?
Och egentligen - vad är en vårfrudag?

 

Nu är mitt värstingpass -6 jobbnätter av 7- över. Det är lite kul nu när en del av gamlingarna börjar känna igen en, och bli glada, faktiskt, när dom får se en! Gillar mitt jobb, så enkelt är det!

 

Våren är definitivt här nu. Sol, varmt, snösmältning, gegga. Underbart. Hästarna kommer in på kvällen från hagen, maskerade av lera till oigenkännlighet. Fritte, Zabina och Lasse fäller vinterpäls i drivor, de andra är lite senare.

Igår tömkörde jag Zabina. Det hann bli lite mörkt, så jag vågade inte spänna för. Hon är så positiv, och lydig. Hon är minimalt tränad. Undrar hur bra hon skulle vara med lite aktivare träning? Nu kommer sommartiden, med längre kvällar, så hinner jag inte köra på dagen, kan det bli en åktur efter lagård/stallpasset på kvällen. Att köra Fritte mer är nog inte att tänka på. Han har ont i sina framhovar. Jag vill inte tänka på hur det ska bli när han inte står i sin spilta och pratar på morgonen. Ett svårt beslut - men egentligen lätt. Jag vill min bäste vän det bästa.

På söndag blir det utflykt för Pernilla och mig till Alingsås för att titta på en treårig vallack. Fortsättning följer.

En mycket positiv nyhet är att min häl är bättre! TÄNK att det faktiskt fanns någon hjälp för en hälsporre. De ville inte ta emot mig på VC först, de sa att det kan ta ett år och det finns inget man kan göra och blabla bla.

Men så skriver farbror doktorn ut en liten ask piller och allt blir rosenrött och lyckligt igen! Vilka piller, säger jag bara! In i dimman....

 

 

Måndag 22 mars
Tänk att jag missade vårdagjämningen i lördags. Nu är äntligen dag och natt lika långa, och dagen blir längre och längre och längre...

I lördags natt jobbade jag och  vi var hos en tant vi brukar åka till. Senast vi var där hängde det meterlånga istappar från taket, och snödrivorna låg höga. Men nu! Snö och tappar var borta, och i rabatten utanför huset växte påskliljor!! Inga dåliga liljor heller, säkert 2 dm långa. När man ser sånt blir man varm och glad i hela kroppen.

På fm idag har jag lagat hage. Vi ska låna grannens hage ett tag, vi måste stänga av mer av våran vinterhage. Då blir det inte mycket kvar. Jag såg i hagen att det börjat spira gräs, så Fritte ska INTE få gå där:. Han och Zabina får gå kvar i det som blir kvar av vinterhagen bakom lagårn.
Jag ska dra en tråd till i hagen, en undertråd. Vi brukar få låna den för efterbete på sommaren, så det är bra att den är i ordning. Idag har jag skruvat i isolatorer, och spänt upp de gamla trådarna.

Efter att ha jobbat tre nätter känns det som om enda botemedlet för min hälsporre är amputation. Av hela foten. Kanske lika bra att ta jäms med knäet. Att gå gör förfärligt ont, men ännu värre är att stå still. Kände idag att jag bara MÅSTE göra något, så efter att ha ringt VC i byn fick jag tid halv 4. Idag!
Det var kolsvart på VC. Personalen sprang som yra höns, det verkade som om dom var tvugna att titta i varje rum innan de kunde konstatera att det faktiskt var strömavbrott. I ALLA rum!
Jag presenterade mig i luckan, fick svaret att  -Vi har strömavbrott!
-Jo jag förstår det sa jag.
-Jag kan inte komma in i datorn!

-Nej det är inte lätt utan ström.
-Vilken doktor ska du till?
-Inte en aning, sa jag, jag är bara glad att jag fått en tid.
-Ingen aning! Du måste väl veta vilken doktor du ska till?! Jag kommer ju inte in i datorn!
-Nej.

-Men hur ska JAG veta! Vi har strömavbrott!

-Jo jag har förstått det.
-Ska jag springa runt och fråga vem du ska till? Jag kan inte se det när jag inte har någon dator!
-Ska jag komma tillbaka i morgon?

-Nej då, för all del, jag kan fråga, men det är inte lätt när vi inte har någon ström.

Ibland kan man tro att våran VC är ett nav, kring vilket alla andra vårdcentraler i hela sverige kretsar. De ger sig själva så stor betydelse, att det ibland är skrattretande.

Det finns tre läkare i tjänst på VC, en av dom stod inne i receptionen, så hon hade alltså två - TVÅ till att fråga. Men det är inte lätt utan ström.
Jag fick samma läkare som tittade på mig när jag hade ont i bröstet i somras. Han hade heller ingen ström sa han... så han fick skriva ett recept med PENNA och PAPPER. Tänk att pennor funkar utan ström.
Nu ska jag äta en kur piller i tio dagar, och sedan vill jag vara frisk!!

 

 

Lördag 20 mars
Jag borde ha skrivit igår. För då körde jag Zabina!! Fina fina Zabbis!! Hon var så snäll och lydig, men rätt så pigg - jag vågade inte trava på hemvägen. Jag körde inte länge, kanske bara en knapp halvtimme, men det kändes som om jag kunde sitta i rockarden hela dagen, så roligt var det!!

På morgnarna i stallet är det lugnt nu. Lasse har funnit sig som singelboende, och Happy verkar trivas i spiltan. Hon går in självmant där på kvällen. Hon vet att det vankas mat, trots att man sitter fast.

Idag har jag delat av hästhagen. Den del som som är uppplogad är nu avstängd för hästarna, eftersom det kommer dit maskiner. De var så besvikna när de kom ut idag och inte kunde ta sitt dagliga gyttjebad. Stackarna!

Det har varit ett par varma dagar, och nätter. Det har blåst, och det har tagit jättemycket på snön.
   
Åkes favoritsnöhög. Den sjunker ihop, men än finns mycket kvar att klättra i.

   
Åke - skitig och glad, som en pojke i hans ålder ska vara

 

     

Jag tror inte så mycket på ett liv efter detta, eller reinkarnation och sånt, men när det gäller Bettan blir jag tveksam. Hon har säkerligen levt som bilmekaniker i ett tidigare liv. Hon är JÄMT under bilen, och när hon kommer fram igen ser hon så korkad ut och bekymrad ut som om hon säger: Det här, det blir dyrt det....
Om hon kunde laga den vore ju bra, då skulle till och med jag tro på återfödelse!

     Även hönsen ville ut idag. De tycker om att äta snö från skorna, när man går in till dom, men att gå i snön gillar de inte. Så de trängdes på den smala remsa där snön försvunnit, och kacklade högljutt när någon blev utknuffad i snön.
Tuppen var sist ut - fegisen!

 

 

 

Torsdag 18 mars
Töväder....mmmmm
När jag kom till stallet i morse var det lugn och ro. Hästarna stod på sina platser, Happy stod i spiltan och såg hungrig ut, som vanligt.
När jag gick in med kraftfodret till Lasse smet han ut ur boxen, och skulle till Happy för att tutta. Men där åkte han ut med besked! Jag drog in honom i boxen igen, men då skulle han INTE vara kvar! Han klättrade på väggarna, och fick hovarna över boxdörren, så jag släppte in Honey till honom igen.Då blev det lugnt.
Honey står så ensam och kaxig i sin box, och hon missar inte ett enda tillfälle att bli klappad och pratad med, när man går förbi. Hon har blivit så himla mysig!

Beväpnade mig med kameran idag, och tog lite bilder på hästepållarna, som Hästmannen säger.
   
Honey - och Leos lurviga rumpa i hörnet

    
Först en styrketår  - sedan försöker Leo sätta Lasse på plats!

    
Kompisar! Lasse 1 år och Bonnie 14 år.                  Fritte vill också vara med på bild

 

Den delen av hagen som har blivit avplogad har nu blivit till hääärlig lera! Hästarna går dit och rullar sig så fort de kommer ut. Jag förstår inte riktig välbehaget i att lägga sig i kall gyttja, rulla sig fram tillbaka och sedan gå blöt och kall resten av dagen.
Men så är jag inte någon shetlandsponny heller.

Fick lite energi på em, och tömkörde Bonnie. Det är nog lite bortkastad energi, egentligen. Hon kommer nog aldrig bli en lugn och trygg körponny. Men jobba lite kan hon ju göra ändå.
Jag tömkörde Zabina också. Hon är inte körd sedan i somras, men jag ställde henne i skaklarna, och drog rockarden själv. Hon är trygg och lugn!! Inte en blick bakåt. Jag hade så gärna spänt för, men det började bli mörkt, och enda stället att köra är på vägen, så jag gör det i morgon istället.

När hästarna skulle in på kvällen tänkte jag släppa in Happy själv först, så jag skulle kunna binda upp henne i lugn och ro. Trodde jag, ja! Som vanligt trängde sig alla in. Leo brukar aldrig gå med Bonnie in, han ska gå i gången och äta i sin hink först, men ikväll slank han in i boxen i bara farten. Sedan höll jag på lite med Lasse och Honey för att få dom på rätt plats, och helt plötsligt stod Leo bredvid mig! Han hade hoppat ut!
Det kanske blir en hoppare av honom. Om han brås på morbror Fritte ska han kunna bli en riktig kanonhoppare, men vad har han för glädje av det? Han blir väl 85 cm hög, och att hitta en anorektisk dvärg som ska kunna rida honom är väl inte att tänka på.

Det där med storleken är lite problematiskt med shettisar. Det är väl enda felet på dom; att de är så små. Jag får ont i ryggen av att borsta och kratsa hovar på dom. Speciellt när jag borstar Bonnie. Hon är definitivt inte i ryggvänlig höjd med sina 85 cm.

Igår var min elaka hälsporre nästan borta, men idag har den definitivt kommit tillbaka!  Tömkörning är ingen bra medicin mot hälsporre. Speciellt inte med Zabina, hon är driftig i steget den damen!

 

 

Onsdag 17 mars
Jobbat två nätter. Natten till idag skulle jag jobbat helnatt 21-07, men jag hade så ont i foten att jag tog ut komp och gick hem kl 2. Tänkte att jag klarar inte att halta omkring i 10 timmar. En jobbarkompis som hade ont i benet undrade hur man gör med halta hästar - dom avlivar man väl?
Jag sa att då hade jag varit död för läääänge sedan!

Jag har fått en så bra jobbarkompis som jag jobbar mest ihop med. Riktigt så där att man kan säga vad som helst, och ta emot vad som helst. Himla kul! Man ska jobba ihop med folk med samma vårdideologi! Absolut.

 

Ikväll har jag flyttat runt i stallet. Eftersom inte lille Oskar finns kvar (läs Senaste Nytt) städade jag ur tomspiltan med hans bur, och strödde upp den till Happy. Hon blev väl inte helt happy över att byta sängplats, men när hon fick kvällshöet insåg hon att maten var densamma, så då gick det genast bättre.
I Happys box står Honey. Skönt med en egen kupé, såg hon ut att tänka, medans Lasse i sin ensamhet kastade sig i halmen och rullade sig panikartat. Pojkar!
Honey står nu i första boxen, och har lagårdsdörren bredvid sig, och får lite mer att titta på än vad hon fått i boxen med Lasse. När Honey och Happy lärt sig att hitta till sina nya lägenheter ska Lasse och Bonnie få byta plats också. Då kommer Lasse i en shettisbox, och kan titta sig omkring lite mer.
      
(Un) Happy i spilta                                                Upprörd Lasse liten!

Strimma närmast, och Sigrid bakom. Intar sovläge i en
Ullaredskasse med hö

 

Söndag 14 mars

Nu har halva mars gått. Det märks på dagarna och ljuset. Snön krymper ihop och begreppet skare har blivit påtagligt. Stackars alla vilda djur. Tack o lov finns det gott om snälla människor som lägger ut mat. Jag läste om ett russ som rymt ur sin hage, varit borta i tre veckor i värsta kylan, men klarade sig tack vare att han ätit av foder som var utlagt till rådjur och älg.

Var på skogspromenad idag igen med hundarna. Jag stannar på lite olika ställen på "min" skogsväg för att det ska bli lite omväxling för hundarna. Men jag kan knappt gå. Min hälsporre tar död på mig!!

På em var det årsmöte hos Östergötlans Ponnysällskap. Jag lyckades klara mig från styrelsearbete där också! Nu har jag tackat nej till ÖPS, Svenska Shetlands Sällskapet och Shetland Öst. Ibland blir jag imponerad av mig själv.
Mötet var trevligt. Man märker direkt vilka "vibbar" som finns: den som inte blivit omvald, den som varit med från början, den nya som vill ändra på allt osv.
Ordförande i föreningen är en lugn och sansad människa, precis vad som behövs.  Mötet började 14.00 och höll på ända till 16.30! Som tur är hade jag förberett stallet, så det var bara att öppna dörren för hästarna när jag kom hem.

Lisa kom hem med mars månads hyra ikväll. Fast hon får så gärna bo här utan att betala hyra.
Nu är herr Råttatoille kremerad i vedpannan.

 

Lördag 13 mars
Att Internet är en märklig uppfinning kan man nog tycka. Likaså Facebook. Jag har inte varit med i Facebook så väldigt länge, och lång tid tog det innan jag förstod vitsen med det hela. Jag är inte sån att jag måste göra en anteckning varje gång jag gått ut med soporna, och jag vägrar skicka fiskar och hönsgödsel och bananträd, men på det hela är Facebook rätt kul. Ett par gånger har jag sökt efter gamla vänner, sällan fått napp, men igår!! Då hittade jag Lotta!!
Vi gick på Hästskötarkursen 3 månader på Strömsholm 1979, tror jag det var. Vi hade så himla kul ihop, och höll kontakten några år efter det. Nu har vi hittat kontakten igen, tack vare FB. Himla KUL!!
Hästskötarkursen är nog bland det roligaste jag gjort i hästväg. Vi hade Louise Nathorst som ridlärare, hon var sk andraårselev. Vi red ganska mycket, mockade desto mer, och hade skitkul! Vi var 8 tjejer, och två av dom höll jag kontakt med några år, då fanns varken mail eller FB, man skrev b r e v till varandra. På papper.

Vilka tider det var....

 

Tillbaka till nutid.
Ikväll kom Little Miss Sunshine och som vanligt när hon dyker upp blir det lite gjort. Hon hjälpte mig att klippa klorna på hundarna. Fanny var värst att slingra sig, och Lisa var värst att klaga. Hon grät innan Elin ens hann börja.
Åke sköter sig rätt bra. Jag gick med dom i skogen på fm, och hade inkallningsövningar med Åke. Förvånansvärt lätt går en inkallning när man har en Frolic i nypan! Åke är lättfostrad, så jag måste skärpa mig och inte bara låta honom följa de andra. Det är nu han måste lära sig. Suck.
Fanny har en helt otrolig energi när vi är ute. Om jag går två kilometer så springer hon säkert en mil. Fram och tillbaka, och hon har stenkoll på var jag är. Brukar tänka på hur hon skulle vara om jag bara gick med henne i koppel. Ganska odräglig skulle jag tro. Men egentligen är väl inga JR koppelhundar.

Vi tog fram mätstickan och mätte fölisarna, förlåt; ettåringarna! Lasse är nu 99 cm, Leo 78 och Honey 114. Mätkäppen går till 120, så snart räcker den inte till Honey. Alla fölis.... ETTÅRINGARNA fick en omgång med piggborsten och hovkratsen. Milda makter vad de fäller! Lasses svarta fält är bruna och kärva, håret är "dött" och bara väntar på att ramla av. De kommer att bli så fina när de fått sin sommarpäls.

Vi har tänkt och tänkt på hur vi ska göra med Happy. Nu har vi kommit fram till att vi inte ska ta någon fölunge på henne. I sommar kommer Happy att vara hos hingsten, och fölungen kommer att bli Veronicas. Hon har redan en vallack efter Happy, och precis som jag vill hon ha en exmoor till. Min nästa exmoor får bli ett föl efter Honey.
Jag hade en exmoor på G att låna, men den har blivit utlånad på annat håll. Så kan det gå. Den var inkörd och färdig, och det hade varit kul att komma igång med körningen på direkten.

Men nu tänker vi om!
Shettisen jag ringde på är ett himla fint sto, MEN (som Tony Irving säger) såg i stamboken idag att hon bara är 97 cm. Även om hon växt lite sedan dess blir hon nog för liten som parkompis till Zabina. Shit.
Finns det någon som har en röd vallack, 103-106 cm till salu? Ring mig!!!Pronto!!

 

 

Fredag 12 mars

Händer det något i min lilla värld? Nej, inte så mycket. Det har varit ett par riktigt soliga och fina dagar den här veckan. Jag tycker nog att livsandarna börjar återvända. Ljuset har definitivt återvänt! På kvällarna är det ljust till framåt halv 7, underbart!
I stora shettisvärlden är det däremot full storm. Det har uppdagats att ett sto från ett av Sveriges största shettisstuterier inte har den identitet som hon uppgetts ha från början. I o m det har det kommit fram fler shettisar från samma ställe som inte heller har rätt stam, och nu är cirkusen igång. Hårda ord och pajer viner i luften på Shetlandsforumet på nätet. Visst, man SKA inte blanda ihop sina hästar, men nu är det gjort, och de är nog inte ensamma. De som "skriker" värst på forumet, är inte drabbade själva, men har mycket åsikter. Den nuvarande ägaren till ett sto har uttalat sig, sakligt och lugnt. Om hon hade varit galen hade det varit förståeligt, men nu sköter andra "experter" den uppgiften.

Ibland undrar jag vad det är för folk  som har shettisar. Jag får känslan då och då att det är folk som aldrig fick vara ordningsmän i skolan, aldrig blev uppbjudna på skoldanserna, eller har lyckats med sin egen ridning. Så köper man ett gäng shettisar, och DÅ j-r ska det bestämmas!

 

I onsdags var Pernilla och jag på utflykt.(var var du Tina?)

Målet för resan var från början Ponnybutiken, men vi fick inte tag på Lotta-butiksföreståndare, så vi gjorde en annan turné. Först till Sharpman i Mjölby. Det har tidigare varit lågprisvaruhus för hästgrejer, men inte längre. Snarare tvärtom! Jag köpte i alla fall två dubbelkoppel till hundarna, så jag kan ha hundarna två och två i koppel.
De sålde skor med dubbar som man garanterat inte kunde halka med. De hade t o m en isbana utanför där man kunde testa skorna. MEN - det stod på skylten vid skorna "Se till att de gamla kan gå halkfritt i vinter" eller nåt sånt. Vaddå gamla!!?? Ska det vara åldersgräns på dubbskor??
Efter Sharpman blev det Mantorps travshop. Det är en bra affär med grejor som man inte hittar överallt. Så där blev det ett fleecetäcke - precis vad jag behövde! Jag hade gärna köpt en grimma också. Jag gillar Jacsons travgrimmor med smala remmar, men minsta storleken var slut. Kommer på måndag, som det brukar heta.

På hemvägen passerade vi Linköping, men två hästnördar kan ju inte passera utan att göra ett stopp på Hööks, så det gjorde vi förstås. Köpte handskar - det har jag väääldigt ont om....

Käkade på Max, och åkte hem. En dag helt i min smak!

 

Jag var ute efter en grimma till Leo, för han har - hör och häpna- vuxit ur sin! Den är i storlek Cobföl, och är nu för liten över nosen. Hittade ingen vettig grimma, men Pernilla kom med lösningen idag. Hon hade en minshettisgrimma som PASSADE på Leo!!!
Leo är nu väldigt intressad av kraftfoder. Han får komma ut i gången och äta i sin hink både morgon och kväll. På morgnarna är han sötast i stallet, han står och småstegrar sig innanför dörren! Lille Leo! Han har ett jättestort ego, han vet inte att han är pluttigast i stallet....
 

 

I går fick jag för mig att testa de nya kopplen, så jag selade på hundarna, och kopplade ihop dom. Det funkade jättebra! Pudlarna i vänsterhanden kändes som en västanfläkt, däremot kändes jackarna i högerhand som en nyss bildad tornado.
Eftersom Tummelisa inte är så mycket för promenader och jag bara skulle testa kopplen med att gå ner till stora vägen, lämnade jag Tummen hemma hos  Bosse. Han skulle komma efter och plocka upp oss med bilen. När han öppnade dörren sprang Tummen ut och sprang efter oss så fort hennes små korta ben bar. Hon var så söt när hon kom kutande efter oss, och jag fick dåligt samvete för att jag inte tog henne med från början.
Vi gick i skogen både i går och idag, och då fick hon naturligtvis följa med.

Våran vinterhage har formen av ett L. Nu har Bengt varit här och plogat bort snö på nedre delen av L:et för han ska ställa maskiner där. Hästarna blev helt tossiga när de fick en hel plan att springa på! Jag trodde Leo skulle göra kullerbyttor, så högt sparkade han med bakbenen! De har bara haft sina stigar i evigheter, och nu blev det helt plötsligt barmark. Vilken känska det måste varit! Dessutom hade han ställt schaktbladet i hagen - perfekt att klia rumpan på!
Ikväll har jag ringt på en shettis till salu. Fortsättning följer.

 

 

Söndag 7 och måndag 8 mars
Söndag blev en hästdag. Utställning med Östergötlands Ponnysällskap på Sissi Liljas anläggning utanför Linköping. En jättefin anläggning! Nytt ridhus med cafeteria. Jag fick sitta i domartornet och speaka. Varmt och skönt.

Av någon konstig anledning kommer inte så många shettisar till ÖPS utställningar. Annars är ju shettisfolk ett utställningsfolk. Den störst representerade rasen var russ.
Utställningen löpte på i bra fart, och halv tre var vi klara och fick åka hem. Ronny Johnsson var dagens domare. Han var dum och gav mina favoriter alldeles för låga poäng! Exmooråringen Indy Pearl fick bara 37p! Och hennes bror Eros "bara" 40. Det är ju iofs kanonpoäng, men det räckte  inte till varken BIS eller ReservBis.

BIS blev ett tvåårigt russ: Caprice och ResBis ett ettårigt welsh cobsto. Cobbarna är fina hästar. Vilken trav de kan länga iväg i! Jag är glad att jag slipper springa framför domaren med en sån. Det räcker att försöka säga deras namn och stam utan att vricka tungan. Tex Tyngwndwn och Cui och Gwynfaes. Tacka vet jag russen! De hette Bonus, Villma, Sigurd och Waldemar. Men det kanske skulle få en walesare att vricka tungan?

Efter utställningen gjorde jag ett stopp på IKEA. Det var nog tre år sedan sist. Minst. Det var nästan fullt på bilparkeringen och jag tänkte "vad gör jag här?", men inne på IKEA märktes inte så mycket av allt folk. Jag betalade i självscanningen och där gick det fort och lätt. Jag köpte gardintyg, glas, hårbortagningsrulle, badrumsmatta och tre nya blåa påsar. Finns det ett enda stall i Sverige som INTE använder IKEAs blå påsar? Förr i världen fanns påsarna inte att köpa, men de kom nog på att det var bättre att sälja dom för en billig penning än att folk skulle stjäla dom.

 

Hemma i stallet huserade Little Miss Sunshine. Tänk att få komma till ett färdigmockat stall! Det inträffar inte ofta. Tack Elin!

I morse när jag öppnade tidningen blev jag rädd. Senaste nytt på töntfronten: Myskurser för vuxna. Men vad är det för värld vi lever i? Myskurs. Det är Internationella Kvinnodagen idag, och då skriver lokalblaskan om myskurs. 
Annars har kvinnodagen gått rätt spårlöst förbi.Som vanligt. Vi firade med en semla i alla fall.
Jag fick en inbjudan via FB häromdagen om ett party med ENJO. Jag var tvungen att fråga vad ENJO är och fick svar idag att att det är städprodukter. Man städar SÅ enkelt med någon sorts fiberduksmopp och vatten. Eftersom det är hemparty kan jag tänka mig att det är en svindyr mopp, och så måste man nog köpa specialvatten till den.
Varför kan inte kvinnor bara bjuda på fika och skitprat, utan en massa dyra produkter? Något att ta tag i, kvinnodag och allt.

 

Idag har jag gjort något helt nytt. Jag har tömkört Bonnie! Hon har haft sele på sig en gång förut, det vet jag, för det var jag som la på den då, men jag har ingen aning om hon blivit tömkörd eller riden i sitt tidigare liv. Hon var i alla fall relativt styrtam, konstigt nog. Men lite snurrade hon runt. Hon tyckte svanskappan var läskig och gick och knep med svansen, men på det hela taget får hon i alla fall MVG.
Det är så förbaskat halt på vägarna. Bosse har kört med traktorn med snökjedjorna på, på våran lilla väg och ruggat upp isen, men den andra vägen är blank som en spegel. Man går som en spänd fjäder. Undrar om man kan gå normalt när vintern tar slut.
Jag gick som en gammal tant bakom Bonnie och släpade fötterna, och det är ju iofs en fördel för hon får höra oljud bakom sig. Hon brydde sig inte. Det kanske går att göra körpar av henne och Leo!

Då skulle jag bli glad.

 

 

Lördag 6 mars
Vi har varit barnvakter! Mårten kom hit igår, matte skulle bort, så han har varit här ett dygn. Han är jättesöt! Ser ut som en liten gubbe, med buskiga ögonbryn och skägg. Han är nog den mest strävhåriga av dem.
Igår em gick jag en skogspromenad med alla sex hundarna: våra 4 och Tummen och Mårten. Jag gick på en skogsväg som är plogad med jättehöga vallar, som en rodelbana. Skogens egna invånare gillar också att gå där, och då passar de på att sköta magarna - godis för hundarna!
   
Mums för små jackisar - hjortbajs!     Mårten och Åke delar lika - broderligt
        
Stilig ung man på snödriva                 På kvällen sov brorsorna bakom Bosses rygg - helt slutkörda!

 

Idag kom syrran Sickan på besök också!! Pia ville se till om hus här nere, och skotta bort lite snö från taken. Lilla Sickan var lika näpen och söt som hon var som liten. Först var hon lite försiktig, men rätt snart blev hon pain-in-the-ass-Sickan som hon var som liten; näbbig och bjäbbig och tolererade inte att brorsorna försökte sätta henne på plats. Fanny blev nog lite överrumplad av sina barn, hon visste inte riktigt hur hon skulle bete sig. Men till slut blev hon lekmorsa, och sprang och jagade, precis som sina barn.
       
Sickan söker tröst hos Ove ...                            ...men snart släppte alla hämningar!

 

Både igår och idag har solen lyst på oss. Den har lyst över både onda och goda, och det får man ju vara tacksam för.
Men någon vidare energi har jag inte kunnat alstra. Den här vintern suger must ur både kropp och själ.

Veden är i stort sett slut, vi sågar pall, och annat skräp som är brännbart. Det ligger en hel del ved kvar under snön, men den är inte spciellt torr.... Vi var lata i höstas och täckte veden med en presenning istället för att stapla den i vedbon. Så lata ska vi INTE vara någon mer gång har vi lovat oss själva.
Jag tog några bilder på hästarna också. Den på förstsidan och några till:
    

Jag vet inte vem som är sötast. Charmigast är förstås Lille Leo - man tycker väl alltid om den som är minst. Egentligen borde jag ta Bonnie till Fireball i år igen och få en likadan. Köra Leo enbet ser nog lite komiskt ut, men två småttingar i par är ju bättre. Och så vill jag ju ha en Lasse till....och en Honey till....jag kommer vara pensionär innan jag får mina par för vagnen!

 

 

 

Onsdag 3 mars
Visst laddade jag kameran i måndags, men inte kom jag ihåg att ta med den Norf inte!
Pirre gick i hagen med alla lektionshästar. Han stirrade på mig, ungefär som om han ville säga: Vad f-n gör du här?  Tyvärr kan jag inte säga att kom galopperande emot mig så fort jag ropade hans namn, inte då. Men stirrade gjorde han. Han ser ut att trivas med livet som lektionshäst. Men när vårterminen är slut ska han hem igen.
Jag lämnade Villes sadel på Norf. Jag har sålt sadeln dit, för jag har inte en tanke på att skaffa någon mer ridhäst. Annelie sa att det finns fler pensionsobjekt bland lektionshästarna, men det var ju egentligen inte en ridhäst jag ville ha, utan bara Ville. En sådan häst finns nog inte fler upplagor av. Tyvärr. Ibland känns det som en dröm att han bott här. En härlig sanndröm!
     
Ville o jag, Åsa o Cosmo                      Världens bästa Ville-Vision                             Ville pussar Birka

 

 

Ibland (ofta), känner jag mig gammal. Speciellt när kroppen börjar bli sliten. I ett par veckor har jag besvärats av en hälsporre. För de som inte haft hälsporre kan jag berätta att det känns som att sätta hälen på ett häftstift varje gång man sätter ner foten. Alltså rätt ont!! Nu har jag köpt Voltaren att gnida in hälen med, och jag har varit på Stadium och köpt en hälkudde att ha i skon. Vi får se om det hjälper. På min Vårdcentral i byn säger de att det kan ta flera veckor innan det blir bättre.
Man blir alltid lika glad och upplyft av att prata med dom.

Mitt lönesamtal med nya chefen på nya jobbet gick bra. Hon är vänligheten själv, lyssnar när man pratar, och hon kan säkert ta i när hon blir arg. En Bra Chef, med andra ord.
Igår natt när jag jobbade fattades det folk, igen! Det är ofta det händer att sjukskrivna och semesterlediga inte ersatts pga slarv hos den som sköter bemanningen. Eftersom vi ska vara två på varje bil funkar det inte att en blir ensam, så det blir lite rabalder bland personalen. Bilarna får dela upp ärendena, och visst funkar det, det måste ju funka, men det går åt mycket energi. Dels energi att bli arg, och sedan energi att reda ut det hela.
Men jag måste säga att jag gillar mitt nya jobb. Skarpt!!

Senaste gångerna jag åkt till jobbet har jag inte lyssnat på P1. Jag har lyssnat på Ebba Forsberg som sjunger Leonard Cohenlåtar på svenska. Egentligen är det helfel. En tjej ska inte sjunga hans låtar, och absolut inte på svenska, men herre jösses så bra hon gör det!  Jag vill inte gå ur bilen, varken när jag kommer till jobbet eller kommer hem, vill bara sitta och lyssna.

 

Idag kom Stuteri PI på fikabesök. Fast bara P, I var ute och körde snö. Pernilla hade med sig semlor....rena rama hälsokosten. Kul att sitta och prata skit en stund. Vi skulle egentligen åkt till Ponnybutiken, men det blev semmelstund istället, för Lotta på PB hade fått förhinder. Så det besöket tar vi nästa vecka.

 

Jag har upptäckt Tradera. Det har många andra gjort före mig, och JÖSSES, vad det är kul!
Det började med att jag sökte på curlingkängor, och helt plötsligt hade jag lagt bud på 4 par! Jag fick inget av dem, men  jag fick ett par andra kängor, och pandorahalsband och pandoraarmband och pandoraberlocker och en blus och ett par skor och en vanlig halskedja och en vinterjacka och en skiva med Imperiet. Det kostar ju inget!
Roligt att lägga bud och följa auktionen.
Men nu har jag lagt i handbromsen, även små summor blir stora när man lägger ihop dom. Som en granne säger: Man lever inte av de stora inkomsterna, utan av de små utgifterna.

 

Ikväll har jag, Malin och Lothy varit på ljusparty. Jag tyckte det var roligt att gå för att se hur det såg ut hos ljuspartyvärdinnan. Nyfiken? Nääää!
Partyt var hos en granne en bit bort, och jag skulle inte handla. Men hur det var så kom jag hem 348 kr fattigare. Jag förstår att de här ljusen bara säljs på hempartyn, ingen vettig människa skulle köpa så dyra ljus i en affär. Ungefär som Tupperware. Varför ge 200 för en plastbytta??? Det går ju precis lika bra med en beg glassbytta, men när man är på såna där partyn blir man som förbytt.
Någon sorts kärringsyndrom kanske.

 

 

Söndag 28 februari
Två dagars mildväder. Temeperaturen uppe i fem plusgrader. Imorgon börjar Hem till gården. Livet är åter värt

att leva.

Snön har sjunkit ihop rejält de här dagarna. En nackdel är att den drar med sig eltrådarna neråt, så jag har fått gått och petat upp tråden här och där. Hästarna har sina stigar, utanför stigarna rör de sig knappt.

 

Åke och jag gjorde besök hos Petter (Lennart) på fm. Han är så himla söt Petter! Han har kvar alla fina rynkor i pannan. Först var Åke lite avvaktande, men ganska snabbt for de runt och lekte. Min kamera laddade ur, förstås, och jag fick bara ett par dåliga bilder. Skitdåliga!
           
Den bruna hunden är en jax, korsning jack russell-tax. Jättetrevlig hund! Hon löpte och både Åke och Petter var på och klängde, men de såg lite förvånade ut, de visste inte riktigt vad de höll på med.
Natten till igår jobbade jag. Det är ont om folk på jobbet, och jag var inne extra, bytte nästa lördag mot denna fredag. Nästa söndag ska jag vara speaker på ÖPS ponnyutställning, då är det skönt att vara ledig innan.
Igår hade Örebro Ponnysällskap utställning. Det treåriga exmoorstoet som jag så gärna vill köpa,fick hela 42 p!! Stort grattis till Bea och Abigale. Abigale är dotterdotter till Happy, alltså är Honey moster till Abigale... eller nåt.

Igår var jag tvungen att mäta Leo. Jag var så himla nyfiken! Han är hela 77cm nu. Kan han växa 2 dm till tro? Nu får han kraftfoder både morgon och kväll. Han trippar ut ur boxen så fint medans mamma Bonnie slukar sitt eget kraftfoder. Han äter varje smula, och jag har ökat på lite med muslin, så nu får han en hel dl! Plus Raceway, riskli och morötter på morgonen.  Kanske skulle krydda på med lite anabola.... men det kan man ju få ett hemskt humör av, och det vill jag inte! Han bits ändå så det räcker. Han är inte arg, han bara bits med öronen framåt och ser så gullig och rar ut. Fina blåmärken blir det.
Jag har köpt en hink loppfrö till Fritte. Det ser verkligen ut som loppor! Det ska vara bra för att rensa upp tarmen, och förhindra störningar, och förhoppningsvis förhindra nya fångutbrott. Fritte är inte bra i sina fötter, han går med korta steg. SKIT! Jag måste ta itu med det, jag vet, men vill inte. Han gick så bra först efter verkningen och verkade trivas bra med att vara barfota, men nu är det inte lika bra längre. SKIT!

    
Fina, fina Happy!                                                 Och finfina Lasse!

 

Imorgon ska jag på lönesamtal på nya jobbet. Jag är inte så mycket för individuella löner. Hur vet chefen hur vi är egentligen? Förr fick man påökt efter en stigande skala beroende på hur länge man jobbat. Kanske inte heller rättvist, men det var i alla fall lika för alla. Nu blir det så godtyckligt, alla kan inte sälja sig. Tur att jag fått nytt jobb i alla fall. Hade jag lönesamtalat med gamla chefen hade jag väl fått betala!
Imorgon ska jag hälsa på Pirre också!! Jag har så dåligt samvete, har inte sett min häst sedan vi lämnade honom där. Men jag får rapporter från Annelie att han sköter sig så bra. Han gillar nog lektionslivet! 

Nu ska jag ladda kameran, så jag kan fånga honom på bild.

 

 

 

 

 

 

 
Onsdag 24 februari
Februari är snart slut. Mars är första vårmånaden, hur konstigt det nu kan än kan låta.

Åke är helt otrolig i snön. Han klättrar upp på snövallarna, kastar sig handlöst rätt ut i lössnön på andra sidan, och sedan leker han en stund under snön. Han ser ut som en säl i vatten, han kommer upp med jämna mellanrum och snappar luft. Stackars Åke, han tror nog världen ser ut så här. Han har inte sett annat än vit snö utomhus.

Vi har otroligt mycket snö. Häromnatten jobbade jag med en ung tjej, och vi pratade om snön, förstås, och jag sa att det var länge sedan det var så här mycket. Jo, sa hon, -87 var det visst mycket snö. Ja det kommer jag ihåg sa jag, då fyllde jag 30. -Jaha, sa hon, då föddes jag.
Ibland känner man sig sååå gammal.

 

    
Åke på väg upp ur snön                                       Snöhög vid lagårn. OBS! Åke i nederkant!

 

Hästarna har det inte lätt i snön. Ett par dagar har de stått bakom lagårn och trampat, men igår fick Happy nog och ledde karavanen upp i backen. Hon spårade med stora kliv. Sist gick Leo - han är smart han! Igår fick han gå på promenad med mig och hämta posten. Hjälp vad han nafsade!! Han är som Zigge: biter får smisk, biter får smisk, biter får smisk, ska dom aldrig fatta?
Ikväll hade jag Honey bunden  i stallgången. Hon blir helt salig när jag kliar henne på rumpan med piggborsten. En ovan skulle kunna tro att hon var på på väg att sparka, för hon måttar in ändan åt mitt håll, men sedan står hon bara och väntar; KLIA MER, morsan!
Vi tog en liten promenad också. Jag drog fram fodervagnen som jag skramlade med sist, och den kom hon ihåg! Hon körde ner nosen direkt och ville äta, trots att den lät förfärligt. Det finns hopp! Gick lite fram och tillbaka med henne vid sidan och fodervagnen efter oss, och hon var bara intresserad av att äta. Vi gick lite utan kärra också, och Honey var så sprallig och glad.
Mätte Honey och Lasse: Honey 111 och Lasse 97,5. Rediga ungpållar! Mätte inte Leo. Jag tycker han ser ut att ha vuxit, så jag lever det på det ett tag. Mäter jag honom blir jag kanske besviken....

Så här söt är Leo i min jacka

 

Idag har solen lyst. Det har varit ett underbart väder! Det är nästan så att livsandarna återvänder. Igår hade jag tandvärk och var utslagen, men idag var det bättre. Fick för mig att jag skulle vilja köra häst! Zabina behöver verkligen sättas igång. Men så tänkte jag: VAR ska jag köra. Visst på vägen går det hur bra som helst, men vad gör jag om jag får möte med någon? Det finns ju ingenstans att ta vägen! Våran lilla väg är som en rodelbana, höga vallar utmed hela vägen.
Så jag får väl vänta lite med körningen. Igen.

 

 

 

 

Lördag 20 februari

Jobbade till 02.00 i natt och klarade mig undan snön. Men idag! Det har nog inte snöat så jättemycket kanske "bara" 2 dm, men det har blåst småspik, och packat snön till stenhårda drivor. Det är -15, i blåsten känns det som -25 MINST!
Jag jobbar egentligen inatt, men fegar ur pga vädret. En jobbarkompis här i byn ringde och vi kom fram till att vi stannar hemma. Vi får jobba igen tiden, eller ta semester, men hellre det än att sitta i en snödriva!

Jag börjar känna mig deppig av det här vädret. Hästarna skulle jag kunna ge bort till första bästa som går förbi. Det känns som om jag bara fodrar, mockar skit, släpper ut, tar in, fodrar, och så detta bärande på ved!!Och jämt är det kallt både ute och inne. För första gången är jag lite avundsjuk på min fd jobbarkompis som tillbringar 3 månader i Thailand med sina systrar.

Idag skulle jag varit på Shetland Östs årsmöte, men det blev inställt pga av - VÄDRET!  Jag hade verkligen sett fram emot en dag med shettisnördarna, men ingen klok människa ger sig ut frivilligt i det här vädret, inte ens värsta shettisnördarna!
Imorgon skulle jag vara speaker på ÖPS ponnyutställning men det blev inställt pga av; just precis - VÄDRET! Det blir framflyttat till 7 mars. Himla tur att domaren kunde så snart igen. Vi hade tur förra söndagen att vädret var på vår sida på Skogslottenutställningen. Vi hade i alla fall tur med vädret.....

Idag har jag återigen varit lagbrytare. Hästarna gick ut halv 2 och kom in kl 6. Fritte och Zabina skulle egentligen varit ute till halv 10 för att uppfylla djurbestämmelserna, men jag hade inte hjärta att stänga dörren framför nosen på dom. Så kom och arrestera mig, länsman! Det är nog varmt och skönt i en cell på Hinseberg.

 

Tänker idag på en vän och fd granne som var på kaninutställning med sina kaniner i Nyköping, där taket rasade in. Jag ringde honom på em, men han var så stressad, så det blev ett kort samtal. Hans kaniner var kvar i raset, ungefär halva lokalen hade rasat in, men den delen som stod upp var så instabil att de inte fick gå in där just då. Det måste vara hemskt att stå utanför och inte veta hur ens djur mår.
Jävla snö.

 

 

 

Torsdag 18 februari

Ja, vad ska man rapportera om idag då? Snö snö och ännu mer jädra snö är på ingång. Tar det aldrig slut?
Det är ett elände att vara kortbent shettis i denna vinter, Leo syns knappt i gångarna hästarna gjort i hagen.
Jag chipmärkte en arab idag. I stallet fanns även ett dräktigt arabsto som skulle föla om tre veckor. Tre veckor!! Tur att det blir en långbent arab, den kanske kan skutta fram i snön. För att snön skulle var borta om tre veckor, det är väl en nåd att stilla bedja om.

På väg hem från chipmärkningen stannade jag vid min favoritbutik, en köttaffär, och provianterade korv och isterband. Mums!Det är lite dyrare än i vanliga ICA, men köttet kommer från "egen gård", och då äter jag.
 
Ibland är det tur att det inte är bildtelefon.
Jag fick ett samtal ikväll från en jättetrevlig tjej som köpt Kristall, en shettis jag hade för ett par år sedan. Vi pratade och pratade, och Bosse höll på att svälta ihjäl, så jag (eftersom jag är kvinna) tog fram stekpannan, satte den på spisen, tog fram korven, under tiden som jag förde ett samtal. När jag tog fram korvpåsen slank en korv ur och ramlade på golvet. Åke var snabbast fram, sprang i triumf genom huset med korven högt i vädret. Efter sprang Bosse och jag och försökte fånga korvtjuven, och hela tiden pratade jag i telefon som om inget hänt.

Till slut fick vi fatt i Åke, korven var lite småskadad, men jag tvättade av den och la den i stekpannan. Inte f-n får så dyr korv förfaras!

Igår intogs en semla på bageriet under glatt umgänge med Carina. Mycket som ska uppdateras....
Jobbet ringde på em och undrade om jag ville jobba extra en halvnatt. Det ville jag egentligen inte, men naturligtvis sa jag ja. Hon som ringde sa "Du är mitt sista hopp, jag har ringt till alla andra!" Och varför ringde hon inte till mig först då?  Är jag helt sist på prioriteringslistan??
Skit samma egentligen - bra med extra cash! 
I helgen ska vi årsmöte med Shetland Öst, och på söndag ska jag vara funktionär på ÖPS ponnyutställning. Undrar om allt går att genomföra med all snö som ska komma. 
Jag vill ha vår. NU!

 

 

 

 

Måndag 15 februari
Lite dagen-efter-känsla idag. Allt gick så bra igår och vi hade så roligt, så jag har tackat ja till ett erbjudande jag sagt att jag ALDRIG MER skulle acceptera. Men man ska väl aldrig säga aldrig.

TV:n står på i rummet bredvid. Det är utsändning från OS. Inte visste jag att det var snusk på OS! Reportern skriker: Nu kommer Charlotte Kalla!
Det är nästan för mycket information tycker jag.

 

Ett annat program jag såg på idag, inspelat från igår, är Ponnyakuten. Jag undrar nästan om det är sant, eller om de valt ut skådespelarbarn som ska föreställa olika ponnyryttarstereotyper.Om det är sant är det fruktansvärt! Varför köper man ponnyer till barn som inte kan rida? En stackars flicka har en jättetrevlig ponny, och hon sköter den minutiöst, men flickan vill inte hoppa med den. Då skickas Flickkraken på kurs där hon och hennes pappa visas i all sin förnedring med att pappa hoppar före över hindren..... Måste en unge hoppa över hinder? Får de inte leka lite, rida ut, bada i sjön? Vems behov är det som tillfredställs med att tvinga flickan hoppa? Inte flickans i alla fal!
En annan tjej har en maxad Dponny som hon ska använda till gymkhana. Men hästen är rädd för alla gymkhanatillbehör. Den intelligenta tjejen säger att bara han inte är rädd för sakerna kommer han att bli jättebra....  Hästen är 16 år, och försvarar sig med att lämna ridbana och ridhus hela tiden. Men han blir nog jättebra....
En tredje unge, en kille, har en ponny som kan hoppa hus, och han ska hoppa SM. Hoppas han lär sig rida också...
Undrar hur många av dem som kommer att rida som vuxna. Inte nån, skulle jag tro.
Det kanske är lätt att projicera sina egna drömmar på barnen, har man aldrig vunnit en hopptävling måste det kanske tas igen via barnen. Vad vet jag? Jag har ju inga barn. Men jag hoppas att jag inte hade blivit en sån där hemsk curlingförälder som Ponnyakutungarna har.

Tillbaka till verkligheten.

Ikväll tog jag ner halmbalar som vanligt, till strö hos hästarna. Jag märkte direkt att det nog kommit med en mus för katterna var jätteintresserade. En mus! Ha ha ha!När jag skar av snörena på ena balen blev det som ett fyrverkeri av möss! Säkert 10-15 st hoppade upp ur balen. Jag har aldrig sett något liknande. Tänkte på min kompis Ammi i det läget. Hon hade nog fått spader!
Katterna hade fest i alla fall. En och annan slank ner i utgödslingen, och undkom katterna, för tillfället i alla fall.
Det kanske är musår i år. Härommorgonen när vi skulle gå till lagårn hade en eller flera möss byggt bo i Bosses sko under natten. De hade släpat dit hundmatskulor, och tagit en strumpa ur tvättkorgen och bäddat med bland hundmaten. Jag satte en fälla bredvid skorna natten därpå, och fångade en präktigt fet mus. Möss har jag inte så mycket emot. De är så söta med sina pepparkornsögon. Jag får lite dåligt samvete när de sitter platta i en fälla, men jag vill ju inte ha dom inne. Råttor däremot- usch!

Nu är det dags att åka till jobbet!

 

 

 

Söndag 14 februari  Alla Dag!

Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen: JÄVLA TELIA!!
Kom hem igår kväll, till brädden fylld av utställning, och försökte komma in på nätet för att se hur det gått för alla hästar, och alla kommentarer,och skriva av mig om Lasse, men nix. Det gick inte. Nu är det måndag, jag har blivit välsignad av Telia, men jag skriver med gårdagens datum, eftersom det var då det hände.
Pernilla och jag började redan i lördagskväll med att åka till Skogslotten och bygga utställningsringen och bära in priser och sätta upp lappar och lite fix.
Jag måste säga att jag blir imponerad av shettisfolk. I mörkret där på Skogslotten kom två utställare som åkt från Vårgårda och Borås, för att vara med på våran utställning! De bodde i en liten stuga på anläggningen, och hästarna stod i tävlingsstallet.
Dessutom kom folk från Habo, Skinnskatteberg, Västerås. Jag som tycker det är jobbigt att åka 2 mil......

 

Vaknade tidigt förstås på söndagsmorgonen. Lite trött efter att ha jobbat till 02.00. Men vad gör man inte för lite extrapengar!
På lördagen tvättade jag Lasse med torrschampo på hans vita fläckar. Det blev katastrof. Det stod på flaskan att det suger upp smutsen från botten, och det stämde precis! Sedan blev smutsen kvar i toppen på håret...

Men jag tog med mig potatismjöl på morgonen och pepprade på, och det blev mycket bättre!
Lastningen gick på 0tid, hämtade Zigge hos Pernilla, även det på 0tid, och for iväg. De var så snälla grabbarna i trailern! De har aldrig träffats, men det var bara: Tjena på dig du!
När jag lastade ur Lasse på Skogslotten genomgick han en stor förändring. Från att ha varit Lasse som går och sniglar i änden på grimskaftet, blev han nu Winchester Lazer, killen som äger!
Det var så skönt att lämna över honom till Pernilla....tack Pernilla

I själva ringen skötte han sig bra(Pernilla skötte sig också!), och fick beröm av domaren!!

Lasse är en stor kille. Det har jag kunnat konstatera alldeles själv, och nu i ringen blev det väldigt påtagligt med de andra 3 ettåringarna. De var mera "köttbullestuk" och Lasse såg jättefin ut, inte tu tal om det, men kanske inte så mycket shettistyp. Nu tror jag att han kommer att sluta ränna på höjden och han kommer att grovna och bredda, och DÅ blir han Super Winchester Lazer. 

   

  

Bilderna blev inte så värst....men men..
Jag frågade Morgan i pausen vad han tyckte om Lasse, och han sa att han tror att han blir för stor. Mig gör det inget, bara han stannar inom gränsen. Många godkända hingstar är stora, så jag tror att de vill få fram lite mindre. Vi får se. Det blir bete i sommar för Lasse, med eller utan kulor!
Nästa höjdpunkt var Zigge. Han var bånglig och bänglig, och jag sa till de som stod bredvid mig: Den där känner jag inte! Men sedan kom kritiken, då sträckte jag på mig och sa: Det där är min uppfödning!!
Morgan sa: DET HÄR är en hingst jag fastnar för!

Han fick fin kritik, samma poäng som Lasse; 38, men med rådet att spara honom och visa fram på premiering.
Inte illa!!!
  

 

Dagen förlöpte, i kyla och sol. Ute, på min mätplats, var det riktigt behagligt i solen, men ridhuset kändes som en kall gammal matkällare.
Pernillas Fireball blev ChampionHingst, stort Grattis!! Han var så fin Bollen, och visade sin fina trav, något han inte gör alla gånger!
Dagens roligaste/gulligaste kommentar kom från en mamma, som nog inte var så insatt i hästeri. Madde från Habo kom och visade sina hingstar, en gick vidare till championatet, och då frågar mamman: Du ställer väl in dem i hytten så länge?   Hytten-trailern!
Min uppgift under dagen var att mäta alla mini, och alla treåringar. Det var inte det lättaste på en stallplan med snö och is, men det var ingen som var gränsfall, tack o lov!
Jag hade en lånetrailer, och var tvungen att lämna den halv 5, så jag fick göra en snabb sorti. Då var klockan 4, och jag märkte inte hur genomfrusen jag var förrän jag kröp ihop i soffan på kvällen under en fleecepläd. Jag kunde inte bli riktigt varm! Hade tröja och långkallingar på mig, men var ändå frusen in i märgen.
Vem f-n uppfann vinterutställningar????

Vi hade en jättetrevlig dag i alla fall. Det är så härligt med allt tugg runtomkring, att träffa likasinnade, att se fina hästar. Finast för dagen blev Anki Hasslings pärla Abigale, näst finast Natasja från Vårgårda, så lite betalt fick de för sin långa resa!

 

 

Fredag 12 februari
Nu har nästan hela veckan gått! Jag har helt enkelt inte hunnit uppdatera. Börjar nog bli gammal. Börjar bli förresten - jag ÄR redan gammal!!
I tisdags, efter diverse turermed en annan hovslagare, blev Fritte av med sina skor. Jag ville helst att han skulle bli skodd av ordinarie skomakare, så han fick vara utan skor till torsdag. Men han gick så bra utan skor; slapp  snöstyltorna, så nu får han vara barfota! Kanske till och med kan köra någon dag!

Nostalgi- Zabina och ZickZack i det gröna....

 

Den här veckan har vädret varit väldigt ombytligt. I tisdags kväll när jag åkte till jobbet var det -14, när jag åkte hem kl 7 på onsdag morgon var det bara -2. Nu är det bara några gr kallt, men det blåser småsnålt. Brrr!
Pernilla och jag har gjort en runda på stan idag, och köpt lite småsaker till söndag. Söndag-utställningssöndag.
Man kan ju undra vad det är för sorts supernördar som ordnar ponnyutställning i februari, och svaret är: Shetlandsnördar! Det är 53 hästar anmälda från i stort sett hela mellansverige. Jag ska åka knappt två mil för att komma dit, och det tycker jag är jobbigt! Men så kanske jag inte är en riktig shettisnörd...
Det är min favvisdomare på söndag, men tyvärr ska jag inte skriva, och det tycker jag är tråkigt. Det var bestämt sedan ett år tillbaka, men nu är jag bortpetad och utbytt. Märkligt egentligen - först blir jag skickad på kurs för domarsekreterare, och sedan får jag inte skriva. Jag har väl inte skött mig...

 

Igår, torsdag hade vi storfrämmande. Veine Eloona och Bamse! Han hade växt massor sedan sist! Åke var kaxig mot sin bror, och stackars Bamse fick gömma sig under skohyllan en stund. Sedan gick det bättre.

   
Bamse tar skydd hos mamma Eloona                    Åke- visst ser han ut som en liten gubbe!

 

Hundarna var inne en stund medans vi var i stallet. När vi kom in igen, hade småpojkarna dragit ner min jacka från en hängare, och gjort en stor våt fläck på den. In med den i tvättmaskin, och sedan åkte Eloona och jag och fixade mat. Då kom jag på att min plånbok snurrade i 40 gr i maskinen!!  Plastpengarna klarade provet, tack o lov, det var sämre med själva plånboken. Jag la den på tork, och nu är den hård som horn. Men det var ändå dags att köpa ny. Jag hade annat i den, som efter tvätten såg ut som pappersmassa, hoppas att det inte var något viktigt...

Imorgon blir en hård dag. Fixa Lasse, hämta trailer, fixa Skogslotten, och till råga på allt ska jag jobba extra i morgon natt! Jag hade inte råd att säga nej. Det är bara en halvnatt, 5 timmar, men i o m att det är helg får jag tio timmar kval övertid. Vem kan tacka nej till sånt?

 

 

 

Måndag 8 februari
                Alla dessa dagar som kom och gick, och inte visste jag att det var Livet.

 

Jag undrar om det är många vuxenpoäng på P1? Eller pensionärspoäng snarare...

När jag åker till o från jobbet har jag börjat lyssna på P1. Det är många bra program. Sporten på P4 orkar jag inte med, och reklamen på musikkanalerna gör mig galen. Så då blev det P1! Det är allt möjligt intressant; samhällsprogram, repris från morgonens Ring P1, men när det blir Kulturkvarten stänger jag av. Hellre tyst än kultursnobberi.
Nu när jag jobbar halva nätter och åker hem kl 02.00, är det tyvärr ingen sändning på P1. De har lagt in ett vågskvalpljud, som väl ska verka lugnande på oroliga själar som inte kan sova, men jag blir bara kissnödig av det.

I lördags natt när jag jobbade blev det lite dramatiskt. Snöröjningen i stan är under all kritik, höga vallar, is och halka. På väg in till en farbror höll jag på att gå ner i spagat pga is, och vid nästa besök där, när jag stod och fumlade med nyckeln i porten hör jag bara ett dovt bonk bakom mig. Min arbetskamrat låg raklång på isen! Hon hade slagit handlöst bakåt, och slagit i huvudet. Hon var helt borta, och sa, när hon låg ner; Vart ska vi gå?
En tjej som sett allt från en bil, tvärnitade och kom till undsättning och hjälpte till att resa upp B-M. Hon var groggy och jag fick leda henne till bilen. Vi åkte tillbaka ner till vår central, och sedan fick B-M skjuts till akuten.
Usch det var en otäck upplevelse! Ringde B-M idag och hon hade fått en hjärnskakning och var öm och blå i hela kroppen. Tacka för det efter en sån vurpa! Hoppas hon snart är tillbaka på jobbet, hon är en bra jobbarkompis.

Det är lite kul att få nya jobbarkompisar.

En natt jobbade jag med en tjej som är född och uppvuxen i innerstan, en riktig stadsböna! Vi pratade om hur vi bor, jag berättade om mina små shettisar, och hon visste hur stor (liten) en shettis är, för hon hade varit på ponnyridning med ett syskonbarn.
Efter att jag berättat om shettisarna blev hon lite tyst, och jag såg hur hon granskade mig lite i ögonvrån. Till slut sa hon: -Nä Marie, jag måste fråga dig, RIDER du på dom där små hästarna?!?!
Jag gapskrattade och sa att nej, det gör jag inte, för då går dom nog av, men jag kör med dom.
-Jaha finns det travlopp för såna där små? blev nästa fråga.
Men jag försökte förklara att jag kör med dom framför en vagn, och ut i naturen, och INTE travtävlar, utan försöker  träna dressyr och precisionskörning också.
Men hon såg mest misstänksam ut. Folk överlag undrar nog vad man håller på med....

 

Nu är det 6 dagar kvar till utställningen. Min trailer är inte besiktigad, så jag ska hyra en av en kompis. Jag tycker själv att jag har varit ganska duktig med att träna Lasse, men han kanske får spatt och spader bara av att komma in i ridhus. Vi får se. Roligt ska det bli i alla fall.
Lasses farmor, Carina, stod för dagens skratt i lördags. Hon skickade sms: Lycka till imorgon, glöm inte att skicka sms och berätta hur det gått.
Först hoppade jag högt: Herre jösses, är det imorgon!!! Men sedan kom jag på att Carina var ute i god tid, VÄLDIGT god tid, en vecka för tidigt!

 

 

 

 

Torsdag 4 februari

Vi fick snö igår, och det blåste småspik. Snön drev ihop överallt, stora hårda drivor. Hästarna gick inte ut förrän på em, och de vände i dörren och ville gå in igen. Men några timmar fick de allt vara ute.
Jag var lagbrytare igår igen. Jag är en sån där djurplågare som har spiltor till Zabina och Fritte. Jag VET att en häst som står  i spilta måste vara ute 8 timmar varje dag. Den får bara stå i spilta 16 timmar/dag.
Tyvärr vet inte Fritte och Zabina om det.

När de går ut i vanlig tid, går hästarna och strosar i hagen, äter middagsmålet ute, och vid tretiden börjar de stå och vänta bakom lagårn - vänta på att dörren ska öppnas så de får komma in igen. Det spelar ingen roll om de varit ute i åtta timmar eller två. Då ska de IN!

Jag skulle vilja se minen på Fritte och Zabina om jag stängde dörren framför nosen på dom; tyvärr, ni har två timmar kvar innan ni får gå in. Ojoj då blev de inte glada....

Visst är det bra att djurskyddslagar finns, och de har kommit till för att folk inte sköter sina djur. Men i vissa fall silar man mygg och sväljer elefanter.

 

Ikväll kom Little Miss Sunshine! Det blir inte så ofta nuförtiden, så desto roligare när hon kommer. Jag passade på att utnyttja hennes flinka ben idag, och hon fick träna lite med Lasse. Han var lite dum först, ville inte följa med, men hemåt gick det bättre! Han är fin att se på Lasse, och han visade jättefin trav idag. Jag borde ta honom till ridhus, han har aldrig varit i ett, men vi har ju så långt till ridhus. Jättelångt. Det tar nog en kvart dit. Till fots.....

En annan som var glad att Elin kom var Fanny. De har en speciell kontakt de två.
Åke har varit duktig idag. Inte en kiss inne! Några korvar har jag plockat, men inget annat. Det tar sig!

 

Jag tror jag har en förkylning på G. Halsen har varit ond i dagarna två, och idag har haft ont i huvudet och näsan känns täppt. Men det är väl sånt man får räkna med i dessa tider.
Jag ska jobba fre-lör-sön natt, och jag har INTE råd att vara hemma!

 

 

 

Tisdag 2 februari

             
HURRA!! HEMSIDAN FYLLER 1 ÅR IDAG!! HURRAAAAA!
Antalet besökare är nästan fjortontusen! Mamma mia. Tänk om man fick en krona för varje besökare, men istället får man ju betala för sidan. Roligt är det i alla fall. Men jag tycker att NÅGON kunde sagt något om den andra hemsidan/den här.
I morse lastade vi ut fyra kor från logen som skulle vandra vidare till andra jaktmarker. Dom var inte precis samarbetsvilliga, så efter det blev det stressigt till dagens höjdpunkt: semmelstund på caféet med Carina.

Eftersom det inte gick att se på tvn, tog jag reda på tillverkningsnummret på boxern, och for till stan för att skaffa ny fjärrkontroll. PUCKO! En ny fjärrkontroll skulle kosta 695, en ny inspelningsbar boxer 1195 om jag band upp mig på 24 mån. Så det valet var inte så svårt. Tänk om jag köpt det på en gång när fjärren gick sönder, tänk så många steg jag hade sparat, när jag ränt fram o tillbaka och bytt kanal.
En sak som jag inte förstår - står det någonstans i några bruksanvisningar att man måste ha snopp?
OFTA säger expediterna: du kanske har en gubbe hemma som kan hjälpa dig? Och så ler de lite så där försmädligt. Dom skulle bara veta hur det går till här i huset. Det är jag som monterar allt från IkeaBillyhylla till Boxer. Bosse har för länge sedan slutat ge goda råd. Tack o lov.

 

Boxern var alltså snart inkopplad, och nu kan vi se alla program och lite till. Det kom till ett par kanaler också, och alla ligger på nya ställen, men med en modern Boxer är det ju en baggis att navigera mellan programmen! Och det bästa av allt: jag behöver aldrig mer missa Hem till Gården!! Bara det är ju värt 1195!!

 

Ikväll börjar min sykurs, men jag har lämnat walkover den här terminen. Av  12 tisdagar jobbar jag 10. Visst jag börjar inte förrän 21.00, men jag är rätt seg, i alla fall när tisdagen är sovdag. Så den här terminen får de klara sig utan mig. Det blir nog inte så svårt.

 

Bildbevis - Unge Herr Bisonoxe äter kraftfoder ur hink! Obs - kaninen i bakgrunden!
   

Ikväll har jag dessutom miljötränat Honey lite. Tog med henne ut i grimma, och tänkte dra rockarden lite bredvid henne. Framför rockarden står foderkärran, och när jag flyttade på den hoppade Honey högt. Så jag tog den och skramlade med istället. Hon var lite rädd, visst, men inte värre än att hon kunde äta krossad havre i kärran varje gång jag stannade till.
Hon blir nog bra.

Men jag ska sluta med bomullsvantarna. Inte för att jag ska slå henne, men jag måste glömma hur rädd och försiktig hon var i börja, och behandla henne som hon är NU; en helt vanlig, kanske lite försiktig, ettåring.
Läste i GB vad Veronica skrivit, och kollade upp på Honeys sida vad jag skrivit om hennes höjd. Jag mätte Honey ikväll och hon är 110,5, inget annat.
Lasse fick också en dos miljöträning med foderkärran, men han reagerar helt annorlunda - han blev arg när jag körde, för han skulle äta!

Nu ska jag ta en öl, sätta mig framför tvn och se veckans höjdpunkt: So you think you can dance, och heja på Russell, Legacy och Mollee. Jag undrar om det går att börja träna nu och bli så där duktig?

Jag börjar med att titta på programmet tror jag. Och om någon ringer eller jag blir nödig är det bara att pausa programmet- vi har ju boxer med hårddisk nu förtiden!

 

 

 

 

 

Måndag 1 februari
Hurra! Jag har överlevt januari!
Februari är en kort skitmånad, så snart är det mars. Yesss!
Igår hade vi fint främande. Pernilla och Zigge kom gåendes i kylan över gärdet. Zigge är så himla fin! Han har verkligen kommit rätt. Hade han bott kvar här hade han nu varit kullös, men hos Pernilla får han en chans. Pernilla har flyt i sitt avelsarbete nu, så bara det håller i sig ska det väl gå vägen för Zigge.

   
FIIIIN!                                                             -Blire nått fika, eller?

Zigge är så frän, helt orädd gick han upp på trappen och hade nog gärna kommit in bara dörren varit öppen.

Idag har det äntligen blivit lite varmare!!! Termometern visade på bara -1 i morse, och mitt på dagen var det    t o m +1!! Underbart. Vi eldade för kung och fosterland ändå, så en stund på em fick jag öppna dörren och svalka mig lite. Det blir stressigt med vedeldning när det är kallt. Det blir kallt och utkylt på en gång när det slocknar i pannan, men idag gjorde det inget, men vi eldade på som vi gjort senaste dagarna. Vi hade ett berg av ved i höstas, men berget har så att säga gått upp i rök. Hoppas det räcker nu bara säsongen ut.

 

När vi hade fel på all teknisk apparatur i huset för några veckor sedan, la även fjärrkontrollen till tvn av. Vi ser nu lääänge på samma kanal, och bråkar om vem ska pallra sig upp ur soffan och byta kanal. Men ikväll gick det inte att byta till 5an. Jag som ville se nörden som inte kunde se tjocka människor. DÅ kom jag på att 1 februari måste man söka om kanalerna. Och hur gör man det? Jo med fjärrkontrollen.

Jag var inne i stan i en tvbutik när fjärrkontrollen gick sönder, men var tvungen att ha ett nummer som står bakpå boxern för att det ska bli rätt. Fjärren är heldöd, annars hade jag kunnat köpa en billig fjärr på Claes O, men då måste den gamla funka, för man förde över signalerna eller hur han nu sa....

Det kanske är någon som läser det här som har en fjärrkontroll till en Dilogbox till övers?

 

En stilstudie på Åke:
  

Visst är han söt?

Lite före jul fick jag en påminnelse från min gamla hemsida att det var dags att förnya den. Jag tänkte först radera den, men gick in och kollade lite och ändrade och fixade, så om någon vill se finns den här:
www.marieclaesson.se . Synpunkter mottages tacksamt! Jag kanske ska återgå till den där jag kan fixa allt själv, det är ju det som är halva nöjet med hemsida, tycker jag.
Förr i världen, i min ungdom på stenåldern, tyckte jag det var jättekul med klipp och klistra och mina fotoalbum var konstverk med urklipp från tidningar, bokmärken osv. Nu heter det Scrapbooking, och man kan gå kurser och köpa färdigt material. Märkligt. Allt måste heta något! Och helst på amerikanska.

 

 

 

 

Lördag 30 januari
Ibland undrar jag om jag är riktigt klok.

I morse när jag från lagårn gick jag inte till postlådan och tog tidningen, för jag var bergsäker på att det var söndag. När sedan Bosse frågade efter tidningen skrattade jag åt honom och sa att det kommer väl ingen tidning på söndagar!!  Men skrattar bäst som skrattar sist.
Men hela dagen har jag haft en konstig känsla ett det är söndag idag. Kanske något trick? Någon som trollat bort en dag för mig? Fast den är ju inte borta, alla andra vet ju att den finns...

Ja ja , det är väl så här Alzheimer börjar. Har nog fått alzheimer light.

 

I alla fall kommer jag ihåg den här dagen för 6 år sedan. Då var det fredag, och ganska mycket snö, och sådär  10 minusgrader. Ammi och jag for till Öland tidigt på morgonen, till Löttorp och hämtade hem Lisa!! Jag hade inte varit och tittat på henne innan, bara sett henne på bild, och hon var det allra sötaste lilla knyte jag sett! Tyvärr var det före digitalkamerornas tid, så jag har inga bilder på henne som valp, i datorn.

     
Lisa från i somras, sover gott i trädgårdsstol.              Lisa 6 månader, i ett scillahav

Vilket trauma vi utsatte den lilla valpen för! Två främmande människor kommer och tar henne, ut i en bil, och kör 30 mil, utan mamma, utan trygghet. Lilla Lisa skrek hela vägen från Löttorp till Kalmar, sedan insåg hon att vi kanske inte var så stolliga, så hon snodde ihop sig i mitt knä och sov resten av vägen hem. Och sedan var det aldrig några problem med Lisa. Hon har varit världens bästa hund. Hon bröt benet när vi haft henne i 10 dagar, och så åt hon råttgift och fick ligga på sjukhus en natt när hon var ett halvår, men det är saker som inte varit hennes fel.
En alldeles utmärkt snäll hund har hon varit! Och inte skällig! Våra fördomar om pudlar som bjäbbiga och ettriga har hon helt satt på skam. Jag trodde inte ens att hon kunde skälla först, för hon var så tyst. Men sedan Bettan kom in i familjen har vi fått höra på pudelskall....

I morse var det -22 här. Det är nog nu tycker jag. Men man ska väl inte klaga, det finns alltid de som har det värre. På Haiti t ex. Förresten varför säger man i Haiti i media? Jag trodde Haiti var en ö, och då säger man väl PÅ? I alla fall såg jag en hemsk bild i en tidning på en liten pojkkrake, utan kläder, med tårar i ögonen, och han räckte fram handen mot fotografen. Och vad gör fotografen? Jo tar en bild!! Om han sedan gav pojkkraken något att äta eller dricka vet jag inte, men första impulsen är att ta en bild!! Att han kanske fick Årets Bild var nog det viktigaste. Fy fan. Och vad äter och dricker alla journalister och fotografer? I en intervju fick en journalist frågan var de bodde och han svarade att de hittat ett hotell som inte var så skadat!?!?!! Men vad i h-e! Ska en journalist bo på hotell när det finns hundratusentals utan bostad?
Fy fan igen!

 

Över till något helt annat, som de säger på tv.
Jag fick några bilder på Lasse liten igår också. Liten och liten, fin är han i alla fall! Han kom så fint i galopp genom snön, men innan jag hann zooma och få klart hade han brytit av till trav. Typiskt.
   

Fina Lasse med sin fjälla Honey

 

 

Fredag 29 januari
Har det varit en enda dag i januari med plusgrader? Jag tror inte det. Den här vintern börjar kännas väldigt lång och efterhängsen. Nu ikväll har vi -17. Det är 16 minusgrader för mycket. Men ganska vackert är det.

  
Trägården i vintervila. En blek sol har lyst idag.    Vårat skruffiga hus gör sig rätt bra i snön - man ser inte alla skavanker!

För ett par dagar sedan gick en skrapa sönder i utgödslingen. Utgödslingar är liksom datorer, helt suveräna när de fungerar, men går de sönder är man ställd. Vi hittade skrapan i gödselkulverten, men bulten som håller fast skrapan var borta. En servicekille kom idag och satte dit skrapan, och ikväll har Bosse och jag haft det stora nöjet att gödsla ut 3 dagars bajs efter 42 kvigor. Det blir en del kan jag säga. Skraporna orkar inte med allt på en gång, så jag stod i ena änden och skrapade för hand det som tjoffsade ihop sig, och Bosse skötte andra änden.
Hela tiden hade jag en fånig melodi i huvudet: Nu är det slut på veckan, nu är det fredagsmyyyyys!
Jo, det var ett jävla fredagsmys.

Förresten, servicekillen som kom och hjälpte oss är Gustav, son till våra vänner Ammi och Pelle. Jag tycker det känns som det var i förra veckan vi var hos dom och Gustav sprang runt i blöjor och var allmänt busig. Nu är han vuxen och jobbar som serviceman på Alfa. Men jag blir ju inte äldre?
Märkligt!

 

Dagen idag har jag tillbringat en bra stund i telefonen för att få ihop plats och domare till treårstest. Och jag lyckades! Testet blir det 29 augusti, vi ska vara på Norf, nära för mig och Pernilla som ska hålla i trådarna. Det ska bli spännande och mycket roligt! Och jag kanske får en egen treåring att visa.... mer om det kommer.

Visst är kryptiska antydningar i folks dagböcker jobbiga!

 

Lite nytta har jag gjort idag, förutom bajskörandet. Med en valp i huset torkar man golv ganska ofta, men det har blivit mycket bättre med Åkes kisseri, så idag tänkte jag: NU ska det in mattor! Det är lättstädat utan mattor, men ser kalt och kallt ut utan. Men nu åkte nya äkta mattan från Rusta på. Det tog ungefär en halvtimme, och sen var den mattan invigd....

Annars är Åke rätt duktig, och är ganska lätt att läsa av när han blir nödig. Han är lättsam och följsam, går hellre med mig än med de fyrbenta tanterna när vi är ute. Han är totalt respektlös mot Tummen, konstigt nog. De andra hundarna törs inte mopsa sig mot henne, men Åke struntar fullkomligt i att hon morrar och nafsar efter honom. Han bara fortsätter att dansa runt henne och skälla.
Vi får se hur det går inatt. Tummis ska natta över här, hennes husse och matte är ute och svirar!

 

 

Torsdag 28 januari
Bakdörren istallet, den som hästarna går ut och in i, är en tung gammaldags dörr. Gångjärnen är hemmagjorda, och själva upphängningen består av två sprintar som slagits in i dörrkarmen och sedan hänger dörren på dom. Under årens lopp har dörrkarmen börjat murkna, och den nedre sprinten fäster dåligt i dörrkarmen.

 

Alltid när jag är i stallet har jag ordentliga skor på fötterna, sommar som vinter. Att gå som Tilde i Bonde söker fru: barfota bland hästarna är både ohygienskt och obetänksamt tycker jag. Så jag har alltid skor med stålhätta så jag ska vara på den säkra sidan.

 

Vad menar jag nu med de här omständiga berättelserna?

JO: trots mina välinpackade fötter i jodphurs med stålhätta skadade jag foten igår. När hästarna skulle in genom ovan beskrivna dörr, såg jag hur dörren åkte på sned, och jag skulle försöka sparka upp den, samtidigt som Happy skulle in. Och hon Skulle Bara In!
Så jag fick dörren över foten, och det gjorde ont så jag såg stjärnor och sa fula saker!

 

Nu är jag halt som en gammal ardennermärr.
När jag hade släppt ut hästarna idag lyckades jag dessutom ramla pladask på en isfläck. Foten blev varken bättre eller sämre, men höften! Jag trodde först att jag landat på en isklump, men när jag kravlat mig upp förstod jag att det var mobilen som jag fått under höften. Den måste vara av alldeles utmärkt kvalité, för den klarade att bli klämd mellan tung tant och hårda backen. Kanske skulle skriva till Samsung och berätta vad en av deras modeller blivit utsatt för. Och klarat sig!

 

Om nu någon förfasar sig över att jag varit hos hästarna fast jag inte varit på jobbet, så är det inte mycket att göra åt. Har man barn kör man dom till skola och dagis när man sjuk, och jag tar hand om  mina hästar.

That´s life.

 

Lille Leo fick skägget klippt för ett par veckor sedan, och fram kom det allra sötaste trekantiga huvud man kan tänka sig på en bisonoxe, förlåt, shettis. Eftersom Lasse ska visas på Skogslotten om 14 dagar tänkte jag att han måste också snyggas till, så jag klippte skägget på honom ikväll. Han blev också fin! Så nu är tjejen i församlingen; Honey, den skäggigaste av de tre åringarna! Omvända världen. Jag har fått stränga order av en exmoormänniska att INTE klippa vare sig skägg eller öron på en exmoor. Så då gör jag inte det.
Jag har försökt träna Lasse lite, ja inte idag presic... och det går rätt bra. Han är vaken och följsam. Först hade han lite svårt att trava, men jag lyckades få honom att förstå att man kan springa bredvid matte, och följden av det har blivit att han tappat skritten och bara taktar och vill trava. Suck.
Men det är ju två veckor kvar till utställningen. Gott om tid. Inte.

Nu får Linda och Carina ursäkta, men jag hoppas att Lasse får max 38p. Då blir han en jättefin valack. Får han 39 får man ju dumma griller i huvudet att TÄNK om han kan bli godkänd! Jag vill inte ha en hingst!!! Men stallet fullt av fina valacker, det har jag inget emot.

 

Jag försökte utöka Leos foderstat häromdagen med en nypa korn, men då blev det tvärnit. Han skulle INTE äta korn inte! Så jag återgick genast till hans noga uträknade kraftfodergiva: 1 skvätt betfor, och 1 nypa musli. Jag kan även krydda på med lite flytande B-vitamin. Äntligen!

Stackars Leo får gå i hagen med snö ända upp till magen. Hans "bästa" kompis Lasse jagar honom, och Leo har inte en chans. Sedan vänder jakten, och Leo jagar Lasse, men som sagt - Leo har inte en chans...
Lasse och Honey går mest ihop och kuttrar och gosar, och Leo får tränga sig in i gemenskapen. Det är väl som med barn, två leker bra, men inte tre:
Two is a company, three is a crowd.

 

Tisdag 26 januari
Nu är det kul med datorn igen! Tänk att man kan bli så beroende av en pryl. Men all information om allt finns på nätet. Som någon sa: stannar internet,stannar världen.

På fm idag hade vi ko och kvigflytt. Vi flyttade ut en kviga från lagårn till logen, och tog in två från logen och band upp i lagårn. Det låter som ett ganska okomplicerat projekt, men kvigorna var inte med på noterna. De brallade iväg, och ville inte alls bli flyttade. Vi motade ut dom från logen och in på baksidan genom stallet. På så vis var de i alla fall i hästhagen hela tiden.
Grannarna kom och hjälpte oss, och som gentjänst följde vi med dom ner till deras lagård och hjälpte till att vända en ko som fått löpmagen på sne. Det är en ganska dramatisk operation, som naturligtvis en veterinär gör! Kossan måste läggas, dras omkull, på höger sida, läggas på rygg, och då sticker veterinären in en tjock nål, 15 cm lång och fäster magen mot buken. Sedan ska kossan över till vänster och sedan resa sig. Den här kon var inte ett dugg sprattlig, hon låg så snällt när vi bökade med henne. Jag har varit med förut och då har vi fått lägga ner dom flera ggr om, och man far som en vante när de sparkar, och slår med huvudet.
Hoppas hon mår bra nu.

 

Fritte mår litebättre i alla fall. Då mår jag också bättre!

 

Nu ska jag jobba tre nätter, på mitt schema står 2 helnätter och en halv, och i bemanningspappren på jobbet står det tre halvnätter. Så jag hoppas jag får åka hem kl 2. Det är rätt skönt. 
Igår hämtade jag Leos pass på posten (Konsum) så nu är han en riktig registrerad shettis. Fast han ser mest ut som bisonoxeunge.

 

 

 

Måndag 25 januari
I AM BACK!!!!!!!!
Satt idag i Telias telefonkö. Först får man säga vad ärendet gäller: BREDBAND, sedan knappa in vad man vill prata om, så jag tryckte på knappen för faktura. Då kan man ju tro att man kommer till avd för fakturor gällande bredband. HA HA HA!! Inte i Telias värld inte!! Satt i kö som nr 72 till att börja med, och när jag kom fram till en levande människa fick han koppla mig vidare till fakturaavd för bredband, för det kunde inte han svara på frågor om. På fakturaavd (efter att ha stått i kö som nr 29 till att börja med) blev jag vidarekopplad IGEN till en människa som hade hand om ärenden som gått till inkasso.
I love Telia.

Men det var en vänlig människa. Hon hade nog tagit ett par Sobril, för hur jag än skällde blev hon inte arg. Och skällde gjorde jag. Men hon lyckades svara på varför jag fått dessa 1600 kr som krav, och det berodde på att faktureringsavd fått problem och inte kunnat skriva ut fakturor kvartalsvis, utan det här var mina kostnader från april till december.
-Du har väl märkt att du inte fått någon faktura på länge, sa hon.
Men det hade jag inte. Och varför kunde de inte ha svarat när jag skickade brevet till dom!!??

-Du kunde väl ringt, sa hon.
Då visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta.

Men nu är det betalat och jag är tillbaka!!!!

Det är tråkigt på hästfronten. Fritte har fått fångkänning igen. Hur kan en häst som får samma mat varje dag utveckla fång?! Jag börjar hata själva ordet fång. Ett fång ved/halm/hö är ett uttryck jag inte använder längre. Jag hade medicin kvar efter Nicklas så på eget bevåg har jag satt honom på en buttakur. Han svarar rätt bra på medicinen. Han går ut i hagen när de andra ätit upp sitt lunchhö. Det kan vara skönt med svalka för hovarna om de är ömma tänker jag.
Jag har kvar två storbalar hö av sämre kvalité (inte sämre hygien) som jag fått från Norf, och det kommer väl till pass nu. Fritte är snäll och äter, muttrar bara lite grann.

Det är så lätt att säga att "min häst ska inte behöva lida när den blir sjuk" osv, men hur ska klara mig utan Fritte när den dagen kommer? Och den dagen verkar bara komma närmre och närmre. Jag märker att jag blir allmänt irriterad och grinig när Fritte är sjuk. Han är ju min Fritte!!!

 

Lille Leo är ett glädjeämne. Det har skett ett stort genombrott i hans foderstat: han äter kraftfoder!!! Varje kväll får han en egen hink med en skvätt betfor och en nypa musli (seriös fodring) och han äter upp det och sen slickar han hinken ren!
När hästarna går in i sina boxar på kvällen, går alltid Leo ut i lagårn. Sedan kommer han in i stallet och äter sitt kraftfoder. Efter det går han runt och spankulerar, äter lite ensilage hos kossorna, buffar på katterna och är allmänt charmig. Ibland får han på sig grimma och blir borstad och hovkratsad.
Det finns många åsikter om Leo när han får göra så här. Vilken bortskämd häst!! säger de flesta. Vaddå bortskämd? Om han äter sin mat i gången eller boxen, spelar det någon roll? Och det är inte så att jag försöker få in honom i boxen men han inte vill utan jag låter honom få som han vill. DÅ hade han varit bortskämd! Nu ser jag det bara som en kul rutin att Leo går och spankulerar.
En kväll när han kom in och var snöig la jag min jacka på honom, och sedan gick jag upp på skullen och tog ner hö. När jag kom ner igen hajade jag till, det såg precis ut som om en rödhårig människa stod på alla fyra i stallgången!! Men det var ju bara Leo....

 

I lördags var jag på domarsekreterarkurs i Tranås. En bra kurs, med mycket prat och åsikter. Kul att träffa likasinnade.

 

Tisdag 19 januari
Nu vet jag varför Telia hatar mig.
För ett halvår sedan fick jag en faktura på avgifter - de hade räknat om mina bredbandskostnader!! Så jag skulle betala retroaktivt 1600 kr för en bredbandsuppkoppling som fungerar 1 gång av 5. Aldrig i livet tänkte jag, och skrev en syrlig kommentar, skickade tillbaka fakturan, och har sedan dess inte hört ett enda ljud. Förrän häromdagen när stora släggan kom: de hade skickat allt till inkasso, så nu är kostnaden nästan 2500.
Jävla Telia.

Jag har betalat, och hoppas få tillbaka pengarna, men vad har man att komma med som gräsrot. Svar: inte ett skit. Men om jag hyr en lägenhet, kan då hyresvärden komma efter halvår och säga: Nu vi har räknat om din hyra, nu får du betala 400 extra för vintermånaderna som var så kalla.
Skulle inte tro det.
Jävla Telia.
Nu sitter jag på bybibblan, på en pinnstol och skriver på ett tangentbord som är så skitigt att tangenterna fastnar i nertryckt läge. Skärmen är så liten att det känns som att titta i en lins på en kamera. Men de har installerat en modern mus som är så snabb att jag knappt törs röra den. Men datorn är det bromsolja i.... passar dåligt ihop....

Men jag ska väl inte klaga, det är ju gratis!
Jävla Telia.

 

I natt var det premiär på nya schemat - halvnätter. Det kändes rätt bra att åka hem kl 2. Jag sov till halv 8, hade nog gärna sovit till 9, men kl 9 hade vi träff med veterinären för att vaccinera valpar. Jag hämtade upp Kicki och Petter, och på vägen hade vi stämt träff med Sigge och hans matte och husse. Åh så kul att se grabbarna igen!!!! Sigge var störst, och han hade fått lite utstående hår lite glest, så han kanske blir lite strävhårig vartefter. Grabbarna lekte och brottades, de såg först jättesnopna ut när de fick se varandra ungefär som : Finns du fortfarande?

Vaccineringen gick bra, och vi pratade även kastrering med veterinären. När de är 6 månader kom vi överens om att kulorna ryker. Sigge också, men Petter ska nog få några valpar efter sig och Kickis tik Sally. KUL!

 

  I söndags hade jag lite hästpyssel. Little miss Sunshine kom till oss, och vi tog på Lasse och Honey träns. Leo fick också prova på att ha bett i munnen, men tränset var rätt stort. Ett sånt där nyckelringsträns skulle nog passa honom! Lasse och Honey brydde sig inte, de är duktiga dom! Anledningen att jag vill vänja i alla fall Lasse vid träns är att han ska visas på Skogslotten den 14 februari, och jag tror nästan att hingstar måste ha träns, från 1 års ålder.

 I lördags gick jag på promenad med fölisarna, förlåt, unghästarna. Tog en i taget, klädde på dom reflexer, brösta, benreflexer, grimskaft runt magen, allt som en tanke på förberedelser inför framtida körning. Lasse och Honey är så duktiga och följer så fint trots att det är kolsvart ute. Förresten följer fint är väl för mycket sagt - det är jag som följer dom! Honey har en jättebra skritt, och hon tar verkligen ut steget. Jag går som en gammal tant, är livrädd att halka, men såna tankar har inte hästarna.
Nu när jag sitter här kom ett sms på telefon. Jag har glömt att gå och fika hos en kompis!!! Hur är detta möjligt? Ska sådana människor få leva? Om du läser det här, så svara jag när jag kommer hem. På min virusmobil försvinner de flesta funktionerna en efter en.

 Måste ta itu med den biten...

 

 

Lördag 16 januari

Dagarna bara går och går, och det verkar -faktiskt- som att den värsta vintern har släppt greppet.  Härommorgonen på jobbet hörde jag en ensam talgoxe i stan, ett härligt ljud i kylan!

Hästarna börjar fälla sin vinterpäls. Ja inte riktigt, kanske, men det fastnar en del hår i plastborsten i alla fall.

Jag har kommit på att Honey har väldigt kort minne. I höstas gick det hur bra som helst att ta på grimman i hagen och leda in, men igår fick jag inte ens klappa henne i hagen! Hästarna går bara ut och in genom stalldörren och hennes grimträning sker inomhus, och vips! så är uteträningen bortglömd. Jag leker lite med tanken att visa henne på ÖPS utställning 21 februari, men det det blir nog mest en tanke. Vinterutställningar är ingen höjdare. Tycker jag. Men andra verkar vilja visa året runt, så det kanske är kul... Lasse ska nog visas på Skogslotten i alla fall.

Från och med måndag börjar jag på mitt nya schema och jobbar bara halva nätter. Det kan nog bli bra, jag har svårt att sova på dagtid ibland. Men det är tråkigt att jag inte får jobba ihop med samma tjejer, de har ju liksom blivit mina arbetskamrater, ochvi har lärt os varandra. Men jag är ju en flexibel, utåtriktad människa, nåja, så det ska väl inte vara några problem att hitta nya kamrater.
Jag hade medarbetarsamtal med min nya chef igår morse innan jag gick av, och det var ett bra samtal. Inga utsvävningar åt något håll, bara jobbprat. Min nya chef är en vänlig själ som vill att vi är delaktiga i jobbet. Att hon desutom gav mig en chokladask på min födelsedag gör ju inte henne sämre! Fick ett mail med grattis, och tyckte det räckte, men när jag kom till jobbet fick jag även en ask choklad. Me Like!

Min dator, eller rättare sagt Telia har sagt upp bekantskapen med mig. Nu sitter jag på bibblan och uppdaterar, och har även betalat några räkningar. Jobbigt att ha folk omkring sig när man skrive. Bredvid mig, vid nästa dator sitter en kille och klickar, och med jämna mellanrum stryker han händerna genom håret, lutar sig bakåt och suckar högt. Jag som troddde alla tyckte det var kul att sitta vid en dator!
Dessutom är min mobil trasig. Jag kan ta emot sms, men varken ringa eller ta emot samtal, och i telefonbutiken sa de att det troligtvis är ett virus!! Det är väl som på Vårdcentralen, kommer de inte på vad det är för fel på en så drar dom till med virus. Jag måste lämna in den, men det kostar väl som som tre nya telefoner, så jag får väl ta till reservtelefonen.
Tekniken och jag - inte kompisar för tillfället!

 

 

Måndag 11 januari
Hurra för mig på min födelsedag! 

För en massa år sedan, när jag var så där 6-7 år var det mycket prat om sekelskiftet och jag kommer ihåg att jag frågade pappa hur gammal jag skulle var då? 43, sa pappa, och jag vet att jag gapskrattade! 43!! urgammal!!
Nu har det gått 10 år till...

Jag har fått massor av hälsningar både i min GB och på FB. Kul!

Dagen idag bestod av att sitta och ta emot  presenter, och det hela direktsändes i tv....

Nästan.
Som vanligt lyckades jag röra ihop det mesta, men till slut hade jag fixat en räkpaj och en köttfärspaj och två banan/ananaspajer, så på sätt och vis blev det ju paj av alltihop ändå.
Jag var in till stora trivselstaden Norrköping på em och fixade till håret - stora saxen och ett par liter färg. Jag började färga håret för många år sedan, och då får man hålla på. Bra blev det i alla fall, och kort! Räcker inte till en tofs längre.
Min frissa är en fd granne, och eftersom jag inte varit där sedan maj var det mycket som behövde uppdateras. Vi går alltid ut lite löst först, pratar om oss, och hennes pojk, att hon skaffat en katt osv, men sedan blir det riktiga Hänt i Veckan skvallret: Har du hört... har du sett...och HON då... med HONOM... näää....är det sant?

En mycket givande em med andra ord.

 

 

Söndag 10 januari
I fredags åkte Mårten hem till sin nya matte igen. Jag hoppas det ska gå bra nu. Även Bamse åkte hem till Eloona och Veine.

Nu är det bara Åke kvar och han ska inte åka någonstans! 
                                
Mårten sov så gott i nya husses knä när vi fikade.
Fick ett sms från Eloona i lördags:
Hej! Nu har han spytt i bilen, bajsat på mattan oh kissat på tidningen så det går åt rätt håll.
Veine?? Tänkte jag först, men sedan förstod jag vem det gällde....

Eftersom jag i förväg visste att valparna skulle åka i fredags, och att jag skulle jobba på natten planerade jag hela fredagen i detalj, och vår rara miss Sunshine kom och tog stallet, så jag skulle få sova några timmar. Men jag hade inte tagit med kolik i planeringen...  Bosse ringde in efter en stund på soffan och sa att Zabina hade kommit in från hagen och hade kolik.
Första tanken var förstås: NEJ inte kolik på jourtid!! Dyrt!!
Men andra tanken gick naturligtvis till Zabina som hade ont i magen. Elin gick med henne lite, och sedan tog jag över. Hon var rätt så pigg när hon kom ut, men så fort hon kom in stod hon och krafsade med hoven och såg eländig ut. Zabina bor i spilta - inte lämpligt för kolikhäst - och den tomma spiltan har jag fyllt med halmbalar, annars hade det varit lätt att flytta runt hästarna; Happy till den tomma spiltan, och Zabina in i boxen.
I stället tog jag bort allt farligt i stallet, och strödde upp stallgolvet, och så fick hon gå lös i stallet.
Inte nog med att det var -20, Zabina var sjuk, jag skulle jobba också!
Så med en lista förmaningar till Bosse åkte jag till jobbet. Det kändes inte bra. Termometern i bilen sjönk och sjönk tills den stannade på -25. Det kändes INTE bra!

Bosse ringde vid 11, då såg Z bättre ut, gladare blick, och hon hade druckit lite melassvatten som jag gjort iordning. Nästa rapport kom vid midnatt, då hade Zabina trängt sig in i den tomma spiltan, stod där med Oskar kanin på ryggen och åt hö!
DET hade jag velat sett. Men då var hon som vanligt igen tack o lov!
Hemma igen lördag morgon, KALLT,och vattnet i köket har frusit. Tack o lov bara där! Vattnet till logen hade också frusit, så Bosse fick vattna djuren där med slang och balja. Det går ju bra, men tar tid.
Inne i huset har vi så varmt att ett par flugor kommit fram! Vedpannan är helt super att ha, men ved går det åt.

Jobbade natten till idag också, och ÄNTLIGEN är temperaturen på ensiffrigt. Bara -7 när jag åkte hem. Känns härligt!

Ikväll knackade det på dörren rätt sent, och Bosse sa direkt: Nu ligger någon i diket, och mycket riktigt, så var fallet. Det var en vän som satt fast ända nere vid Pizzerian i grannbyn, så hon hade fått en bra promenad till oss! Bilen var lätt uppdragen med våran bil, ingen traktor behövdes. Tur att det "bara"var -7 och inte -25 som i fredags. 

 

 

Onsdag 6 januari
Kallt Kallt och åter KALLT!
Finns det inget politiskt parti som kan ta tag i såna här problem? Jag menar; man har uppfunnit microchipet, landat på månen, konstruerat Facebook, ska det då vara så omöjligt att få lite lagom temperatur?
Är det inte sånt miljöpartiet borde jobba med?

Jag har jobbat två nätter igen. Det är ingen stor hit att hoppa in och ut ur en bil i kylan, men trots det trivs jag bara bätte och bättre på mitt nya jobb. Det är säkert kärringprat där också, men hittills har jag inte märkt så mycket av det. De jag har träffat är trevliga, och har tagit bra hand om mig! Det är rätt skönt att vara lite anonym, och verkligen lämna jobbet när man jobbar en bit bort. Gamla jobbet ser jag hemifrån, och man springer på anhöriga och personal lite överallt. Då är det rätt skönt nu, att ha lite distans till jobbet.

Det nya schemat jag fick verkar inte så pjåkigt när jag fått vänja mig. Det kanske inte är så dumt att jobba kortare nätter. Jag har lite svårt att sova, vaknar efter ett par timmar och har svårt att somna om. Det ska bli kul att prova det i alla fall. Innan jag provat vet jag ju inte.

PI-Pernilla var här en snabbis idag. Hon hade varit på ÖB och fyndat. De ska sluta med hästgrejor, och Pernilla hade varit där i helgen och köpt; ridhjälm, sadel, ryktborste, fleecetäcken för 350 kr. För allt!!!
Hon var där igen igår och köpte en sadel för min räkning, en brun 16 tumsadel. Den var himla fin i modellen. Troligtvis är väl sadellädret från magen på någon gammal ödla, men skit samma, den håller i alla fall att rida i för 243 kr! Jag får väl smörja lite oftare. Tanken är att Honey ska ha den. Snyggt med brunt till hennes mörkbruna färg. Nu ska jag bara gå ner 50 kg så jag kan rida henne själv.... vem skrattade?! Jag har ju två år på mig!

Tiden känns nu lite som en transportsträcka fram till lite varmare väder. Jag orkar bara inte ut med hästarna i kylan! De klarar sig nog, det är värre med mig. Att sitta still på en vagn i 15-20 minusgrader är i alla fall JAG för gammal för. Brr!

Snön är fin, men ställer till det lite. Ikväll kan inte spårvagnarna i stan gå pga snö. Lite konstigt är det nog, en stor koloss till spårvagn ska väl kunna trycka undan snön utan att behöva slira av rälsen?
En annan som var ute och slirade ikväll var Carina. Hon fick hjälp upp ur diket av Bosse, och efter en liten stund kunde äventyret skådas på FB.
                      Det är Carina som är fotograf, Bosse sitter i traktorn, Carinas bil är i högra hörnet. Och så snöar det.... 15 minusgrader och snöfall, det hör inte till vanligehterna.
Jag undrar om det är nysnö?
Finns det något fånigare uttryck än nysnö? Det är väl självklart att det är ny snö? Det är väl ingen som åker upp och kastar ut gammal snö?! Eller?!

 

 

 

Söndag 3 januari
Sent igår kväll fick jag ett sms från Mårtens matte; det funkade inte med hennes katter, så hon kunde inte ha kvar Mårten. Naturligtvis svarade jag att hon fick komma tillbaka med honom, men jag blev lite irriterad! Tänkte några elaka tankar, men de tog jag tillbaka när hon kom med Mårten. Hon var uppriktigt ledsen, grät, och ville inte alls egentligen lämna honom.
Jag blev ledsen själv, och lovade att inte sälja honom på stört, utan vänta lite. Blir det bara lite bättre väder brukar hennes katter var ute mesta tiden, och då kan Mårten få vara ifred.
Mårten var så glad när han kom hem. Han slogs med brorsorna och försökte tutta på mamma, men det gick inte! Jo slåss med brorsorna gick bra. Det blev lite hårda tag, men sedan slocknade alla tre i korgen.

När nya matten gick stod Mårten vid dörren och gnällde! Då kom det en tår i mina ögon också...
Vi har kommit överens om att Mårten fortfarande tillhör nya matten, och att hon ska ta hem honom så fort vädret tilllåter, och de hemska katterna kan var ute.

Mårten hade med sig en så fin igloo som nya matten lämnade kvar. Det uppstod en liten dispyt om vem som skulle få vara i den...
  
-Det är mitt hus, säger Mårten. -Mitt också!säger Åke.   Sedan kom dom på att det kan vara mysigt att vara 2.

Under hela igloofighten låg Bamse och sov. Han är lugnet själv!

 

På em var jag hos en tjej med en minishettis och hjälpte henne att passa in en sele, och vi tömkörde även lite grann. Han var så duktig den lille! Det var första gången han hade sele på sig, och jag satte tömmen i grimman för det var lite dålig passform på huvudlaget - stora stela skygglappar. Han var så duktig och fattade att svänga.
Nu ska hon tömköra lite själv, och skaffa rockard, och sedan ska jag hjälpa henne att spänna för. Det ska bli kul! Oftast pratar jag med shettisfolk som redan är frälsta och inne i allt med utställningar, hingstar, och folk, så det var kul att träffa en riktig novis! Naturligtvis ska jag försöka få med henne i föreningen, fattas bara annat!

Ikväll mätte jag mina fölisar, som förresten inte alls är några fölisar längre, utan ettåringar. T o m lille Leo som är 4 månader räknas som ettåring.
I alla fall har jag mätt dom den 1:a i varje månad, oktober november och december, och höjdkurvan går uppåt på alla 3.
Lasse är nu 96, har växt 3 cm sedan 1 oktober.
Leo är 72,5 han har växt 8,5 cm sedan 1 oktober, inte illa!!
Honey är nu 109 cm hon har växt 7 cm sedan 1 oktober.
Fortsätter Leo i den här takten blir han väl D-ponny innan han är 3 år!

 

 

Lördag 2 januari
Kallt, kallt, kallt!
10-11 minusgrader. Kallt, men idag har det varit soligt och vackert i alla fall. Allra vackrast är det när man får vara inne och titta ut. Det är brass i vedpannan hela tiden, och hela tiden är det ett tjafs: nu får du hämta ved, nej det är din tur, nej jag var ute sist osv.
På fm kom Pia och Ove och hämtade Sickan. Så nu är de bara två kvar. Lite som 10 små negerpojkar; och sen var det bara en. Men det dröjer lite, Bamsen åker inte förrän i slutet på nästa vecka.

På em gjorde jag en specialare i stallet. Det verkar som om kylan ska hålla i sig, så jag tog en matta och spikade upp framför bakdörren i stallet. Jag fick bra hjälp;
  
Leo kollar noga vad jag släpat in....                          ....och så här blev det

Leo var så söt och rullade sig på mattan, Men då hade kamerabatterierna tagit slut. Han är inte lättskrämd inte! Jag hoppas att mattan inte ramlar ner inatt, då får nog Fritte slag!
    
Ett fall för Biggest Looser? Zabinas breda bak.                  En kamel? Nää det är ju en xmår!

Bettan har varit hemma i två dagar, och nu är hon helt återställd, och är samma gamla TokBettan. Första dagen var hon lite avig, men det kan man ju förstå, hon lämnade sina valpar och kom hem hit och fick se vad vi haft för oss under tiden hon varit borta. Men nu är hon som vanligt, biter i byxben, pratar högljutt, och vill hela tiden vara med när det händer något.

Malliga Bettan - äntligen hemma igen!!    

 

GOTT NYTT ÅR!!!!!
Fredag 1 jan 2010
 Två dagar utan dator,den jädra bredbandsmaskinisten tog vissst kompledigt över nyår. Men det var inget jag hade beviljat! Det är ganska frustrerande att inte komma ut på nätet efter sådär femtifjorton försök. Databeroende? Jag! Näääää

Vädret är kallt, hästarna är så rena och fina när de kommer in. Pälsarna är riktigt uppburrade på dom. Stallet har klarat kylan bra. Jag sätter halmbalar för bakdörren för att hålla kylan ute. Fritte, som bor närmast dörrn, brukar ha frysta hårda bollar bakom sig, men med halbalarna håller sig kylan ute.

Vägen till oss är att jämföra med skridskois. Jag hade en svag förhoppning om att kanske köra släde, men då måste nog hästarna rundskos och ha fyra brodd i varje sko. Så det projektet ligger på is tills vidare. På is!!! Ha ha ha!

Nyårsaftons kväll tillbringades hos Pia. Vi for dit med tre valpar och tre vuxna hundar. Smällandet hade redan börjat hemma, men Fanny var inte så orolig ändå. Hos Pia hade valparna cirkus, nya golv att utforska och pinka in reviret på!
Det märks att man börjar bli gammal. Vi åt räkor, och rostade bröd, sedan satte vi oss i Pias soffor och inväntade tolvslaget så att vi äntligen fick åka hem. Det skulle varit för 20 år sedan!
Fyrverkerier förstår jag mig inte på. Det vore väl ingen fara om det verkligen var kl 24 på nyårsafton som det är fyrverkeritid, men nu börjar det två dagar innan och håller på ett par dagar efteråt. Det är INTE roligt när man har en rädd hund!
På em idag smällde grannen av ett par riktiga rökare, och Fanny bröt ihop. SKIT!

Våran Bettan har kommit hem!!! Nyklippt och fin trippade hon in här, och blev helt ställd när det hoppar fram tre valpar! Blicken hon gav mig sa: Men matte, vad i h-e är det här??
Valparna lärde sig på två röda att det inte är någon idé att försöka smöra för Bettan, svaret blir alltid: morr.
Men hon är inte dum, säger bara ifrån, och det har hon all rätt i världen att göra.
Sä här söta är Bettans valpar, och uppfödare Eva!

 

*************************************

2009 

 

 

 

30 december
Aldrig får man vara riktigt glad....
Jag fick hem mitt nya schema idag - inte så roligt. Schemat jag gått på tills nu har varit jättebra, bara två nätter i sträck, och var tredje vecka ledig. Men nu ska jag jobba kortare nätter - alltså i stort sett dubbelt så många nätter, och friveckan gick upp i rök.

Men jag trivs jättebra med mina nya arbetskamrater, och min nya chef är toppen, så det är väl bara att beska med.

 

Ute är det kallt som bara den! Tack o lov att det inte blåser, vårat hus är inte precis välisolerat. Vedpannan går för högtryck, och det är hela tiden ett tjafs om vem som ska hämta in ved. Jag tycker Bosse ska bära in den, han är ju karl, och är starkare än mig, men då håller han på jämlikhet! Kvinnor kan!

Det är rätt stor skillnad på att bara ha tre valpar hemma. Men inte på ljudnivån, de tre som är kvar sjöng lika högt som sex i morse innan vi kom ner och kunde släppa ut dom. Men tack o lov kissar och bajsar dom inte för sex.

Hos hästarna har jag infört en ny rutin, eller rättare sagt tagit bort en rutin. Fölisarna får inte dia på morgonen längre,de får vänta tills de får gå ut. Det blev inga protester alls igår morse när det var första dagen. De åt så snällt sitt kraftfoder.
Happys juver är litet och ganska slappt, så det är väl mest för det sociala det ska dias. Både Happy och Lasse är så stora och kraftiga, så den där mjölkskvätten gör nog varken till eller ifrån.
Ikväll har vi varit hos Pia och Ove en stund. Vi taktikade lite inför nyår. Det blir räkor, mums!
När vi åkte hem stod biltermometern på -17. Det är kallt!
Nu har jag sett mitt favoritprogram på tv; So you think you can dance. Än har jag inte hittat någon favorit, de sista 20 är inte uttagna än. Jag är helt fascinerad av hur de kan dansa, en del ser ut att inte ha några leder i kroppen, och en del hoppar så högt att tyngdlagen måste blivit upphävd.

Nä, nu är det goodnight. Ska läsa lite i Twilight. Jag har lånat den engelska versionen av Elin, och det går förvånansvärt lätt att läsa. Jag bryr mig inte om att slå upp de ord jag inte förstår, oftast kan man ju förstå sammanhanget, men om orden kommer tillbaka och jag fortfarande inte kopplat, då blir det lexikon!
Natti, natti.

 

 

29 december
Nu är glada julen slut slut slut!
Ska bli skönt att kasta ut granen om någon vecka och köpa ett knippe tulpaner och sätta på köksbordet. Min favoritblomma! Den ger en hopp om våren - men inte före jul. Julgran och tulpaner; nej tack!

Idag blev jag så glad! Fick ett telefonsamtal från min nya chef, som frågade om jag vill vara kvar året ut. Ja, 2010 alltså. OM jag vill! Jag får lite sämre schema, men allt annat är bättre än mitt gamla jobb. Nya chefen hade pratat med gamla chefen som sagt att det var ok för henne. Tror fan det!

Idag är det måndag, imorgon är det tisdag (vilken slutledningsförmåga!) och då ska valparna till veterinären för besiktning och vaccinering, och sedan är de leveransklara. Tre åker imorgon eftermiddag, en på fredag, och en nästa vecka. När valparna var födda fick jag panik för att de var så många, och HUR skulle jag kunna sälja 5 valpar i juletider?
Men nu är dom sålda, och nu har jag lite panik för det. Det har varit så intensivt med dom hela tiden. De har varit med oss hela tiden, legat hos oss på soffan, bitit i fötterna när vi sitter och äter, galopperat över golven som en hästflock, och nu ska de flytta hemifrån. Mina valpar!!
Visst, de kan inte bo här jämt, men nu är de som mysigast. Men jag antar att det blir lugnt och skönt när de väl åkt. Det blir ganska mycket att mocka efter dom....

Vi var på vår favoritbutik Östergyllen idag. Inhandlade en säck musli till Leo som vägrar äta korn, betfor, linpellets, Raceway och havre. Men nu skulle det bli annat!
Jo hejsan! Han stack ner huvudet i pytsen, tog några frön i munnen, skakade våldsamt på huvudet, och sedan var det färdigätet. Men han kanske vill ha fil till muslin....

 

Annandag jul 26 december
På fm var jag på väg till en chipmärkning, men fick stanna i Norsholm, på macken, och gå på toa. Hade jätteont i magen och åkte hem! Jag tror att det kan bero på för många mandariner, jag har svårt att tåla för mycket citrusfrukt.
Men det är ju så himla gott!
Magen blev mindre ond på em i alla fall.

Lite varstans läser man, och hör, att folk är såååå trötta på julmat, och måste köpa pizza istället. Ursäkta!
Först ska man stressa med att köpa allt och laga till, och efter 2 dagar är man trött på alltihopa?!?! Jag tycker skinkan är jättegod, och jag gjorde jättegoda köttbullar, de kan jag äta till o med tre dagar i sträck!
Köpte skinka och malt kött i min favvobutik: Britta och Lennarts Nära kött. De säljer kött från egen gård. Jag hade tur när vi var där, dan före dan före dopparedagen - det enda i skinkväg som fanns kvar var två snuttar på sammanlagt 2 kg. Inte mycket, men det räcker till Bosse och mig.
Griskastrullen åkte fram när vi kom hem, men jag tyckte skinkorna såg konstiga ut. De var inte ett dugg konstiga, men de var kokta! Bosse höll på att få ett sammanbrott, han äter i stort sett bara dopp i grytan, men tack o lov fanns det skinkspad på rulle på Ica.
Tänk om jag kokt en redan kokt skinka!?
Men jag hörde en som var värre; hon trodde skinka var kokt, satte in den i ugnen för griljering. Vilken miss!! Men en rolig historia blir det ju av det.

Efter nyår ska det bli andra bullar i stallet. Hästarna ska igång!
     
Snart ni, väntar andra tider......

 

 

 

Juldagen 25 december
Nu går juldagen mot sitt slut, och här har julen gått ganska spårlöst förbi. Jag jobbade natten till julafton, men bara till kl 02.00, och behövde inte sova så länge dagen efter. Vi var i Forsby som vanligt på julaftonsförmiddag. Det blir inte riktigt detsamma när Bengt är sjuk och inte hemma. Men vi måste hålla traditionerna vid liv, sånt är viktigt på julafton!

Jag jobbade natten till idag också, och sov till ca 13.00.
Jag jobbade på en ny bil den korta natten. Det är en fördel med nya jobbet att man ser hur folk har det. Det kan i o f s vara både beklämmande och tragiskt, men samtidigt får jag se hur det ser ut inne i många hus som jag tidigare bara passerat på utsidan. Vi var bl a hos en som bodde ensam i en stoooor villa, med tunga ekmöbler, och höga ekpaneler runt väggarna. Stora persiska mattor och tunga gardiner. Flott!

Men sedan finns det ju andra som bara har i stort sett sin säng i ett stort rum fullt med blöjkartonger. Så det finns verkligen kontraster!

Det var ett riktigt vackert julaftonsväder!! Vitt på träden och ca en dec snö, och kallt. Men nu är det visst slut med det. I morse när jag åkte hem var det +2 och regn. Suck. Aldrig får man vara riktigt glad.

 

Här inne har vi inte så mycket jul, mer än juldukar och en julgran. Så här ser den ut:

 

Den högg vi i skogen, med hundarna i släptåg; ytterligare en jultradition som måste hållas! Plastgran - näää, då är jag hellre utan! Det var med viss bävan jag tog in granen. Sex valpar i en julgran är inte vad jag hade tänkt mig, men de tycker nog också att den är vacker (eller kanske för stickig), så dom låter den vara. Förutom att de tycker att det är en utmärkt plats att gömma sig under granen, och kissa en skvätt. Eller de kanske tycker granen verkar torr.

Dagen före dan före julafton utförde vi en annan jultradition.Åka till Maxi och julhandla på kvällen. De har öppet till 22.00, och vi var färdighandlade ca tio minuter före stängningsdax. Det är ganska lugnt att handla så dags.

För övrigt begriper jag mig inte på julstress. Om det är något man kan säga med 101% säkerhet så är det julens inträdande varje år. Att man då vaknar den 23 och kommer på att det är dagen före julafton förstår jag inte. Jag har inga släktträffar nuförtiden, men förr visste jag ett år i förväg om julen skulle firas hos mig eller inte, för det turades vi om med, så att MAN KUNDE FÖRBEREDA SIG I GOD TID!!! Så är inte fallet för de flesta. Märkligt, som kamrat Carina säger!

Det är nästan så jag känner mig stressad över att inte vara stressad.

 

I stallet har jag mer jul än inne, även om det blev lite för lite granris i år. Så här ser det ut i stallet:
      

                         
Det är lite röda pärlgirlanger också, som inte syns på bilderna. Happy demolerade pyntet direkt, som jag satte upp på hennes och Bonnies dörrar. Som exmoor har hon myyyycket längre räckvidd över boxdörren än grannBonnie med sina 85 cm.

 

Goda grannar? Nä vars, inte speciellt....

 

Så mycket julklappar har det inte blivit. Mer än från Tummelisa förståss! Hon är en hejare på att handla julklappar!
Jag ska handla julklappar till mig själv när valparna flyttat hemifrån: NYA MATTOR! De vi har nu i vardagsrummet har blivit rejält inpinkade, fast jag försökt med tidningar. Men mista lilla kvadratcm som inte täcks av papper hittar valparna direkt och måste pinka in reviret på.

Dagen före julafton  hälsade jag på gamla jobbet. Det gick smärtfritt. Inga nostalgikänslor! Känns bara bra att vara därifrån. Jag hade med mig Åke, och gick in till en favorittant och visade honom. Jag knackade på och gick in och sa som jag brukade: Någon hemma?
Tanten svarade direkt: Jaa Marie, ska du jobba?!?!
Då blev jag lite glad och lite rörd.

 

 

 

 

Måndag 21 december
Vintersolståndet inträder idag. Årets längsta natt. Nu går vi mot ljusare tider. Äntligen!
Häromdagen hörde jag på radio att eftermiddagarna redan blivit längre i min landsände. Men jag orkade inte lyssna på förklaringen, jag håller på 21 december som dagen När Det Vänder.
Bara vetskapen om att det blir ljusare får mig att må bättre.Även om det bara rör sig om sekunder till att börja med, så KÄNNS det ljusare.
I min favoritbok Bondepraktikan står det att " om stubben bär hatt Tomasmässenatt, då blir hela jorden fullsatt med gröda". Jag tyder det så att hatten är snö, så då blir det ett bra år!

 

Något annat som är bra är att alla valpar nu är sålda! Idag var våra vänner Eloona och Veine här, och de hade äntligen bestämt sig för lille Melker. Melker är Elins favorit, och nu får hon ju träffa honom ibland. Mycket bra! Melker och Mårten är nog mina favoriter, efter Åke förstås. De är lite lugnare än de andra, och vill gärna ligga på bröstet och gosa. De är också lite kortare i kroppen och mulligare än Lennart och Sigge. De två är jättebusiga, men allra busigast är Sickan.

 

Ikväll har jag varit på möte på mitt nya jobb. Mina gamla arbetskamrater skulle nog inte känt igen mig, för jag sa inte mycket. På det hela taget tycker jag om mitt nya jobb och mina nya arbetskamrater, har hittills bara träffat trevliga människor. Mötet varade mellan 18.30 och 20.30. Jag hade tänkt åka till något storköp och handla, men ångrade mig och åkte hem.
På mitt gamla jobb, där jag fortfarande har min tjänst var det grötfrukost för personal i fredags. Då brukar alla bli inbjudan, mammalediga, sjukskrivna och vikarier. Men inte jag inte. Där ser man vad man betyder efter 22 år på samma ställe.
Men ja ä inte bitter!

 

 

 

 

Söndag 20 december     
Nu minsann, är det rejäl vinter! Läser man kvällspressen så är det snöchock och köldchock, och jag vet inte allt vad vi ska bli chockade av. I norr har man -35 gr. Som om det skulle vara så speciellt? Det har dom väl varje vinter?Jag antar att Tiger Woodshistorian är urmjölkad, så då passar det med en liten väderchock. Vackert är det i alla fall, kallt, lugnt soligt, och massor med rimfrost på träden,

Jag har jobbat två nätter till, och sovit riktigt bra däremellan. Nu jobbar jag natten till julafton, och julaftonsnatt nästa gång. Då blir jag rik! Vi har kolossalt bra helgtillägg, vi Kommunalare.

Jag har länge tyckt att min lille Leo är så lik någon, och inte kommit på vad eller vem, men nu vet jag. Han är en spitting image av en myskoxkalv! Lurvig, bred panna och skägg. Han är så charmig, den lille. Lyftahovarträningen fortskrider, och han gör framsteg. Chockframsteg!

Nu är det snart jul igen. Eftersom jag sover på julafton blir det inte så mycket ståhej. Men en skinka och lite köttbullar ska det bli. Det ska inhandlas i morgon i närbelägen köttbutik.
Hoppas ett E och V kommer imorgon. Nu är Lennart såld, och den enda som är kvar är Melker. Kommer han dit vore det jättekul! Han är så charmig, lugn och gosig.
Lennart ska till tjejen som var och tittade i fredags. Kul att han kommer att bo nära, då har man chansen att få se honom framöver.

I år har jag inte skickat ett enda julkort. Slarvigt! Förr var jag så duktig, gjorde egna julkort, klippte och klistrade, men nu orkar jag inte ens skriva färdiggjorda julkort. Att skicka via mail är en variant, men det blir så opersonligt. Att vara en bland femtielva som får  samma julhälsning - praktiskt, men inte alls lika kul som att få ett med snigelpost. Nu låter jag väldigt otacksam - chockotacksam, för jag har redan fått mailjulkort, och det är kul, visst, men ursäkta en gammal tant - det var bättre förr. På den tiden när det fortfarande fanns en post!

 

 

 

Torsdag 17 december
Vinterns första snöstorm. Vi har varit skonade, men både norr och söder om oss har det varit besvärligt med mycket snö. Men nu ska väl alla vara glada? Det har ju kommit snö, gubevars, och tänk så glada barnen blir! Barnen? Det finns väl inte en unge över 10 år som bryr sig om snön? Inne och spela dataspel, det är tidens melodi. Jag vet inte när jag såg en unge på skidor senast.... nej då måste man dra till fjällen och hyra stuga och åka i backe.
Det här med snökaos är också lite intressant. Varför hör man aldrig talas om snökaos norr om Dalälven? Här är det kaos bara det är nattfrost på trottoaren.
Folk är lite "roliga" också. Först sopar man fram bilen ur snön, skrapar rutor rena från frost, sedan sätter man sig i bilen, kör iväg och blir förvånad över att det är halt! Det finns ett samband: snö-frost-halka. Och måste man ge sig ut om det inte är nödvändigt? Som nödvändigt räknas INTE cigarettinköp, filmhyrning osv.
Jag ska inte slå mig för bröstet och vara besserwisser, men jag har i alla fall inte åkt i diket pga halka någon gång (än är väl bäst att tilllägga). Jag kör på tantvis, lugnt och försiktigt.
Bättre bortkommen och omkörd, än omkommen och bortkörd!
Det har blåst otäckt idag. Hästarna kom ut senare än vanligt, och de ville vända direkt och komma in igen. Leo gick inte ens ut, han var med mig inne och mockade. Han är som en liten gubbe, ser lite gammal ut på nåt vis.

   

Ingen koskräck inte!

Jag fick lite, lite hästenergi idag. Jag band upp alla tre fölungarna i gången och borstade och kratsade hovar. Honey och Lasse är så vana nu att vara ensamma, så de reagerar inte när kompisen försvinner. Honey och jag gick en promenad också, och hämtade posten. Hon är lite rolig Honey. Trots att hon är rädd för allt, är hon ändå orädd. Hon törs gå med mig fast det är kolsvart och vi ser konstiga saker, och det bryr hon sig inte om. Men när jag tog posten ur lådan hoppade hon högt.
Märkligt.
Jag mätte Honey, och hon var 107cm, så hon har växt ytterligare sedan mätningen i början på december. Hon är stor och grann. Jag fick svar på bilderna jag skickade till Morgan Johnsson ang hennes x-benthet, och han trodde inte att det är någon fara. Jag kunde sova lugnt, det är nog borta tills hon blir tre år. Så nu vet jag det! Har Morgan sagt så, så blir det så

 

Julen närmar sig med stormsteg. Jag har förberett nada. Men det brukar bli jul i alla fall. Om jag varit kvar på gamla jobbet skulle jag varit ledig alla tre juldagarna, men nu föll det in arbetsdagar på det här schemat. Natten till julafton och julaftonsnatten. Ingen höjdare. Att gå på 21.00 på julafton är inte hela världen, men att jobba natten innan, och behöva sova bort julafton, DET är tråkigt.

Nu ska det väl bli en vit jul också, om alla prognoser stämmer. Som dom alltid brukar göra.

 

Idag fick våran innekanin flytta till stallet. Det blev för trångt med två marsvin och en kanin i samma bur. Han verkade inte tycka att det var så pjåkigt i stallet. Där kan han skutta runt lite också, här inne går inte det för hundarna blir tokiga.
    
Oscar - nybliven inhysning i stallet                              Katterna väntar på ... ja vad väntar dom på?

 

 

 

Onsdag 16 december
FEM dagar sedan sist. Det måste vara rekord. Det ska nog inte upprepas.
Det största som hänt nu är att det blivit vinter. Kallt, snö och det är helt ok, men det blåser småspik, och det är inte ok. Brrr.

Jag har jobbat två nätter, måndag och tisdag natt. Var på en ny bil igen, med Maggan, och vi hade jättetrevligt! Jag är glad över alla mina nya arbetskamrater. De har tagit bra hand om mig.

Mina gamla arbetskamrater träffade jag ikväll på julbord. Vår genrösa arbetsgivare ger varje år något till sina undersåtar som kallas trivselpengar. I år var det den svindlande summan 300 kr!! Mamma mia. Vi funderade länge: 2 veckor i Thailand, varsin ny bil, totalrenovera våra hus, men så kom vi fram till att vi ville äta, och då blev det julbord. Mums!
Förresten var det bara 5 av mina gamla kamrater som kom. Sedan avdelningen delades för snart ett år sedan är delningen i det närmaste total, och inget görs tillsammans.  "Förr i världen" hade vi fester ihop, gick ut och åt ihop, grattade varandra på hela avdelningen, men nu är allt uppdelat. Så var det med den förbrödningen. Jag ska inte klaga, jag har tackolov sluppit därifrån, men det är ju pga av detta som jag sökt mig därifrån.
I alla fall var det skitkul att träffa den lilla skaran som kom! Men när man har slutat på ett jobb är man på något sätt ute, och det känns som ett avslutat kapitel. Men jag saknar mina arbetskamrater!!!!

Nu har jag inte slutat definitivt, men jag hoppas....

Julbordet var fint och välförsett. Trots att jag inte äter kött blev jag inte besviken. Det fanns sill, Jansson, omelett, lax, pate´och Ris ala Malta, och godis så det räckte och blev över.
I dessa sjukdomstider är jag lite skeptisk mot sån där offentlig mat, som folk går förbi och nyser på och tappar hår på, men jag bet ihop. Det var ju GRATIS!

Jag har fått ett så gulligt mail idag, det kan  läsas på Senaste nyttsidan!

 

 

 

Lördag 12 december
Igår var jag halt. Sträckte fotleden när vi lastade djur från logen. Det kändes inte först, men när jag kom in och satte mig still DÅ började det värka som tandvärk. Jag lindade runt en fleecelinda - varmt och skönt, och idag är det onda så gott som borta.
Idag har vi varit i skogen och hämtat en tallruska som jag satt i min plåthink utanför huset och lindat en ljusslinga i. Det blev fint. Jag tog granris också, och det får bli morgondagens projekt att linda granris runt balkongräcket och hänga dit en ljusslinga. Hundarna var helt stolliga i skogen. Jag satte på Fanny en tröja, för att skydda hennes tuttar både mot kyla och vassa grenar. Hon hatar verkligen att ha tröja! Hon ålade sig i bilen på väg till skogen så när vi kom fram satt tröjan som en korsett vid bakbenen.
Det verkar som om det är lite vinter på väg. Det har blivit kallare och ikväll har det kommit lite snö.
Ja, det var det roligaste som hänt de här dagarna - gäääääsp!

 

Torsdag 10 december
Idag fick jag göra en akututryckning till Stuteri Pi och hjälpa till att ta in hästarna. Pernillas lilla Velvet hade fått för sig att rymma, och gick låååångt ifrån de andra. Varken mamma Dilba, eller Velvet brydde sig. När jag kom var hon tillbaka i hagen, men Inge och jag tog in dom i stallet för att förhindra ytterligare rymningsförsök. Dom hade absolut inget emot att att gå in lite tidigare. Och jag hade inget emot att leda dom; ett Guldsto med 42 poäng i ena handen, ett Championföl och en (blivande) diplommärr i den andra. Inte varje dag man håller i såna dyrgripar!

Här är den lilla rymmaren när hon var en vecka gammal.

Vi fick hem bilen idag som varit på ansiktslyftning. Nya lampor på instrumentbrädan så man ser vilka funktioner som är på. Inte så dyrt heller, drygt 500 kr.

Fick en lapp från Transportstyrelsen som det så vackert heter. De skrev att jag inte får köra med min trailer för den är inte besiktigad!! Märkligt!! Så vitt jag vet har jag inte fått någon "inbjudan" till besiktiningen. Men den lappen kanske har kommit underst i någon hög...
Tur vi inte visste det här i tisdags Pernilla! Men det gick rätt bra ändå.

 

På em kom Hubbes valpspekulanter. En trevlig pappa och en rar dotter. Hon skrek direkt när hon fick se valparna: Där är han! Hon var jätteglad över sin hund, och han kommer att få det super! De bor bara en liten bit utanför stan, och dom lovade att komma och hälsa på. Pappan var nog lite nervös inför hundköpet, och frågade mycket. Men det är jag bara glad för, hellre en ödmjuk valpköpare än en besserwisser!

Det blev lite sent i lagårn ikväll, men vad gör det? Vi har tagit hem Bengts klippmaskin, en gammal Alfa-maskin- tung som en

skördetröska och med ljudnivå som en sådan också. Jag klippte bort värsta svettpartierna på Fritte, det luktade INTE gott!
Nu är han lite racerklippt, behöver inte ha täcke. 
Jag passade på att klippa 2 kvigor också. Den ena var snäll, och den andra halvsnäll. Dvs hon var snäll att klippa på ena sidan, men levde rövare när jag klippte den andra. Kvigor är rätt viga, hon sparkade och träffade, fast jag stod långt fram vid huvudet på henne.
Vi har tänkt att vi skulle klippa alla till jul. Nu är 15 klippta, bara 18 kvar.....

 

 

 Onsdag 9 december
Lasse får VISST tutta utomhus!

Urdålig bildkvalité (mobilen)  men ett bildbevis i alla fall! Det är fruktansvärt geggigt precis där dom står, det är där Bosse kör med traktorn, men bara dom kommer ut en bit i hagen är det bättre.
Idag hade jag en sådan Bettanabstinens så jag var tvungen att fråga Eva om Bettans besökstider, och det gick bra idag. Lilla Bettan, hon blev så glad när jag kom, och hon höll på att pussa sönder min näsa. Åh vad jag längtar tills hon kommer hem igen!!!!
Valparna var i mindre marsvinsformat, och de låg och jäste på en fäll. Bettan har nog gott om mat till dem. De var ganska olika stora, Eva tror det kan bli en toy och en dvärg.
  
Bettans Brown Boys, fyra veckor gamla, riktiga pussgurkor!

 

Vi fikade, och Bettan satt i knäet nästan hela tiden. Men hon var inte så hysterisk när jag skulle gå, utan fann sig i att jag stängde ut henne. Skönt. Det är så jobbigt att lämna henne, och ska hon dessutom tjuta blir det ännu värre. HUR kan föräldrar lämna sina gråtande barn på dagis??? Tur man aldrig haft några barn...

 

Efter det besöket for jag till stan, lämnade hästprylar på Norf, och satt upp en lapp om valpar till salu.
Jag såg inte en människa på Norf, tur var väl det för jag var jättestressad, jag satt alldeles för länge hos Eva, men det var så trevligt där!
Vidare till Östergyllen, vår favoritbutik, och efter ett sista stopp på Lidl åkte jag hem. Jag körde lastbil (en liten sådan) för första gången. Våran Cittra har varit hos bildoktorn idag, så jag fick låna Bengts transporter. Den var lättkörd, men jag försatte mig inte i några farliga situationer, backa runt gathörn osv.

Nu ikväll har Mia varit här och provat däckelunderlägg till minishettis. Det var nog första gången Bonnie hade sele på sig! Men det gick bra. Leo var med och la sig i. Mia sa som alla andra: han kan få följa med mig hem!

 

 

Tisdag 8 december
Så här söta är mina fölisar på morgonen. Lasse passar på när Honey tuttar, inne går det bra, men inte ute. Lasse försöker smyga sig på Happy, men ute har Happy ögonen med sig och då går det inte.
   
Lasse stjäl en slurk exmoormjölk...

 

Förmiddagen började med hovis, nya skor till Fritte, och verkning till de andra. För första gången verkade han Honey, det fanns inte mycket att ta, men lite grann i tårna i alla fall. Leo visade prov på alla konster som kan passa på cirkus: volter, saltomortaler- både framlänges och baklänges, och en och annan kullerbytta. Men hovis höll fast honom, och efter en stund var det inte roligt längre.
Till Frittes stora förtret fick han stå inne idag! Det var ponnyridning på kvällen, så jag tänkte INTE tillbringa timmar med att skrapa lera från honom. Har han täcke blir han genomsvettig, så alternativet idag var: inne.
I våran by hölls Vinteryra idag. Vinter passar dåligt in på väderleken: regn, gegga och +5. Men det var julstämning och Luciavisning och fackeltåg, och så höjdpunkten: Ponnyridningen!

Det var Fritte och jag, Pernilla och Dilba som gladde de små barnen. Det var väl ingen större rusning, pengarna vi fick in räckte INTE till hovis, men en ny grimma på Hööks kan jag nog köpa.
Båda hästarna var laddade, lite småskuttiga, och blev låtsasrädda för bilar och lastbilar. Trams! Men efter ett tag lugnade dom ner sig. Dom tyckte nog det var lajbans att komma hemifrån ett tag.

 

 

Måndag 7 december
 

Hej då Telia!
I går åkte Telia hem med matte Linda och Vilma. Mycket tråkigt. Telia har varit helt okomplicerad att ha hand om, hon bara fann sig tillrätta i flocken, och stallet. Nu är hon hemma på Trollans Stuteri, och kvar har jag Lasse, precis som våran plan var från början.

Linda och Vilma kom hit i lördags em, efter en lååång bilresa. Telia tittade storögt på Linda, visst kände hon igen matte! Kvällen bestod sedan av mycket hästprat, Pernilla kom också och förgyllde tillvaron för oss. En som inte var lika glad var Fanny. Jag vet att Fanny inte gillar barn, men det brukar vara små barn, Vilma är 8 men det passade inte Fanny. Usch så dum hon var. Skällde och morrade på VIlma. Ibland får man skämmas som hundägare. Valparna var däremot glada i Vilma, och det var ömsesidigt!

Eftersom vi har lite dåligt med plats, och Fannypiraya härjar i vardagsrummet, lyckades jag boka rum i Norsholm på Värdshuset PI till mina gäster. Tack Pernilla!
Söndag morgon, upp till stallet, in och duscha, hämtade gäster och Pernilla och for till Ponnybutiken. Jag skulle inte handla! Jag har ALLT, och det i trippelupplagor. Men vem kan motstå ett litet föltäcke? Inte jag i alla fall, och så blev det en fin mugg, och ett koppel. Men Linda var bättre på shopping!
Hem igen. Hela tiden lyste det en konstig lampa... allt var så ljust... det var solen!

Pernilla ställde upp Lasse för fotografering när vi kom hem. Han är allt bra snygg. Tänk vilken fin vallack han kommer att bli. Jag ska anmäla honom till Skogslotten i alla fall, men på ett sätt hoppas jag att han får 37 p. Är jag korkad?  Men jag vill INTE ha en hingst! Det är lättare att kastrera om han fått 37 än 39. På Skogslotten dömer Morgan J, han kan nog ge mig en vink om Lasses framtid.

  

Så var det dags för Telias avfärd. Hon spatserade in i trailern så fint, men ångrade sig nog lite när Lasse inte var med. Men, vad gör en liten shettis, det är bara att hänga med, Lasse fick stå med Honey, så han tyckte nog inte att det var något konstigt.
Men jag tyckte det var lite sorgligt!

På em var de bara ute en kortare sväng i hagen, Lasse gnäggade inte en enda gång. Han höll sig till sin vanliga hagsysselsättning: mobbning av Liten Leo, och resten av tiden gick han med Honey.
Det där med mobbning är inte så farligt, men ibland ser det ut som om Leo springer för livet med stora Lasse bakom. Men jag har sett att de turas om med jakten, och Leo kan vara en riktig liten retsticka som inte ger sig förrän Lasse börjar jaga.

En natts arbete väntade. När jag kom till jobbet stod jag uppskriven med en Tina, och när jag frågade vem Tina är fick jag svaret: "Det är ju psyk-Tina!". Då blev jag rädd! Men hon brukar jobba på psyk, så värre var det inte. Jag undrar just vad de kallar mig...

Natten gick fort som vanligt, TIna och jag hade mycket trevligt, och när jag kom hem gick jag till stallet och släppte ut Honey för lite tuttning. Jag trodde Lasse skulle börja leta efter Telia och vara ledsen, men han högg in på samma frukost som Honey! Och mamma Happy stod så snällt med en fölunge tuttande vid varje sida. Imorgon ska jag ta med kameran och plåta frukosten, det såg för gulligt ut!
Jag tycker om mitt nattjobb, nätterna går fort, och jag har fått jättebra jobbarkompisar. MEN (som Tony Irwing säger) det går lite dåligt att sova på dagtid. Nästan varje dag efter en natts jobb vaknar jag vid kvart i tolv. Jag tror det är min inbyggda Hem Till Gården- radar som väcker mig. Det brukar börja fem i tolv, men har paus ett tag framöver, så jag borde kunna sova lugnt.
Idag blev jag dessutom väckt ett par gånger av pipande valpar som rymt ur sin komposthage. Jag har fixat en bättre öppning nu, en högre träskiva som bara Fanny kan ta sig över, så nu får det vara slut med rymmningar!
På torsdag kommer valpspekulanter. De vill ha Hubbe, och det går så bra så!
    
Leo provar föltäcket. Tänk- det var för litet!! Men det är tänkt till nyfött föl, så det var ju bara bra att det var för litet.

 

 

Fredag 4 december
Igår var en ganska fin dag med klart väder, några gr kallt och rimfrost. Sådana dagar får man lite gnista, men annars känns det som en låååång transportsträcka mot 21 december. Det är då Vintersolståndet inträffar. Och tro det eller ej, men då blir dagarna längre! Bara vetskapen om att dagarna blir längre brukar pigga upp mig rejält, trots att det bara rör sig om sekunder till en början. Ju äldre jag blir, desto mer beroende av ljuset blir jag.

 

Jag har jobbat 2 nätter igen, första natten var jobbig, och natt två ganska lugn. Första natten åkte vi runt och letade efter en adress som var krånglig att hitta, och när vi väl kom fram hittade vi ingen tant! Efter lite detektivarbete fick vi veta att tanten var kvar på lasarettet. Om vi fått veta det från början hade vi sparat mycket tid.

 

I morgon kommer Linda och Wilma hit och tar med sig Telia hem på söndag. Det är tråkigt, men inte alls sorgligt. Telia bor ju inte här, och hon lever och mår bra. Nu får vi till och med en tomplats i stallet! Men det behövs ju sedan när fölungarna ska få varsitt krypin. Dessutom blir det en till nästa år. Lindas Trine bär på en liten fux till mig!!

 

Häromkvällen mätte jag hästarna. Lasse hade växt 2 cm, Honey 2,5 och Leo 5 cm på 5 veckor. Leo är numera 69 cm. En imponerande höjd, eller hur?
Han är inte lite bortskämd det lilla livet heller. Varje kväll när de kommer in i stallet får Leo gå i stallet. Jag brukar sitta på en höbal och gosa med honom. Han är så snäll, och jag kan sitta länge med hans huvud i famnen. Det skulle inte gå med Lasse. Han skulle bita punka på tuttarna direkt! Och Honey är lite för rädd om huvudet ännu för att våga stå med det i mitt knä. Men Leo han står så stilla. Han ser så förståndig ut, som en liten gubbe. Han är rent otroligt söt.
Ikväll gick Leo och jag och hämtade posten. Första promenaden utan mamma. Han gick så fint, fast det var smällsvart ute. Inte reagerade han för posten heller, fast jag försökte flaxa med alla  breven och Icakuriren.

 

En valp ska till Mjölby!!!! HURRA!!

        

   -Det är väl den här du ska ha, Eloona?

 

 

 

 

Tisdag 1 december
I morse när jag öppnade stalldörren visste jag att Vision inte fanns i stallet. Ändå gjorde hjärtat en kullerbytta, han stod ju där! Men det var hans täcke som hängde över boxgallret, och gjorde att det såg ut som om han fortfarande stod där.

Det är tomt, inte bara i stallet, utan även i hjärtat.
Jag har plockat ihop hans saker, nu blir det nog ingen mer stor häst. Att Vision kom hit var så speciellt, HAN var så speciell. Det var inte det att jag ville ha en häst att rida på, nej det var själva Vision jag ville ha.
Jag har pratat med Annelie som jag fick honom av, och hon tycker att jag gjorde helt rätt. Hon tycker att han har haft en fantastisk pension, och det hade han nog. Trots korna!

 

Mammisarna krånglade när jag skulle släppa ut dom idag. Jag ledde ner Bonnie och Telia med föl först, släppte dom, vände mig blixtsnabbt för att stänga hagen, men snavade, ramlade raklång och såg i ögonvrån hur Bonnie, Leo och Lasse pep ut genom öppningen. Jag reste mig, geggig, blöt och arg och hann ta Telia innan hon också rymde. Lasse vände och kom till mamma, så honom fångade jag in, medan Bonnie och Leo satte fart över grannens höstvete, med lyftade svansar och höga benrörelser.

Jag gick hemåt igen, och då ändrade Bonnie riktning och kom efter oss. Det gick inte att fånga henne för hon är rädd för Telia, men när vi kom till stallknuten sprang hon in i vinterhagen, som tack o lov stod öppen eftersom Bosse kör gödsel. In med rymlingarna i stallet, ut och fångade Bonnie och Leo, som hade en alldeles ny glimt i ögonen - kul när det händer något!

Bosse kom hem i samma veva, så han fick hjälpa mig ut med dom. Då gick allt bra.

Men när vi tog hem dom smet Bonnie igen, och tyckte nog att hon var jättesmart. Lite dumt att springa lös i mörkret, men Bosse höll i Leo, så hon sprang bara bakom oss.
Baskade ponnysar!

 

Dom kom in rätt tidigt, så jag fick för mig att tömköra. Det var för mörkt att köra, men jag tömkörde Telia, med Lasse bunden i däckeln. Det gick jättebra! Jag skrittade svängde och ptroade, och sista gångerna vi gjorde halt stannade Lasse innan grimskaftet bromsade honom. Rasande intelligent pålle den där Lasse!
Han hade reflexbrösta fastknuten med ett grimskaft runt magen, så det blev lite som sele för honom.

Efter tömkörning blev jag rejält flåsig, Telia har en väldigt bra skritt... (och min kondition är inget vidare).

När vi var klara tänkte jag att Honey ska väl inte vara sämre, så jag selade på henne reflexbröstan, knöt hårt runt magen, och så gick vi på promenad, hon och jag i mörkret. Hon är så duktig, trippar på så fint. Hon är inte rädd för ensilageupprullaren, fast den för ett himla oväsen. Nej hon har kommit på att där finns god mat, så det är inte farligt.

 

Telia står på Villes plats, så småspiltorna blev lediga till sina ordinarie hyresgäster Fritte och Zabina. Skönt att ha alla hästarna i stallet igen. Tur att Telia kan stå på Villes plats så det slipper gapa tomt.
Telia åker hem till helgen. Jag vill ha kvar henne för gott, men nu har jag Lasse, och jag är så glad att jag fått haft dom här hos mig, nu när det blev som det blev med Lindas andra fölunge.

Så jag ska inte klaga. Jag har tingat på Telia om hon blir till salu, men jag tror det är fler i kö....

 

 

Måndag 30 november

Hej då Vision.
Sedan någon vecka tillbaka har det varit bestämt att Ville skulle avlivas idag. Inget lätt beslut att fatta. Min Ville, min prins. Men sedan sensommaren har han haft svårare för att äta, och på grund av det; svårare att hålla hullet. Han har varit långt ifrån mager, men jag ser hur han har tappat hull.
När jag fick hem honom i juni 07 lovade jag mig själv, och honom, att han skulle få sluta sina dagar med flaggan i topp. Inte behöva medicineras och experimenteras med, utan när han började bli gammal så skulle han få förmånen att tas bort.
Det är lätt att göra sådana löften, värre att hålla dom.

Men nu tyckte jag det var dags.
Finns det något värre än att ringa till någon och be att få sin häst dödad?

Ville fick stå inne på fm med Fritte och Zabina som sällskap. Jag pysslade lite extra med honom, och han fick godis att äta. Jag tänkte på hur underbar han varit att rida, och allt roligt Elin och jag haft med honom. Alla härliga ridturer. Hur bussig han alltid varit, ställt upp, och alltid gjort sitt bästa. Det finns nog ingen häst som jag ridit så bra som Vision. Han passade mig verkligen, och vi fungerade ridmässigt helt toppen tillsammans. Jag är en typisk medelryttare, men på VIlles rygg kunde jag dra mig lite över medelstrecket. Jag var aldrig rädd när jag red honom. Han skulle aldrig gjort något för att busa och försöka kasta av.

I stallet var han gentleman. Aldrig sur, alltid vänlig när man öppnade dörren och gick in till honom. Han trampade aldrig runt i boxen och var bufflig.

När jag ledde ut honom till trailern följde han mig så snällt, och han gick på trailern direkt. Stod som ett ljus hela vägen. Han följde mig även in i båset där han avlivades, stod så stilla och trygg.
Han fattade inget av det som hände, det small till, och sedan var han bara borta.

 

Tack Pernilla för hjälp och stöd idag.

 

 

 

 

Lördag 28 Söndag 29 november  
Igår var det Stockholm och Globen för hela slanten. Vi kom upp rätt tidigt, enligt mig kanske lite för tidigt. Det blev en hel del timmar att slå ihjäl innan det var dags för kvällsföreställningen på på Globen, eller Ericsson Globe Arena, som det heter. Undrar hur mycket dom fick betala för den namnändringen. Jag skulle kunna döpa om vårat ställe till Ericsson Högstad, men det är väl ingen som vill betala x antal miljoner för det...

I alla fall så gick vi först till hovstallet och deras julmarknad. Där var det som förra året, marmelader, bröd, senap, kex, lax, godis osv, och något som förvånade mig i dessa influensatider var att man fick provsmaka på allt. Men jag gjorde faktiskt inte det. Jo en laxbit; mmmmm, som tjejen precis skar upp, och en minibit ursprungschoklad. Chokladen var äcklig, men den var inte upphettad, och alla antioxidanter osv fanns kvar. Plus lite guld, som skulle vara bra för hjärnan. Inte visste jag att tungmetaller är bra för hjärnan? Nej, tacka vet jag Marabou Mjölkchoklad.
Inne i själva hovstallet är det mycket fint och välordnat. Det luktar knappt häst  en gång!Ett töntigt fruntimmer sa högt och ljudligt när vi stod i stallet; "Neeej , vad det luktar, jag kan inte vara härinne! Jag förstår inte att det måste lukta så!"

Elin och jag bara tittade på varandra och tänkte samma tanke: Följ med hem till Högstad du dumma Östermalmskärring så ska du få känna på lukt!

 

Globen var också sig likt. Det är superkul att komma dit! Det tyckte många med oss, och alla var i Annexet ungefär samtidigt. Att säga att det var trångt är dagens understatement - det var jävligt trångt!!! Att trängas med folk som köpt dressyrspön och täcken är inte det lättaste. Täckena tar stooor plats, och dressyrspöna sticker ut ögonen på en om man inte ser upp. 
På Börjes är det mer trängsel än i entren på Ullared, men jag lyckades hitta en grimma till Leo, konstigt nog i trängseln. Köpte ett par skor också, och en reflexsele till hundarna, i Boettståndet. Sedan var shoppingen klar för min del. Elin köpte jacka.
Vi såg holländska hästar presentera sig. Något som man satsat på med holländska hästraser verkar vara höga knälyft i trav och ....ja, inte så mycket mer. Vi såg deras motsvarighet till vårat halvblod; KWPN, två enbetshästar och ett par. De kunde trava! Höga höga knälyft, men bakdelen var låååångt efter. Avknäppta i nacken och sänkta, stilla ryggar. Men alla (nästan) i publiken oooade och ahhhade, så det kanske var mig det var fel på. Dessutom kom det in en ryttare som hoppade över hästar och vagnar. Mycket korkat.
Ett gäng frieserhästar visade också upp sig. De gick i samma överilade trav, galoppen är kort och de vinner ingen mark. Fina att se på javisst! Och i ett sammanhang som Globen är de jätteshowiga och eleganta, men jag vill nog ha ut mer av min häst än en avknäppt nacke och höga knälyft. De har liksom ingen förmåga att korta sig/länga sig.

 

Malin B-J vann en hoppklass på kvällen, de flesta svenskar gjorde bra ifrån sig.

Kvällens höjdpunkt var frihetsdressyr med fransmannen Pignon. Han har varit i Globen många ggr, bl a när jag var där med Skogslotten. Då hade han tre vita hingstar med den längsta man jag någonsin sett. De hästarna var inte med nu, det var lite "enklare" hästar, 4 grå, en ponny - fux, och en liten liten shettis. Det var mer fart och humor i det här numret. Jag kan inte fatta hur han får hästarna så med på noterna. Helt fantastiskt.
Vi såg fyrspannskörning, den behöver nog piffas upp lite. Samma hinder, samma bro , samma fyrverkerier på denna bro, samma hästar, samma kuskar. Kanske stafettkörning med ponnyhästar? Fyrspann är kul att se, men lite förnyelse tack. Och Janne Fristedt som envisas med att vara speaker varje år, behöver också förnyas, eller i alla fall skickas på talövningar och engelskalektioner. Det GÅR INTE att höra vilka ekipage han presenterar. Och dessutom på samma sätt: han var 4a i SM, han var trea i OS, osv i 10 min innan han säger ryttarens/kuskens namn.

 

Vi kom hem halv tre i natt/morse, så idag har det varit lite segt. Dessutom har det legat en tung dimma över bygden hela dagen, så man känner sig helt förlamad.
Igår var hästarna inne hela dagen. Det hör INTE till vanligheterna här! Det var mockning på logen på programmet och då går kvigorna i hästhagen. Men det var lugnt och skönt att ha dom inne när jag inte var hemma. Då vet jag var dom är!

Dom var inte så värst spralliga när dom kom ut, dom var mer rullningssugna.

 

 

 

 

 

 Fredag 27 november
Äntligen fick hästarna komma ifrån leråkern och har idag gått i grannens hage. Jag törs knappt säga det, men det är en taggtrådshage!! Det är tre trådar, rymningssäkert, trodde jag! Först sprang dom som idioter, mammisarna och bockade och fnös. Som vanligt när det blir något nytt reagerar Honey på "vildhästvis" - FLY! Men i en inhängnad hage kommer man inte så långt. Men hon sprang med höga knälyft och svansen rakt ut. Mamma Happy är däremot inte speciellt vild; hon stod på huvudet i första grästorvan, och där bet hon sig fast, efter springturen alltså.

Det blev lite extra oroligt, för Fritte, Zabina och Vision går i hagen bredvid, med bara en grusväg emellan. Dom tyckte det var livat med sällskap på andra sidan vägen, så även där blev det ett bockande och pruttande!

Vi tog in dom lite tidigare än vanligt, för att slippa gå på vägen i beckmörker. Det gick så bra, och de var så lugna och fina. Men sedan kom en tjej som bor några km bort och sa att när hon åkt förbi på em hade den minsta fölungen gått mitt på vägen när hon kom med bilen. Leo!!! Men hon hade stannat, och samtidigt kom två killar som joggade, och de hade hjälpts åt med att putta in Leo i hagen igen. TUR att sådana snälla människor finns. Jag hoppas att Leo skötte sig, och inte bet dom...

Imorgon blir en rolig dag! Elin och jag åker buss med likasinnade, bl a Eloona och Veine, till Kungliga Hufvudstaden för att se kvällsföreställningen på Globen. Vi åker ganska tidigt, och ska gå till Hovstallet först och deras julmarknad. Hoppas att det inte regnar.

 

 

 

 

Onsdag 25 november
Jobbat två nätter igen. Första natten var urjobbig! Det var mycket som krånglade: en annan bil hade tagit med sig våra nycklar, vi fick fel adress till en tant vi skulle till osv. Jag har tänkt på hur en arkitekt tänker. 70talets största tanke vid husbyggen (hyreshus) måste varit: HUR ska jag göra för att krångla till allt? Husen ligger oregelbundet, hus med nr 18 och 42 kan ligga bredvid varandra, husen ligger i konstiga vinklar mot varandra. Vi hade fått husnr 48, men där var det inte, för det fanns inte ens en lägenhet på det nr.Vi ringde till centralen och de tog reda på att vi skulle till nr 49.
 Då tror man i sitt stilla sinne att 49 ska ligga på gatans vänstra sida åtminstone i närheten av liknande jämna nummer. HA HA HA!! Så enkelt är det inte! Nej 49 låg på en annan gata. Men ingången låg mot den första gatan.....någon som fattar något??
Skit samma. Jag skulle ha slutat 7.20, men vi var inte färdiga förrän 7.40. Åkte hem som en levande trafikfara. Kom i säng vid 9. Fanny kom och väckte mig ett par gånger, men jag struntade i henne, tills jag hörde valparna pipa hjärtskärande. Då gick jag ner, och vad får jag se? En valp hade kravlat ända ut i hallen, och låg och skrek i en kisspöl nedanför trappen, och en annan hade krupit runt kompostgallerinhängnaden (långt ord) och skrek också. Jag lyfte tillbaka dom, gav Fanny mat, och tänkte sova en stund till, för klockan var bara halv 12. Men det blev ingen vettig sömn. Lurade till lite i alla fall.

Vaknade till vid halv 3, åt lite, och sedan var dags för lagårn/stallet.
När jag gick till stallet kändes det som om jag gick i förstora gummistövlar i vatten= seeegt och tungt.
Jag är ingen religiös person, går aldrig i kyrkan, brydde mig inte om kyrkovalet, men när jag gick där trött och tung, bad jag till Gud. Jag bad inte om något svårt, inga pengar, inte ny bil eller något sånt materiellt. Nej jag bad bara om att stallet skulle vara mockat.
Men Gud tyckte nog att det var en trivial bön, för all skit låg kvar. Eftersom Bosse aldrig morgonmockar var det dessutom rejält med skit.
Jag var så trött, och tänkte att jag ger upp, men hur det var så blev det mockat, hästarna kom in på sina platser, och jag kunde gå in och duscha och krascha en timme till på soffan.
Natten till idag gick mycket lättare att jobba. Jobbet flöt på, vi hade att göra hela tiden, men i lagom takt. Jag känner att jag inte har koll på mitt nya jobb, och det tycker jag är jobbigt. Man vill ju vara duktig på sitt jobb, och inte bara gå två steg bakom och inte veta ett dugg. Men det är väl sådant som kommer.

Ikväll blev det äntligen tid för lite quality time (fånigt uttryck) med hästarna. Honey fick stå uppbunden i gången, blev borstad och hon fick sina hovar kratsade. Även Lasse fick en omgång med plastborsten.
Jag längtar redan tills dom börjar fälla!
Leo är ett litet glädjeämne i höstmörkret. Varje kväll när hästarna går in har dom grimma på sig. Jag kan leda 5, men där går gränsen, så Leo brukar alltid få gå lös. När jag går i hagen och tar på de andra grimmorna går han efter mig; tätt, tätt, och jag HÖR hur han säger "Ta mig, ta MIG". Idag höll jag på att ramla raklång över honom när jag vände mig helt om för att fånga Bonnie. Han stod så still och tänkte nog;"äntligen har jag fått fått människan att se mig!".
Men så han ser ut!!! Så här:

 

 

Men jag antar att det är fler hästar än mina som är blöta och geggiga.

Jag passade på att ta bilder på Honeys benställning. Morgan Johnsson lovade i söndags att han skulle titta på hennes x-iga framben om jag mailar några bilder. Han sa att exmoor är såna och det försvinner tills dom blir tre år.Men jag vill att det ska försvinna nu. Men en XMOOR kanske ska vara X-IG? Ha ha ha...

Visst är hon fin.....?

Söndag 22 november
På kurs med Kurt! Nej inte Kurt, men Morgan Johnsson. En exteriörbedömningsdag på Öknaskolan.
Pernilla och jag for iväg på morgonen, och kom lagom fram till: fikat. När man går på något som Maria Eriksson anordnar behöver man inte svälta. Det var fika, lunch, soppa med paj och vaniljsås till efterrätt, fika igen. Och innan vi åkte hem fick alla en present!! Ja, Maria är makalös.

Men det var ju inte för ätandet vi kom dit, utan lärandet...
Morgan är en otroligt kunnig person. Han kan allt, och han kan dessutom prata om det på på ett engagerande sätt. Man törs fråga saker utan att känna sig dum. Morgan gick igenom hur en häst är/bör vara skapt. Hur den rör sig, hur man ska titta på den, hur man bör tänka när man väljer hingst osv.
Vi var en brokig skara som kommit dit, med allt från minishettisar till trait poitvinhästar hemma istallen. Det blev rätt mycket shettisprat, och det retade säkert några halvblodsnördar.
Efter den delikata lunchen gick vi ut i ridhuset och mönstrade två hästar, en ardenner och en lipizzaner. Lipizzanern var en hingst på 15 år, rörde sig kanonfint, men såg äldre ut, och saknade lite hingstkaraktär. Fast det vågade vi inte säga!
Den andre var en rörlig, stor vallack, med mugg och rasp långt upp mot hasarna. Såg inte bra ut. Men han hade mer utstrålning än hingsten.

Det är inte lätt att ha häst med sig. Man tycker ju om sina hästar, men på en sådan där mönstring blir hästen sönderplockad och betraktad, och det kan såra ägaren. Jag hade med mig min Vanilla en gång på en sådan kurs, och Morgan sa att hon har knän, det ser man tydligt när hon går för då böjer sig benet där... Hon var en sådan häst som gjorde sig bäst stillastående- i högt gräs!
Nu hade dagens hästar  mycket bättre exteriör än Vanilla, men det är alltid känsligt att kritisera andras hästar.

Hela dagen regnade det. Jävla regnande! Hästarna hemma var återigen skitiga, blöta och leriga. NÄR ska det torka upp??

Little miss Sunshine var i stallet och hade mockat och strött, så det var bara att ta in hästapållarna. Vilken tur man kan ha!

Lasse och Honey verkar trivas bra ihop, inget gnägg och inget hoppande på dörren. Telia brummar lite efter Lasse, men Happy bryr sig inte ett spår.

 

 

 

Fredag 20 november
Äntligen är hästarna lite torra idag!! Det har varit uppehåll i två dagar, och S O L E N har till och med lyst. Idag gick jag med hundarna en liten vända i skogen. Fanny tycker det är trist att vara inne så mycket. Så fort vi går till dörren springer hon med, och ska vi bara åka en liten sväng får hon följa med.

På fm idag hade vi fint besök av Stuteri PI och vi tjattrade bort en stund och fikade.Vi taktikade lite inför morgondagen,  Pernilla och jag ska till Öknaskolan i morgon för en heldag med Morgan Johnsson. Södermanlands Hästavelsförening anordnar Exteriörbedömningskurs, och vem kan vara bättre än Morgan att hålla i något sånt?
Jag vet också att vi får GOD mat, inte att förakta!

Ikväll blev det nya bud igen i stallet. Lasse tycker inte om att stå själv, så ikväll satte jag Telia i spilta, Happy i Telias/Lasses box och Honey och Lasse står ihop i Happy/Honeys box. Den är rymmingssäker, med en hög dörr med bra galler. De protesterade inte så högljutt. Rättare sagt; inte alls! Honey är kanske i yngsta laget att stå utan mamma, hon är 5 månader, men hon är stor och kraftig och välutvecklad. Hon stod så snällt och åt sitt hö.
     
Honey i spilta                                                                     SLÄPP UT MIG!!!

Zabina och Fritte stortrivs på logen. De skuttar in så fint, och när de ska ut tar de jättesprång ut och bockar och hoppar! Det är en fröjd att se Fritte så pigg!

Här är en gammal bild från logfacket. Det är Nicklas tv och Fritte th.

 

 

Torsdag 19 november

Så här "kul" har jag haft idag... ja, inte klämt tuttarna i toan, men efter mammografin blev dom så långa så det skulle nog gå. Jag kan inte fatta att det verkligen GÅR att klämma ihop en kroppsdel på det viset. Brukar tänka på vad som skulle hända om man blev fast i maskinen, om strömmen skulle gå, eller maskinen går sönder. Snacka om att sitta fast! AAJJJJ!

 

Efter tuttklämmen åkte jag till min favvobutik: Östergyllen. Köpte morötter och mineraler. Mineralerna var VÄLDIGT billiga för det var kort datum på dom. Köpte en grimma till Lasse. Köpte också kompostgaller till blivande hundgården. Valparna står upp riktigt bra nu. Snart är nog korgen för liten för deras nyfikenhet.

 

När vi kom till lagårn på em låg en kviga död på båspallen! Hon hade trasslat ihop sig med sin granne, troligtvis halkat och fallit, och inte kommit upp. Hon är bara drygt två år, nyseminerad och dräktig. Stackarn. Moder Natur slösar ibland. I  söndags föddes en kalv av en sinko på lösdriften. Kalven var död. I måndags födde hon nästa kalv, också den död. Två stora fina tvillingar. All kossans möda förgäves. Verkligt slöseri.
Nu har vi en hel hög med döda djur i väntan på containerbilen.

Ikväll ville INTE Bonnie gå ut på logen. Hon satte alla sina små fötter i backen och sa nej tack, där vill jag INTE bo. Visst, jag hade nog kunnat tvinga henne, men jag tänkte om. Så hon fick gå in i sin box igen, och så släppte jag ut Fritte och Zabina på logen istället. Dom har bott där förut, så det var inga protester. Dom började äta av halmen direkt, och såg ut som om dom alltid bott där.
Lasse fick stå kvar i boxen, mamma Telia fick stå i Frittes spilta. Hoppas hon är van vid spilta.... Hon stod så lugnt och fint, så det verkar hon inte ha något emot. Hon står dessutom närmare dörren, som står lite öppen, så det blir nog svalt och skönt för henne där. Jag ska titta till dom sen innan jag lägger mig.
Lasse protesterade däremot högljutt mot att bli lämnad ikväll igen. Han kastade sig på gallret och ville inte vara Lasse-duktig mer. Då hängde jag Villes täcke över gallret, och det fick Lasse att sluta klättra. Han är inte svår att överlista inte!

 

Onsdag 18 november
En mycket blek sol syntes några timmar på fm, sedan blev som vanligt; mulet och regn. Hästarnas vall börjar ta stryk och är rejält geggig vid ut/insläppet. Vi får låna en ny hage av grannen, ska se över staketet där imorgon.

Våra vänner Veine och Eloona kom på middagen och hade middag med sig. Verkligen väluppfostrade vänner! De tog med sig två vagnar hem+ en hel del annat smått och gott.
Det låter enkelt när jag säger att de tog med sig två vagnar hem, och den ena enkelt att få ut, men den andra stod i magasinet, med en massa braåhasaker framför såsom: virke efter stallbygget, galler till stallbygget, gamla kvastar, säckar med kattmatsburkar som ska till återvinningen, hinkar, tunnor- både trasiga och hela, elpinnar, gammal eltråd, gammal taggtråd osv. Varför sparar man på gammal skit?!?

Ikväll inträffade Stora Skilsmässokvällen. Vi har fått tomt i en av facken på logen där det går kvigor och sinkor. Första tanken var att ha Telia där, men då kom Bosse (!!) på att det vore bättre att ha Bonnie och Leo där, så slapp Telia stå ensam. Smart!
Så efter att de ätit kraftfoder fick Bonnie och Leo traska ut på logen. Bonnie blev lite upprörd! Hon gnäggade vilt, och Ville som inte tål några förändringar, gnäggade lika vilt inne i stallet.
Men Lasse och Telia, som verkligen hade något att gnägga för, stod så snällt i varsin box. De står i boxarna bredvid varandra, och för säkerhets skull satte jag upp gallret i Lasses dörr.
Jag har precis varit och tittat till dom nu; kl 24.00, och det var så lugnt och tyst. Så nu Linda kan du börja nedräkningen!
En tanke med att ha Telia på logen var att hon skulle kunna tappa lite kodoft. Det ÄR en märklig parfym hon har. Men lite ska dom väl tåla i Edsbyn!

MUUUUUUUU!

 

Måndag 16 november
Jobbat natten till idag. Hamnade på en ny bil, i ett nytt område, med en ny jobbarkompis. Det gick bra, natten gick som vanligt jättefort.
Igår söndag, var Pernilla och jag på Shetlandsföreningens höstmöte. Vi var ett 30tal personer. Alla i shetlandsföreningen har starka viljor, och ofta bryter stora diskussioner ut. Det gjorde det igår också, men det var en trevlig stämning, och det första möte jag varit på utan personangrepp och anklagelser.
Nu låter det som om shetlandsfolket är ett stridslystet släkte, men de är väl inte mer annorlunda än andra rasfolk. Brinner man för en sak, är man väl lite extra känslig.
Första året jag hade shettis var jag på Shetland Östs årsmöte. Innan jag åkte dit tänkte jag att jag skulle nog kunna engagera mig i föreningsarbetet. Jag hade träffat några shettismänniskor innan det mötet som var jättetrevliga, så jag tänkte att shettisfolk är nog en trevlig och öppen skara.
Jo hejsan!
Mötet urartade snabbt! Anklagelser om felaktigheter, jäv, baktaleri, bokföringsfusk haglade genom rummet.
På väg hem bestämde jag mig för att ALDRIG engagera mig i något som helst shetlandsarbete någonsin!!
Jo hejsan!!!
Men tiden går, man lär känna fler människor, och man lär sig att bilda sig en egen uppfattning om människor, utan att lyssna för mycket på vad andra tycker.
Som sagt, gårdagens möte var jättetrevligt, ffa lagom långt! Jag blir lite full iskratt ibland åt de som lägger alltför stor betydelse vid sig själva och höra sin egen röst, men det är oförargligt, och alla vill väl höras och synas och få sina femton min i rampljuset.

 

När vi åkte till mötet igår hade någon tänt utebelysningen - S O L - tror jag den kallas! Men den glädjen var kortvarig, när vi var ute och hämtade luft efter maten hade någon släckt den igen.
Maten ja. Man fick betala in den i förväg, 79 kr för "vanlig" mat, och 99 för ett veg alternativ. Jag betalade vegalternativet. Jag betalade alltså 20 kr mer för att de fick en massa extraarbete med en krångelperson som inte vill äta kött. Det massa extraarbetet bestod i att dela en tomat, lägga delarna på ett fat, och ställa fatet i ugnen en stund.
Hallå Dillqvists Catering!!! Hur kan en grillad tomat kosta 20 kr EXTRA!!!

Jag klagade förståss, med viss bävan. Jag anar att folk tänker "Det räcker väl med en tomat till dig, tjockis"!!

 

Mötet höll på till 4, och efter det lite eftersnack, och efter det hemresa och var hemma strax efter 5. Då var Little Miss Sunshine i stallet och gjorde klart, så jag kunde gå in och vila mig en stund inför nattjobbet. HÄRLIGT och lyxigt!!

I lördags var Pia här och tittade på sin lilla valp Sickan. Då hade två av dom öppnat ögonen, men inte Sickan. Hon väntade tills idag. De blir bara sötare och sötare och sötare och....

 

 

Lördag 14 november
Skitväder, skitväder, skitväder.
Grått, trist, mulet, regnigt. Jag har ännu inte hittat någon som helst mysfaktor i skitvädret.

Dagarna består mest av att släppa ut hästar, mocka och sedan ta in dom igen. Jag har ingen inspiration till körning. Men så brukar det vara varje höst.

Nätterna består ibland av jobb - ett jobb som jag trivs bra med. Mycket ut och in i bil, mycket spring i trappor, men det börjar klarna lite med vägar och hus, och jag kan se ett ansikte framför mig när vi pratar om olika gamlingar. Alla är inte heller gamla, det finns många olika orsaker till varför man behöver hjälp.

 

Jag undrar ibland vad som händer i stallet på nätterna. En del oförklarliga händelser har skett den senaste tiden. Händelser som inte kan förklaras.
Tex häromdagen skrev jag att Lasse är töntig och inte vill stå i spilta. Dagen efter står han som ett tänt ljus i spiltan! Och i somras när jag skrev att jag var besviken på Honey, kunde jag dagen därpå ta på grimman hur lätt som helst.
Så jag tror att de smygläser min hemsida på något vis. På annat sätt kan jag inte förklara det hela.
Så här fina och lugna är de, spilthästarna:
         och   
Så här fint och väluppfostrat ser de ut, medan den lille marodören får gå runt som han vill:

Men han är så söt så han kan gott bli lite bortskämd.

Idag på em var jag och hälsade på Bettan och hennes två valpar. De var INTE stora.... Det var så mysigt att träffa Bettan igen, hon är en sådan glad och urtrevlig hund! Jag såg hur hon slets mellan mig och valparna, att vara mamma själv, eller få komma hem till "mamma". Mitt besök var nog bara förvirrande för henne, men min Bettanabstinens var så stor!!

Hem och fikade med Pia Ove och Sandra, och sedan for Pia, jag och Sandra och hjälpte till på Stuteri PI med att ta in avelsdjuren. Pernilla var i stan och slog runt.
Hem igen och fixade i mitt eget stall.
Jag har dragit ström i hästhagen från ett nytt batteri idag. Jag har satt det på ett annat ställe, och nu är det riktig kräm i trådarna. Jag litar inte riktigt på fölisarna....

 

 

 

Tisdag 10 november
Nu har jag gjort något som jag sagt att jag aldrig skulle göra - jag har vaccinerat mig mot baconfebern!! Hade jag varit kvar på hemmet och jobbat, skulla jag aldrig ens tänkt tanken, men nu när jag jobbar i stan och träffar mycket mer människor så tänkte jag att det var dags.
Det var sprutgivning på våran vårdcentral mellan 14 och 19 och jag kom, förstås, 18.55. Då var det tre före mig, och efter mig låste dom dörren, så lite tur hade jag allt. Sprutan kändes inte, jag har ju lite att sticka i. Man kan bli lite svullen efteråt sa sjuksystern, men det är jag redan innan.

 

Men nu är det gjort, man ska aldrig säga aldrig, man är inte sämre karl än man kan ändra sig, osv. Om jag nu slipper ligga i feber och hosta, så är det värt ett litet stick. Gratis är det också. Gratis gillar vi.

På hästfronten - intet nytt. Det är så mulet och grått att all energi bara försvinner. Jag fortsätter i alla fall med spiltträningen av de små. Lasse var ännu dummare idag än igår. Han vägrade t o m att äta kraftfodret! Tönt!
Honey står så fint i givakt och äter, och när kraftfodret är slut ser hon sig omkring och bryr sig inte om att hon sitter fast. Jag har kommit på ett nytt projekt för hennes del: Viftträning. Jag lägger min väst eller jacka på henne, ganska vårdslöst, och hon knäar lite varje gång, men sedan kan hon stå med den på ryggen utan att bli rädd. Jag kan rätta till den, men hon blir lite rädd varje gång det rör sig för mycket. Men hon verkar inte vara bakrädd. Jag kan sopa bakom henne och då sprätter jag lite extra med kvasten för att vänja henne.
Lasse är däremot inte rädd för fladder. Men plast. Varje gång jag tömmer in hö i boxen från en Ikeapåse får han hicka. Lite Frittesyndrom. Fritte har fått mat i stort sett varje dag i 14 år från en Ikeapåse, men han är fortfarande skrajsen. Han är en tönt han också.
Min valpsida är uppdaterad, men än så länge finns den inte i menyn..... hallå webmoster!     

 

Måndag 9 november

Ägnade några morgontimmar åt att hägna in den sista delen av vallen.  Jag har satt riktiga stolpar i hörnen, men resten är plastpinnar, eller såna där "jävla små tältpinnar" som jag hörde någon kalla dom.
Jag försökte ta bilder av hästarna, men det var så mörkt, fast det var mitt på dagen, att kameran var tvungen att använda blixt, och då blir det inga bra bilder. Stora mörka hästkroppar, med ögon som vampyrer. Nej tack. Någon gång ska väl solen lysa. Förhoppningsvis i år.
Fanny börjar lämna sina valpar frivilligt nu. Hon var med en stund och satte upp staket, och hjälpte som vanligt till med att bära pinnarna (fast åt fel håll) och hjälpa mig att dra tråden (men också åt fel håll). Kul att se att hon blir lite lekfull igen.
Det är både tomt och tyst utan Bettan hemma. Hon är den som alltid vill följa med, när som helst på dygnet. Eva har räknat ut att tiden är ute för henne på söndag. Hoppas hon blir lika bra mamma som Fanny. TÄNK så mycket dom två kommer att ha att prata om när Bettan kommer hem igen.

Ikväll ställde jag fölisarna igen i spilta. Lasse trasslade in sig, krafsade, vände sig ut o in, medans Honey står så snällt och uppför sig som om hon alltid bott i spilta. Det är behändigt att ha dom i spiltan medans jag gör iordning dom. Nu är dom torra, så nu kan jag borsta igenom dom ordentligt. Telia är lite mammig och gnäggar efter Lasse, Happy bryr sig inte alls att Honey är på annat håll.

Jag har gjort en god gärning ikväll. Jag har klippt 5 kvigor i en box. Jag tog kort på dom före och efter men nu har jag raderat bilderna. Kvigorna var så skitiga så vi blir väl anmälda om någon får se bilderna. Men nu är dom så fina, blanka och rena. Kvigorna tycker det är skönt att bli klippta, men de gillar inte att bli fångade och sitta fast. De är ju inte vana. När man är i box och klipper är det alltid lite farligt med de som man INTE klipper. De kan sparka, och är det någon brunstig kan de hoppa på vad som helst. Mig till exempel, och jag är DEFINITIVT inte brunstig!

 

Söndag 8 nov
Nu har det gått tre dagar utan uppdatering IGEN!! Jag har jobbat 2 nätter, fredag och lördag, och nu är jag ledig till onsdag. Jobbet börjar klarna. OBS, börjar klarna! Jag kan se ett ansikte när jag ser namnen på listan vi har, och jag vet vägen till åtminstone ett par tre stycken!! Inte illa. Min tålmodiga nattkamrat är nog inte så imponerad, men jag tror att jag ska lära mig det hela. Kanske. Om ett halvår eller så.
Jag vet i alla fall hur jag INTE vill bo när jag blir gammal! Jag vill inte bo i en lägenhet, 8 trappor upp i ett höghus, helt ensam, förutom ett nattbesök när det kommer två (förhoppningsvis) trevliga "nattfjärilar" och byter blöja på mig. Många har tvn på hela nätterna, lägenheterna är kala och trista. Om man är lite piggare är det ju naturligtvis kanon att bo hemma i sin lägenhet, men jag menar när jag blir så gammal och ofärdig att jag sitter i rullstol och måste ha hjälp med allt, DÅ vill jag in på hemmet istället.
Jobbet är i alla fall kul, nätterna går jättefort! Vi är på språng, i stort sett hela natten, så tiden bara rinner iväg.

Det blir inte så mycket hästpyssel mellan arbetsnätterna. Men ikväll har jag i alla fall infört en ny rutin. Honey och Lasse får stå i spilta, uppbundna, och äta kraftfoder. Honey fattade direkt vad som förväntades av henne, Lasse fick jag skjuta in i spiltan, när han såg godiset blir han lite gladare. Jag fick binda honom kort, kort, för han ville bara vända sig ut o in. Han tyckte det var lite jobbigt att äta med grimman på, det skramlade lite mot platskrubban. Fåntratt.
Honey är en duktig liten dam. Hon bemöter allt nytt med stora ögon och eftertänksamhet, men sen blir hon så glad och nöjd. Jag sopade lite våldsamt bakom henne, och inte ens det fick henne ur balans. Fina Honey! Jag la min väst på ryggen på henne, och då blev det lite jobbigt, men när hon fick en morot att gnaga på slappnade hon av.
Leo har också infört en ny rutin. Varje kväll när han kommer in i boxen kastar han sig i halmen och rullar våldsamt fram o tillbaka, fram o tillbaka. Första kvällen jag såg det var i fredags, och jag tänkte genast KOLIK, såg framför mig hur jag åkte till Strömsholm mitt i natten, jag blev tvungen att ringa jobbet och sjukskriva mig osv. Men efter att Leo rullat sig några ggr, reste han sig, fes lite, och sedan var faran över.
Han tycker nog att det är skönt att att rulla sig i torr halm. Ute är det allt annat än torrt.

Valparna mår bra. Fanny tar sin nya roll på fullaste allvar. Igår skulle Elin ha kommit på em, så när det knackade på dörren vid tre ropade jag bara "Kom in!" Fanny for ut och stormskällde, så jag förstod att det inte var Elin. Det var grannens lilla Tilde 4 år, och hennes kusin Lovisa. Dom stod i givakt ute på trappen, med Fanny ilsket skällande framför sig. Vilket hot - två fyraåringar!
Jag har bestämt mig för att inte bli en hönsmatte. Jag har bestämt mig för att väga valparna 1 gång i veckan. Dom är så runda och trinda, det finns egentligen ingen anledning till oro. Men jag tyckte det skulle vara roligt att se om de gått upp  i  vikt, så igår vägde jag tikvalpen. Hon vägde 155 g som nyfödd, efter 5 dagar väger hon 225! Ingen dålig ökning! De gör iofs inte mycket annat än käkar, men att ökningen var så stor, DET kunde jag aldrig tro.
Jag har gjort en valpsida, där jag ska lägga ut en bild i veckan per valp. Men webmoster måste lägga ut sidan, sånt klarar jag inte.
Så Cattis: please.....

 

 

Torsdag 5 november
Skitväder! Regn, rusk, blåst, temperatur runt 0. Vilken idiot var det som sa att hösten är mysig!?!?
Några timmar på fm tillbringade jag på vallen, i halvhögt blött gräs, och gjorde mammisarnas hage lite större. Det blev mycket uppskattat. Mat är gott!
Jag leder Leo varje morgon till hagen, och han uppförde sig riktigt belevat idag. Inga tvärniter, inget bett i mina knäveck. Han blir nog stor och duktig han också.
Gammel-Ville fick täcke på sig idag. Premiär. Det var nog skönt med en ytterrock i dagens snålblåstregn.
Ville skulle behöva stå inne hela dagarna och bara äta. Jag misstänker att hans tänder börjar strejka. I morse höll han på hur länge som helst och kämpade med en morot innan han fick den rätt i mun och kunde bita sönder den.
Valparna äter och växer! De ska få en egen sida, bara webmoster får tid att lägga ut den.
När jag hade varit ute och fixat staket var jag blöt och frusen, så jag bytte om snabbt och la mig på soffan bredvid valplådan och låg och lyssnade på valparna när dom tuttade och pep. Mysigt.

 

Måndag Tisdag Onsdag 2-4 november
Ja, ja, jag SKA uppdatera, men jag har faktiskt ett jobb att sköta!!
Det har varit ett par innehållsrika dagar, jag börjar från början:
Måndag - första gången på nya jobbet. Började jobba 21.20. Det är inte lätt att sova i förväg, jag försökte ligga en stund på soffan, men det gick inte så bra att sova. Fanny var orolig och trampade runt, och jag tänkte att "måtte hon inte börja föda precis när jag ska åka"!
Eva kom och hämtade Bettan på kvällen. Hjärtat höll på att brista på mig, när Bettan stretade lite i kopplet och inte ville följa med Eva, men när Eva lockade lite så hoppade det falska stycket gladeligen in i bilen. Hundskrälle! Nu har hon ca 10 dagar kvar till valpning.
Fixade matsäck, och for iväg till Hem och Sjukvårdsteamet i Norrköping. Fick nycklar, fick träffa min nattkompis, som visade sig vara två, den jag går för är tillbaka och arbetstränar.
Sedan följde en natt av full förvirring. Vi hade fasta ärenden - tillsyn av gamla i hemmet, och någon som skulle lägga sig osv. Dessutom ringde telefonen och meddelade att den o den ringt och ville ha hjälp. Vi for runt i stadsdelen Vilbergen och jag har inte den blekaste aning om hur vi kom till de olika klienterna. Jo vi åkte bil förstås, men att någon kan hitta mellan husen som ser likadana ut är ett mysterium. Jag hade en nyckelknippa att ansvara för, den skulle vilken fångvaktare som helst bli avundsjuk på! MASSOR med nycklar. På varje nyckel satt ett nummer, och det numret fanns i våra papper.... kan väl säga att det var mycket letande och klirrande med nycklar....
Slutade 7.20, kände mig helt klarvaken. Hemma kl 8, gick och lade mig och tittade i taket och tänkte HUR ska jag kunna somna!!?? Men så kom jag på att om jag blundade kanske det skulle gå bättre... och det gjorde det ju... men jag sov inte så länge, bara till kl 12.
Gick ner och la mig på soffan, tittade på Hem till gården, hade Fanny som vanligt hos mig under fleecepläden. Hon trampade runt lite, och efter en stund hörde jag ett ihärdigt slickande. Trodde att hon fått ett sår som hon slickade på, men när jag lättade på filten får jag se - EN VALP!!! Hon låg där på mina fötter och fick valpar!!!!
Nr 1 en hanvalp - nr 2 - en hanvalp - nr 3 - en hanvalp - nr 4 - en hanvalp nr 5 en hanvalp. Bara killar!!!!! Efter nr 4 trodde jag det var klart, så jag satte mig i köket och tog en macka. Little miss Sunshine kom farande och var nyfiken, och när vi gick in tillFanny hade nr 5 kommit, den var lite mindre än syskonen, så jag trodde det var en tik, men icke. Fem små killar - det är bara att tacka och ta emot. Allt hade gått bra, det var det som var huvudsaken.
Elin hade lite bråttom hem, så jag skjutsade hem henne och åkte till affären. När jag stod i mjölkdisken ringde Bosse: "Nu har tiken kommit"!!! Mamma mia, SEX valpar!
Jag kollade sistvalpen flera ggr när jag kom hem, och mycket riktigt - det var verkligen en liten tjej!
 
Valp nr 1, född på mina fötter.                         Fanny har genomgått snabbbantning - fött 6 valpar!

Pernilla var nyfiken på valparna och kom och tittade. Sedan följde hon med till stallet och hjälpte mig med mockning och hästintag! Tack snälla!! Tack vare det blev jag färdigt tidigt, och kunde slockna på soffan en halvtimme.

 

Iväg igen till jobbet tisdag kväll. Då låg Fanny så lugnt och fint i lådan så jag lämnade familjen till Bosse. Fanny var så vaktig! Bara hon såg Lisa eller Tummen morrade hon. Tur att Bettan inte är hemma, hon skulle nog inte finna sig i att Fanny morrar på henne, så det kunde nog ha blivit strid.
Tisdag natt på jobbet. Åkte runt med en nattkamrat, och en mycket trevlig sådan. Jag känner mig som en tjatmoster, frågar om allt! Men  - frågar man inget får man inget veta.
Natten gick fort. Nyckelhanteringen gick lite bättre i natt, och tiden gick fort. Vi pratade hund och häst, och hade många gemensamma hästbekanta.
Hem och sov till 11. Vaknade med " a splitting headache"!!! Verkligen splitting - kändes som om hjärnan skulle klyvas. Bosse var inte hemma på fm, så jag fick hasa mig upp och släppa ut hästarna. Det kändes som snö i luften, och mycket riktigt, det började snöa efter ett tag. Skitväder. Blåst och snö, stackars Leo.

Jag har sovit alldeles för lite efter de har två nätterna, men det blir nog lättare. Jag kommer ju inte att få valpar igen i alla fall.
Det är så mysigt med valparna. De ligger och knorrar i lådan och småpiper. Fanny är så duktig med dom, makar in dom till spenarna ifall de inte hittar. De ligger gärna på varandra och tuttar, och när de är mätta ser de så roliga ut: bara släpper tutten och liksom faller baklänges och landar på rygg, mätt och glad.
HUR ska jag kunna sälja dom?!?! Tiken ska i alla fall Pia ha. Hon ska heta Sickan, en valp ska vi behålla, men fyra måste ju säljas.... hemska tanke!

 

 

 Söndag 1 november
Burr, bara att höra dagens datum kan ge en människa ångest. 1 november - kallt mörkt och trist. Dubbelburrrr!!
Vaknade i morse med en känsla av att ha varit på fest. Huvudet värkte, kroppen likaså, och jag kände mig sträv och konstig i munnen. Märkligt. Har inte varit på fest på evigheter! Men ont i kroppen får jag av att stå en hel dag och skriva. Bosse säger att det inte är ett dugg synd om mig, jag har själv valt det, och visst är det så. Men det är ju så himla kul!!

Idag har lille Leo fått sig en omgång av hovis. Han är två månader, och inte verkad tidigare, så hovarna såg ut som myggjagare. Han är inte så van att lyfta fötterna, så det blev ett sprattlande. Men jag tog till specialaren: jag ställde mig grensle över honom, och knep fast honom mellan mina knän, och då kunde han inte hoppa omkring! Lurad!

Igår på utställningen köpte jag en mätkäpp, specialtillverkad för shettisar. Så idag blev det stora mätardagen! Lasse är 92 cm, Leo 64 cm och Honey 102 cm. Måtte nu Leo växa så det knakar....
Little miss Sunshine kom på em. Hon hade tänkt rida med sin kompis, men hon var sjuk, så vi hade lite fölpyssel istället. Lasse och Honey blev uppbundna i gången,blev borstade, fick hovarna kratsade, fick reflexer på benen, och sedan gick vi en liten promenad. Med tanke på hur harig och rädd Honey var från början är det svårt att tänka sig att hon nu är en kaxig tjej som kliver på i svarta natten (kvällen) och får leda väg för Lasse, som är en liten mes ibland. Lasse är rädd för plast, stackarn, och den varan har vi gott om. Häromkvällen försökte jag få honom att gå över ett sjok ensilageplast, men det gick inte! Däremot törs Honey gå på plasten, och hon kan stå presic bredvid ensilgeupprullaren när man kör. Den för ett hiskeligt oväsen, men bara Honey har lite ensilage att tugga på är allt frid o fröjd.

 

På kvällen chipmärkte jag en grannhäst; fjordfölet Alvha. Hon stod så snäll och fin hela tiden. I en fjordhals finns det lite att sticka i, även fast det är ett föl. 

Nu ska jag snart gå och lägga mig. Fanny vaggar runt och är lite orolig - TÄNK om det blir valpar inatt.
Imorgon så här dags är jag på mitt nya jobb. Spännande och skrämmande.

 

 

 

 

 

Lördag 31 oktober

Utställning i Nyköping, på Bullersta. Åkte med Pernilla och hennes Aqua och Gwen. Vi diskuterade poäng på vägen dit och kom överens om att om Aqua fick 32 p så får jag köpa henne. Billigt. Jo tjena!
Dagens domare var Kristina Blad, en ny domare för mig. Hon har tidigare haft Hagalyckans stuteri med shettis, men nu har hon bara connemaror. Det är alltid intressant med en ny domare, hur dom ser på hästarna och uttrycker sig. Hon var noga och tittade och kände på varje häst, och det förstår jag, för mig såg det ut som en samling pälsbollar.
Pernillas första klass med Aqua kom efter lunch. Aqua var så fin! Öronen fram, såg ut som om utställning är jättekul! Det tyckte i o f s matte Pernilla, för Aqua gick etta och fick guld och fick tävla vidare om championföl, och det vann hon också!! Mamma Gwen fick 39 p, vann sin klass med 5 deltagare.
Vilket flyt!
Till Best in Showfinalen hade 10 hästar kvalificerat sig, däribland Aqua, och hon gick ut som nr 5, hon slog två godkända hingstar, och flera som fått guld och 42 p tidigare.
Grattis Pernilla! Men jag hade nog velat att Aqua fått 32....
BISponny blev fina svartskäcken Kilskogens Gucci. En kanonfin shettis!
Dagen blev lång... det var många strykningar, så jag trodde vi skulle vara klara vid 3, men det höll på ända till halv 6. Då var Bosse inte glad... han ringde och skällde, men vad gör man?
Hästarna var spralliga när jag kom hem och ville inte bli fångade. Bara Bonnie, hon kom som en skugga och ställde sig hos mig, medan dom andra busade runt.

Förresten - skugga! Jag åkte till affären vid halv nio, och när jag krånglar mig in i bilen efter att ha handlat, ser jag en svart skugga i ögonvrån som kommer och ställer sig precis i dörrgluggen!! Jag hann tänka tusen tankar, och såg tidningsrubriker: Kvinna överfallen och  knivskuren på parkeringsplats!!
Men det var bara Carina, en hästkompis, som skrattade i en kvart åt mig! Jädra Carina!! Men efteråt var det lite kul...

 

 

 

Fredag 30 oktober
På förekommen anledning vill jag säga att det INTE är min bakdel som pryder första sidan!!! Jädra Ulla!!!
Så var det sista dagen på gamla jobbet. Lite ledsamt, men inte värre än att det kändes bra att gå därifrån. Packat ihop mina sista pinaler, lämnat nycklarna och sagt hej till jobbarkompisarna. Några kommer jag att träffa, men man vet ju hur det blir, det blir inte detsamma när man inte har jobbet gemensamt.
De gamla har inte så mycket koll på personalen, men en tant sa jag hej då till. Hon sa: Nääää inte du Marie som är så snäll och alltid är glad och trevlig!
Då höll jag på att börja gråta.
Nu känns det lite som om jag är i ingenmansland. Mitt gamla trygga jobb är borta, och jag har ingen aning om vad som väntar mig, eller förväntas av mig, på måndag. Tänk om jag somnar bakom ratten? Kör vilse? Tappar bort nycklarna?
Mamma mia! Vad har jag gett mig in på, gamla människan?

Slutade kl 2, och när jag kom hem får jag se en KO på vägen! Bosse hade ringt mig och förvarnat att han ville ha hjälp att släppa in en sinko på lösdriften, men han tröttnade på att vänta på mig och fick för sig att lasta ur henne själv. Så det gick som det gick - kossan smet - Ville som går i hagen bredvid blev fnoskig - Fritte och Zabina blev busiga. Kossan lufsade iväg längs vägen, men det var inte så kul, så hon vände och vi lyckades mota in henne till de andra. Då hade Ville fått nog och drog iväg, fnysande, med två bockande shettisar efter sig. Det såg lite kul ut! Dom höll sig i hagen tackolov.
Eftersom jag kom direkt från jobbet hade jag snyggskor på mig, men efter att ha motat kossa i gegga var det inga snyggskor längre. Då var jag rätt uppretad, och frågade Bosse varför han inte kunnat vänta. Men jag använde lite fler ord...

Nu när hästapållarna (som Hästmannen säger)  får gå på vallen är dom skapligt mätta när de kommer in på kvällarna. De tittar på sitt hö och bara suckar. Fölungarna kommer in så snabbt, inget trams att stanna kvar ute och äta inte. Ikväll gick Honey in i Frittes spilta, som var tom, så jag band fast henne. Det blev ingen reaktion. Hon stod där och tittade sig omkring. Hon är van att stå bunden i gången, så hon tyckte nog inte att det var så konstigt.
I morgon är det en vecka sedan hon blev vildhäst. Hoppas det anfallet ALDRIG kommer tillbaka!

Imorgon åker jag med Pernilla till Nyköping och Shetland Östs Halloweenutställning. Jag ska vara  - just det: DOMARSEKRETERARE!! Det blir en helt ny domare för mig - Kristina Blad. Det blir intressant med nya domarögon.

 

 

Torsdag 29 oktober
Det händer inte mycket nu.... väntar på att Fanny ska valpa, eller som hon ser ut: spricka! Hon är så tung så tung, måste ha hjälp upp i soffan.
Våra hundar får vara i soffan. Och i sängen. När vi hade collie fick dom vara på golvet, för deras pälsar innehöll all världens överraskningar, men våra små pudlar och JR får vara där vi är. När Lisa var liten bröt hon benet när hon hoppade ner från soffan, och vi bestämde att dom inte får vara i soffan förrän de kan hoppa upp själva. När Bettan kom till oss och hoppade upp första gången blev vi saliga och daltade: Tänk, hon hoppade upp själv, såååå duktig hon är.
Andra "normala" människor tycker nog att vi är lite stolliga - berömma när dom hoppar upp i soffan! Korkat! En hund ska väl vara på golvet!
Det är skönt att vara korkad ibland.

Ikväll har jag jobbat sista kvällspasset på mitt jobb. Det känns inte som mitt jobb längre. Ikväll, innan jag åkte hem, städade jag ur mitt skåp på allehanda attiraljer. Det blev en hel kartong full. Man samlar på sig en del på 22 år. Fast nån gång har jag nog städat skåpet på 22 år. Kanske.

 

På hästfronten händer inte heller mycket. Jag börjar bli lite orolig för gamle Ville som blivit vass i ryggen. Han äter skapligt, men det tar sån tid! Och höet och ensilaget liksom mal han sönder, så det ser ut att vara mer foder när han har ätit klart. Jag har sagt att när han börjar bli gammal ska han inte behöva vara kvar i livet, men åh så jobbigt det känns. Han är pigg och glad, så det är inget akut, men det ligger i bakhuvudet och gnager.

Fritte får gå med Zabina och Ville i stora vinterhagen från kl 4 ca varje dag. Han verkar klara det bra. Eftersom det står i alla hästböcker att hästar är flockdjur och måste ha kontakt med andra hästdjur trodde jag att Fritte skulle uppskatta att få gå med andra hästar så dom kan klia varandra osv. Men han bara sätter ner huvudet och äter. Han har nog inte läst böckerna.

 

Undrar vem som blir besökare 10 000. Ni kollar väl räkneverket?

 

Tisdag 27 oktober
Solen har lyst idag! Tänk att allt går så mycket lättare bara solen skiner.
Nästan hela fm gick åt till att göra färdig hagen. Hästarna fick stå inne och vänta, lika bra var det, det var mycket gräs att äta, så tiden de var ute idag räckte gott o väl.
Det är roligt att se hur de reagerar. Först släppte jag Telia och Lasse, sedan Happy och Honey och sist Bonnie o Leo. De sprang iväg, in i hagen, slet åt sig lite gräs, vände sig mot mig och undrade - ska du inte ta oss då? Alla gjorde likadant!

Honey har kommit över sin kris hon hade i lördags, och är nu som vanligt. Tack o lov! Jag kan ta på och av grimman som förut, och hon är inte alls stressad. Skönt. Jag såg framför mig veckor av arbete med att få henne tam igen, men hästar är ett roligt/konstigt släkte. Nu uppför hon sig som om inget har hänt.

Fanny har helt tappat formen.         
När man ser henne bakifrån ser hon ut som en mjölkko med juvret hängande ner, och spenarna spretar åt alla håll.
Hon orkar inte hoppa upp någonstans, och kissar stup i ett, överallt. Små små pölar här och där. Ska bli skönt när valparna är här. Jag har köpt en valpningskorg i plast till henne idag. Den är rejält stor, men var skapligt billig. Märkligt.

Nu ska jag sy en dyna som hon ska ha i den. Det fanns färdiga dynor att köpa till, men dom var dyrare än korgen. Märkligt.

 

Söndag 25 oktober Måndag 26 oktober
Tillbaka till normaltid. Det heter inte vintertid har jag fått veta, det heter svensk normaltid.
Igår, söndag, var min bredbandsmaskinist tydligen ledig, så jag skriver lite om utställningen igår idag. Skriver idag om igår alltså....
Åkte till Mantorp, utan pållar, och tjänstgjorde som speaker på ÖPS utställningen. Det var första gången jag "speakade", och det var rätt kul. Mycket att hålla reda på, men inte så stressigt som att skriva. Jag hade till o med tid att plocka bajs mellan presentationerna.
Det var ett hiskeligt väder stundtals, det smattrade ordentligt på ridhustaket. Tack o lov att vi var inomhus!
Dagen började med new forest, sedan russ, shetland och exmoor. Jag fick en liten favorit bland russfölen, han var inte dagens vackraste, men originell. Han hette Elvis, var ett svartskäckig russ(!!!), inte vanligt, och han hade rest ända från Huskvarna utan sin mamma för att visa upp sig på Mantorp. Han var så väl förberedd för sin uppgift, skötte sig perfekt!

Ett annat föl, en ridponny, visades också utan mamma. Den var rejält tunn, halsen var som en smal tråd mellan bogar och huvud. Domaren påpekade det, rekommenderade ägarna att avmaska, och se över foderstaten. Till saken hör att ägarna stod och sålde foder på plats.... ingen vidare reklam.

Men min absoluta favorit var dagens argbigga Olympus Indy Pearl!!!!!!
Så här fin är hon:
           
Med sig hade hon mamma Hawkwell Nikita, som är min stora förebild i exmoorrasen. Lilla Indy Pearl hade flera synpunkter på att vara på utställning. Hon hade nog hellre sprungit i hagen - det hade nog dom flesta i o f s, men Indy Pearl visade verkligen vad hon tyckte. Vilket humör på en sån liten dam! Men hon visade upp sig så det räckte till 42 poäng i alla fall. Hon var med till BISfinalen och åkte ut när det bara var tre kvar. Måste kännas lite snöpligt.
Indy Pearl är e samma pappa som Honey, så det bådar ju gott.
Halv 5 var allt klart, och då var det nästan svart ute. J-a normaltid!!!

Idag har jag lagat en sadel som jag sedan levererade till Norf. Gosade lite med Pirre, han ser ut som om han vore född till lektionshäst! Varje gång jag kommer till Norf spetsar han öronen och tittar på mig, sånt värmer ett hästägarhjärta.

På kvällen kom Eva farande och ville klämma på Bettans mage igen. NU råder inga tvivel. Skrutt Bettan ÄR dräktig! Jättekul för Evas skull. Vi kommer att ha fullt upp med Fannys valpar, så det kan kanske vara skönt med en hund mindre. Bättre ställe kan inte Bettan hamna på.
Eva jobbar natt på samma ställe jag ska börja på. Jag hade hoppats på att Eva skulle jobba min första natt, så hon kunde ta mig under sina vingars beskydd, men det visade sig, när vi jämförde schemat, att vi inte jobbar ihop alls! Shit!
Men Eva sa att jobbet är bra, och alla är trevliga, och hälsade mig välkommen, och DET känns bra.

 

Idag, måndag, har jag börjat göra hage av vallen som hästarna biter sig fast på. Det blir en bit i taget, så dom inte får ont i magen. Jag ska sätta stolp i hörnen, men sedan blir det plastpinnar som staket. Det går fort och lätt att sätta upp, och fort och lätt att riva. Det har regnat några dagar och är lerigt och blött på vallen, men jag antar att dom inte rejsar så mycket - det blir nog mest ätande.

Hörde på radion idag att det är Vildpotatisen dag. Vild potatis - jag som trodde alla var tama...
Vildpotatisens dag, jösses vad ska dom hitta på härnäst; Fotsvampens förmiddag? Menstruationens natt? Har inte folk arbeten att sköta utan måste hålla på att konstruera DAGAR hit och dit? När ska shetlandsponnyns komma? Och pudlarnas? Och silverfiskarnas? Och kvickrotens? Fast den finns väl redan?
Idag jobbade jag på em. Nu har jag bara tre pass kvar. På det stora hela känns det bra, för trivseln och arbetsglädjen är sedan länge borta, men jag kommer att sakna "mina" gamlingar. Men man ska inte skapa relationer till de gamla har vi fått i oss, då jobbar man inte proffessionellt.
Kyss Karlsson.

 

 

 

Lördag 24 oktober
Två steg framåt, ett steg bakåt. Det är en utveckling som jag kan köpa. Men när det går två steg fram och TIO bakåt, då blir jag ledsen.
Idag tog jag Happy och Honey till hagen, som vanligt, som vi gjort varje dag lääänge länge. Jag leder Telia, Happy och Bonnie, och Lasse och Honey får turas om att bli ledda. Det gick bra som vanligt, tills jag skulle släppa dom ihagen. Mina hästar får inte ha grimma i hagen, så när jag skulle dra av Honey grimman, som jag gjort alla andra gånger hon gått till hagen, fick hon spelet. Hon kastade sig, så fort grimskaftet lättade lite kastade hon sig igen med dödsförakt bakåt. Jag höll  kvar Happy, ville inte att hon skulle springa ifrån Honey, men det hjälpte inte, Honey var helt vettskrämd. Vilka blickar hon gav mig! Naturligtvis tappade jag henne, jag snubblade över Happys framben, och tappade taget om bådas grimskaft, och hästarna la iväg. I hagen förstås, men Honey bara sprang undan för mig när jag skulle fånga henne och ta av grimman. Happy var inte svår att ta, bara muta med ett halvruttet äpple, så stannade hon, men Honey!
Till slut, efter en halv evighet kändes det som, lyckades jag få tag i grimskaftet, och lyckades knäppa upp grimman, så den föll av.Honey var så svettig att det ångade om henne.  Alla försök sedan att få kontakt med henne var förgäves.
Jag blev så ledsen. Det känns som om hon aldrig mer kommer att lita på mig. Och jag vet inte ens vad som utlöste det hela!

Jag har jobbat ikväll till 20.15, och på väg hem stannade jag i stallet och smög in. Honey låg och sov, så jag ville inte väcka henne, men jag vill så gärna veta om hon glömt det här!
Efter allt som hände idag har jag bestämt mig för att inte visa hästarna i morgon på utställningen. Jag vill inte börja lasta och krångla i morgon bitti när Honey är så här. Hon kanske har något som gör ont bakom öronen, och det var därför hon blev knäpp idag? I alla fall har hon säkert ont nu, så många gånger som klev på grimskaftet idag och höll på att gå omkull.

Skit skit skit skit.
Aldrig får man vara riktigt glad.
Men jag ska åka själv i morgon i alla fall, har lovat att vara speaker. Kul med omväxling.

 

På fm idag var jag kofrisör. Klippte 12 kor hos Bengt, Bosses kusin. De var snälla och njöt av behandlingen. Kor är rätt jobbiga att klippa, de är knotiga lite här och där. Lättast att klippa är dräktiga kvigor, då blir det stora runda magar som är lättklippta. Den allra snällaste jag klippte idag var en nykalvad kviga. Hon var stor som ett hus! När jag började klippa upppå ryggen gick hon ner med bakbenen i rännan för att jag skulle nå bättre. Och så finns det folk som säger att kor är dumma!

 
Bengts kor från i somras.

Nu ska jag ta ta något lugnande. Jag har suttit här i köket vid datorn och fått skavsår i öronen av att höra Dansbandskampen i rummet bredvid. Hur dåligt kan en människa sjunga? Svar: som i Dansbandskampen!
Det var bland det värsta jag hört. Dags att köpa headset, så kan jag lyssna på vad jag vill.

 

Fredag 23 oktober
En bra dag, trots gråväder - jag har fått nytt jobb!!!!
Jag var på intervju idag, men det var mest formaliteter, så 2 november börjar jag i Hem och Sjukvårdsteamet, natt, i Norrköping. Underbart att få flytta på sig. Det är ett vikariat till sista februari, men det kan bli förlängt. Man kan ju alltid hoppas att allt går bra, och att jag trivs, och mina nya kamrater inte tycker att jag är alltför tafatt.
Det är 22 år sedan jag började på ett nytt jobb. 22 år. Var tar tiden vägen?

Jobbet innebär att man åker runt i stan och hjälper de gamlingar som behöver ha hjälp och tillsyn, dels fasta ärenden, och akutlarm; folk som trillar, eller mår allmänt dåligt och behöver tillsyn. Jag fick se nyckelknippan man har med sig, och höll på att baxna. HUR ska jag kunna hålla reda på allt?!?!?
Men jag får uppbåda all min flexibilitet som jag fått itutat i mig så länge jag jobbat inom kommunen. Flexibel - det är bra det!
Helt korkad är jag ju inte.

Efter pärsen med min nya chef, som var jättetrevlig, åkte jag till Liedl och handlade. I butiken stötte jag flera gånger ihop med ett äldre par; karln gick hela tiden och hackade på sin fru: Har du kollat datumet? Har du lagt brödet underst, det blir ju klämt! Begriper du inget! osv osv. I kassakön fick jag det tvivelaktiga nöjet att stå bakom dom. I kassan sitter en mörkhyad invandrarkille. Karln börjar bråka om priset på några tomater, och säger till slut: Men det stod faktiskt på skylten, men det stod ju på SVENSKA förstås! Idiotgubbe!
När de handlat färdig säger han lagom högt till sin fru: Nu kollar du kvittot! Det kan bli vad som helst med en SÅN DÄR i kassan.
Ibland skäms jag för att vara svensk.

Nej, då var det tevligare i min favoritaffär Östergyllen. Idag blev det inte så mycket handlat, bara två morotssäckar, några elpinnar, och grisöron. Där blir man alltid trevligt bemött! (Nu får jag nog mer rabatt nästa gång jag handlar).

Staketpinnarna ska jag ha för att hägna in vallen som fölisarna springer ut på och biter sig fast. I morse fick Lasse gå ut i grimman, de andra två sprang dit, men det var inte lika kul när Honey saknades, så de kom lomandes efter, snart nog. Ikväll fick Honey gå i grimma in, och det gick bra, fast hon drog lite åt vallen till.

Jag har gjort något ikväll som jag hoppas att jag inte får ångra... Jag släppte Fritte med Vision och Zabina i stora vinterhagen i en timme. Det måste ha känts underbart för honom! Men jag har ångest. Fast en timme borde han ju klara, eller?
Hans tråkfålla är om möjligt ÄNNU tråkigare nu sedan Bosse kört sönder den med traktor och gödselspridare. Jag ska utöka den, han får inte gå hela dagen i stora hagen.
   
Det har varit gråkallt idag, så Fanny fick ha tröja på sig. Hon försvann i några minuter, och kom sedan tillbaka - naken.
Jag vet att hon hatar att ha tröja på sig. Hon lägger sig på rygg och ålar sig tills hon krånglat sig ur tröjan. Tyvärr hittade jag inte tröjan hon ålade sig ur idag. Hon grävde nog ner den.

 

Torsdag 22 oktober
Grått och trist återigen.
Inte blir man gladare av att behöva gå på kurs på sin lediga tid. Det var sista gången (av 4) idag, så det är skönt att det är klart. Fick ett fint diplom som nu sitter i guldram på väggen.... eller kanske inte...

Jag hade glömt min telefon hemma, och när jag kom hem hade jag 5 missade samtal från Bosse! Jag ringde upp och frågade vad det var, och då säger han att hästarna smet när han skulle släppa ut dom. Fölisarna bet sig fast på vallen innan hagen, och när han släppte Bonnie sprang hon också dit. Inte för att jag fattade varför han släppte Bonnie, men jag ville inte fråga... Men jag frågade varför han ringt mig? Vad skulle jag jag göra, på utbildning, utan bil, 2 mil hemifrån? Jo jag tänkte att du skulle veta säger han. Bussigt! Det känns ju jättebra att få veta sånt när man inte kan göra något åt det!
 När jag kom hem var det lugnt i hagarna i alla fall.
Jag har jobbat mellan 15 och 20 idag, så tiden mellan kursen och jobbet räckte bara till Hem till Gården, och mocka i stallet.

 

I tisdags kom en kille till jobbet och gick runt och kollade kontakter, eller elskåp eller nåt. Det blev ett himla viskande på mina jobbarkompisar: Det är ju Tomas i Ensam mamma söker! Så till slut frågade jag honom om han är med på tv, och visst var det han. Jag har aldrig sett det programmet, men han pratade lite om att de varit 8 först, och nu var det 4 kvar, han var en av dom. Nu måste jag nog se programmet på söndag, jag KÄNNER ju en som är med!!
Tomas är enl uppgift från vanligtvis välunderättat håll, 22 år och dejtar en singelmamma på 39 med 4 barn.
Tänk! En del gör vad som helst för att få vara med i tv.

Han ser bra ut i alla fall - en riktig stekare!

I morgon ska jag till stan för en jobbintervju. Hoppas hoppas! Det är ett nattjobb, inom kommunens Hem och Sjukvårdsteam. Jag har jobbat natt i 6 år för många år sedan, på en sjukhemsavdelning,men efter 6 år sa jag nej tack, nu orkar jag inte mer. Jag tyckte det var helt underbart att få börja jobba på dagen, med vakna människor, och det hände lite mer. Men nu ger jag nattjobbet en chans till. Hoppas hoppas!
Jag pratade ikväll med en dotter till en dam som bor på mitt jobb. Hon jobbar där och tycker det är ett jättebra jobb. Hon önskade mig välkommen dit, och det känns ju bra. Bettans uppfödare jobbar också där, så jag känner några i alla fall.

Bosse har ägnat några dagar åt att köra gödsel. Då kör han igenom Frittes tråkfålla, så Fritte har bara fått vara ute i omgångar. Han är så arg!! Han bankade på boxdörren idag när jag gick och mockade så jag släppte ut honom i stallet. Då gick han ivägen PRECIS hela tiden. Som ett litet barn! Han är för söt, min Fritte.

.

 

 

 

 

 

Tisdag 20 oktober
Två disiga tråkiga höstdagar har gått, men trots allt - två bra hästdagar har det varit!
Igår fick Honey gå i grimma hem från hagen, stå uppbunden i stallgången en stund, och sedan gick vi på promenad, hon och jag. Alldeles själva, och mörkt var det. Hon följde med så fint, vi gick till postlådorna, en hisnande lång promenad på ca 75 m, vände, gick förbi stallet, vände igen, gick förbi stalldörren, tog några tuggor ensilage (endast Honey) från upprullaren som var igång, och den skamlar inte lite!
Efter det fick Lasse lite tukt och förmaning. Han fick också stå uppbunden, fick hovarna kratsade, och det är förenat med livsfara. Han bits! Jag kommer ihåg hur nafsig Zigge var i samma ålder, och fy f-n vad det var jobbigt! Jag straffar Lasse rejält, men han är snart där igen med sina tänder och nyps. Lasse fick också gå på promenad, med ett grimskaft hårt knutet runt magen, (förberedelse för sele) och han följde också så fint. Jag har märkt att han är rädd för plast, hoppar baklänges i boxen om jag tömmer in hö från en Ikeapåse, så jag försökte få honom att gå på en plastbit som blivit kvar efter en ensilagebal. Men det sa han nej tack till. Klart och tydligt! Att hoppa kråka över den var inga problem, men han ville inte sätta fötterna på den! Så där har vi något att träna på. Att vara rädd för plast när man bor på bondvischan är ingen bra egenskap.

 

Idag kom Little miss Sunshine med kompis Erika och red ut på Ville och Happy. Första gången med sadel på Happy. Hon kunde ha Frittes syntetsadel. Den är bara 15 tum, men Elin är inte mer än 14,5 tum om rumpan, så det såg bra ut. De var så fina när dom skrittade iväg. Ville var Erikas favorithäst på Norf, så hon kommer då och då när Villeabstinensen blir för stor.
Ridturen hade gått bra. Happy skuttade lite är Elin skulle fatta galopp, men det är inte så konstigt. Det var länge sedan hon var på uteritt, så jag antar det var ett glädjeskutt. Ville skötte sig som vanligt som en gentleman.

Tyvärr blev det ingen bild. Jag hade inte med mig kameran, och det var nog i alla fall för mörkt. De hade reflexer på sig, och då brukar det bara bli gula fläckar på bilderna.

Ikväll har det varit sykurs igen. Utan skvaller igen. Skitkurs.

 

Söndag 18 oktober
Sol och klar luft, idag har det varit en härlig dag!
Har fått gjort lite nyttigt med hästarna också. Körde Telia och Lasse! Ja Lasse fick vara bunden bredvid, och det hade han inget emot, han tyckte inte att skakeln var läskig. Däremot kom han lite för långt fram, och gick hela tiden och trängde mot Telia så att det inte gick att styra. Det är svårt att få till en bra plats för fölungen. Kommer dom för långt bak kommer de emot hjulet, och för långt fram är de ivägen. När jag hade Vanilla, och Piggelin var liten körde jag mycket med honom bredvid. Han hade pippi på att trycka in baken under skakeln, och gå och KLIA sig! Finurlig fölunge!
I alla fall så körde jag inte så långt, får fixa till bättre förutsättningar till nästa gång. Telia var pigg och glad, inga problem där inte!

Så här såg det ut, från min synvinkel:
  Dom är nästan jämnhöga! Inte underligt att Telia inte orkade trycka undan Lasse. Projektet går ut på att vänja Lasse, och så här långt har det funkat perfekt.

Efter körturen försökte jag fota Lasse. Inte så lätt....
      
Så här fin blev Lasse - mamma Telia står bunden i traktorn under tiden vi fotar.....

 

På em var det så soligt och fint att det inte gick att vara inne. Vi tog bilen och åkte till skogs och gick med hundarna en vända. Det är ju älgjaktstider, men på eftermiddagarna är nog jägarna hemma och fikar. Jag såg varken älg eller jägare, tack o lov.
Fanny är glad och tycker det är livat i skogen, men hon orkar inte springa tillnärmelsevis som hon gör i vanliga fall. Hela tiden låter hon, som en knarrande dörr, ungefär. Gulligt. 
Vädret höll i sig, så när vi kom hem körde jag Fritte. TÄNK så lätt allt går bara solen skiner! Fritte var så pigg, och jag blir på gott humör varje gång jag kör honom.
Tog några bilder i hagen också:
   

Och hela tiden har jag Leo här:
     Alltså bitandes i mina kläder!

 

 

Lördag 17 oktober
En dag i shettisvänners hejiga skara! Helt i min smak.
Anna och Pernilla kom och hämtade mig vid tiotiden i Pernillas bil. Den är inte modern. Vi tog oss både bort och hem med den, men om hela underredet var med hem kan jag inte lova. Det lät som om vi tappade grejor hela tiden.

Först var det styrelsemöte som jag inte fick deltaga i, och kl 14 stormades lokalen av alla som ville vara med på höstmötet. Det var dubbelt så många som förra året. Vi var lite ängsliga att stolarna inte skulle räcka, men det gick ihop sig.

Mycket snack, mycket roligt, och lite planerat blev resultatet av dagens möte. Lite och lite; 5 utställningar, 2st 3årstest, läderkurs, häst-loppis, körträff, resa, löshoppningar, det är ju inte lite saker egentligen!
Det roligaste med såna här träffar är ju just att träffas. Visst, man mailar och smsar hit och dit, men möten IRL toppar ju det hela tycker jag.

Sedan måste Shetland Öst ha eloge för att man absolut inte behöver svälta på träffarna!

 

När jag kom hem väntade en mycket uppskattad present - ett mockat stall!Bosse hade varit snäll och mockat. Inte illa. Tack vare det fick jag lite extra tid innan det blev mörkt, och jag hann ta ut Happy och Honey och utställningsträna. Med tanke på att det var andra gången Honey leddes i grimma så gick det jättebra, men med tanke på att det är utställning om en vecka så var det katastrof. Men det är 6 dagar kvar....

 

Fanny har svällt upp runt magen, massor  bara idag tycker jag. Hon är tung och ovig, och hur ska hon bli om några veckor till? Stackars lilla Fanny. Hon ser så ledsen ut, men det beror nog på att vi daltar med henne.
        
Fanny som valp i Elins knä. Nu ska hon själv bli mamma! Ja, Fanny alltså, inte Elin.

 

 

Onsdag 14 oktober
Trött fet och femtio.
Så heter en bok av Täppas Fågelberg, och det stämmer in på mig på pricken.

Trött fet och femtio.

Igår var jag hos min naprapat och fick lite behandling. De har flyttat till nya flashiga lokaler i centrum, 3 trappor upp, i ljusa fina lokaler. För min del skulle dom gärna få vara i en källare, utan fönster och belysning. Det ÄR inte roligt att ta av sig kläderna!
Efter besöket var klockan inte så mycket, så jag tänkte att jag tar ett varv på stan! Kul! Jag gick in i närmsta varuhus, efter 30 m tänkte jag "men vad gör jag här?", så jag gick ut igen, satte mig i bilen och åkte hem.
Ibland tror jag att jag inte är riktigt klok.

Idag lastade vi av sista lasset halm. Det var småbalar, med massor av grön kvickrot i, mums för hästarna. De var rejält tunga, men jag var nysmord i ryggverket, så det gick bra att lasta av. De sista 10 balarna fick inte plats på skullen, så de fick kvigorna. De tyckte också att det var mums!
När jag var i stan igår tog Bosse & kompani in de sista kvigorna som var ute. Skönt att alla är under tak nu. Och ingen som behöver kalva ute, och gömma kalven. Det kan vara ett ELÄNDE att hitta småkalvar. Har Mamma Mu sagt åt kalven att ligga under en buske, så ligger den knäpptyst, fast man är så nära att man nästan snubblar över den.
Men nu är alla djur inne, halmen avlastad, så så här långt är väl höstarbetet ok.

 

Mitt arbete är inte ok. Jag känner mig trött och less på jobbet. Inte på de gamla, mina arbetsuppgifter är fortfarande roliga, men själva arbetet, dålig sammanhållning, omgivningen står mig upp i halsen.  Jag är inte dummare än att jag fattar att det kanske inte är alla andra det är fel på, utan det är på mig själv. Jag har nog jobbat för länge på samma ställe. Nu har en strimma av hopp väckts, kanske blir ett vikariat på annat ställe. HOPPAS!!
TUR att jag har mina hästar. Och hundar. Annars funnes ingen balans i tillvaron. Att umgås med hästarna och likasinnade vänner är en bra kontrast till övriga dagen.

Men nu låter det bra deppigt! Det är väl HH som gör sitt till. HH?? Det vet väl alla att det betyder HöstHelvetet! Vackra färger, jovisst, hög luft, jodå, men allt vissnar och dör, och mörkret är värst av alltihop! Brrrr.

 

 

Tisdag 13 oktober
I morse höll jag på att frysa ihjäl när jag cyklade till jobbet. Det var 4 grader. Plus.

Men kallt så alldeles förtvivlat.

Jag har en idé om att gå i ide ungefär så här års. Sedan vaknar man upp på julafton och äter ett präktigt julbord och öppnar sina julklappar, går och lägger sig igen och vaknar i slutet av mars, smal och snygg. Då har man sovit så länge att man kan vara vaken dygnet runt, och hela våren och sommaren ÄTER man rejält så man klara att gå och lägga sig i slutet av oktober. Sedan vaknar man till på julafton osv...

Är inte det en fiffig plan?

 

Största bedriften idag står Honey för. Idag fick jag sätta på henne grimman i hagen och leda henne hem. Hon var så duktig och stretade inte det minsta.
Många av mina halvblodsvänner pratar om sina hästar, hur högt de hoppat, och hur många % de fått på senaste dressyrtävlingen, men jag är nöjd när jag kan sätta grimma på mitt föl och leda henne hem. Kanske fånigt, men när man tänker på hur Honey var när hon kom, så är det verkligen stort att kunna leda henne i grimma!

Lasse var lite besviken när vi gick hem. Han och Honey brukar rejsa på vallen, men det var inget kul att rejsa själv tyckte Lasse. Att ta med sig Leo var inte att tänka på. Lasse och Honey är inte elaka mot honom, men lite småretliga. Lasse brukar försöka springa omkull Leo när vi går hem från hagen, men Leo är snabb som en iller, tvärvänder, och då hinner inte Lasse med.
Lasse är i alla fall inte blyg av sig! I kväll gick han ur sin box, och tänkte hälsa på den stora bruna nya hästen i hörnet: Ville.

Han gick in i spiltan hos Ville, vände helt om, och nosade på Villes snopp. Som en hund! Ville krökte på nacken och såg förorättad ut, men han blev inte arg. Han är nog världens snällaste!
Som vanligt när det händer något komiskt/gulligt/roligt/speciellt är kameran - inte med. Märkligt!

          
Här står Ville i sin spilta - den är i minsta laget, men när Telia åker hem får Ville tillbaka sin box, Happy får bo i spilta, och Lasse och Honey får flytta ihop. 
Ville ligger ner varje natt, och han går så snällt in i spiltan varje kväll, så jag tror inte att han vantrivs. Han är snäll som få, men han är inte korkad, trivdes han inte skulle han visa det tydligt. Det gjorde han i början när han flyttade hit, då ville han inte äta, var orolig inne osv.  Men nu har han kommit på att det nog inte är så tokigt på landet ändå. TROTS alla muande kor! 
 

 

 

Måndag 12 oktober
Blåsigt, ruggigt på fm, men till slut blev det lite sol!
Idag har Bettans uppfödare Eva varit här och klämt på Bettans mage. Först sa Eva att det inte verkar ha tagit sig den här gången heller, men vid lite nogrannare inspektion så sa hon: ja, jo kanske, jo det kan vara något!
Jag frågade vad hon tror om Fanny, och hon sa direkt att Fanny ser dräktig ut. Jippi! Så snart får vi höra trampet av små små tassar. Fanny är så mysig och har blivit så pratig! Hon varken gnäller eller piper, hon liksom stånkar lite... jättemysigt. Frusen är hon också, vill ligga under täcket i sängen, och under pläden i soffan. Hon bökar och stånkar tills hon kommer rätt. 

Avslappnad jack russell..

På em kom Little miss Sunshine. Vi hjälptes åt med mockningen, och sedan red Elin Ville och jag körde Fritte. Ville och Elin är så snygga ihop, Elin lång och smal, Ville ädel och stilig. Jag hade kameran med för att föreviga det hela, men batteriet hade lagt av. MÄRKLIGT - jag har tre digitalkameror, och så tar jag den som är urladdad.
Det var kallt som f-n när vi åkte/red iväg, och på hemväg hade vi dessutom motvind. Fritte var så himla laddad! I skritten skrittar Ville ifrån Fritte, men i trav och galopp hänger han med, Fritteman! På hemväg gick han före Ville en sträcka, och han travade så stort att Ville fick galoppera. Försökte hålla en lugn, stilla trav, men det tyckte inte Fritte!
Jag blir så glad när han är pigg och springig, då kan han inte ha ont.
Vi hade tänkt träna Happy och Honey, men ångrade oss när det tom började regna små ishårda droppar. Honey fick i alla fall på sig grimman i hagen, och det gick bra idag.
Happy har av någon konstig anledning lite koskräck. Jag menar, hon är ju från en bondgård med kor och kalvar, och borde inte reagera. I morse fick Telia och Happy byta box under frukosten, så att Happy kom närmare kvigorna.
I kväll när de skull in gick det ganska bra att få in Happy, hon gick spänt, men utan att rusa förbi kossamu. Hon vänjer sig nog.
Efter denna friluftsem/kväll är jag så frusen att jag önskar att vi hade en bastu. Men en varm dusch ska det bli!

 

 

Söndag 11 oktober
Brrrr, en typisk höstdag. Kallt, snålblåst och regnet hängande i luften. Men det är så mysigt så - man kan tända ljus och mysa i soffan. Jo hejsan!
Förmiddagen tillbringade vi med att ta hem kvigor. De måste ha fått något lugnande; ätit någon svamp eller nåt, för jag har aldrig varit med om snällare kvigor. De stod i kö och ville in i djurvagnen! Vi kunde inte ta alla på en gång, utan var tvugna att mota bort några, för alla vill med hem. Märkligt! Men ryktet om älgjakten kanske har nått deras öron också?

   
Kvällsmat för kvigor och för    . . . .                                 lagårdskissarna.

Det var väl det roligaste som hänt idag....
Förutom att jag fick igång min skrivare!! Alldeles själv. Jag fuktade lite på bläckpatronerna, och VIPS skrev den lille rackarn ut papper efter papper. Behändigt med en skrivare/scanner/kopiator. Hur gjorde man förr? Före datorn och internets tid?
Tänk att det gick att betala räkningar före internets tid... knappt man tror det var möjligt. Nu går allt så snabbt med nätets hjälp, men vad ska ha all överbliven tid till? Skörda på Farmville? Skriva inlägg var femte minut på Facebook?

 

Ikväll överlistade jag mina föl också! Ja idag har jag haft en bra dag. Det var avmaskningsdags, och Lasse var det inga problem med. Honom kunde jag maska när han stack ut huvudet över dörren.
Honey däremot trodde jag skulle bli jobbig. Hon vill inte bli fasthållen, och hon är känslig när man rör hennes mule och mun. Men då fick jag en snilleblixt: hon fick stå helt lös, jag höll i masksprutan, och nyfiken som hon är började hon lukta och bita på den. Efter en stund bet hon tag ordentligt, och då tryckte jag av sprutan. Är jag inte fiffig???

Ikväll fick hon stå på stallgången och bli borstad och få hovarna kratsade. Mamma Happy är lite höstruggig i pälsen, jag måste borsta henne varje dag nu, så hon är slät och fin till utställningen.
I morgon hoppas jag att vädrets makter tillåter Little miss Sunshine att komma hit. Vi behöver utställningsträna Happy och Honey.
I veckan hämtade jag Honeys skylt: felstavad!

Finn fem fel - ja ett i alla fall.

 

 

Lördag 10 oktober
Styrde kosan mot Mörtbol och Shavfs föl och unghästchampionat, tidigt på morgonen.
Mörtbol? Finns verkligen en sådan plats?
Jodå, visst. En jättefin anläggning, med ett modernt ridhus och toppenfina lokaler.
Det var lite kallt på morgonen, men inte halt, tackolov. Åkte motorväg, svängde av mot Björkvik, och åkte en underbart vacker höstväg rätt in i Sörmland. Sverige ÄR bra vackert.
Jag åkte på rena rama bonnvischan och tänkte att det blir nog utomhus, för inte kunde jag tänka att det skulle ligga en så fin anläggning med ridhus sådär mitt i "ödemarken". Men det gjorde det!
Dagens domare var Madeleine Beckman, och antalet anmälda hästar var 43. Med några strykningar, som vanligt, blev dagen inte så lång, vi var klara redan strax efter 14.00!
Några shettisar visade framfötterna; ett miniföl och en standard. Jag gillade uppsynen på standardfölet, kaxig! Han hade en väldigt fin fuxfärg. Nästa sommar kommer han, om allt går som vi tänkt, att bli Leos och Lasses lekkompis! Hemma hos honom.
Bästa föl blev ett RPföl.
Lite udda raser brukar alltid komma fram på Shavf:s utställningar. Idag stod trait poitvinfölet Victory du Nord för det udda. Tyvärr visade han hälta och kunde inte bedömas klart. Maffiga hästar - det vibrerar i ridhuset när mor och son klampar in.

På väg till Mörtbol såg jag en skylt med Virå 8. Jag fick genast en flashback till ridläger i mina tidiga tonår. På hemvägen åkte jag den vägen, men höll på att missa stallet, för allt var igenväxt, ingen hage fanns kvar. Jag vände och åkte tillbaka, åkte fram till stallet som stod öppet. Det var en lång magasinsbyggnad som blev ombyggd till stall, men nu var det inte ett spår av boxar, det kunde jag se genom de öppna dörrarna. Geten Trippans lilla hage var en soptipp, i hagen framför stallet var ett upplag av ensilagebalar som nog var rätt gamla, i hagen där vi red dressyr hade slyet tagit överhand, och där vi hade hinder och hoppade hade det blivit åker.
Många minnen ploppade upp, och jag kom ihåg vad alla hästar hette, och deras stam. Tänk om man kommit ihåg läxorna lika bra!
Jag var där på olika ridläger, sommar och vinter i flera år, och jag minns härliga ridturer i Kolmårdsskogarna. Kilometerlånga galopper på Nunnebanan bl a. Jag såg en skogsplantering där vi red och fick skäll av markägaren för att vi trampade ner plantorna - den planteringen var nu storskog - det händer lite på 40 år!

Hemma har Bosse och kompani ställt in 20 kvigor idag. Imorgon ska det hem ytterligare ett 20tal. Det är älgjakt på måndag... inte för att risken är så stor att de blir skjutna, nej risken är större att de blir rädda och rymmer ur hagen!
Hästarna hade inte något emot att gå in, trots att kvigorna stod inne. Det var bara Happy som fick lite bråttom. Den jag trodde skulle reagera minst för nötdjuren!
Ville, som går in på baksidan, anade oråd direkt han kom in. Han brydde sig inte om maten, bara höjde huvudet och tittade sig storögt omkring. Men när han väl såg kvigorna lugnade han ner sig.
Jag har slarvat med grimträning den här veckan, så ikväll åkte grimman på Honey, och det gick hur fint som helst. Det är bara 14 dagar kvar till hennes utställning. Mamma mia!!

 

 

Fredag 9 oktober
Jobbat 7.30-13.00. Lagom arbetsdag, men lite kort egentligen. Svårt att hinna med det man behöver.
Jag tog en promenad hem, och det var så himla skönt väder. Kallt, men solen sken, och fåglarna kvittrade.

På em körde jag äntligen! Jag skulle helst velat köra paret, men Bosse hade inte tid, så det blev en enbetstur med Fritte. Han var så himla glad och pigg, och tyckte nog det var skönt att slippa tråkfållan.
Tråkfållan är det som hållit Fritte vid liv i sommar. Hade han inte funnit sig i att gå där, så hade han nog inte levt nu. Och hade veterinären fått betämma hade han heller inte levt. Men idag var han FULL av liv, och busade i skaklarna. Det var så härligt att sitta och åka igen, så jag fick lite tårar i ögonen. Min Fritte!
Jag tog en tur förbi Stuteri PI, men där fanns bara de fyrbenta hemma. Pernilla har blivit fritidsforskare nu, hennes säsongsanställning är slut.
Jag vill också ha säsongsanställning! Eller helst ingen anställning alls. Bara pengar.

Bosse och SnällPelle har fixat i lagårn hela em, inför installningen i morgon. Utgödslingen fick ett lyft, och Pelle svetsade lite galler här och där som släppt.Jag hade Fritte inne och selade när de höll på som värst; Pelle med svetsen, och Bosse med vinkelslipen. Fritte stod med huvudet i en IKEApåse och åt årets hö och BRYDDE sig inte om oljudet! Men han tyckte det luktade skumt, och hade lite brått in när vi kom hem.
De andra hästarna fick vara ute länge, det var kolsvart när vi gick efter dom. Dom hade så brått, så brått in i stallet. Det ska bli intressant att se vad de säger i morgon när det står kvigor i lagårn. Happy borde inte ha koskräck, hon bor  med kor i vanliga fall, Telia vet jag inte, men hon är nog inte så lättskrämd. Första gången Ville skulle in i stallet när det stod kor i lagårn fick jag åka hem från jobbet och ta in honom. Han var verkligen rädd! Men han har blivit bättre.

 

Idag har Barack Obama fått Nobels fredspris. Vad är det för värld vi lever i? Presidenten i världens mest krigshungriga land får FREDSpris. Snacka om dubbelmoral. Hade han dragit hem styrkorna från Iran hade jag förstått, men inte som det är nu.
Det är som att ge litteraturpriset till en analfabet.

Ikväll har vi ätit pizza, tagit några öl, hört falsksång på Idol, men efter det har jag fått plåster på såren: Sean Penn i Mystic River. Han är bra i alla filmer, men bäst nog ändå i Dead Man Walking. Jag vill inte tänka på att han varit gift med Madonna, han har varit ung och dum en gång han också, så det får jag väl förlåta honom.

 

Imorgon är det fölchampionat i Sörmland, på en plats med det exotiska namnet Mörtbol. Många hästar av olika raser, det gillar jag. Domare Madeleine Beckman, henne gillar jag också!

Imorgon ska vi fixa lås på stallet, Happy är i farozonen!! Hennes mage är hårdvaluta inför nästa sommar, så det är bäst att ha henne bakom lås och bom. Eller hur Veronica?

 

Torsdag 8 oktober
I min Gästbok har jag fått en fråga, varför det inte finns bilder från Ladies Night. Det FINNS bilder därifrån, men ingen som ska publiceras.
Förra året tog vi i en bild i Aftonbladets webhörna. I år kom vi försent, men vi fick tjejen som jobbade där att ta en bild med min kamera.
När jag laddade in den i datorn fick jag hicka. Jag såg mina kära vänner, uppklädda och fina, men framför dom står en TANT!

Och det var jag! Jösses, jag ser ut som min mamma. Jag tyckte om min mamma, men hon är inte precis någon förebild för hur jag vill se ut.
Så den bilden visas bara för närmast sörjande.

 

Idag har det varit ett underbart väder, soligt, ingen blåst, som gjort för lite hästjobb.
Men först var det annat som skulle göras. Lasarettsbesök, foderinhandling, köra vatten till kvigorna. När jag tänkte ta in Fritte och köra, ringde Pernilla och sa att boden var på väg. Så jag for dit, till hennes gamla stall, och försökte vara behjälplig.
När Pernilla fått upp stödbenen och pappa Inge körde iväg krängde vagnen till, och såg ut att välta!!! Men den landade på rätt köl igen. Tack o lov!
      
Avfärd från Lundby.                                                           På väg!

Transporteringen gick utmärkt! Jag åkte bakom och var blinkers, och höll tummarna för att däcken skulle hålla. Det gjorde dom, och nu står boden hos oss. Jippie! Äntligen en sadelkammare! Just nu är den full av saker som är Pernillas, och det ser ut som ett inbördeskrig i den, men det ska nog bli fint vartefter.
När boden var parkerad öppnade sig himlen, kallt och blött regn, och det blev mörkt på en gång. Ingen körning med Fritte inte. Bara mocka och in med pållarna! Inte läge heller för att pyssla - dyngsura hästar är inte speciellt lätt att borsta på.
  

 

Tisdag 6 oktober
Vaknade sent, kom sent till jobbet, jobbigt på jobbet med en vikarie som var jätteduktig, men aldrig varit hos oss tidigare, stress, en farbror som är dålig, stress, stress, prata med anhöriga, räcka till för alla gamla, stress igen.
Det var skönt när arbetsdagen var slut och jag fick åka hem.
Då möttes jag av den här synen:

Det finns en del som har det bra!
En gubbe och fem hundar på soffan - jäkla tur att det inte var tvärtom-fem gubbar och en hund!

Men jag missunnar inte Bosse att ta igen sig. Han har mycket nu när kusin Bengt är sjuk och ligger på lasarettet. Idag tvättade Bosse halva lagårn, och imorgon blir det andra halvan. Det ska in djur till helgen, och då måste de ju ha rena väggar att bajsa på...

Ikväll när hästarna skulle in fick jag INTE ta på Honey grimman. SKIT! Hon hade ett litet sår vid mungipan på ena sidan, och var nog lite rädd om mulen pga det. Så Lasse fick bära hem grimman.
Jag hade inte tid att träna mer med Honey, för det var dax för sykursen, och i samma veva kom Wilmas matte och hämtade Wilma, så det blev lite mycket på en gång.
Wilma har bott hos oss i 9 dagar, och hon kommer förhoppningsvis tillbaka nästa vecka för några dagars dagistillvaro. Man vänjer sig fort med henne. Nu är det så tomt med "bara" tre hundar...
Bosse säger att jag måste sluta på sykursen, han tycker den är kass -  det är aldrig något saftigt skvaller numera. Ikväll var det bara ett nytt husköp, vad blir det i gamla Ica-affären , vilka var på Ladies night och andra mindre viktiga spörsmål.

 

 

Måndag 5 oktober
Ny ordning på morgnarna: hästarna får stå inne och äta hö på morgonen, och när jag jobbar tar Bosse ut dom i hagen vid 8-½9 sådär. Det är kallt och frostigt i gräset tidigt på morgonen, och lille Leo får INTE bli kall om magen! Han växer, den lille skrutten, men mest på bredden...
Det har inte hänt så mycket idag, mer än ett fucking meeting, förlåt fackmöte heter det, på fm. Rätt intressant, vi pratade diskriminering. Att folk blir diskriminerade av olika orsaker; folkslag, kön, sexuell läggning mm. När vi kom in på sexuell läggning säger en kvinna: Ja jag har inga fördomar mot homsexuella.   Ha ha tänker jag, det är dom som säger så som har de värsta fördomarna!
Vi pratade och diskuterade en hel del, vi var bara 7 st och då är det lättare att prata högt i grupp. Jag har ju inga större problem med det ... men det finns ju andra!

Tillbaka till jobbet, och nästa möte! Avdmöte med vår nya sköterska som ser ut som en okysst tonåring, och så visar det sig att hon har två barn på 8 och 11 år!! Där ser man vad man kan missta sig. Hon verkar i alla fall ha blivit varm i kläderna, och är en trevlig tjej.
Så till det vanliga tjatet om min fina fölunge. Ja  alla tre är fina, men jag är så glad och stolt över Honey. Nu kan jag ta på grimman i hagen, hur lätt som helst. Och ta på den på rätt sätt; trä den över nosen.
Sedan fick hon stå i gången, uppbunden, och jag borstade och kratsade hovarna. Sedan blev det lite överkurs; jag tog ut henne ensam! Vi kom ca 3 m från stalldörren, sedan fick hon panik, men lugnade sig, och så kunde vi gå in normalt igen.
Är jag stolt eller är jag stolt?

         
Honeys alla papper är ivägskickade till England för att hon ska kunna få sitt pass. Det blir ett tillfälligt pass, sk Xpass (Xfiles!!)

och det byts ut nästa år när hon har blivit inspekterad av den engelska domaren.

 

Söndag 4 oktober
Eftersom jag, enligt Bosse är den enda skrivkunniga i landet, åkte jag till Skogslotten idag för att vara domarsekreterare till Ulrika Nordmark på Östs utställning. Jag var seeeg som kola på morgonen. Jag var ju lite i farten i går kväll, gamla mänskan!

Jag hade stämt träff med Pernilla kl 8, och kom i tid!!

Till Skogslotten tar det bara 20 minuter hemifrån. Vi kom först, förstås, och byggde ring, satte upp bord och fixade priserna.
Jag åkte tillbaka till stan, hämtade domaren, och sedan var det bara att köra igång.
Häst efter häst, poäng efter poäng. Många guldhästar, och som vanligt stod Pernilla för tårar. Dilba fick 42 p IGEN!! Och Dilbas charmiga föl Velvet fick 39 och blev Champion Föl.

Stort Grattis Pernilla!! Som förresten numera heter Pernilla Tjutas.
Dagens bästa blev ett veteransto, Ivette "något holländskt" som var rasande vacker! Grattis Lotta och Malin!

 

Vi ha rätt kul på våra utställningar. Mycket tugg och gliringar, och det är en härlig stämning. Lite skitprat, men sånt får man ta. Stina - vi saknade dig!! Vi kom överens om att vi kunde ha hjälpt dig med renoveringen - det hade väl varit fint?

 

Alltid när jag kommer till Skogslotten blir jag nostlgisk. Jag har haft så mycket kul med mina shettisar tillsammans med Skogslottenfolket. Globen, hopp och dressyrtävlingar, Täby galopp, Luciauppvisningar, Sollentunamässan - alltid var det grejer på gång. Frittes och Teddys ryttarinnor är nu 17 och 19 år, och har för länge sedan lagt shettisstövlarna på hyllan. Men en härlig tid var det....

På Skogslotten byggs det och fixas, och varje gång man kommer dit är det något nytt på gång. Sen sist hade ett nytt kansli kommit upp, helt toppmodernt. Jag frågade Anita om hon inte hade ett jobb till mig, och det var inga problem sa hon, jobb finns hur mycket som helst, det är värre med lönen....
Utställningsdagen avslutades på McD; Tjutas, Cattis, Emmy och jag. Det är nästan det bästa - dagens sista tugg.
Hemma vid 18. Då var väl Cattis någonstans vid Stavsjö - och hade lååång väg hem.
Om en vecka är det dags igen - Fölchampionat i Sörmland. Dom har inga skrivkunniga där heller...

 

Lördag 3 oktober
Kall, men solig och fin fm.
Idag kom min gamla Ville hem! Inte själv förstås, han fick åka med Eloona och Veine. Han var så fin när han kom, högrest och sprallig, och STOR! Jag hade nästan glömt hur stor han är, och så är han bara 164 cm...
         
Ville - en dag i somras - fina gamle gubben!

Han var så fin och välskött, Eloona tyckte han blivit smal, men jag som inte sett honom på en månad tyckte han ser ut som när han åkte. Han ÄR svår att hålla i bra hull, men nu var han så fin och grann.
Nu är alla pållar hemma, förutom Pirre då, 9 st i stallet. Så många har vi aldrig haft! Men Telia ska hem, och Happy är inte våran, men 9 till antalet är dom i alla fall.
Ville fick gå ut med Zabina i vinterhagen. Inga större krumbukter där inte. Ville har nog saknat sina små vänner....

 

Vi middagstid började det regna. Hårt kallt och BLÖTT regn! Jag gjorde iordning stallet och tog in hästarna vid 4. Dels för att det var uschigt väder, och dels för att kl 5 var det träff hos Jeannette inför Ladies Night.
Ville får stå i Pirres spilta, och det hade han inget emot. Han har bott i spilta hos Eloona, och även på Norf stod han i spilta periodvis. Han gick in i spiltan, såg sig omkring och sa "okej då, här kan jag bo ett tag."
När Telia åker hem kan Ville få tillbaka sin box, och Lasse och Honey kan flytta ihop.

Ladies Night då. Det var kanonbra! Jag var spik nykter, och det var jag väl ganska ensam om i salongen, men jag hade störtkul, sjöng och hojtade lika bra som någon annan. Andreas Jonsson är så söt så man vill bara ta hem honom, Mikael Tornving kan också få följa med och roa lite med sin torra humor, och Magnus Samuelsson kan också få följa med hem. Han kan flytta traktorer när dieseln tagit slut, och hålla upp bilen när man ska byta däck, och så kan man ju dansa med honom! Däremot är Martin Stenmark lite för tvålfager för min smak, men ok, han får väl följa med hem han också så han inte känner sig utanför. Han kan ju sjunga lite tystlåtet i bakgrunden.
Våran förfest hos Jeannette var mycket lyckad. Vi käkade tacogratäng, och sjöng Singstar. Jättekul! Jag blev riktigt hes.
Det här bara måste bli en tradition! Eller hur?
Resan till och från stan blev lite äventyrlig. Halvljuset på bilen fungerade inte, och jag fick välja mellan att köra i mörker eller helljus. Det blev till att blända mina stackars mötande bilister. Hädanefter ska jag aldrig blinka med helljus åt dom som inte bländar av. De kanske inte har något halvljus!
Ringde hem till min käre sambo och berättade min nöd, och ville få ett gott råd hur jag skulle få igång ljuset. Han säger: ja men det fungerade ju igår.....  Är alla karlar lika smarta?

Nu ska jag lägga mig och försöka sluta tänka på allt jag ska ta med till Skogslotten i morgon. Bara jag kommer ihåg att hämta domaren så löser sig väl det mesta.

 

Fredag 2 oktober
-4 när jag cyklade till jobbet. Kallt, och knappt ljust. MÅSTE det verkligen finnas höst?

Jobbade 6.45-14.00, och jag blev helt slut. Det kändes som om jag hela tiden låg ett steg efter. Jag är nog för gammal. I´m too old for this shit, som Danny Glover säger i Dödligt vapen.

Efter jobbet cyklade jag hem och SOV! Orkad inte ens titta på inspelade Hem till Gården. Då är det kris.
Men sedan spottade jag upp mig, Bosse och jag for till stan, till vår favoritaffär Östergyllen. Jag hade tiggt till mig 5 säckar morötter till utställningen som hämtades. Men jag var också tvungen att handla förstås! Honey ska på utställning snart, och hon måste ha en fin grimma, och det hittade jag. Förståss.

Nästa stadsärende: en kanin. Vi leverar våra kanin och marsvinsungar till en jättetrevlig zoobutik, och nu hade dom en vädurshane till oss. Jag råkade nämna att vi var intresserade av vädurar när jag lämnade kaninungar i veckan, och vips! Så kom det in hanne, och då ringde dom til oss. Han är så fin, melerad i pälsen, prickig, grå vit och gul. Enda nackdelen är att han är 4 år. Hoppas han inte får hjärtsnörp när han får träffa brudar.

 

Den fina grimman från Östergyllen var tvungen att provas. På direkten. Jag hade inget hopp om att få på den på Honey ute i hagen, så Lasse fick prova den först. Den var alldeles för stor för honom, så jag vågade inte låta honom ha den när vi gick hem från hagen, ifall han skulle tappa den. Eftersom det är opraktiskt att bära en grimma när man leder 2 hästar tänkte jag att jag provar väl på Honey. Milda makter!!! Jag kunde ta på henne grimman, på vanligt vis, ute i hagen!!! Den var stor, men hon fick ha den när vi gick hem.
Lasse och Honey har så kul när vi går till och från hagen, de springer som galningar och leker, rejsar och hoppar. Leo bara tittar på. Han blir lite sprallig ibland och vill hänga på, men tittar för det mesta bara långt efter de andra två när de far iväg.
För att bevisa att det inte var en tillfällighet att det gick så lätt att ta på grimman, tog jag av den i stallgången, och trädde på den igen.
Min lilla vildhäst har blivit tam!!

 

Torsdag 1 oktober
Usch usch usch. Nu är det verkligen höst.
Regnet öste ner i morse, jag har egentligen ledigt idag, och hade föredragit soffan och tvn i regnet, men åkte till stan med några jobbarkompisar för del tre av kursen Rehabiliterande Förhållningssätt.
Fortfarande mest skåpmat i kursinnehållet. Det som är roligast är egentligen att höra hur andra jobbar och hur dom har det på sina arbetsplatser.
Bosse fick ta stallet i morse, jag sov lite för länge... Bonnie fick stå inne tills jag kom hem vid halv tolv. Då hade det så gott som slutat regna, så jag släppte ut Bonnie och Leo. Tycker lite synd om Leo. Det var bara 5-6 gr på förmiddagen. Det i kombination med att det är så blött är inget vidare för ett månadsgammalt föl. Själva kylan tål han nog, men det blöta. Burrrrr!
Bonnie var upprörd över att ha behövt stå inne så länge, så hon småstegrade sig när jag ledde ut dom. Men hon blir inte speciellt imponerande stor, fastän hon stegrar sig!

På em var det lite bättre väder. Tog ett par bilder på hästarna. Min fina lilla exmoorstjärna ser ut som en - åsna!
             
Men en ganska söt åsna. Visst?

För någon vecka sedan hittade jag en liten lapp i en tidning, från incClub om att köpa en skrivare för det facila priset 299 kr. Jag slog till direkt. Ja inte direkt precis, jag var ju tvungen att vänta tills Telia behagade koppla in mig på nätet, som vanligt!
Men sedan beställde jag, och efter 2 dagar var den här, skrivaren/scannern/kopiatorn. Liten och behändig. En CDskiva följde med med instruktioner som en teåring skulle ha svårt att missa. Både tydlig bild och text till. Mycket pedagogiskt.
Jag installerade efter instruktionerna, men inte fan skrevs det ut några papper.
Vid ett moment skulle man hålla ner en knapp 3 sekunder för att få ett provark. Nix. Inget provark. Däremot en fel-logg att bläckpatronerna inte var kompatibla med skrivaren. Men dom följde ju paketet!!!! Idiotskrivare!!!!
Nu har jag mailat incClub, för telefonnummer går inte att hitta.
Och jag vill ju skriva ut fina bilder NU!!!!

När jag ändå har Klagomuren öppen ska Telia få sig en känga. För en månad sedan fick jag ett brev att dom räknat om mitt bredband och att jag skulle få meddelande om hur mycket jag ska betala. Och det kan jag tala om: jag ska betala 1600 kr extra!! Dom måste tro det är första april. Jag ska betala 1600 kr extra för en bredbandsuppkoppling som fungerar 1 gång av 10. Ha ha ha! Det kan dom tro! Never!
Det värsta är att det inte går att ringa om man inte är arbetslös eller pensionär och har gott om tid. Jag försökte ringa dom när brevet kom, och då var jag nr 148 i kön. Nästa gång 70-någonting, och idag på em var det 176 före i kön. Inte så värst förtroendefullt med ett telefonbolag som inte kan ta emot telefonsamtal. MÄRKLIGT!!!

På em hade vi lite kul, Pernilla, Elin, Emelie och jag for till Linköping och handlade priser till söndagens utställning på Skogslotten. Känns lite pirrigt nu när vi närmar oss söndag, men Pernilla kan det här med utställning, och jag får fylla på med det lilla jag kan. Jag hoppas det blir en bra dag, intresset från de som borde vara intresserade är lite svalt, och då menar jag inte utställare.  
 

Hösthundar - närmast: Fanny sedan Bettan

Wilma och längst bort Tummelisa.

 

 

Tisdag 29 september
Bara en dag kvar av september, nu är hemska hösten här.

Lisa fick mig att bli 10 år äldre idag. Hon brukar gå ute och strosa för sig själv, oftast går hon till lagårn och slickar ur kattburkar. Men idag var hon borta i mer än två timmar!!
Jag såg att hon varit i lagårn, för det låg burkar överallt på golvet, men sedan fanns inte ett spår. Eftersom det är "bondesäsong" nu med många taktorer i farten blev jag rejält nervös. Och halv ett var jag tvungen att åka till jobbet.

Vid ett ringde jag hem och sa till Bosse att han var tvungen att gå och titta i dikena utmed vägen ifall om blivit påkörd.
Efter bara en liten stund ringde han tillbaka, då satt Lisa på trappen och ville in!
Hon har säkert gått och snokat presic i närheten, men inte brytt sig om att vi ropat. Baskade hund, men ojjj så glad jag blev att hon kom hem!

BUS-LISA!

Nu när premieringen och generalmönstringen är avklarade så känns det lite avslaget. Vad ska nu hända? Något kul måste det väl finnas hela hemska hösten?
På hästfronten blir det utställning för Honey den 25 oktober. DET ser jag fram emot!
Vi har shettisutställning på Skogslotten på söndag. Också kul.
Det blir möten med Shetland Öst och Shetlandsponnyföreningen, också rätt kul.
På lördag ska jag och några likasinnade till stan och se Girls Night Out, och DET ser jag fram emot! Vi var i Linköping förra året, och det var skitbra! Jag såg Peter Stormares snopp! Det ni!!! Innan showen träffas vi hemma hos Jeanette, äter och dricker gott. Men jag har lovat att köra, måste ju vara lite fräsch till söndagen.
På jobbet har jag anmält intresse för att jobba natt en period. Känner att jag behöver komma ifrån ett tag. Och det är det nog fler som tycker....

Idag är det St Mikaels dag. Han är tamboskapens skyddshelgon, och förr var den 29 september stora inställaredagen. Då skulle all boskap in i ladugården. Så är det ju inte nu precis... Men jag är glad att mina pållar står i varsin box i alla fall! Dom räknas nog som tamboskap, även att Honey är lite vild ibland.

 

 

 

Måndag 28 september
Igår blev en riktig maratondag.
Upp halv 6, släppte ut sömniga hästar, och strax efter 6 kom Pernilla med Bollen på släp. GM i Nossebro var dagens mål.

Vi mellanlandade på Vida Vättern, fiiikaaaa, där var dom så snälla, Bollen fick två morötter av en snäll kock.
Nossebro var en jättefin utställningsplats, ljust och fint ridhus, bra cafeteria, fräscha toaletter. Men så j-a långt bort!!! Vägen blev bara smalare och smalare, och till slut var vi inne bland några villor, och DÄR låg utställningsplatsen. Vägbeskrivningen i katalogen stämde inte alls, men vi ringde en vän, Ann P, som fick hjälpa oss. Det var inte lätt att vara kartläsare heller, jag sa:sväng höger, ja sa Pernilla och svängde vänster! Fruntimmer!

Hingstar hingstar så långt ögat nådde - en härlig syn för ett shetlandsfreak. Det var flertalet svarta, fuxar, några skäckar och en isabell, så alla färgvarianter, nästan, var tillgodosedda.
En generalmönstring är en ganska jobbig tillställning om man har hingst. Först ska dom mönstras och bedömas i olika ålders/storleksindelningar. Sedan är det väntan, väntan väntan, och frampå em är det kritik för alla hingstar. Som publik är det ett jättebra tillfälle att se alla hingstar, klass efter klass och få kritiken levererad samtidigt. Men många hingstägare tyckte man skulle få åka hem efter bedömningen och få kritiken på en gång.
Men nu är det GM vart femte år, och det är rena rama reklamen för hingstarna, så lite får allt hingsthållarna bjuda till!

Bollen då, Fireball v St Polderzicht. Ååååhhh så fin han var! Han kom ut ur trailern som en polerad kopparkastrull, blank, välmusklad i ett perfekt hull. Ååååhhhh så fin han var!!!
Han skötte sig perfekt under bedömningen. Fast han bajsade precis mitt för domarna -"You can eat my shit". Men det brydde sig inte domarna om, tackolov.

Han visade en trav som han aldrig visat förr, och han var såååå fin!

Ingen vidare bild, finns finare på Pernillas hemsida: www.stuteripi.se

Sedan blev det väntan, väntan, väntan. Sedan kom alla in igen, klassvis, och jag skrev och skrev alla poäng. Liiite konstiga placeringar tyckte jag om en del, men jag tror Morgan och Ulrika vet bättre än jag...

När Bollens klass kom in, 5 st, fick Bollen gå i täten! Klassvinnare! Jag tänkte "shit, nu kommer Pernilla tjuta hela vägen hem".
Men det var välförtjänad första plats. Fireball fick beröm för sitt fina skick - ett förtäffligt skick! - som Morgan sa.

 

Det var skitlångt till Nossebro, och inte en meter kortare på hemvägen.... Men hem kom vi med GULDBOLLEN!!
Grattis Pernilla!!!! Han var såååå fin.

 

Lördag 26 september
 Vilken bra dag det har varit idag!!! Jag tar det från början...

Igår kväll jobbade jag till 20.30, på väg hem stannade jag hos Mia och fick pälsglans och manutredare på tub. Tuben heter Cowboy shine detangler, och i den är det någon sorts gele som gör de att de allra värsta svanstovor går att kamma ut hur lätt som helst. På pälsglansen stod det instruktioner på engelska:

1. Spray on... osv
2. Brush the coat ...osv
3. Put on yor sunglasses and prepare yourself for a smile
DET kallar jag bra marknadsföring!!!

 

Jag tillbringade en och en halvtimme i stallet, och redde ut manar och svansar, och Bonnie bara njöt av all uppmärksamhet. Åh vad hon är fin!

Telias man var som den värsta tova, med massor av kardborrar, så den fick jag lov att klippa av.
Ha ha, nu svimmade Linda!!
Nej då, hon blev så fin, och med pälsglans på såg  hon riktigt välryktad ut.
Lasse fick skägget klippt, och blev borstad efter konstens alla regler. Hans man ligger helt jämnt och fint på var sida om halsen, precis som på en "riktig" utställningsshettis.

Lasse och Telia är svartskäckar, med ganska mycket svarta fält. Men jag skulle vilja veta hur dom lyckas pricka in skiten på de vita fälten när de ligger ner? För i morse hade båda två varsin blaffa på det vita. Typiskt! Men schampo och vatten tog bort det. Tackolov.

Pernilla kom 7.30, punktlig som vanligt, och Elin kom i samma veva. Först lastade vi Telia och Lasse. Lasse är så resvan så han bara går in, han var t o m före Telia in i trailern.
Leo bar jag in, och sedan kom Bonnie in efter några stegringar. Hon måste ju visa att det är hon som bestämmer. Men Leo var ju redan inne, så hon krånglade inte så värst länge.
Till Vreta tar det ungefär 35 min att åka. För varje minut blev jag mer och mer nervös. Jag som ALDRIG brukar vara nervös!

 

Först ut var Lasse, med katalognr 1.
 
Det gick så bra!!! Men Lasse tyckte det var skittråkigt och högg omkring sig som en kobra. Han blev snabbt omdöpt av Pernilla till Lasse Bin Ladin... terrorist!
Men i ringen skötte han sig så bra, ställde upp sig fint och visade bra gångarter. Han fick poängen 88787. Kritiken finns på hans egen sida.

Det var vad jag hoppades på, och trodde. Han är ju fin! Ronny J tyckte att han är lite gracil, men han har grovnat i benverket på de sista veckorna, så än är han nog inte färdigväxt.

Sedan var det Bonnies tur.

Först var det mätning. Jag försökte muta mätkvinnan, men Bonnie blev ändå bara 85 cm, 14 i skenan.
   
På mätningen.......                                                          ....lite tränsfix före bedömningen.

 

Eftersom Bonnie är mer än 10 år får hon inte automatiskt poäng, utan det får man säga till om. Det gjorde jag, men när jag såg TaxBonnie i ringen ångrade jag mig. Hon såg så liten och bortkommen ut! Jag frågade mig själv vad jag gjort!!! Släpa ut Bonnie-kraken och ett pytteföl, mamma mia....

Men jag behövde inte vara orolig. När domaren började läsa kritiken fick jag höra: Liten, rastypisk, vackert huvud, brett kors, energisk skritt. Det blev 38 poäng där också! Jag blev både kall och varm, och kände mig som om jag skulle börja gråta. Min Taxkorv!! 38 poäng!

Jag vet att många utställningsfreak rynkar på näsan åt 38 p, för en del räknar bara poäng över 40 som något att ha, men jag är så superglad över Bonnies 38, hon är klass 1 och hon fick värdebokstav G.
Leo gjorde stor succé, han var nog den som blev mest fotad idag. Han skötte sig så fint. Skrittade efter mamma när hon skrittade, och travade efter mamma när hon travade.
Jag är så glad och nöjd.... det kanske jag nämnde förut förresten.Och det nämner jag hur ofta jag vill!

Stort tack till Pernilla och Inge på Stuteri PI och till mitt egna lilla sunshine - Elin!!

Utan er hade det inte ALLS gått lika bra!

 

 

 

Onsdag 23 september
Mockade stallet i morse och mådde bra! Än är det liv i kärringen.
Idag har det blåst rejält, men solen har lyst och då går allt lite lättare. Hästarna verkar trivas ihop, Happy har tagit befälet över flocken, och hunsar lite med Bonnie, men hon står på sig och svarar emot. Inte så att dom slåss, långt ifrån, men dom småträter lite på varandra, som två granntanter i tvättstugan ungefär.

   
Fina flickor (och en fin pojke)                                      Finfina Telia            

 

 

  För det mesta har jag Leo så här nära       Men här hann jag backa ifrån honom!

På em gjorde jag ett besök hos min vän Mia i hennes hästtillbehörs"fabrik". Faaarligt! Men idag blev det bara lite smått. Jag har beställt täcken till Östutställningen, som börjar närma sig, där jag har blivit platsansvarig, gubevars. Men Pernilla är den som står för tankeverksamheten, hon vet mer om utställningsfix än vad jag vet.

På em var jag hos Alva och chipmärkte hennes två shettisföl. Den ena är en liten burkig brun sak, HELT bedårande! Ett litet fint huvud, och med en päls som skulle få ett får att bli grön av avund. Hon hade samma hyss för sig, som Zigge förra året, att lägga sig på fötterna på folk! Den andra var en syster till Leo, eller kusin blir det nog.... Frittes och Bonnies syster Bell-Amies lilla fuxföl. En mycket mer försiktig dam, som INTE ville att jag skulle dra henne i svansen.
Men det hela slutade bra, med kaffe i Alvas kök.
Hem med fart, för Elin stod och väntade, vi hade bestämt träningstid! Pernilla kom farande också, och innan det blev helt kolsvart sprang dom med hästarna. Lasse var så duktig... där har jag sådär 49 poäng att hämta. Minst!
Leo var också duktig. Först ville han inte gå fram, han gjorde sina Leosaltomortaler på löpande band, tills jag kom på att det kanske var det vita grimskaftet han inte tyckte om. Snabbt bytte vi till ett mörkt och då gick det bättre. Han trodde nog det var en eltråd, lille kraken.
Hästarna, och naturligvis mina handlers, skötte sig alldeles exemplariskt.
Känner mig helt lugn inför lördagens premiering.

Nästan.

 

 

Tisdag 22 september
Glömde en dikt av Robban när jag skrev i lördags:

Jag ska raka vägen till dig-
om den är hårig.

 

Lite småkul.
Jag har haft en date med min naprapat idag. Han körde hela registret: massage, el, och knäckning. Sööönt! 

Tänk om man bodde ihop med en massör/naprapat....oj vad det skulle knådas!
Nu får jag anses som frisk, och jag ska jobba på torsdag igen.
"Min" farbror på jobbet blev så glad i måndags när jag  var på jobbet på mötet. Han tog i hand och sa att han önskade mig välkommen tillbaka, och att han hade saknat mig.... sånt är ljuv musik för en gammal kommunalarbetares öron.

 

I morse släppte jag ihop alla mammisar och Zabina. Inte var det något att bekymra sig för. Bonnie försvarade sig och sin son med näbbar och klor, och t o m ranghöga Happy fick gå undan. Men Leo är en kaxig liten rackare, han gick fram till Happy sträckte på sin lilla hals så långt det gick och nosade Happy på mulen. Jag fick ett par fina bilder, men det var med min gamla digitalkamera, och nu hittar jag inte sladden att föra över bilderna med. Typiskt!!
Men jag kan ju ta en bild från igår:

 och en till

Jag undrar om de finns någon i Sverige som har så fina hästar som jag har....det kan inte vara många inte.

 

I morse gick Honey ur boxen medan Happy åt kraftfoder. Jag fick ta på henne grimman, i stallgången!!! Och så ledde jag in henne i boxen igen. Vid sådana tillfällen är det lycka att vara hästägare.
Nu är det kolsvart ute, klockan är snart 22.30. Det blåser ordentligt ute, och det är skönt att veta att hästarna står inne och fölisarna ligger i torr halm och snusar.

 

Måndag 21 september

Min bredbandsmaskinist hade ledigt igår, så jag får börja idag med att skriva om igår.

Pernilla fick hem sitt vinterförråd med hö, och Bosse och jag var där och utfodrade hökörarna, men häva på höet fick dom göra själva!
   
Så här kul har Stuteri Pi när dom kör hö....                   ......fika säger dom inte nej till!!!

  

Bollarna: Senior tv Junior th                                          En pratstund med matte

 

På em blev jag inhyrd av Stuteri Pi för en hötransport till Pernillas halvblod som bor på annan ort.  Sagt och gjort.
När de lastade av höet vid inackorderingsstallet satt jag på avbytarbänken utanför. Jag blev nästan mörkrädd!! Hästfolk!!

Vid ett tillfälle kom en tjej med sin häst och var på väg in i stallet. Hon frågade: "Det är väl ingen i trailern? För i så fall kan jag inte gå förbi."
Innanför dörren stod en häst i en box och tittade på vad vi gjorde. Den tyckte nog att det var intressant att det hände något, men matten kom och bad oss stänga dörren, för "hon tycker nog inte om när det kommer höbalar i luften".
Men vad är det för fel på hästfolk!?!?
Höjden var nog när en dam kom ut ur stallet, ridklädd, förutom hjälm, med häst vid handen, och baxar in hästen vid en trappstege, drar ner stigbygeln, och DÅ kommer dottern ut ur stallet, klättrar upp på trappstegen och äntrar hästen, utan ett ord och skrittar iväg. Mamma säger "Jag mockar när du är borta". Ungen bara rider iväg, utan ett ord, utan ett tack.
MEN VAD ÄR DET FÖR FEL???? Snacka om curlingföräldrar!!
Familjen som är fodervärd för Pernillas häst verkar vara mer jordnära. Fast ett tag trodde jag att pappan var dotterns pojkvän, för han så så ung ut. TUR att jag inte sa något!

På väg hem hade jag en plan.... jag har två rundbalar Frittehö att hämta, och eftersom vi åkte med två trailer tänkte jag att vi tar med balarna på hemväg. Då har någon tippat ett lass torv framför balarna, så det var bara att åka hem igen. Hoppas nu bara vädret håller sig...

 

Idag har det inte hänt så mycket. På fm drog jag lite eltråd runt päronträden i hagen där hästarna ska gå. Vi har inga äpplen i år, men gråpäron finns tonvis. På em öppnade jag upp till den nya delen, så Bonnie, Leo och Zabina fick lite nytt gräs.
Sedan tog jag hem mammisarna, ställde in Happy och Honey, och tog med Lasse och Telia till B och Z. Det blev en ganska odramatiskt träff. Men för Leos skull tänkte jag att det är bäst att får träffa en ny mammis i taget. Lasse var så nyfiken på Leo! Han undrade nog vad det var...
       
Är dom söta eller är dom söta?                                           Lasse är ju lika stor som Bonnie!!

Lasse var så försiktig med sin nya lille vän. Mest för att Bonnie vände upp baken och slog efter honom!
Men efter ett tag fick dom som synes en egen liten pratstund.
Klockan var nästan 19.00 när jag fotade, så det blev lite konstigt ljus. Imorgon ska dom gå ihop hela flocken, utom Fritte förståss.
Bonnie har klättrat många pinnhål på rangordningen efter att ha fölat. Hon som var så hunsad innan av Telia, behövde nu bara lägga öronen bakåt åt Telia så gick hon undan. Ganska intressant. Kul att se att hästarna faktiskt VET hur de ska uppföra sig. Till skillnad från oss människor....

 

Jag var inkallad till jobbet idag på ett obligatoriskt möte som inte alla var på.
Vi ska lära oss ta ansvar, känna att vi kan påverka, samarbeta osv.

Det vore bättre att bara kunna lägga öronen bakåt, tror jag.

 

 

Lördag 19 september
Mår mycket bättre!! Tack o lov. Men jag har inte ansträngt ryggen speciellt heller...
Igår kväll kom Little miss Sunshine och hjälpte till att träna Lasse och Bonnie inför den stora Dagen P nästa lördag. Lasse är snäll, han lullar efter Elin och travar lite halvhjärtat när hon springer. Bonnie också. Men hon rör sig bra, den lilla korven. Jag satte grimma på Leo i hagen, och det tyckte han var jätteläskigt och gjorde en baklängessaltomortal.

 Men det hade han inte mycket för.
Det kan inte vara roligt att vara så liten som Leo, man har ju inte mycket att säga till om. Jag klämde fast Leo mellan mina knän, och sedan satt han fast där medan jag tog på grimman. Han är så kaxig och hoppar på Bonnie och biter och lever rövare, men när han satt fast i "skruvstädet" blev han spak.
Det gick bra att leda honom. Han behöver inte visa gångarter på premieringen, han är bara med för Bonnies skull.

Idag lördag har det varit en kanondag, vädermässigt.
Hela förmiddagen gick åt att göra iordning en hage till 6 kvigor som upprepade gånger rymt ur sin hage.I den nya hagen är det elstaket, och Bosse slog av gräset under tråden med röjsågen, och jag gick med hundarna en promenad i hagen de rymt ifrån. Det var inte svårt att se hur de hade rymt; en bit av staketet var borttaget! Det var grävt en dike där, från en sommarstuga, och den gluggen hade kvigorna hittat. Klantigt, han som äger sommarstugan är samme person som äger hagen, och han VET att kvigorna går där.
MÄRKLIGT som C skulle sagt!


Här på bilden är Robert Broberg, och ikväll såg jag hans konsert. Med blandade känslor.
Visst han är 69 år, men Leonard Cohen är 74 och HANS konsert gick inte av för hackor!!!
Robbans rörelsemönster fick mig att tänka på Jack Nicholson i slutscenen på Gökboet, när han blivit lobotomerad och går tillbaka till sin säng. Stel, stel, stel.
Robban sjöng en del bra låtar men Båtlåt och Maria Therese är lite söndertjatade. Dessutom hade han svårt att komma ihåg texterna ikväll.
Men han är magisk när det gäller att vrida ord och meningar, och det är nog bara han som kan skriva låtar som:
Jag älskar dig ditt helvete, Min bil är inte lik din bil det är en likbil, Vill du bli mitt sexualobjekt ikväll? osv.
Han läste dikter också. De var helt fenomenala, korta, kärnfulla:

Det är underbart i Manhattan kan man inte bo.

Om livet i dina sår strör salt peppar
du snart upp dig.

Vill man förändra världen får man ligga i.

På det stora hela var det väl bra... men lite tragiskt....
Jag har sett Robbans tidigare uppträdanden från Globen på tv, och hade sett fram emot att se honom. Han har varit en av mina favoriter sedan jag var liten. På Globen, tex MålarRock var han helt fenomenal! Glömmer aldrig Öken! En sådan text kommer någon aldrig mer att skriva. Då hoppade han och for över scenen, men det var då det.
Nu har jag i alla fall sett alla mina favoriter live: Simon&Garfunkel, Leonard Cohen och så Robban. I och med det kan jag ju dö nöjd. Fast inte än.

 

Torsdag 17 september
Ont, det gör ont, men det går, det gör ont en stund på natten men också på dan...

Igår smällde det till i ryggen, ett riktigt hederligt gammaldags ryggskott. Alla som haft det kan förstå att det heter ryggskott för det kommer som - ett skott. Jag stod vid diskbänken (var ska annars en kvinna vara?) och skulle ställa min diskade frukosttallrik i diskstället när det kändes som om någon hällde varmt vatten över ryggen, och när jag sedan försökte vrida mig, så AAAJJJ!
Jag ringde jobbet och sjukskrev mig, och pratade med AK som nyligen varit hos en naprapat, fick numret och ringde. Fick komma direkt!

Om det är något jag inte tycker om så är det att klä av mig inför andra. Absolut inte framför karlar, speciellt inte för en snygg karl, i ett rum med stark belysning, och bli beskådad. Men jag brukar tänka att de nog (kanske) sett värre än mig....

I alla fall hette min välgörare Mats, och han när jag hade förklarat hur jag mådde satte han fingret direkt på det onda. Jag kan väl inte påstå att det var skönt just då, men smärtan försvann!! Han knådade och tryckte och drog. Han tog tag i huvudet, vickade på det och sa: "Om nu inte det här lyckas får du med dig huvudet hem i en påse."

Men oj vad det lyckades! Det knakade och brakade, men spänningarna försvann.

Jag ska tillbaka på tisdag, sedan börjar jag jobba på onsdag.

Jag åkte hem och kände mig jättebra, men under em/kväll kom det tillbaka lite i sidan, och idag är det lite ont igen.
Bosse har fått lov att hjälpa mig att mocka, och jag har INTE katsat några hovar! Egentligen har jag inte svårt att böja mig, det är värst när jag ska räta upp ryggen.

 

Idag har hovis varit här. Bonnie fick sina myggjagare avhuggna. Under viss protest! Hon är liten och fet, men kan vara snabb och vig som en vessla. Några små caprioler gjorde hon, men på det stora hela gick det bra.
Lasse har också utvecklat myggjagare framför allt på bakhovarna, och idag behövde jag inte skämmas för honom! Det märks att träning ger resultat.
Honey behövde inte verkas idag heller. Men det är nog inga problem, hon är normal numera.

Eftermiddagen tillbringade jag i soffan med fyra hundar. Det är inte lätt att byta ställning när man har en hund på magen, en vid halsen, en bakom ryggen och en på fötterna. Bettan blir dessutom tjurig och morrar när det inte passar.

Imorgon vill jag vara frisk igen. Det är skönt att vara hemma, men då vill man ju som sagt vara frisk!

 

 

 

 

Tisdag 15 september
LEEDIIG idag också. Ett strålande sensommarväder idag också. Bosse är inte inne mycket nu, det är mycket att stå i på gärdena:

Idag har jag haft besök av Happys ägare/Frittes och Bonnies uppfödare Alva. Hon tyckte Leo var så liten och söt, och hon skrattade högt när jag sa att han nog blir runt metern i mankhöjd. Vi får väl se!
Alva tyckte Honey växt och ändrat sig rejält. Hon var så högrektangulär som föl, men nu är hon längre och bredare. Fiiiin.
Honey har blivit så social så jag blir alldeles varm när hon kommer fram i hagen, och nosar på oss, och hon tillåter att vi klappar henne, och kliar i pannan som på vilken häst som helst. I love Honey!!
Jag har beställt skyltar till fölen:Lasse och Honey, och hämtade dom i förra veckan. Inte förrän idag såg jag att Honeys pappas namn är felstavat. Han heter Backuddens Heathcliff, men skyltgöraren hade glömt h:et så det står Heatcliff. Herre jösses, har han inte läst Wuthering Heights kan man fråga sig!! (Catherine och Heathcliff är kärleksparet i den boken) 
Jag får väl ta med mig skylten in när jag ska hämtas Leos, som jag passade på att beställa när jag hämtade dom andra två.
Idag är Leo 3 veckor!! Han har växt rejält. Jag försökte lyfta honom när Alva var här, och han var lika snäll som när han var nyfödd, men MYCKET tyngre.
När Alva var här fikade vi förstås, och jag hade som vanligt inte haft inspiration till bakning. Jag köpte lite kaffebröd på Konsum, men där fanns inga goda bullar, så jag stannade på macken och köpte wienerbröd. Vilken värld vi har, man köper nygräddade wienerbröd på macken!

 

På em hämtade jag hem Bettan äntligen. Hon har blivit parad tre gånger så nu kanske det tar sig. Fanny och Bettan har nog mycket att prata om, vilken kille var snyggast och vilken som hängde längst...

Det grämer mig lite att när/om Bettan valpar så kommer hon att vara borta över jul. Det struntar väl Bettan i, men jag vill ha "familjen" hemma till jul. Fannys valpar (om det blir några) kommer att vara 6 veckor då, så vi har nog att stå i ändå, men Bettan är ju Bettan. Hon var så glad när jag kom och hämtade henne, pussade mig över hela ansiktet och klängde sig fast i famnen på mig. Men så fort hon kom in i bilen blev det ett juckande för Lisa höglöper och såg sin chans med Bettan. Usch - snuskhundar!!

Tisdagen avslutades med sykurs, men det var förskräckligt lite uppdateringar ikväll också. Får nog börja på ny kurs - det är ju halva nöjet att få veta vad som hänt i byn.

 

Måndag 14 september

Ledig - visst är det ett positivt ord: leeedig....

Har faktiskt städat - det är inte lika positivt, men rätt skönt när det är gjort. Här hemma är fördelen den, att det alltså syns rejält när jag har städat.
Det har varit så fint väder idag, riktig sensommarvärme! Körde Fritte, och han är pigg och glad att få komma ut. Jag tycker synd om honom, han får springa i gräs, och han skulle nog bara skulle vilja nita och sätta tänderna i det, men det får han ju inte. Jag är så glad att vi klarat honom så här långt, hade veterinären fått som hon tyckte så skulle jag inte ha någon Fritte nu.

Hemska tanke.

Jag har plockat in tre kaninungar och deras mamma i en bur i köket. Ungarna är jätterädda och ska dom säljas måste dom tämjas lite först. Mamma kanin är arg och anfaller handen så fort man sticker in den i buren. Ingen bra förebild för ungarna. Men det brukar lossna. Hundarna blev jätteintresserade, jag fick lov att sätta kompostgaller runt buren. Fanny har redan två kaninungeliv på sitt samvete, det räcker!

 

Trafiken på våran grusväg har tack o lov minskat. Folk har nog kommit på att det inte går så mycket fortare att åka våran väg med stora potthål, tröskor, traktorer, sura kärringar med hundar, sura kärringar med hästar och fölungar som springer lösa. Jag saknar inte trafiken!

Ikväll har Gudrun Elin och jag varit på agility. Jag hade ingen hund, för Bettan är på snusk och Lisa höglöper. Men jag hade kameran med mig!
      

På sista bilden är det Jack som springer på balansbommen. Nu blir det ett uppehåll på tre veckor, och då kan nog varken Fanny eller Bettan vara med. Dom är då fem veckor dräktiga, och ska inte hålla på att hoppa. Synd, nu när vi går en så HIMLA bra kurs, med en HIMLA bra ledare!!
Jag lägger in ett par bilder på SkallePer också, Leo alltså. Jag kan inte för mitt liv hitta något som kryper i pälsen på honom, men han har fällt väldigt ojämnt. Se själva:
   
De mörka partierna i ansiktet är så lena som den lenaste sammet, och därför tror jag egentligen inte att det är ohyra, bara väldigt konstig fällning.

 

 

Söndag 13 september

Jag har jobbat till 21.15 två kvällar, och Bosse har tagit in hästarna. Det har gått bra, trodde jag!
I morse när jag skulle ta ut hästarna satt Zabinas grimskaft på Happys grimma. Jag anade genast oråd, och mycket riktigt; när Bosse skulle ta in dom, och det var bara att öppna bakdörren, hade Happy, Honey och Lasse sprungit genom stallet och ut på framsidan. Jag stänger ALLTID dörren på framsidan, men Bosse hade glömt/struntat i det/inte trott det behövdes/eller nåt.  I alla fall hade Telia varit ordentlig och gick in i sin box, och började gnägga efter Lasse som vände och sprang hem igen. Då vände H och H också, och sprang in av sig själva, så Bosse behövde aldrig fånga någon.
Han hade inte tänkt säga något till mig, för allt gick ju bra och han vet hur arg jag blir när han slarvar. Men då visste han inte att mitt mellannamn är Sherlock Holmes!!! Mig lurar man inte!
 

Eftersom jag får vissa påstötningar om bilder på Lasse tänkte jag göra mina vänner till viljes och fota på fm idag. Det var så fint väder, och hästarna gick hemma. MEN jag kunde inte vara i hagen för både Honey och Lasse ville bara vara nära mig! Mysigt, speciellt med Honey, men inte så kul när man ska ta kort. Så jag fick gå och ställa mig utanför staketet. Kändes som om jag var livrädd för mina egna hästar...
Lite söta bilder fick jag i alla fall:
 

  

Ja bilderna blev väl si och så, men motiven är söta.
Lasse är på förstasidan också, och jag tänkte när jag såg bilden att han faktiskt fått knän! Han är riktigt fin, konstaterar en opartisk  ägare.

 

Lördag 12 september
Kyrkoval - vem orkar bry sig? I år har man väl knappast kunnat undgå kampanjen inför kyrkovalet. Det märks att kyrkan har pengar....färglada broschyrer, info hem i brevlådan, ett helt gäng i tryckta Tshirtar anföll på stan idag. Jag pratade lite med en dam som sa att det är förskräckligt att vi nu har 18 församlingar, och de ska slås ihop till 4, och att sverigedemokraterna försöker ta makten via kyrkoval. Att församlingarna slås ihop kan jag inte säga att jag bryr mig om, men att sverigedemokraterna ska komma fram, DET tycker jag inte. Men å andra sidan: älskar inte Gud även en liten Sverigedemokrat?

Ja, jag blir inte klok på kyrkovalet. VAD är det vi väljer? Dessutom sa damen att det är 4 val! Milda makter!

 

Efter diverse turer med pass, telefon och mycket kontakt med snälla Maria på Junibacken, är nu Jazzette på väg till sin nya ägare. Känns bra.

 

På bilden är nya katten Missan och Prins Fritte. Hon låg och sov längst fram i hans spilta, och när hon vaknade passade hon på att gosa lite med Fritte. Det är en supertrevlig och rar liten kisse.

Med hästarna har det inte hänt mycket..... Leo hade några kala fläckar i huvudet i onsdags, och idag fick jag se att han tappat massor med hår!! Trodde först att det var något lopp/skabbangrepp, men det är inte egentligen kala fläckar, utan det är len och fin sammetspäls som kommer. Kanske går allt fortare när han är född så sent på året? Han måste ju hinna tappa fölpälsen och få ny vinterpäls innan det blir kallt.
Men jag tror naturen sköter det hela....

 

Torsdag 10 september
Veckans enda lediga dag. Oj så ledig den har varit! Ut med mammisarna tidigt. Fölisarna var supertröga, och tur att Bosse kom och hjälpte mig få in dom. När jag gick in med stona i hagen fortsatte fölisarna rakt fram, helt obekymrade.
Halv 8 var jag på jobbet, och därifrån for vi i samlad tropp till stan och del två av kursen Rehabiliternade förhållningssätt. Det var liiite bättre än förra gången, men det var bra lite! Vi fick börja dagen med att dela oss i två grupper och sitta och prata om hur förträffliga vi är. En kille/karl i min grupp tyckte han var lite förmer än oss andra, för han jobbade med lite yngre hjärnskadade människor. Hela tiden relaterade han till sitt jobb: SÅ gör vi inte med dom som är yngre, DET skulle inte fungera hos oss med dom som är lite yngre...
Jobbigt.

Men kaffet var gott!

 

Hemma igen och ut med hundarna och drog lite eltråd. Igen! Det är nu i stort sett färdigt. Nu blir jag bara tveksam om jag ska släppa ihop alla stona, eller låta Zabina, Bonnie och Leo gå kvar i sin hage. Men då kommer de så nära varandra, och det kanske är dumt att låta fölisarna sukta efter varandra över staketet? Eller? Helst skulle jag vilja linda in dom i bomull, lägga dom i en låda i stallet, och behandla dom som fina porslinsfigurer. Men de mår nog bäst av att få vara hästar.

 

Sedan hade jag några färdtjänstturer. Hämtade Bosse vid tröskan, körde honom till Bengt för att hämta en vagn till, och sedan fick jag hämta Bosse igen, för då var tröskan paj. Egentligen är det inte konstigt att tröskor går sönder. De står i 11 månader och 1 vecka, helt stilla, för att sedan i tre veckors tid köras för FULLT! Vilken maskin klarar något sånt?

 

Maria P ringde om Jazz, och hon ska åka till nya ägaren på lördag. Måste bara få tag i hingsthållaren där hon är nu, så nya ägaren får hem rätt häst! Passet är ivägskickat och klart, nu är det bara hästen som ska iväg.

 

När jag tog hem hästarna ikväll fick Lars ha grimma på sig, och han följde mamma Telia så fint. Fast några små nyp fick jag. Det är  Bosse som har döpt om Tilia till Telia. Han tycker det är lättare att säga Telia, och det har jag också tagit efter. Hoppas ingen hörde mig när jag stod och ropade TELIA TELIA när de skulle hem från hagen och Telia stod gömd i slånbärsbuskarna....
Men jag är nog redan idiotförklarad fleeera gånger om!

Det blev grim, hov och bindträning för Lasse och Honey ikväll. Det går så bra, och Honey börjar bli så tuff! Hon står i gången och jag får lyfta hennes hovar, och hon törs ta en morot ur handen på mig. Lycka!

 

 

Onsdag 9 september
Nu har Bonnie, Leo och Zabina fått en stoooor hage. Jag har dragit tre trådar där vi förut haft taggtråd, och den hagen har jag delat i två. Nu fick B,L och Z gå i den minsta halvan, men den är stor, 3 ggr större än vad dom haft tidigare. Det hade dom inget emot.

På fm kom Pia och Ove och var nyfikna på Pernillas stall, så vi åkte dit på studiebesök. Nu är alla boxar färdiga, och det är så gulligt med alla låga boxar i shettisformat. Pappa Boll har fått en jättebox, längst in i stallet, och Zigge står bredvid. Hur fint som helst.
Hem igen och fikade, stressigt....och var på jobbet halv två, trodde vi hade möte halv två, men det var kl två. Möten, möten, möten. Vi hade genomgång om de boende, så att vi jobbar likadant, och det var nog ett bra möte. Vi var rörande överens.

Jag hade arbetstid till 20.30 och  hade skrivit komptid en halvtimme för hästarnas skull. Men det gick icke, sa Nicke. Bossen hade strukit det! En halvtimme hit eller dit kanske inte har stor betydelse egentligen, men ska man leda hem 4 hästar har det väldigt stor betydelse. Det är KOLSVART halv nio!
Men det var bara att stanna kvar på jobbet. Sedan när jag kom hem fick Bosse följa med med bilen till hagen och lysa. Dessutom har trafiken ökat med 300% pga av vägbygget jag skrev om igår, men vi hade tur, det kom bara två bilar. Jag har reflexväst på mig, och jag satte på Lasse en benreflex, och fick dit en på Honey också!! Men den ramlade av när vi kom halvvägs... Men det gick bra med pållarna i alla fall, det är huvudsaken.
Imorgon är jag ledig enligt schemat, och hade sett fram emot en timmes massage, MEN: på jobbet idag sa dom att vi ska på MÖTE imorgon!! Del två av den roliga kursen jag gick på för sådär en månad sedan. Då blir man glad.
Fast jag blev glad på jobbet idag. Min farbror som jag är kontaktperson för, sa att "Äntligen är du här! Om du inte du fanns skulle jag inte vilja bo här". Sånt tycker man om att höra!!

Ikväll har jag pratat med Happys ägare och ev betäcker vi Happy nästa år och får en exmoor till!! DET vore något det! Jag sa också att jag skulle vilja ställa ut Honey, och det hade hon inget emot. Vi har inte " gjort upp" än, så Honey är ju faktiskt hennes, än så länge. Men nu har jag skrivit anmälan i alla fall!

 

 

Tisdag 8 september

Ut tidigt med mammisarna idag också. Bosse tar ut Bonnie och Zabina lite senare, då  har det mesta daggen försvunnit.
Han är 2 veckor idag LillPrinsen!!
Idag har det varit tröskväder, så jag fick GÅ hem från jobbet. Igår skulle jag lämna in min cykel på lagning, har haft hela sommaren på mig men men... I alla fall så var det stängt hos cykelmojen när jag väl kom dit. Är inte det typiskt. Eller MÄRKLIGT som min jobbis Carina säger.

 

Jag bor vid en grusväg som för 70-80 år sedan var vägen mellan två små byar. Sedan byggdes en rak och fin asfaltsväg en bit bort. Nu bygger de en cykelväg utmed asfaltsvägen och lägger ner fjärrvärme, och då är vägen avstängd i ena riktningen och det är ljussignaler som reglerar trafiken. Nu har många kommit på att man kan åka våran grusväg istället om man har bråttom, och bråttom har de!!! Kör som biltjuvar så gruset stänker. Konstigt att man måste leka Emerson Fittipaldi så fort man kör på grusväg?!?!

När jag tog hem mammisarna ikväll gick jag en omväg för att slippa gå så mycket på grusvägen eftersom fölungarna springer lösa. DET tyckte dom var livat! Nya vägar!! Dom är för söta. Det kanske jag nämnt någon gång förut?

Fick mail från en exmoorvän idag om fölutställning den 25 okt. Hon tyckte jag skulle visa Honey... det vill jag egentligen jättegärna! Kanske visa Lasse också... nej nu får jag nog stilla mig!

 

Ikväll var jag på min sykurs. Den började förra tisdagen, men då var jag med Fanny på hundsnusk så då hann jag inte med syet. Jag missade nog inget.... det var dåligt med skvaller ikväll också... inga stora tragedier - skilsmässor, otrohet osv rapporterades. Bosse blir så besviken när jag inte har något nytt att berätta när jag kommer hem.
Konstigt egentligen - varför ska kvinnor GÖRA något för att få träffas? Det ska sys, visas plast, smink, kryddor, ljus osv för att få en legitim anledning att träffas och prata skit. MÄRKLIGT som C skulle sagt!

 

Dagens drama:
  
Leo försöker charma tant Zabina.....                          men DÅ kommer morsan i full fart!

 

 

 

 

Måndag 7 september
Jobbardag. Mammisarna fick gå ut halv 6, och det tyckte dom nog var lite tidigt... 2 timmar tidigare än vanligt... för att inte tala om vad JAG tyckte!
Men, det är bara att bita ihop. Det är fint väder, och mycket gräs i hagen så det är inte synd om hästarna - bara om mig!

 

Igår em var vi hos Bengt och hjälpte till att vända en ko som kalvat och fått ut hela livmodern. Veterinärkraken låg i dyngrännan och tryckte in livmodern och stretade mot kossans krystningar, och det såg helt omöjligt ut att den stora röda massan skulle kunna komma på plats igen. Jag hjälpte till att försöka trycka in det hela, men så fick veterinären syn på något som såg ut som tarmar, och det var precis vad det var. Det hade gått hål på livmoderväggen, och tarmarna var ute. Så det blev avlivning. Så meningslöst egentligen - det var första gången hon kalvade, och allt går på tok. Återigen slöseri av Moder Natur. Och återigen känner jag mig tacksam  över att mina fölningar gått så bra.

 

För övrigt händer inte mycket. Det är mest bara svininfluensa hit och dit. Undrar ibland vad det är som händer. När vanliga influenserna går avlider alltid några gamlingar, och de får ingen uppmärksamhet i media, men nu när två personer under 55 dött blir det ett himla hallå!
Vaccinera eller inte vaccinera, det är frågan. Det blir ju dessutom två sprutor med ngr veckors mellanrum, och en del säger att det inte är så effektivt. Vad ska man tro?

 

Hos hästarna är allt som vanligt ialla fall. Grimterapin går utmärkt. Honey går runt mamma ett par varv, lite halvhjärtat, men sedan står hon still när jag trär på grimman. Har inte försökt trä den över nosen än, det kan nog vänta ett tag.

Lille Leo finner sig i att ha grimma på sig. Han är så söt att man kan äta upp honom. Han har växt en hel del, men fortfarande lyfter jag honom utan problem.

Igår em regnade det massor, och tröskning/halmkörning fick vänta - igen! Hoppas det inte blir som förra året när massor av fin halm blev kvar på gärdena.
   
Två av mina ögonstenar....

 

Nu väntar sängen och en natt av vilda orgier.
Lugn i stormen, det är tre hundar som löper, de rider på varandra och flåsar och piper, så inatt stängde jag ut dom från sovrummet.

 

 

 

Lördag 5 september
En fin sensommardag. Vägrar använda ordet höst....
Provade grimma på lille Leo idag. Den fina grimman som Anki Hassling sydde till mig förra året passade så fint! Den var precis lagom på Zigge, och han kunde ha den ett par veckor, men Leo kan nog ha den till jul, minst.
         
Leo gömmer sig bakom mamma Bonnie -                               Så här söt var Zigge i samma grimma. 
konstigt påhitt det där med att ha remmar på huvudet.

På fm följde jag med Pernilla och hämtade halm i hennes gamla stall. Det ser så tomt och dött ut därborta nu. Det finns några hästar kvar, men dom syns inte till så ofta, och allt liv och rörelse från Stuteri PI är flyttad. Pernillas nya stall blir mer och mer färdigt, och där blir hemtrevligt och ombonat.
Jag har haft ont i ryggen som en gammal pensionär några dagar, men halmlastningen gick riktigt bra. Det kanske är latmasken som kryper omkring?
Mitt på dagen åkte Elin och jag på hundsnusk med Fanny. Hon var villig idag också, hanen också... Nu ska hon inte paras mer, nu återstå att se vad det blir för resultat. 4 november räknade vi ut att det kan bli dax. Spännande!!!

På em åkte jag tillbaka till Pernilla, då hade även Anna, Ebba och Frida kommit. Frida är en shettis, och vi kollade om Pernillas rockard kunde passa till henne, och det gjorde den. Lilla Frida stod så snällt när vi bökade runt henne och vred skaklar och testade hit och dit. Så nu blir det nog en resa till Jäboruder för inköp av rockard. Hela september är det 25% rabatt. Inte illa.
Blev lite körsugen efter pysslet med Frida, så jag tog en sväng med Prins Fritte på kvällen. Han var pigg och glad som vanligt. Han tycker nog det är roligt att se något annat än sin tråkfålla.
Tog hem mammisarna lite tidigare och tömkörde Happy. Det gick hur bra som helst. Hade skakelträning, och gick över, mellan och runt rockarden. Gick bra. Ställde mig själv i skaklarna och gick med Happy på utsidan och det gick.... inte så bra. Hon fick ett ryck och gjorde caprioler, så jag avslutade det hela... Ska kanske lägga energin på att Honey blir en fin körhäst istället.
 
Så här söta var Lasse och Honey i morse på väg till hagen. Först en tur på grannens vall - sedan full fart efter mammisarna! -Hallå! Vänta på oss!!!

 

Fredag 4 september
Kallt och blåsigt. Inte kul. Bosse har rullat ihop ganska mycket halm, men fortfarande är det mycket kvar att tröska. Hos Bosses kusin finns det halm som jag har tingat på. Det är kornhalm med massor av kvickrot i, måtte det bli väder så att det torkar, då får jag kanonströ/mat till småttingarna.
Nu har jag jobbat tre em och är ledig lör-sön. Det märks att man inte är 35 längre... ryggen värker, men det kan nog vara av staketdragningen också. Förra året drog jag en extratråd runt vinterhagen, ståltråd. Aldrig mer!!!! Själva rullen var så tung att jag fick rulla den utmed marken, för jag orkade inte gå med rullen. Jag hade ont i hela kroppen efter det äventyret! När tråden väl är uppsatt är den nog bra, men vilket hästjobb att få upp den! Nu drar jag vanlig eltråd, men jag får ont i ryggen ändå.

Om någon tycker att jag är tjatig när jag skriver om mina fölungar, så sluta läs NU. För nu kommer dagens rapport:
Mina två stora fölisar är bäst. Så enkelt är det!
Ikväll fick jag lite hicka när jag tog hem mammisarna. Jag jobbade till 20.00, och när jag kom iväg efter hästarna hade klockan blivit 20.15, och då är det ganska mörkt. Jag får gå 4-500m med mammisarna, och ca 100 m är mellan våran vinterhage och grannens kohage. Ikväll sprang Honey som en virvelvind, satte ner huvudet och bockade, rätt emot grannens taggtrådsstaket!! Jag såg hur hon satsade och tänkte hoppa över diket, och då hade hon hamnat rätt i tre rader taggtråd! Men tack o lov såg hon vart hon var på väg och stannade i sista sekunden.
Lasse är lite mer mammig när det är mörkt. Morsgris!!!
Ikväll blev det föltrimning. Grimma på på Honey, tog 30 sek. Nu när jag trär på den uppifrån tar det ingen tid! Och Honey är glad och lite förvånad. Hon fick gå ut i gången, Bosse höll i medan jag kratsade hovarna - inga problem. Hon fick sig en omgång med plastborsten också - snart finns inget kvar av hennes ljusa fölpäls.
      
Visst har det hänt en hel del på två månader? Nu är Honey mörk på hela halsen, bara lite ljus på ryggen.
Men det har nog hänt allra mest på insidan. Jag är så glad att vi fick möjlighet att ta hem Happy och Honey, tänk om vi kommit i januari och plockat med henne hem, vilket trauma för en liten skrämd fölunge!
Nu börjar hon bli nyfiken på oss, ikväll vågade hon t o m ta en morot ur handen på mig. Jag blir alldeles varm inombords... Häromkvällen nosade hon på Bosses hand, och sen bet hon till. Men vi blev glada både han och jag! Än så länge är ALL kontakt positiv.
Lille Leo måste också få några ord. Han är nu 10 dagar, rund och go. Mamma Bonnie har insett att moderskapet kanske är lite överskattat, så hon fostrar sin lille son lite hårdhänt ibland, som mammor i o f s ska. I morse fick inte Leo dia, och jag tänkte direkt: juverinflammation - veterinär - stomjölksersättning, och jag såg tusenlapparna fladdra iväg i höstblåsten.
Men när jag kände på juvret var det svalt och slappt, ingen fara inte! Det var bara Bonnie som var irriterad för att frukosten dröjde.
Många pussar blir det.... men har man bästa hästarna så har man!
 
Suddigt....men det är Leo!Puss på dig!                    Aptiten är det inget fel på.

 

Onsdag 2 september
Back in business igen. Jobbat mellan 13.30 och 20.00. Ett par av gamlingarna välkomnade mig tillbaka, då blir man glad!
Och som vanligt efter semestern; man är snart inne i ruljansen.Tjafs om schema, bemanning, vikarier osv osv. Jag började 13.30, och hade huvudvärk 13.41....

Slutade 20.00, och nu blir det svart på kvällarna! Bosse skjutsade upp mig till hagen så gick det lite fortare att hämta hem mammisarna. Ja inte Bonnie förstås, Leo, Bonnie och Zabina går hemma vid vårt hus.
Hästarna har så brått hem! Första dagen dom gick till den hagen var Honey lite upprörd över det nya. Lasse lufsade med på Lassevis. Men nu när Honey vet vad som sker, är hon en liten kaxig en! Hon dröjer sig kvar vid dikeskanten, och kommer sedan ifatt i FULL sken, och när hon är ifatt mamma Happy slår hon på en tvärnit så gruset yr. Bra, tänker jag, nöt ut fötterna så slipper hovis ta dig!
Hon tar ofta en extasväng ut på grannens vall, och hon och Lasse löper ikapp och hoppar över diket. Dom är så söta! Ikväll när vi gick hem småtravade Lasse framför mig. Direkt hörde jag en myndig stämma (R Johnssons) i bakuvudet; Energisk men kort,  7.
Skit samma vad han får på gångarter, huvudsaken är att han får 10 på typ!

Ikväll fick fölisarna semester från grimträning och hovlyftning. Honey tittade långt efter mig när jag bara klappade henne och sedan gick ur boxen. Men jag tror inte att hon misstyckte.

 

 

Tisdag 1 sep
Min sista semesterdag... Liiite ångest har jag allt. Men efter 2 timmar på jobbet är allt som vanligt igen, och man längtar till nästa semester.

På fm tog Pernilla och jag en tur till stora staden. Vi hämtade ytterligare en höbal, och efter det gjorde vi ett besök på King´s som har superea, men det var mest på Kyrakläder. Jag köpte i alla fall grimskaft och stigläder.

En delikat lunch intogs också på Leons. Det var INTE nyckelhål på den lunchen kan jag säga, men den var god...

På em var det chipdax igen, denna gång på Olivehult. Två små UNDERBARA shettisföl. Den ena, ett sto, var så rädd så rädd. Naturligtvis fick jag sticka om den, för halsen var hård som en vägg, och chipet ville inte ta. 
Efter Lotta på Olivehult var det dags för nästa Lotta - och Fannys fästman! Tanken var att lämna Fanny där, för matten sa att det skulle ta ett tag, och Hugo, hannen, ville bekanta sig ordentligt. Jo hejsan! Han satt som en fästing i rumpan på Fanny på direkten! men det tog ett tag innan han fick till det, men nu är det gjort. Fanny är parad!!!

Eftersom parningen gick bra, och familjen skulle åka bort, tog jag hem Fanny. Vi ska åka tillbaka på lördag för att se om det går att göra om. men annars ska det räcka med en parning.

 

Hemma igen halv 8, och i o m det missade jag premiären på sykursen. Attans. Behövde bli lite uppdaterad på vad som hänt i byn....

Mina fölungar är i alla fall de allra bästa i hela världen. Idag lurade jag på Honey grimman igen, utan att behöva trä den över nosen. Hon ställer sig med mulen tryckt i gallret - rör inte min mule!!!! - men att lura på den går så bra! Hon fick gå ut i gången med grimma och grimskaft, och vågade t o m äta lite hö ur handen på mig.

Och lille Lars. Ut i gången, upp med hovarna, kratsa, och knacka på dom med hovkratsen. Nema problema! En liten promenad ute på kolsvart lagårdsplan, nema problema. men när vi skulle gå in igen trampade han mig på foten! Mucho problemas! Jag har alltid Blundstone med stålhätta, men blir man någonsin trampad på tårna? Nej, nu satte Lasse sin lilla hårda fölhov på fotryggen och v r e d om hoven. Så den är rätt ond nu.

Lille Leo fyller 7 dagar idag. Tänk, en hel vecka sedan han föddes! Han är så rund och go, och han har så små korta öron som man bara vill gosa med!
  

 

 

Måndag 31 augusti

DEMENTI: Det jag skrev igår gäller inte längre!!
Min Honey är en helt UNDERBAR fölunge!!!
Vi var på Östergyllen idag och köpte foder och en grimma (igen!!!) till Honey. En som går att knäppa upp vid nosen. Tänkte på så vis lura på henne grimman, genom att ta på den runt halsen och sedan smyga upp nosremmen och knäppa den.

På kvällen när de kom in från hagen kom den stora prövningen.... hon stod så stilla när jag tog på grimman runt halsen, min fina Honey. MEN sedan gick det ju inte att få runt nosremmen!! Det var ju den undre remmen som gick att spänna loss. Men - eftersom jag är kvinna är jag ju påhittig(?) - så jag tog av grimman igen, och tog på den genom att dra nosremmen, uppknäppt, ovanifrån så att säga, knäppte käkremmen, och knäppte undre nosremmen - VOILA, grimman på, och varken jag eller Honey hade legat på golvet, och vi var inte svettiga någon av oss.Hela äventyret tog 3 min, och Honey bryr sig inte ett dugg om grimman, hon tom diade med den. Fina fina Honey! Det är just momentet att trä den över nosen som ger panik, men det går ju att undvika. HURRA!

           
Bildbevis: grimma på!!!!!              Honey har nu bara kvar ett "täcke" av sin ljusa fölpäls.

 

Lille Leo är en riktig liten pärla! Mamma Bonnie börjar slappna av nu, och låter Leo springa iväg, utan att hon springer efter. Och som han springer!! De små benen går som trumpinnar, och han kan stanna och bara snurra på stället, och sedan fara iväg i en serie bocksprång. Mamma Bonnie tillåter tom att han hälsar på tant Zabina.

Zabina får gå med Fritte ett par timmar på morgonen för Bonnie går inte ut så tidigt. Jag trodde Fritte skulle bli glad över att äntligen få en kompis i hagen, men det var JAG som tyckte det. Men hon får gå där en stund i alla fall.

Att Leo är liten har väl alla förstått, och ikväll tog jag en bild på grannarna, Lasse och Leo:

Liiite skillnad va? Det är inte bara 3,5 månad som skiljer pojkarna åt, det är åtminstone 5 storlekar!! Men storleken har ju ingen betydelse...

 

Söndag 30 augusti
Återigen en dag på utställning. Nu var det Östergötlands Ponnysällskap som hade utställning för alla ponnyraser. Min favorit? Exmoor förståss!! De föll domaren i smaken också, stoet Princess Fiona of Olympus blev BIS med hela 43 p!! Ryktet sades dessutom att matten hade tvekat att åka med henne.... matte tyckte inte att hon var till sin fördel....
Den andre exmoorponnyn var godkände hingsten Olympus Eros, KALASFIN!! Han fick 42 p och åkte ut som 3a i BISringen. BIS reserv blev en New Forest.
21 shettisar visades av varierande kvalité. BIR blev "gamlingen" Gracia vd Uitweg. 17 år ung, kan man nog säga.
Övriga raser var russ, New Forest, ridponnyer, welsh av olika kat.
Domare var Liselotte Erixon - jättebra, hon använde hela registret av siffror, och så många olika adjektiv har jag sällan skrivit! Det märks att hon är parttime journalist.
   
 Princess Fiona of Olympus                                            Olympus Eros

Min lille Leo är en riktig liten skojare! Hur ska jag någonsin kunna fostra honom? Han är som en liten skämtfigur. Fredag- lördag har Zabina gått ihop med Bonnie. De två var bästisar i hagen förut, och när Tilia jagade undan Bonnie var alltid Zabina framme och tog Bonnies parti. Men nu! Zabina får inte komma närmare än 20 m förrän Bonnie visar alla sina tänder och rusar på stackars Zabina som ett rabiessmittad vildsvin! Den stackars snälla Zabina lufsar undan, och tittar lite under lugg på Bonnie och Leo. Fruntimmer!
       
Men idag, till Lasses stora glädje, gick Zabina med de andra två mammisarna. Lasse är så kär i Zabina, och hon är så snäll och låter honom klättra och bita.
Lasse är allt min stora glädje. Han står som en staty nu när jag lyfter fötterna. Där har poletten verkligen ramlat i rätt fack.
Men Honey... där sitter det nog fem poletter på tvären...
Jag har bestämt mig för att sätta grimma på henne varje dag, och dag 1 tog det ca en kvart, dag 2 en minut (!!!!) dag 3 20 minuter, och idag gick det inte alls. Hon reste sig och vi ramlade baklänges både hon och jag. Bosse, mitt stora stöd i livet, stod utanför och hojtade: Men akta dig då!!! Hur ska man akta sig när man redan ligger i halmen med en häst över sig??? 
Hon fick ha grimman om halsen i alla fall en stund, och jag ska köpa en grimma med spänne vid nosremmen, så att jag slipper trä grimman över nosen. Hon fick nog en chock efter att ha fått grimma på sig när hon var en vecka gammal och skulle hem hit. Det sitter nog i än.
Jag blir både ledsen och besviken på henne. Trodde att rädslan skulle släppa, men hittills blir hon bara värre. Eller det kanske hon inte blir. Men så tänker jag att hon kanske är stel av fasa när jag får klia henne på hela kroppen, och lyfta fötterna. Eller kanske inte. Hon är så rådjursöt, och har världens raraste huvud, måtte hon bara bli TAM!!!

 

Igår kväll var jag hos Pernilla och hälsade på "min" Zigge. Han kom hem efter 3 månaders kollo på Humledal. Han hade genomgått en fullständig makeover! Vi lämnade en skranglig ettåring med stort huvud, och hem kom en elegant unghingst med stadiga ben och stora ledgångar. Där ser man vad ett sommarkolla kan åstadkomma. Han var så fin så fin!! Tyvärr har jag ingen bild att lägga ut, jag hade ingen kamera med mig, och hans matte har inte skickat mig någon bild.... men han kan ses på Pernillas hemsida www.stuteripi.se .

 

Torsdag 27 aug
Inatt har jag sovit som en - ja som en häst! Äntligen slut på nattvak. Men jag är helt dagvill. När jag hade lett ut mammisarna till hagen i morse var jag tvungen att titta på telefonen för att se vilken veckodag det är. Jag velade mellan tisdag och onsdag, och så är det torsdag! Alzheimervarning kanske...

Lille Leo har klarat natten bra. Bosse undrade igår om han skulle överleva, eftersom han är så liten, men det är väl ingen som har dött av sin storlek!?!? Han är pigg som en nötskrika i alla fall. Och äntligen har jag en fölunge som jag bära på, och inte sprattlar han heller. Kan livet bli bättre?

På fm fick Bonnie och Leo gå på vallen, men inte lösa, där finns inget staket. Bonnie kämpade med sina modersinstinkter och hungerkänslor. Så mycket fint gräs - men hon har ju blivit mamma!
Hon är en himla duktig mamma. Moderskänslorna bara fanns där. Ibland ser hon ut som om hon är det första sto i världen som fått föl. Helt obetalbart! Pernilla säger att hon blivit vacker sedan hon fick föl, och jag säger inte emot!
 
På väg till vallen med pappis.

 

Anna och Ebba kom och gosade med Leo, och det har han inget emot! Igår var han så söt och sprang efter Pernillas lilla flicka Emelie. Pernilla har det på film, kanske går att lägga ut?

Sedan stod mor och son inne en stund, och jag gjorde en fölfålla utanför köksfönstret.
  

                                  

 

Jag tog en trädgårdsstol och satte mig i hagen och läste Twiligt som jag lånat av Elin, på engelska. Men det går rätt lätt att läsa, tror jag - den kanske handlar om något helt annorlunda än vad jag tror?

Jag var borta (fysiskt) en stund på kvällen, men när jag kom hem hade jag lite fölträning. Efter att ha valsat med Honey sådär en kvart, fick jag - tro det eller ej - på henne grimma! Hon stod på bakbenen, kastade sig, försökte gömma sig bakom mamma Happy, men jag hängde med! Vi var helt blöta av svett både hon och jag, men på kom den till slut. Hon börjar bli stor och stark Honey, så nu måste hon nog tämjas. Men ett litet genombrott var det allt, grimman kom ju på till slut.

Lasse fick också ett "breakthrough" ikväll. Grimma på, ut i gången - det tog 30 sekunder, och så lyfte jag på alla hovar i tur och ordning och klappade på dom med handflatan. Han stod som spikad i golvet med övriga tre ben! LasseLiten!! Han är så go!
Häromdagen när Bosse tröskade precis utanför hagen gick hästarna utmed staketet. När tröskan kom bredvid hästarna gick de undan, men Zabina och Lasse gick tillbaka och ställde sig och tittade på tröskan. De såg ut som om de diskuterade hur den fungerar.....

 

Torsdag morgon
Förb-e bredband!!!! Igår, när jag verkligen hade något viktigt att delge hela världen, så VILLE INTE MASKINISTEN!!! Sista fösöket var 00.15, men då var jag så trött, så hade jag kommit ut på nätet hade det inte blivit något vettigt skrivet i alla fall.
Det blev en lång dag igår... och lycklig! Tänk att han är ute nu, min LillFritte. All ängslan och väntan har blivit en lyckokänsla. Men jag funderar och funderar på hur allt hänger ihop. Bonnie blev ultraljudad 29 augusti, och vet tyckte att det kändes som en 40 dgrs dräktighet. Då skulle hon blivit betäckt och dräktig,ca 20 juli, och fölat ca 20 juni, grovt räknat. Så långt är jag med, MEN nu fölade ju Bonnie två MÅNADER senare, och jag tror inte att hon varit dräktig i 13 månader. Däremot tror jag att hon kastade/resorberade fölungen vid ulundersökningen pga att hon fick lugnande. Sedan gick hon kvar hos hingsten, tack o lov, till början av oktober, och jag tror att hon kom i brunst i andra halvan av september, och då stämmer det ju att hon fölat 26 augusti.
Vad har jag lärt mig av denna lång utläggning? Jo att ALDRIG ge lugnande till ett dräktigt sto!!!

 

Bonnie är en supermamma. Hon är så duktig, och har direkt tagit rollen som god mor. Hennens min i natt nä hon fick se sitt föl är ett Golden Moment. Hon låg trött och svettig, utstlagen efter fölningen, reser upp huvudet och tittar på: SITT FÖL! Åh så lycklig honblev!!!

 
Namnet blir: LEONARD COHEN; förstås, Leo till vardags.

 

Onsdag 26 augusti

Nu har det äntligen hänt!!!
Två nätter har jag struntat i Bonnie. Men igår kväll när de kom in tyckte jag att hon var mer fylld i juvret än vanligt, sp 02.30 knallade jag till stallet. Då låg Bonnie ner och var svettig. Hon kastade sig, och rullade runt, och ett tag låg hon länge på rygg, som en hund. Jag såg en liten blåsa åka ut och in, så när kl var tre och inget hade hänt ringde jag veterinären. Hon sa: Jag kommer direkt!
Bonnie la sig ner igen, och då såg jag att det kommit fram en hov. Jag gick in och kände med handen, HURRA en hov till, jag drog när Bonnie krystade, och då kom även nosen fram!!! Så lycklig jag blev! Allt låg åt rätt håll, det var bara att hjälpa Bonnie ut med den lilla.

Jag drog nog lite för hårt, för smack! så gick navelsträngen av, jättenära buken. Blodet pumpade ut, och jag fick hjärtattack. Ringde veterinären igen, sa att fölet var ute, men bad henne komma för navelsträngens skull. Men hon sa att det finns ingen fölunge som förblött genom navelsträngen, så jag skulle bara hålla kvar tills det slutat blöda. Och det funkade faktiskt!
Så var det det där med könet.... Åh vad jag har skojat med Linda och hennes problem med "hålen". Men så j-a lätt är det inte!! Jag lyfte upp bakbenet och tittade, inget där, tittade i baken, ett hål, men det var så blött och kladdigt att det var svårt att se. Lyfte bakbenet igen, nej inget. Inget tillbehör som man kan vänta sig av en grabb.
Han var snart på benen den lille, fortfarande höll jag runt naveln, men det slutade blöda, så det var bara att tvätta av. Inte förrän han stod upp såg jag ordentligt i baken, jo då, ett hål, men han har ju ingen snopp!!Ring doktorn igen!! Men det behövdes inte, för paketet ramlade ut när han började gå.... konstigt... det kanske är så, men det har jag aldrig sett förut på de hingstföl vi fått.

När fölen är födda är det en sten som faller från bröstet, men sedan kommer all nästa oro: tutta, kissa, bajsa, staket, andra hästarna osv osv...

Men än så länge går det bra, Bonnie är en supermamma, hon har mycket mat i förrådet. Jag var orolig för att fölungen skulle vara tvungen att stå på knä och äta, för Bonnie är ju så kortbent, men nu när lilleman är ute ser jag att det är inga problem! Han är så yttepytteliten!! Alldeles lagom för att hitta till mjölkbaren. Naturen är bra fiffig!

Lasse i boxen bredvid ser ut som dinosaurie jämfört med den lille. Det ska bli kul att se dom ihop sedan.
   
Men Bonnie! Så här kan man inte ligga när man fölar!        Bonnie kollar sin son.

    
Kan det bli bättre.......

 

Tisdag 25 augusti
Dagarna går, så ock min semester. Nu är det 9 dagar kvar tills jag börjar jobba. Nu på senare år har jag inte så mycket ångest för att semestern tar slut, man vänjer sig....

På fm var jag och chipmärkte tre fölungar. De var så söta, och snälla alla tre. Ett welsh mountainföl var helt bedårande! Men så blev han Championföl på en utställning nyligen också. Jag passade på att ta hem en rundbal gammalt hö till Fritte, och blev så glad för det finns 4 balar till!! Nu räcker nog gammelhöet till jul!

På em åkte jag åt andra hållet - Söderköping och chipmärkte två till. En shettis och en ridponny. Shettisen var en Almnäshäst och helbror med Almnäs Kitty som vunnit det som vinnas kan i utställningsringen. Jag försökte locka dom att ställa ut sin lilla pålle, och det verkade inte helt omöjligt. När jag var färdig där tog jag vägen genom Norrköping hem, och in på King´s rea. Där gick förtjänsten av chipmärkningen åt fanders.... ja inte allt, men jag köpte ett bett till Happy, jacka till mig, lädersmörj, två par handskar, tre grimmor, ett grimskaft, två hovkratsar, och hela kalaset slutade på 464 kr. Inte illa. Speciellt med tanke på hur nödvändigt det var med grimmorna....och jackan.....

 

Idag har mina föl fått MVG!!!
Honey kom in först nu ikväll, och hon stannade kvar i stallgången tills mamma Happy kom, och jag kunde prata med henne! I boxen var hon också snäll, och när jag borstar henne med piggborste får hon riktig tapirlook. Lasse fick komma ut i gången och få hovarna upplyfta, och det gick också bra! Så det finns hopp om mina illbattingar.

Happy fick också stå i gången och prova träns som egentligen är Pirres, och en sadel som jag lånat hem från Norf.
   

Passar väl bra på båda två tycker jag.

Nu blir  det ju stilbrott, för man KAN INTE ha svart träns och brun sadel. Jag lånade hem en svart också för provning, och den var lite liten, men å andra sidan är Elins bakdel inte heller så stor, så hon kanske kan rida i den svarta. Och då är det ju OK!!

 

 

Måndag 24 augusti

Efter helgen har det varit många intryck att sortera upp. Mycket av eftersnacket sker på Forumsidan, och trots att tonen är hövlig, kan man förstå att en del är missnöjda.
Ibland undrar jag varför man har shettisar, ja eller hästar, eller hundar eller tom barn? Är det för att förverkliga något man själv aldrig klarat av? Många föreningsmänniskor är nog sådana som aldrig fick vara ordningsmän i skolan, aldrig blev uppbjudna på skoldanser, men när man blir vuxen, då j-r! Då köper man en ponny till ungen, går med i närmaste ryttarförening, ser till att bli invald i styrelsen, och SEN får man bestämma!!!

Det är ju upp till var och en varför man har sin häst, och jag är väl inte bättre än någon annan att sköta häst, men jag skulle aldrig kunna ha mina hästar som verktyg för att uppnå något för min egen vinnings skull.

Men ibland finns det ju Golden Moments - jag brukar tänka på Thiffany som sprang, lycklig, i BISringen på ESG i Halmstad med sin hingst, Cattis när hon får tårar i ögonen över sina fina Jinxs titlar, Carro när hon visar häst och bara l e r med hela kroppen, Pernilla när hon bölade på Rockelstad, JunibacksMarias min i går när hon fick höra sin Jotexs poängrad på GMet. Ja listan kan göras lång, det är såna här ögonblicksbilder som man lever länge på.

 

Nej, över till något helt annat.
Lasse till exempel.

Idag var han billig. Hovis va här och verkade monstret. Ja han blir ett monster när man ska lyfta fötterna. Jag har haft terapi med honom, inte lyft fötterna så ofta, men varje kväll har jag tagit i benen, och försökt få honom lite van. Men jag har nog varit för snäll. Nu väntar hårdare bandage!

Som tur är behövde inte Honey verkas. Hon är snäll att lyfta fötterna på, men det går inte att få på henne grimma. Jag blir så ledsen när hon ser på mig som om jag vore hin håle själv. Ikväll försökte jag få henne att ta lite godis ur min hand, men hon bara kastade sig bakåt. Jag kan ha ett grimskaft om halsen på henne, och nu får jag klappa henne lite överallt, men hon litar INTE på mig.

De andra hästarna skötte sig bra i alla fall när hovis var här. Jag tänkte be honom om att sätta skor på Zabina, men vi tar det nästa gång.

Bosse har börjat tröska här hemma, hoppas vi får in torr och fin halm nu. Förra året regnade det mesta, eller i alla fall hälften bort. Men räckte gjorde det ändå - konstigt.

 

 

 

Söndag 23 augusti

En lång, intressant och superrolig helg har nu tagit slut, och nu sitter jag här vid min dator igen. Fösöker smälta alla intryck under dagarna två.
Igår morse styrde jag kosan mot Köping. Kom fram i god tid för en gångs skull! SSS riksutställning stod på programmet, och jag var skrivare till Torsten Jeppson. Domare två var Ulrika Nordmark. Torsten och jag hade en trevlig dag. Han är en av mina favvodomare och en som verkligen KAN shettis. Vi dömde, eller Torsten dömde och jag skrev, klass efter klass, och det var mycket varierande kvalité. Från 33 p till 43. BIS blev ett ministo: Proud Design e Design to make a Difference. Sådana namn förpliktigar ju verkligen!
Min favoritmini fick ÄNTLIGEN komma ut i hetluften! Lilla Workingclass Hero, Bruno, två skitar hög, och en utstrålning som få. Vilken liten pärla!!!
Jag fick dessutom se Almnäs Flis i egen hög person. Och jag fick träffa hans supertrevliga matte, Gunilla. Flis är en sån där hingst som bara fastnar på näthinnan...

   
Almnäs  Flis med matte Gunilla Hjort                               Ekskogens Jinx med handler Carro Hassling

Utställningen var slut vid halv 6, och då åkte jag till övernattningsstället. DET kan man kalla häftigt! En mindre herrgård med underbart läge vid en sjö, med stora rum med gamla möbler. Jag delade rum Annette, hovfotograf, och på herrgården bodde också JunibacksMaria. Vi tre for till Köping på kvällen, söp till på ett bar pubar och dansade till kl 4..... Jo tjena!! För 30 år sedan kanske, för min del. Men till Köping for vi, hittade en Asiatisk restaurang där vi åt bra och god och mycket mat. Det var lååång väntan, och vi var hungriga som vargar, men när vi väl fick den; åhhh så gott!! Hem igen, och satt och degade en stund i ett TVrum. Jag är d j u p t imponerad av Maria och Annette, de har stenkoll på alla hingstars stammar i 4 led, deras ägare under 4 decennier, och vem som är släkt med vem. Kunde jag en bråkdel skulle jag vara glad! 
Vi pratade till 23.00, sedan blev det natti natti.

När man sover borta är det alltid svårt att sova, och när man dessutom sover ihop med någon är det både svårt att sova och pinsamt. För tänk om jag snarkar hela natten!!! Jag varnade Annette, men jag fick ingen spark i ryggen under natten i alla fall...
På söndagsmorgonen åt vi frukost på herrgårdens stora veranda med utsikt över trädgård och sjö....

 

Söndagens hingstar var en upplevelse att se. Så många på ett och samma ställe! Alla i bländande skick, blanka och välputsade - en fröjd att se!
Lördagens favorit Flis höll fanan högt under söndagen också. Och Jinx.... ju mer jag ser honom, desto kärare blir jag. Och då framför allt i hans temperament.

Rosor i mängder och lite ris föll över hingstarna. Domarna var överlag positiva till alla hingstarna, och ingen blev sågad. Alla var inte nöjda med sina poäng, men så är det väl alltid. Kanske?

Hem igen.... ganska mör i både i kropp och knopp. 
Bonnie behagade inte föla, trots att jag åkte bort. Det var lite kul i Köping, många kom fram och frågade om Bonnie, så det märks att min hemsida blir läst. Kul! Jag fick ett bra tips från Ben på Jäboruder att ta till när de inte vill föla - the carrot trick.

Jag såg ut som ett frågetecken först, men fick förklaringen: Lyft på stoets svans, stoppa in en morot DÄR, och locka ut den lille....

Har haft lite fölterapi nu i kväll. Det är så mysigt att vara själv i stallet med hästarna, och bara pyssla. Lasse gick ut ur boxen när jag borstade Tilia, och då fick han på sig grimman och dessutom fick han sin första lektion i körning.... ja det är inte så allvarligt - jag knöt ett grimskaft runt hans mage!

  

Jag borstade honom med piggborste, och det tyckte han var skönt, men blev rädd för ljudet....

Min fina lilla Lasse!!!

 

Torsdag 20 augusti
Upp tidigt, hästarna skulle få ny hage, och kvart över 7 skulle jag vara på jobbet.

Halv 6 trodde jag att det skulle vara lugnt på vägen, så jag tog med mig hundarna när jag tog ut hästarna. Mammishästarna och fölisarna fick gå till Knekttorpet. Vi såg nog ut som familjen Taikon - 2 ston och två föl, två pudlar och en JR, och så jag. Fölisarna följde så fint. Honey - lite uppstresssad över det nya, Lasse - jaha, och....? Älskar den pållens temperament!!
Naturligtvis kom det TVÅ bilar fast det var så tidigt, men jag fick med mig hela familjen in på gärdet bredvid vägen.

Till jobbet kvart över 7. Jag har inte börjat jobba, men det började en utbildning i dag som jag inte ville missa. Men nu efteråt känner jag att det var precis vad jag kunde ha gjort.... Men felet kanske är mitt, jag har ju jobbat i 100 år, och hört allt om mitt jobb och alla sorters tankesätt till leda: Medbestämmande för dom gamla, Att leva tills man dör, integritet, jobba med händerna på ryggen, aktivering, och alla andra floskler som är vackra ord, men tyvärr ingen substans i. Dessutom heter det inte tankesätt längre, utan tänk: vi ska ändra vårat TÄNK i arbetet. Lite svårt kanske, på morgnarna när vi är tre personal på 15 boende som ska äta frukost i rimlig tid - då blir det tyvärr så att personalen "tar över" för att det går fortare. Våra boenden är i ålder 85 och uppåt, och de bor hos oss av en anledning- de har inte klarat av sin tillvaro hemma.
Missförstå mig rätt nu, självklart ska de boende ha medbestämmande, men är det inte bättre att säga det till dom, istället för till oss? De flesta har gett upp och hamnar i en kris bara av att flytta in på sjukhem, och då ska jag stå där och pedagoga mig och säga - knäpp knappen nu Oskar, det vet jag att du kan!

Men det är väl mitt TÄNK det är fel på....

 

När jag kom hem var Bosse ute och lekte med tröskan, så det var så lugnt och skönt hemma. Gick och tittade till hästarna, och de hade så lugnt och skönt i skuggan.
           

 

På em for Pia, jag, Pernilla och Emelie till Hööks. Jag lämnade tillbaka sadeln, och köpte lite nyttigheter, Pernilla handlade lite till sitt stall.
En glass på McD och sedan hem. Det var lugnt på Hööks, och i Linköping över huvud taget. Vad gör allt folk? Jobbar kanske?

Tog hem mammishästarna vid 8. Våran grusväg kan vara lite farlig. Den går mellan två samhällen, och får ofta tjänstgöra som fartsträcka för bl a killar med nytaget körkort. Men ikväll var det lugnt.
Försökte ha lite kvalitetstid (jävla ord) med Honey, men jag blev så besviken. Hon har blivit så tam inne i boxen, jag har fått lyfta ben, dra henne i skägget, klia henne på hela kroppen. men ikväll var det 5 steg bakåt. hon ville INTE veta av mig! Korkade lilla häst! Hon bar sig åt som om jag var ett MONSTER som hon aldrig sett tidigare, och jag fick gå länge och vänta ut henne, runt runt i boxen, men till slut stod hon still så pass att jag fick klia rumpan....ungefär som vi gjorde Dag 1. Honey måste nog få in ett annat TÄNK i sin lilla exmoorhjärna!

 

 

 

 

Onsdag 19 augusti
Idag har jag rejäl träningsverk efter massagen igår. . . tack för det.... men jag känner mig ändå lite rörligare. Nu vill jag ha mer massage. På en gång!!!

Bosse har slagit gräs idag, och plastat. Nu är vi snart igenmylade med vita balar. Kanske skulle sätta dom som ett staket runt hagen som inte är klar än? Originellt.
På fm kom mina vallningstakter fram igen. Vi hjälpte Bengt med en kviga och en sinko som skulle hem från betet för att det var dags att kalva. Kossan har de försökt med tidigare ett par gånger, men inte lyckats, men nu var jag med... say no more. Hem kom dom, och inte tog det lång tid. På em hade dessutom kon kalvat. Tänk om Bonnie också kunde sätta fart. Ja ingen kalv förståss, men ett litet föl skulle inte vara helt fel.
Little miss Sunshine kom upptravandes frampå kvällskvisten. Vi hjälptes åt att mocka, för stallpersonalen (undertecknad) hade fuskat i morse.... Sedan tog vi in Happy och Honey, och för att Honey skulle få sällskap fick Lasse och Tilia följa med in. Vi puttade in Lasse till Honey, och det var första gången Lasse var ifrån mamma. Som om han brydde sig! Direkt började han klättra på Honey som till slut sa ifrån, ganska hårdhänt, och vad gör den lille gossen då? Gnäggar efter mamma? Nej, börjar äta hö. Han tittade sig lite omkring som om han undrade vad som fattades.... men han kom inte på det.... Men han hade nog lite lugnande inverkan på Honey, för hon var inte lika hysterisk som första gången hon var ensam i boxen.
Elin red barbacka och jag följde med med Fritte. Fast jag körde alltså. Happy får MVG efter den här turen! Hon skötte sig HELT perfekt. EN gång gnäggade hon, men gick så fint, före Fritte, och hon hade inte speciellt bråttom hem. Hon reagerade inte på rockarden heller. Hon gick tätt bredvid Fritte, men dom känner ju inte varandra, så Happy la öronen bakåt åt Fritte, men rockarden brydde hon sig inte om.

Bild tagen med mobilen, halvdan kvalite´, men motivet är det inget fel på!!

Vi mötte en monstertraktor med en en stor rundbalsvagn efter, men inte en reaktion från någon av hästarna.
När vi kom hem tog vi ut Tilia och Happy, och släppte fölisarna. Honey drogs som en magnet till Happy, men Lasse lullade omkring ett bra tag innan han upptäckte sin mamma. Då blev han jätteglad! Men han hade nog inte saknat henne.

Lasse har börjat fälla sin fölpäls, och börjar se lite mer vuxen ut. (Ja ja, Linda och Carina, ni ska få nya bilder!!)
Jag ska göra ett krafttag med pälsen så han är fin till visningen på Vreta.

På kvällen var vi hos Pia och grillade korv, och satt ute ett tag. En härlig kväll.

 

Tisdag 18 augusti

Grattis Bosse på födelsedagen!
Oftast när Bosse fyller är jag inte speciellt fantasifull när det gäller presenter. Men i år tycker jag att jag fått till det - köpt biljetter till Sofia Källgrenkonsert! Bosse är helkär i Sofia Källgren....

På fm blev jag manglad, tillstukad och knådad efter alla konstens regler. Var på massage - underbart - mycket bättre är sex! Men stundtals gjorde det ont som om någon höll på att trycka in ett häftstift i muskulaturen. Efteråt var jag lite trött och yr, tur att det var nära hem.

Nu i kväll har vi firat Bosse efter alla konstens regler. Vi blev 15 st, inte illa på en vanlig sextiotvåårsdag! Jag hade gjort räkpaj, och den blev faktiskt riktigt lyckad. De senaste 15 åren har jag gjort varm smörgåstårta på födelsedagen, tyckte det var dags att förnya konceptet nu.

På hästfronten - intet nytt. Jag får inte ihop Bonnies dräktighet.... att hon inte skulle vara dräktig finns inte på kartan, men...

Veterinären ultraljudade henne 29 augusti förra året. Då trodde vi att hon var betäckt i början på juni. Men vet sa att fostret var litet, mer som en 40 dgr dräktighet. Då skulle hon alltså vara betäckt i mitten av juli, och då skulle hon fölat i mitten av juni....

Om hon var betäckt och blev dräktig på brunsten närmast ul, kanske 15 dgr innan, så skulle hon i alla fall ha fölat för ett par veckor sedan! Eller räknar jag helt fel?

Nu är kl 02.23 och har jag har precis tittat till henne. Hon låg ner när jag kom, och stånkade... men inget fölstånk inte. Nästa gång hon ligger ner ska jag HOPPA på hennes mage! Eller kanske inte....
Måtte hon föla före helgen bara, jag ska ju bort då!

 

Söndag16 och måndag 17 augusti

Igår, söndag var bredbandsmaskinisten ledig hela dagen, g a n s k a frustrerande. Det irriterar mig att jag blivit så beroende av datorn. När jag ändå har en kan den ju fungera i alla fall!!!

Igår åkte vi till Linköping, Bosse och jag. Handlade lite på Biltema, bl a ett plastskåp till stallet. Jag haffade en kille som jobbade där och frågade om ihopsättningen, och han svarade så snällt, men han tittade på Bosse! Han skulle bara veta vem som skruvar och monterar i den här familjen...

Köpte lite andra nödvändiga prylar, bits till Martin Timellmaskinen (laddningsbar skruvdragare), algtvätt till trailern och en sorts spray att spraya på remmar som gnisslar. Vi har fått ett missljud i motorn som låter som hungriga fågelungar. Men när vi sprayat på sprayen lät det - ÄNNU värre. Bra grejor på Biltema....
Men tid är beställd på verkstad på fredag.

Ett besök på Hööks är ju obligatoriskt när man är i Linköping. Jag förhastade mig och köpte en sadel till Happy/Honey, men det visade sig idag att den var för liten. Så nu blir det ett besök till på Hööks. Himla tråkigt....

I alla fall så gick det fort och lätt att få ihop skåpet. I bara farten städade jag ur stallgarderoben, slängde en massa "braåhasaker" som aldrig kommer att användas. Hittade 8 par strykkappor/senskydd, 7 reflexvästar, benreflexer till häst i oräknelig mängd. Det här sistnämnda kastade jag naturligtvis inte, det vek jag iordning så det bara tog hälften så mycket plats.
       
Skåpet från Biltema, står nu bredvid garderoben, som blev städad. Braåhasakerna ligger framför: gamla målarburkar, en trasig tomteluva, julpynt som tappat färgen, en trasig radio -den kanske man kan laga-, remmar till aachennosgrimmor som jag aldrig använder osv osv.Kickan på foderlåren t h kollar så allt blir ordentligt gjort.

 

Idag har jag varit väldigt huslig, gjort rent i ett akvarie, klätt om 4 stolar med tyg som jag köpt I ÅR på Skänninge marknad! Annars brukar såna saker bli liggande ett bra tag. Jag har tvättat mattor och annat, bäst att passa på när det är torkväder.
Dessutom har Bosse och jag ägnat oss åt staketprojektet. Han slog i stakar idag, så nu är det inte mycket kvar! 
Nu ikväll har jag dessutom tömkört Happy!!! Hon är tömkörd förut, körd med linor och däck, men varit dum och inte velat dra rockard. Nu tror inte jag att jag kan göra mirakel och köra in henne, men tömköra henne kan jag ju. Lilla Honey var så ängslig så ängslig när mamma var borta! Men vi var bara ute i ca 10 minuter. Happy var jättesnäll! Gnäggade inte en enda gång, och var lydig och fin. Lite trampig, men det ursäktar jag så gärna.

Honey var väldigt misstänksam mot mig när vi kom in igen. Jag fick inte klappa som vanligt, bara klia lite på rumpan. Hon är snäll att lyfta fötterna på, konstigt nog!
Lasse har också kommit på att det inte är livsfarligt när man rör hans ben. Men man får lyfta med ena handen och med den andra handen får man värja sig mot hans tänder!
När Lasse var liten (mindre) hade han ngr mm underbett. Av det syns inte ett spår nu! Tänderna går så fint ihop. Jag har försökt ta en bild för att skicka till Linda, men han kan inte hålla igen mun när jag drar isär läpparna! Baskade Lasse!!

Och baskade Bonnie! Inget föl i sikte. Jag blir galen!

 

 

Lördag 15 augusti
15 dagar av semestern har gått, och lika många kvar, härligt!

Projekt taggtrådsborttagning fortskrider, och jag har bara ca 20 m kvar att rulla ihop av sista tråden. Vi hämtade stakar idag och måste väl byta ut ett 10tal. Bosse har plöjt idag, så han får hjälpa mig i morgon. Det är en ganska stenig backe, men det har i alla fall regnat så det ska väl inte vara helt omöjligt att få ner stolparna.

Projekt stalltvätt har också kommit igång. Det började regna nu ikväll, så jag tvättade galler i stallet, i stället för att köra häst. Jag tvättar för hand, får se om jag tar till högtryckstvätten på väggarna. Det är svårt att bli av med vattnet, så jag tvättar det jag kan för hand.

Igår var jag hos veterinären med hundarna. Eller med en. Bettan fick vara representant för flocken. De har kliat sig rejält några dagar, och eftersom vi har en skabbräv som smyger här är det nära till hands att misstänka just rävskabb.  Jag var hos distriktarna, där jag sökt jobb och inte fick. När jag satt i väntrummet hörde jag ena veterinären säga till den andra; Nu när vi har två assistenter måste vi komma på ett system så dom inte hela tiden sitter och gör samma saker båda två.

Då tänkte jag: Ni skulle anställt mig, då hade det varit ordning och reda!! Ingen risk att jag dubbelarbetar något!

Hem igen med hundarna och for sedan ner till vårat superapotek med receptet. Men framme vid disken såg jag att jag tagit fel receptet med mig! Jag hade tagit Pirres recept på metacam! Jag bad i alla fall människan kolla att det fanns hemma det jag skulle ha, och det fanns MÄNGDER med stronghold i alla styrkor. Jo tjena. Hem och bytte recept, tillbaka, en annan människa bakom disken och då var helt plötsligt strongholden slut i de styrkor jag skulle ha!

Skitapotek! Det ska bli privat efter nyår läste jag i tidningen för en tid sedan, hoppas de satsar lite på personalutbildning då.

 

Projekt fölunge har tyvärr stannat av helt. Det är nu en vecka sedan kalciumtestet sa att Bonnie skulle föla inom 12 timmar. Visserligen med 85% säkerhet, men nu har det gått en vecka till! Hon är så stor och tung, och hon vill bara vara inne. Tidigt på em ställer hon sig vid ingången i hagen och varje gång hon ser oss pratar hon med oss. Jag tittar till henne vid 02.00 varje natt, och när jag kommer in från den rundan är jag oftast klarvaken och superpigg. Inte svårt att vända på dygnet inte!

 

Wilma skulle åkt hem igår, men jag bad att hon skulle få stanna över helgen, och det gick bra. Matte är inte hemma än, det var lillmatte som skulle hämtat, men hon hade inget emot att låta Wilma vara kvar. Hpn passar in så bra med våra, och fungerar att ha lös. Idag jagade hon en bil däremot!! Inte bra. Jag skrek så jag fick ont i halsen, men Wilma gav sig inte förrän hon fått iväg bilen. Sedan kom hon tillbaka med högburet huvud. Hon tyckte nog hon gjort något bra.

 

Jag får täta rapporter från Eloona om Villevision och det funkar jättebra med honom och Eloonas Birka. Skönt!

 

 

Torsdag 13 augusti
Vaknade på morgonen med en obehagskänsla, och tänkte direkt BONNIE! Jag tittade till henne 00.30, och inte mer, och såg för mitt inre hur hon låg och kämpade...

Snabbt upp till stallet. Där står Bonnie som vanligt...

Då kom jag på att obehagskänslan nog kom ifrån att vi var några som träffades igår kväll och drack öl. Så kan det gå!
Bonnie är enormt stor och tung. Om hon inte fölar snart vet jag inte  vad jag ska göra. Hon mår bra, har inga flytningar, men nu måste fölungen ut. Snart!
Vi har haft fint väder på fm, och regn på em. Vi fick lite lagom regn, bara några mil härifrån var det skyfall och hagel!! Inte kul. Det är skönt att ta in hästarna på kvällen nu när det är ruggväder, fast å andra sidan är dom ju inne jämt på natten, ruggväder eller inte.
På fm kom Anna och Ebba och lånade en sadel till Lobelia/Teskedsgumman/Tingeling. Det är en sadel som jag bara har till barnridning, en modell med handtag på, helt suveränt för lilla Ebba, 3 år.

På em stod Bonnie i flera timmar vid stalldörren och ville gå in. Precis när jag var på väg för att ta in henne ringde Pernilla, från Stockholm, och sa att hennes pappa inte hittade fölungarna i hagen!!! Jag blev både kall och varm, och på tre sekunder hade jag tänkt ut ALLT som skulle kunna hänt: de har rymt ur hagen och blivit påkörda av tåget som går strax bredvid, de har rymt och ramlat ner i en stort krondike på andra sidan hagen, de har blivit stulna, de har rymt och sprungit bort osv.
Jag hoppade in i bilen och for iväg, men hann inte långt förrän Pernilla ringde igen, då var dom helt plötsligt i hagen igen! Jag tror dom smög bakom pappa Inge och gick och småflinade: Nu kan han gott få gå och leta efter oss!!

Men jag åkte dit i alla fall och hjälpte till att flytta ston och föl + en tvååring till en annan hage.

 

Hem igen- regnet hängde i luften, men jag selade på prinsen och körde en liten vända. Grusvägen är så mjuk nu av regnandet, och det gick så bra att trava. Men - att jag aldrig lär mig! Fritte är lite trög när man kör hemifrån, går fram visserligen, men kan maska lite och gå lite på sne. Då tänker jag direkt: NU är han sjuk igen!! Men den sjukan går över när nosen pekar hemåt. Jösses vilken trav han kan få till. Inte ett spår ojämn heller! När vi var nästan hemma regnade det rejält, så vi blev riktigt blöta, Fritte och jag.

 

Hade lite grimskaftträning med Honey, och försökte inte slita sig en enda gång! Vilka framsteg! Om jag varit förnuftig hade det fått stanna där, men då tänkte jag att NU ska jag prova med grimman! Puckojag! Det gick inte! En gång fick jag den om nosen, men då kom den inte rätt, så jag kunde inte knäppa den. Jag kunde i alla fall ha den om halsen på henne, och hon stod stilla, men då var vi svettiga både hon och jag.

 

Idag har jag fått handpenning på Jazzette. Så nu är hon så gott som såld. Det känns bra.

 

Tisdag 11 augusti
Inget föl...

Idag var det ÄNTLIGEN lite svalare. Bara 17 gr på fm. Fritte fick gå ute hela fm, men han var nog inte gladare för det, han kissade flera minuter när han kom in vid 12-tiden.

På em kom Little miss Sunshine, och hon red Happy!! Och det gick hur bra som helst. Eftersom Pirres sadel är med honom på Norf fick Elin rida barbacka, och hennes ben hängde lite långt ner. Jag tyckte det såg ut som om hon kom direkt från England. Där ser man ofta långa personer rida ponnyer. Happy gick så fint, hon har så lätt för att gå i en naturlig form.
Jag tycker inte om när fölen springer vind för våg, tycker det är bättre att de lär sig vara inne, men nu är ju Honey som hon är, så hon fick följa med. Elin red bara på lilla vallen, och först tyckte Honey att allt var urkonstigt, men efter några minuter när hon fattade att det inte var så farligt, fick hon spelet och drog runt vallen som en förgiftad råtta!!!
  

Men nästa gång får hon vara kvar i stallet. Det är nyttigt att lära sig att vara ensam också.
När hästarna kommer in på kvällen har jag alltid en liten terapistund med fölisarna. Lasse måste lära sig att det inte  är farligt när någon tar på hans ben, och Honey, ja hon måste lära sig det mesta!
Jag tänkte idag att jag måste börja ställa lite krav på henne. Så jag tog ett grimskaft och la runt halsen på henne - inga problem. När hon ville gå framåt höll jag emot tills hon blev hon stilla, och då släppte jag direkt på trycket och kliade på favoritstället- rumpan. Så gjorde vi några ggr, och hon var riktigt duktig! Jag trodde hon skulle få idiotpanik när jag höll emot, men inte alls. Hon stretade, visst, men det skulle vilket föl om helst göra. Jag var så himla nöjd med min "vildhäst"!!! Jag fick dessutom lyfta både bak och framben, och röra vid hennes ganascher, och äntligen fick jag rufsa i hennes långa skägg..... tänk att man kan bli så lycklig över något sånt litet!

 

Jag är en person som inte tror på ett liv efter detta. Jag menar; ska man aldrig få lugn och ro?! Men ibland tror jag att jag varit en border collie i ett tidigare liv. Vi hjälpte Bengt idag att mota in några kalvar i djurvagnen, och jag tycker själv att jag är en mästare på att läsa av djuren. Jag ser direkt när jag kan gå på dom, och när jag måste stå stilla. Bosse är hopplös. Han kan stå och titta åt ett annat håll, och det utnyttjar kalvarna direkt! Så jag får morra och skälla lite på honom också.

 

 

 

Måndag 10 augusti
I natt tittade jag till Bonnie vid 2.00. Då låg hon ner och stönade!!! Men inte kom det ut något föl inte. Hon reste sig upp när hon hörde mig, hon är så liten, och när hon ligger ner på sidan står magen upp som fjället Kebnekajse. Hon är lika hög liggande som stående...

Eftersom hon låg och stånkade gick jag till henne kl 5 igen. Jävla nattvak! Jag blir helt slut! Tur att jag har semester. Men när kl blev veterinärtelefontidsdax ringde jag och frågade vet hur länge man ska vänta. Hon sa som jag egentligen vet, att så länge stoet mår bra är det ingen fara. Men får hon fula flytningar och blir hängig kan fölungen vara död. Hon frågade när tiden var ute och jag skojade lite och sa att jag räknat med midsommarveckan. Hon bara skrek i andra änden: Va? Midsommarveckan!!!! Men jag lugnade henne och sa att hon gått på fribetäckning.
Bonnie och Zabina har verkligen funnit varandra. De hänger ihop som Helan och Halvan. Först går Zabina, och tätt efter kommer Bonnie. Det ser nästan ut som mor och dotter...
   

På fm idag var jag hos Anna och hälsade på TG som nu heter Tingeling. Gulligt. Hon var så fin, och alldeles solbränd och brun i den gråa pälsen. Hon såg ut att trivas bra med sin nya kompis Frida.
Jag tog hem två kattungar från Anna. En hane; Strimma, och en hona; Sessan. De har fått vara i transportlådan ett tag, och sedan fick de vara i Villes box. De är ganska fräsiga och rädda. Men dom gillar burkmat, så det går nog bra att tämja dom. Söta som socker är de i alla fall!

Fick ett sms mitt på dagen med en fråga om Wilma får bo här till fredag. På det fanns bara ett svar: SJÄLVKLART!! Så nu har vi två russlar och två pudlar igen. Och en Tummis på dagen. 5 små hundar som far runt, gulligt!
Wilma var så söt när hon kom hit. Vi gick med matte och tittade på fölungarna och sedan skulle matte åka och Wilma gick några steg mot matte, jag kallade på Wilma, och hon gick mot mig, sedan ångrade hon sig och gick mot matte, men sedan mot mig igen, trampade så fram och tillbaka ngr gånger, men sedan bestämde hon sig och sprang SNABBT in med dom andra. Det värmde...

Ikväll har jag varit hos en granne och chipmärkt ett halvblodsföl och två vuxna. Varför måste människor ha så stora hästar? När det finns shettisar! Och exmoor!

 

Söndag 9 augusti
Idag har det verkligen känts som dagen efter. Trött, huvudvärk och allmänt seg.
Den här evinnerliga värmen gör dessutom att man inte orkar ett dugg.
Vi hade planer på att åka  till Jönköping idag, ett besök på Elmia/Rila, men det lockade mer att vara hemma.
Lite roligt med värmen är det dock; folk säger till mig att jag verkligen tagit semester i rätt tid, att jag fått riktiga semestervädret. Jag - som ínte ens vill ha värme!

Finns det något värre än att vakna kl 7 och det redan är 26 gr varmt? Ikväll pysslade jag i stallet och tog in hästarna vid halv tio. Då var det skaplig temperatur - men då är det nästan svart ute!

Jag roade mig en stund på em med att ta kort på hästarna. Jag måste skicka till Lasses förstamamma och hans farmor-tjatmostrar!!

Lasse är en typisk liten hingstunge. Han kommer fram så glatt med öronen framåt, och mitt hjärta smälter.... och sedan sitter ALLA små föltänder i låret - armen - rumpan - händerna. Ajjj! När jag skriker tittar han så oskyldigt på mig, och jag smälter igen och pussar på honom, och AJJJ så är han igång igen! Tur att han har en jämnårig kompis!
  
Den här bilden blev väl helt ok, eller hur Linda och Carina? Jag mailar den till er, så ni håller er lugna ett tag....

 

Våra småhönor verkar trivas med sina nya kamrater. Den uppflugna dvärghönan hade flugit ner igen i morse, i hönsgården!
Vi har inget tak på hönsgården, men ibland skulle det behövas. 

 
Men ikväll vägrade dom gå in i hönshuset. Skåningarna fick inte sitta på pinnarna för de gamla hönsen, så imorgon måste jag snickra en ny pinne till dom. Det är fint med dvärghönor, synd bara att de värper så små ägg. Det ser ut som flörtkulor i redet!
  
Lilla Honey genomgår en riktig färgförändring. På baken är hon nu riktigt svartbrun, och den pälsen är len som lenaste sammet. I pannan ser det ut som om en stjärn, men det är efter fällningen. Den mörka färgen börjar bryta igenom på sidorna och på benen - hon kommer att bli en helt annan häst när hon fällt färdigt.
På den högra bilden syns Bonnie tv i bakgrunden. Det  är dagens Million Dollar Question - NÄR ska Bonnie föla?

Ikväll gjorde jag ett nytt kalciumtest, men det visade bara som det första, mitt emellan 80 och 90% chans till fölning inom 12 timmar. Fan tro´t!!

 

 

Lördag 8 augusti

En hel lång het dag med fjordingar... Utställning/premiering i Brunnstorp utanför Linköping. 83 st anmälda, och bara ett fåtal strukna. Domarna "dömde ihop" sig rätt snabbt, så det gick undan i klasserna. Det måste vara svårt för en domare som inte är van vid vårat poängsystem. Vi har en 10gradig skala, där 7 är medel! Många hästar fick låga poäng, och då menar jag l å g a! På en vanlig utställning kan det hända att någon får 35 och under det, men idag var det många som låg under 35. Flera av förra årets diplomston bl a. I många fall var det berättigat, man ska inte leva på gamla meriter.

Jag fick också en språklektion; Skenor heter pipor, rörelser - bevegelser, extremiteter - fundament. Dessutom var danske domaren lite rolig, när domarna tvekade mellan 7 eller 8 sa han: Ja, men de må bli en lille åtte!
Våran lilla Titti var med, och var lite trött i benen. Hon fick i alla fall 35 p, och det var inte illa denna dag. Hon var så slimmad och fin, Adrian sköter henne så bra.

På varje utställning jag varit på är det alltid en, ibland två hästar som jag fastnar för. Idag var det 30 åriga Carmen-Sita. Vilken gammal fin dam. De trettio åren bar hon med stor heder. Hon gick så stolt inne i ringen, tittade sig omkring och såg ut att tycka att det var rätt kul att vara på utställning. Hon hade otroliga gångarter (bevegelser!!) för sin ålder, och benen (fundamentet) var helt torra och fina. Hon fick fina 40 p, och där var det inga "lille" siffror inte.
Jag frågade den norska domaren om de hade samma standard på fjord i Norge, men hon bara stirrade på mig och sa Nei, mye bedre! Och därmed var den diskussionen avslutad.
Den svenska domaren kämpade för vårat synsätt på poängen, men det är inte lätt att få någon som inte är van att förstå.

 

Det var en ganska trevlig dag i alla fall. Men varm! Tack o lov är det lite träd runt omkring visningsplatsen så vi fick skugga efter lunch, annars vet jag inte hur det hade gått.

Efter utställningen var vi bjudna på grillfest, men både Ammi och jag ville bara hem. Jag fick med mig 5 små hönor och en tupp hem. Domaren hade beställt av en som var där, och när jag hörde det la jag mig i direkt och sa: Jag vill också ha!!
Så jag fick med mig 2 svensk dvärghönor, 3 ölandsdvärgarhönor och en ölandstupp. Ölänningarna satt så fint på kvällen, tätt ihop på sittpinnen, men av svenskarna syntes inte ett spår. Det visade sig att de var väldigt flygfärdiga och satt högt uppe i päronträdet som skuggar hönsgården. Bosse böjde ner grenen de satt på så jag fatt i den ena, men den andra flög ännu högre upp. Hoppas hon sitter kvar där tills imorgon, så hon inte blir rävmat.

 

 

Fredag 7 augusti

Dagen började bra! Lastade Tilia och Lasse och for till ultraljudsundersökning. Och det visade sig att Tilia är - DRÄKTIG!!! Jag blev så himla g l a d! Först för min egen del, att jag slipper lämna ifrån mig Lasse igen, men framför allt för Lindas del! Tänk om hon får ett svartskäckigt Riccardosto nästa år..... Linda skrev "I love you" i min GB, men snälla Linda det är inte JAG som befruktat Tilia.... Fast jag förstår hur du menar.

Jag höll ul-besöket hemligt för Linda, tänkte ringa på väg hem, men när vi står där uppe smsar Linda!! Hon är nog synsk, hon visste nog vad vi höll på med. Ringde upp, och lämnade den glada nyheten. Härligt att kunna glädja någon.

 

Resten av dagen har jag mest kippat efter andan. Det är VARMT. Och inte blir det någon fölunge heller. Den utlovade fölningen inom 12 timmar till 85% säkerhet, har nu blivit 25 timmar, utan säkerhet. Tog inget prov ikväll, nu är det bäst hon får ha sin mjölk ifred.
Men som sagt, varmt har det varit idag också. Många tycker jag gjort rätt som tagit semester när vädret är så "fint", men det känns lite som ett hån. Jag vill ju inte ha värme! Sol och 21-22 gr räcker gott och väl för mig.  Idag var det 32 på em. Inte skönt. Men jag har sovit ikapp lite av nattvaket, skööönt!

Hästarna fick gå in en stund mitt på dagen, för de var tvugna att köra igenom hagen med traktor för att komma till ett gärde på andra sidan. De såg så nöjda ut hästarna när de fick gå in. Stallet är riktigt svalt mitt på dagen. Egentligen skulle dom vara ute på natten och inne på dagen.

 

Imorgon åker Ammi och jag till Brunnstorp och stor fjordutställning med tävlingar och premiering. 83 fjord ska bedömas. Vi börjar halv 9, och sedan är det väl slut framåt 6. Det är tre domare som ska döma ihop sig, en svensk, en norsk och en dansk. Och sånt kan ju ta lite tid.

 

Jag får rapporter om Vision av Eloona. Han sköter sig så bra. Han är ju en riktig gentleman, och en flickornas kavaljer så jag var inte orolig egentligen. Men hästar är hästar, så man vet ju aldrig.

Nu ska jag sova en stund framför tvn, sedan ska jag titta till Bonnie.