Hänt 

 från 1 juni 2010 och framåt...

________________________________

Tisdag 31 maj
Sista dagen i maj, imorgon är det sommar. Juni juli och augusti är ju sommarmånader.
Min VM-träning fortskider, sakta OCH säkert.
Om någon undrar, står VM för Vilje och Max, inget annat! Något Världsmästerskap lär jag väl aldrig få uppleva, inte i någon disciplin...
Men min hemma-VM träning går bra. Igår morse tömkörde jag herrarna, och Max tom gosade lite med Vilje. Max blir liiite stressade när de ska stå stilla, han är ju klippan annars i halterna, men det märks att han blir lite orolig av att stå stilla, så jag gör superkorta halter, och försöker spänna ihop och ifrån så fort som möjligt. Bosse är inte imponerad av  tempot i min ihopspänning. Han säger att om de vi vore med i brandkåren skulle hela byn brinna ner innan jag fick för hästarna.

Idag har Vilje fått jobba lite. Jag tog med honom på ponnyridning. Jag blev uppringd för ett par veckor sedan och blev tillfrågad o jag ville komma, och det ville jag. Det var en riktig nostalgitripp! En av "fröknarna" och jag har ett hästförflutet ihop för sådär 40 år sedan. En av hennes flickor var hos oss lite grann när hon var 10-12 år. Hon är nu tvåbarnsmamma....
En av de andra fröknarna jobbade jag tillsammans med när jag jobbade på dagis för evigheter sen. Hon hade då sin 4-åring på en annan avdelning på dagiset. Han är nu 36 år och också tvåbarnsförälder.
Det är i sådana situationer man känner sig gammal. Fossil-gammal!!
Av Viljes förrförra ägare har jag fått vetsa att han inte är någon barnhäst. Men till ponnyridning var han helt suverän! Inte en sur min, och barnen fick klappa både här o där på honom. Snäll att lasta var han också.
Bara pluspoäng på Vilje idag!

                  
               Vilje med lilla Elsa på ryggen  -  och här är lönen för mödan!

Bonnie mår bra på sin semesterort. Men lille Leo saknar nog sin morsa! Igår morse när jag ledde ut dom till hagen gnäggade han ett par ggr och även på fm i hagen. De har inte gått ihop i samma hage på ett par veckor, men de har nog haft koll på varandra ändå. Men nu är nog navelsträngen klippt. På tiden!
            
Så här söta var Bonnie och Frida på bilden som Anna skickade i söndags kväll. Tyvärr är bilden pytteliten, men jag kunde bara spara den så här liten. Den där tekniken!

Ikväll har jag varit på Vallavagnarnas Vänners styrelsemöte. Vi har planerat vagnsparaden på torsdag. Det är tradition, att köra vagnparad varje Kristi Himmelsfärd. Paraden är tillägnad Henric Westmans minne. Han var den som skänkte Valla gård till Linköpings stad för att det skulle vara en fristad för djur och ge stadsbarn möjlighet att se djur.
I år har jag inga hästar att köra, men nästa år! DÅ ska Vilje och Max gå i paret på paraden! 
Jag ska vara speaker i år igen, och presentera hästarna när de kör förbi torget i Gamla Linköping. Det är torget som är med i Rasmus på luffen-filmerna, med handelsbod, finka, polisstation och kullerstenar.
Det ska bli kul! 14 ekipage kommer, och fina vädret är beställt.

Lördag 28 maj  Söndag   29 maj
Igår -lördag - var det ponny hela dagen. 3-årstest på Stjärnhovs Säteri. Maria Eriksson (Södermanlands Hästavelsförening) var arrangör av det hela, och när hon håller i trådarna behöver man inte vara nervös för att något ska gå galet.
Maria fick bra betalt för sitt arbete. Hon visade sin fina Moonlight Shadow, 2 år gammal fick hon utmärkelse i både gång och hopp.
        
        Team Moonlight Shadow from Silent Mountain  (Tystberga)

Överlag var ponnyerna väl förberedda. Men man undrar om man inte tycker om sin häst när man inte haft den i ridhus före testet? Varför vill man inte göra det bästa av det hela?  Några ponnyer stod emot väldeliga, och de fick drivas med pisk och rop, och sånt ser inte trevligt ut.
Jag var domarsekreterare, domare var Kurt Larsson och Loa Axén. De dömde på Norf förra året och de verkar trivas bra med att döma tillsammans.
Full pott fick också Stuteri Holmtebo. Av fyra visade connemaror fick 3 dubbelutmärkelse. Inte illa!!
När allt var klart (trodde vi) röjdes ridhuset i rasande fart. Det var som på Scandinavium när funktionärerna plockar bort.
DÅ - in kommer en förvånad människa och undrar om det är slut? Javisst sa vi.
-Men min häst har ju inte varit med än! säger människan.
Av alla 30 anmälda var det en som inte kom. Vi försökte ringa ägaren, men ingen svarade. Så vi trodde att de inte skulle komma. Men det var just vad de gjorde!
Alla tittade på varandra och man såg hur alla tänkte: Va fan gör vi?
Ja vad gör man? Det var ju bara att släpa in skiten, förlåt hindren igen. Tur att domarna inte hade hunnit åka hem!

Idag började dagen bra!
Tog en åktur med Vilje. Han är en underbar körhäst! Jag körde lite längre idag, runt gamla jobbet och lite på cykelvägarna. Vilje var SÅ duktig!!
Han var inte ett dugg rädd för:
A. En buss
B. Tre hundar som sprang emot oss
C. Ungar på en studsmatta
Däremot var han tveksam inför:
A. Några bräder bredvid vägen
B. Vita strecken i asfalten
C. En ljus sten
Fina Vilje!!

Ikväll har Bonnie åkt på sommarkollo till Anna, Ebba och Frida. Frida är en shettis, Ebba är 4 år och Anna hennes mamma. De bor inte så långt härifrån, och har en bra gräsfri hage. Jag fick en så fin bild från Anna på Frida och Bonnie, men jag kan inte få den från telefonen till datorn.
Jag har en ny telefon! En htc, gubevars. Det säger inte mig ett dugg, men jag märker att det imponerar på en del yngre. Det är en touchtelefon, och det tar en hel evighet att smsa. Den är så känslig och sitter jag i bilen går det inte alls att smsa, minsta gupp och det blir helkonstiga ord.
Jag lägger in ett par andra bilder istället.
             
          Siesta på Stuteri PI, Flisan 2:a fr v                               Max tar siesta hemma i hagen

 Fredag 27 maj
Idag har Blenda namnsdag. I Bondepraktikan står: Det är Blända, som sommaren ska tända.
Alltså: är vädret vackert idag så blir det vackert hela sommaren.
Nu är jag en av de som inte sätter likhetstecken mellan sol och vackert, så denna sommar blir nog som vanligt; sol, varmt, regn och åska.Det är vädret vi haft idag. Så sommaren blir nog som vanligt med växlande väderlek.

Igår var Vilje dum. Han fick gå med Max i hagen, och det såg ut att vara frid och fröjd. Pernilla kom en sväng på kvällen och då såg jag inte till Max, så vi gick in i hagen och såg Max längst bort. Vi gick dit, men se det ville inte Vilje! Han kom som en rabiessmittad räv och jagade Max i stora svängar.  Vi gick ut och då blev det lugnare igen.
Men sen när de skulle in! Vilje jagade Max i säkert en kvart innan jag fick stopp på dom. De var alldeles svettiga! Det gick inte att få stopp på Vilje ens med en hink godis. När jag äntligen fått ut Vilje gick Max fram till vattenholken och drack som en galning. Han har nog inte fått dricka på hela dagen för Dum-Vilje.
Idag har Vilje fått gå med tanterna igen, och då är allt bra.
Ikväll har jag gått på promenad med Max och Vilje. Vilje närmast mig, och Max ytterst. Det går hur bra som helst. Max verkar inte så rädd. Det bara måste gå att köra dom ihop!!
       
        Leo har hamnat i lite framlut....                       ....Lasse njuter av gräs

 

Onsdag 25 maj
Nu har några relativt händelsefattiga dagar passerat.
Jag har jobbat två nätter, och "mellandagen" är en sådan dag som jag inte orkar mycket mer än att sova. I stallet gör jag bara det mest nödvändiga.
Nästa gång jag jobbar är torsdag nästa vecka. Jag har tagit semester i helgen för jag ska funktionera på 3-årstest i Sörmland.
Den uppmärksamme läsaren av denna dagbok kommer kanske ihåg vad jag skrev efter 3-årstestet i augusti förra året; ALDRIG MER!!
Tänk så konstiga saker man säger ibland.
Nu har jag inte styrt med så mycket, bara tagit emot anmälningar och gjort katalogen, och lite annat småfix. Den som dragit det stora lasset denna gång är Maria Eriksson. Det finns nog bara ett ord för Maria: Outstanding!!

Ikväll har Pernilla och jag varit på veterinärföreläsning igen. Denna gång handlade det om sårvård. Tack o lov fick jag bekräftat att jag oftast gör rätt när mina djur får sår: så lite som möjligt. Tvätta med vanligt vatten, inte en massa kladdiga salvor, hålla rent, och inte peta och gno i såret. Jag brukar göra egen koksaltlösning, och ibland gör jag koksaltbandage som får sitta över natten, och det drar ur var ur såret. Enkelt och effektivt. Det var en läkemedelsrepresentant med i kväll, så det serverades majonäs.
Just precis, vi fick majonäs. Det var en liten blöt  brödbit i majonäsen, och en räka uppepå, så egentligen skulle det nog föreställa smörgåstårta.... men det smakade bara majonäs. Jag har haft ont i magen hela kvällen efter det. Urrk.

Hästarna har haft lite vila nu när jag jobbat, men snart är det slut med det!
Vilje går med Amelia och Bonnie, mest för att Bonnie inte ska gå på så kraftigt bete, och Amelia och Bonnie är kompisar, och Vilje verkar trivas bäst med damer. Men förhoppningsvis blir Bonnie sällskapshäst i sommar till en annan shettis, och då får alla gå tillsammans.
       
  En av Pernillas fina bilder!

 

Lördag 21 maj
Dagens morgonpass; körde Vilje OCH Max!
Pernilla kom med sin värstingkamera, och tog kort på mig och Vilje. Jag trodde hon skulle ha skickat några som jag kunde pryda hemsidan med, men.... Det är ju en bit till Norsholm förstås.    
Vilje skötte sig som igår - kanonbra. Max skötte sig som sist - kanonbra.
Vilka killar jag har!!

På em var jag iväg och tittade på ett litet connemaraföl, bara två dagar gammal. Förresten var han inte alls liten! Långa ben, och lång hals. Helt bedårande!!  
  

 

Fredag 20 maj
Morgonpasset - körde Vilje!!
Nu har Vilje bott här i (nästan) två veckor, och vi har väl börjat lära känna varandra. Nu står Vilje stilla när jag spänner för och ifrån. Jag har lärt mina hästar att de ska stå stilla på lagårdsplan när jag skjuter in rockarden/vagnen, och det testade jag på Vilje i morse.
Stod han stilla? Självklart!!
Jag körde förbi Pernillas stall idag, och hennes fina Bollen gick i ensamt majestät vid stallet. Han blev jätteglad när han fick se en shettis och han kom i trav mot oss, men han satte nog på sin radar och pejlade in att det var en valack som kom, för han gnäggade bara lite halvhjärtat åt oss.
Vilje gick så fint och stadigt! Vägen till Pernillas stall går över några gärden, och där finns lite stenar och några brunnar i gärdeskanten - sånt där som kan få en häst att titta lite extra.
Men inte var Vilje tittig inte!

Resten av fm gick åt till hovis. Unghästarna var dumma, men Amelia och Bonnie fick guldstjärna.

Det har även inträffat ett mirakel!!!
När Leo var färdigverkad mätte jag honom, och han har växt!!! En hel centimeter sedan september förra året!!! Han är nu åttiosju och en halv centimeter!! 87,5... han är nog snart ifatt Lasse.
Eller hur.
    
      Leo - bilden tagen i mars

På em for vi till stan och levererade kaninungarna. Det var 10 ungar från början, 5 hos varje hona. Men en unge dog, två sålde vi igår här hemma, så det blev "bara" 7 kvar.
De här ungarna har varit så himla tama och snälla. Mycket beror det på mammorna; är mammorna stampiga och ängsliga blir ungarna likadan.Men de här två mammorna har blivit mycket hanterade redan som små, och de är sociala och jättegosiga.

Ikväll tog jag in hästarna vid halv tio. Det är så mysigt att ha lite hästpyssel så där sent på kvällen. Allt är tyst och lugnt i lagårn, hästarna står och äter, till och med katterna håller sig lugna. De brukar annars tigga mat och skrika högljutt, trots att de har en hel pyts med torrfoder.
Nu blir det slafen. Måste ju vara pigg imorgon så jag kan köra häst!

 

Torsdag 19 maj
Två bra hästdagar!
Igår tömkörde jag Lasse på fm, och han fattade lite! Han är väldigt ängslig när han går ifrån stallet, men det är bara att traggla på. Igår gick vi lite längre än vanligt, och han var glad när han fick gå hemåt. Men han är lydig och stannar när jag ptroar,. Det blir bara microhalter, men huvudsaken är ju att han är med på noterna och lyssnar.
         
Tog ett varv med Amelia också. Hon knallar på så fint med sin skramliga skakel. Gick med henne på vallen som blivit ganska hög. Fläckvis är det kala fläckar i vallen, och om det tyckte Amelia inte! Hon ville stanna och vända och fnyste åt fläckarna. Som tur var hade jag pisken med mig, och fick henne framåt, ett tag trodde jag att hon skulle resa sig, men hon kanske lärde sig något när hon ramlade baklänges sist, så hon tänkte framåt. Ett klart framsteg.
Vi har gamla däck som ligger och skräpar. och jag kom på att jag  ska fästa ett av dom i skakeln. Det får bli nästa steg.
Lite rolig är hon, Amelia. När jag körde över vallen kom mjölkbilen från grannen och dundrade förbi på vägen, bara 10-15 m från oss. Blev Amelia rädd? Nej, hon tittade inte på mjölkbilen ens. Men dom där jordfläckarna - dom kan man inte lita på!

Mellan hästträningarna igår hjälpte vi grannen med ko-motning. Det går alltid lättare när man är flera. 
Igår kväll behövde jag inte gå med stavar. Jag hade fått en hel del gående helt naturligt, och helt gratis!

Idag har jag haft ett infomöte med Bästa Carina på vår alldeles egna infolokal - Blacka Café!! Idag var det bara (inte så bara) Carina och jag, inga presenter, inga andra gamla jobbarkompisar.
Ikväll har jag kommit ytterligare ett steg på vägen med mitt nya par - jag tömkörde pojkarna ihop!! Det gick över förväntan bra!!
   
                        Framifrån  och...                            ....bakifrån

De gnabbades inte det minsta, och inte verkade Max rädd för Vilje, och inte kaxade Vilje mot Max heller.
Kan det bli bättre?
Svar: nej.

 

 

Tisdag 17 maj  
Började dagen så här...:
         
...bakom tömmarna på Vilje. Idag spände jag för alldeles själv, Vilje skötte sig perfekt. Han är mysig att köra, och jag skulle gärna vilja köra lite krumelurer (dressyr) med honom, men var? Vallarna är inte att tänka på, och jag vill inte dra iväg med honom till något ridhus än. Så jag får ägna mig åt rakkörning så länge. Att köra lite serpentiner på grusvägen går ju bra, men en granne sa en gång: Jag såg spåren efter dig på vägen, fan så vingligt du kör!
Mitt projekt  Förena Vilje-Max fortskrider. Natten var lugn, inga sura miner i stallet. Släppte Max och Vilje tillsammans, och de andra för sig.
    
   
Söta pojkar!
Vilje har lite bekymmer om de andra hästarna. Han vill ha koll på dom hela tiden, och när de försvinner utom synhåll blir han frusterad och ger Max skulden. Max har lite hack i pälsen här och där, men jag har sett att han ger igen. Bra.
När jag tog in dom ikväll ledde jag dom ihop en liten sväng. Inga problem. Men jag måste morra lite åt Vilje så att han är snäll.
Det blev sent ikväll. Jag var på möte med Vallavagnarnas Vänner, och klockan blev 22.00 innan hästarna kom in. Jag tillbringade nästan en timme i stallet och borstade av alla hästarna. Det kom en regnskur på em som gjorde jorden i hagen så där härligt klibbig, och hästarna älskar att rulla runt i den. Vilje och Max fick samma färg, jag såg knappt skillnad på dom! Hästarna fäller i drivor, men deras fina korta sommarpäls börjar synas.

För övrigt har dagen bestått av två favoritsysselsättningar: fika med mina vänner shettisnördarna (Anna och Pernilla)   och ett besök i favvobutiken Östergyllen. 
Det var allt för idag!
Nej inte riktigt allt förresten. Jag fick tips om att läsa på en hemsida. Där stod om patetiska människor som gömmer sig bakom datorn. Detta skrivet 7 månader, SJU MÅNADER efter allt bråk om hästarna som tillbringade en helg i trailer.
Jag känner mig inte patetisk, men jag är ju inte värre korkad än att jag begriper att det var menat till mig. Att jag ringde människan ifråga för att prata ut stod det inget om, hon ville inte prata med mig, hade inte tid sa hon, jag bad henne ringa upp, men det gjorde hon aldrig.
Undrar vem som är patetisk?
Den andra som var inblandad i bråket är jag vän med igen. Skönt! Det är en tjej jag har all respekt för, en duktig hästtjej.
NU är det slut för idag!
 

Söndag 15 maj
Halva maj har gått, vartdå kan man ju undra?

I dagarna två har jag suttit i entrén till plöjningsVM i Skänninge. Jag har varit funktionär på det mesta i hästväg, och annat, men sämre än på detta VM har jag nog inte varit med om att bli behandlad som funktionär.
Exempel 1: första dagen undrade vi lite om dricka, men det skulle vi få KÖPA i korvvagnen bredvid!!
Exempel 2: det fanns inga stolar att sitta på, vi fick sälja biljetter stående, äta stående, "vila" stående. Dag ett stod jag upp från 7 på morgonen till halv 5 på kvällen. Gissa om ryggen värkte!
Exempel 3: hela tiden kom nya direktiv; sluta sälj biljetter kl 14, sedan blev det 15, sedan blev det 16. Sen fick vi påbackning att vi sålt för länge...det borde vi begripit att vi skulle släppt in folk gratis tidigare.
Exempel 4: jag bad att få mat utan kött, dag ett fick jag fisljummen potatisgratäng. Inget mer, dag 2 pytt i panna, vegetarisk visserligen, men iskall. Dessutom kom maten första dagen kl 2 och då fick vi först maten, och sedan efter en halvtimme kom besticken. Det var olika personer som körde ut sakerna.
Måste väl varit en karl som planerat det.
Samtidigt måste jag säga att de som var i "min" entre´var världens trevligaste gäng!! Två unga killar och två unga tjejer, och vi hade jättekul. Hade inte dom varit där hade jag inte åkt tillbaka dag 2.
Det var en massa människor som passerade i vår enfré. Alla nationaliteter och alla åldrar och olika kön. Det kostade 130 kr att gå in, och för de som var under 15 år var det gratis. Jag har väl aldrig sett så välutvecklade 15-åringar som de som var på plöjningen!! Men man måste ju tro folk på deras ord, och det var liksom inte tid för att DNA-testa de misstänkta.
Bättre fria än fälla, tänkte jag, och när en man kom med sina Asienimporterade barn och sa "Två vuxna och ett barn" sa jag artigt att det blir bara en vuxen, för barn går in gratis. "Tycker du hon ser ut som ett barn" sa han då, och när jag tittade lite noggrannare såg jag att det var en kvinna i 40-årsåldern, och ett barn.
Pinsamt.
Till en tjej ställde jag frågan: Hur gammal är du, för barn under 15 går in gratis? "Jag är 22" sa hon, och då såg jag att hon hade ett litet barn i handen också...
Pinsamt igen.
Vår vän Veine var med på hästplöjningen, och körde ett nordsvenskt par. Det gick bra, men han vann inte.
Stiliga var dom i alla fall!
    
     Rasmus, Brizzak och Veine. Bilden är från tidningen Corren.

Den här veckan är min lediga vecka. Jag ska ägna tid åt att köra häst, och att muta Vilje så att han gillar Max. Jag har möblerat om i stallet (igen) och nu bor Max och Vilje grannar, Honey står i spilta. Hon är van vid det, hon stod i spilta en period som ettåring också. Men jag ska titta till dom lite senare ikväll, man vet ju aldrig.
På dagarna har Max, Honey, Leo och Lasse gått i hagen vid vårat hus. Vilje och tanterna Bonnie och Amelia går i SnällKjells hage. Där är mer avgnagt, jag vill inte att de äter för mycket. Innan de går ut på morgonen får de lite hö så att de inte är så hungriga när de går ut.
Bonnie har väldigt svårt att klippa navelsträngen till Leo. Hon gnäggar längtansfullt flera gånger om dagen efter sin lille son. Bryr han sig? Näää, han är nog glad att slippa mamma, han får i alla fall inte tutta på henne.

I lördags var det stor reaggefestival här i byn. Det är nog världens största reaggefäste, förutom Jamaica då. Hela eftermiddagen hördes reaggedunkets bastoner upp till oss, och när konserten var slut hördes andra rop och tillmälen. Rätt så stökigt med andra ord. Men det är ju bara en gång om året, så man får väl stå ut. Närmsta grannen hade fest på kvällen med hög musik (reagge förstås) som dunkade ut i hästhagen, och jag tog för givet att hästarna, i alla fall Honey, skulle bli oroliga. Men som vanligt blir jag förvånad över Honey, hon stod vid staketet, närmast grannen, öronen framåt, och det såg ut som hon diggade.
Det kanske bor en liten Bob Marley därinne?

Torsdag 12 maj
Idag har det inte hänt något, mer än att jag sovit till kl 15...
men igår var jag lite aktiv igen på morgonen! Först körde jag Vilje och han var mycket trevligare än dagen innan. Han är en vilje(!)stark herre, och vill gärna kolla om han kan ta befälet, men det kan han inte!  Han är hur lydig och snäll som helst, bara man visar lite pondus. Efter Vilje körde jag Max. Min allra finaste Max. Han är så lättkörd och positiv, så jag blir alldeles lycklig.
Igår och idag har Vilje gått med Bonnie och Amelia. Jag vet inte vad det är för fel på Vilje, han kan inte vara kompis med mer än en häst i taget, oavsett kön. Nu brunstar i o f s Amelia, så han valde förstås ut henne som partner, och Bonnie fick gå med lång näsa. Amelia såg så nöjd ut, jag hörde hur gnolade: Han är min man... (Benny Anderssonlåten).
    
De fyra yngre; Leo, Lasse, Honey och Max har fått gå vid vårat hus och mumsa gräs både igår och idag. Egentligen skulle Max och Vilje få gå ihop och tvingas bli kompisar, men nu är det ju det här med gräset... Vilje är ju ingen unghäst, och han har inte bott här länge, och där han kom ifrån hade de inte alls så här mycket gräs. Så han får ta det säkra före det osäkra och ta det lugnt med goda gräset.

Nu är det inte bara gräs som orsakar fång fick vi lära oss på föreläsning igår. Det är väl i stort sett allt - belastning, förlossning, övervikt, mediciner, tarmstörningar osv osv. När jag gick hästskötarkursen på Strömsholm för 100 år sedan fick vi lära oss att det var en allergisk reaktion på histamin som orsakade fång. Det tror man INTE nu!
      
     Vilde - förstås!

Igår var jag hos Pernilla och assisterade lite när Zigge kastrerades. Han var bökig i början, ville INTE ha något stick i halsen, men när väl kanylen var på plats hade han inte mycket att välja på - det var bara att sova. Han kastrerades stående, allt gick bra. Men det var ju inte vad Pernilla och jag planerat för honom... Nu är det som det är i alla fall och han kommer att bli en kanonfin valack. Bra höjd, och bra brukstyp.
Lilla Flisan går med Pernillas ston. Hon ser verkligen ut som en liten Flisa bredvid de andra madamerna. Söt som socker, och lurvig som en perserkatt.


 

Tisdag 10 maj
Dagen började väldigt bra med en körtur efter Max. Han är enastående mysig att köra, glad och pigg och lydig.
Efter Max tog jag en runda med Amelia och lät henne dra skakeln. Det gör hon gladeligen. Rockarden stod kvar på lagårdsplanen så jag ställde Amelia i skaklarna, och det gör hon inte gladeligen! Sedan drog jag rockarden och hon gick på utsidan, och det var heller ingen höjdare. Baskade häst, ska hon aldrig fatta att rockarden inte är farlig?
Resen av förmiddagen ägnade jag åt att dela av hagen bakom vårat hus. Jag vill inte låta hästarna  gå på för mycket gräs. Bonnie och Amelia får inte gå dit alls imorgon. Kanske får Vilde gå med dom, och Honey med Max och Lasse och Leo här bakom. Idag var det nästan värre med Max och Vilde. Vilde vill inte veta av Max när han har småpojkarna. Lasse och Vilde är dödspolare, får väl göra ett par av dom istället. Men det löser sig nog.

Ikväll har vi varit hos grannen hönseriet och hämtat 18 höns. De är inte vackra. Men det brukar rätta till sig efter några veckor.
Vi tycker att vi gör en god insats som "räddar" några hönor, men jag undrar egentligen hur det är med det. Vi räddar dem från en hemsk transport, de slipper sitta i trånga lådor i en stor lastbil. Jag är inte dummare än att jag fattar att man inte kan lyfta ut en höna i taget när man ska lasta ut 12000 hönor, men jag blir ledsen av att se det. 
Nu har vi i alla fall 18 Agda-hönor (utan stjärt) och jag hoppas de värper fina ägg till oss.
Nu har jag inte tid med datorn, jag ska leka med min nya leksak - en ny mobiltelefon!

 

Måndag 9 maj
Dag 3 i Viljes nya hem. ( Det kommer inte att bli fortsättning, ska bespara alla att läsa om: Dag 659 i Viljes nya liv)

Idag blev det två nya kompisar för Vilje: Leo och Lasse fick ansluta till pojkarna. Det gick bra, så bra att Viljes snodde dem och lät inte Max komma nära. Inte så att de var osams och slogs, nej då, men så fort Max närmade sig gick Vilje iväg, och Leo och Lasse tramsade efter.

           

Stackars Max.
Men det blir nog bra med tiden. Vilje behöver vänja sig vid att gå med fler hästar, så han inte behöver dela på kompisarna, utan förstå att alla är kompis med alla.
Flickorna var lite upprörda, speciellt Amelia som är störtbrunstig. Det har varit ett gnäggande mellan hagarna!

Ikväll var det möte på jobbet, och när jag kom hem tog vi in hästarna. Sedan kunde jag inte hålla mig längre - jag var tvungen att köra Vilje!! Han är stor, min fina Vilje, jag var tvungen att spänna ut selen med flera hål. Han trampade runt lite när jag spände för, men när vi gick iväg kändes det att han gjort detta förut! Han var pigg, och lite spänd, inte undra på, han har ju nyss flyttat hit! Jag ska sätta igång honom långsamt, han har säkert redan träningsverk efter att ha jagat Honey och busat med nya kompisar.
Det var mycket häst (ponny) i skaklarna, mycket man och svans - fint.
         
         Ännu en bild i serien: Utikt från en kuskbock           Nyfunna vänner

 

Söndag 8 maj
Dag 2 i Vildes nya liv.
Han hade bott in sig i sin box under natten; han hade legat, han hade ätit upp allt hö, druckit ur en hink vatten+druckit i vattenkoppen, samt haft diverse "utgifter" i boxen.
Efter att frukosten var uppäten (hästarnas)blev jag fruktansvärt sugen på att köra honom, så jag selade på och tömkörde lite. Sedan drog jag fram rockarden och tänkte spänna för, men eftersom jag bara tänkt tömköra hade jag inte bröstan på, så då bidde det inget. Men han skötte sig helt perfekt!
Dags för hagen, och jag tänkte att Vilje skulle få gå med Honey och Max, och det hade de inget emot. En stund. Sedan kom Honey på att hon skulle brunsta, och då vaknade pojkarna. Max skulle hela tiden gå mellan Vilje och Honey, men Vilje ville fram och fria, så till slut tog jag ut Honey ur hagen.
Då blev det lugnare i hagen.
Det är ju Max och Vilje som ska bli jobbarkompisar, så det är en fördel om de trivs ihop.
       
      Hopp o lek!

Resten av dagen var lugn i hagen. De andra i hagen bredvid var också lugna, de undrade nog vad som stod på.
       
De kommer att bli jättefina ihop, mina grabbar!
Resten av dagen har bestått av: Kosläpp hos grannen, fika med Anna, Pernilla, Inge, Elin, Pia och Ove - de var nyfikna på nya pållen förstås. Jag gjorde en stor rabarberpaj och bjöd på. Gott!
Jag har också haft inventering av alla saker jag fick med till Vilje. Det var MASSOR av grejer! Allt var tvättat och fint. Tusen tack!
Förresten, kosläpp och kosläpp - det var en sinko och 7 kvigor  som kom ut. Kossan hade världens hängjuver som hängde och slängde i otakt när hon sprang. Opraktiskt. Kvigorna var yra i mössan, och några forcerade staketen istället för att bara följa de andra. Korkat! Ko-rkat!?

Förresten - Bettan är hemma igen!! Lilla tok Bettan! Nu får man återigen leta skor, och man får vänja sig vid att ha en pitbullpudel hängande i byxbenet när man ska klä sig. Men det gör vi så gärna!

Ni som skrivit i Gästboken: Louise och Fia - snälla, skicka mig ett mail! Jag har inte Outlook i min dator, så jag får inte fram era mailadresser. Det skulle vara så kul att höra lite mer om Viljes tidigare liv!

 

Lördag 7 maj
Lång dags färd mot natt. I bilen från 8.30 till 17.30. Halva resan med tom trailer, men med på hemresan var Älvåsens Vilje!!
Jag har inte skrivit om honom, jag har varit så rädd att säljaren skulle ångra sig, men nu blev det affär! Jag hittade honom på FB, där någon skrivit att världens bästa häst är till salu. Och så en fin fux på bilden. 
Efter diverse diskussioner kom vi överens om att åka halva vägen var och vi bestämde träff på Dragons Gate, en bit utanför Uppsala. Det var låååångt dit...
Det var med blandade känslor jag såg Vilje. Han var så FIIIN, och jag blev så glad att se honom live, men lillmatte var helt förtvivlad. Det förstår jag, han verkar vara en toppenponny. Inte lätt att skiljas från en sådan.
         
    Helt oberörd knallade Vilje omkring bland bil, trailer och en vedgård.

Lastade Vilje, och sedan var det bara att vända nosen hemåt igen.
Att åka genom Stockholm med hästtrailer är ingen höjdare, och det är alltid mycket bilar i Stockholm. Sover aldrig 08:orna??

Väl hemma lastade jag ur Vilje, förstås, och han tittade sig intresserat omkring, såg hästarna, men vände snabbt blicken mot marken och spanade in lite ensilage. Inte mycket nerver där inte!
         
           På spaning efter.....                                       ....Vilje!

Vilje fick gå själv i vinterhagen och sträcka på benen lite. Det hade han inget emot.
    
        -Liiite mer gräs kunde ni väl bjuda på?          Pusskalas med närmsta grannen Honey

Det blev en häst för mycket i stallet nu, så lilla Flisan fick åka till Pernilla. Hon ska vara där i sommar, på bete, men nu fick hon åka lite tidigare. 
      
     På ena sidan bor Zigge,                  och på den andra sidan bor Aqua.

 Lilla Flisan var så snäll att lasta. Det märks att hon är van. Hon trippade in så snällt i Pernillas stall, som om hon varit där många gånger. Jag hoppas de inte mobbar henne i morgon i hagen för att hon luktar lagård....

Ibland skriver de som köpt häst att de är så tacksamma för att de fått förtroendet att köpa just den hästen. Det tycker jag är ett korkat uttryck, jag är inte tacksam för att jag fått köpa Vilje, bara jävligt glad!

 

Söndag 1 maj
Arbetarens fridag idag. Det var då det. Är ledig från jobbet, så jag ska inte klaga!
Igår hade vi traditionsenligt valborgsfirande här hemma.  En BAMSEeld i hästhagen, årets första grillning hemma hos oss, kaffe inne hos oss och ett försök att tina upp!! Som vanligt en kall och småblåsig valborgsmässoafton, men vi hade trevligt i alla fall!
      
 När vi stod och huttrade vid elden hörde vi ett stort brak och bölande. Det var tjurarna som höll på att komma ut  genom plåtporten. Veine och Eloona hjälpte oss att få några plankor på plats istället för de som gått sönder. Tjurarna var ganska så uppspelta- inte underligt, det ska man ju vara på Valborg!

Ikväll sover lilla fröken Hälsingland mjukt och gott. Jag hittade en ny ryktsten i brödburken, och en ny ryktsten är väldigt effektiv, så jag drog av henne ett par kilo hälsingeull.
Att jag hittade ryktstenen i brödburken är inget konstigt här hemma. Jag läste en gång om mössmammor som kan flytta sina ungar och lägga dom på konstiga ställen om de blir stressade. Jag är inte så stressad, men jag lägger mina saker på konstiga ställen ändå. Vet inte hur många gånger jag öppnat skafferidörren och hittat ett bananskal. Då har jag tagit en banan ur skafferiet, ätit upp bananen och sedan lagt tillbaka skalet. Och att leta efter plånboken när jag ska iväg har blivit en regel snarare än undantag.
Men åter till fröken Hälsingland.
Hon har blivit så rar lilla Flisan! Social och kelig. Står alltid med hakan på boxdörren och tittar på oss och vill att man ska komma och rafsa i pannluggen. Söt.
Jag har erbjudit en god vän att köpa henne, jag fick för mig att jag har alldeles för många hästar, och alldeles för många unghästar. Tänk så mycket konstigt man får för sig! Erbjudandet kvarstår, men annars blir hon kvar.
I går morse stod stallet under vatten när vi kom dit.
Var en vattenkopp trasig? Nej då.
En vattenledning kanske? Inte det heller.
Nej det var lilla Amelia som förökte få en morot mjuk, genom att kila fast den bakom nipplet i vattenkoppen. Det lyckades inte. Den bara satt där.
Eftersom jag tycker jag har för många hästar har jag köpt en till!!

Fredag 29 april
Storbröllop i England idag. Jag var inte bjuden, så - vem bryr sig?
I morse körde jag Amelia med skakel, och det gick hur bra som helst tills hon fick se sig själv i de stora fönstren på SnällKjells maskinhall. Först blängde hon, och sedan skulle hon sno runt och titta, fick tömmarna runt halsen, sprang baklänges, stegrade sig, slog runt, reste sig upp och på något vis slog skakeln över henne som bygeln på en råttfälla, så när hon stod upp var skakeln rätt, och det var bara att fortsätta gå.
Jag fattar inte hur det gick till, allt tog kanske 8 sekunder, och Amelia var inte ett dugg stressad efteråt. Hon sticker inte sin kos, men hon har väldigt lätt för att resa sig.
Tyvärr mosade hon ena tömringen i fallet, men jag får väl låna en från en annan sele.

Efter det äventyret gjorde jag Årets Första Rabarberpaj. Det var klar precis lagom när Maria och Eloona kom och hämtade mig för avfärd till Vånga Hästkraft och sista läderkursen.
Jag sydde två remmar till Leos baksele, och började med sista remmarna på Max grimma, men det gick ju åt lite tid till fikat också.
Vi fick se en nästan färsk nordsvensk också. Lilla Gutten, sex dagar gammal. Han hade en dramatisk start i livet med kolik och matproblem, men idag var han pigg och ute i vårsolen.

Igår fick Pernilla tillökning i sitt stall. Dilba fick det allra sötaste lilla stoföl!!
I onsdags var Pernilla och jag på veterinärföreläsning och , väluppfostrad som jag är, hade jag stängt av ljudet på telefonen. Och glömde sätta på ljudet igen, så när jag tog telefonen igår morse hade jag missat TVÅ samtal från Pernilla!! Eftersom föreläsningen handlade om fölets alla krämpor och sjukdomar tog jag för givet att det var något galet. Men icke! Pernilla rapporterade bara att det stod ett litet stoföl i Dilbas box. Jag  ryckte ut förstås, nyfiken som 17!
   
    Så här ser hon ut lilla PI´s Timotej

Skönt när allt funkar. Dilba såg helt opåverkad ut. Hon hade inga spår i pälsen efter att ha varit svettig, hon verkar vara som gjord för att föla!
På Facebook och hemsidor kan man läsa om fölningar som går snett, en del har förlorat både sto och föl. Fruktansvärt! Varje år säger man: Vilket skitår det är i år! Massor med fölningar går snett!
Men jag tror det är Internets fel. Före Internets tid visste man ju inte vad som hände i stugorna. Nu rapporteras allt! Har man inte Facebook vet man ju ingenting!

 

Tisdag 26 april
Fortfarande underbart varmt väder ute. Bosse har harvat ett par dagar, och jag tar lagårdsturen så han kan bli klar. Ibland kör det ihop sig lite när ingen är hemma och hästarna ska in, men då ringer jag en vän! Igår tex, jag var på 50-årsuppvaktning, Bosse satt på en traktor, så då ringde jag en vän - Pernilla - som kom med sin personal och såg till att mina hästar fick komma in.
Pernilla var här på fm och fikade, Anna kom också, och det blev ett par trevliga timmar med djuplodande iakttagelser över det ekonomiska världsläget.... eller nåt!
Pernilla hade med sin värstingkamera och tog bilder på mina hästar.
 
     Fina Lasse!


    Älskade Bonnie! Inte dräktig...


   Lilla Fröken Hälsingland, ganska så lurvig!
Tack för bilderna Pernilla!

 

Lördag 23 april Påskafton
Nellie löper. Det begreppet fick en helt ny innebörd idag, för hon löpte verkligen! Hon tog med sig Otto och sprang som en förgiftad råtta så långt vägen räckte.
Framför vårat hus är det en liten grusväg, och sedan är det gärden och lite hagar och lite skogspartier. Rätt lugnt, alltså.
Bakom vårat hus är ett gärde, och ca 150m bort är en ganska trafikerad väg. Inte så lugnt.
Gissa åt vilket hon sprang?
Jag skrek på dom så jag fick ont i halsen. Nellie hörde ingenting! Inte Otto heller, men han följde ju bara efter Nellie. De sprang och hoppade och ibland försvann de i ett dike, och ibland sprang de på stora vägen. En kvinna som bor på andra sidan vägen kom ut och lyckades hålla fast Nellie tills jag kom. Jag fick bära henne hem igen! Otto, den lille bocken, följde med så snällt.
Skithundar!
Nu blir det koppel på, för Nellies del.

Hästarna har gått hos SnällKjell idag också. De åt frukosten dåligt, antar att de inte var så hungriga.
Lille Leo blir bara mer och mer lik Fritte. Se själva:
                           

Och i helfigur:
       
     A spitting image, skulle jag sagt om jag bodde i England. Sa det visst ändå!

Hur jag blev kär i exmoorrasen har jag väl skrivit om ett otal gånger.
Jag såg Hawkwell Nikita på utställning i Brunnstorp och tappade fattningen. Det sa bara klick! Jag var domarsekretare och hörde domaren prata bredvid mig, men jag tittade bara på Nikita. Till slut puttade domaren på mig och sa: Ja men skriv då!
Nikita var så vacker att se, och hade en naturlig utstrålning som gjorde att jag inte kunde släppa henne med blicken. Det var när jag såg Nikita första gången som jag förstod att jag bara måste ha en exmoorponny.
Nu finns inte Nikita mer.
Hon avled i en komplicerad fölning i förrgår. Både hon och hennes föl.
Stackars Nikita och stackars stackars ägare.

 

Fredag 22 april - långfredag
Jobbat två nätter, och det gick bra, trots mitt finger. Ett pekfinger är väldigt mycket ivägen, kan jag konstatera.
I morse när jag åkte hem från jobbet åkte jag och hämtade Morrgan och Otto. Otta blir bilsjuk ibland, och jag har kommit på att han blir sjuk exakt den tid det tar att åka från dörr till dörr, minus två sekunder. Flera gånger har resan gått bra, och jag andas ut, men precis när jag stannar på vår gårdsplan säger Otto urrrk och lägger en hundpizza på sätet.
Han kvicknar till snabbt i alla fall. Jag släppte ut våra hundar, gick in i köket med min matsäckspåse, gick ut igen och då var hundarna puts väck. Fanny kom hemlarvandes, men av de andra syntes inte ett spår. Jag gick upp i hagen bakom vårat hus, och spanade över gärdet. Låååångt borta i vår hage såg jag några vita prickar springar omkring.
När man kommer hem från jobbet efter 10 timmars arbetsnatt är man inte så glad åt att springa och jaga hundar. Som tur var hörde de mig och kom hem igen, men bara för att springa iväg igen! Åt andra hållet!
De tog vägen genom hästhagen, men hade inte räknat med att jag kopplat ström på nedertråden igen, så jag hörde i alla fall två som ylade av elektriciteten. Rätt åt dom!
Att de blev så himla spralliga beror nog på att Nellie löper. Hon luktar väldigt intressant. Otto är inte kastrerad än, men tack o lov verkar han inte fatta.
Åke är rolig; han sniffar runt Nellie, och man kan se hur han tänker. Men så kommer han av sig, det ser så komiskt ut! Han tycker Nellie luktar så gott, men han kan inte komma ihåg vad han ska göra åt det!

       
       Åke galopperar i vårlöken                                 Morrgan  - träskpaddan

När jag vaknade vid 12-tiden var vårbruket i full gång här hemma. Hästarna var i hagen - som vanligt, men eftersom de körde in o ut i hagen med traktorerna och hämtade storsäckar från logen, flyttade jag över hästarna i SnällKjells hage, den som Pelle och Amelia gick. Sedan de gick där har hagen varit tom, och gräset växt, så det blev kalas för hästarna. De gick där mellan 14 och 20, kan ju vara lagom så här i början.
   
     Harvning i Högstad

Måndag 18 april 
I fredags var jag hos Alva och chipmärkte två hästar. Efter väl förrättat värv skulle vi fika. I Alvas kök låg en supersöt liten kisse som direkt tog plats i mitt knä och gosade och spann.
Kaffet kom på bordet och jag skulle rätta till stolen lite, och råkade putta till katten. Det sa SMACK och så satt kattfan fast i min högra hand!
AJ så ont det gjorde!! Jag fick loss katteländet, och eftersom jag hade chipmärkt hade jag desinfektionsflaskan i fickan, så jag baddade på rejält.
Väl hemkommen kände jag inte så mycket, men på kvällen började pekfingret svullna rejält. På natten dunkade det som en puls i fingret.
Jag åkte på läderkursen i lördags, och det gick skapligt bra att sy, men pekfingret var så svullet att det stod rakt ut från handen. Inte bra.
Hem och sov en stund, för jag skulle ju jobba.
Men då började det värka ordentligt. Pekfingret var jättetjockt, och halva handen röd. Ringde Sjukvårdsupplysningen, och fick komma till Finspång kl 19.30.
Att komma till Finspång lasarett är som att förflytta sig 100 år tillbaka i tiden. Slitet och gammalt, men personalen var trevlig.
Doktorn slängde bara en blick på fingret, sedan började hon leta recept på penicillinpreparat i datorn. Vi kom överens om att jag nog inte behövde stelkramp, men att jag måste börja direkt med pc-kuren, så jag fick med mig tre tabletter. De var stora som dasslock!
Jag åkte direkt från lasarettet till jobbet. Fingret värkte, men vem f-n har råd att vara hemma? Frampå småtimmarna var handen ilsket röd, och en av sköterskorna på jobbet blev lite orolig för mig och tyckte jag skulle åka till akuten. Men det var ju bara timmar sedan jag träffade en läkare, så vad skulle de kunna göra?
Jag jobbade färdigt min natt och åkte hem. Sov som en stock, och när jag vaknade kunde jag se mina knogar igen! Så nu är jag på bättringsvägen....tills...

Bakselen jag sytt är i stort sett färdig, och jag är faktiskt riktigt stolt! Sydde fast en hälla på svanskappan också.
          
             Visst blev det väl bra på lilla Leo?

Jag tömkörde Leo och han får MVG idag. Han kunde svänga! Och han fick stå i skaklarna och jag lyfte upp skaklarna mot sidan på honom utan större protester.
Lasse fick också komma ut ett varv, han fick bara G idag. Han vill INTE gå hemifrån! Jag vill inte gå före när de har selen på sig, utan vill att de ska förknippa selen med att matte går bakom och styr. Men Lasse är inte riktigt med på noterna. Men han förstod tömtagen skapligt idag. Det tar sig!
När jag selade av Leo knäppte jag upp remmarna (förstås), men ena bukgjordens spänne hakade i ett annat hål i remmen, så det gick inte att dra selen över huvudet på Leo. Jag trodde att han stod på en rem, så jag drog och puttade på Leo.
Den debatten slutade med att Leo fick panik och på något sätt skruvade sig baklänges ur selen. När han var på väg ur selen såg jag vad det var för fel och försökte öppna remmen, med påföljd att mitt redan onda finger fastnade  någonstans på vägen. Det gjorde ont, visst gjorde det det, men jag tömkörde Lasse efter det, och undrade varför han var så blodig på det vita på rumpan.
Men det förstod jag när jag tittade på fingret! Äckligt.
Efter en timme ungefär började det svullna och värka, så jag tog med mig fingret och åkte till akuten. Med viss bävan - det var ett reportage häromdagen på Lokalradion om akuten och att folk fick vänta 12-13 timmar.
Men jag hade tur! Jag var hemma igen efter 3 timmar. Med fingret i bandage, och svid i rumpan efter stelkrampssruta. AJ!
Jag fick stränga förmaningar av doktorn på akuten att INTE vara i stallet, och INTE överanstränga fingret. Men nu har jag ju fått en stelkrampspruta, och ett fint bandage, så nu är jag fit for fight!!
Kvinnor kan!!

Torsdag 14 april
Lönesamtal på morgonen.
Min arbetsplats är lite turbulent just nu. Vi ska byta basenhet, och utgå i mindre grupper från olika enheter, istället för att alla bilar utgår från samma ställe. Vår chef började på nytt arbete i februari och då blev vi uppdelade tillfälligt på nya chefer, på olika ställen. Det är dessa chefer som nu håller i lönesamtalen. Inte lätt för varken dom eller oss, flertalet känner ju inte varandra alls!
Däremot hade jag tur (för en gång skull) och hamnade hos en chef som varit min chef för några år sedan på gamla jobbet. Hon är nog en av de chefer jag gillat bäst under åren. Naturlig, lättpratad och kan skilja på att vara chef och vara "privat".
Nu är det ju inga stora pengar det handlar om. Som kommunanställd har vi en individuell pott som ska fördelas. Utgångssumman är 480 kr, lägst kan det bli 100 kr. Eftersom det är som det är på mitt jobb borde ju alla få samma summa, men icke! Här ska det förhandlas!!
Nu hopppas jag ju på att jag får den svindlande summan på kanske 490 kr/mån, eller en hel femhundring kanske!!
Synd att man inte är avgående partiledare, då får man 140 000.

Det har varit en härlig dag idag, vädermässigt. 14 gr varmt, sol, vindstilla. Tyvärr har idyllen störts av att Bosse hjälpt en granne med gödselkörning.
Aldrig får man vara riktigt glad.

Jag tillbringade en bra stund med hästarna ikväll och drog av dem en massa löst hår.
När jag köpte Max för nästan exakt ett år sedan, hade han en liten knöl i huden mitt i ryggraden. Det var ett minne från en åktur i trailer, när han skrapat i ryggen mot bommen. Han var lös i trailern.
Nu har han ingen knöl längre!! Jag skulle tro att han skrapat av den när han krypt under portarna till logen. De är gjorda av plåt, och ganska vassa nertill. Leo kan gå raklång under, men Max har nog hukat sig  för lite nån gång. Nu är i alla fall knölen borta, och han har lite ont när  jag pillar på hans rygg. Jag har inte sett något blod på ryggen, så jag vet inte när det hänt. Märkligt.

När jag var i stan idag passade jag på att åka till ÖB.
Tittade på skor.
Lite märkligt är det. Jag kan köpa en grimma utan att blinka för 150 kr, men skor till mig ska helst kosta 59:90. Nu hittade jag skor för 88, som jag köpte. Jag är inte dummare än att jag fattar att det är usel kvalité, men billigt var det ju....

Jag har sytt på min (Leos) baksele idag, den kanske blir färdig till lördag!

 

 

Söndag 10 april
Idag har jag lekt sadelmakare nästan hela dagen! Det är jättekul.
Första gången vi var på läderkursen skar jag till en baksele, men eftersom jag inte hade några spännen lämnade jag kvar den, för jag tänkte att det blir ju inget av med att sy när jag inte har alla delar. I lördags var vi och handlade alla tillbehör, så jag har varit och hämtat bakselen. Idag satt jag ute i solen och sydde, och jag blir faktiskt riktigt nöjd.
Jag bytte en gjord på giggselen också. Jag vet inte när den gick sönder, upptäckte det igår när jag skulle tömköra. Selen är gammal, 10-12 år, och det är väl inte världens bästa läderkvalité, så remmen var rätt så murken. Men nu är det en ny där!
Jag tömkörde Lasse igår ändå, med selen lite på sne, och han fick inte godkänt! Visst, det blåste, men han bar sig åt som en ohanterad arab! Tittig och fånig.
Idag gick det bättre, så han får godkänt, men inte mer. Selen fick godkänt i alla fall! Jag har sytt på en grej  på svanskappan till bakselen, så den sitter stadigare nu.
Jag skulle ta ett varv med Honey också, men Bosse släppte ut hundarna som kom upp till mig i stallet, så då la jag ner det projektet. Hundarna vill gärna springa tätt bakom hästarna. Inte bra.

Men det bästa idag var att Elin har kommit hem från England!!!
Hon och mamma Malin kom och hälsade på, och jag såg inte först att det var de som kom. Elin har permanentat håret och såg så vuxen ut. Hundarna blev tokiga när de fick se henne, speciellt Fanny! Hon hoppade upp o ner i Elins knä, det gör hon aldrig annars, inte ens på oss. Elin såg ut som om hon rullat runt i potatislandet, Fanny var ganska lerig om tassarna...
Skönt att Elin är tillbaka igen, välbehållen. Hoppas hon hinner med att hjälpa mig lite med inkörningen av Honey, Lasse och Leo. 

 

Fredag 8 april
Sol och blåst, på em lite regn och HAGEL! Snacka om aprilväder.
Nog om vädret, jag är väl ingen pensionär heller!!

På fm idag mockade vi hos tjurarna på logen. Först lastade vi ut dom i en djurvagn, och sedan drog Bosse ut bädden med traktor och lastare. Tjurarna ville INTE gå in i vagnen. Det blev lite högt för dom att ta sig ner, bädden har växt en del sedan sist vi gjorde rent. Men efter diverse lock o pock och hjälp av grannen SnällKjell kom dom in vagnen alla fem.
Nu är det skönt att de är nere på marken igen. Jag har varit rädd varje dag att de ska ramla ut.
    
Så här ser det ut i "tjurboet". De är fem st, en kom inte med på bilden.

Hästarna var lite upprörda, för de hörde oss, och kunde inte förstå att de inte fick gå ut förrän det var klart med mockandet. Honey laddade ända från boxens bakre del, och när jag öppnade hennes boxdörr for hon ut som korken ur en flaska. Hon tyckte nog att jag borde passa tiderna bättre!

På em åkte Pernilla och jag på utflykt för att få uppleva ett mirakel!
Nej, vi har inte blivit religiösa, bara tittat på en shettis vid namn Mirakel. En svartskäck 6 år, som jag gillat länge. Jag har sett henne på utställning, och blev vid ett tillfälle tillfrågad om jag ville köpa henne, men då blev det ingen affär.
Nu ska jag ta hem henne på foder för att se om tycke uppstår. Tycke från hennes del, för jag är redan frälst!
         
         Mirakel ......                              ...och hennes mamma Karolina - 25 år gammal!!

Mirakel är 103 cm, och borde passa i storlek med Lasse. Mirakel är lite körd, och det är en stor fördel!
Jag har ju redan 3 unghästar som ska köras in.
Annars fanns det urcharmig unghingst på gården. Rocky  e Kärlingehults Orkan, 2 år och brunskäck.
Kanonfin!
      
Rocky Balboa.... en riktig pärla. Men man kan inte ha allt, eller kan man?

Torsdag 7 april
4 dagar utan bil. Det går, men det är väldigt opraktiskt!
I måndags fick vi möte med en lastbil som släppte en sten, eller kanske körde över en sten, i alla fall så sprätte stenen iväg, och studsade in under våran bil. PANG sa det, och jag sa direkt: Nu gick nog oljetråget.
Och det gjorde det. Bara minuter senare lyste oljetryckslampan, och under bilen syntes en stor kladdig fläck.
Vad tänker man då? FAN är en tanke som poppar upp.
Bogsering till verkstad.Inte våran vanliga, utan en annan lokal bilverkstad som hade tid med våran bil.
Ett nytt oljetråg beställdes, och jag såg tusenlappar flyga...
Idag, torsdag, var bilen klar, faktura ska skickas, men ca 5000 trodde bilmeken. Det var det jag skulle få tillbaka på skatten; 5126 kr.
Herren ger och Herren tar.

I måndags blev datorn dum också. Första tanken blir då: jag åker in med den till stan! Jo hejsan! Ingen bil, ingen stadsresa. Vi har fått pendeltåg istället för bussar, och då måste jag först ta en matarbuss till tågstationen, och i stan byta igen till buss/spårvagn. Men allra först måste jag beställa biljett, och det gör man ju lätt på nätet... om nu datorn funkade. Eller via sms, info om det står på Östgötatrafikens hemsida.

I måndags em kom Pernilla, Anna och deras barn och fikade. Pernilla hade med sig sin dator, men mitt modem funkade inte i den, så jag började misstänka att det kanske var modemet som var konstigt. Nu har jag lånat ett modem, och vips! Nu funkar det!
Anna hade med sig SpindelbensJajja, hennes dansksvenska gårdshund. Hon lekte med hundarna här, och det gick så bra. Morrgan och Otto var här då också, så det var 7 hundar som lekte.

Ett par dagar har det varit regnigt, och idag har vi haft halv storm. Hästarnas lunchhö försökte jag förankra under diverse plankor, men det mesta blåste bort. Hagen börjar skifta lite i grönt, trots att hästarna gått och trampat hela vintern. Jag har börjat laga sommarhgen vid vårat hus, härligt att tänka på sommaren!

Imorgon ska jag få uppleva ett Mirakel!!

 

 

Söndag 3 april
       
Idag var det Zigges dag.
Pernilla kom och hämtade mig kvart i 6 i morse, för vidare transport mot Mullsjö. Först lastade vi Zigge, han trippade så glatt in i trailern trots att inte ätit frukost! Men den fick han inta i trailern.
Vi kom fram i den berömda Grevens tid, och hann precis in i ringen där 20 andra förväntansfulla treåringar med sina förväntansfulla ägare marscherade fram på ring.
Zigge var så fin och skötte sig så bra. Han såg sig storögd omkring, och hade hela tiden öronen framåt. Jag, som inte är ett dugg partisk, tyckte nog att han var tillräckligt bra för att slå de flesta i ringen.
Det var varierande klass på hingstarna, och standarden överlag var inte så hög.
Jag trodde nog på Zigge ända tills den första hingsten fick sin kritik och blev sågad, så kom nästa och blev sågad, och nästa och nästa.
Som shettismänniska blir man lite bortskämd av höga poäng på utställning, men nu var det avelsvärdering för blivande avelshingstar och då blir man inte bortskämd!
Det delades ut många sexor och till o med femmor. Zigges rad blev 77787. Inte så bra, men i jämförelse med flera andra var det helt ok poäng.
Nu säger Pernilla att Zigge ska bli vallack, och han kommer att bli en alldels utmärkt vallack!
En annan som var duktig idag var Madde Andersson som visade sina hingstar i ett strålande bruksprov med nästan full pott. Båda hennes hingstar fick låga poäng exteriört, men Madde visade dom i ett alldeles formidabelt skick och det ska hon ha en eloge för.

Om parkeringen på anläggningen där vi var skulle man kunna skriva en hel del, men jag skriver bara: kaos. En parkeringsvakt hade inte skadat...

Eftersom Zigge inte gick vidare åkte vi hem i skaplig tid. Jag hittade en ursnygg fux på vägen ut, en Rosenhagas Picasso. Läste sedan på nätet att han gått igenom!! Så då var jag ju inte helt ute och cyklade i min uppfattning.Annars fick jag nog ingen favorit. Mer än Zigge föståss!

      
     Maria Jansson kollar höjden på Zigge  -     och domarna kollar på resten

 

Torsdag 31 mars
Det är inte lätt att vara hästägare.
Eftersom jag är en sån där djurplågare som har 3 hästar i spiltor, finns ett noga nerskrivet regelverk för hur dessa hästar ska tillbringa sina dagar.
1. De får  stå i sina spiltor sammanlagt 16 timmar/dygn.
2. Om de ska vara ute måste det finnas vindskydd om de ska vara ute mer än 8 timmar.
Jag kan väl säga som så att hästarna själva har INTE läst detta regelverk! De hänger på låset och vill in redan vid 3-4 på em, och då har de bara varit ute i ca 5-6 timmar.
Och så måste jag ju passa klockan, så att det inte glappar där mellan de 8 och de 16 timmarna.
Ja, det ÄR inte lätt att vara hästägare!

Igår var det en ljuvlig dag, sol och helt vindstilla. Jag körde Max på fm, och han var lite pigg och duktig! Fina fina Max. Jag har sagt/skrivit det förut, men jag blir lika imponerad varje gång av hans förmåga att stå still. Att få honom att springa är inga problem, men att han står stilla vid anspänning/frånspänning, DET är imponerande, tycker jag. Han är bara fyra år, och körd ett 10tal ggr.
Lasse fick en duvning i selen också. Han spelade Allan och var rädd för allt, från en fågel till brevlådan, men när grannen dundrade förbi med stortraktorn och gödseltunna, då tittade han åt ett annat håll. Hästskrutt!

Igår var Pernilla och jag på ännu en intressant föreläsning, om hästens magoch tarmkanal, med inriktning kolik. Det var intressant. Jag frågade vad veterinären trodde om Zabinas åkomma, och hon sa att det kan ha varit tumörer, eller bråck på tarmen. Hon verkade inte speciellt frågande inför att det blödde från tarmen, hon kanske hade sett sådant tidigare.

Igår natt jobbade jag, och även inatt. Efter 24.00 i natt får jag passa mig - det är ju 1 april!

Måndag 28 mars
Jag ääälskar sommartid!! 
Ikväll har jag hunnit med att tömköra tre småttingar!! Först ut var Leo. Selen är lite stor runt magen, men nu har jag köpt en håltång så jag kan fixa till den. Jag har kortat av sidostyckena på Leos träns, och var lite spänd på om det skulle passa, och visst gjorde det det! Men - jag sprättade upp sidostyckena för ett par dagar sedan, och tänkte inte på att jag skulle sy på söljor.... Men eftersom jag snart är färdig sadelmakare, ja eller nåt, så tog jag med tränset in, och nu har jag sytt på ett par söljor. Lätt som en plätt, ja eller nåt.
        
Visst är han lite söt!

Det gick ganska bra att tömköra, men i betyg för framåtbjudning får han IG. Han gick inte  självmant ens hemåt! Som tur är så är han snäll och jag kan gå bakom och putta på. Han påminner så mycket om Fritte! Precis så gick jag bakom Fritte och knuffade.
Näst ut var Amelia. Hon är inte tömkörd på 3 månader, men uppförde sig som om det var igår. Först tömkörde jag för att kolla att inte styrinrättningen rostat över vintern. Den funkade, men bromsarna kärvade lite. Med andra ord - hon var pigg!
Jag släpade fram skakeln, och spände för henne, och det gick lika bra som sist. Fina Amelia - hoppas någon vill köpa henne som uppskattar en liten piggelin ponny.  Vi får nog ta vårt förnuft tillfånga och inte behålla henne. Men hon är söt som socker!
     

När jag var klar med Amelia var det fortfarande ljust, så jag selade på Lasse också. Han får betyg G i framåtbjudning, för han gick åtminstone för egen maskin hemåt. Han är stor och rejäl, min Lasse, och blir förhoppningsvis en fin körponny. 
  

En del dagar är det roligt att ha häst!

 

Söndag 27 mars
Tänkte börja med att skriva att all snö äntligen är borta, tittar ut och får se stora flingor utanför fönstret. Aldrig får man vara riktigt glad.
Sedan sist jag skrev har jag jobbat två nätter, varit på tjej/kärringträff hos en jobbarkompis, och haft maginfluensa. Maginfluensan var inte rolig, speciellt inte när det börjar när man inte är hemma. Min började på kärringträffen. Inte kul. Bara pinsamt. Jag hann inte ens få i mig vin.

Men jag överlevde! Jobbade natten till idag, och lurade kommunen på en timme!! Bara det kan ju få en människa att må bra. Fick alltså betalt för 10 timmar fast vi bara jobbar 9. Det kan ju låta glamouröst att få jobba en timme mindre, men mängden arbete ska utföras på mindre antal timmar. Liite snärjigt blev det allt. Min jobbarkollega blev sjuk och fick gå hem på småtimmarna och det krånglade till det lite, men kvinnor kan! Och att man inte kan rå för att man blir sjuk, det kan ju jag skriva under på!

Bosse har varit så snäll och mockat i tre dagar!! Det är nog rekord. Det är så skönt att gå till stallet och mötas av rengjorda boxar. Bosse är dessutom lite petigare än jag, och han är en  Kvastens Mästare, så boxgolven är SÅ rena och fina!
Lilla Flisan har anpassat sig bra till ett inneliv. Nu dyker hon ner direkt i matpytsen när hon kommer in, och hon äter upp alla små betforbitar. Hon fäller sin långa fina vinterpäls i stora drivor, inte undra på egentligen, efter klimatförändringen hon fick genomgå.
Idag fick jag se att hon kliat rumpan, så jag ska spraya henne med lite lusmedel tror jag.
När jag borstade hästarna ikväll kom en granne in när jag stod hos Flisan. Jag sa att hon nog hade lite ohyra, och sedan gick jag in till Honey och borstade. Då frågar min intelligenta granne: Är det lämpligt att du borstar dom med samma borste om den där första har ohyra?
Nej inte mer lämpligt än att de går ihop i samma hage varje dag, sa jag.
Då såg grannen lite generad ut.
Men man kanske skulle ha det som det är i de flesta moderna stall: en liten fålla till varje häst, och så meterbreda gator mellan fållorna, så att hästarna ABSOLUT inte kan få kontakt med varandra.
Igår kväll när jag tog in hästarna såg de bedrövliga ut. De hade rullat runt allihop, i den kladdigaste leran de kunde hitta i hagen. Igår hade jag inte tid eftersom jag skulle jobba, men ikväll fick de en makeover.
Det knastrar fortfarande mellan mina tänder...

Om en vecka så här dags hoppas jag att jag kan skriva något verkligt positivt. Då har Zigge varit på premiering och förhoppningsvis faller han domarna i smaken.
TÄNK om han skulle bli godkänd!!
Jag var och hälsade på Pernilla och Zigge häromkvällen och Pernilla sprang med honom, och jag kan bara säga att han var urfin!!
Spännande.

 

Onsdag 24 mars
Drygt en vecka sedan Zabina dog, och en vecka sedan Nelly kom hem.
Det känns fortfarande helt overkligt att Zabina är borta. När jag tittar i hagen söker alltid blicken efter henne. Max står i hennes spilta nu. Det är bra att slippa se den tom.
I Max box står Nelly. Eftersom vi har både hund och häst som heter Nelly/Nellie, har jag döpt om häst-Nelly till Flisan. Hon är ju efter Flis, och när hon föddes lekte jag med tanken att döpa henne till Flisa, men tyckte det var lite dålig fantasi... men nu får hon heta Flisa/Flisan till vardags.
Hon har anpassat sig bra, min lilla Flisa. Hon står i sin box och ser ut att vara nöjd med tillvaron. Hon lärde sig blixtsnabbt att dricka i vattenkopp, och hon börjar lära sig äta lite kraftfoder. Hon får bara en skvätt betfor, och lite B-vitaminpellets, och en och annan morot. När hon äter morot ser det ut som en kanin varit framme. Hon gnager i sig moroten på längden! 
I hagen är det fortfarande Amelia som är bästa kompisen. Men hon leker med Leo och Lasse och rejsar runt i hagen.
Fina Flisan!
   
        Leo och Flisan pussas lite                          Min fina nordsvensk... nej exmoor är det ju!

Häromkvällen tömkörde jag Lasse och Max tillsammans. Det blev godkänt, Max var pigg, och Lasse lite fundersam, så de gick inte precis bredvid varandra. Men det gick att svänga och stanna och det är jag helt nöjd med. De är nästan lika höga, Max och Lasse, men Lasse är så tunn, selen hänger på honom. Men han är bara två, så nu ska han bredda och grovna!

Min önskan om att få stanna kvar där jag jobbar nu har blivit sann! Jag har bytt tjänst med en som ville ha min gamla. Så nu är jag fast! Det känns himla bra!

Lördag 19 mars
En mycket bra dag!
Blev hämtad vid halv tio av Eloona, Jenny och Maria för transport till Djupa Vångaskogarna.
Där tillbringade vi några timmar i ett litet hus, och försökte lära oss att sy i läder. Jag gick ut stenhårt och tänkte sy en baksele till Leos lilla sele. Vi mätte och skar ut delar, men sedan måste det vara ringar och spännen passande en liten, och det fanns inte. Däremot var det gått om sånt till nordsvensk och stora hästar.
Diskriminering!
Vi hade jättetrevligt, och Sanne som ledde kursen hade mycket stort tålamod med oss. Jag har gått en lädersykurs tidigare, men då gick mycket av tiden åt till att trä nålen på rätt sätt, och vi fick absolut inte sy ett stygn i taget, utan nålarna var tvugna att gå igenom lädret samtidigt.
Men Sanne var lite flexiblare!
Nu är det två veckor till nästa gång, och jag hoppas att jag kan sy lite hemma.

Ikväll har jag mätt mina ynglingar. Jag förstår inte vad det är för fel på Leo. Han växer inte!!! Trots att jag lägger mätkäppen så löst, så löst på hans manke är och förblir han 86,5.
Lilla Nelly, ett år yngre än Leo, är 89 cm, Lasse hade växt; 105,5, och Honey är nu 125 cm.
Jag tar tacksamt emot tips på hur jag ska få Leo att växa...

 

Fredag 18 mars
Igår blev jag uppringd av veterinären som var här och behandlade Zabina. Hon sa att jag var tvungen att komma in och betala, för jag var skyldig pengar, och var stoppad av Jordbruksverket.
Sagt och gjort. Åkte in idag, jättenervös, för hon hade inte sagt hur mycket jag var skyldig för hon hade inte underlaget framför sig.
Det visade sig att jag var skyldig för två påminnelseavgifter á 50 kr. Hiskelig summa.
Räkningen från i måndags var på 2190 kr.
När allt var klart med Zabina i måndags bad Bosse veterinären att spruta två kvigor som troligtvis var dräktiga, men alldeles för unga. Tjuren hade hoppat in till dom.
Av räkningen framgick att de två kvigorna fick varsin spruta, och det kostade 237 kr. Ingen annan kostnad.
För Zabina fick jag betala ca 1900 fördelat på:
Grundåtgärd häst 322 kr
Undersökning vagina 170 kr
Injektion im 57 kr
I dos cortison 415 kr 
Förbrukningsmaterial 25 kr
Bilavgift 150 kr
Basavgift 100 kr
Restidsavgift 276 kr
Och så moms på hela kalaset.
Jag frågade tjejen som tog betalt hur det kunde vara så billigt att ge två kvigor injektioner när jag fick betala 1900 för en död häst. Det var väl jourtid sa hon. Nej klockan var 10, sa jag. Ja men då är det ju jourtid, sa hon snipigt. PÅ FÖRMIDDAGEN???
Jag ska väl inte bråka, för Agria betalar väl det mesta, men lite fundersam blir man. 
Dessutom har JSV fått sin hundring så nu går de inte omkull den här helgen i alla fall.

Här hemma är det frid och fröjd i hagen i alla fall. Idag gick alla hästar ihop i vinterhagen. Jag blev dessutom helt övertygad om att min misstanke om att de tog bort Leos hjärna i samband med kastreringen är riktig. Leo gick ut i hagen, såg Nelly, spetsade öronen och - dök ner i lunchhöet. Han hälsade inte på Nelly förrän han ätit klart. Vilken charmör!
Amelia har utsett sig själv till Nellys bästis. De går ihop, mest hela tiden.
Några bilder från idag:
       
Vinter idag - som hemma, tänker nog Nelly                  Smutsig Lasse, Honey och Max

 

Torsdag 17 mars
Natten har varit lugn i stallet. Förutom när jag fick panik kl 1 i natt när jag tittade till dom och ser Nelly ligga på sidan, orörlig. Stormade in, hojtade, varvid alla hästar hoppade upp, även Nelly...
Jag borde ju ha fattat att hon var dödstrött, det lilla livet, efter att ha varit på resande hov i två dagar.
I morse gick jag tidigt till stallet, och tyckte Nelly var lite hängig. Hon ville inte äta betfor, och krafsade lite håglöst i höet. Jag förstod att hon var ledsen. Hon är van att vara ute dygnet runt, och tyckte nog att hon satt i fängelse här.
Bosse kör gödsel genom vinterhagen när det är fruset på förmiddagarna, men jag ville ha ut Nelly direkt!
Frågade grannen SnällKjell, och fick låna lilla hagen som Pelle och Amelia gick i. Drog fram el till hagen, kollade staketet (då hade jag Nelly med mig), och släppte ut Amelia Nelly och Bonnie.
Bonnie var upprörd. Gå ut halv 9!!! Då har hon sin bästa frukostsiesta!
Men Nelly var glad.
      
            Lite spring förståss, det hör till, men sen hälsade Amelia Nelly välkommen!

De fick gå ett par timmar ihop, sedan fick Max ansluta till de andra fuxarna.Under tiden fikade Pernilla och jag, hon var nyfiken på Nelly, och gav henne godkänt.
 Det är fint med ett färgtema i hagen!
       
    Bonnie, Amelia, Max och Nelly                             - Var fan är min frukost??

För att inte röra till det för mycket för Nelly fick de andra tre: Honey, Lasse och Leo gå i vanliga vinterhagen. De är inte vana att vara delade, och jag troddde att Honey kanske skulle vara orolig, men som vanligt förvånar hon mig. Hon "sa" inte ett ljud, kollade bara var de andra fanns, och sedan var det inte mer med det.
      
        Tripp trapp trull

Jag är glad att vi bestämde med Nellys hemresa innan Zabina dog. Nu känns det inte som om Nelly tagit Zabinas plats, hon är bara ett litet glädjeämne!

Onsdag 16 mars
Välkommen hem Trollans Nelly!
Nu är hon hemma, min lilla Nelly. Hon har varit på resande fot sedan igår morse. Mycket nytt i hennes unga liv. Hon har kommit till rena värmeböljan jämfört med Hälsningland. Där var det minus 20 igår morse!!
Bilen kom med henne vid halv 3. Hon skuttade ut så snällt ur bilen, och trippade in så fint i stallet. Man måste passera kvigorna för att komma in i stallet, men någon koskräck verkar hon inte ha.
Vi gick en promenad på em. Jag vågade inte släppa ut henne med de andra. Men imorgon så är det dags.
Hon är så söt lilla Nelly.Och lurvig! Hon är nybadad, pälsen är alldeles fluffig, och hon luktar gott. Men snart luktar hon nog lagård som de andra.
       

Jag ringde Zabinas uppfödare idag och berättade. Hon blev förstås ledsen och chockad över vad som hänt. Zabinas mamma Ellina var betäckt med Bäckens Monsun -10, men tyvärr blir det ingen fölunge iår. Ellina ska betäckas med Monsun i år igen, och jag bad att få tinga på fölungen! Men det är lååångt dit.
Zabina finns så nära så nära. Jag tänker flera gånger om dagen på Zabina som om hon finns kvar. Tänkte att Nelly ska få gå med Zabina först, för hon är så snäll mot nykomlingar. Osv.

De andra hästarna gnäggar inte efter Zabina. Zabina dog i stallet, med de andra hästarna omkring sig, och de kanske förstår att hon dog. Vad vet jag. 

Ikväll har jag varit på föredrag med Pernilla och Joar. Joar, 7 veckor var yngst! Han skötte sig helt perfekt.
Ikväll handlade föredraget om inälvsparasiter.
Det är skönt att skingra tankarna lite.

 

Tisdag igen
Jag är helt överväldigad av alla snälla mail, sms och hälsningar på Facebook som jag fått. Det är från hästfolk som, liksom jag, vet hur det känns att förlora ett älskat djur.
Jag säger tack till alla här, stort tack!!
Jag vill också tillrättalägga lite angående det jag skrev tidigare idag. Jag skrev att veterinären tog lång tid på sig att komma, och det stämmer, men när hon väl kom var hon proffsig och effektiv.
Men att det ska ta så lång tid att komma ut tycker jag inte om! Zabina hade inte levt, även om veterinären kommit tidigare, men det hade besparat Zabina ett par timmars lidande. Jag förstod nog direkt att Zabina inte skulle klara sig, och jag ville få snabb hjälp att avliva henne. Men tyvärr blev det inte så.
Jag förstår att det kan finnas folk som ringer i onödan till veterinärerna, och är hysteriska för småsaker, men jag vill ändå bli lyssnad på, och tagen på allvar. Jag ringde 3 ggr och sa varje gång att hästen blev sämre, ändå säger veterinären när hon kommer: Men hon är ju riktigt dålig!

Nu är det som det är, och min Zabbis kommer inte tillbaka.

Pernilla berättade för sin lilla Emelie, 4 år, att Zabina dött. Emelie tyckte synd om Zigge, som förlorat sin mamma, men hon sa att det är ju tur att Zigge har sin pappa kvar.
Gulligt.
Så hade hon frågat Pernilla om Zabina är i himlen, och det kan jag garantera!! Finns det en hästhimmel så är Zabina garanterat där!

 

Tisdag 15 mars
I söndags var det en himla bra dag! Solen sken, jag var ute på långpromenad med hundarna, det var varmt och skönt, snön är nästan borta.
Jag ordnade stallplats till Nelly i Pernillas stall, där det blivit ledigt, och jag fixade med en hästtransportör som ska hämta henne på tisdag. Pratade i tel hela kvällen, med Linda, Pernilla och andra trevliga människor.
Jobbade på natten och hade en jättebra natt med mina arbetskamrater som jag verkligen gillar.
Sedan kom jag hem och landade. En riktig buklandning kan man väl säga.
När jag jobbat brukar jag inte gå till hästarna, Bosse fodrar, och det går fort, för jag förbereder allt på kvällen innan.
Igår morse ringde han in och lät uppskrämd: Du måste komma Zabina ligger ner och det blöder där bak.
Zabina stod upp när jag kom, genomsvettig, nästan okontaktbar. Svansen var blodig  och det var blod bakom henne och på väggarna. Hon står i spilta och det finns ingenting hon kan ha skadat sig på själv. Tankarna gick genast till att någon gjort henne illa, men hon var inte sårig, "bara" blodig. Ringde veterinären som hade en dryg timme kvar på sin journatt, och hon var väl inte så intresserad av att komma, men skulle skicka en kollega efter kl 9. Hon tyckte jag skulle ta ut Zabina och gå med henne.
Det gjorde jag. På med varma filtar, och så gick vi. Zabina släpade fötterna efter sig, två gånger stannade hon och krystade ut blod. Hon gick med sitt huvud mot min rygg, som för att få lite stöd.
In i stallet igen. Hon ville inte gå in i sin blodiga spilta (allt fick vara kvar ifall veterinären ville se) så jag satt med henne i gången ett tag, men hon ville bara ramla ihop, så jag släppte ut Honey och tog in Zabina i hennes box. Jag satte mig själv på en pall i boxen, och när hon stod upp ville hon gärna stå med huvudet i mitt knä, som för att söka lite stöd.
Hon hade svårt att andas, hela kroppen tog i. Hon var kall på nosen och nosryggen, och slemhinnorna hade en ful grå färg. Dödens färg.
Jag ringde två gånger till till vet, och kl 9 sa en av dom att: Vi åker direkt.
Jag slutar mitt jobb mitt i stan kl 7, brukar åka fem över 7, åker genom stan, med morgontrafik och rödljus.Jag brukar vara hemma strax före halv 8, alltså max 25 min resa. Veterinärstationen ligger i utkanten på stan, med ETT rödljus att passera. Det tog 55 min för veterinären att åka hit.
Det är långa minuter att vänta. Kommentaren när hon fick se Zabina var: Men hon är ju riktigt dålig!
Det var ju det jag försökt få fram på telefon...
Vet ville ge Zabina cortison för att häva hennes chock, och medan hon var ute i bilen och hämtade grejer dog Zabina framför mina ögon.
Veterinären undersökte tarmen/slidan på Zabina, men hittade inga skador, så det var inget yttre våld som orsakat det hela. En inre blödning, men vet hade aldrig sett något liknande. Hon tyckte nog vi skulle obducera henne, men jag sa ifrån. Hade det gett oss Zabina tillbaka?

Efter att ha ringt försäkringsbolaget flera gånger, kadaverbil för hämtning, dragit ut Zabina ur stallet var klockan över ett, och jag hade varit vaken i ungefär 33 timmar. Jag kände mig inte trött, snarare lite hög! Kände mig väldigt effektiv, men sorgen kom ifatt mig.
Bara tanken på att Zabina skulle lämna oss på värsta tänkbara sätt; i en container full med andra döda djur blev nästan för mycket. Jag VET att djuren är döda, men jag KAN INTE förlika mig med kadaverbilen. Bosse tog hand om det tack o lov, så jag slapp se.

När jag köpte Zabina var hon tre år, och dum. Hon sparkade mig i bröstet en gång när jag gick bakom henne och jag såg helt misshandlad ut. Det tog ett tag innan jag kunde lita på henne, men på de här 5 åren har hon bara blivit bättre och växt sig in i mitt hjärta.
Snällare häst får man leta efter, hon har alltid varit snäll mot nya hästar, alltid löst sina arbetsuppgifter galant, och hon har varit en klippa att ha med sig.
Att hon nu helt plötsligt inte finns är nästan för mycket att ta in.

Shetlandsvärlden är en knepig värld. En duktig uppfödare förlorade 4 hästar i ett slag för ett par veckor sedan. Nu har någon lusläst deras hemsida, lagt ihop 2 och 2 och fått det till 5, och tror att det nog ligger något ärftligt bakom. Tre av dom som dog var ju släkt...
Pernilla och jag pratade om de döda hästarna när det hade hänt, och Pernilla sa att nu är det nog många som tycker att de fått vad de förtjänar, men jag protesterade och sa att SÅ jävliga kan väl ingen vara! Men det kan  man tydligen.
Dessutom var det ett fall här i trakten med en död häst som vi läste om  i tidningen, där det skrevs att den var skuren där bak, och en person hade sett hur blodig den var. Det visade sig sedan att den stod under veternärvård, och hade självdött.
Så det är med blandade känslor jag skriver om Zabina. Hennes skador var INTE orsakade av någon illvillig person, och heller inte ärftliga.Det hoppas jag att alla kan ta till sig. 
      
 Zabina som treåring, hos uppfödaren -                   och som femåring inför premiering

 

Lördag 12 mars
Klockan är lite över 8 på kvällen. Han som jag har postlådan ihop med vill se/höra melodifestivalen. Suck. Ända sedan dansbandskampen gick på tv har jag försökt lära mig att blunda med öronen, men det GÅR bara inte. . .
Melodifestival, eller mello som en del säger. Same shit.

Igår natt jobbade jag, och på väg hem hämtade jag Morrgan och Otto. Sedan blev det inte så mycket med sömnen, men jag får skylla mig själv. 7 hundar är liiite mycke när man ska sova. Hundarna var glada och lekte i sängarna, huvudsaken är ju att de trivs, eller?

Idag, lördag, har det varit kanonväder igen. 7 grader varmt som mest. Snön är snart ett minne blott. Men med 7 hundar i huset saknar jag snön lite grann. Det blir ganska lortigt på golvet när 4x7 hundtassar springer ut och in. Men, huvusaken är ju att de trivs, eller?

Ikväll har jag dessutom kört Max!! Han är så himla fin!! Jag spänner för honom själv, kör själv, spänner ifrån själv. Vi blev ifattkörda av mjölkbilen, den stånkade och lyste bakom oss, men jag körde undan in på en vall, så den kom förbi.Idag fick Max trava en del, och han blev lite svettig, kondisen är ju inte på topp, och pälsen är fortfarande tjock.
Jag brukar titta på bilden från Valla där Max är så himla fin. Då kan jag undra vem den lurviga ponnyn är som står i Max box.
    
Hoppas han kommer i utställningskostymen till sommaren.
Jag hade hoppats på att kunna köra Zabina också ikväll, men då kom mörkret ifatt oss. Hoppas det blir en solig dag imorgon också.

 

Tisdag 8 mars
Internationella Kvinnodagen. Blaha.

Det har varit ett fruktansvärt vackert väder idag! Sådär så man bara måste göra något hästigt.
Så då gjorde jag det!
Först körde jag Max. Det är nog minst 4 månader sedan jag körde honom, men det var som om jag kört honom igår. Han är så lätt att ha att göra med, lätt i handen när jag kör, och lätt och energisk i steget.
Jag drog ut rockarden ur vagnboden innan jag gick in och selade, och när jag kom ut med Max ligger rockarden upp o ner, ute på grusvägen! Visserligen blåste det, men det var inte Katrinaorkanen, snarare en liten vårbris, så att rockarden skulle ha blåst omkull var uteslutet.
Men jag insåg vad som hänt när den som jag har posten ihop med, kom med traktorn. Han hade en container fram på traktorn full med ensilageplast, och troligtvis har plasten häktat i rockarden och följt med en bit. Som TUR var hade inte rockarden tagit skada. DÅ hade jag blivit farlig...
Jag vippade rockarden tillrätta medan jag höll i Max, och tänkte att nu tycker han väl att den där konstiga saken vill jag inte ha efter mig! Men han är så snäll och go min Max! Inte protesterade han inte.
   

Jag vet inte hur många bilder från kuskbocken jag har - och här är en till!
När jag hade kört Max tyckte jag att jag hade lite energi kvar, så jag körde Zabina. Innan jag selade på henne släppte jag ut de andra, men då blev Zabina lite upprörd. Hon trodde nog att de skulle äta upp allt lunchhö!
Hon trippade lite och ville takta, men med tanke på att inte hon heller är körd på flera månader, så blev det klart godkänt ändå!
   
Allraste finaste Zabina!

Efter Zabinas körtur kände jag att jag faktiskt hade lite energi kvar, så in med Lasse och selade på honom också.
Han hade lite bekymmer om de andra hästarna, men skötte sig galant ändå. Han fick ställa sig i skaklarna, och han fick gå bredvid mig när jag drog drockarden.
Jag försökte fota honom, men det blev inget vidare. Till slut band jag fast honom (i grimma!) i spånvagnen, men det gillade han inte!
   
 
På em gick jag en lång promenad i Forsbyskogen med hundarna. Solen värmde så skönt, och talgoxen plinkade som en galning. Visst är det härligt när våren är på gång?

Måndag 7 mars
Hur många pensionärspoäng är det på att gilla Sven-Ingvars? Rätt många, är jag rädd för...
Men skit samma, jag gillar faktiskt Sven-Ingvars!!
Igår såg vi dom dessutom för fjärde gången.  Snacka om pensionärspoäng!
Sven-Ingvars var i högform! De sjöng alla gamla godingar, men allra bäst är låtarna av lite senare datum. Säga vad man vill om Sven-Ingvars, men Sven-Erik Magnusson är en himla bra sångare!! Han sjunger helt rent, och har en stark och bra röst. När han sjunger Frödings Anita är i alla fall jag såld!

     
69 år och fräsch som en 67-åring! Sven-Erik M i högform.

En sak som retar mig när man är på konsert är att ibland i recensionen i tidningen dagen efter så kan det stå att publiken var bra, eller att publiken var trög. Betalar jag en femhundring för att bli underhållen ett par timmar är det väl inte JAG som ska bedömas!? Vill jag bara sitta tillbakalutad och njuta så är det väl MIN sak. JAG ska väl inte behöva prestera något?

Idag har jag tagit min sista (för denna gång) penicillintablett. Det har jag firat ikväll med en starkbärs. Hoppas jag att jag inte blir sjuk igen, det vore katastrof för ekonomin. När man jobbar natt har man egentligen inte råd att vara sjuk!

Nej, nu ska jag bli frisk och ta tag i projekt: körning. Det rycker verkligen i körtarmen nu, men än är det tjock is på våran väg, men bara fläckvis, så snart så...
Pernilla har lagt upp så fina bilder på Facebook på Zigge. Han har växt till sig sedan i höstas. Det är nu en månad kvar till Hans Stora Dag, och allt man kan göra är att hoppas. Ja, träna lite förstås, men det är tack o lov hans mattes uppgift! Jag är bara stolt uppfödare...
       
            Liten Zigge har blivit.....                              ......stor Zick-Zack!

 

 

Onsdag 2 mars
Mars. På rätt väg rätt mot våren!
Idag har solen lyst, och jag tror jag går på solenergi, för mina batterier blir verkligen laddade av sol. Jag mår mycket bättre, tack vare solen. Och lite penicillin har nog inte gjort saken sämre...
Förmiddagen tillbringades med två likasinnade, vi drack hälsodryck och åt näringsriktigt (kaffe o semla) och löste det mesta som tyngde oss. (Pratade s k i t!)
Gick en lång promenad med hundarna sedan, i sol, och kände riktigt hur livsandarna återvände. NU ska jag inte vara sjuk mer!

Var hittar man all information nuförtiden? Jo på Facebook. Där hittade jag en inbjudan till en föreläsningsserie som började idag. Ämnet är (förstås) häst, föreläsare är distrikstveterinärer. Kvällens ämne var Hästens hälsotillstånd, mycket var basic, men allt man lärt sig behöver friskas upp med jämna mellanrum.
När man går på föredrag är det mycket intressant att se att det alltid finns tre kategorier i publiken:
A. De som går dit för att verkligen lära sig något.
B. De som går dit fastän de tycker att de redan kan allt, och tvekar inte att tala om det för föredragshållaren.
C. De som går dit fastän de tycker att de redan kan allt, men säger det lite halvhögt till kompisen de hade med sig.
De som tillhör Kat B är så tröttsamma, och tar sån PLATS!      Kvällens Kat B var en gammal tant i 50-årsåldern(!), som hela tiden talade om hur HON gjorde med sin feta långhåriga islänning. Av någon konstig anledning gjorde hon precis tvärtom vad veterinären /föredragshållaren sa. Märkligt.
I alla fall så var föredraget helt ok, och vi fick känna puls och lyssna på hjärtat på en medhavd häst. Nästa gång handlar det om parasiter.

Måndag 28 februari
Idag är Dagen då alla vet vad de gjorde för 25 år sedan. Alla - i alla fall om man är född -76 och tidigare.
Själv jobbade jag natt på en långvårdsavdelning i stan, och tjejerna på planet över oss kom ner och frågade om vi hört på radio att Palme blivit mördad. Ha ha ha sa vi, ta en annan rövarhistoria!
Men sant var det, även om det var otroligt. En svensk politiker mördad på öppen gata! När jag kom hem efter jobbet blev jag sittandes framför tv:n. Det var lördag, och då brukade det vara Godmorgonprogram, men nu var det bara Hans Holmér och mordet. På den tiden var det annars inte tv på förmiddagarna, inte heller dygnet om, och vi hade två -TVÅ!- tvkanaler. Man kan lugnt konstatera att det hänt lite sedan dess.
Men med Palmes mördare har det inte hänt ett dugg.

Min förbannade (ursäkta) förkylning blir aldrig bra. Trött, hängig och snorig. Det blev ett besök på vårdcentralen idag igen, och fick konstaterat att lungorna blivit bra, men fortfarande är sänkan hög, så jag dras väl med något skit i kroppen. Ny pc-kur, inte kul. Nu vill jag bli frisk!

Men egentligen är det en baggis med min sjuka. En shetlandsuppfödare hittade 4 döda ston i sin hage i går. Ihjälstressade av något. Mycket märkligt. Det var 4 hästar i en flock på 25.
Jag kan inte i min vildaste fantasi tänka mig hur det känns att hitta 4 döda hästar i hagen. Alla i shetlandssverige sörjer med dom. Att gnälla på en förkylning känns fjuttigt egentligen.

Mina pållar mår bra. Tack o lov. När jag mockade idag var Honeys box en enda röra, med lös bajs på väggar och golv. Med tanke på det jag skrev ovan, var första tanken att någon varit inne i stallet och skrämt dom, men så kom jag på att de fick avmaskningsmedel igår, så det fanns en naturlig förklaring. Några maskar hittade jag inte, men det fanns säkert.
Jag ska inte åka med Honey på utställningen på lördag. Nu är jag hemma från jobbet, och jag måste jobba i helgen. Får planera lite bättre till nästa gång.
Honey får stå i stallet och vara BIS - Bäst i Stallet!

Lördag 26 februari
Äntligen mildväder!! Idag har det varit hela 3 - TRE - plusgrader. Och det underbara ljuset har återvänt, dagarna blir längre. Ikväll gick vi från stall/lagård kvart över 6, och det var skapligt ljust. Härligt!

I torsdags var hästarnas skomakare här, och alla hästarna är nu fina om fötterna.
Eloona och Bamse var med, och vi gick en promenad med hundarna, Bosse fick vara stalledräng.
Åke är en rolig en. När Bamse kom tänkte jag att Åke får gå ut själv och hälsa, men se det vågade han inte! Han stod på trappen, och när jag kom ut gömde han sig bakom mig. Men när de andra hundarna kom ut flög han fram och la Bamse på rygg! Han är som en riktig mobbare - ensam törs han inget, men med stöd av kompisarna blir han en huligan.
Det låter alltid så mycket om Åke när han ska hälsa och busa. Han gruffar och morrar och man kan tro att han är livsfarlig. Fanny låter också en del, men Åke är värre. Kanske rasrelaterat?

Hästarna uppförde sig helt problemfritt med hovis. Kanske är bättre att jag inte är med? Men jag har ju faktiskt tränat de små lite, någon nytta ska det väl ha gjort.

Idag har vi varit en tur till Granngården, som inte är en favoritbutik. Vi brukar handla allt i hästväg på Östergyllen, och DET är en favoritbutik, men nu fick vi en reklambroshyr från Granngården med lite extrapriser så vi tog en tur. Bosse har dessutom aldrig varit på Granngårdens nya butik i stan, och han kan behöva få se sig om lite här i världen...
Inköpen blev en hink B-vitamin, en påse hundmat, en hink jordnötter till småfåglarna. Nu åker vi nog inte dit på några år.

Igår kväll provade jag in ett träns till Honey. I höstas fick jag två bruna jättefina ponnyträns av Marie A, och ett av dom fick Honey. Hon fick stå med det på sig, men hon reagerade inte så värst. Hon t o m åt hö med tränset på.
Honey är anmäld till Kumla på utställning, men jag förstår inte riktigt hur jag tänkt det hela. Utställningen är nästa lördag, och då jobbar jag fredag och lördag natt - skulle alltså behöva ta semester BÅDA nätterna. Honey ska visas sent på em, så jag vill inte riskera att komma försent till jobbet, alltså måste det bli semester. Jag hade semester förra helgen jag skulle jobba, så det blir kanske inte så lätt att få ledigt igen.
HUR har jag tänkt mig det hela? Dålig planering eller alzheimer light?

Min förkylning håller i sig. När jag gick vårdskolan hade jag en lärare som sa att om man behandlar en förkylning går den över på en vecka, obehandlad tar det 7 dagar att bli frisk...
Min förkylning har jag haft i tre veckor! Eller om man så vill: 21 dagar. Lung - och bihåleinflammationen tog penicillinet kål på, men förkylningen sitter i. Måste nog ta kontakt med min gamla lärare.

Ikväll blir det öronproppar i! Melodifestival... say no more!

 

 

Tisdag 22 februari
Ledig en hel vecka. Igen! Vilket bra jobb jag har - så här vill jag ha det till pensionen. Och den är ju inte så himla långt borta...

Kallt kallt och åter kallt. Men solen värmer lite. Det märks på hästarnas pälsar, de börjar fälla, trots att det är många minusgrader både dag o natt.
Jag plockade ihop lilla Leos lilla sele i söndags. Den passade riktigt bra! Jag hade med kameran och förevigade honom, först utan sele och sedan skulle jag ta bild med sele, men då sade batterierna i kameran godnatt, så jag fick ta en bild med min skruttiga mobil.
            
      Ingen superbildkvalité, men en superpålle! Leonard Cohen himself!

Han är en liten pärla! Och han är framför allt Lill-Fritte.
Idag hade jag laddat batterierna, men klockan blev mycket och jag hann inte med att prova selen. Idag blev det Honey och Leo som fick en liten duvning.
         

Fiiina pållarna! Det blev borstning och hovkratsning, och varsin liten promenad i mörkret. Jag mätte mina tre tvååringar också, och till min stora glädje hade Lasse krympt 1 cm, och är nu 104 cm! Honey var 123 och Leo 86,5.
Ingen av dom har växt sedan sist, tvärtom alltså!

Idag fick Lisa äntligen komma till en vettig pudelfrissa. Jag tog en bild på henne före klippningen och tänkte visa före och efter, men med risk för att bli attackerad av djurrättsaktivister sätter jag bara ut efterbilden.
Med andra ord: hon såg för jävlig ut före! Men så här fin blev hon efter:
        
        Lisa - Kohagslyckans Lydia            Lisa tv, Bettan th

När jag lämnade Lisa fick Bettan följa med. Hon ska snart bo hos Eva och föda sina valpar så jag tänkte att hon skulle invänja sig lite. Efter en o enhalv timme hämtade jag mina hundar, och jag såg inte skillnad på dom!! Eva hade badat och fönat Bettan också, och båda såg ut som riktiga pudlar igen!!
Tack snälla Eva!!

 

Fredag 18 februari
När jag var i tonåren (ungefär samtidigt som Jesus gick i kortbyxor) fanns en tv-serie med Magnus och Brasse och Lasse Hallström som hette OJ är det redan fredag! Lite så känner jag det: oj, det är redan fredag. Vad hände med veckan??
Den här veckan har jag i alla fall tillfrisknat och börjat jobba. Jobbade natten till torsdag, och till idag. Inatt gjorde jag en saltomortal på en hal osandad garageuppfart. Helt plötsligt låg jag bara där! Som tur är har jag ju lite inbyggd vaddering, så det blev inga större skador, men ett präktigt blåmärke kommer det nog att bli.  Ofta får vi hasa oss fram på halkiga trottoarer och uppfarter, men hittills har det gått bra. Sand verkar vara en stor bristvara i vår kommun.

I måndags fick jag sms från Wilmas matte om vi ville vara hundvakter till Wilma och Nellie tis-ons. Självklart. När de kom på tisdagen frågade matte om jag vet någon som vill ha en vuxen hund, för det funkade inte så bra med Wilma och Nellie, och lillmatte ska studera heltid och tiden räckte inte.
Nellie är den mest lättsamma hund! Hon har varit hos oss några gånger, och det funkar hur bra som helst med våra hundar. Åke och hon har lattjo lajban ihop, och hon är lydig och snäll.
Jag berättade för Bosse vad matte sagt, och han sa direkt: Hon ska stanna här! Så nu har vi fem hundar - det var precis vad vi behövde...Fast 4 eller 5 - spela roll!!

På eftermiddagarna har jag varit i stallet den här veckan, men Bosse har fodrat på morgnarna. Jag har hostat så mycket på nätterna, så sovmorgnar har varit skönt. Jag förbereder hästportionerna på kvällen, så tar det ingen tid alls på morgonen.
Det har varit svinkallt hela veckan, och lite småblåst, brrrrr!! Men trots kylan har hästarna börjat fälla, mest av alla fäller Bonnie, det rasar riktigt ordentligt. Härligt! Ett riktigt säkert vårtecken. Dessutom har vi hört talgoxen - ännu ett vårtecken.

Idag var vi på vår favoritbutik Östergyllen. Jag beställde en sele därifrån för ett par veckor sedan, och den tog jag hem idag. Storlek mini, till Leo är det tänkt. Jag krånglade lite med beställningen - ursäkta snälla Östergyllen, men de är som vanligt klämmiga, och till slut blev allt bra.
Jag provade selen ikväll, och den var i största laget, men Leo ska väl växa 1 dm till. Minst. Det var första gången Leo hade sele på sig. Han stod och åt hö, och brydde sig varken om bukgjord eller svanskappa. Provade tränset också, och det brydde han sig inte heller om. Hoppas han är lika likgiltig för rockarden.
              
         Liten har blivit stor....
           ja, stor och stor, allt är ju relativt!

       

                  

Söndag 13 februari
I senaste inlägget skrev jag att jag börjar bli bättre. HA!
Natten mellan torsdag och fredag trodde jag att jag skulle bli tvungen att åka till akuten. Jag fick inte luft! Jag vankade omkring till halv 4 på morgonen. Försökte jag lägga mig ner kändes det som om det satt någon på mitt bröst, och jag fick världens hostattacker.
Vid halv 4 somnade jag av ren utmattning, och så fort jag vaknade på morgonen ringde jag vårdcentralen.
Fick tid på em, och väl där konstaterades lunginflammation och bihåleinflammation. Fick recept på penicillin som jag hämtade ut, på direkten. Fick också hostmedicin.
Jag har jobbat i vårdsvängen i 35 år, och hur många gånger jag berättat för folk hur man gör när man tar penicillin, vet jag inte. Har jag fattat något själv? Näää...
Eftersom jag inte sov på natten gick i stort sett hela fredagen åt till att sova. Hann inte äta innan jag åkte till VC, kom hem och tänkte att det är lika bra att jag börjar kuren på direkten. Tog två tabletter och sköljde ner med lite hostmedicin...
Efter 10 min kände jag mig lite illamående, och tänkte att jag kanske borde ätit något ihop med medicinen, så jag tog en banan.... hann bara äta halva bananen innan hela magochtarmpaketet var på väg upp genom strupen! Smaken av halvsmält penicilin på väg upp vill jag aldrig, ALDRIG mer känna!
Nästa gång jag får en penicillinkur ska jag starta den vid en måltid. Ibland kan inlärandet av nya saker vara väldigt smärtsamt...men synnerligen effektivt!

Nu är det sen söndagkväll och NU känner jag faktiskt att jag börjar bli lite bättre. Ingen huvudvärk idag, och heller ingen feber.
MEN - jag har förstås inte varit på shetlandsutställningen idag. Jag åkte dit i morse med de saker jag hade hemma som hörde till utställningen, men åkte hem direkt. Då var det -17, och jag tyckte så synd om Anki och Maria som fick dra lasset. Men hade jag stått i ridhuset hela dan idag, hade jag definitivt inte suttit här nu.
Jag fick ett mycket hedervärt uppdrag i alla fall - resultatrapportering! Så fort en klass var klar fick jag sms från Bästa Anki Hassling, och så skrev jag in det på Shetlandsforumsidan.
Det blev nästan som direktsändning!
Fast utan bilder förståss, men det brukar hästägarna själva lägga in sen.

Det grämer mig lite att jag inte fick visa hästarna. Om jag skulle gissa resultat tror jag Max hade fått 40p, Amelia 36, kanske 37. Det är ju bara spekulationer, men med tanke på hur domaren dömde de hästar jag känner igen, så tror jag det skulle stämma.
Nu vet jag inte när det kan bli aktuellt att visa dom igen, men jag vet ju redan att de är bäst!



Tisdag 8 februari
Jag börjar sakta men relativt säkert återvända till verkligheten. I söndags var jag rejält hängig, låg mest hela dagen, förutom små promenader med hundarna.
I söndags em åkte Wilma och Nellie hem, och igår kväll kom Otto och Morrgans matte och hämtade sina juveler. Jag tycker jättemycket om alla hundarna, men det blev lite mycket nu när jag varit sjuk. Jag har mest legat på soffan framför tvn, och då vill ALLA hundar vara i samma som soffa som jag. Det går bra en stund, men det känns som att ligga i ett skruvstäd, och ska jag byta ställning blir Bettan störtsur och morrar. Dessutom rök Fanny och Bettan ihop! Jag har ingen aning om varför, men de verkligen slogs! Bettan fick ett litet sår bakom armbågen, och var upprörd och darrade länge efteråt.
Alla hundar är välkomna tillbaka, men då ska jag vara frisk!

Bosse har varit snäll och mockat ett par dagar, igår var jag bara i stallet fodrade och tog in hästarna. Ikväll mockade jag själv, men det var ingen bra idé. Håret hängde i stripor efteråt, så svettig blev jag!
I morse ringde Bosse efter mig, en tjur hade rymt från lösdriften, kommit in i stallet, skrämt Amelia så hon slet sig och sprang ut. Jag fick ju klä på mig och gå ut, när jag kom var tjuren lyckligtvis instängd igen, men Amelia sprang upprörd i balanstrav fram och tillbaka på lagårdsplan. Men jag pratade lite med henne, och hon lugnade sig snabbt. Hon har egentligen inte koskräck, men hon vill ju inte ha dom i sin spilta precis!
Lite bra med det hela var att jag fick se att hon verkligen kan länga sig! Hoppas hon visar den traven på söndag - men då kanske tjuren måste följa med...

På söndag är det alltså utställning, och till dess måste jag ju vara frisk. Himla tur att det inte var den här helgen. Då hade jag fått lämna walk-over.
På fredag ska jag till stan och samla in hederspriser som jag tiggt till mig. Snäll-Pernilla ska hämta priser i Linköping. En vänlig själ mailade idag att hon skänker 10 hjärtan med godishjärtan i. Folk är bra snälla!!

Åsså lite nostalgi igen!
     
       Fritte och Teddy drar släden 1998                    VÅR!!! Collie-Teddy och Mickey  1996

 

Lördag 5 februari
Idag var en av de ytterst få dagar på hela året som jag inte varit hos hästarna. Jag är sjuk! Vaknade genomförkyld i morse, har t o m lite feber. Det känns konstigt att inte gå till hästarna, jag har tur som har Bosse som hjälper mig i nöden.
Jag har haft desto mer att göra med hundarna. På fm kom Morrgan och Otto, och på middagen kom Wilma och Nelly. Nu har vi 8 hundar! Men bara tills imorgon. 8 hundar är egentligen för många, men de funkar så bra ihop, och kan springa lösa så det är inte så stort jobb med dom.
Jag gick med dom på vallen bakom huset, och så dom sprang! Jag gick inte speciellt fort, men hundarna sprang som förgiftade råttor - runt runt runt.

Igår morse var det översvämning i stallet. Först trodde vi att en ledning gått sönder, det var mycket vatten som läckt ut,men snart såg vi vem den skyldige var: Max! Han hade haft pajaskonster för sig, lekt med saltstenen och fått ner den i vattenkoppen. Saltstenen kilade fast sig, och översvämningen var ett faktum.
Det var tungt att mocka sedan! Många liter vatten i gödseln...

Igår var vi en vända till  favoritbutiken: Östergyllen, och provianterade lite. Förra gången vi var där hade vi Åke med oss in. Han är ju bara hemma, så jag tycker det är bra med lite sociala aktiviteter. Men till Östergyllen tar vi aldrig mer med honom! När vi skulle gå ut stod vi och pratade med Sanna - bästa expediten, och då sätter sig Åke och BAJSAR på dörrmattan! Jag trodde jag skulle sjunka genom golvet. Pinsamt!
Det är nog bäst att han håller sig hemma på landet, bondhund som han är.
Ett par nostalgibilder bjuder jag på idag också:
        
     Bosse i körtagen: Först med Elna...                     ...och här med Tullan på Gärdet i Stockholm 1998

 

Torsdag 3 feb
Jösses så jag gnällde igår!
Arbetet med katalogen fortskrider, sakta, men ganska säkert. Åkte till ElGiganten (eller som Bosse säger- Eleganten) och köpte tre svarta bläckpatroner. Till extrapris! Aldrig varit med om maken! 53 kr/st. Nu har jag skrivit upp en till, men har ju två kvar.
Naturligtvis hade jag kunnat skriva ut dubbelsidigt på den högmoderna skrivaren!! Om jag bara läst instuktionerna först.
Varför lär man sig aldrig??

Igår och idag har det varit Fika med stort F. Igår med Bästa Carina på fiket, och idag med Pernilla och Anna och deras småknoddar. Pernillas pojk är 9 dagar idag. Jag vågade inte ta i honom! Han åt, sov och smackade lite. Mycket jobb med de små. Söta är de i alla fall!

Igår och idag har det varit rena vårvädret. Så mycket som 8 plusgrader mitt på dagen. Snön försvinner i rasande fart, men omvandlas till is där den är tillpackad. På vägen börjar gruset komma fram, och det var inte utan att det började rycka i körtarmen lite. Snart så....

Hästarnas vinterhage ligger precis vid stallet, så stallväggen är "staket". I förlängningen på stallet finns två logfack, och de stängs med stora skjutdörrar. Dörrarna slutar ca en meter från marken, resten av öppningen ska det var plank ilagda. Vi har haft djur där inne, men nu är bara portarna stängda, och plankorna har tyvärr använts till annat. Under skjutdörrarna kryper shettisarna in, och står där på cementen. De vet inte att shettisar äääälskar att vara ute!! Nackdelen är att Max har skavt av hår på ryggen, och jag vet inte om jag kan visa honom på utställning med avskavd rygg. Hade han varit en ardenner hade det inte synts, men nu är han ju "bara" en shettis, och man ser den fula fläcken alltför väl.  
Nåja, han har någon vecka på sig att odla flinten.
Bonnie och Leo går helt obehindrat fram och tillbaka, så visst har storleken betydelse!

 

Onsdag 2 februari
VARFÖR lär man sig aldrig? Varför LÄR man sig aldrig? Varför lär man sig ALDRIG?!
Efter 3årstestet i augusti sa jag: ALDRIG MER.
Vad gör jag nu? Sitter med en shettisutställning!! Inte bara jag, det ska jag snabbt försäkra alla, men jag åtog mig i ett svagt, MYCKET svagt, ögonblick att göra katalogen!!! En ny skrivare är inköpt till föreningen, så hur svårt kan det vara, tänkte jag.
Varför lär man sig aldrig?
Underlaget till katalogen har jag fått på mail, men katalogen ska var i halvt A4format, det ska vara text på båda sidorna, och sidorna måste ju stämma!!! Jag trodde jag kunde kopiera på båda sidor på en gång, men det gick inte, så jag måste ju tänka, och lägga de kopierade parpperen rätt i skrivaren, så att texten kommer på rätt sida, i rätt ordning.
Nu börjar skrivaren dessutom protestera, den svarta patronen är slut. Så nu måste jag in till stan i morgon.
VARFÖR LÄR MAN SIG ALDRIG!!!???

 Men lite kul har jag haft med skrivaren - man måste ju passa på.
Jag har drösvis med foton från tiden före digitalkamerans inträde.  De har jag nu scannat in, och det var verkligen en nostalgitripp att sortera och plocka med bilderna.
Tex:
     
Alva, Teddy, Sofie och Fritte, dec 97                       Teddy Sofie och Fritte midsommarafton 98

Tänk vad tiden går. Sofie var en jätteduktig tjej som var hos oss ett par år. Efter henne red Josefin och Johanna Jonsson från Skogslotten några år. Därefter var vi "hästflickslösa" ett par år tills Elin dök upp.
Så här såg det ut när systrarna Jonsson red:
      
Dressyrtävling på Norsholms Ryttarförening. Josefin och Teddy kom trea, Johanna och Alva fyra.

Måndag den siste januari
Tänk att hemska januari nu är slut! Det kunde man inte tro när man vaknade på nyårsdagen och såg hela lååånga januari framför sig!

För övrigt är nog slutet nära.
Igår fick jag ett anfall av arbetslust. Istället för att göra som jag brukar; lägga mig på soffan och vänta på att det ska gå över, gick jag till stallet och hade lite makeover. Jag tog ut en massa grejor till Boden, tog ut garderoben, som tyvärr gick sönder på kuppen, jag flyttade foderlåren och lilla skåpet och fick en större luftigare yta i stallet. Det blev riktigt bra! Men hästarna bevärdigade inte inte mina ansträngningar med en blick när de kom in på kvällen. Så dags har de bara ögon för sin betfor och kraftfoder. Om sanningen ska fram skiter de nog högaktingsfullt i om foderlåren står på längden eller tvären. Men jag blev nöjd i alla fall!

I morse hämtade jag Otto och Morrgan när jag åkte hem från jobbet. Min sovförmiddag blev därigenom rätt störd... Åke och Morrgan är rätt högljudda när de tampas, och de hoppade upp och ner i sängen, och tog vägen över min kudde och trampade mig på håret varje gång. Att stänga ut dom ur sovrummet är inte heller bra, då ylar de och piper och ska in till mig.
Men huvudsaken är att de trivs.
På em gick jag promenad med alla 7, och helt plötsligt hoppar det upp en hare framför oss. Hundarna satte efter som tokiga, men några la av och kom tillbaka. Vilka? De 4 jaktterrierna eller de 2 tantpudlarna? Ja det kan man undra - faktiskt var det tantpudlarna som hängde på och spårade tills de bara var små prickar på gärdet! Jaktrusslarna gav snart upp och kom till mamma- den sjunde hunden var Tummelisa, och hon hängde på i 15 meter, sedan kom hon på vad hon gjorde, tvärstannade, vände och trippade tillbaka.
Tummis har bott hos oss i helgen för Malin har varit i England i hälsat på Elin. Tyvärr var jag för stor för att gå ner i väskan som handbagage - jag hade gärna följt med!
Malin kom och hämtade Tummis ikväll och hade med sig den perfekta englandspresenten: nice english tea and bisquits! En försenad födelsedagspresent fick jag också; en flaska luktagott.

Min frivecka har nu börjat, och närmaste dagarn har jag ett stooort projekt på gång; att skriva ut katalogen till Östs utställning på Skogslotten. Jag har föreningens skrivare här hemma, jag har fått allt material till katalgen via mail, så nu gäller det "bara" att få ihop det...

 

Fredag 28 januari
För ett par veckor sedan sökte jag jobb igen på samma ställe som sist; åldersomshemmet här i byn. Förra gången var det två tjänster, och de som redan gick på tjänsterna som vikarier fick dem. Men nu tänkte jag att det var min tur! Jo pyttsan!! Den som fick tjänsten har meriter och egenskaper som jag aldrig kan få, nämligen en snopp.
I kvinnodominerade arbeten prioriteras sådana saker, då kommer man ingen vart med med lång och trogen tjänst och guldklocka. Lite bittert känns det, men samtidigt kan man ju inte gå efter tjänsteår, då blir det ju bara gamla kärringar på arbetsplatserna.
Killen som fick jobbet är kanontrevlig, absolut inget fel på honom, förutom det där med snoppen då...

Nu har jag jobbat två nätter, och är ledig fredag-lördag. Enkel natt på söndag, och sedan frivecka igen! Bra jobb jag har. Skulle vilja jobba kvar till pensionen, men det är stora förändringar på gång även på denna arbetsplats. Var hittar man alla innovativa chefer??

Ikväll hade jag lite pysselkväll med hästarna. Återigen fick småttingarna stå i stallgången, och jag passade även på att mäta dem. Jag har olika mätteknik på alla tre. På Leo håller jag vattenpassdelen på mätstickan så lätt, så lätt mot manken, men på Lasse trycker jag ner den, och på Honey mäter jag helt normalt.
Senast jag mätte har jag för mig att Leo var 86,5 och då har han växt 0,0 cm sen dess... inte bra.
Lasse däremot är en stor kille! Måttstocken stannade på 105, och där hoppas jag att även Lasse stannar.
Honey är 123 cm, helt ok för en tvåårig exmoor.
Honey älskar att bli borstad riktigt hårt på rumpan med piggborste. Om jag slutar vänder hon sig som ett U och säger: mer, MER!
Jag testade även att kasta min jacka på henne, som ett täcke. Det höll jag på med förra vintern och hon blev alltid lite spänd, varje gång. Men inte nu! Hon stod blick stilla! Fina, fina Honey!!
En liten snabbpromenad hann jag med med Lasse och Honey.
Det finns nog inte finare hästar än mina... någonstans....

Måndag 25 januari
Vad var det jag sa? Jo att Pernilla skulle få en pojke, och visst fick hon det!
Stort Grattis!

Nu märks det tydligt att dagarna blivit längre - våren är nog i antågande, sakta med säkert. Nu väntar vi på talgoxepip, ett mycket säkert vårtecken. Jag har hört honom i stan, men det "gills" inte säger Bosse.
Ikväll fick hästarna en lektion i ordning och uppförande och de fick MVG allihop. Ja de tre tvååringarna alltså. Stå på stallgången och få hovarna kratsade är ju ingen större match.... Lasse fick dessutom följa med på promenad i mörker och halka. Vi gick bara till postlådan, men en promenad blev det i alla fall.
Hariga Honey är inte alls så harig längre! Ikväll satte jag upp en saltstenshållare i hennes box med Martin Timellmaskinen (laddningsbar skruvdragare) och visst gick hon ett steg bakåt medans det surrade, men sen var hon framme direkt och undrade vad det var. Och när jag hackade is vid vattenholken i hagen på fm, kom hon fram och kollade vad jag gjorde och jag kunde gå runt henne och hacka med spaden.
Det känns bra.

Sedan Bonnie kom hem har jag gjort en ny omflyttning i stallet. Zabina står i största spiltan (Pirres) och de små damerna Amelia och Bonnie står i de små spiltorna. Ikväll, dag 6 sedan Bonnie kom hem, gick alla rätt när de skulle in! Jag hade flyttat Zabinas namnskylt till hennes nya spilta, så det var nog därför hon hittade hem...
Bonnie är inte så förtjust i att stå i spilta, men hon får stå ut.
Jag tog ner Pirres namnskylt ikväll och satte den på väggen med de andras som inte finns kvar; Fabiola, Nicklas, Ville mfl, men jag KAN inte förmå mig att sätta dit Frittes skylt. Den sitter fortfarande kvar i hans (Amelias) spilta. Jag vet ju att han inte kommer tillbaka, men jag kan bara inte. Fånigt - javisst.
När jag hade Ville kvar avlivades Nicklas. Dagen efter berättade jag för en hästvän att jag var ledsen för att jag avlivat en häst.
-Vilken då? sa hon, och när jag sa Nicklas drog hon en lättnadens suck och sa -Jahaaa, jag trodde det var Ville!
Som om man inte kan fästa sig för en shettis!!!
Hästfolk!

 

Torsdag 20 januari
Stackars Elin långt borta i England fick reda på Pirres öde igår. Jag visste inte hur jag skulle göra, hur jag än gjorde skulle det bli tokigt. Men jag tänkte att hon måste få veta, hon kan ju inte komma hem i april och få veta att Pirre dog för tre månader sedan. Elin är en klok tjej, men blev naturligtvis mycket ledsen.
Det är ju inte bara en häst som försvinner, även drömmar, närhet och planer försvinner. En häst som Pirre finns dessutom i bara ett exemplar. På gott och ont...  ....mest gott, förstås. Han lämnar ett stort tomrum efter sig, Pirremannen.

Idag har det varit ett ögonbedövande vackert väder. SOL, vindstilla och nollgradigt. Ett par timmar på fm tillbringade jag i hagen med att gräva upp elstaketets undertråd. Ett par hundra meter går hagen parallellt med vägen, och när vägen plogas hamnar all snö på staketet. Snövallen var cementhård, och det var inte så lämplig gymnastik att gräva för en som nyss haft ryggskott. Men nu är det gjort.
Det ska väl inte bli så mycket mer snö, hoppas jag.
Förresten är väl nysnö ett konstigt uttryck? Det är väl klart att snön är ny när den kommer ner? Eller åker någon upp och släpper ner gammal snö?

Bonnie fick gå ut till sina gamla kamrater idag. Max var dum! Han jagade Bonnie, och BET henne. Inte likt charmknutten Max. Men han har väl fått nog av bitcharna och tänkte att anfall är bästa försvar.
Bråket varade en evighet - ca 3 min - och sedan var det lugnt. Leo tittade storögt på den "nya" hästen, gick sedan fram och tänkte tutta, men se det gick inte!
    
       Dumma, dumma Max!!                                  Återförenade - mor och son

När jag höll på med staketet kom en kvinna i min ålder som jag känner lite sedan förut. Hon stannade och pratade om hästarna, undrade om alla var mina, och frågade vad jag har dom till. Jag svarade lite svävande, och då kom Bonnie fram och kärringen  frågade: Men den där har du väl ingen nytta av? 
Nytta. Jag hade lust att fråga vad hon har för nytta av sina barn. Det är väl inte därför man skaffar varken häst eller ungar för att dra nytta av dom?
Bonnie är en mycket kär liten häst som jag blir glad av att se på. Det är väl nytta?
Hon är Frittes helsyster, och så lik Fritte att jag blir snopen ibland. Samma sätt, samma blick, samma uppsyn. Hon kommer alltid att vara kvar hos mig, men så mycket mer nytta än att göra mig glad gör hon inte.
Men det räcker för mig.
Dumma kärring.
   
Kan man bli annat än glad av denne uppenbarelse?        Leo tv. 

Det där med storlek är relativt.
Innan Bonnie kom hem var Amelia teskedsliten, men från och med idag är Amelia riktigt stor! Till och med Leo är större än morsan.
Men det vet ju alla: storleken HAR ingen betydelse!
    

 

Onsdag 19  januari
Mer elände.
Fina Pirre är nu änglahäst. Efter att ha varit småhalt sedan maj, ett bakben som krånglat, fattade vi beslutet att det var dags. Sista tiden har Pirre gått ihop med Flingan, en halvblodstjej, och de följdes åt.
Det känns som om det varit mycket död senaste tiden.
       
Finaste Pirre!!                                                       Pirre och Ville

För min egen del tror jag inte på ett liv efter detta. Men för mina hästars skull får det gärna finnas en dimension till. Jag får tröst av att tänka att de går på ett evigt bete, och där finns varken fång eller hältor.
Men nu känns det som om jag lämnat tillräckligt med hästar på det betet. Nu får det gå några år till nästa gång.

Jag fodrade i Pernillas stall ikväll, och tog en promenad hem, med Bonnie i släptåg. Hon var lite stretig först, men sen märkte hon vart vi var på väg, spetsade öronen och fick spänst i steget. Tänk om hon vetat att hon var så nära hemmet när Pernilla tog hem henne! Då hade hon nog sprungit hem till Leo.
Det blev lite uppståndelse när Bonnie kom in. Hon gnäggade och hälsade, och såg ut att vara glad att vara hemma.
   
Vad är det som händer??                               Bonnie - ponnyn som gett magen ett ansikte...

Tack Pernilla för att du tagit hand om Bonnie så bra! Det var kanonbra att vänja av Leo, han var ju faktiskt ett och ett halvt år...
Nu ikväll fick jag bekräftat att Leos hjärna försvann i samband med kastraktionen. När mamma Bonnie gnäggade och hälsade stod han lugnt vid sin höhäck och åt och åt. Undrar om han fattar imorgon ute i hagen att det är morsan som kommit hem.   

 

Fredag 14 januari
Så blev det då dags att lämna Pelle. Efter en lång väntan fick vi tid 9.00 idag.
Fina Pelle. Han skötte sig som en gentleman. Nu får han springa med Ville och skvallra lite om hur de haft det som bondhästar, och nu mår de bra.
           
            Hej då Pelle!

En som inte var ledsen över att Pelle försvunnit är Amelia. Hon har gått och trånat i sin och Pelles hage och gnäggat till de andra shettisarna, och idag fick hon äntligen närkontakt med sina rasfränder. Först släppte jag henne med Zabina och Honey,och det var helt odramatiskt.Zabina är nog världens snällaste häst. Jag har aldrig sett henne vara dum mot en nykomling.
 Nästa ut blev Max, och han skulle ju förstås showa och flörta, men se det humöret var INTE Amelia på. Hon läxade upp honom rejält! Sista män ut på plan var Lasse och Leo. Lasse nosade lite artigt, men Leo, som troligtvis blev lobotomerad i samband med kastreringen, såg inte ens att det komit en ny häst i hagen.
Han åt.
        
       Leo, Honey och Max bildar enad front    -        medan Amelia kollar in Lasse

       
     Hälsningscermonin som urartar lite......    men sånt hör ju till!


Det är så skönt att det är odramatiskt att släppa ihop hästarna. Shettisar är bra på det viset, det blir sällan krångel. Efter lite spark och pip ställde de sig vid sina höhögar och mumsade.
När de skulle in ikväll blev det lite problem för Amelia. Hon kom helt plötsligt in från fel håll.... men efter att ha blivit utsparkad från de andra hittade hon till slut in i sin spilta.

Nu ska Bonnie komma hem, och sedan har vi alla på plats. Utom Nelly då, men vi jobbar på det!

Eftermiddagen tillbringades i goda vänners sällskap: Anna och Pernilla. Pernilla är färdig att föda vilken sekund som helst, ser det ut som. Anna har redan gjort sitt, hon har en liten Viktor som är 4 mån.
Vi hade så trevligt, löste det mesta i problemväg.
Tack för fikat Anna!

 

Tisdag 11 januari

   

PANG!! 
Där gick ett år åt helvete igen....
Själva tiden gör mig inte så mycket, men ÅLDERN!! Jösses, jag är femtiofyra år. 54 år. Usch. När jag började jobba i vården var jag 19 år. Då tyckte jag att alla omkring 50 var torra gamla kärringar som pratade  om barn och barnbarn, sommarstugan och karl.
Nu är jag där själv. Vilken öken.

För fyra år sedan, just på den här dagen dog min pappa. De ringde tidigt på morgonen från hans kommunala boende i Vänersborg och sa att han avlidit under natten. Det blev en konstig födelsedag. Jag åkte ner dagen därpå, fanns ju inte så mycket att göra.

Idag har jag blivit mäkta firad på Facebook. Jag brukar sällan skriva själv och gratta folk på FB, men det ska jag börja med, för det är ju jätteroligt att bli grattad! Men ett litet sketans grattis har jag väl kunnat få i min Gästbok här.
Latmaskar.
Vi firade ikväll med fam Forsby och fam Åkerby. Köttfärspaj och kladdkaka. Enkelt och bra.

Snart är utställningssäsongen igång. Jag har anmält Honey till Örebro i mars, och Max och Amelia till Skogslotten 13 februari. Spännande.

 

Söndag 9 januari
En riktig hunddag har det varit idag.
Den började redan igår. Först kom Eloona, Veine och Bamse på besök. Bamse är en långbent herre, helt annan modell än Åke. Bamse och Åke lekte och brottades, de går bra ihop trots att de inte träffas så ofta.
När Bamses familj åkt hem kom Wilma och Nellie tillbaka!! Lillmatte skulle bort och ringde och frågade om vi ville ha dom över helgen. OM vi ville!
Idag på fm kom Fannys förstfödda valp som hette Hubbe från början. Han är nu omplacerad hos en familj i grannbyn!! Men han sköter sig dåligt. Han borde uppskatta att ha fått en ny kanonfamilj, men han har nafsat efter barnen i familjen, och kissar inne.
Nu är Hubbe kastrerad, och heter Chilli. Han skötte sig bra med de här hundarna, pratar hundspråk, så jag hoppas verkligen att han finner sig tillrätta.
Chilli var lika långbent som Bamse, och hade en rödbrun färg, inte lik någon av de andra.
Vi ska träffas fler gånger, det är ju bra för hundarna att umgås med likasinnade!

Chillis familj for hem, och då kom Morrgan och Otto, som han numera heter. Matten tyckte inte Morris var något bra namn, så nu heter han Otto. Han har växt på en vecka, den lille! Och blivit mer självständig. Förra helgen gick han i stort sett under skorna på mig när vi var ute, men nu knallar han iväg själv och undersöker saker.
Wilma och Nellie åkte hem nu ikväll, så nu har vi "bara" sex hundar kvar. Imorgon kommer Tummis, så då blir det sju. Härligt.

I fredags var en svår dag.
Elin, vår egen Little miss Sunshine kom och tog adjö av oss. Hon ska till England i tre månader, flög dit igår. Hon har blivit så stor Elin, snart 18 år, kör bil (övningskör), är skitduktig i skolan, och är dessutom skitsnygg. Och nu är hon i England....
Jag grät en skvätt när hon åkte härifrån.
Ikväll blev jag lite filosofisk när jag var ute med hundarna. Det är alldeles stjärnklart, och fin nymåne. Tänkte på att det är samma stjärnor och måne som lyser på Elin, och det kändes bra.

I fredags såg vi Let´s dance. Jag har blivit med i en Facebookgrupp som heter något som: Stöd Helena Lundbäck i Lets dance. Så långt är väl allt ok. Men idag var jag inne på den gruppen och läste att man skulle rösta på Helena för RIDSPORTENS skull!! Men det är väl att blanda äpplen och päron! Dans är väl en sak och ridning en annan? Om hon dansar som en byrå ska hon väl inte vara kvar i ett dansprogram bara för att hon till vardags sitter på en häst!? Det var nog det dummaste argument jag hört!
Rösta på Björn Ranelid för att han skriver böcker!
Rösta på Bagge för att han sitter i Idoljuryn!
Nej, någon jävla ordning får det väl vara!

 

Trettondagen 7 januari
Jag säger som Robban Broberg:
Jag är inte död. Det bara luktar så.

Jag har varit utan Internet i några dagar, men nu har det hoppat igång igen. Trasigt? Nej då, bara det att Telenor ville ha lite pengar som jag glömt betala in. De är inte lika gnälliga som Glocalnet som stängde av mig för en (1) krona!! Men nu är vi sams igen, Telesnor och jag!

Förra helgen gick i hundens tecken. Som mest hade vi ÅTTA hundar hos oss. Jag kan inte fatta att det gick så bra! Inga intermezzon av något slag. På söndagen kom Morrgan och hans brorson Morris, och dom smälte också in i flocken utan problem.
        

Det är inte lätt att få med alla på samma bild.
Lilla Morris sov hos mig på natten, tvärs över halsen på mig, och jag låg så fruktansvärt illa, men nändes inte flytta mig. Han var ju så mysig där han låg och snusade....
I måndags blev jag lite desperat med ryggen. Ont ont ont. Den jag varit hos tidigare och blivit knådad svarade inte, en annan hade brutit armen, men fick napp hos en tjej här i byn. Fick en omgång och blev direkt bättre! Har en låsning i bäckenet, konstaterade hon, och på måndag ska jag tillbaka för ytterligare upplåsning.
Inatt ska jag jobba, det blir en enkel natt, bäst att mjukstarta. Jag borde nog vara hemma lite till, men vem f-n har råd att vara sjukskriven? När man jobbar natt förlorar man väldigt mycket på att vara sjukskriven.

Ett par kvällar har jag tagit apostlahästarna och kvällsfodrat i Pernillas stall. Hundarna är som tokiga när vi går över gärdet dit. Vi brukar gå vid halv 8, och då är inga andra ute, så dom kan springa lösa utan problem. Gärdesvägen är plogad, annars skulle det aldrig gå. Eftersom det är så mycket snö behöver jag inte tänka på att hundarna jagar vilt, de kommer ingenstans i snön!

För övrigt händer inte så mycket, jag väntar på att Pernilla ska smsa och säga att Emelies lillebror är född. För visst blir det en pöjk!? 

          

Nyårsdagen 1 januari
Årets första dag.
11 01 01. Många ettor blir det... vad nu det ska betyda?

Jag är alldeles yr i huvudet efter alla jul och nyårshälsningar på FB. Först ska man svara på allas hälsningar, och så sätta ut en själv, och hoppas på att man inte missar någon, och hopppas på att inte någon missar mig.
Och så ska man säga God Fortsättning och inte Gott Nytt År så fort året har börjat. Mycket att tänka på.
Men nördarna som sköt raketer igår har inte mycket att tänka på. Idag sköt de upp allt som var kvar sedan gårdagen. När jag gick till lagårn ikväll fick jag tända alla lampor och sätta på tvn idiothögt för hundarnas skull.
Det finns så mycket regler och förbud i Sverige: man måste ha lyset på på ljusan dag på bilen, man får inte ha ett elagregat till stängslet över en viss styrka (svagt!), man måste betala tvlicens OCH boxeravgift men smälla fyrverkerier så det dånar, DET är tilllåtet! Det måste gå att uppfinna ljudlöst fyrverkeri!
I morse var Fanny som vanligt tills vi tände i pannan och det sprakade. Då började hon irra runt och flåsa igen. Men hon lugnade sig snart, hon kom väl på att hon hört vedsprak förut.

Idag har vi sex!
Men imorgon har vi åtta.
Jack Russlar alltså. Nellie och Wilma åker tyvärr hem imorgon em, Morgan och Morris kommer på morgonen så ett tag imorgon kommer vi att ha åtta hundar. Morris är dessutom bara valp, så jag hoppas de andra är snälla mot en liten en.
Nu säger jag helt väluppfostrat efter instruktionsboken:

                        God fortsättning på det nya året!!

Nyårdafton 31 december
Årets sista dag.
Jag tänker inte summera året och göra någon krönika, kommer väl att komma ihåg 2010 som året när jag förlorade Fritte.
Men nu är året slut, och snart börjar 2011. Vad jag inte kan förstå är att det måste låta så förbannat! I och för sig, om det lät från kl 00-01 skulle man väl stå ut, men det är hela em och kvällen + dagarna före och efter. Fanny som är skotträdd har ett elände. Hon blev skrämd första året när grannen smällde av en riktig rökare redan kl 19 på nyårskvällen. Hon sprang in i uthuset och gömde sig, och Bosse hade ett elände att hitta henne. Jag jobbade förstås.
Året efter skrämde hon upp pudlarna så vi hade tre livrädda hundar. Förra året flydde vi till Pias hus i skogen och firade nyår där med alla valparna, ganska så mysigt!
Hon verkar ha blivit bättre. I onsdags sköts ett demofyrverkeri här intill, då låg hon hos mig under en filt och brydde sig inte. Hoppas det går bra ikväll.

Vi har fått tillfällig tillökning i familjen! "Våran" Wilma som bodde hos oss som valp, kom i går och ska stanna till söndag. Men inte bara Wilma, hon har med sig sin dotter: Nellie.
Wilma är syster till Fanny, och Nellie blir alltså Åkes kusin. Wilma kände igen sig när hon kom, och Nellie som aldrig varit här gjorde sig snabbt hemmastadd. Åke och Nellie har funnit varandra, de leker och busar. Mamma Wilma fösöker bossa lite med dom, Fanny struntar i dom.
      
    Åke närmast kameran, Nellie och Wilma i andra hörnet               Åke och Nellie - kompisar!!

Fyra Jack Russlar leker himla bra ihop, de har samma språk. Pudlarna blir lite utanför, de tycker russlarna är lite högljudda och tacklar lite hårt. Men Bettan kan inte låta bli att lägga sig i. När russlarna rasar som värst då kommer Säpu - Säkerhetspudeln Bettan, och avbryter det hela. Det konstiga är att de finner sig i det. Bettan väger nog bara hälften av vad en russel väger, men det är väl som de säger - storleken har ingen betydelse.
  
 Fyra russlar i farten, men då kommer        -          Säpu, SäkerhetsPudeln!!!

Igår morse i stallet högg det till i ryggen. Jag känner igen det så väl, har haft ryggskott två ggr förut. Det känns som om någon drar åt ett band i midjan, och det strålar ut smärta i rygg och ben.
Jag hasade mig in, och förstod att jag inte skulle kunna jobba. Det är inte roligt att ringa sig sjuk en nyårshelg, men vad gör man?
Jo - jag ringde, och när jag framfört mitt ärende fick jag till svar: Va fan håller du på med? Det är ju lika bra att lägga ner den här verksamheten.
Det är precis det man vill höra i ett sånt läge. Som om verksamheten står och faller med mig! Jag hade inte dåligt samvete innan jag ringde, jag brukar säga att är man sjuk så är man, men efter det samtalet fick jag riktigt dåligt samvete. Inte klokt.

Idag är jag en liten nyans bättre, hade tur som fick tid hos kiropraktor!! Men allt går ju så förtvivlat långsamt.  Det är en himla tur att hundarna kan springa lösa, några koppelpromenader klarar jag inte av.
Nu önskar jag alla som läser här ett riktigt :
                        Gott Nytt År!!!

 

Måndag 27 december
Nu är glada julen slut, slut, slut.
Så värst glad är den väl inte, de flesta ser ut som utskitet äppelmos efter helgen. De suckar och pustar över stressen, men vem skapar stressen? Julstressen är inget som kommer och hoppar på oss när vi minst anar det - nej, den skapar vi nog själva.
Såg ett inlägg på Facebook på juldagen från en som stått i kö på Media Markt i en och en halv timme för att få komma in och köpa saker som man troligtvis redan har.
På nyheterna pratade man igår om att man handlar i genomsitt för 2000 kr på julrean. ALLA i "handlingsbar" ålder handlar för 2000. Bosse och jag har inte handlat för en krona, så då är det ju två krakar som handlar för 4000!!! Hur har folk råd?!
Nu är i alla fall julen slut, och råttfällan under diskbänken ska laddas igen. Jag desarmerar den kvällen före julafton varje år, på julen ska man inte döda djur. En jul för länge sedan skulle jag kasta något i sophinken och överst i hinken sitter en liten skrämd mus och stirrar på mig med stora pepparkornsögon. Jag stängde dörren, gick till kylskåpet och hyvlade av en ostskiva, och la den överst i hinken. Musen var borta, men lite julstämmning fick den nog.
Ibland undrar jag om jag är riktigt klok.

Kvällen före julafton fodrade jag i Pernillas stall. Där hade en tomte varit och lämnat en julklapp till mig!! Problemet var bara att jag hade med mig en julklapp till Pernilla, som av formen att döma var exakt likadan. Det kändes fånigt att lämna en likadan klapp, så jag hittar på något annat, Pernilla!!

Idag har det äntligen varit ensiffrigt på termometern. Lite sol har vi också sett. I tidningen stod idag att det är den kallaste december på 110 år. Det känns underbart att ha fått uppleva det....

På juldagen fyllde Fanny 4 år!! Tänk vad tiden går. Först trodde jag att hon bara fyllde 3, men efter att ha sett datumet på bilderna vi tog när vi hämtade henne så blir det 4 år. Lisa fyllde den 26 november, Bettan fyller 16 februari. Men hur mycket fyller dom....? Lisa kan ha blivit 7 år, måste kolla hennes regbevis. Minnet är kort. Men inte kortare än mannen på tv igår som hade 7 sekunders minne. Allt var nytt för honom, hela tiden. Han kände igen sin fru, annars var allt blankt. Hemskt.

Nu blir det jobbet! Det har jag inte glömt! 

Onsdag 22 december
-19 i morse, -15 mitt på dagen och nu ikväll -23.MINUS 23!!!! Jag fodrade i Pernillas stall i kväll, och det var så kallt att det frös i näsan på mig. Fanny fick köldkramp, och tog sig knappt in i bilen. Nu har SMHI lovat lite lindring i morgon, men även blåst och mer snö. TUR att man inte ska någonstans i jul! Inte ens till jobbet!
Av den allmänna julhysterin känner jag inte så mycket. Det är ju bara Bosse och jag som firar ihop, och han är nöjd bara han får dopp-i-grytan och en Paradisask.
För övrigt är jag superless på Scheisse-billigt och Julen är skär och allt annat PUCKAT i reklamen!!

Några daxfärska bilder på hästarna kan jag bjuda på idag.

     
             

                 En nordis - nej, skoja bara! Honey är det ju             

            

          Leo    och Lasse     och Max rumpa                       

 

Tisdag 21 december Tomasdagen Vintersolståndet  
Jag är lika glad som tomten här, för nu vänder det!! I o f s inte förrän imorgon, rent meteorologiskt,dag och natt blir exakt lika lång 00.38 inatt, men Tomasdagen är egentligen rätta vintersolståndet.
Det har varit en vacker dag idag, vindstilla och sol, men måste det vara så förbenat kallt?? Amelia står närmast dörren, och hennes bollar är så hårda och frusna på morgonen att man kan ha dom till ammunition. Vattnet fungerar i alla fall. Räddningen är nog att det är så många djur som dricker så att vattnet rör på sig hela tiden.TÄNK om vi skulle bära vatten till 7 hästar och 48 nöt! Då säger jag nog upp mig....

Bosse och jag har fixat vår julklapp idag. Vi har haft bilen på service. Den klappen blir inte billig. Men det måste göras. Konstigt att det är roligare att betala något till hästarna än till bilen. Det är roligare att betala till utställningar än till elbolaget. Märkligt, som Carina brukar säga.

I söndags var Little miss Sunshine här. Hon är tyvärr en sällsynt gäst nuförtiden, men väldigt välkommen när hon kommer. Det kommer dessutom att bli värre. Hon ska till England den 8 januari och vara borta i TRE månader! Hur ska det gå? Lilla Elin. Men så liten är hon nog inte - i lördags övningskörde hon mammas bil hem från stan. Lilla Elin. Tycker det är som igår när hon kom trampande på cykeln i ur och skur.
Fördelen med att Elin kom i söndags var att pappa Micke skjutsade henne. Pappa Micke är elgubbe till yrket, och han fixade elen till boden!! Min (Pernillas) bod som nu äntligen är användbar!! VI satte elementet på 10 gr, och en ljusstake i fönstret, så nu lyser det så fint, och är skaplig temperatur där inne. Äntligen! Kabeln var avklippt utanför, men Micke skruvade och fixade så att rätt tåtar kom på rätt plats. Det var gjort på nolltid. Det syns när det är en riktig hantverkare i farten!

Idag har jag tagit vid där vårstädningen stannade av i april. Kanske blir jag färdig till jul? Har satt upp nya gardiner, tvättat flera maskiner och golv, dammat -attchi!- och försökt plocka iordning lite. Vi är bara två i huset, men ändå är det rörigt för jämnan. MÄRKLIGT!

 

 

Lördag 18 december
När min telefon försvann för ett par år sedan, och hela min telefonbok, lärde jag mig något?
När min dator la av förra året, lärde jag mig något?
Svaret på båda frågorna är NEJ!
Annars hade jag haft alla mina mailadresser prydligt nerskrivna på ett worddokument, utskrivet på min skrivare.
Men att lära av sina misstag, nääädå!
Nu har nämligen min mail lagt av. Jag har användarnamn och lösenord, men blir inte insläppt!! Jag har skrivit till hotmail och fyllt i svar på div frågor, men än har inget hänt. Därför har jag skaffat en ny mailadress:
                                 marieclaesson2010@hotmail.com

Hoppas alla mina mailvänner hittar dit.... Man blir ju ganska beroende av tekniken.
Jag har dessutom beställt biljetter på Ticnet som ska hämtas ut senast den 19. Men bokningskoden ligger i min  livemail... Lärde jag mig att skriva ner såna saker? Nääää!

Häromdagen hade vi krig hemma. Ibland undrar jag om det bara är hos oss det utbryter inbördeskrig, men det kanske är hos fler.
Så här var det:
I vår vinterhage har vi en stenbacke som vi kallar majeldsbacken, för att vi samlar skräp dit och eldar på valborg. Igår skulle Bosse åka upp dit med skräp. Jag brukar be honom att säga till mig vid såna tillfällen så kan jag följa med och öppna staketet, men icke sa nicke. Kan själv, tänker han!
Naturligtvis såg hästarna att det blev en öppning i staketet, och Honey tog fart och sprang ut. Tackolov bara Honey! Först sprang hon utmed vägen, bortåt, men när hon märkte att hon var ensam vände hon och sprang hemåt. Det gick fort! Jag var ute med hundarna och såg Honey komma springande, så jag fick fart och ilade iväg och hämtade grimma och hink med pellets, och försökte fånga henne, men se det ville inte Honey!
Hon flörtade med Pelle över staketet, och Amelia sprang runt Pelle och såg upprörd ut.
Men till slut gav Honey upp och jag kunde fånga henne och ta in henne i hagen igen.
Mina värsta fobier består i att hästarna rymmer och försvinner, och jag blev lättad när det "bara" var Honey, men Bosse fick sig en känga eller två i alla fall!
Vinterhagen ligger precis bakom stallet, och hästarna går ut och in i hagen genom en bakdörr. Därför vet de inte om öppningarna i staketet. Men nu. Nu står Honey och glor över staketet och bara väntar på att det ska öppnas igen.
Baskade karlar!

Mina valacker är ena riktiga guldklimpar! Lasse är så snäll mot sin lille rumskamrat. De har varsin krubba som de äter kraftfoder i, och om det är alltid Lasse som går undan och byter krubba om de ställer sig vid samma.
          

De har fått en höhäck att äta i. Det spar en hel det hö. Nu kan de inte krafsa runt höet och kissa i det. Det gjorde de förut. Häcken köpte vi egentligen till Amelia, att ha i spiltan, men den tog alldeles för stor plats. Så den fick småpokjkarna istället. Och Amelia får äta i hönät. Hon har nämligen en ful ovan att krafsa undan allt strö, och hö, och står på bara gummimattan, men med ett hönät får hon i alla fall sin mat.

Igår ringde de från Pelles slutstation och undrade om vi vill komma nästa vecka. Det är 3 månader sedan jag anmälde honom. Men jag sa ifrån, det är ju jul. Vi väntar tills efter helgerna, jag skulle ringa när vi ville komma sa den vänliga människan. Hon förstod mig.

Numera har jag bevis på att jag äger Trollans Nelly. Jag har, äntligen, hämtat ut hennes pass! Det blev en dyr historia. Jag missade första gången det kom, så det gick tillbaka till SH, och när det återvände var det 140 kr dyrare. Onödigt! 140 kr är ju ingen förmögenhet, men som sagt: ONÖDIGT!


Måndag 13 dec  
Luciadagen har gått rätt spårlöst förbi. Jag har inte varit Lucia, inte heller sett någon. Inte ens på tv... Vi har haft tradionellt Luciafika i alla fall med Forsby och Åkerby. Trevligt värre!
Em har bestått av div inköp; hundmat, kattmat, hästmorötter, och så lite ätbart till oss. 

Det är svinkallt och blåsigt vareviga dag. Igår morse när jag åkte hem från jobbet åkte jag in i en snövall på våran lilla väg. Bilen gick inte att styra! Snön var så hårt packad att hjulen gick sin egen väg. Tack o lov har jag ju min egen bärgningsbil - Bosse, så jag ringde direkt. Bilen var varm och skön, radion spelade lugn musik, så vad gör jag? Somnar förstås! Bosse kom med traktorn och fick banka HÅRT på rutan för att jag skulle vakna. Jag var lååångt borta, Bakom mig stod en hemtjänstbil på väg till en granne. Undrar om de var framme och tittade på mig. I så fall trodde de nog att jag var död.

På hästfronten händer inte mycket. Hästarna går ut och in och jag mockar och fodrar. Jag börjar tro att Honey är rumsren, fast tvärtom. Hennes box är så full av bajs att hon måste gå och hålla sig hela dagen när hon är ute.
Hon är lite rolig, och det har säkert med exmoorrasen att göra. Hon reagerar alltid med panikflykt när det är något läskigt, men har hon väl lärt sig är hon helt lugn. Tex: jag väger upp höet i Ikeapåsar och häller in det i boxarna. Första gångerna när jag kom med påsen satt Honey som en Rembrandttavla i borte väggen, livrädd. Men nu står hon helt stilla, och jag kan skaka påsen över hennes huvud. Så helt obildbar är hon inte!
På tal om bajs så är mina stallkatter billiga just nu. De har fått för sig att förorena framför foderlåren, och det är äckligt att kliva i. Jag beklagade mig för någon som sa att jag skulle sätta matpytsarna där, för en katt är renlig och förorenar inte där de äter. Sagt och gjort. Två matpytsar och en vattenskål sattes framför foderlåren och vad händer? Jo kattjävlarna skiter i en matpyts!! Så det där rådet ger jag inte mycket för. Inte för katterna heller.

Julen närmar sig med stormsteg, men jag ser mest fram emot den 21 december - Vintersolståndet. Då vänder det äntligen och blir ljusare. Underbart!
Jag har fått nytt schema och har frivecka hela julveckan, inte illa! Då ska jag julpynta i stallet och även inne förstås.
Igår missade jag Norfs Luciashow och det grämer mig. Den brukar vara väldigt proffsig. Mina favvobarn Emelie och Ebba deltog som änglar, och det missade jag. Men jag var trött efter jobbnatt, och hann inte inte med. Mitt eget stall tar ju lite tid.
Jag har skött kvällsfodringen hos Bonnie i helgen, det är så mysigt när hästarna hör mig och gnäggar välkomnande! Det är väl i o f s höpåsarna de gnäggar åt, men jag tror det är till mig. Visst!

      
           PI`s Aqua njuter av maten                           En varm mule - Bonnies

 

 

Måndag 6 december
Nu ska jag bli pigg! Äntligen! Idag var jag på Konsum och fick prova en Omega3-kapsel, och jag tyckte nog att det började göra nytta på direkten... Jag fick en burk med mig, utan att betala, och ska få hem 2 burkar till, och en faktura, med posten.Det var två unga killar som stod och sålde, och jag frågade den ene om Omega3 är bra mot dubbelseende. Då kom han av sig lite, och undrade vad jag menade.
-Ja, jag ser ju två av dig , sa jag.
- Nej det där är mina tvillingbror, sa han då, gravallvarligt. Vet inte killar i 20årsåldern vad humor är?
 
Jag har känt mig hängigare än hängigast på senaste tiden, skulle kunna sova hela dygnet, men nu! Nu ska det bli skillnad!!

Alla hästarna har blivit fina om fötterna idag. Hovis var här och verkade hela gänget. De skötte sig bra, hela bunten, snällast av alla var Amelia. Hon är god som guld den lilla! Honey var också snäll, men ville inte att hovis skulle ha hennes hov mellan sina knän, då reste hon sig rakt upp! Det måste vi träna på - hon ska ju ha skor någon gång i vuxen ålder.
Förra gången var Lasse värst, men nu var han snäll som ett lamm - jag tror kastreringen gjort underverk. Det är aldrig gap eller tjafs nu. Tänk vad en operation kan göra!

Jag har kommit på ett bra sätt att spara hö: jag väger varje giva! Jag har inga värden på höet, jag har inte räknat någon foderstat, jag utgår bara ifrån hästarnas grundbehov av 1,25 kg stråfoder/100 kg häst. När det är kallt plussar jag på lite, men det går ändå åt mindre än tidigare i höstas när jag inte vägde. Om någon ska köpa fodervåg kan jag starkt rekommendera Biltemas fiskvåg. Den har stora siffror, till skillnad från den lilla blanka våg jag köpte på Östergyllen. Inget ont om Östergyllen - min favoritbutik, men deras fodervåg är inte lätt att läsa av för en gamling.
Jag väger fodret till alla, utom till Pelle - han får allt som blir över som ser ätbart ut! Han är fin i hullet, äter med god aptit.

Igår kom Morrgan som vanligt eftersom det var söndag. Han är så rolig - när han kommer hit har han så bråttom in i huset, krafsar på dörren och kan inte komma in fort nog. Och när matte hämtar honom på måndagkväll har han lika brått in i mattes bil.
Morrgans matte hade stora nyheter - Morrgan ska bli storebror! Till en Rikard från Skellefteå. Jag fick se en bild, och milde tid! Vilken sötnos! Men han ska byta namn, Rikard är inget gulligt JR-namn. Rikard är alltså en jack russell valp. Han ska också vara här framöver, när matten behöver dagis. Det ska bli roligt med en valp i huset igen!

Om någon undrar hur datorns tangentbord ser ut under tangenterna kan jag tala om det. Det är en liten gummiknopp mitt under bokstaven, och runt den är det en liten platt tunn svart bricka av plast. Det vet jag, för bokstaven E har lossnat från mitt tangentbord. Jag har försökt trycka tillbaka den, men det vill sig inte. Nu är det ju ingen större katastrof, men det får ju inte lossna fler! Då har jag ju ingen aning om vad jag skriver!

 

Onsdag 1 december
06.30 Vaknar, -21 ute +14 gr i köket, eldar
07.00 Går till lagårn
08.00 Inne igen 17 gr i köket, eldar
09.00 Hundarna går ut, jag eldar
09.02 Hundarna vill in, jag lägger in en pinne till i brasan
10.00 Fm fika
10.30 Fikat klart, hämtar ved i vedboden, eldar
11.00 Hundarna vill gå ut, jag eldar
11.03 Hundarna vill gå in, jag eldar
11.15 Släpper ut hästarn
11.50 Hem till Gården på tv, jag på soffan under två fleecefiltar
13.00 Lunchfodrar i hagen
13.45 Lunchhöet slut, hästarna vill gå in, jag eldar
14.00 Bär in mer ved, eldar
15.00 Hundpromenad
15.10 Inne igen, eldar
16.00 Mer ved i pannan
17.00 Till lagårn, mockar strör, tar in hästarna som velat gå in sedan kl 13.45
17.30 Går in och eldar, tillbaks till lagårn/stallet och gör färdigt
19.30 Åker till Pernillas stall och kvällsfodrar, vattnet i stallet fruset
20.00 Hemma, ner i soffan under fleecen: Bonde söker fru på tv, eldar
21.00 Bär in ved, eldar
22.00 Hundarna kvällskissar, jag eldar
22.02 Hundarna kissat klart
23.00 Fördriver tid vid datorn, eldar
00.00 +21 gr i köket, -20 ute, läggdags
00.30 Eldar

Visst är det omväxlande och givande att bo på landet?


Tisdag 30 november
Ibland, rätt ofta faktiskt, är jag glad att jag bor i en liten byhåla.
Häromdagen (eller härmedan som vi säger på öschötska) åt Lisa upp min plånbok. Ja inte åt upp och svalde, utan snodde den och gnagde sönder den. När jag lite senare på dagen skulle till min sykurs tog jag med telefon och bankkortet löst i fickan. Efter kursen skulle jag in i affären, och då var kortet borta!! Panik!!
Letade i bilen, vände utoin på alla fickor 318 ggr, men det hjälpte inte. For hem och skällde på Bosse som inte hade gjort något, men precis då ringer en ängel! Det var bästa Carina som frågade vad jag höll på med. Letar efter mitt bankkort sa jag. Det behöver du inte, sa hon det ligger hos B... och M..
B är en kille som kör buss, och som jag känner. Hans son hade varit i sporthallen, gått förbi parkeringen där min bil stod och hittat kortet som antagligen ramlat ur fickan när jag var på väg in till symötet. Han tog hem kortet och frågade sin mor och far vem Marie Claesson är. Och tänk, det visste dom!
Då blev jag riktigt glad!!!
Dagen därpå var jag på uppdatering med Carina på cafét, och fick tillbaka mitt kort. B o M är hennes fd grannar. Jag köpte en godispåse och slog in i ett paket tillsammans med en peng och gav deras pojk.
Tänk att det FINNS ärliga människor!!
Den här historien hade nog varit näst intill otrolig om jag bott i stan!!

I söndags var det min sista halvnatt på jobbet, men pga olyckliga omständigheter kom jag inte till jobbet då. (Ett fall på vår trapp i snöhalkan gjorde mig tillfälligt justerad). Nu ska jag bara jobba hela nätter. Kan väl kanske vara bra nu när det är tråkigt på vägarna för jämnan.Det blir bara hälften så många nätter att jobba när jag jobbar hela nätter. Vintern har tydligen bara börjat. Fy f-n för vinter! Vi har fått ca 2 dm snö, svårt att säga egentligen, för det blåser hela tiden, på en del ställen är det en halvmeter och på andra ställen är det barmark.
Enda fördelen med snön är att hästarna håller sig rena och fina om benen. En fördel till är att det är lite ljusare med snön, men sen är det slut med fördelarna! Hatar kyla och blåst!!

Em idag har tillbringats hos Pernilla som fyller år idag. Anna kom också med sina barn, Ebba och Viktor. Ebba är drygt 3 och otroligt charmig när hon envisas med att kalla mig vid efternamn: -Hej Claesson!  -Kom och titta här Claesson!

Solen lyste lite blekt idag, så jag passade på med kameran
           

        Pelle och Amelia har en lunchdate                              Lasse

     
Honey och Leo, tv lååångt bakom Honey står Pelle och Mella                   Zabina

Torsdag 25 november
Finns det verkligen inga regeringsdirektiv ang vädret? Snö och svinkallt i november, inte kul!! I och för sig blir det ju ljusare med lite snö, men kylan och blåsten är INTE kul!
Mina hästar vill inte vara ute. De går en vända i hagen, ställer sig vid stalldörren, väntar på lunchhö,får lunchhö, äter lunchhöet, ställer sig dörren, väntar på att få gå in.
Nu går alla 5; Lasse Leo, Zabina, Max och Honey tillsammans i vinterhagen. Pelle och Amelia går i SnällKjells hage på andra sidan vägen. Det är kul att se hur Amelia reagerar på sina artfränder. Hon vill INTE gå med Långben-Pelle, nej hon vill gå med sin ras! Hon går ofta och gnäggar och tittar på kompisarna. När Pelle inte är kvar ska hon naturligtvis få gå hos dom, men än så länge får hon gå med Pelle, jag vill ju inte att han ska gå ensam.
Hundarna har inget emot att gå ut, men dom vill gärna gå in efter en stund. Åke är glad åt snön, det är precis som när han var valp, hans första barndomsminnen ute var ju i snö.
         
          Lisa   spanar  efter våren                                  BRRRRR - ta in oss!!!

Jag har gjort en -förhoppningsvis- sista omflyttning i stallet. Zabina och Lasse har bott ihop ett bra tag, men det var ingen bra lösning. De är jättesams, men passar inte ihop pga av maten. En korpulent shettisdam och en växande unghäst har inte samma matbehov. Så nu har Leo fått flytta in till Lasse, och de samsas jättebra!
Zabina har flyttat tillbaka till sin spilta där hon bott de senaste två åren. I spiltan bredvid står Amelia, och de är verkligen som Helan och Halvan!
         
        Gamm-Pelle och Lill-Mella                                   Med rimfrost i skägget - Honey

 

Söndag 21 november
Nu har jag firat jul!
Var kan man göra det så här års? Naturligtvis på utställning; Shavf:s julutställning på Bullersta i Nyköping.
Maria Eriksson är en otrolig människa som hittar på det mesta. På hennes utställningar får man present när man kommer och går, och ibland en under tiden också. Idag fick dessutom alla deltagare julklapp. Jag kan bara tänka hur många meter julpapper det gått åt till alla presenter.
      
  Domare Kurt Larsson och en av alla nissar               Å här kommer tomten!! Renen, förlåt; hästen heter
                                                                            Konrad

Det var 62 hästar anmälda, men många strykningar. Den som åkt längst kom från Bjuråker!! Hon hade åkt 47 mil enkel resa. Finns det inte några utställningar uppåt kan man ju undra? Hon hade två Aponnyer, korsningar, och då kanske utställningsutbudet är begränsat. Det är det som är roligt på Shavfs utställningar, att alla raser är välkomna. Även korsningar, och där får man uppleva de mest otroliga korsningar!! Ibland undrar jag hur man tänker - man har ett renrasigt stamboksfört sto av god kvalité, och då är det ju förståeligt att man vill ha ett föl. Men vad tar man för hingst???  Inte samma ras, nej man korsar hej vilt, utan tanke på resultatet. Förhoppningsvis kanske man lär sig något av att visa dom på utställning. Det finns ju så himla många raser, i alla grovlekar och höjder, varför ska man då konstruera nya?

Dagens BIS var ingen konstig korsning, nej det var en shettis förstås!! Decimal av Gindemo fick 42p, dagens högsta.
En som fastnade på näthinnan var ett hingstföl; Fourjoys Excalibur, en welsh av cobtyp. Showig, väluppfostrad, och med en härlig trav! Han fick 41p, och såg ut så här:
         
           OBS! Både matte och häst har glitter i svansarna!

Eftersom det var många strykningar var vi färdiga redan vid halv tre. Skönt att åka hem i dagsljus. Dagsljus och dagsljus - det var inte mycket till dager idag.
På väg hem hämtade jag Morrgan, och kom hem strax efter 4. Till min stora lycka var Little Miss Sunshine i stallet! Det finns inget bättre än att komma hem till ett mockat stall när man varit borta hela dagen!
Ganska så genomfrusen blir man också efter en dag i ett ridhus.

TACK Maria för idag!!

 

Fredag 19 november
När jag var liten (yngre) fanns ett TVprogram som hette "OJ är det redan fredag!", med Magnus och Brasse och Lasse Hallström.Det är så jag känner mig: OJ! Är det redan fredag!!! Nästan hela veckan har gått. Hoppas resten av vintern går lika fort, men framåt april drar vi åt handbromsen och njuuuter.

I tisdags fick jag uppleva något jag aldrig varit med om förut: en seans! En jobbarkompis bjöd hem mig och några andra damer. Och ett medium förstås. Det var stämningsfullt med tända ljus och förväntan var stor, men lite besviken blev jag. Ingen ande ville prata med mig.... men de andra fick hälsningar. Dock lite svävande, man vill ju så gärna ha kontakt, att mediets knapphändiga uppgifter går att tolka in som man vill. Vi drog varsitt tarotkort också. Jag fick ett med Äventyr. Jag som sitter fast i myllan och hästskiten fick veta att jag tycker om resor, och när jag sa att jag inte gjorde det sa mediet att jag borde nog resa. Drog ett kort till; fick upp två delfiner i vatten och det skulle vara väldigt positivt. Jag tycker om vatten fick jag veta. JAG - som inte badat i en sjö på 30 år!! Och så sa hon att jag är lite mörkrädd, och vem är inte det? Inte här hemma, jag går gärna i mörkret ute med hundarna, men i stan i mörka portar är det ju lite otäckt. Det tycker väl alla!
Det märktes att mediet kände de andra som var med, de fick de svar de ville ha.
Jag gick dit med verkligt öppet sinne och utan förutfattade meningar, men blev inte "frälst" på något vis.
Jag skulle egentligen vilja ha kontakt med mina djur som dött, men sådana medier finns kanske inte.
                

Den här veckan har jag bara jobbat en natt, och det var igår. I tisdags var jag på heldag i konflikthanteringsutbildning (långt ord). Ganska intressant, men mycket ordbajsande.
Lite typiskt: det var ca 400 i publiken, 390 kvinnor och 10 män. Och när det blir dags att ställa frågor, vem tar då ton? Jo de manliga deltagarna förstås! Inte blev jag så mycket klokare av att veta att Galthaugs konflikttriangel har tre hörn som heter A B och C, och det oftast är lättare att börja nysta upp konflikten i C-hörnet....
På lunchen gick jag och Pia till en lunchservering där jag käkade bakad potatis och skagenröra. Den var nog inte fräsch. Fick lite magknip på direkten, men det var inget emot vad jag fick på natten! Räserbajs är ordet.
I onsdags skulle jag varit på facklig utbildning, men det gick ju inte.
Det var ingen vanlig maginfluensa, då skulle nog Bosse blivit smittad.
Framåt onsdagkväll var jag rätt ok igen... Tillbringade kvällen i stallet, länge, hade stooor kardborrbortplockning och allmän översyn av hästarna. Honey sover med sin gjord runt magen, och nu kan jag sätta på den utan problem. Hon är sån - reagerar starkt, men när hon väl lärt sig är det inga problem.

Ikväll skrämde Fanny oss. Jag släppte ut alla hundarna innan vi gick till lagårn, och efter några minuter kom alla in, utom Fanny. Jag väntade en stund, för hon är så frusen och vill aldrig vara ute själv, men ingen Fanny. När jag bytte om för att gå till hästarna hörde jag henne skälla och gick och öppnade dörren, men ingen Fanny!?
Då började jag bli orolig, gick lite runt huset och ropade, men sedan gick jag till lagårn, tänkte att hon kommer väl dit om hon fryser. Men ingen Fanny. Bosse blev också orolig. Han fick för sig att hon kanske hoppat in i bilen, och gick för att kolla. Efter 10 min ringde han: Fanny var hittad!! I bilen? Nej, i sovrummet!! Hon har troligtvis legat där hela dagen. Haft lugnt och skönt utan Åke och Morrgan. Kissnödig? Inte så värst, hon ville inte ens gå ut, hoppade bara upp i soffan och sov vidare.
             
           Världens bästa Fanny!

 

 

Måndag 15 november
The Hightown Story del 64
Malliga Max är glad. Äntligen ska han få gå tillsammans med Zexiga Zabina! I månader har de fått gått skilt åt, men NU, nu skulle det äntligen ske!
Hariga Honey har gjort Malliga Max sällskap på dagarna, men hon är just harig, och Malliga Max föredrar Zexiga Zabinas runda former.
Vad Malliga Max inte räknat med var Lille Lars. En uppstickare! Lille Lars har haft stora intressen på tjejfronten, men efter en operation på sensommaren har hans intressen, konstigt nog, mer och mer lutat åt mat. Lille Lars har gått med Zexiga Zabina varje dag, och det har Malliga Max INTE gillat.
Äntligen öppnades porten och ut stormade Malliga MAx och Zaxiga Zabina. Zexiga Zabina var uppspelt, skuttade som en fölunge och joggade runt med hästsvansen svängande. Malliga Max var inte sen att hänga på! Han satte huvudet i vädret, fnyste som en drake åt Lille Lars och sprang efter Zexiga Zabina med höga knälyft, allt för att imponera på en brud!
Timmarna gick. Det blev nog inte riktigt som Malliga Max tänkt sig med frieriet, men eftersom en novemberdag inte är så lång tänkte han vänta till mörkets inbrott.
Fullmåne, heta hjärtan i brand. I alla fall ett; Malliga Max hjärta. Med allt vad han förmår hindrar han Zexiga Zabina att gå hem. Hon är frusen och hungrig och vill gå hem, men Malliga Max står i vägen! Han släpper inte förbi någon! Varken Hariga Honey, Lille Lars eller Lycklige Leo får gå hem.
Till slut kommer en tvåbent, sätter ett snöre om Zexiga Zabinas hals, leder henne hem och då är älskogen slut.
För den här gången i alla fall, tänker Malliga Max. Det är ju en dag imorgon också!
          
Malliga Max kollar in Lille Lars:                                     Zexiga Zabina och Lille Lars smiter iväg....
-Du har ju inte heller någon....!

 

Fredag 12 november
Vintern blev rätt kort den här gången. Nu är det slask och blask istället. Snön är nästan borta.

Jag har haft lite tid och suttit vid datorn lite mer än vanligt (!) och läst på hemsidor som jag inte hunnit med på länge. Det finns gott om hästar till salu, vill man starta upp shettisstuteri finns många fina individer att välja bland.
Men lite fundersam blir jag. Flera beskrev sina hästar för bara ett par år sedan som: äntligen har jag köpt min drömhäst, den säljer jag aldrig eller: nu betäcker jag med NN och den fölungen ska jag ALDRIG sälja, eller man importerar från utlandet för att svenska shettismaterialet inte duger, och man skaffar stuterinamn. 
Och efter några år är allt till salu.
Ibland tror jag att många som har shettisar är såna som aldrig blev uppbjudna på skoldanser, aldrig fick vara ordningsman i skolan, aldrig lyckats med sin egen ridning MEN SÅ: köper man shettisar och DÅ ska man bestämma! Många skriker för skrikandets skull, och vill ändra på saker för ändringens skull.
När jag var i blåsväder för ett par veckor sedan skulle jag väl ALDRIG komma på tanken att sälja mina shettisar!! Det är ju dom som får mig glad. Om jag så blev portad ur föreningen för tid och evighet, skulle jag ALDRIG sälja dom. Jag har dom ju för deras eget värdes skull, inte för att platsa i en förening!
Men vi är väl alla olika, och tur är väl det.

Jag fick ett telefonsamtal idag från en shettistjej som var helt obekant för mig. Jag blev så glad över samtalet! Hon hade läst lite här och där, och vi pratade länge och väl om hästhållning, körning och hingstar.
Tack för samtalet! Om du läser här alltså.

 

Onsdag 10 november
Nu har det blivit vinter i Östergötland. Igår var det ett förfärligt väder med snö och blåst. Pelle fick ha täcke på sig, och det hade han nog inget emot. I måndags var han urtråkig! Han skulle inte låta sig fångas! Det hjälpte inte att jag tog in Amelia. Jag gick länge i mörkret och snubblade och skramlade med en hink med pellets innan han behagade träda fram. Igår och idag har han och Amelia gått i en hage här hemma, och då är han mycket mer lättfångad.
Idag har det varit lugnt på snöfronten, vi fick en knapp dm, och det lyser upp en del, det gör det faktiskt. Men jag är lika gärna utan snön!
Igår tog jag ut några komptimmar och var hemma från jobbet. Det var ett gräsligt väglag, inget för sommardäck. Men inatt ska jag jobba.

Idag har Carina och jag haft informationsmöte med nyckelshålsmärkta produkter på Blacka Café. (Alltså skvallrat och ätit goda bullar och kakor.) Det är så roligt att träffas, och tiden går så fort.
Annars har jag inte gjort mycket nytta... varken igår eller idag. Måste man det?

När vi var på Östergyllen senast köpte jag en täckgjord som Honey får ha på sig på nätterna. Hon tycker inte om den, hon t o m kosparkade efter mig när jag satte på den första gången. Men då kosparkade matte tillbaka! Hon har också haft träns på sig, och det var inte så farligt.
       
Men lite grimaser blev det! När jag pysslade med hästarna pysslade Bosse med kvigorna och gjorde lite pälsmakeover på dom.
Jag har inte klippt någon häst än, får se om det behövs. Ingen är speciellt långhårig, konstigt nog.



 

Lördag 6 november
När äldre människor får urinvägsinfektion kan de bli lite förvirrade och göra och säga lite konstiga saker.
Den stora frågan är: När är man äldre? Jag är ju äldre än många, men även yngre än många.
Men om jag räknas till de  äldre kan jag ju skylla mycket på att jag - faktiskt - har UVI.
Igår höll jag på att bli tokig frampå em. UVI gör ONT!! Jag ringde sjukvårdsupplysningen och fick upplysningen att jag skulle ringa idag på morgonen.
Det gjorde jag, och fick tid halv 9 i morse. 20 i  9 var allt klart, urinprov, läkarbesök och receptet e-postat.
Men - idag är det helgdag, och apoteken öppnar inte förrän 10.00. Så jag åkte hem en stund och släppte ut hästarna i fina höstvädret.
När man får penicillin är det nog mycket psykologiskt bakom. Jag KÄNDE hur tabletten löste upp sig i magen och for vidare ner till bakterierna och tog kål på dom. Jag hann knappt svälja förrän jag kände mig bättre.
Underbart!

Igår morse körde jag Max. Han är helt enkelt underbar. Han går så fint, travar så fint, men jag är nog mest imponerad av hans förmåga att kunna stå still. Att få dom att springa brukar inte vara så svårt, men just att stå stilla kan vara besvärligt.
Min Fritte, som var underbar att köra, var nog i 10årsåldern innan han lärde sig stå stilla. Som yngre var han en spelevink. Skulle jag köra honom och Teddy och selade Fritte först, kunde han lägga sig i stallgången och rulla sig för att få lite uppmärksamhet. Men som sagt - i 10årsåldern blev han riktigt bra...

Amelia tycker INTE om hagen som hon och Pelle går i. Idag hade hon krupit ut igen, trots att jag dragit en extra tråd vid öppningen. Men skarvningen till den andra hagen var nog lite slarvigt gjord, så jag gjorde om det, och på em höll hon sig på plats. Hon hade gått hem idag och stod och käkade kopellets och tyckte livet var värt att leva!

Imorgon börjar dagen med en chipmärkning, och sedan kanske det blir en pudelpromenad med andra pudelmänniskor. Eller biltvätt. Eller soffan. Köra häst är inte heller fel aktivitet om vädret är bra.
Tur att man inte är sysslolös.

 

Torsdag 4 november
Det är tur att man inte är kung....Vilken soppa! Men han är väl bara människa, kung eller inte kung.

Det har varit kanonväder idag. Jag tog en lång promenad med hundarna i en skog där jag ridit mycket, och det var rena nostalgitrippen - gärdet där Suzanne och jag tolkade efter hennes fjording, eken där jag trillade av samma fjording när han blev rädd för en tant som gömde sig bakom eken, granplanteringen där jag körde Fritte när han bara var två år och Sofie och jag gått vilse, backen där jag red ardennerhingsten Totan och höll på att gå omkull när han hörde andra hästar, viken där vi badade med hästarna, galoppstigen som tog MYCKET längre tid att gå till fots, ja, många minnen under 40 års hästliv.

Det är populärt med makeovers nuförtiden. Jag gjorde en Lassemakeover ikväll, se själva:
                                    
Lasse - shettisen som gett kardborren ett ansikte       -     och här utan borrar
   
     Här iförd sele och träns - ingen höjdare med bett tycker Lasse...

Lasse har haft sele på sig förut, tror jag. Han reagerade i alla fall inte när jag spände gjorden, men han neg lite när jag spände svanskappan. Jag tog ut honom en snabbrunda på stallplanen och lät honom snubbla lite över skakeln jag har till Amelia, och det hade han inget emot. Fina Lasse!
Jag trodde Honey haft sele på sig, och det kanske hon har, men det hade hon glömt. Det blev hopp o skutt när jag skulle dra åt gjorden, men på tredje försöket gick det att spänna i första hålet. Jag tog inte ut henne en snabbrunda.... får nog skynda lite långsamt med lilla damen.
          
       Bildbevis - sele på!                                             -Hallå! Jag har tråkigt!

Leo har återhämtat sig till fullo efter kastreringen. Med andra ord: han bits igen! Små tjuvnyp HELA tiden.  Men det är väl som Emil sa när han kysste lärarinnan: Jag gjorde det av min godhet!
För elak, det är Leo inte!
Nu bor Leo i Frittes spilta, och det är inte lite Frittevarning. Jag såg det inte stallet, men nu när jag laddade in bilderna hajade jag till! Det ÄR verkligen en LillFritte!
      
       Leo - LillFritte!! Och hans närmsta granne - Amelia, sötaste lilla Barbiehästen


Hittar ingen spiltbild på Fritte, men här är samma vinkel
som Leo ovan. Spitting image!

Nu kan Hanna sluta läsa, för nu blir det otäckt:
       
     Kickan betalar hyra  - duktig kisse!                  Polarna Sessan och lille Bill

 

 


Onsdag 3 november
Regn, sol och BLÅST. Om det ändå vore vårvindar.... det är inte kallt, men heller inte skönt.
Fannys valpar fyller ett år idag. Tiden går fort.
Alla valpar mår bra och bor hos trevliga människor. Härligt!
Åke har inte blivit så speciellt firad under dagen. Ikväll har vi varit hos Pia och Sickan och ätit smörgåstårta. Pelle och Ammi kom också, och Ammi hade med sig grisöron till Åke. Det är ordning på henne! Hon vet hur man beter sig på ett hundkalas!

Lilla Amelia har kommit på att det går att ta fart och glida under tråden vid öppningen i hagen de går i nu. Två dagar i rad har hon smitit. Hon går ingenstans. När jag rycker ut står hon bara precis utanför hagen, och jag behöver inte ens ta på grimman, bara öppna så går hon in igen.
Då kan man ju undra vad hon ska ut och göra?
Idag satte jag en extra tråd lite strategiskt i shettishöjd, och då har hon hållit sig på plats.
Mellas inkörning fortskrider mycket sakta, men ändå framåt. Nu får hon stå i rockarden före och efter skakeldragningen, och det går bättre och bättre. Hon är lyhörd och lyhörd. TÄNK om hon bara vore lite större! Jag skulle så gärna vilja att hon kommer till någon som pysslar och bryr sig om henne. Jag har lovat hennes ägare att sätta ut henne på annons.
Men det är ju ingen brådska...

 När jag jobbade senast var jag i en jourbutik som ligger bredvid jobbet och köpte Nezeril till Bosse och lite annat smått. När jag kom in på jobbet hade jag inte fått med mig Nezerilen. Eftersom Bosse var döende i sin nästäppa var jag tvugen att gå tillbaka, och den snälle killen kom ihåg mig och gav mig min Nezeril.
I tgår var jag i stan och klippte mig. Jag parkerade bilen vid jobbet, och när jag var färdigklippt gick jag in i ovan nämnda butik och köpte lite mjölk. Det var samma kille i kassan, och när jag betalat och höll på att plocka i påsen sa han: Du glömmer väl inget idag?
Jag blev helt häpen och sa: Kommer du ihåg det?
Javisst sa han, men du är snyggare i håret idag.
Jag var på gott humör hela dagen efter det! Tänk att man kan bli så glad för så lite!



Måndag 1 november
Värsta månaden - november. Januari är inte heller rolig, men då har dagarna börjat bli längre i alla fall. I helgen ställde vi om tiden till Svensk Normaltid! Det heter inte vintertid har jag lärt mig, utan svensk normaltid.

Igår var det utställning på Skogslotten. Jag var domarsekreterare till Torsten Jeppson, ett mycket trevligt uppdrag! TJ är ett orakel när det gäller shettisar. 
Kung Piggelin med sitt vanliga hov hade rest från Nynäshamn för att delta på utställningen och i handlerklassen. Hans lilla ryttare Elice hade verkligen insett allvaret i det hela och var utklädd till tänderna!
                
Fotograf: Frida Erixon                                     Utklädd till tänderna...

Elice vann både handlerklass och maskeradklass. STORT grattis!! I visningsringen gick det lite sämre. Pigge fick 37 p, det är nog hans sämsta resultat. Men han är ju bäst ändå!

Det fanns en liten maskeradtjej till som ligger mig varmt om hjärtat. Emelie 4 år var den allra sötaste lilla prinsessa, och hon hade pyntat Bonnie med rosa rosetter och diadem.
         
          Foto: Frida Erixon

Bonnie var väl inte precis överlycklig över att få tillbringa dagen på Skogslotten. Hon protesterade högljutt med jämna mellanrum. Men vad har en liten shettis att säga till om? Hon fick vackert vänta. Någon nöd gick det ju inte på henne, egentligen.
Grattis till Pernilla som fick sitt efterlängtade dubbelguldsdiplom på Lena!!

Efter en utställning brukar det vara de finaste hästarna som dröjer sig kvar på näthinnan, men inte efter gårdagen. En tunn håglös shettis etsade sig kvar i minnet. Den såg så apatisk ut! Bara stod och hängde, trots att den var ung, och det var första gången den var på utställningen. Domaren sa i sin kritik att ponnyn inte var i bra skick, och jag hoppas ägaren såg sig omkring och förstod hur shettisar verkligen ska se ut.

När sista hästen var bedömd åkte jag hem. En jobbnatt stod framför mig, så jag smet ifrån platsen. Men jag var med i lördags kväll och fixade iordning, så jag överlät med varm hand till de andra att röja!

 

Torsdag 28 oktober
Snart november.... vädret har varit kallt - varmt - snöigt - regnigt - frostigt senaste veckan. Hästarna är lerinpackade just nu. Zabina och Lasse är även kardborrinpackade. I deras hage växer kardborrar, och jag plockar bort mängder varje dag ur man och svans. Det går ganska lätt, men jag är tvungen att förbehandla manar och svansar med pälsglans. Lasses man blev ganska illa åtgången i somras på betet, men det är sånt som händer, SKA hända, småpojkar ska bråka och bita varandra. På ena sidan är hans man jättelång, men bara en liten bit, men det andra har nog växt en dm sedan han kom hem. Lasses svans är så tjock att en nordsvensk skulle bli avundsjuk!
Jag mätte mina tre ungdomar igår. Lasse är 102 (!!!) Honey 123 och lilla Leo är liten; 83 cm. Jag mätte honom fyra ggr, och sista gången blev han 83,5 och då provade jag inte mer. 10% av 83 blir 8,3 och 83,5 + 8,3 blir väl 102?? Eller snarare 92. Knappt. Lasse ränner i växten, och Leo står still.
Hoppas det blir ombytta roller snart.

Pelle och Amelia har blivit polare. Pelle ser till att jag får min dagliga motion genom att INTE låta sig fångas i hagen! Nu går dom på bra bete i grannens kohage. När de gick i lilla hagen bredvid stallet behövde jag bara ropa så kom dom springande. Men nu tror nog Pelle att han är på sommarbete, och att han ska hem och ridas när jag kommer. Han borde ju veta att han bara behöver gå in och äta korn och morötter! Dumma Pelle. Det hjälper inte att jag tar hem Amelia, trots att han blir ensam kvar i hagen töntar han sig och går undan. Och sedan bara tvärstannar han och låter sig fångas. Dumma Pelle!
Det är inte så att jag inte behöver motion, tvärtom, men jag tycker jag kan använda min hästtid bättre än att ränna efter Pelle i skog och mark!
Jag fick rapport om Mirabella häromdagen. Hon bockar och skuttar med ryttare på ryggen, men är ganska lydig ändå, och kan trava lite med ryttare. Hon kommer att bli jättebra, bara hon förstår sitt jobb. De har lite svårt med sadelanpassningen.... undrar just varför...

Ikväll satte jag Leo i spilta. Han såg ut som en fluglort mot väggen! Han var inte nöjd först, men han är van att vara uppbunden, så han stretade inte så värst. När han sedan dessutom hittade maten så verkade han nöjd. Mella står i hans box. Hon verkar inte trivas i spilta. Varje morgon har krafsat ut all halm på golvet.
Stå i spilta är annars bra och fostrande, tycker jag. Hästen får lära sig att sitta fast, och att man inte kan sno runt och titta på saker, utan man får stå still och titta bakåt. Första lärospånet för en blivande körhäst!
Honey har inget emot att stå i spilta, hon är jätteduktig!

Nu ska jag jobba fre-lör-sön, och sedan är jag ledig i en vecka!! Jag har tagit semester en och enhalv natt, och med det blir jag ledig en vecka. Så jag får höstlov, trots att jag inte går i skolan!
Idag ringde min chef och sa att det är klart att jag kan vara kvar i tre månader till; jan-mars. HURRA!

 

Söndag 24 oktober
Egentligen borde det införas ett regeringsförbud mot hästutställningar mellan september och mars.
Idag har jag stått i ridhus och varit speaker mellan 9.00 och 14.00, och inte förrän nu; 22.30, börjar jag tina upp. Nästan så jag längtade efter att ha en häst att visa, så jag skulle få springa lite.
Det var Östergötlands PonnySällskap som var arrangörer till utställningen, det var 34 hästar anmälda, och rätt så många strykningar. Som vanligt hade ÖPS ordförande Annika gjort ett formidabelt arbete, och allt klaffade friktionsfritt. Dagens domare var Alf Johansson.
För mig var dagens höjdpunkt naturligtvis ZickZack!!
Han har växt och breddat sig över sommaren, blivit riktigt fin! Det tyckte domaren också, för han gav honom 39 p.
        
     

Han är kraftig och välutvecklad, den unge herren, hoppas han inte blir FÖR välutvecklad! På bilden högst upp till vänster är han väldigt lik mamma Zabina. Zigges mormor Elina blev BIS med 43 p på utställning igår. 21 år gammal sopade hon undan konkurrenterna. Inte illa...
Dagens BIS blev en läcker WM, bara ett år gammal, och ResBis blev ett tvåårigt russsto.
Det var alldeles lagom med utställning till kl 14! Om det hållit på längre hade jag frusit ihjäl. Hur ska man överleva vintern?

I natt kom det 23 mm regn, och idag har det regnat till o från hela dagen. Det står vatten på alla gärden, och hagarna liknar sumpmark. Mella och Pelle går i ganska rejäl hage, med ett skogigt parti där Pelle har pippi på att gömma sig! Mella kommer så snällt när jag ropar, men gammelPelle är vresig. När dom gick i den andra hagen kom han travandes så fort jag ropade, men nu i stora hagen spelar han svårfångad.
Igårkväll när hästarna kom in fick Max ont i magen. Han ville bara rulla sig. Jag bytte plats med Honey och Max, så att Max skulle få bättre plats att rulla runt, men då släppte det, tack o lov, och han började bajsa som vanligt. Men han fick stå kvar i boxen över natten.
Framför Max spilta, en bit upp på väggen sitter en hållare med torkpapper. Max når den inte, men det gjorde Honey. Hon tyckte nog att jag hade strött för dåligt, för hon hade bäddat med torkpappret och gjort så fint...
Hästskrutt!

 

Fredag 22 oktober
Vad säger man? Herre Gud är ett milt uttryck.
Jag hade inte tänkt kommentera trailerhistorian mer, men nu gör jag det och sedan kommer jag aldrig mer att göra det.
Det hela började med att jag skrev på shetlandsforumet "sänder en tanke till hästarna som fick tillbringa helgen i trailer". Det var det hela. Jag skrev inget om djurplågeri, inte att de var vanskötta,för det var de verkligen inte! Men jag tycker det är dålig hästhållning  att låta sina hästar övernatta i en trailer.De stod där från tidig lördagmorgon till sen söndagkväll, nästan 2 dygn. Det förvånar mig eftersom det är en ung rar tjej som verkligen älskar sina hästar som äger dom. Det är inte hon som skrikit värst, utan en kompis till henne (som skrev det nyanserade inlägget i min GB) och hon som körde hästarna till konferensen.
På hennes hemsida har jag blivit kommenterad. Läs själva: www.minishetland.com . Hon har hänvisat till min hemsida i sin Dagbok, så jag kan ju återgälda artigheten. Jag vet inte var hon fått ifrån att jag tycker hästarna vanvårdats, eller att jag inte tycker om uteboxar. ????. Jag har inte heller anklagat någon för att ha häst i trailern, det var ju rena rama sanningen.
Jag har försökt ringa hästägaren, men hon vill inte prata med mig. Jag har ringt kompisen, och hon ville prata! Efter div prat kunde hon t o m hålla med om att om det gällt någon annan skulle hon inte tagit i så mycket.
Alltså - det spelar inte så stor roll VAD man gör, det är VEM som gör det som är viktigast.
På hemsidan jag hänvisat till står det också att man inte vågar åka någonstans för att man kan få ett hugg i ryggen. Men det är ju enkelt avhjälpt! Om man anpassar sig till lagar och bestämmelser så är det ju inga problem!
Det förra inlägget skrev jag mest med tanke på alla de som varit med på konferensen och tyckte som jag, men i efterhand väljer att inte våga ta ställning. Det är upp till var och en. Jag dömer ingen. Jag står för vad jag tycker, men jag ångrar att jag inte sa något direkt. Men hade det gjort så stor skillnad? Jag vet ju vad svaret blivit: Skit i det du!
Att tro att alla stall i hela Sverige - utom sitt eget - är drabbat av allehanda smittor är väl att ta i. Bara genom att åka på en utställning, tävling, skicka stoet på betäckning osv gör ju att man utsätter sin häst för smitta. Det finns trevligt ponnyfolk överallt, det hade nog gått att ordna övernattning.
Att jämföra detta med att transportera hästarna långt, vid försäljning och dylikt är också en jämförelse som haltar. Då är man ju tvungen! Man kan inte rasta hästarna vid en lång båtfärd, men i detta fall hade man ju ett val.
Jag är less och trött på ponnyfolk.
Jag sa först ifrån om att skriva på Shetland Östs nästa utställning, jag vill inte träffa folket, men Anki Hassling som är den mest raka människa jag känner, fick mig på andra tankar. Så nu ska jag in i hetluften!!
Jag högaktar Anki H, hon är en människa som jag är stolt över att få kalla min vän. Hon stöttar, men tyckte jag gjorde fel som skrev på forumet. Och jag kan väl hålla med. Hade jag vetat att det skulle bli sån uppståndelse hade jag väl hållit fingrarna i styr när jag skrev.
Att jag först och främst tänkte på sto och föl i trailern är ju en bisak i det hela.

Nu kan ni skriva vad ni vill, var ni vill, jag kommer aldrig mer att kommentera detta, om ingen frågar mig IRL.

 

Måndag 18 oktober
Hemma igen!
Två intensiva dagar med likasinnade, kan det bli bättre?
God mat, trevligt sällskap, och bara hästprat.
Vi bodde på motell Vätterleden, i en stugby bakom motellet. Det blev lite ridlägerkänsla; två och två i dubbelrum i en barackliknande byggnad. Det luktade mögel, men vi överlevde! Sängen var jätteskön, och några timmars sömn blev det, trots att våra kursvänner gjorde allt för att vi inte skulle sova. Party party!!
Men roligt hade vi!
Mycket info, mycket at diskutera. En veterinär pratade på lördagem, och hon hade några saker att ta upp: fång, hyperlipemi och sabeltrachea. Eftersom jag haft tre shettisar med sabeltrachea blev jag jätteglad!! Äntligen skulle någon vettig berätta ALLT om detta!
Men det blev ingen tid kvar till det. Det spårade ut lite, själva diskussionen, och det blev prat om annat. Skit!

På lördagkvällen var det middag, och det var en uppsluppen tillställning, med underhållning.... av kursdeltagare som nog hade ont i håret på söndagen.

En jättetrevlig helg har det varit i alla fall, Hans Persson pratade om hur det är att leva på shetlandsöarna. Han flyttade dit för några år sedan med familj och hästar, men är nu tillbaka i Sverige. På shetlandsöarna går shettisarna ute året om, och man stödfodrar inte, mer än i extremfall. De shettisarna har inte täcken.... Vi fick rådet av Morgan J att elda upp våra täcken, och det ligger nog något i det.
Lite besviken blev jag. Två uppfödare bytte häst under kursen, och sto med föl fick tillbringa helgen i en trailer. Det var många som hade åsikter om detta, men ingen sa något. Jag trodde de hade ordnat plats i något stall under natten, men fick senare veta att det inte var fallet.
Precis innan vi åkte hem fick jag dessutom veta att fölet var dålig i magen, och jag blev både arg och ledsen. Skrev en rad på shetlandsfokussidan, att jag "sänder en tanke till hästarna som fick tillbringa helgen i en trailer" men DET skulle jag inte gjort!! Kritisera uppfödare!! Jag har blivit idiotförklarad, och inte en enda av alla de som tyckte det var dåligt har hållit med mig. Fega skitar är vad de är!
Nej, jag ska hålla käften hädanefter. Fy fan för folk!
Om det varit jag som haft hästarna i en trailer i nästan två dygn hade jag nog blivit påhoppad både här och där, men det är väl skillnad på folk och folk.
Fy fan igen!

 

Fredag 15 oktober
Jag läste ett heminredningsreportage för en tid sedan. Där stod att ett hem ska vara präglat av ägarens personlighet. Om det stämmer skulle jag nog vara inspärrad sedan länge. Mitt hem är en salig röra av olika stilar, och rätt allmänt rörigt dessutom. Man kan skönja en viss Ikea-linje, men det är väl det enda.
Idag försökte jag i alla fall avsluta julstädningen jag påbörjade -06, tvättade köksfönster, satte in innanfönstren och bytte gardiner.
Jag skulle gärna bo i ett alldeles nytt hus. Inbillar mig att det skulle vara lättstädat, och det skulle dessutom vara underbart att bo där ingen annan bott före mig. Huset jag bor i hyr vi, och det blir inte mycket gjort i renoveringsväg.

Imorgon ska jag i alla fall på konferens i Gränna med likasinnade shetlandsnördar. Det ska bli attans kul! Två dagar med prat och mat.
Little miss Sunshine kommer och hjälper Bosse med hästarna. Tur. Han är väl inte så där jätteglad över att bli lämnad med alla djur, men det inträffar så sällan så han behöver inte gnälla egentligen. Stallet är rätt lättskött. Hästarna är ute länge och det är inte så mycket att mocka. Att mocka efter lille Leo är som att göra rent en kattlåda - små, små korvar som knappt syns. Häromdagen låg det en JÄTTEMASK i hans lämningar! Äckligt! Han fick direkt en dunderdos maskmedel.
Usch!

Nu blir det tyst från Högstad. Återkommer på måndag med rapport från Gränna!

 

Onsdag 13 oktober
Lilla Leo! Han är så tapper. I hagen på dagarna är han tuff och leker och biter Honey och Max, men när han kommer in i stallet på kvällen då tappar han masken och gnäggar längtansfullt efter mamma. Men nu är navelsträngen definitivt avklippt. Lika klippt som kulorna!
Honey har börjat få sin mörka höstpäls, hon är så fin!

Idag kom Alva hit, och vi gjorde sällskap till Norf och hälsade på Bella och Pirre, och Alva och Anneli skrev lite papper. Bella och Pirre var så fina, välborstade, och inte en kardborre i sikte. De fick gå ut i hagen tillsammans när vi varit där, och de ser ut som tvillingar! Förutom storleken då, men den har ju ingen betydelse.
Båda är svartbruna,de har korta halsar, och omfångsrika magar.På väg hem åkte vi förbi Pernillas hage och tittade till Bonnie. Hon stod så snällt med Pernillas ston och betade, hennes moderskänslor har visst svalnat helt.

Om man frågar ett barn vad en bank är så svarar barnet säkerligen att det är ett ställe där man tar ut och sätter in pengar. FEL skulle jag vilja säga.
Jag hade en räkning jag var tvungen att betala idag. Pengarna på kontot räckte inte, så jag åkte ner till banken för att sätta in resten på mitt konto. Ha ha ha!!! Trodde jag! Inte fick jag sätta in pengar på banken i byn inte. Nej de är en pengafri bank. Vad gör dom då? Jag frågade, och tjejen sa att de hade så mycket att göra! Det var fastigheter och kontoöverföringar och ....
Så det blev att ränna till stora staden Norrköping, till Swedbanks huvudkontor, och där gick det bra att sätta in pengar, och jag fick även kvitto på insättningen. Jag bad om hjälp att faxa kvittot, men då var det stopp! Nej, vi har ingen fax för kunderna, sa kassörskan. Nehej, för vem har ni faxen då? För de som INTE är kunder?
Jag gick till tobaksaffären tvärs över gatan och där fick jag hjälp att faxa papperna.
Snacka om upponervända världen: man köper färska wienerbröd på macken, löser in postanvisningar på Konsum och man blir nekad att sätta in pengar på en bank.
TACK Pernilla för att du hjälpte mig idag!!

 

 

Måndag 11 oktober
Frostigt i morse! -3 grader. Brrrr. Det är så skönt att veta att hästarna står i stallet och inte behöver ligga i frostigt gräs.
På fm idag kom Malin som var Pelles skötare på Norf. Hon och en kompis tog en massa bilder på Pelle, och gosade med honom.
Malins syster Erika var här med Elin och red Ville ibland, för Ville var hennes favorit på Norf. Lite knepigt att båda systrarnas favvohästar hamnar just här!
Jag pratade med Annelie idag om Pirre. Han har blivit halt igen! Skit. Han har inte visat någon hälta här, och det kan bero på att Bella dunkade på honom i hagen på Norf. Han får i alla fall vara kvar där så länge.
Bella har charmat barn och vuxna på Norf med sitt vänliga sätt. Det förstod jag. Hon har inte blivit riden än, först och främst ska hon vänja sig lite vid nya miljön.

Ikväll har gjort ett barn överlyckligt, och två hästar lite ledsna.
Det var Pernilla och Emelie som kom och hämtade Bonnie. Hon ska bo hos dom ett tag, framför allt för att träna till Skogslottenutställningen. Då ska Emelie och Bonnie vara prinsessor.
Det känns lite tråkigt att lämna bort Bonnie, men jag blev både glad och rörd av att se Emelie hoppa i stallet, överlycklig för att få hem Bonnie! När Bonnie var dräktig bodde hon hos Pernilla, så hon är van vid både Emelie och Pernilla och Stuteri PI´s hästar. 
Det är dessutom hög tid att klippa av navelsträngen, Leo är ju faktiskt drygt ett år!

       
    Bonnie och medlem nr 1 i Bonnie Fan Club - Emelie  (jag har nr 2)
  

 

 

Söndag 10 oktober
Stackars Mella.
Igår sprang hon i hagen och letade, men idag har hon resignerat och har bara gnäggat ett par gånger. Hennes nya kompis Pelle är gudasnäll, men det är ju Bella och inte Pella hon vill ha!
Ikväll tömkörde jag Mella, och hängde även på skakeln. Det gick hur bra som helst. Hon är så lydig, styr och stannar, och bryr sig inte om skakeln ett dugg. Jag hade tänkt få hovis att hjälpa mig i fredags, men det var ju lite rörigt så... så vi får väl prova med rockard en annan dag.

Zabina kom ut på en ridtur idag. Grannens femåring blev ridsugen, så de tog en tur med mamma Marie vid sidan. De var borta drygt en halvtimme, precis lagom för att jag skulle börja bli orolig, men Zabina sköter sina kort!
Lasse stod inne under tiden, och han var helt lugn! Han har klättrat på väggarna när han blivit ensam tidigare, men han har väl mognat lite. Kanske tack vare att han är ett par kulor fattigare?
     

Ikväll fick vi fint besök av Dilba, Emelie och Pernilla. Emelie red på Dilba, och hon var så duktig på att sitta i spagat! Man kan väl säga att Dilba är ganska rund, och då har jag inte överdrivit!

Tog ett par kort i hästhagen i höstsolen också. Jag är tvungen att stå utanför staketet för hästarna vill krypa ner i fickorna på mig!

Leo är lika stor som Bonnie nu, och växer han enligt skalan ska han bli ca 94 cm. Liten men naggande god!

 

 

Fredag 8 oktober
Alla dessa dagar som kom och gick - och inte visste jag att det var livet.

Idag har jag gjort något bra, som samtidigt blev en katastrof...
Eftersom jag inte klarat att köra in Mirabella själv, och eftersom Anneli på Norf blev lite förtjust i henne, har jag pratat med Alva, Bellas ägare, om att hon kanske kunde få flytta till Norf. Eftersom Bella är en sån supersocial liten häst, och dessutom supersnäll, tror jag att hon skulle passa bra på ridskola. Så idag fick hon åka dit! Jättekul tycker jag!
Men det tyckte inte Mella...
När jag tänker på saken är det ju förfärligt!! Bella och Mella har levt ihop varje dag sedan de föddes. Och nu - nu är det slut! "Tack vare" mig.
Mella fick en ny kompis i hagen, Pelle, och Mella tittade helt bestört på Pelle. Hon kunde inte förstå vad som hänt med Bella!! Helt plötsligt går det en långbent travare i hagen, och av Bella syns inte en skymt!!
     
      Helan och Halvan                                       Upprörd Mella spanar efter polarn

Mella har vankat utmed staketet hela em, och gnäggat lite halvhjärtat då och då. Hon har varit framme och hälsat på Pelle som är vänligheten själv och han har inte brytt sig om Mella ett dugg.

Med i trailern till Norf åkte Pirre. Han får vara där några veckor nu, tills Pelle inte finns kvar, eventuellt lite längre. Pirre trivs så bra på Norf, och som den shettiskorsning han är så kommer han att spara på sig, och inte arbeta sig fördärvad.
Precis när Norftrailern rullat iväg (efter paj och fika) kom hovis. Då hade vi även hunnit flytta några tjurar också. Usch, hemska djur - men det gick bra. Nu går fem tjurar på logen istället för i lagårn. Det blir lugnt och skönt för dom, utan några kvigor som grannar.
Sedan kom Ove, Pia och Sickan. Sedan kom Maria och Johanna.
Vi har bestämt ända sedan i somras att Johanna skulle komma och rida, och idag var det dags. Max blev den lycklige. Han är inte riden något? lite? men Johanna är en tuff tjej och trots en avsittning så lovade hon komma tillbaka och rida fler gånger. Att hon fick markkänning berodde på sadelgjorden, en dum variant med resår. Eftersom shettisar sällan eller aldrig har manke, gled sadeln på sned, Max gick åt sidan lite snabbt, och katastrofen var ett faktum!
Men som sagt - hon kommer tillbaka, och då tar vi en vanlig sadelgjord.

I natt står alla hästar i stallet. Skönt! Men de forna bästisarna Honey och Lasse har blivit ärkefiender, och de gick inte att ha i samma box.Honey är väl dum och kaxig för att hon blivit champion.... Så jag fick byta ut Honey mot Zabina, och då blev det lugnt i boxen. Honey bor i en shettisspilta, för Pelle står i stora spiltan, och Mella står i Lasses box, och Zabina och Lasse står i stora boxen där Mella och Bella bott. Virrigt? Inte alls....

Idag fick jag ett telefonsamtal som jag inte ville ha. Min chef ringde och bekräftade det som jag trott, nämligen att min nattbil dras in fr o m årsskiftet. Jävla skit!!!
Hoppas det dyker upp något annat... jag vill INTE tillbaka till gamla jobbet!!!! Hälften av mina arbetskamrater har sökt till ett nytt boende som öppnar i mars, och om någon får jobb där, så kan ju jag få jobbet hos oss. Fiffigt va?

Nu är det jobb inatt och sedan är jag ledig till torsdag. Skönt!

 

Måndag 4 oktober
Började dagen så här:
 med att köra Max.
Jag har inte kört honom på flera veckor. Vad gör den ystra 3åringen i snålblåsten?
Inte ett smack! Mer än det jag säger till honom förstås - vilken goding!
I hagen till vänster om oss springer Mella och Bella, lite upprörda!
 
I bakgrunden på det gröna kan man skymta två mörka fläckar, det är Pirre och Pelle!
På fm fick Bosse och jag lite inspiration och tog ett nappatag med veden.
      
Här flyger vedpinnarna!!                                      Bröderna Brothers är med och kollar

På em åkte vi med vatten till en hage med kvigor, och då hade jag alla hundar med mig och tog en promenad i hagen.
     
Till och med Tummen ville gå promenad! Men badandet fick Morrgan sköta själv!

         
Åke - vildhunden                                                   Morrgan och Fanny

Igår åkte Bamse hem, och idag åkte Morrgan. Nu är det tyst igen. Lugnt och skönt, men jag saknar dom ändå! Jag är så glad att mina valpar har fått det så bra. Hoppas nu bara att Sigge hittar ett hem också, och att jag får veta var han är.
Petters matte ringde idag och berättade att Petter blivit pappa!! Det var tänkt så från början, för Kicki har en tik, men hon hade tänkt vänta lite. Det tänkte inte Petter! När hon ringde hade det kommit två valpar, och det var troligtvis fler på väg. Det ska bli jättekul att få se dom sen!

 

Söndag 3 oktober
Oktober - burr.
Inte min tid på året det här...

Igår var det en bra dag med häst från morgon till kväll. Åkte till Öknaskolan och Sörmlands Hästavels-
förenings fölchampionat och utställning. Det var drygt 40 hästar anmälda. Championföl blev en liten prickig sak av rasen brittish spotted pony. Jättesöt!
Det var Madeleine Beckman som var domare, och hon är mycket bra! Hon dömer kataloglöst, vet inte vad det är för hästar som kommer in, jo ras och ålder förstås, men inte mer.
Jag fick dessutom hjälpa till att döma kostymklassen!! Vi satte en liten humla först! Hon var så söt! En liten humla på en stor ardenner. De hade lagt ett grönt skynke på ardennern; humla på en sommaräng!
Shavf:s utställningar är så roliga för alla raser visas. Från minsta shettis till största ardenner. Och det är Maria Eriksson som håller i trådarna, och det är hon helt makalös på! Först när man kommer får man en "förpåse" med presenter i och sedan blir man försedd med dricka, godis, mat, fika hela dagen, och när man åker hem får man en present till. Helt fantastiskt!
Det är skillnad mot premieringar - ett år fick vi dricka vatten i en slang i trädgården bredvid visningsringen, ingen hade tänkt på att man kanske blir törstig när man står en hel dag i solen.

Utställningen var slut ganska tidigt, och då åkte jag till Jönåker och M o M och chipmärkte deras lilla Bettan. Det blev häst/hus/vagnsvisning och så fika förstås. Jättetrevlig stund, och så fint de bor!! Jag bor på en soptipp jämfört med deras ställe!
Det blev prat alldeles för länge,(men trevligt hade vi) jag kom hem i tid för att ta in hästarna, och sedan var det jobbdax. Tack o lov hade Bosse fixat stallet - under vissa protester - men klart var det när jag kom hem.

Idag har jag mest slöat. Varit ute med alla hundar: Fanny, Bettan, Lisa, Åke, Bamse och Morrgan. Tack o lov springer de lösa, annars skulle jag få gå med dom i omgångar. Det känns som att gå i ett fiskstim med alla hundar!
Bamse åkte hem på eftermiddagen. Han hoppade in så fint i Eloonas bil, det otacksamma stycket! Han kunde väl varit lite ledsen!
     
Time out på soffan!

 

Torsdag 29 september
Igår var det St Mikaels dag. St Mikael är husdjurens beskyddare och på hans dag ska djuren stallas in.
Inatt när jag åkte hem från jobbet var det bara en plusgrad, och jag fick lite ångest när jag tänkte på Pirre och Pelle i kylan... Men värsta vädret är regn och snålblåst, lite kyla tål dom nog.
De har fått en ny hage idag i alla fall. Pelle var så lättfångad - det hör inte till vanligheterna. Jag har letat reda på ett täcke som jag tänkte lägga på honom, men se det ville inte Pelle! Han är 23 år och har nog haft täcke på sig åtskilliga gånger, men han bar sig åt som om han aldrig sett ett täcke. Så han fick löpa iväg. Skyll dig själv om du fryser, Dum-Pelle!

På fm kom en gäst som ska bo hos oss till söndag. Eloona och Veine ska till Falkenberg och tävla i plöjSM, och då fick Bamse komma hit. Han är den största av valparna - han passar verkligen att heta Bamse. Han och Åke har så kul - de bråkar och jagar varandra och sover ihop. Mysigt. De var med mig alla fem när jag lagade staketet, och russlarna var helt stolliga!! Bamse är också en träskpadda, han tom rullade sig i ett geggdike.

Jag hörde ett program på radio som var intressant. De hade testat Einsteins relativitetsteori och kommit fram till att den stämmer.Tiden går långsammare ju längre bort från jordens medelpunkt man befinner sig. Alltså åldras man långsammare om man står på en stol, än om man står på golvet. Och jobbar man i ett höghus kommer man väl aldrig ens i puberteten? Dessutom åldras man långsammare om man befinner sig i horisontalläge, så om jag går en trappa upp, lägger mig i sängen, så åldras jag kanske inte alls??
Men det var visst inte så mycket det skiljer. På 30 cm höjd går visst tiden 0.00006 sek av en nanosekund långsammare.
Men vem har bråttom?

Lasse mår efter omständigheterna väl. Han har inte svullnat ett dugg efter kastreringen! Hoppas inte det kommer efteråt...
Han går med Zabina i hagen, och de är så söta, går alldeles tätt intill varandra.
Mysigt.

 

Tisdag 28 september
På förekommen anledning vill jag tala om att den

som står bredvid Honey på bilden från Riks heter

Alexandra Warg.

Sådär, då var det saken ur världen, nu kanske jag kan få lite lugn och ro.
Igår var det hämtardag på Humledal. Lasse skulle hem!!
Hela pojkflocken gick utanför stallet, tre svartskäckar, en skimmel och 7 svartingar.
Jag gick ur bilen, ropade Lasses namn och han satte upp huvudet och lyssnade, och kom emot mig i full galopp, vilt gnäggande.
Jo visst, in your dreams!
Visst kom han i full fart, men inte var det för min skull. Nej, det var sommarmamma Anki som slängde ut äpplen, och det var det som lockade.Och han ville INTE bli fångad, han skulle äta äpplen!
          
När vi släppte hingstarna i maj tänkte jag att jag skulle åka och hälsa på ett par gånger i sommar, men det har inte blivit av. Så jag var rätt spänd på vad jag skulle få se...
Och visst kände jag igen min Lars på en gång! Men jag måste säga att han är  inne i en fulperiod. Ettåringar är sällan snygga, inte heller Lasse. Han har växt här och där, och bara han växer lite där och här blir han fin igen.
Han har i alla fall haft en toppensommar!!! Tusen tack Anki för att du sett efter min prins i sommar!!

När vi kom hem tittade sig Lasse lite omkring, och stegade sedan in i stallet som om han gick ut därifrån igår. Hästminne!

Idag har det varit stora dagen K - K som i KKKKKKKKKKKastrering. Nu är det gjort. Himla skönt att ha det gjort, fast jag vet att farmor i Malung önskat att det vore ogjort. Men nu satsar vi på en Championvallack. En till!!
       
Kastreringen gick hur smidigt som helst. Han fick stå och vakna till i en box på Norf, och sedan tog jag hem honom. Inte en droppe blod kom det!
Han fick stå inne ett tag, och sedan ut i lilla hagen med Zabina. Hon brunstar inte, så hon bara hälsade på Lasse, och sedan var det inte mer med det. Han föltuggade, och hade inga planer på kärlek.
De har gått så fint ihop bredvid varandra nu i kväll.
Vallacker är bra!

 

Lördag 25  Söndag 26 september
Lördag - premiering på Vretaskolan. Det var fler än 70 hästar anmälda, så båda Bröderna Bäver, förlåt, Johnsson kom och dömde. (En domare får inte döma fler än 70 hästar enl SH:s regler.)
Jag hade sett fram emot att få skriva till ponnyerna, men den andra domarsekreteraren framförde milt och vänligt (inte!!!) sina önskemål, så jag lät henne ta ponnyerna och jag skrev åt Ronny och kallbloden.
Det var väl lite blandad kompott bland nordisar och ardenner. Överlag tycker jag att kallbloden var i dåligt hull och dåligt förberedda. Tränade var de, men dåligt putsade.
En som INTE var dåligt förberedd var ettan bland treårsstona, Fia-Lotta. Hon blänkte som ett kastrulllock, flätad och i ordning, och i perfekt hull. Tyvärr har hon lite klena ben, och blev klass I, men det räckte inte till diplom.
En stackars tjej som visade hade klätt sig alldeles fel. Mjukisbyxor utan resår. Det är inte lätt att springa med en tung unghäst i ena handen och ett par nerhasade byxor i den andra!
Ibland blir jag rädd att hästuppvisarkonsten är på utdöende.

Halv 3 var alla hästar bedömda, bra tid för en som ska ut på galej!
Klockan 5 var jag duschad och ombytt och på väg till Jeannette och lite förfest innan Ladie´s Night.
God mat och dricka och skitkul att träffa mina gamla jobbarkompisar!
Ladies Night var bra!! Kvällens stora behållning var Brolle!!  Vilken kille... röst, utseende....mmmm.

Det var tänkt att jag skulle hänga med till Harry´s, men vissa kvinnoproblem satte stopp för mitt krogbesök. Jag brukar tänka på vad gynekologen frågade när jag sökte för mina problem: - Tycker du det är besvärligt med blödningarna?
Då har man lust att svara: Nej jag älskar när det svämmar över och det blir en stor röd fläck på stolen där jag  suttit.
Gynekologen var en man, det behövs väl knappt tilläggas?
Så jag ringde färdtjänst - Bosse - och han kom och hämtade mig. Då var klockan halv 12, och det var faktiskt ganska skönt att komma hem.
Jag fick ett tråkigt telefonsamtal på kvällen. Det var Sigges, Åkes brors ägare som ringde och sa att de inte kunde ha kvar Sigge, för han hade bitit deras yngsta flicka. Jag ville säga direkt: Jag kan ta honom, men lite realistisk måste man vara. Tyvärr.

Idag, söndag, har jag tillbringat några timmar på Vagnsmuseet i Linköping. Första timmen var rätt händelslös, men sedan började Linköpingsborna vakna, och sedan kom Eloona och Veine med fika! Då blev det livat igen!
Det var traktorparad också. De flesta gamla traktorerna från Odalmuseet var ute och drog ett varv. Det mullrade och rykte och många äldre åskådare fick något nostalgiskt i blicken.
Kl 15 stängde jag igen portarna till museet.
Morrgan hade kommit när jag kom hem. Bosse hade berättat för matte Tiina om Sigge, och hon blev intresserad! Hoppas tycke uppstår! Då kommer både Sigge och Morrgan att vara här en dag i veckan.

Ikväll har jag kört Mella med skakel igen. Hon bryr sig inte ett dugg om den. Två gånger tappade vi den - pang i backen - och då stannar hon för hon vet att jag måste sätta fast den igen! Hon är fin lilla Mella. På torsdag kommer Eloona och Veine, då gör vi ett nytt försök med rockarden, och då vore det väl f-n om det inte ska funka!!

 

Fredag 24 september
Lasse har fått respit några dagar med kastreringen... Innan jag åkte för att hämta honom igår ringde jag och kollade med veterinären att det var ok med kastrering idag. Men det var det inte! De hade inte tid, så nu blir det på tisdag. Hämtar honom på måndag.

Imorgon blir det körigt. Först premiering på Vretaskolan. Jag ska vara domarsekreterare. Sedan hem och fixa stallet och sedan svida om och göra mig vacker (!!!???) och sedan iväg till Jeannette och sedan iväg till stan och Ladies Night!!!!!!!!!!!!!!!!
Tur att man inte bara är vacker utan uthållig också!

Visst är hästar konstiga?
Om jag vore häst skulle jag tycka att det vore bekvämt att dra en rockard som rullar lätt och inte låter, och som är bred mellan skaklarna så man får plats.
Det tycker inte Mella.
Hon föredrar att dra en skakel som är smal och järnskodd så det rasslar och låter och slår mot benen.
Visst ÄR hästar konstiga!?
Eftersom hon regerade med att stegra och slå runt när vi spände henne för rockarden förra fredagen har jag förstått att vi kanske gick lite fort fram så jag har provat med skakel nu några dagar. Inga problem. Sedan hon fick smäll i rumpan i början på veckan har hon gått fram så fint. Ikväll gick jag på värstingstället- traktorspåret som är jättedjupt (läs 4 cm) och där gick hon som tåget.
Visst är hästar KONSTIGA!

Eftersom Lasse kommer hem snart, och Pirre måste komma in i stallet snart, kan inte Mella och Bella stanna så mycket längre. En liten ljusning har visat sig för Bella, hon kanske blir utlånad och kommer att bli ordentligt inriden. Mellas öde vet jag inget om, det vore så kul om någon ville köpa henne och fortsätta hennes utbildning. Båda två är så snälla och sociala hästar!

Max har varit på bild i Ridsport, och är även med på bild i senaste nummret av Shetlandsponnyn. Inte från treårstesten, men från utställningen på Skogslotten där han fick 42p. Veckan innan han fick 39....
Nu har jag en Championvallack och en Championunghäst/ReservBis i min hage. Kan det bli bättre?

 

Tisdag 21 september
Äntligen ledig! Av 8 nätter har jag nu jobbat 7, mån-tis-ons och fre-lör-sön-mån. Äntligen ledig!
Men det är nog bäst att njuta. "Min" jobbarbil rullar nog bara året ut. Det är en extrabil, pga av arbetsbörda, men till syvende och sist är det pengarna som styr, och gamlingar i hemmiljö är inte prio 1 när det kommer till budget. Vi ska få en ny chef framöver också, den vi har nu är gudasänd, men såna chefer blir ju alltid erbjudna något bättre.
Jag kan inte tänka mig på villkors vis att gå tillbaka till mitt gamla jobb, så jag har nu sökt ett nytt nattjobb. Om jag inte får det kan jag kanske få ett nytt där jag är nu. Hoppas hoppas.
Jag trivs så himla bra med att jobba 21-02! Många nätter blir det, men jag behöver inte sova så länge efter jobbet, det känns som om jag har mycket fritid. Och så har jag en himla bra jobbarkompis! Det är halva jobbet, minst.

I söndags gjorde jag min medborgerliga plikt/förmån, men vad hjälpte det? SD-pajasarna kom in i regeringen! Skrämmande utveckling.

Här hemma rullar det på som vanligt. Tröskningen är färdig, drygt hälften av halmen är inkörd, och på halmen som ligger kvar regnar det, och regnar, och regnar. Jag vet inte hur många gånger Bosse varit ute och vänt den. Jag vet inte när det var en helt regnfri dag senast.
Det är inte så kallt i alla fall. Tur är väl det när vi har Pelle och Pirre ute på nätterna. Jag som avskyr att ha hästar ute på nätterna!
Imorgon ska Pelle få ett täcke i alla fall, det kan han behöva. Som tur är har jag ett täcke kvar efter Ville. Mat har dom så dom klarar sig, de går i en hage nu som inte är betad i år. Pirre ser ut som en svart hårboll, men Pelle är lite tunn.
Ikväll tömkörde jag Mella igen, och hade pisken med mig. Hon har varit lite dum, och inte velat gå fram senaste gångerna, så nu var jag beredd. Hon har ett ställe där hon blankvägrar att gå - ett mycket farligt ställe - hon måste kliva över ett traktorspår...
Jag styrde kosan dit direkt, och direkt började hon krångla. Men då fick hon pisk i rumpan! Hon tog det väldigt bra, småstegrade sig, men rättade sig framåt. Sedan kunde jag styra och vända över traktorspåret hur jag ville. Hon är lite dum, men hon är inte DUM!

I går var veterinären här och tittade till en kviga som hade fått en böld i ljumsken. Kvigan hoppade och for, och veterinären sa "Brukar hon bete sig så här?"
Jag hade lust att säga "Nej, bara när vi binder henne jättekort och sätter en vass kanyl i halsen och skär upp bölder".
Dessutom tittade h*n sig omkring i lagårn och sa "Här ska ni väl tvätta innan ni tar in fler djur?"
Bosse höll på att krypa ur skinnet, för han högtryckstvättade lagårn i söndags.
Visst - det är avskavd färg här och där, men det är faktiskt RENT!
Men det var bara att bita ihop - inte lönt att käbbla med veterinärer inte!

Idag har 30 av grannens kor åkt till Småland. På torsdag åker 30 till. Han ska sluta med sina mjölkkor. Det blir konstigt här i Högstad när nötdjuren försvinner på två gårdar. I våran lagård kommer det att bo nöt några år till, men de blir mindre och mindre till antalet.

Nu ska jag gå upp i sovrummet och strö och lägga mig! Jag är kvällsfodrad, så nu är det bara att sova.

 

Fredag 17 september
Dä ä mycke nu - mycke chip. Den här veckan har jag chipmärkt en connemara, en shettis, en welsh mountain och i morgon och på söndag blir det en shettis/dag.

Jag var på Olivehult och chipmärkte ett helt bedårande shettisföl!! Stoföl, skimmel, en sån vill jag ha!!
I en box i stallet stod Olivehults Ghost med ett ben som blivit skadat. Han hade jättekonstigt rörelsemönster, och matte Lotta var förstås orolig, men jag blev arg. På mig själv!! Vi har pratat om att betäcka med Ghost i flera år, men att det ska vara SÅ svårt att få tummen ur! Och tänk om det nu skulle skulle vara försent...
Men dagen efter  fick jag ett meddelande från Lotta att han hänger med ett tag till. Härligt!!!!!!!!!!!!!!!!


Ghost 08

I min trapp här hemma har jag ett snöre som jag sätter upp mina hästrosetter på. Det har blivit ganska många med åren - och de har blivit ganska dammiga. Häromdagen tog jag ner alla rosetter och dammade dom. Vilken nostalgitripp det blev att läsa bakpå rosetterna var de kom ifrån. Körtävling med Teddy i Oskarshamn 3:a av 34, alla fina rosetter från Halmstad ESG 2006, Frittes alla hopprosetter, utställningsrosetter, premieringsrosetter osv osv.... Det tog längre tid att läsa på rosetterna och minnas, än vad det tog att damma!

Häromdagen var Pelles ägare här och tittade till honom. Hon blev lite förtjust i Bella, och jag hoppas att det blir affär!! Jag tragglar vidare med Mella. Hon sköter sig bra. Jag provocerar henne lite och då vill hon gärna protestera och tänka bakåt, men är man bara snabb så hinner man parera.
På torsdag ska Lasseman hem. Äntligen! Jag har inte sett honom på 4 månader, så det blir spännande, nästan som att få en ny häst.
Han kommer hem på torsdag, och jag har beställt veterinären på fredag. Linda och Carina - läs inte mer nu!!!
Men det blir kastrering. Nu var det sagt.

Måndag 13 september
Nu kan jag lägga   sekreterare i Svenska Exmoorföreningen till mitt CV.
Årsmötet var igår, och jag hade tyvärr ingen möjlighet att stanna. I lördags kväll var det gemensam måltid, och ett föredrag med en engelsk veterinär, men jag stannade inte på det heller. Nästa år ska Riks vara i Genarp. GENARP!!!!
Igår försökte jag lyssna lite på valdebatten. Men jag orkar inte höra på pajkastningen. Jag har relativt klart för mig hur jag ska rösta. Det finns ju egentligen något bra hos alla partier, tom hos sverigedemokraterna.
Idag köpte jag grönsakssbiffar eftersom jag inte äter kött. På kartongen stod: Innehåller 63% grönsaker. Sen då? De andra 37%? Kött? Avfall?
Det är ungefär som med politiska partierna, 63% vettigt, och 37% skit.

Idag har tömkört lilla Mella, och hon sköter sig så bra. Men hon tycker inte om rockarden. I fredags spände vi för henne igen, och hon sprang baklänges, reste sig och föll, så jag fick spänna loss selen. Men slanorna drar hon, och jag kan hålla emot när hon svänger, utan att hon blir tjurig. Märkligt.
De måste nog dessutom åka hem snart, för Lasse måste hem. Det börjar bli långa mörka nätter nu.

Honey går i hagen som vanligt, och är nog nöjd att vara hemma efter utflykten. Det känns rätt bra att ha så fina hästar hemm; Max, Honey och Zabina inte att förglömma, hon är ju diplomsto. Men ändå skulle jag byta alla tre mot Fritte. Tur jag har lilla Bonnie, och Leo-illbatting.

       
Äppelfrukost under kunskapens träd                         Tripp Trall Trull

 

Lördag 11 september
Elfte september och nr 13. Två begrepp som verkligen borgar för olycka och ond bråd död. Men nu ska ni få höra!

När en vanlig människa vaknar kl 4 en lördagmorgon, och dessutom är ledig, vad gör han/hon då? Jo vänder sig om och somnar om.
Vad gör en hästnörd? Jo går upp, lastar sin ponny och åker 27 mil till Vårgårda och Riksutställning.
Honey sov när jag kom i morse, och jag tänkte att om hon inte går in i trailern, då lägger jag ner hela resan. Men vad gör den lilla damen - jo knallar in i den kolsvarta trailern, på den kolsvarta stallplanen.
Man upphör aldrig att förvåna sig!
Efter nästan 5 timmar och div felkörningar kom jag fram till Stuteri Apple. Besiktningen var i full gång, så jag kom alldeles lagom. Exmoorponnyer måste inspekteras av en engelsk domare för att få ett engelskt pass. Inspektionen görs för att kontrollera att hästen i fråga inte har vita hårstrån eller vita ränder i hovarna. Det hade inte Honey. Hon hade heller inget chip, trots att jag chipmärkt henne själv! Märkligt. Ska kolla med min scanner i morgon.
Eftersom jag var domarsekreterare (!!) hade Bea från Stuteri Dunder lovat att visa Honey. Jag borstade och fixade innan jag försvann in i ringen, och på ett sätt var det skönt att slippa tänka på visningen, men å andra sidan gjorde jag ju inte annat än tänkte på visningen!!!
Först ut på dagen var de udda raserna; fell, dales och en highlandkorsning. Dalesstoet var 18 år, och alldeles underbar!!

Daisy var namnet. Hon deltog även i ridklass och såg jättefin ut under ryttare.
Fellponnyerna gjorde inget större intryck på domarna, men highlandkorsningen, eller partbreed heter det nog, fick guld.

Efter lunch var det dags för exmoorgänget!
Jag hörde hur Honey gnäggade flera gånger, tror hon sa maaammaa....
Sedan undrade jag om det var min Honey - för hon skötte sig perfekt!! Hon har aldrig varit i ridhus, men gick in som om hon vore född i ett.
Hon travade med en självsäkerhet och takt som jag inte visste att hon har. Visst har jag tränat henne, men jag har ju inte precis någon schwedengang, så jag har varit glad bara att hon travat.
     
Fina lilla Honey!
Tusen tusen tack till Beatrice Johansson från Stuteri Dunder som visade henne, och även tack till hennes syster Madde som var stand in. Utan er hade det aldrig gått!!
Eftersom jag själv skrev protokollen visste jag Honeys poäng på direkten. Jag blev inte missnöjd.....
Först blev hon bästa ettåring, sedan bästa unghäst.
In i Bis-ringen och där blir hon reserv Bis!!! Kan det bli bättre?
Jag blev lite rörd, tänkte på hur harig hon var förra sommaren, och hur bra hon blivit.
  
BISvinnaren Bisquie närmast kameran. Honey tittar på henne: Är du verkligen finare än jag?
Till höger Honey med ReservBIS rosetten. En syn som jag gillar starkt! Honey däremot gillade inte rosetten!

Priserna Honey fick. Plus en guldplakett, plus två tenniströjor som jag gav till mina handlers, och ett schabrak som Bea fick. I den lilla kartongen ligger tre golfbollar......
En kommentar som jag uppskattar mycket stod den engelska domaren Jackie Webb för. Hon visste inte vem ägarna till hästarna var, och i BIS ringen sa hon: If I should take one horse with me, I´d take the yearling. Då sa jag: She is not for sale.
Are you sure?
Yes, because she´s mine, sa jag och DET kändes bra!! SKITBRA!!!
Honeys poäng blev 98889, samma som BISvinnaren.

Så 11 september och nummer 13 (Honeys katalognr) blev alltså en turdag och ett lyckonummer.

Hemma igen nu, efter 54 mil, och vaken sedan 4 i morse. Hemresan gick bättre än väntat, trodde jag skulle somna tvärt, men jag var riktigt pigg! I Jönköping började jag bli lite dåsig, så jag stannade vid en mack och köpte kaffe, en chokladkaka och en cocacola. Efter den socker/koffeinchocken gick hemresan som på räls!
Tänk att jag har en så fin exmoor.
Tänk att hon var så snäll att visa.
Tänk att hon stod så snällt i trailern.

 

Torsdag 9 september
Tänk, när det blir mörkare på kvällarna känns det som om man inte hinner det man vill, som om dygnets timmar blir färre på något vis. Eller också är det jag som blir hösttrött och höstdeppig. Jag är definitivt ingen höstmänniska!
I helgen var det några kalla nätter, men den här veckan har det varit 10-14 gr varje natt. Tro mig, jag jobbar ju natt! Pirre och Pelle får gå ute ett tag till, de har gott om mat, och bra skydd för väder och vind.

I tisdags var det möte med Vallavagnarnas vänner, en trevlig kväll, med mycket information (läs skvaller). Men när karlar pratar är det ju inte skvaller.
När jag var på väg hem vid 22-tiden ringde jag hem och allt var lugnt. Efter 5 min ringde Bosse och sa att grannen ringt och sagt att hästarna sprang lösa uppe vid stallet. Då fick jag brått!! Jag HATAR såna telefonsamtal!! Jag tyckte det skulle vara skönt för dom att vara ute tils jag kom hem, istället för att gå in kl sex, men det tyckte inte hästarna!
Jag körde hem så fort jag kunde! Det var verkligen svart utanför bilens ljus, och jag såg framför mig hur hästarna drog iväg över gärdena i svarta natten.
Men tack o lov hade de gått in i stallet, och Bosse kunde sortera upp dom.
Bonnie tycker inte om att stå själv på nätterna. Hon låter hela tiden, och om bara Leo kunde svara skulle hon nog bli lugn. Men han står i boxen och ser ut att tycka det är skönt med en egen kupé, så han säger inget....

Idag har jag börjat med ett projekt jag skulle gjort på min semester - trådbyte. Efter att ha legat i snö flera månader blev eltråden jättekonstig. Själva metalltrådarna är ok, men snöret luckrar upp sig, och smular sönder när man tar i den.
Hundarna var med mig i hästhagen, och Åke hittade på något kul, i vanlig ordning:
   
                              Åke - hunden som gett träskpaddan ett ansikte!!!

Ikväll har jag tränat lite med Honey. Hon skötte sig så bra så! Jag hade henne i gången en stund också, och befriade henne från alla kardborrar, och pannluggen blev så stor och busig!
Kardborrarna är ett gissel! Bosse brukar köra av dom med betesputsaren i början på sommaren, men det har han inte gjort i år. Och det märks!

Nu har jag en jobbnatt kvar, och sedan ledig helg fre-lör-sön. Då blir det exmoorriks! Håll tummarna för Honey!

 

Måndag 6 september
Jobbarhelgen slut! Ledig idag, semester imorgon för då är det möte med Vallavagnarnas Vänner.

På fm idag var jag till Valla i Linköping och köpte några hönor. Det skulle vara svarthönor, men var nog lite blandat. De heter svarthönor just för att de är helsvarta; kam, näbb, ben, ja allt ska vara svart. Men det var bara en riktigt svart, de andra var lite fusksvarta!
Men det ska bli roligt att få svarta ägg. Vita hönor - vita ägg, bruna hönor - bruna ägg, svarta hönor - svarta ägg. Visst?

Bosse har suttit på tröskan ett par dagar, och idag har en del av halmen blivit pressad också. Halm kommer nog bli en bristvara iår. Stråna är så korta så det blir nästan inget kvar efter tröskan. Men vi får nog så vi klarar oss. Det kommer att bli mindre antal nötdjur här, ett av logfacken behövs inte till kvigorna, och då behövs det mindre halm. I vintras strödde vi med en rundbal varannan dag.

Igår var Little miss Sunshine här på em och tog en ridtur på Pirre.
Dagen efter jag flyttade Pirre och Pelle till nya hagen hade Pelle tappat sin grimma. Han kan vara väldigt svårcharmad, så jag tog med en eltråd för att skärma av hagen. Men ibland blir man snopen! Hästarna stod så still och tittade på oss, så jag gick fram till Pelle och fick sätta på honom grimman utan tjafs och utan eltråd! Han är stel, gammelgubben! Det knäpper i alla leder när han går.
Pirre ser ut som hälsan själv! Tjock och go, och början till vargapäls.
Jag ska försöka hinna köra honom i veckan. Vi har bytt  tillbaka till den gamla rockarden. Den vi fick i byte var rätt så hög, och eftersom vi tänkt att Bosse skulle kunna köra är det ju en fördel om han kommer i rockarden....
När Elin var ute och red tog jag in Bella/Mella och körde Mella med slanorna igen.
Och idag!!! Idag körde vi henne med rockarden! Det gick bra, men det hände en otäck grej. Jag skulle styra in henne på ett gärde, men då ville hon inte svänga, utan krånglade till sig, så hon kom under ena skakeln med rumpan! Tack o lov stod hon still, jag var tvungen att lyfta rockarden tillbaka över korset. Bosse var med och höll i också. Hon gick så fint efter det, men när vi hade vänt och var på väg hem igen fick hon ett litet ryck och skulle hoppa iväg. Men vi klarade ut det också! Lilla Mella! Hon är jätteduktig!
Bildbevis:
Med mobilkameran blir det tyvärr inte bättre....

Inatt är det sorgligt i stallet.... Bonnie och Leo har fått skilda sovrum! Det är dags efter drygt ett år, tycker jag. Jag tror Bonnie lider mest. Första barnet är nog svårt att klippa navelsträngen till.
När vi gick hem från hagen idag högg Leo Bosse i benet 5-6 ggr.... så han börjar nog tyvärr bli sitt gamla jag.

 

Lördag 4 september
Slut på lata semesterdagar i hängmattan, nu är det arbete som gäller.
Jobbade i natt igen och det var faktiskt roligt. Jag trivs bra på mitt jobb, så någon semesterslutsångest har jag inte haft i år i alla fall.

Leos kastrering har inneburit en stooor förändring. I morse ledde jag honom till hagen utan att bli biten en enda gång! Han gjorde inte ens en ansats att bita! Mycket märkligt. Hann de med en lobotomering samtidigt som kastreringen utan att jag såg något?
För min del kunde gärna hästar födas som valacker. Jag är varken sto eller hingstmänniska, nej, jag tycker valacker har ett mycket behagligt sätt.

Igår fick Pelle och Pirre byta hage. Pelle ville inte bli fångad i torsdags, men igår gick det hur lätt som helst. Nu går de i en mindre hage, men det är massor med gräs, och de har en liten skogsbacke att sova i, där det är lä och avskilt.
I torsdags hade jag besök av shettismänniskor som hämtade en sele här, och det blev en jättetrevlig em med fika och mycket prat. Tack M o M, välkomna åter!
Selen är en gammal loksele som jag haft länge, men den har inte passat så bra på mina. Senaste året har den varit utlånad, men nu hoppas jag att den passar bra till Östen!

Idag är det lördag, och om en vecka är det dags för Honeys eldprov. Nu måste jag hårdträna i veckan, och åka lite med henne i trailern. Det är en bra bit till Vårgårda, suck...
Lilla Mella är så duktig! Hon släpar sina slanor och bryr sig inte om skrammel. Nästa steg är rockard, men då vill jag ha en medhjälpare. Little miss Sunshine kommer imorgon, så då kanske....
Nu är det dags att tvätta bort hästdoften och åka till jobbet!

 

Tisdag 31 augusti
Årets sista augustidag. Det har varit fint väder två dagar i rad!! Sol och varmt. Kanske tom går att komma igång med tröskning och halmkörning snart.
Igår var vi hos Eloona och Veine. Jag chipmärkte lilla Bianca, som inte alls var liten längre! Stor och fin och väluppfostrad. Hon var mer lättfångad än mamma Birka!
    

Leos kastrering har gått väldigt bra. Ingen svullnad, ingen infektion, hittills i alla fall. Det har varit bra flugfritt väder också, det gör nog sitt till. Leo är som vanligt i hagen, busar med Honey och terroriserar Max, så det märks inget speciellt med honom. Skönt!
Bonnie är en riktig hönsmamma. Så fort Leo är utom synhåll hummar och brummar hon och sparkar på boxväggen. Jag talar om för henne att bebisen är ETT ÅR, men det örat lyssnar hon inte på.
Zabina mår bra! Hon går i liten tråkhage, och det finner hon sig i. På fm får hon gå med Max, de äter hö ihop, för jag vill att hon ska få lite hästkontakt också.
Vid fodringsdax är det rena droghandeln: Butta till Zabina och Finadyne till Leo. Lite vitt pulver till var och en. Zabina äter allt som går att svälja, men Leo är lite trög att äta medicin. Han får sin sista dos imorgon, hoppas att han inte blir påverkad av att den tar slut.

Mina projekthästar sköter sig bra. Idag har jag tömkört Mella och satte fast en slana i varje skakelrem, och hon drog dom så snällt fast de hoppade och skrapade i marken. Det kommer nog gå att köra henne. Bella är ganska så bakrädd och man får börja om lite varje gång. Det går säkert att köra henne också, men jag tror hon behöver komma till någon duktigare än jag.

Eftersom Max kvalificerade sig med god marginal till finalen för treåringar i Falkenberg har jag lekt med tanken att åka dit. Men jag kom snart ner på jorden igen. Uppstallningen kostar 1200. Det är 40 mil enkel resa, jag måste bo och äta. Det är bara att  inse att jag inte är någon Hollywoodfru, utan en vanlig dödlig tant med lön från kommunen.
Dessutom får man bara vara med i en gren, även om ponnyn kvalat i både hopp och gång. Så mycket ståhej för att hoppa några hinder - nej det struntar jag nog i.
Han har i alla fall kvalat dit, med GOD marginal!

 

Söndag 29 augusti
Med facit i handen så vet jag att även den dag som börjar på det allra mest hemska vis tar slut, även den. Och den kan sluta bra...
I morse - natt- vaknade jag kl 03.00. Igår kväll gjorde jag klart allt inför 3årstestet, trodde jag. När jag vaknade kl 3 tänkte jag bara en tanke: SPAF!!! Jag har ju inte hämtat rosetterna! Jag fick ett telefonsamtal i går kväll som gjorde mig ur gängorna och fick mig att glömma bort att åka och hämta rosetterna på posten/konsum. Först tänkte jag att man kanske kan skicka rosetterna i efterhand, men då kom jag på PROTOKOLLEN! Vi har ju inga protokoll!!! Dom ligger i lådan med rosetterna på posten/konsum!!!!
I det läget funderade jag på vad jag skulle göra:
1. Inbrott på posten/konsum
2. Ringa och säga att jag är sjuk och inte kan komma till testet
3. Begå harakiri.
I det läget kändes nr 3 som bästa alternativ. Hur FAN kan man glömma att hämta ut det kanske viktigaste av allt: PROTOKOLLEN!!!
Jag sov inte en blund efter det. Tankarna malde och malde.
Vi kom i alla fall iväg med Max och var på plats 07.50, Pernilla och jag. Redan då stod det folk på plats och undrade om de åkt fel, om det verkligen var idag det var test.... men Herre Jösses!!
Morgonen blev kaotisk. Vi kom inte in i stallet, personalen till serveringen kom inte, vi kom inte in i bomförrådet och kunde hämta bommar.
Jag fick lämna allt och åka efter rosetterna. Ammi var snäll och lånade ut sin bil, så jag slapp koppla loss trailern på min.
Jag åkte inte sakta....
Jag VET att konsum öppnar kl 9, men fick en hemsk känsla av att de nog ändrat till 11.... Lyckan var stor när jag kom in! Fick mitt paket och susade tillbaka, framme 9.12, och kunde dra en lättnadens suck.
Då hade kökspersonalen kommit, stallet var öppet, bommarna var hämtade, första hästen var inne för bedömning och solen sken.
Sedan fortlöpte dagen, och jag försökte vara lite överallt, men mest i ridhuset. Jag såg många fina hästar, många väl förberedda och en del ganska dåligt förberedda. En del fick i stort sett piskas runt spåret, medans andra var mer självgående och löste uppgiften själv.
Kl 1 kom Little miss Sunshine och fixade iordning Max. Medans de stod och väntade på bedömning öppnade sig himmelen och de blev rejält blöta. Men det var inget som bekom Max!
Han var så duktig!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Han fick 8 rakt igenom, och blev andra häst att få dubbel utmärkelse, både i hopp och gångarter. Var jag stolt som en tupp??
Han var så självgående, vi bara smackade igång honom så galopperade han runt, utan att bry sig om utgången. Och hoppningen klarade han galant!!
   
Max visar sin fina skritt                         En dålig bild från hoppningen - men man ser hur högt det är!

Nu är jag hemma - trött, skitig och ganska lycklig!
Jag skulle vilja göra som på Oscarsgalan - tacka alla som varit med idag. Så ni som läser här: STORT tack för att ni hjälpt till att göra 3årstestet så himla bra!!
Men om någon framöver skulle höra mig säga att jag kan tänka mig att ordna ett treårstest någon annan gång - SLÅ MIG I HUVUDET MED NÅGOT HÅRT!!!! För det här gör jag inte om!!

 

Torsdag 26 augusti

En shetlandsponnys födelsedag
av Leonard Cohen 1 år
Tänk, idag är det min födelsedag. Dagen började som vanligt med att Tanten kom och gav oss frukost, men sen fick vi inte gå ut, mamma och jag!
Märkligt...
Tant Zabbis i boxen bredvid fick också vara inne, men hon har visst fått ont någonstans, så det är därför hon är inne, men va jag vet så har varken morsan eller jag ont någonstans.
Märkligt...
Igår va vi inne, och då kom han som klipper naglarna på oss, men han kan väl inte komma två dagar i rad?
Nagelklipparen och Tanten drog in mig i den där buren på hjul igår. OJ vad jag kämpade emot!! Den där äckliga plattan man ska kliva på, som lutar - fy f-n vad den är läskig!! Så jag kastade mig och stegrade mig allt vad jag kunde. Dumt egentligen, jag blir bara trött.
Idag drog Tanten och hennes gubbe in mig i trailern IGEN och STÄNGDE!!! Sedan gungade det i en halvtimme ungefär, sedan fick jag gå ut genom den där dörren fram, och det gick mycket bättre. Vi var på ett ställe med jättestora hästar! Mycket större än farbror Pirre till o med! Dom var jättedumma och FNÖS åt mig. Men dom tvåbenta var hyggliga, alla tyckte jag är söt...
Sedan kom två tanter och föll på knä vid mig och började klämma mig på snoppen och skrattade och sa hur litet allt är. Kärringjävlar! Vet dom inte att storleken inte har någon betydelse.
Sedan började dom sticka mig i halsen, och först blev jag lite nervös, men sedan kände jag mig HELT lugn! Riktigt i form, kan man säga!
Men jag kunde inte gå!! Benen vek sig, och Tanten stöttade mig, och sedan känns allt som i en dimma...
Nu har jag vaknat lite, och jag trodde jag skulle ha baksmälla och huvudvärk efter partyt, men gissa var det gör ont!!!
AJ!!
Jag fick inte åka hem till mamma heller - måste stanna kvar i en box som luktar konstigt och bredvid mig står en skitsnygg tjej, men jag når ju inte upp och kan pussa henne. Min Tant kom till mig ikväll med mat och hö. Tur hon fattar något.
Undrar om jag får komma hem imorgon....
Måste säga att den här födelsedagen har varit en
DJÄVLA DAG!!!

Onsdag 25 augusti
Idag skulle det kanske bli den dagen som Leo blev en det, men vi skjuter upp det till imorgon. Gissa vad det är för dag imorgon - jo Leos födelsedag!! Och den får han fira med att knipsa kulorna.... AJ!
Det ska bli skönt när det är gjort.

Idag har hovis varit här. Han verkade Leo, tog av skorna och verkade Zabina och verkade Pelle. Han hjälpte oss att lasta Leo också! Vi tog på honom en halsring, satte i en lång lina, och så vinschade vi in eländet i trailern. Han är lite konstig - det verkar som om han är mest rädd för att gå på lämmen. Det var nästan lika svårt att få ut honom, som att få in honom. Tokstolle! Imorgon, om det blir kastrering, ska han åka till Norf, så det var bra med en liten generalrepetition idag.

Zabina mår bra nu! Hurra! Hon är pigg som en spigg, och tycker det är dödens tråkigt att stå inne.

Det har regnat till o från hela dagen idag. Ikväll var jag hos Gudrun och hjälpte henne att köra Peppe och Ove. Då regnade det TILL! Vi blev rejält blöta allihop, men det är inte speciellt kallt, tackolov.

 

Tisdag 24 augusti
Nu har min tand nästan blivit bra. Det gör fortfarande ont när och efter jag ätit, kanske kroppens sätt att säga: nu är stopp!

Min fina lilla Max har gjort sin sista träning idag inför treårstestet. Eftersom det var genrep kanske det borde ha gått dåligt, men icke. Han springer självmant runt ridhuset, och tar verkligen tag i hindren. Vi la upp oxern på drygt 70, och han bara hoppade, så vi tyckte det skulle räcka. Men det tyckte inte Max, han fortsatte varvet runt och hoppade en gång till!! Så nog tycker han det är roligt!
Det blev en hundpromenad innan jag åkte hem, men lilla Sally var inte på humör. Jag vet inte om Åke tacklade till henne lite hårdhänt, för hon ville inte inte följa med oss. Åke var som vanligt värre än en träskpadda och badade i alla pölar, precis som en unge skulle gjort.

När jag kom hem lastade jag Honey, stängde bakluckan och åkte en sväng. Alldeles själv. Hon hade inget emot det, men när jag var nästan framme vid stallet igen gungade det till rejält och jag tänkte att NU har hon hoppat över bommen. Nej då, så farligt var det inte, men hon hade krånglat av sig grimman och stod bakofram. Jag tog på henne grimman, men ville inte binda fast henne, tänkte att jag kan nog fånga henne innan hon går ut. GÅR ut! Jo hejsan! Hon hoppade ut som om det var en avgrund med Katladraken hon skulle över!! Men hon sprang bara till hagen och de andra som tur var.
Jag lastade henne igen, och det gick bra, men jag stängde inte om henne.
Ibland blir jag både arg och ledsen på Honey. Hon är drygt året nu, och ända sedan hon var liten har jag peppat henne att vara tuff, och att gå ut själv, stå uppbunden osv. Nu har hon blivit kaxig, och hon visar ingen tacksamhet mot sin matte, som lärt henne allt. INGEN tacksamhet alls!! Mer än alla blåmärken efter hennes tänder som jag fått på armarna. Men så blir hon så gosig en kortkort stund, och då älskar jag henne igen....
Hon har stått i Pirres spilta lite då och då senaste dagarna, och det funkar bra. Det är körhästens första lärospån - sitta fast och stå still! Inatt står hon hela natten i spiltan, men jag ska gå och titta till henne innan jag lägger mig.
Anledningen till att hon får stå i spilta är att jag tycker att Zabina behöver stå i box när hon har ont i sina fötter. Ont i sina fötter!! Simulant är vad hon är!! Jag har promenerat med henne två gånger idag, och ikväll höll hon på att slita sig! Hon blev så sprallig av att se grannens får (som hon sett femtielva ggr) att hon gjorde caprioler!! Jag undra just om det kommer att funka med en liten fålla till henne.... kanske får köpa en betesreducerare, men det är något jag verkligen avskyr!!!

Jag saknar Fritte varje dag. Allra mest på morgnarna. I stallet står 7 hästar. Inte någon av dom behagar säga godmorgon. Inte nån!! Fritte hörde mig alltid redan ute på gården och gnäggade. Han sa kanske inte godmorgon, utan: ge mig mat nån gång då! men han sa i alla fall något! De här 7 står bara och glor. Hungrigt.

En kort rapport om projekthästarna:
Mella har kommit längst! Hon kan stå i skaklarna och vi drar rockarden fram och tillbaka, men hon har inte suttit fast än.
Bella bryr sig inte om slanorna, jag kan till och med peta på hennes bakben med en slana, men hon är hopplöst rädd för rockarden.
Fortsättning följer...

Söndag 22 augusti
Finns det något värre än tandvärk? Skulle vara en dåligt skött utställning kanske, och jag har upplevt båda sakerna de här senaste dagarna.
Min tand började värka i torsdags, och hela fredagen låg jag i soffan och tyckte synd om mig själv. Visste inte hur jag skulle vrida och vända mig för att få lindring. Jag hade dejt med Iprenmannen så ofta det bara gick, och jag smörjde kinden med Voltaren. Lite bättre blev det.
Ridningen på Norf har börjat, men igår gick det bara inte att åka dit med min värk.
På em igår var jag lite bättre, efter div behandlingar och medikamenter, och framåt kvällen gjorde det inte ont, mer än när jag bet ihop tänderna. Alltså gick det knappt att äta. I mitt fall gör det ju inte så mycket, men som Bosse säger: man blir hungrig även om man är tjock.

Zabina har varit lite trög de senaste dagarna, och igår fick jag mina värsta farhågor besannade: FÅNG!! Hatar fång!! Som tur är var veterinären hos grannen, så jag gick dit och frågade om medicin, men hon ville ju komma förstås, så hon kom och konstaterade detsamma som jag. Hon gav Zabina Finadyne iv, och jag fick buttapåsar. Fick en flashback till Fritte med dessa påsar.... jävla fång!!!
Ikväll gick Zabina lite bättre. Hon har naturligtvis stått inne, men jag har gått lite med henne, och ikväll gick hon alltså bättre! Men nu blir det liten fålla utan gräs, jävla fång!!

Hagen bakom oss i vår trädgård har exploderat med gräs och äpplen, och jag vill inte ha shettisarna där. Bosse kom på den lysande idén att låta Pirre gå där med en kompis, och igår kväll kom Eloona och Veine hit med gamle Pelle från Norf. Han varit sällskapshäst hos dom sedan början på juni, och skulle tillbaka till Norf, men nu mellanlandar han här. Jag har satt upp eltrådar runt äppelträden, det ramlar ner en del utanför tråden, så äpplen har dom, men inte så hysteriskt många.
Pirre bodde ju på Norf hela vintern, och gick ihop med Pelle i hage på dagarna, så ihopsläppet blev rätt odramatiskt. Jag antar att de kände igen varandra, eller också tyckte de båda att den andre var en stilig gammal herre, så de hälsade knappt.
        
                                      Pelle och Pirre båda 23 år och gentlemen!

Att det kom en häst till innebär att gubbarna får sova ute. Pelle är ju inte van att gå in här, men Pirre stod vid insläppet och gnäggade uppfodrande både igår och ikväll när jag gick till stallet: HALLÅ!! Du har glömt mig!!!!

För att fortsätta på det jag skrev i början om tandvärk, så har jag idag varit på en utställning som inte var så kul. Det var en Riksutställning, och en person höll i alla trådar. Det säger sig självt att det blev en härva av trådarna....
Det skulle börja 10.00. 10.15 var inte första hästen framme, så då tog vi den som fanns framme.... och så löpte det på hela dagen. Katalogen stämde inte, det fanns ingen ringmaster osv. En tjej visade en hingst i ett fint dressyrprogram, men INGEN kunde presentera hästen, så vi fick ropa tillbaka ryttaren, och så fick hon presentera sin häst själv.
Oj oj oj,måtte mitt treårstest funka bättre!!!

 

Tisdag 17 augusti
Har haft morgonpass med Bella och Mella, och de sköter sig så bra. Skakelträningen fortskider, och det går bättre och bättre. Igår stod Bella till och med och vilade på en bakfot när jag gnodde med skakeln på sidan. I morse var hon rädd igen, men man kan riktigt SE hur hon tänker! Hon är rädd först, men sedan tänker hon till, och bryr sig inte. En rar liten häst är det i alla fall. Kanske lämpar sig bäst för ridning framöver, men hon är absolut inte hopplös. Lilla Mella är inte ett dugg rädd för slanorna när jag håller i dom, bara dom inte lät så förbenat när de glider på marken!

Igår kväll var jag hos Gudrun och fikade. Ja vi gjorde lite nytta också! Körde hennes Peppe med rockarden. Det var första gången han satt fast, men de har gjort ett grundligt grundjobb med honom så han var lugn och snäll.  När vi var klara och hade spänt ifrån kom vi på att vi inte förevigat det hela, så in med Peppe i skaklarna igen. Anette stod och höll i skakeln, och den uppmärksamme tittaren ser att tömmarna är frånspända. Men det kanske kan redigeras i Photoshop??
        

Hela dagen igår och idag (nästan) har jag jobbat med treårstestets katalog och startordning, ringt domare och försökt få tag på någon på Spaf. Det är mycke nu....
Jag hade en enorm tur igår! Jag har varken word eller exel på min laptop och kände att jag får nog köpa det för jag behöver ha det till 3årstestet. Ringde "min" datafirma, jovisst hade de Officepaketet, till det facila priset av 1295 kr.
Men det var där  turen kom in! Jag beklagade mig hos Gudrun igår kväll, och vips! så gick hon och hämtade ett komplett Officepaket med CD och kod och hela baletten! TUR att man har snälla vänner!!
Jag provade att ladda in det så fort jag kom hem, och hör och häpna: Det funkade!!!
Resultatet till 3årstestet finns i en färdig mall i exell, och utan den blir det mycket krångligare!

På em idag åkte jag med Max och löshoppade. Han är jätteduktig! Hoppade oxer idag, och det gick som tåget. En gång gick det som X2000, alldeles för fort, så han hann inte med hjälphindret och rev oxern. Men han rättade sig bra till gången därpå. Inga sura miner där inte! Max har blivit så jättesnäll att lasta, han är nästan före mig in i trailern, men när vi åker lever han rövare. Jag har provat med att ha honom lös, och att stå bunden, men han krafsar och vrider sig som en mask hur han än står. Men han kanske är missförstådd, som Elin brukar säga....

När jag kom hem igen fick Honey lite lastträning. Jag hade velat stänga om henne och köra en bit, men min käre hjälpreda hade inte tid (läs lust) att hjälpa mig, så det blev bara in och ut i trailern ett par gånger. Hon går på så fint och backar ut lugnt och försiktigt.  Jag undrar just hur hon ska bära sig åt när vi börjar med skakelträning???
Little Miss Sunshine kom idag, men hon hade inget solsken med sig, bara regn och åska. Men hon hann med en tur på Pirre i alla fall. Så idag har hästarna fått lite aktivering. Bra! Då trivs både jag och hästarna!

Söndag 15 augusti
Morgonpass med Ella och Bella.
Eftersom de är osäkra med rockarden har jag förstått att jag gått lite för fort fram. Nu blir det ett steg bakåt, back to basic,jag tog reda på ett par slanor, och hade skakelträning från scratch.
De reagerade HELT olika på slanorna! Bella höll på att krypa ur skinnet när slanorna nuddade henne, men brydde sig inte om att jag drog dom fram och tillbaka i gruset bredvid henne.
Mella brydde sig inte om att slanorna tryckte på sidan, men tyckte det var läskigt när det lät när jag släpade dom.
Så lika hästar, och så olika reaktioner. Att få Mella framför en rockard känns inte som något oöverstigligt, men Bella är lite för bakrädd kanske.... Men än ger jag inte upp!

Det blev lekstuga för Åke idag! Kompisen Jack kom och hälsade på och de lekte och rullade runt. Lite senare kom Morrgan, som vanligt när det är söndag, och då blev det mer lek. Åke är alltid så fånig när Morrgan kommer. Då ska han morra med raggen på ända och tacklas med Morrgan. Idag blev Morrgan arg och mopsade upp sig, och de lät båda två som ilskna pitbullar. Men efter 2 minuter låg de på rygg och brottades som brorsor igen.
Tack o lov har tikarna löpt färdigt. Tack o lov löper de samtidigt, Tummis också. Förra veckan hade de orgier alla tre, och turades om att vara lok och vagnar. Och juckade, och juckade, och juckade. Tummelisa som inte är så aktiv i vanliga fall, höll igång hela dagarna och flåsade och juckade på sin plats i tåget. Åke blev så trött på dom att han la sig i soffan. TUR att han blev kastrerad i tid!!

Ikväll tog jag in Zabina och körde en liten tur. Det låter väldigt enkelt, men det tog en faslig tid. Hon hade ca 6782 kardborrar i man och svans.... När vi äntligen kom iväg började det dugga lite smått, men jag tog en liten runda ändå. Hon är så fin Zabina!
Jag körde förbi grannens hage med sinkor, och de blev lite spralliga. Inte för att de sprang så värst, men gjorde lite tendenser till skutt. Hade det varit Ville hade han gjort på sig, men Zabina lyfte inte på ögonlocket ens. Tack o lov har hon inte koskräck! Det har inte Max heller, för sist körde jag honom samma väg, och han tittade inte heller på kossorna.
Ville hade en alldeles egen teknik när vi skulle förbi en kohage. Han försökte göra sig så liten som möjligt, sänkte huvudet, och nästan knäade, det kändes som om han tassade förbi. Det gick bra så länge korna var stilla, men om någon rörde sig! Mamma mia! Då blev det skutt och prutt!
Happy hade också lite koskräck, märkligt, hon är ju ändå uppfödd på en bondgård.
Jag saknar Happy lite. Hon var så rejäl, och fin, som en liten nordsvensk. Jag pratade med Happys matte Alva i kväll, och hon sa att Happy ska ultraljudas i veckan som kommer. Håller tummarna!!!
Hoppas att det är en liten på G till Veronica!                  

 

Lördag 14 augusti
Helgen skulle ha tillbringats bland likasinnade shettisnördar i Nossebro, men tyvärr satte logistikproblem en käpp i hjulet.
De får klara sig utan mig.

Ridningen på Norf började idag. Eftersom jag trodde att jag inte skulle kunna rida hade jag sagt ifrån om idag. Synd, det var säkert en lugn uteritt så här i början på terminen. Jag är ju ringrostig så det förslår. Det är nästan ett år sedan jag red senast!!
Fm tillbringades istället med Max. Han fick löshoppa på Norsholms Ridskola. Han är riktigt duktig, och framför allt är han rätt så självgående. Han bjuder själv mot hindren, och man behöver inte jaga honom.
TUR det, jag var helt slut bara av att bära fram hinder! Det har varit en konstig fuktig värme idag. Alldeles för varmt!! Tyvärr blir det inga bilder, det går inte att fota när det är så lite "markpersonal"!
Åke fick följa med och leka med Sally, och det uppskattade de båda två! Vi gick en runda i skogen, Sallys matte och jag, och Åkes lycka var fullständig när han hittade en liten damm att bada i. Åke - träskpadda!
Han simmar inte, men plaskar och skuttar i vattnet.

Resten av dagen har gått i vedens tecken. Nu är veden under tak. Äntligen! Det var inte precis väder för att köra in ved idag - alldeles för varmt! Men vi började, och i o m att högen krympte var det svårt att sluta, så vi gav oss inte förrän allt var inne.
I vintras lovade vi oss själva att aldrig mer ha veden under en pressnning. Vi fick skotta fram högen under  all snö, och vi sa ALDRIG MER!! Och nu är allt under tak! Svettigt, den värmer mer än en gång - veden.

Det blev inget gjort med hästarna idag heller!! Mer än Max då, men imorgon ska jag gå upp tidigt och köra, eller tömköra.
Hoppas att det är lite normalare temperatur! 

 

Fredag 13 augusti
Fredagen den 13! Hemskt datum, men allvarligt - hur mycket otur drabbar en egentligen? Jag tycker man är lika illa ute varje dag. Eller inte.
I morse när jag tog ut hästarna skulle jag göra på nytt sätt. Jag brukar ta hästarna två och två, Max-Honey, Pirre - Zabina, Leo - Bonnie. Man ska ju aldrig ändra på ett vinnande koncept, men idag tog jag Honey och Pirre. Jag hann inte ens tillbaka till stallet innan Honey kom springande som en galen älg. Jag tog ut Zabina och Max, och då följde Honey med tillbaka till hagen. Hon hade lyckats knäcka en staketstolpe, och tråden låg nere, och jag undrade var Pirre var.... Inte långt borta! Han stod och åt av äpplena som ramlat ner inatt!! Fina Pirre!
De senaste dagarna har varit chipmärkningsdagar. Först Annas fölisar, igår var det också ett föl, men 17 nr större - ett halvblodsföl; Laterna Magica, Helga till vardags. Hon var misstänksam, men skötte sig super. Idag var det en stor vallack av rasen lettiskt halvblod. Stor som en Friggebod!! Men snäll och trevlig.

Igår var mina projekthästar lite spända. Idag har de fått ledigt. De går nästan bäst när de haft ledigt dagen innan. Konstigt, de kanske mår bäst av varannandagsträning. De gick bra att tömköra igår, och jag får de att gå dit jag vill, ibland med lite motstånd, men jag vinner! De tycker tyvärr att rockarden är äcklig. Mella törs gå över skaklarna, och blir inte rädd när hon slår i hovarna, men Bella tycker det är läskigt.
Ja ja, det kanske går över.

Nu har knappt halva semestern gått. Jag trivs!!!

 

Onsdag 11 augusti
Mina projekthästar är jätteduktiga!!
Idag har dom bott här i 10 dagar, och dom kan:
-stå stilla när jag selar
-har inget emot att bli tränsade
-stå tyst och snällt ensam i stallet när kompisen går ut
-kan gå framåt när jag tömkör
-kan vända till höger och vänster
-stannar när jag ptroar
-går igång när jag smackar
Dessutom kan Mella gå bredvid rockarden när jag drar den, och hon går obehindrat över skaklarna när den står på stallplan. Idag kunde jag dessutom ställa henne i skaklarna, men bara en kortkort stund. Bella har kommit över sitt bakåttänk och går framåt, snäll och pigg!
Med andra ord:
Mina projekthästar är JÄTTEDUKTIGA!!!
Den gamla fördomen att shettisar bara vill vara ute, stämmer inte på Mella/Bella!! De har bott på lösdrift i hela sina femåriga liv, och inte blivit hanterade speciellt mycket. Dom kom hem förra söndagen, och redan i tisdags (Dag 2) stod de vid insläppet och följde varje steg jag tog på stallplanen. Och då får man ta i beräkningen att de får INTE något kraftfoder eller hö inne. De har gräs och äppelkart i hagen, inne får de förra årets halm, visserligen med mycket kvickrot i, men den är ju inte färsk precis. Dessutom blir de selade och får "jobba" och ändå vill de in, till varje pris!!

Annars har dagen mest bestått av F I K A....
Årets första äppelpaj kom Carina och hjälpte mig med, och det var länge sedan sist, så det var mycket att uppdatera! Najs.
På em var jag hos Anna och chipmärkte hennes två föl. En isis och en shettis. De skötte sig så fint så! Där blev det också fika... Åke var med och lekte med Annas Jajja. Hon är helt outtröttlig! Åke tog time-out i knäet hos oss, medan Jajja stod och glodde på honom: Kom igen nu då, tunnis!

Eftersom jag har semester måste jag ju göra lite nytta(?) så jag har börjat projekt sanering. Städbegreppet räcker inte, det måste saneras! Jag har röjt ur köksskåpen, och resultatet blev
1 stor svart sopsäck knökfull med papper och plast
2 stora plastkassar fulla med SKRÄP till soptunnan
2 stora plastkassar med vaser, ljusstakar och karotter till ett ställe där de har loppis
2 kassar med glas till återvinningen
Det blev nästan tomt i skåpen! Härligt.
Jag tvättar soffklädseln, och alla soffplädar, och sedan ska jag ta itu med övervåningen. Om jag orkar...

Måndag 9 augusti
Hemma igen från semestern.
Kort semester, men helt godkänd!
Anlände till Nynäshamn i lördags kväll, åkte direkt till Jenny och spenderade kvällen där med GOD mat och gott vin och framför allt: trevligt sällskap!
Igår söndag hälsade vi på i deras stall, jag pratade lite med "min" Piggelin, och så blev det stallfika förstås.

Leonard Cohen konserten började halv 8. För att inte missa något, och för att vara på den säkra sidan med buss och tågbyten åkte jag till Stockholm vid halv 5. När jag kom till Globen stod det massor av folk och sålde öronproppar!! Herre jösses, öronproppar! Man ska väl höra allt och inte ha proppar i öronen!?
Halv 7 satt jag på min plats, på åttonde bänk och väntade. Jag satt perfekt! Några rader närmare hade väl inte skadat, men jag såg allt!!
                       
Konserten var lik de förra jag sett och hört. Men vad gör det? Jag är helnöjd. Leonard Cohen sa i början: I don´t know if we will come this way again,  so tonight we gonna give you everything we can.
Då grät jag en skvätt.
Han var i mycket god form, mr Cohen. Han skuttade på och av scenen. Tyvärr hade han nästan inget mellansnack mellan låtarna. Sist läste han "Thousand kisses deep" och hela Globen höll andan, men tyvärr blev det inget sådant denna kväll.
Han sjöng två av mina absoluta favoriter; Famous blue raincoat och Take this Waltz. Han sjöng även Halleluja förstås, och på ett underbart sätt. Håret har inte lagt sig i nacken än....
Den allra största behållningen var nog att se hur glad och lycklig han såg ut av responsen han fick. Tänk att ha ett fullsatt Globen jublande framför sig. Han sa "Thank you for keeping my songs alive", och då grät jag en skvätt till.
Hade han dessutom sjungit Hey that´s no way to say goodbye, eller Alexandra leaving, ja då hade jag varit överlycklig. Men jag ska inte klaga!!! Det blir väl ingen mer Cohenkonsert för mig, och jag är mer än nöjd. Men den bästa konserten med honom var i Oslo, utomhus, en helt magisk kväll. Då grät jag hela tiden.

Hem igen idag. Full buss, varmt och trångt och jag hade det tvivelaktiga nöjet att sitta bredvid en svettig kille som dessutom stank vitlök. Han sov och andades med öppen mun, och FLÅSADE vitlök i hela bussen. Fy fan! Ett vitlöksförbud borde införas på öppen plats!

Hemma var allt som vanligt, stökigt och fullt med hundar. Det blir 6 st med Tummis och Morrgan, och när tikarna löper blir det oroligt i lägret. Det är ett fasligt juckande all night long! Åke är trött på dom, men de roar sig själva, åker tåg på varandra i en lång rad.....

Jag tog ett varv med mina projekthästar och blev glatt överraskad! Tömkörde själv, och det funkade! Bella gick där hon inte gått förut, och hon gick fram! Lilla Mella fick gå bredvid rockarden när jag drog den, och hon reagerade inte nämnvärt. Härligt!

 

Fredag 6 augusti
En bra dag!
Började med fika med Anna och Ebba. Vi tittade på alla djur, inte så mycket för Annas skull, men Ebba vill se hela menageriet. Bella och Mella skulle granskas också, och Anna tyckte om lilla Mella. Hon är riktigt fin, Mella, med sin ljusa man och röda kropp.
Idag har Max gjort första träningspasset inför 3årstestet. Kom ÄNTLIGEN iväg! Men blev försenad pga Åke.
Anna skulle åka hem, och vi stod på trappen och pratade när Anna säger:Nu sitter de ihop.... Mycket riktigt, på nolltid hade Åke hoppat på Bettan och fastnat. Så där stod jag och trampade och väntade på att det skulle bli klart så jag kunde åka.
Men iväg kom vi, Max, jag och Åke. Åke fick följa med och leka med stallets lilla jack russelltik Sally 6 mån. Hon var helt underbar!
Max var också underbar!! Han fick MVG med plus. Jag ledde honom tre ggr över bommarna, sedan hade han allt helt klart för sig. Han brallade och fes mellan gångerna, och hade inga problem med hindren. Bara hoppade. Han är en pärla! Det är så skönt att komma med en självgående shettis. Det finns så mycket fördomar om shettisar så det är bra att kunna visa en som kan!
För många år sedan när Fritte var 4 tränade jag honom inför kvalitetsbedömning. Han kunde inte hoppa! Han snubblade och for över bommarna, och var väldigt svårpåverkad. Då hade jag Alva också, och tränade henne också, och hon var bra mycket duktigare än Fritte, så det blev hon som fick följa med på kvalitén.
Men sedan lärde sig Fritte hoppa, och med ryttare på ryggen kunde han hoppa hus!!
   
           Världens bästa Fritte och Evelina Arlehed


Det skulle vara roligt att hitta en ryttare till Max.... men ibland känns det som att det mest blir bökigt...
Att hitta någon som Evelina och Elin är väl inte troligt....

När jag kom hem med Max tog jag in Honey och pysslade lite med henne - tog bort kardborrar och var lite allmänt social. Eftersom trailern stod förspänd lastade jag Honey, och det gick så bra så. Hon går rakt in, och backar ut, gång på gång. Eftersom jag var ensam ville jag inte binda fast henne, annars hade jag gärna stängt om henne och kört en bit. Men det får vi göra nästa gång.

Ikväll fick projekthästarna ledigt.... Tar ut dom imorgon bitti.
Jag körde Zabina istället. Hon är så duktig att jag blir alldeles varm när jag kör henne. Fina Zabina! Hennes inkörning har inte gått fort - ca 4 år, men hon är så positiv och arbetsvillig, så det gör nog inget att det tagit tid. Nu blir det spännande att sätta ihop Max och Zabina i paret. De är så lika att jag inte ser skillnad på dom i hagen på lite avstånd. 

Ikväll är Åke trött. Efter att ha lekt med Annas Jajja, parat sig, lekt med Sally, friat till Bettan och Lisa genom kompostgaller är han helt slut. Han ligger under min stol med sitt huvud på mina fötter, och han sover tungt!

Nu blir det tyst här på sidan tills på måndag. Imorgon åker jag mot Kungliga Hufvudstaden, mellanlandar i Nynäshamn och på söndag är det konsert med LEONARD COHEN!!!! Det kanske inte alla vet?
Ett Hallelujahmoment stundar!!


                                  

 

Torsdag 5 augusti
I morse när vi var i stallet/lagårn hojtade Bosse till och sa att jag skulle titta till hundarna, det ser ut som om dom fastnat i nåt, sa han.
Jo visst hade dom fastnat, Bettan och Åke - i varandra!! Panik!! Ringde mitt orakel - Pudel-Eva, men hon skrattade och frågade om de inte tagit bort kulorna!? Jag var rädd att det skulle finnas några kvarlevande spermier, men det är inte möjligt sa Eva. Och henne tror jag på!
Baskade hundar! Ingen hyfs!
På em klippte jag mina pudlar. Det var så skönt att sitta ute och klippa, och skönt att inte få så mycket hår inne. Min nya klippmaskin går så bra! Fick ett kanontips av PudelEva att det finns bra klippare på Jula. Samma motor som storfräsarmaskinerna, men ett märke som inte säger så mycket. Billig! 399kr, och klipper jättebra!
Lisas päls har växt ett par cm sedan senaste snaggningen, hon ser ut som en gammaldags persianpäls. Söt tycker jag, men en pudel ska inte vara lockig, utan  ha rak  päls. Men - vem bryr sig här på vischan!!??

Ikväll har Little Miss Sunshine varit här och förgyllt tillvaron för di gamle.
Hon red Pirre, och jag körde Max! Men Max var sig inte riktigt lik... han brukar vara så sansad och lugn, men ikväll var han spänd och taktade hela vägen hem. Han bryr sig inte om saker - vi blev omkörda av två moppar, och sedan mötte vi dom också, och det bekom inte Max ett dugg. Han gick förbi grannens kor utan att lyfta på ögonbrynet, så det var inte något i omgivningen.
Min teori är att det berodde på att de  andra hästarna var kvar ute. Förut har jag kört tidigt innan jag släppt ut hästarna. Max nöjde sig inte med Pirres sällskap, eller också blev han stressad av att Pirre var med. Max gnäggade flera gånger och ville bara takta.
När vi kom hem och körde utmed hagen sprang hästarna utmed staketet och då var det som om luften gick ur Max. Han blev helt lugn, och jag fick driva honom sista biten. Men han är så lydig! Han krånglade inget och ville inte vända, hade bara brått hem. Det är jobbigt att sitta och ta och ge hela tiden, jag vill ju inte bara dra honom i munnen.
       
    Undrar just hur många sådana här bilder jag har? Och idag blev det några till.....

Efter körningen hjälpte Elin mig med Mella/Bella. Mella går lite framåt, hon kunde t o m svänga dit jag ville idag. Men Bella... nej, hon hade NOLL framåtbjudning idag. Men jag tragglar på.... idag var det dag 4 på projektet....
      
     All dressed up - and ready for a roadtrip.  Troligt!!!!

 

Onsdag 4 augusti
Tredje dagen på mitt sommarprojekt med Bella och Mella. Det går framåt, sakta och osäkert. Ja, just osäkert!
Mella var riktigt duktig idag, hon hade ordning på sin GPS och det gick att styra lite! Bella däremot har fel på både gas och GPS. Hon vill inte gå fram och hon vill inte svänga dit jag vill. Om Bosse går före, utan att leda, han bara går, så går hon. Motvilligt, men hon rör sig i alla fall.
Jag blev så trött på att bara gå bakom och tömköra, så jag selade på Zabina och körde en vända. Den hästen är go som guld! Hon är inte mycket körd, men går som en gammal van häst, och hon har steg så man kommer framåt. Jag ska försöka ha med Bella/Mella när jag kör, men Max är lite för orutinerad, och Zabina gillar inte nya hästar bakom sig...
Den dagen den sorgen. Måste få ordning på styrinrättningen först o främst.


Ikväll var Åke och jag bortbjudna till Tiina och Morrgan. Det låter som om vi var jämna par! Åke gillade att träffa brorsan, och han var inte så morrig som han blir när Morrgan kommer hit. Skönt för Åke att slippa morsan och de översexuella pudlarna. De höglöper båda två, och av någon konstig anledning slår sig löpet på hjärnan... De fattar inget, kan inte hoppa in i bilen, inte hoppa ut ur bilen, inte komma när man ropar,inte hoppa upp i soffan, inte hoppa ner ur soffan, bara stå med svansen i en töntig båge och pipa.
Tack o lov ska det väl vara slut på löpet snart. Men då börjar väl Fanny....

Tänk - idag är det 5 veckor sedan Fritte försvann. Tiden läker inte alla sår, man lär sig leva med dom. Jag saknar Fritte fortfarande så det värker i kroppen. För det mesta kan jag prata om honom, men ibland knyter det sig och tårarna bara kommer. Hur kan man sakna en sån illbatting så mycket?
Max står i Frittes spilta på nätterna nu när Mella/Bella är här, och första morgonen hoppade jag högt när jag såg en fux i spiltan igen!! Max är en superfin liten häst, men han är inte Fritte....

Idag, 4 augusti, är det dessutom 7 år sedan vår collie Peggy dog på djursjukhus efter att ha blivit påkörd. Ingen höjdardag.

Måndag 2 augusti
Regn regn regn. Liite tråkigt tycker till o med jag, trots att jag egentligen struntar i semestervädret. Men att vara ute är ju inte så kul, och det är ju ute jag vill vara, inte för att sola, nej bevare mig väl! Men för att leka med hästarna.
Sola är ingenting för mig. Mina ben är vitaste vita, inga tillsatser där inte! Armar och ansikte är negerbruna, men benen är spökvita. KAN ha ett samband med att jag aldrig solar dom...
För några år sedan skadade jag ena knäet, och hamnade på akuten. Låg på en brits, doktorn kom, lyfte på filten, tittade på mina ben, tittade mig i ansiktet, tittade på benen igen och frågade: Det är dina ben va?
Då kände jag mig lite fånig...och blek!

Så här ser mina sommarhästar ut:
           
      Amelia -Mella                                   Mirabella - Bella
Jag har tänkt att gå upp tidigt VARJE morgon på semestern och ta ett pass med dom. Idag vaknade jag av ett väsande ljud - det var spöregn! Då är man ju inte så värst inspirerad att börja tömköra. Men jag tog med Bella på ensampromenad till postlådan och hämtade tidningen i alla fall. De är väldigt beroende av varandra, och Mella som var kvar i stallet blev minst sagt olycklig. Men Bella trippade med så fint.
Dagen har fortsatt med spöregn, avlöst av kortare skurare, men nu ikväll blev det uppehåll, så jag tog mig i kragen och tömkörde båda. Det gick över förväntan! Bella har varit lite riden, och var lite styrtam faktiskt! Det blev lite nig o kutarunt när jag spände svanskappan, men själva tömkörningen var helt ok.
Eftersom Bella gick bra, tänkte jag att då är väl Mella värre, men hon trippade på och var så duktig! Då hade Bosse kommit, så han gick före, men Mella svängde och stannade för mina hjälper.
Det finns nog hopp!

Morrgan har varit här sedan i går  em. Suck. Att han är kastrerad har han ingen aning om, Bettan höglöper och Morrgan är killen hela dan. Och natten. Pip pip gnäll gnäll HELA natten. Han kan ju inte rå för det, kraken, men det var skönt när han åkte hem ikväll. Åke är inte lika hysterisk, han är ju med tjejerna hela tiden och han är lägst på rangskalan, så han tar det lite lugnare. Morrgan kommer att sova gott inatt. Garanterat!
När han kommer tillbaka på söndag är höglöpet över, och det blir förhoppningsvis lugnare.
Fick en bild på Honey idag. Överbyggd?
                    
                      Kameran ljuger väl aldrig? Eller?

 

Söndag 1 augusti
OJ så jag ljög i förra inlägget! Det var inte alls mitt sista arbetspass, igår ringde jobbet och frågade om jag ville jobba natten till idag, och då slog snåljåpen till och jag sa ja. Vem tackar nej till att jobba 5 tim och få betalt för 10? Inte jag i alla fall.

Igår på dagen följde jag med Pernilla på hästutflykt. Hon hade trailern full med shettisar (ja två i alla fall). Den första; Brandy, lämnade vi av hos Stina utanför Katrineholm. Brandy har varit hos Bollen, och återlämnades dräktig, och får förhoppningsvis en fölunge till våren 2011. Sedan åkte vi och lämnade Pernillas Lena hos Jozo eftersom hon varit dräktig, men inte var det längre. Jozo blev glad över sällskapet, och fullgjorde sina plikter som avelshingst på direkten.
I hagen bredvid Jozo gick ett tiotal getter. Jag har alltid vurmat för getter, och kunde knappt ta ögonen ifrån dom! Killingar på bara ett par veckor, guuuud så söta.
I hästhagen pågick liveshow med en av de finaste shettishingstarna, men vad gör jag? Jo står och glor på getter! Ibland undrar jag om jag är riktigt klok?

Idag har då alltså min semester börjat på riktigt. Jag ska inte börja jobba förrän den 3 september! Känns avlägset, men av bitter erfarenhet vet jag att semesterveckorna går fort. När jag kommer tillbaka är min jobbarbästis också tillbaka, och då blir det som vanligt igen.
På fm hämtade Bosse och jag hem mitt semesterprojekt - två femårsston från Alva. De två ska jag börja träna och förhoppningsvis kunna sätta i skaklar framöver. De är halvsystar, e Elo, men den ena Mirabella, har ett russ som mamma, och den andra Amelia är 100% shettis. Det krävdes viss övertalning att få dom ombord, och spöregnade gjorde det också, men till slut var vi på väg hemåt.
Jag släppte dem i SnällKjells hage, men tack o lov kollade jag strömmen, och det fanns inte den minsta lilla volt i trådarna!! Så jag ställde in nyförvärven i stallet, och försökte hitta felet, men till slut gick jag efter reservaggregatet och kopplade på det.
I natt bor Max i spilta, Bella och Amelia i Honeys box, Honey i Max box. Jag mår mycket bättre när jag vet att hästarna står inne på natten. Nördigt, visst, men det kan jag bjuda på!

Snäll-Linda har skickat bilder på prinsessan Nelly!! Ursöt är vad hon är!! (Ja både Linda och Nelly är ursöta!)
Här är bildbevis på att jag faktiskt har ett stoföl, e Almnäs Flis!

        

Jag HOPPAS att jag kan få till det med ett besök hos Linda och familjen och hästarna.... Det skulle vara så kul att träffa Linda igen, och lille Martin, och Telia, och så Nelly förstås!

 

 

Torsdag 29 juli
Egentligen är det fredag, jag är precis hemkommen efter mitt sista arbetspass före semestern. Det var pass 7 i sträck - visserligen bara halva nätter 21-02, men det är ganska mycket att stå i på jobbet. Så lite sliten känner jag mig allt.
Men nu väntar hela augusti ledig!! 

Åke har återhämtat sig väl efter gårdagen. Han är faktiskt pigg som en spigg - men bara så länge tratten är borta. När dumstruten åker på stängs alla funktioner av i hans lilla terrierkropp, han kan bara stå stilla, och låta huvudet sjunka tills tratten går i golvet. Och där står han...
Men så fort han blir befriad från tratten kommer tillbaka.
Jag försökte göra ett par byxor till honom idag. Jag fick en liten barnblöjbyxa av SnällPelle som jag klippte hål i för svansen, men den blev för kort i livet, Åkes envisa terriernos hittade direkt hur han skulle kunna trä in nosen på sidan och slicka. Så då åkte tratten på igen!
         
                         Jävla påhitt!!!
Upp som en sol och ner som en pannkaka, det uttrycket känns väl igen?
I förrgår kom sol-smset från Pernilla: Anmäl Max till Riksen så delar vi på kostnaderna, jag har anmält Lena!
KUL tänkte jag och anmälde direkt!!
Igår kom pannkaks-smset: Det blir nog inget Riks, Lena är inte dräktig och ska till hingsten igen.
Skit. Jag hade sett fram emot det!!

Nu ska jag gå och lägga mig! Natti natti!

 

Onsdag 28 juli
Åkes stora dag.
Åkte med Morrgan (som kom hit igår em) och Åke till veterinären tidigt i morse, stuvade in dom i varsin bur hos doktorn, och jag tyckte vääldigt synd om dom.
Kl tre åkte Morrgans matte och jag och hämtade två ynkliga parvlar, Åke var så trött så trött, men Morrgan viftade i alla fall på svansen åt oss.
Två kulor var fattigare.
Det var nog i grevens tid, Bettan börjar nog löpa vilken dag som helst, och sedan har vi ju Fanny och Lisa. Och Tummelisa inte att förglömma! Ingen av dom är lämpliga jack russell-hustrur.
Och nu är det gjort! Skönt!
Att ha dumstrut på sig är inget Åke uppskattar. När jag tar på honom struten blir han helt handlingsförlamad och bara stannar upp och vägrar röra sig med strut på huvudet.
      

Men han kanske vänjer sig. Ute behöver han inte ha den i alla fall.
Kastreringen kostade 2500. Varför kostar det 700 att kastrera en hankatt, men 2500 för en hanhund? Kulor som kulor tycker man ju. Eller?

I förrgår blev vi utsatta för en kupp.
Anna smsade och frågade om jag kunde könsbestämma hennes kaninungar, och visst det kan jag ju, så hon kom på em, med de allra sötaste små kaninbebisar! Leveransklara och allt. Hur slutade det? Jo vi behöll två av dom! Men Anna sa att näää, så hade hon inte tänkt, nääädååå!
Snacka om kupp!!!

Inatt när jag jobbade kollade jag lite i våran bemmaningspärm. Min semester börjar 7 augusti, trodde jag, och blev lite snopen när jag fick se att jag har vikarie från 2 augusti! Ringde höga vederbörande idag, och det var ju fel, men mina semesterdagar räcker till de här extradagarna, så imorgon jobbar jag mitt sista pass! Yippie kai aiii, som Brusan Willis brukar säga!
Tack o lov att de hade gjort fel åt det hållet! Tänk om semstern hade blivit förskjuten framåt, milda makter!
När man har semester måste man bort. Att vara hemma, och trivas med att vara hemma är konstigt. Folk frågar vart jag ska åka på min semester, och när jag säger att jag ska vara hemma lägger de huvudet på sned lite deltagande och säger; ja du kan ju inte åka någonstans förstås, du har ju alla djur.
Men jag vill inte åka någonstans!
Jag ska till Nossebro i två dagar, och så ska jag till Globen och se Leonard Cohen, det är helt tillräckligt för mig. Min semester ska jag ägna åt hästkörning, för det har blivit förfärligt lite av den varan i sommar.

 

 

Lördag 24 juli                                          
ÄNTLIGEN lite svalare väder, och idag regnar det dessutom. Underbart med lite fukt på alla torra vallar och hagar. Semesterfirarna klagar, men de har ju haft åtskilliga veckor med sol, så nu får ingen missunna oss lite nederbörd.
Idag har Bosse och jag varit sååå duktiga. Innan regnet kom på em körde vi in ved i vedboden, ungefär en tredjedel av veden är nu under tak.
Något som är lite konstigt när vi är ute och gör något på dagarna så inträder T-lagen så fort vi kommer in. Jag är med ute och kör skit, lastar av hö, jagar kvigor, lagar staket och jobbar som en hel karl, ja inte riktigt, men säkert som en halv i alla fall.
Men så fort vi kommer in slår Tutt-lagen till!!
Vad det innebär?  Jo, det är bara personer med Tuttar som kan laga mat, diska och städa. Alltså ska jag gå till spisen när vi kommer in, och Bosse lägger sig på soffan och väntar på att allt blir klart. Äta maten och gå på nystädade golv, det kan även personer utan tuttar göra, men laga maten och städa, DET krävs det tuttar för!!
Ibland blir jag så trött!!
På jobbet brukar jag säga att jag känner igen mig när jag kommer hem, inte en sak är flyttad! Inte en enda!! Inte rena disken upp i skåpet, inte nya spännande saker i kylen, nä inget....
Ibland blir jag så trött!!

I förrgår fick vi åka till betet och hämta hem en ung kviga som dött. Hon var uppsvullen i huvudet, och såg svullen ut inne i svalget. Kanske hade hon stuckit huvudet i ett jordgetingbo? Det blev en dyrköpt överraskning för henne, i så fall.
Kvigorna är svårt ansatta av bromsar och flygfän, de springer in och ut i snåren för att bli av med eländena.
Hoppas det blir bättre för dom nu när regnet kom.

 

Onsdag 21 juli
Kan dagen börja bättre än en körtur? Nej.
Idag var jag kaxig och spände för Max alldeles själv, satt mig i rockarden utan att någon höll i, och körde iväg som om det var en gammal van häst jag spänt för.
Max är så fin! Jag satt och tänkte på alla poäng han fått de här tre gångerna, och vad är det värt egentligen om man inte kan använda hästen?
Max hade varit lika fin att köra om han så bara haft 29 poäng, men nu är han ju gubevars en guldhäst, så det är ju bara att tacka!
Jag körde lite längre idag, på grannens gärdesväg, och den var lite sönderkörd av traktor, så det blev lite hoppigt. Men Max knallar på med öronen framåt. Jag travade med honom både bort och hem, och hem går i lika fint tempo som bort. Jo fast lite ökade han takten, och slog t o m om i galopp, men det var inga problem att minska. Han är så fin! Är jag tjatig?

Mitt på dagen i varmaste solen lagade Bosse och jag en hage som vi ska släppa kalvar i. Det är fem av de kalvar som rymde. De rymde igen, från elhagen de gick i, och nu står de inne sedan i lördags, men imorgon åker de ut igen i taggtrådshage.
Det har blivit så hysteriskt med taggtråd! Förra sommaren gick hästarna (som vanligt) i taggtrådshage, och tänk - de lever än!
Nu ska väl taggtråd förbjudas till nötdjur också, och hur i herrans namn det ska fungera för de som har skogsbeten, det kan man undra.
Eltråden är ingalunda ofarlig, jag har sett hemska sår efter eltråd/rep.

Efter haglagningen var jag VARMARE än armhålan på en bagare, så det blev en dusch innan jag åkte till Gudrun och fikade.Åke var med och lekte med Jack, och sedan åkte vi vidare för att se på barnbarnet. Det var en fux(?) med tre vita strumpor och bläs, vid namn Helga. Hon vill inte prata med oss!
Hem igen i ilfart, för Bosse ringde och sa att hovis var på väg!
Jag hade tänkt att även avsluta dagen i rockard, men nu blev det fika med hovis istället, och sedan var det svart ute! Det märks tydligt nu att de ljusa sommarkvällarna är ett minne blott.
Hovis skodde Pirre och Zabina. Zabina var jättekrånglig, och ryckte åt sig hoven hela tiden. Jag fick hålla henne stenhårt i nosen för att hon skulle stå någorlunda stilla:
Tanken slog mig att hon kanske har ont i fötterna, och då tänker jag ju F Å N G förstås. En häst till med fång och jag ger upp.
Men när jag släppte ut henne travade hon till de andra, och det såg normalt ut. Puh....

Little miss Sunshine kom på kvällen med en kompis och red Pirre. Kompisen hade inte ridit förut, och vad kan vara bättre då än en tur på Pirre? Pirre är B-ponny, och kompisen var nog en Kat D, men Pirre bär upp sin ryttare, så det såg inte så konstigt ut ändå.

Den här veckan har vi ingen Tummelisa, hon har semester. I måndags opererades hon för ljumskbråck, igen, och det gick bra. Tummis är 9 år, och hon har varit här i 5 år i september. Det var tänkt att hon skulle vara här ett år, när jag hade friår, men hon är kvar än! Det kommer att bli konstigt när hon inte kommer på morgnarna, men det hoppas jag dröjer mååååånga år till! Utan Tummis hade vi inte haft någon miss Sunshine! Tänk så det kan bli!
           
                          Tummelisa                                               Elin och Max har lite peptalk inför visningen....

Tack för tipset om transportskruvar, som jag fick i min Gästbok. Det var precis det som var felet... det är så bra att läsa instuktionerna INNAN man sätter igång.....

 

Tisdag 20 juli
20 juli! Milda tider, snart är juli slut!!
Igår började jag mitt stora projekt VED. Förra året plockade vi inte in en enda vedpinne i vedboden, vi la bara en presenning över högen. Det var lagom roligt att försöka skotta fram ved i snömassorna som var i  vintras, så nu har vi bestämt oss: ALDRIG MER ska veden ligga ute.
Nu ska jag köra in 10 skottkärror ved varje dag, och det gjorde jag igår....inte idag...
Igår kom pengarna från Agria för Fritte, och eftersom tvättmaskinen dragit sin sista vittvätt åkte jag till stan idag och köpte en ny. För 1870 kr fick jag en sprittans ny maskin! Inte dyrt inte. Uppåt fanns det tvättmaskiner i alla prislägen, upp till 17 000!! Vem har råd med tvättmaskin för 17 000?
Hem med maskinen, ut med den gamla, in med den nya, och började tvätta. Härligt. Den gamla tvättade inte speciellt rent, men nu ser kläderna ut som nya.
Men den för ett fasligt oväsen! Far omkring på golvet som en rabiessmittad hund. Måste hitta på något imorgon för att få den att stå still.

Mina ettåringar är mätta. Ja inte mätta på det viset, utan mätta i mankhöjd! Till Honey räckte inte mätstickan, den går till 120, och det var precis på håret.
Lille Leo är numera hela 83,5 cm över havet. Lovande. Han kanske blir 95? Hoppas hoppas. Han är fin i alla fall, påkar till ben, och rör sig skapligt.
Hästhagarna börjar likna savannen i Kolmården - brunt och visset. Bosse har trimmat ogräs i hagen, och det äter de med god aptit när det fått torka lite. De är inte precis smala hästarna, långt därifrån, men man vill ju ändå att de ska få lite i sig. Vi ska utöka hagen vartefter nu, ta vallen bredvid. Där   gick de i höstas, och det gillade dom.
Idag har det varit varmt som i armhålan på en bagare, så jag har inte ägnat mig åt hästkörning alls. Men imorgon bitti hoppas jag att det blir liiiite svalare, tack!

 

 

Söndag 18 juli
Ponnyutställning på Valla.
Domare Elisabeth Ljungstorp.
Kanondag!! Max fick upprättelse för sina "dåliga" poäng förra helgen. Han fick 41p idag och blev BIR-reserv.
Inte illa pinkat!
Han uppförde sig så bra! Little miss Sunshine uppförde sig också bra - men det gör hon ju alltid.
En smärre katastrof kunde ha inträffat: När Elin och Max travade upp sista gången framför domaren fick inte Elin hejd på Max. De fortsatte ut ur ringen innan Max stannade. Det berodde på att kedjan till visningsgrimman gick av!! Tack o lov satt den kvar på huvudet, och Elin kunde hålla tag i resterna.
         
Max anländer till Valla i täcket han vann på Skogslotten     I ringen med Elin

Max var ensam i sin klass - 3åriga vallacker och hingstar, och fick guld och gå vidare att tävla om bäst i rasen. Då mötte han puddingen Thymo van de någonting och ett tvåårssto, och Max blev Reserv-BIR. Thymo blev BIR. Han  var jätteläcker! En svart herre med ett namn som är helt holländskt hopplöst! Tack vet jag Max, tre enkla bokstäver.
Eftersom Thymo gick före Max tänkte vi att det gör han säkert i BISfinalen också, så vi bestämde oss för att inte stanna. Jag blev GLATT överraskad när jag hämtade protokollet - 41 poäng! 88898 en kanonrad!
BIS gick sedemera till en welshhingst, och ResBIS blev russhingsten Njord med 43 poäng.
Honeys syster Helly (samma mamma) blev bästa exmoor. Hon är så himla showig, går in och bara STÄLLER sig i ringen. Urfin!
        
Fin-fina Helly                                                              och finfina Arum (tyvärr en dålig bild)

Innan utställningen hann börja hade Piggelin varit i farten och tävlat i en First Ridden-klass. Han kom tvåa av tre st. Elice fick fina poäng för sin sits, men Piggelin fick lite nerslag på sin framåtanda.
I handlerklassen tog Elice revanch och VANN över tre andra. BRA JOBBAT!
      
Sötare ekipage har väl sällan skådats!

I utställningsklassen fick Piggelin 39 poäng - 88887, och det är tokbra poäng!!
Utställningen funkade jättebra, med en ring för ridning och en för utställning. Det känns så konstigt att vara publik, och få åka hem när man vill. Jag känner det nästan som att jag smiter, utan att plocka bort en endaste liten sak!
Så den här dagen kan sammanfattas med ett ord: BRA!

 

Lördag 17 juli
En premieringsdag med många nordsvenskar idag. Jag skrev åt Ronny Johnsson, trevligt som vanligt. Många fina nordisar, men de är inte min ras, det märker jag. De är jättefina att se på, absolut, men jag kan inte rasen! Jag brukar kunna gissa någorlunda vem som är bäst av andra raser, men på nordsvenskar går jag bet.
Det var ett gäng tinkrar också, eller irish cob kanske de heter, och det måste vara väldigt ont om sådana, eftersom man kan stamboksföra irish cobbar HELT utan stam! Märkligt.

Vi fick alla väderlekar idag - blåst, sol, gassande sol, mulet, regn och åska på avstånd. Men av Klass 1-varningen som SMHI utfärdat blev det ingenting. Som vanligt.

När premieringen var slut åkte jag till Alva som bor strax bredvid premieringsplatsen. Där blev det hästprat förstås! Jag talade om för henne att Fritte inte finns kvar, men det visste hon. Någon som läst min hemsida har berättat för henne. Jag kunde knappt säga det till henne, fick en klump i halsen på en gång.
Jag är så glad att jag har Leo. Han är en värsting, men påminner mycket om Fritte i den åldern. Men att Fritte var så nafsig har jag inget minne av...

Så kom han då- Kungen av Nynäs - Piggelin den förste och störste. Han kom tidigt på fm och gick i ensamt majestät i SnällKjells hage.  Han är så söt Piggelin, och hans lilla ryttare är lika söt! Hon har skinn på näsan lilla fröken, och Pigge finner sig i att bli hanterad av henne, trots att han kunde tvärvägra. Men han är ju en snäll shettis!
Inatt bor Kung Piggelin i Pernillas stall. Den enda lediga plats vi kunde erbjuda var en spilta. SPILTA!! Till en Kung!! Vi borde ju vetat bättre.... Nu är han inkvarterad i Fireballs box, och Pigge såg inte ut att vantrivas.
Men lite besviken blev jag. Hans hov var lite decimerat. Det var bara tre vuxna och ett barn. HUR ska de fyra personerna klara av Kung Pigge!!??
        
       Pigge 9 år och Elice 8 år, TÄNK om man vore så liten igen!

Jag har bestämt mig för att inte ta med Honey i morgon. Svårt beslut. När vi tränade i förrgår fick hon tokspel och sparkade och gjorde caprioler så en lipzzaner hade blivit avundsjuk.
Hon är snäll att leda, och uppför sig hyfsat, men när hon får rycket blir hon okontaktbar. Jag ska miljöträna henne mer, ta med henne i trailern och åka iväg. Hon behöver se att världen faktiskt är större än Högstad.
Jag vill inte att det ska hända varken henne eller Elin något imorgon, så jag fegar ur och stryker henne. Jag önskar att jag kunde visa henne själv, men jag kan inte springa med min onda häl, och dessutom är jag i alldeles för dålig form för att visa häst. Men det blir fler tillfällen att visa Honey.
Nu får hon stå hemma och vara finast istället!

 

Onsdag 14 juli
Igår kom det då äntligen lite svalare väder, och lite regn. Med stor tonvikt på lite. 4 mm regn, det hade inte skadat med det tiodubbla. Men det blev svalare! Inatt när jag jobbade gick jag tom och frös lite på morgontimmarna! Hade nästan glömt hur det kändes.
Det gick bra att sova idag också, sovrummet var riktigt svalt i morse när jag gick och lade mig.
Men nu är det varmt igen...

Igår morse tömkörde jag mina blivande parhästar. Zabina var slö, och jag fick daska till henne ett par gånger för att få henne att vakna. Men när hon väl vaknade gick de så fint. Max är så fin, och med sin långa (ja han har faktiskt en lång hals!!) har han lätt för att gå i en naturlig form.
Ikväll har jag tränat Honey inför söndag. Hon är lite fladdrig med huvudet när hon ska stå still, men annars sköter hon sig. Jag gick med henne på vallen, och hon blev sur när hon inte fick äta, men hon måste lära sig att skilja på allvar och lek. Jag orkade bara trava 25 m med henne, puh i värmen!
Little miss Sunshine är sjuk, och jag hoppas verkligen att hon piggnar till, till på söndag.

Inatt jobbar jag, och om jag räknar bort den här natten har jag 12 arbetspass kvar....

 

Måndag 12 juli
Jävla värme!!!
Orkar inget i värmen. Inte köra häst, inte gå med hundarna, inte vara ute knappt. Det KAN inte finnas någon som tycker om 34 graders hetta!! Jo kanske någon strandraggare, men den kategorin tillhör INTE jag!

I lördags var det premiering på Valla. Jag var skrivare till domaren Ronny Johnsson, och Snälla Pernilla var som vanligt snäll och hjälpsam och tog med Max i trailern ihop med sin Lena.
Det blev ingen bra dag för någon av oss....
Max 42 p devalverades till 39. Domaren tyckte han har kort hals och gav honom 7 på huvud hals och bål. Det håller jag inte med om.
Men som någon sa: det är ju skillnad på premiering och utställning, och visst, ser man på hans avelsvärde så kanske man förstår att han fick lägre poäng på en premiering.....


Pernillas Lena fick bara 38. 38 poäng är jättebra, hästen är klass I och den är över medelpoäng som är 35, men vill man ha diplom så är 38 alldeles för lite. Det var tråkigt för Pernilla. Hon har en chans att jaga 40p på en utställning. Hon har redan fått 40p i år på Lena, så en 40 till så har hon dubbelguldsdiplom. 
Max var lite stökig på premieringsplatsen. Men det var en högst naturlig orsak: Bromsar! Stora som sparvar!
         
                                     Finfina Max med den korta halsen....
På söndag är det utställning igen. Jag, som inte är någon utställningsmänniska, visar häst tre helger i rad!! Men så dröjer det nog ett par år till nästa gång. Men jag vill nog visa Leo i höst....och Lasse....och sedan kommer ju Nelly hem -   Pernilla HJÄLP!!!
På lördag kommer Kung Piggelin hit från Nynäshamn. Han ska både tävla och visas på Valla. Jag undrar hur stort hov han har med sig den här gången.... En busslast?
Det är synd att jag inte har någon shettisryttare, det hade varit kul att träna hästarna för ridklasserna. Men det kanske dyker upp någon till nästa år?

Shetland Öst och Östergötlands Ponnysällskap ska arrangera 3årstest i aug. Det är riktigt roligt att gå till brevlådan nu, för det ligger handskrivna kuvert i lådan! Stor skillnad mot alla tråkiga fönsterkuvert. Det är nu 10 hästar anmälda, men det ramlar nog in några till innan anmälningstiden går ut.

Min semester börjar så smått närma sig. Väldigt smått... Min jobbarbästis B-M jobbade sista natten igår natt, och henne får jag inte se förrän min semester är slut. Hon är väl värd sin semester, men jag kommer att sakna henne! Det är många nya på jobbet så här i semestertider, jag känner knappt hälften av dom.
Jag har 13 arbetspass kvar innan semesterklockan ringer. Inte många, men ändå alldeles för många!

 

Fredag 9 juli
Denna dag började på bästa tänkbara sätt - en tur i rockarden efter Max.
Tyvärr hade Åke smitit ut när vi gick till lagårn på morgonen och envisades med att springa efter. Det gick bra i skritt, men när Max travade ville Åke springa jämsides, och det var nog inga större problem egentligen, men då blev jag lite nervös, så vi vände hemåt.
Max är så superfin!!
Men ikväll när de kom in från hagen var han INTE superfin. När jag klappade honom trodde jag att han brann, så mycket dammade han. Jag hade tänkt att de kunde gått ute, men det blev intag och bad av Max istället. Han ska ju på premiering i morgon!!
Eftersom jag ska jobba inatt blev det tidig kväll för hästarna. Lika bra att ha dom inne så Max inte skitar ner sig igen.
Han är så cool Max. Jag band honom bakom lagårn, drog ut vattenslangen och spolade av honom, schamponerade, och spolade igen. Han flyttade sig knappt! All heder till förra ägaren Birgitta . hon har gjort ett kanonbra grundjobb. Allt går så mycket lättare när man slipper bråka och krångla.

I hagen är det inte lika lugnt. Det är värre än värsta såpan!
Alla hästar fick gå ihop idag igen, då utspelar sig följande drama: 
Malliga Max samlade genast ihop sina ston, men Villiga Vera (Zabina) kunde knappt gå, så brunstig är hon. Pirre Pensionär struntar i ungtuppen Malliga Max, men ibland kommer han för nära Malliga Max, och då åker han på smisk. Bruttan Bonnie iakttar det hela med stoiskt (!) lugn, och hennes slyngel till son; Lyckliga Leo är allmänt störig, som en finnig tonåring och söker uppmärksamhet både hos Malliga Max och Pirre Pensionär.
Hariga Honey är så glad över uppmärksamheten hon får från Malliga Max, men hon fattar inte riktigt varför...
Vad Malliga Max inte vet är att han inte behöver ha  stenkoll på brudarna. Pirre Pensionär är inte lagd åt det hållet!! Han håller som bäst på att hämta sig efter ett 4 år långt förhållande med Vilda Ville, som tyvärr avled i höstas.
Det var del 49 av 562 av The Higtown Story.
(Hightown - Högstad, fiffigt va??)

 

 

Torsdag 8 juli
Dagen började med kalvflytt. De tolv kalvar som rymde och for runt för några veckor sedan är nu uppdelade; fem till en granne, och 7 till ett skogsbete en bit härifrån. De var så snälla och lättlastade,inte alls stirriga som sist.
På em fick jag fint pudelbesök! E-B som har Lisas mamma kom med sin man och ett barnbarn och tittade på djuren och flickebarnet red en sväng på Pirre. Hon var så rar lilla Alma, satt så rak och fin på Pirre. Det blev inte så lång ridtur i värmen, men desto längre fikastund.Precis som det ska vara! Gästerna var så väluppfostrade och hade fika med sig dessutom!
Jag varnade E-B innan jag släppte ut Lisa. E-B pudlar är alltid så fina och välfriserade, och att se Lisa var nog en traumatisk upplevelse för henne. Hoppas hon kan sova inatt och inte drömmer mardrömmar om nakenpudlar.
Tack för en trevlig stund!

Trailern som jag kvaddade blev klar idag och den lämnade jag tillbaka ikväll. Det är så pinsamt att förstöra något som inte är ens eget, men är olyckan framme så....
Pratade med Pernilla lite, och taktikade om lördag. Hon är så snäll och tar med Max till Linköping. Det är bara 22 hästar, så det tar inte så lång tid.
Ronny är ganska snabb av sig, dessutom.
Jag hoppas Stuteri PIs positiva trend håller i sig så att Lena får diplom på lördag. Hoppas! Då kommer Pernilla tjuta floder. Garanterat!

Little miss Sunshine har varit här två dagar i rad, men inget vettigt blir gjort med hästarna. Jo igår förstås! Då tränade Elin med Honey inför utställningen. Det gick väl sådär. Elin är duktig, men Honey är lite spänd.
          

Det blir nog bra den 18.... Fin är hon i alla fall, tycker vi, och vi är inte partiska - näädå!

 

Onsdag 7 juli
Tillbaka till framtiden!
Hämtade datorn idag, och det som felades den var VIRUS! Så efter allmän rengöring och virusborttagning fungerarden som aldrig förr. Kostade bara 395 kr dessutom, det var själva felsökningsavgiften. I den ingick smärre reparationer. Tänk att jag hade sådan tur!

Den här veckan är en riktig jobbvecka. Jobbar alla nätter utom torsdag. Min semester börjar den 7 augusti, nu känns det lååångt borta!

I söndags var det utställning på Skogslotten. Max fick följa med och visa framfötterna. Jag var domarsekreterare, och hade noll koll på Max, men Elin och Pernilla är som vanligt klippor. Utställningen hölls inomhus, och vid ett tillfälle tittade jag mot dörren och fick se en fux går förbi. GUUUD vilken snygg fux tänkte jag - det var Max...
Domaren tyckte också att Max var fin. Jag skrev inte Max klass, det gjorde Stina. När jag har ställt ut mina andra hästar är det aldrig någon som reagerar, de brukar ju inte få så mycket poäng... men jag misstänkte att Max skulle kunna få Guld, och då är det ju lämpligare att någon annan håller i pennan.
Av den anledningen visste jag inte Max poäng. Att han gick vidare med guld var himla kul,men att han skulle få SÅ  mycket poäng...
Fina Bollen fick också bra poäng, 88898, samma som Dilba, så Pernilla hade också en bra dag. GRATTIS!
Dagens domare är en av mina favoriter. Hon är alltid positiv, och har alltid något gott att säga om varje häst. Hon synar alla hästar lika noga,och hon dömer alltid utan katalog.

Elin och pappa Micke var så ståndaktiga och höll ut hela dagen. Det dröjde ända till kl 4 innan championaten började. Max blev bästa vallack med 42 poäng! Han gick ut som nr 6 av 8 i BISringen. Det var nog första gången jag haft en shettis i BISringen!
Han fick en rosett stor som en stekpanna, och ett fint fleecetäcke. Precis vad som behövdes i värmen. Man kan nog säga att det var lite ljummet i ridhuset. Det hade nog inte varit bättre att stå i stekande sol hela dagen, men rätt så kvalmigt var det allt.
Måste ge en stor ELOGE till Ann på Jäboruder som förbarmade sig över domare och sekreterare och kom in med varsin kall handduk att ha runt nacken. Det var helt underbart!! Svalkade hela kroppen!
Efter utställningen hade vi styrelsemöte. Vi var väl lite off kan man säga, men mötet avlöpte helt enligt stadgeordningen i alla fall.
Jag var så glad att jag bara hade 1,5 mil  hem. Stackars Cattis som bor ända bort i Vallentuna.

Jag var minst sagt trött efter utställning!
Men mycket nöjd och glad.
Jag kan ändå inte låta bli att tänka på Fritte. Han blev aldrig någon champion, men jag skulle gärna byta tillbaka till min Fritte, vilken sekund som helst.



Lördag 3 juni
Varmt! I vintras bestämde jag mig för att aldrig mer klaga på värmen, men det är svårt när termometern visar +29 halv 8 på morgonen...
Hästarna går ute så länge som möjligt på dagarna, men de ställer sig vid insläppet och tittar uppfodrande på oss om det blir för sent. Jag tycker det är skönt att ta in dom, de får lite social kontakt, och lite betfor och lite pyssel. Max har det lite körigt med att hålla Pirre borta från damerna, men Pirre bryr sig inte tack o lov. Det är nog tur att Pirre varit borta ett tag, annars hade nog han velat bestämma.

Frittes spilta gapar tom, men nu kan jag se den i alla fall.
Jag tror inte på ett liv efter detta för min egen skull. Jag hoppas att det inte är så i alla fall, jag menar - ska man aldrig få lugn och ro?
Men för mina hästar hoppas jag att det finns en grön flugfri äng, där de kan äta och må gott. Uttryck som Trapalanda och Regnbågsbron är lite töntligt tycker jag, men en evigt grön äng önskar jag dom i alla fall. Så tanken på att Fritte betar med Teddy och Ville känns rätt bra.

Min dator har lagt av. Helsvart skärm. Irriterande! Irriterande också att jag blivit så beroende! Nu sitter jag på bibblan i stora staden Norrköping och skriver. Jag har lämnat in datorn hos en datadoktor, jag hoppas den inte är alltför sjuk.
Att man kan bli så beroende av en skärm! Men allt görs ju med datorn: betalningar, kontakter, information. Har man ingen dator blir man hopplöst utanför.
Min jobbarbästis BM har tom skaffat Facebookkonto! Hon hängde ju inte med ett dugg i vad som hände på jobbet utan FB. Fast hon var emot det länge. Men nu gräver hon på Treasure Island och skriver kommentarer.

I kväll ska jag tvätta Max inför morgondagens utställning. Jag ska vara domarsekreterare, så Little Miss Sunshine och pappa Micke kommer med Max. Jättesnällt! Då slipper han stå i trailern hela dagen.
Domaren i morgon blir Annika Strindgård, en favvis! Hon är favorit trots att hon inte gillade Bonnie...
Inatt har jag inkvarterat domare och en till i Pias hus. Billigt och bra! Tack Pia!

Det blir lite tyst här på sidan några dagar nu, datorn kanske blir klar nästa vecka, annars får jag uppsöka bibblan igen.

 

Torsdag 1 juni
Att se Frittes tomma spilta på morgonen var ett helvete.
Att inte höra hans morgonhälsning slet hjärtat ur kroppen på mig.
Att veta att han inte har ont mer är en tröst. Men en klen sådan.

Fritte har varit mitt nav i körningen. Det har alltid var OCH Fritte. Teddy och Fritte, Vanilla och Fritte, Nicklas och Fritte, Zabina och Fritte.
Hoppas jag får lite energi och kommer igång igen. Jag älskar att köra. Jag älskade att köra Fritte.

Vårat hö lyckades vi köra in i måndags. Nu har vi 11 och ett halvt lass fint hö på skullen. Inte en droppe regn kom det på det. Eftersom jag är usel på att köra traktor får jag stå för handarbetet och lastade av alla lassen. Tack o lov kom Pia och hjälpte mig!!

Hästarna har fått gå ihop allihop i SnällKjells hage idag. Max hade körigt med att hålla Pirre borta från stona. Och de spåniga stona bara stod och tittade på herrarna. De hade ju kunnat välja själva, men så funkar det ju inte i hästvärlden.
Pirre vände ändan till Max, och sparkade till rejält, och resten av dagen gick de och blängde på varandra. Men allt var lugnt. Pirre är en klok herre, och tyckte väl att ungtuppen kunde få hållas en stund.
          
                       Stay away!!!!                           Pirre i bakgrunden, funderar nog på vad Max är för en!

 

Onsdag 30 juni
Vilken jävla dag.
Hur är man skapt egentligen?
Hur kan man lasta sin käraste häst och åka till ett slakteri och få den avlivad?
Hur kan man?
Det var dags att släppa Fritte. Dags att släppa taget. Han hade inget liv längre, och han hade ont i sina fötter.
Jag gjorde det enda rätta, det var bäst för Fritte, men jag mår skit.
Han har bott här i 13 år. Varit del av mitt liv i 13 år. Nu finns han inte mer.
Jag vill inte tänka att jag aldrig mer får se honom.
Jag tänker som Karl-Oskar i Vilhelm Mobergs Utvandrarna när Kristina dör. Han kunde inte tänka sig att leva resten av sitt liv utan henne. Han var tvungen att dela upp den tiden och tänka; jag ska leva till middagen utan henne - jag ska leva till kvällen utan henne.
Nu ska jag leva till kvällen utan Fritte.

 

Måndag 28 juni
Jobbat tre ljumma sommarnätter, och nu är jag ledig två. Det är varmt på dagarna!
Höet är slaget, och om det där regnvädret från Skottland som de varnat för vill ta en annan väg, så kör vi nog in det i morgon. Det blir inte så mycket i år, men 8-10 lass ska det nog bli.

De senaste gångerna jag kört Zabina har jag tyckt mig höra ett missljud från henne. Eftersom jag haft två shettisar med luftrörskollaps blev jag både kall och varm när jag hörde det.
Idag hade jag tid på Mantorpkliniken, och Zabina fick en kamera ner i halsen. Det såg bra ut!!
Men tyvärr var tjänstgörande veterinär inte så bevandrad i tillståndet, jag fick berätta för honom hur mina andra två mått och hur dom lät. Men jag fick ju själv se att luftstrupen var helt ok i alla fall.
De tog blodprov på Zabina ifall hon kanske har någon infektion, och nu ska hon vila tills jag får svaret. Vila - det är väl det enda hon gör!
Jag ska ringa på torsdag för att få svaret och då skulle vet läsa på lite.
Dessutom klagade han på hullet. Zabinas alltså. Men veterinären som undersökte mina andra två sa att fetma har INGET att göra med kollapsen, inte heller något utomifrån kommande våld kan framkalla kollapsen, utan man vet helt enkelt inte vad det beror på.  Arvbarhet? Troligtvis. Men de uppfödare/domare jag pratat med säger att de aaaaldriiig hört talas om någon luftstrupe som kollapsat. Mycket beror nog också på att många shettisar inte används, och då hör man ju inte hur de låter.
Det kändes bra att komma hem med en frisk (förhoppningsvis) Zabina.
Pirre är kung i hagen nu. Han går med Fritte och Zabina. Det får han göra tills jag ser att han inte är halt längre. Han är så blank och svart och fin, gammelPirre!

Grattis till Honey!! Fast det är två dagar försent... hon är född 26 juni.
Av alla hästar jag haft är nog Honey den som ändrat sig mest.
         
Honey - 6 dagar gammal

                                                      
                                                             och här är hon 10 månader

           

Lördag 26 juni
Ja, nu har man överlevt en midsommar till. Lugnt och stilla gick vårat firande tillväga.
Eftersom jag jobbar fre-lör-sön var det inte läge för något spritslag.
Vi var hos Pia och grillade lite, och sen for jag till jobbet och Bosse åkte med en granne hem lite senare.
Och tänk så skönt att vakna pigg och rask en midsommardag!
I stan var det lugnare än en tisdagnatt! De flesta har väl dragit ut på landet. När jag åkte hem vid 02 var det lite folk som vinglade hem, men annars var det ganska folktomt på stan.

Jag har anmält Honey och Max till utställning den 18 juli! Max ska visas den 4 juli, och på premiering den 11, så för honom blir det tätt mellan given. Att jag anmälde honom ihop med Honey var för att jag tänkte att hon behöver stöd och sällskap ute i stora vida världen: Linköping.
Igår morse visningstränade jag lite, och hon följer så fint, och travar på när hon ska. Det är värre med min trav....
Men jag vet hur det kommer att bli, hon är jättesnäll hemma, och sedan far själve f-n i henne på utställningen!
Imorse när vi tog ut dom till hagen var Åke ute och smög på dom. Honey fick panik, och slängde sig mot Max som jag hade i andra handen, och följden blev att jag tappade Max. Han blev också lite rädd och stirrade, men Bonnie och Leo som gick bakom med Bosse såg ut som ett par fågelholkar. De tittade sig omkring och undrade var det farliga fanns.
Max var snart infångad, och sedan gick det bättre. Fågelholkarna fick gå före och bana väg.

Nu ska jag iväg till jobbet. Hästarna har fått gå in tidigt. Det har dom inget emot. De brukar börja köa vid insläppet vid 4-tiden.
        
             Vi vill gå in!  NU!!

 

Torsdag 24 juni
Jag VET att det är precis 6 månader till jul från och med i dag!
Häromdagen fick jag ett sms från A där det stod: Nu vänder det! (Det var sommarsolståndsdagen)
Gå och lägg dig svarade jag.
Man får liksom aldrig njuta. Jag älskar ljusa ljumma sommarkvällar, men då ska man ner på jorden igen:
Det vänder snart, bara det blir midsommar så går det åt andra hållet, snart blir det mörkare, osv...
TYSTA!!! 
Jag vill njuta NU!

Idag har jag hämtat hem Pirre från Norf. Han var sig lik; Slet sig när vi skulle lasta, och sprang iväg. Skithäst!
Men nu är han hemma, gammelgubben. Skönt. Han gick in i sin spilta som om han bara varit borta några timmar. Sedan gick han med Zabina och Fritte bakom lagårn. Frid och fröjd.
Annelie på Norf ringde häromdagen och sa att Pirre är lite halt, men när han slet sig och travade iväg på asfalten var han baske mig inte halt! Men när han kom hem och travade lite nerför såg jag att han linkade till några gånger. Han har inte varit halt en dag sedan vi köpte honom, och jag tror nog att det går över. Men stå på stall kommer han INTE att göra!

         
       Gamla bilder, men i alla fall: Pirre! Välkommen hem gubbe!

Min jobbarbästis BMT har lett in mig i fördärvet. Speljävulen har tagit mig med hull och hår! Och det är HON som är orsaken.
Jag spelar Alfapet på nätet! Oskyldigt, inga pengar inblandade, men det tar ju tid! Och roligt är det!! Det var BMT som tipsade mig om sidan: www.betapet.se . Gå INTE dit! Man fastnar!
Förr spelade jag jämt Alfapet med pappa, och det var nog då jag först märkte att han började bli dement. Det tog timmar att spela, och han la ord som knappt finns. Nu sköter ju datorn rättning och räkning av poäng, så allt går rätt till. 

Idag har Bosse kört hem sista ensilagebalarna. Det blev strax över hundra stycken. Blir det lika stor andraskörd är maten i hamn till kvigorna.
Vi kanske slår höet på midsommardagen, det är visst högtryck på G nästa vecka.
Ingen rast och ro inte!

                                                     EN GLAD MIDSOMMAR ÖNSKAR JAG ALLA!

 

Onsdag 23 juni
Idag hade jag planerat in en hel del, men som vanligt sprack det!
Dagen började med att min mobiltelefon var försvunnen. Ringde till den, både inne och i bilen, men den svarade inte någonstans. 
Kl 10 var jag på kvartssamtal med chefen, kom i tid!!
Efter det åkte jag till djuraffären med tre kaninungar (bara 2 kvar nu). 
Hela tiden funderade jag på var telefonen kunde vara... men inte på någon av de platser jag kom på fanns min telefon. Jag började så smått tänka på att spärra den...
Jag skrev ett inlägg på Facebook och bad mina jobbarkompisar hålla ögonen öppna, ifall jag glömt den på jobbet.
Ikväll har vi varit hos Pia och grillat, och innan vi åkte iväg gick Bosse upp och duschade. Då såg han - MIN TELEFON!! Den stack fram under min kudde i sängen. Då kom jag ihåg att jag tagit med den upp så att Bosse skulle kunna ringa och väcka mig, så jag inte försov mig till kvartsamtalet.
Man känner sig inte så lite fånig ibland.....

Jag har jobbat två nätter, och laddar nu inför midsommarhelgen. Fredag lördag och söndag är jag inviterad till jobbet. Bra, då vet man att man vaknar nykter och pigg!

Här är några bilder från hundarnas lekstuga ikväll hos Pia.
Den bruna nakenhunden är Lisa.... alla pudelvänner ombeds BLUNDA! Jag klippte Lisa igår, och tänkte göra en ny frisyr på henne, och nog blev den ny alltid! Klippte tokigt, och sedan klippte jag mer, och mer, och maskinen gick så bra, och vips var Lisa nakenhund!
       
              Lisa -polis övervakar värstingarna                    Åke och Sickan i brottartagen
         
                  Åke hämtar andan en stund...                  ....sedan är det full sula igen!

Min planering att hämta hem Pirre idag sprack. Men imorgon ska han hem! Han har varit oren i gången sista veckan, och då har han ju naturligtvis inte gått på lektion.
Jag tror inte att det är något allvarligt, han kommer nog må bra av lite sommarvila innan han ska bli körhäst. GammelPirre är 23 år, och jag kan inte tänka mig att han skulle vara utsliten, snarare är det nog en vrickning eller liknande.

Linda har skickat nya bilder på Nelly.
Se och njut!
       
     Kompisen Pussel håller vakt                                 Sköööönt!

 

 

 

Söndag 20 juni
En mycket bra dag har det varit idag.
Den började så här:      och slutade så här:
Och det som hände däremellan var det heller inget att klaga på!
Den uppmärksamme tittaren ser ju att det är samma häst på bilderna, och det jag menar är att dagen började och slutade med hästkörning. Zabina får illustrera det hela.
Men först ut var Max. Idag satte jag mig i rockarden på direkten, och körde en liten vända på grusvägen. Travade en bit både bortåt och hemåt.
Max är så FIN!!

Fm tillbringade jag hos Anna, fick se hennes lille Goliat, en söt shettisfölunge!
            
                   Goliat e Fireball v St Polderzicht och mamma Stensnäs Frida

Jag hade med mig Åke, och han lekte med Annas Jajja, en dansk svensk gårdshund. Åke är ju så kaxig mot andra hundar, men nu när han var borta, och ensam, var han inte lika stursk! Han gömde sig under bilen först.
Men Jajja gav sig inte, hon fjäskade och lekte, och snart hängde Åke på. Annas lilla Ebba fick också vara med och springa!
         

På em åkte Bosse och jag till Alva och hämtade hem två små röda kattungar. Jag var och tittade på dom för några veckor sedan, och döpte dom till Bill och Bull. Men nu hade Bill blivit en Billa, eller Bull en Bulla, hur man nu vill uttrycka det. Det är ju inte så jättevanligt med röda honkatter.
Kattungarna hade bott i Alvas kök, och de blev väl inte precis överlyckliga när de kom till stallet, men det brukar ordna till sig. Lille Nemo har ju anpassat sig hur bra som helst!
    

       Billa närmast - Bull är lite avvaktande               Nemo håller koll på nykomlingarna

Ikväll har jag då kört Zabina. Jag körde lite på grannens "nyklippta" vall. Det var nog första gången jag kört lite dressyr med Zabina. Hon har lätt att gå i rätt form, och bara hon förstår gör hon rätt. Det ska bli så roligt att köra dom i par - den dagen börjar närma sig!

I lagårn har vi nu bara 5 tjurar kvar inne. De sista tre kvigorna fick åka ut i hagen i fredags. Det var med viss bävan... men de var lugna och skuttade inte så värst. Ingen sprang till Ica, tackolov!

Linda har skickat ett par bilder på Nelly. Visst är hon
väl helt bedårande!! Nelly alltså, ja Linda också för all
del! Det är Telia i bakgrunden. Lika högdräktig
som Linda. 
         

Fredag 18 juni
Ibland blir jag konfunderad.
Häromdagen ringde en (iofs) trevlig kille och frågade om ponnyridning. Jag drog lite på det, förstod att det gällde midsommarafton, och mycket riktigt, midsommarafton kl 15.00 ville de ha underhållning. Jag sa att det blir lite krångligt för jag måste hyra trailer (min är ännu inte besiktigad). Då sa han att du får ju behålla pengarna för ridningen förstås!! Jo jag tackar jag!.
Jag sa att jag vill ha 1500, och hörde hur han drog efter andan. Han sa att "jag hör av mig", men det har han inte, så jag antar att han tyckte jag var hutlös.
Men jag bedriver ingen välgörenhet! Hyra trailer kostar 250 kr, och tänk om det är 20 ungar á 10 kr, då går jag med 50 kr i förlust!! Plus förlust för bensin osv.
Nej någon barmhärtig samarit är jag INTE.
Dessutom jobbar jag på midsommarnatten, så jag firar hellre lite midsommar själv än går och går och går.

Det går ett kärlekspar i min hästhage. Tack o lov brunstar Bonnie som en gatflicka - alltså bidde det inget med Lasse. Skönt!
Zabina brunstar också och jag grämer mig över att inte kunna betäcka henne. Ett diplomsto ska ju vara i avel. Hon är ju en duktig mamma också, men jag kan inte bara producera.
På Hästnet vimlar det av shettisar och korsningar till salu.Bl a en femårig hingst, helt ohanterad. Det stod till och med i annonsen att de inte kunde göra ID-koll för det gick inte att komma nära honom. Första tanken jag fick var: hovarna! Hur i all världen ser hovarna ut på en femåring som är helt ohanterad?
Dessutom finns det hur många minisar som helst till salu. Kanske marknaden börjar bli mättad?
Kort skrivande idag, ska till jobbet, och imorgon ska jag på bröllop!

 

Torsdag 17 juni
Jobbade en hel natt i tisdags, och jag var helt dödad igår! Jag kom i säng lite försent, halv 9, och sov till 12, upp och gick på toa, la mig igen sov till 15.00!! Då hasade jag mig ur sängen, gick ner och la mig på soffan till klockan 18.00. Hälsporren värkte som tandvärk.
Gnäll gnäll.
Natten till idag jobbade jag till 02.00. Vaknade vid 9, pigg och glad (nåja, vaknade i alla fall) och sedan har jag varit igång idag. Lagat staket, och jag törs inte tänka på hur många fästingar jag fick på  mig från det långa gräset. Burrrrr!
Åke var med och hjälpte till. Han är helt underbar att ha med sig. Håller stenkoll på mig (oss), och finns runt omkring oss hela tiden.

På somrarna tar vi bort våran innerdörr och sätter dit en dörr med flugnät. Nedre delen är en en plywoodskiva, ca 50 cm hög. Förr, när vi hade katt inne klättrade dom i nätet när de vill in, och förstörde alltihop. Förra året satte jag dit nytt nät, en fiffig konstuktion när man klistrar dit ett kardborreband, och fäster myggnätet i. Det funkar jättebra! Om vi inte hade haft en liten Åke...
Han tar fart och hoppar rakt igenom nätet! Han är snabb också. Vi sätter ett kompostgaller mot dörren, och då törs han inte hoppa, men ibland (oftast) är han snabbare än oss. Det skulle vara så kul att sätta dit en plexiglasskiva eller liknande när han inte ser, och sedan BOING! Då blev han nog botad!

Nu är det torsdag kväll, jag ska in i duschen nu och sedan till jobbet, slutar 02.00, tack o lov!!!!
Nu har det blivit sommar på förstasidan igen! 

Måndag 14 juni
Återigen en händelserik helg.... och så ska man ju jobba också!
Fredagen vill jag helst glömma bort, Fritte fick ett återfall av sin fång. HATAR fång! Beslut är svåra att fatta, men egentligen är det lätt, det finns bara ett beslut.

Lördagen var desto trevligare. Ammi ringde och ville ha sällskap till Sävsjö för att lämna ett connemarasto hos hingst.  Visst hängde jag på!
Vi åkte först till Hagen och hämtade henne och bäbisen. Det var första gången jag såg nya Hagen, och det var likt gamla Hagen - allt i ordning! Kul att träffa Gisela också, hon var PRECIS sig lik!
Lastningen gick galant, och sedan åkte vi, knappt tre timmar genom östergötland och småland. På småvägar, och bara njöt av hur vackert det är en försommardag!
Lämmnade pållarna, fikade, fick se nattgamla jack russellvalpar! Fick se tre godkända connemarahingstar, inte var dag sånt sker!
Jag såg också Hagens Ninni, och henne har jag inte sett sedan hon var föl! Det var sista sommaren jag jobbade på Hagen som N-fölen föddes. Nu har alfabetet gått runt, i år heter fölen på L, så det var allt lite nostalgi att se Ninni igen!

Igår, söndag, vaknade jag tidigt.... det kändes inte som att jag lagt mig ens. Jag jobbade till 02.00, hem och sov till 06.30, tog hand om mina hästar, fick skjuts till stan och träffade E L på en parkering 07.45. Pigg och glad är väl att ta i....
Men en dag i utställningsringen, med alla hästraser och en bra domare får en på bra hunör i alla fall! Det var verkligen ALLA hästraser; från amerikansk miniatyr till ardenner. Det är bra att det finns olika raser, men jag kan inte låta bli att undra: vad har man en amerikansk miniatyr till? Små, späda, skulle jag ha sådana som draghästar fick jag nog ha ett helt knippe för att de skulle orka med mig!
Hemma igen vid 4, SOV ett par timmar, fuskade med stallet..... sedan jobbet igen.
Tur att man inte bara är vacker och klok utan även ung och stark!

Dessutom har jag kört mina hästar! Lyckades pressa in en åktur efter Zabina, och en tur med Max i rockarden. Zabina åkte jag förstås efter, men Max gick jag efter. Min groom (Bosse) försvann (som vanligt) när jag som bäst behövde honom! Max är supersnäll, men jag tar INGA risker så här i början. Att sätta mig i rockarden utan någon som håller i när det är andra gången jag har honom i skaklar, nej så bråttom har jag inte!
Men jag är såååå nöjd med dom!
        
         Nostalgi - Elin och Zabbis  03!!!

 

Torsdag 10 juni
Är APTRÖTT på morgnarna!! Jag som alltid gick upp senast halv 7 förr, kan nu sova till 8. Hur lätt som helst! Skulle dessutom gärna vilja somna om. Förr var jag tvungen att gå upp så fort jag vaknade, men nu...
Kanske ytterligare ett ålderstecken?

Men jag är glad idag! Främst av en anledning som bara några få vet, AH bland andra- men även Honey är en stor källa till glädje idag!!!
Honey är en alldeles enastående rar liten ponny, men hon har mycket vildhäst i sig. Det visar sig så att hon är rädd för okända människor, och hon har aldrig frivilligt gått fram till någon okänd. Snarare tvärtom - hon flyr!
Men idag kom Maria och hennes flicka Johanna 9år, och hälsade på, och vi gick in till hästarna. Vem kommer först med öronen på spänn? Jo vildhästen från Högstad! Och hon går fram och vill bli klappad av Johanna!
Det låter kanske fånigt, men om man vet hur Honey är/varit så är det här ett stort genombrott.
Sedan gick Honey iväg, tog en tugga gräs i munnen, kom tillbaka till Johanna, och liksom gav henne en tjärblomma som hon höll i munnen och lämnade i handen på Johanna. Det såg jättegulligt ut!
Så nu har jag tingat på ryttare om två år, och Johanna har lovat att inte växa. Inte så mycket i alla fall....
Leo är inte precis någon källa till glädje.... mer än att han ser rätt trevlig ut. Grova ben, bättre hals än mamma Bonnie, men vilket uppförande  han har! Jag ångrar SÅ att jag inte skickade med honom till betet med Lasse. Leo skulle verkligen behöva tuktas av jämnåriga.
Jag trodde Max skulle vara lite sträng, men han skakar bara av sig Leo, som om han vore en obehaglig insekt ungefär. Leo anfaller allt och alla, och jag vet att Zigge var precis lika hopplös, men det kanske finns en ljusning. Leo ska ju kastreras och i nödfall får väl veterinären slipa bort tänderna på honom när han ändå är sövd.
Bra ide´va!

Onsdag  9 juni
Nu har det gått några dagar igen...
Söndagen tillbringade jag på Norf i ett domartorn, som funktionär på lokal hopptävling. Eller var det regional..... skit samma!
Det var kul att umgås med "storhästfolk". Till vardags blir det mycket shettisprat med likasinnade, och det har jag inget emot, men man behöver ju uppdatera sig på alla fronter.Tack o lov satt jag högt och säkert i domartornet, halvblod är bra stora....
Det blev en lång dag, med ca 160 starter. Det är ganska kul med Avd B, unghästarna, valpiga och skuttiga, men många med väldigt bra teknik. Andra hängde benen rakt ner på, men de flesta gick riktigt bra. Inga olyckor under dagen - skönt.

Jobbat två nätter, och den första natten var lite händelserik. Vi blev stoppade av polis! Min jobbarbästis hade kört mot enkelriktat, och det föranledde polisen att göra en kortare biljakt. Har dom inget annat för sig? När de såg att vi var i tjänst lät de oss åka igen med med löfte att "aaaaaldriiiig göra så mer!"
Blev också lite fundersam över hur man ska bete sig vid livets slut. Vi hittade en person på golvet i sin lägenhet, knappt vid liv, och ringde sos som kom med ambulans och satte in stora upplivningsapparaten. Personen var drygt 90 år, och fick nu finna sig i att bli intuberad (slang ner i halsen), hjärtmassage och få en nål i armen. Sedan ilfärd till akuten, på en hård bår, och där vidtog ytterligare upplivningsförsök.
Om det hade varit jag hade jag nog velat bli lagd i min säng, och låtit livet rinna ut av sig självt.
Lätt att säga så här i efterhand kanske, men att ligga sista tiden i en sjukhussäng i främmande miljö säger i alla fall jag nej tack till.
Dessutom ringde de från akuten och ville att vi skulle komma och identifiera personen!! Som om ambulanspersonalen skulle bytt ut personen på väg till akuten! Mycket märkligt förfarande....

Jag har inte kört häst de här dagarna, men jag har ÄNTLIGEN putsat och smörjt mina parselar. Jag kunde nästan höra hur lädret njöt av rengörning och läderfett. Nu ska vagnen saneras också, och sedan åker vi!

Några kaninungar har lämnat oss. I söndags kom en av systrarna Höns och hämtade två, i måndags kom grannens barnbarn med kompisar och hämtade två kaninungar var. Idag var jag till djuraffären och lämnade 6 st. Jag tog med alla ungarna in för att personalen  skulle få välja, och de tog "bara" 6, så då hade jag 7 kvar i alla fall. Men då fick jag en snilleblixt! Åkte till favoritbutiken Östergyllen, och visade upp dom för Sanna som jobbar där, och lyckades få henne att ta två!!! Så det blev bara 5 kvar.
Om nu någon som läser här vill ha en liten kaninunge så har jag 3 svarta och 2 mörkgrå hermelinungar kvar.
De är ganska söta....
            

 

Lördag 5 juni 2010
Allt lugnt under natten. Naturligtvis hade vi inte stängt av telefonen, det är bara ett önsketänkande, man måste ju vara tillgänglig när det finns djur omkring en.
I morse fick jag lite hicka, för man kan se kvighagen från stallet, men jag såg bara hage, inga kvigor....
Men tackolov var kvigskrällena på plats!
Eftersom jag finns på Facebook, fick jag veta att radion gått ut med varning om våra kvigor! Men det märktes inte på trafiken, folk körde på som vanligt. Folk har brått hem till sitt fredagsmys.

I alla fall har denna dag börjat SÅ bra!
Jag har tömkört Max och Zabina i par!!
      
      Från ena sidan....                                                .....och från andra sidan

De kommer nog att funka jättebra ihop. Lika stora, lika i gången, och likadan färg. En bra häst har ingen färg, det vet jag, men kör man par är det liiite viktigt med likadana hästar.
Eftersom min hälsporre är ond sedan gårdagens rabalder blev det ingen lång tömkörning. Kanske en kvart, med halter och svängar, men till att börja med räcker det. Max blev lite flörtig ett par ögonblick, men en blick från Zabina kylde snabbt ner honom!

Morgondagen ska jag tillbringa i domartornet på Norf med ett tidtagarur i handen. Det är regional hoppning, och i ett svagt ögonblick lovade jag att hjälpa till. Men jag vill ju hellre vara hemma och köra häst!!!!

 

Fredag 4 Juni 2010
Har man djur behöver man inte gå med stavar på kvällarna.
Jag har tillbringat 3,5 timme med att jaga kvigor idag. Det är yngre kvigor, ca ett år gamla, och de har inte varit ute förut. Vi gjorde som vi brukar, gjorde en fålla av fångstgrindar, och där fick de gå mellan kl 11 och halv 4. De skuttade runt lite, men när vi kom tillbaka vid halv 4 låg alla tolv i fållan och såg nöjda ut. Öppnade upp fållan, kvigorna knallade ut, betade lite, och sen började en skutta lite, och VIPS var alla på språng - rätt mot staketet. De första såg staketet och försökte bromsa, men blev utpuffade av de som kom bakom. Åtta kvigor satte fart över gärdet, 4 var kvar i hagen, 5 vände och kom tillbaka, men tre kvigor sprang iväg - åt varsitt håll.
Det första jag gjorde var att ta in hästarna i stallet. Såg framför mig hur kvigorna kom springandes rätt igenom eltrådarna och fick med sig hästarna ut på vift. Det är mitt värsta skräckscenario.
När jag återvände till brottsplatsen sprang en kviga i diket utmed stora vägen, på väg ner till ICA. En hade sprungit över vägen, och av den tredje syntes inte ett spår.
Den som sprang över vägen fortsatte upp till mitt gamla jobb, och ställde sig vid entren mellan två containrar. Hon var lätt att lasta på djurvagnen därifrån.
Nr två hade inga pengar med sig, så hon vände vid affären och sprang tillbaka, och henne lyckades vi mota tillbaka över vägen. Då fick hon se sina kompisar, och kastade sig tillbaka över staketet och in i hagen.
Nr tre var helt borta. Efter någon timme ringde Pernilla och frågade om vi hade en kalv på rymmen, för det gick en i hennes hage. Men den var inte bara att åka och hämta....
Efter en lång jakt, där kvigan hela tiden låg först, sprang hon hemåt, och hoppade självmant in i hagen igen.
Nu har vi stängt av våra telefoner, och kommer INTE att gå ut och titta till kvigorna ikväll.
Jag tror vi bytte 7 staketstolpar, och spände taggtråd som de rivit ner  utmed 2 sidor av hagen.
Som sagt var, stavgång är inte nödvändigt ikväll.... det blev öl och pizza med Pia och Ove istället.

På fm var hovis här och satte skor på Zabina, verkade Honey, Bonnie och Leo. Det var rätt välbehövligt, Bonnies bakfötter såg ut som myggjagare från 50talet. Leo var som vanligt idiot. Men han fick skutta och hoppa en stund när han var fastbunden, och jag tror att han faktiskt fattade att det inte hjälpte att kasta sig runt, för han stod still efter sitt utbrott. Han kanske har lite hjärnverksamhet!
Jag mätte honom också, och han är nu ÅTTIOEN CENTIMETER!!! Inte illa! Jag läste någonstans att den höjd hästen har som ettåring + 10% av den, blir vuxenhöjd.
Så nu hoppas jag att Leo är 86 cm (minst) den 26 augusti, då kommer han att bli 94,6 kanske 95 som vuxen. Då blir jag nöjd!

Idag har jag anmält Max till Skogslotten, och han är också anmäld till premiering i sommar. Allt enligt Morgan Johnsson som tycker citat: "Det visas åt helvete för lite vallacker!"
Så nu har jag bidragit med mitt strå till stacken; premieringsstacken. Lite fånigt känns det att visa  en vallack, men hans resultat får föräldrarna tillgodoräkna sig i avkommepoäng. Och vad gör man inte för sin förädrar?

Linda har skickat fina Nellybilder...
           
Det är väl bara att konstatera: 2010:s gulligaste fölunge är MIN!!

 

 

1 juni 2010
Den andra sidan tar så lång tid att ladda ner, så jag flyttar över Dagboken. Dessutom försvinner det jag skrivit i början ju mer jag skriver, så nu provar jag så här.


Första anteckningen på nya sidan kan inte vara bättre:
Idag har Max dragit mig i rockarden!!!!!!!!!!!!!
Det var allt för idag!!!

_____