Alla mina hästar

I begynnelsen hade jag ingen egen häst.
När jag var liten var det inte så gott om hästar, nu finns det hästar i varje buske.
Jag började rida på Oppreva utanför Linköping. Min favorit där var shetlandshingsten Kålltorps Lasse.
Så man kan väl säga att cirkeln är sluten....

Min första egna häst var ardennern Primula, eller Tina som hon kallades till vardags. Hon var e Totan 11080, en hingst som jag skötte ett par år.
Tina fölade tre gånger i min ägo; Tosca, Roxy och TinTin.
Det var inget lätt beslut att sälja Tina, men ridningen kom emellan. Jag ville ha en ridhäst, och hade inga möjligheter att ha två hästar på den tiden.
    

Ridhästen blev Charisma eCordon Bleu. Hon var en jättetrevlig ridhäst, och hon var även körd. Jag betäckte henne med Chirac och fick Marinella:
   
När valet sedan stod mellan Charisma och Marinella, behöll jag Marinella och sålde Charisma tillbaka till Lena som jag köpt henne av.
Marinella var en härlig häst! Inte så stor, 157, och med henne gjorde jag det mesta: tävlade hopp och dressyr, var på kurs på Strömsholm, körde brudpar, men jag tog aldrig något föl på henne. Tyvärr.
När Marinella var 12 år började hennes ben spöka. Till slut blev domen: hovbensinflammation, och jag triangelmärkte henne, och hade henne kvar. Dumma saker som man gör för att man älskar hästen.
Marinella slaktades som 14åring.
                    
                 Marinella 3 år, på premiering i Hagen

Jag köpte Felicia e Furidant för triangelpengarna, ett 4årigt halvblodssto. Nyfölad, inte mycket riden.
Snäll, en riktig gosehäst, men alltför pigg för mig. Jag som red mest uteritter vågade knappt rida. Varje ridtur blev en serie bocksprång, och ibland lyckades jag sitta kvar, ibland ramlade jag av. Men det var inget ont i hästen, hon var bara glad!
När jag hade henne med och red lektion var hon slö som en sengångare....
Vid ett tillfälle pratade jag med den hästansvarige på Vretaskolan och beklagade mig lite. Hon tände direkt, och följden blev att jag sålde Felicia till Vretaskolan. Där var hon kvar i många år, och slutade aldrig riktigt med sina bocksprångsserier.
Samtidigt som Felicia hade vi nordsvenska stoet Jeanette. Hon var en nordsvensk av det större modellen. Vi hade henne i 6 år, och sålde henne till Vreta samtidigt med Felicia.
    
Felicia i hopptagen                                              Jeanette på tur

En kort period var jag hästlös!! Men sedan köpte vi (Bosse och jag) ardennerstoet Tullan. Hon var hos oss i många år, och fölade tre gånger hos oss, två hingstar; Bullen och Max, och ett stoföl som var dödfött. Vi betäckte henne varje gång hos våra vänner i Strängnäs, och när de ville låna Tullan och ta egna föl lånade vi ut henne, och skänkte henne sedan dit. Nu är Tullan borta, hon blev 21 år.
        
 Tullan och Bullen e Botjack                               Tullan och Bosse kör turister på Gärdet 1998            

Strax efter att jag sålt Felicia vaknade ridlusten igen, och jag bestämde mig för att köpa en ridhäst. En snäll, gammal ridhäst som inte bockade! Jag hittade High Brow, 14 år, och han var en klippa! Samma pappa som Felicia; Furidant, och samma fina röda fuxfärg.
När Hajen, som han hette till vardags, var 18 år började jag köra honom. Han var så snäll, och fann sig i att bli körd, men hade ingen vidare teknik. Men att dra en rockard med mig i funkade utmärkt!
När Hajen var 22 fick han, som andra gamla gubbar, prostataproblem. Veterinären sa att det gick att operera, men lyssnade på hans hjärta och sa att hjärtat var ansträngt, och rekommenderade inte operation. Så i feb 98 avlivades Hajen.
   
En fin gammal herre: High Brow e Furidant - Qantas

Året innan, 1997, fyllde jag 40. Överst på önskelistan stod En Shetlandsponny!!
Vi hittade Robin Hood utanför Finspång, liten svart och busig. Han var tre år, och inte hanterad. Sa dom. Vi försökte köra honom, och med ren och skär muskelkraft gick det, men han var så rädd!!! Ett kort pass slutade alltid med att Både Robin och vi var helt genomsvettiga. Det funkade ju inte, och jag hade fått upp intresset för att köra, så vi gav bort Robin till våra vänner i Strägnäs, som sällskapshäst.
När Robin flyttade till oss hade vi Tullan och Hajen i stallet. När vi släppte ihop dom första gången blev det KRIG! Först jagade Tullan så länge hon orkade, och sedan tog Hajen över. TIll slut räddade sig Robin genom att hoppa över staketet!
Vad skulle vi göra? Lämna tillbaka Robin? Köpa en till? Dum fråga...

  Robin Hood e Nalle Puh u Monchichi

Jag ringde till Alva, och efter några dagar stod Fritte i stallet!! Ett och ett halvt år, hingstig, busig, gapig och underbar!!
Han har en egen sida, så jag nämner honom bara här.

I o m Robin och Fritte vaknade shettisintresset rejält! Nästa shettis, efter Robin, blev Sjöängens Teddy.
Honom fick jag ha i bara 3 år. En underbar liten shettis! Tänker ofta på honom, och har väl letat en ny Teddy ända sedan han avlivades. Med Fritte och Teddy fick jag uppleva så mycket roligt! Millenieutställningen på Elmia, där vi var och körde, galopplöp på Täby och i Globen, djurmässan i Sollentuna, körtävlingar och många ridtävlingar.
              
              Sjöängens Teddy                Teddy och mamma Tanne i par

Första shettisstoet blev Alva. Hon var fyra när jag köpte henne. Ett ganska stort sto, e Allgunnens Micko. Hon var lite körd när jag köpte henne, och var superhärlig att köra! MEN - hon hade ideér. Hon vill inte gå iväg ensam, kunde kasta runt på en sekund och ta fart hemåt. Jag hade ingen som passade henne i paret, hon var nästan en dm större än Fritte.
           
           Ingen fågelskräck här inte!                            Alva på kvalitetsbedömning

Jag betäckte Alva med Asso Prior, och fick Alliss. Mamma upp i dagen, och de skulle blivit ett jättefint par! Men fång satte stopp för Alliss.
Alva gick inte att köra med baksele, hon blev helt tossig då! Jag lånade ut henne till Skogslotten, och där finns hon kvar än! En duktig lektionsponny, pigg och glad, gör sitt bästa.
           
                     Alva som ettåring                                  och som föl med mamma Alva

När Alva skulle föla tänkte jag att det skulle vara kul för Alva och fölet att ha kompisar, så jag tänkte låna ett dräktigt sto. Men det blev så att jag köpte Vanilla, som inte var dräktig....
Vanilla betäcktes och fölade här, fick en hingst e Olivehults Ghost; Piggelin. Han bor nu hos släkt i Nynäshamn.
Både Teddy och Vanilla fick avlivas pga tracheakollaps.
   

Efter att Teddy avlivats köpte jag Teddy av Jäboruder, och efter honom köpte jag Linnestofta Scully, en rödskäck e Tunstas Domingo.
Det var nog lite panikköp, ingen av dom passade egentligen mina körbehov...
Teddy sålde vi till vänner, och Scully fick åka till Finland.
           
            Teddy av Jäboruder                                          Linnestofta Scully

Nej nu skulle det bli en vettig körhäst! En valack och en fux!
Såg lite annonser och fastnade för Dalsgårds Biggles, en shettistravare. Åkte och tittade, och blev såld!
Biggles kallades Nicklas till vardags. En underbar liten ponny.
           
                Fritte högerhäst -Nicklas vänsterhäst             Bästa Nicklas!

Efter att vi haft ardenner i många år, tyckte vi att de var nog lite för stora, så vi köpte en fjording! Ett sto, Tvetas Marimba. Hon var 12 år när vi köpte henne, lugn, stadig och supersnäll! När vi hämtade henne blåste det halv storm, och jag var orolig att hon skulle bli rädd när vi lastade ur henne. Men inte! Hon backade ut så snällt ur trailern, såg sig omkring, och fångade en tuss ensilage som blåste förbi! Inte mycket nerver där inte!
Vi hade Fjorda (som hon fick heta till vardags) i många år, tills fången ändade hennes liv. Hon fölade en gång här hos oss, ett hingstföl som vi döpte till Nisse.
               
    Teddy av Jäboruder och Fjorda, Helan och Halvan......                    Nisse och Sjöängens Teddy

Nisse sålde vi till en farbror i norra Östergötland, och så vitt jag vet är han kvar där än. Han hade sin mammas vänliga sätt, och mötte det mesta med nyfikenhet och lugn.

Efter Fjorda ville vi ha en ny fjording, och hittade Lotten.